Nära nu.
Nu är vi inne i det verkligt destruktiva i en konflikt där våld, skada och att förgöra motparten är målet.
”Hittills har först sakfrågan varit i centrum och därefter personfrågan. Nu kommer vi till den fas, där det centrala blir att skada motparten. I den sista fasen på konfliktens trappa infinner sig en allt mer krigsliknade situation.
Medparten kan behandlas som ett rent fysiskt objekt och för den skull förefaller det moraliskt försvarbart att använda vilka medel som helst. Parterna betraktar varandra som omänskliga och synsättet handlar om den starkes rätt mot den svagare.”
Jag citerar även i denna blogg Glasl och den forskning han gjort kring konflikter och den trappa som beskriver de olika faserna i en konflikt. Här kan den ena parten skylla på att den andra vill framstå som ett offer för att själv bli starkare i konflikten och försvara det egna agerandet. Att skada familjen, det något i ens närhet som företag eller annan organisation ingår i det här steget.
”Någon vilja till gemensam lösning finns inte. Aktiviteten skall klart skada medparten, fysiskt eller psykiskt, eller förstöra motpartens resurser. Målet är att tvinga medparten att ge vika. Långt ned på konfliktens trappa blir angreppen allt hårdare och här handlar det om angrepp mot nervcentra eller fragmentering;
att skada medparten där det känns som mest. Nu är hänsynstagandet till den andre helt borta och fokus är på att försätta medparten ur stridbart skick.”
Jag ser inte att vi är på detta steg ännu. Så hur ska vi nu göra för att inte passera detta steg ner mot det sista och slutliga steget??
Senaste kommentarerna