Fick ett mail emd en insändare som handlar om Vilhelmina.
När bitterheten bedrar visheten
Vilhelmina är en kommun som kämpar mot en vikande befolkningstrend och alla de utmaningar som det innebär att vara en inlandskommun där det bor 0,88 invånare per kvadratkilometer. Att vara politiskt förtroendevald i en kommun som till ytan är en av landets 10 största men som befolkas av bara drygt 7000 människor ställer stora krav på ansvarskänsla och förmåga att jobba prestigelöst över partigränserna för invånarnas bästa. Politiska majoriteter skiftar men Vilhelminabornas behov av en kommunledning som tar ansvar för kommunens framtid den består.
Efter valet 2010 kunde Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet bilda majoritet i Vilhelmina kommunfullmäktige. Tiden var kommen att axla maktens ansvar. Det visade sig dock snabbt att det var en sak att sitta i opposition och orera om att man minsann kunde bättre än allianpartierna och en helt annan att i handling bevisa att man var mogen att bära det ansvar som väljarna hade anförtrott den nya majoriteten.
I juni 2011 beslutade vänstermajoriteten i Vilhelmina att inte bevilja ansvarsfrihet för det gångna året för Maria Kristofferson från Centerpartiet och Jonny Kärkkäinen från Kristdemokraterna, en ytterst allvarlig åtgärd som enligt gängse svensk praxis normalt bara vidtas när misstanke om brott eller andra grova oegentligheter finns. I fallet Kristoffersson och Kärkkäinen fanns inga grunder av sådant slag. Officiellt hänvisades till bygget av en förskola som blivit dyrare än beräknat men varje nykter betraktare av de farsartade scener som spelades upp genomskådade denna tunna potemkinkuliss och anade att uppsåtet snarare var att trycka ner politiska motståndare.
För några veckor sedan fick Maria Kristoffersson upprättelse i och med att förvaltningsrätten upphävde kommunfullmäktiges beslut men den sittande majoriteten i Vilhelmina vägrar trots detta att inse att den betett sig taffligt. Istället har en ansökan om prövningstillstånd i kammarrätten skickats in i syfte att försöka få förvaltningsrättens dom hävd. Bitterheten har åter bedragit visheten och ett löjets skimmer vilar över Vilhelminas kommunledning. Det tragiska i sammanhanget är att den nuvarande majoriteten inte tycks inse hur dess agerande skadar det politiska klimatet i kommunen, hur det spär på politikerföraktet och gör det mindre attraktivt att arbeta politiskt i Vilhelmina kommun.
Ingen styrande majoritet kan ta sig rätten att med fulspel och översittarfasoner hämnas på politiska motståndare för tidigare demokratiskt fattade beslut som gått den egna viljan emot. Ingen oppositionspolitiker förtjänar heller att utsättas för den godtyckliga smutskastning som Maria Kristoffersson har tvingats uppleva. I sitt stilla sinne kan man undra hur KG Abrahamsson och hans gelikar föreställer sig att de ska möta väljarna i 2014 års val. Med parollen ”rösta på oss, vi är sura, bittra och fullständigt skrupellösa”?
Möjligheterna för allianspartierna i Vilhelmina att återvinna väljarnas förtroende i nästa val förefaller goda. När så sker måste ett sunt samarbetsklimat återskapas i Vilhelmina och oppositionen behandlas med respekt. Den skada som socialdemokraternas och vänsterns agerande har vållat kommunen måste repareras. Det kommer såväl kommuninvånare som politiker att tjäna på. Om försoning kunde ske i Sydafrika så borde försoning vara möjlig även i Vilhelmina.
Petter Bergner
Senaste kommentarerna