Att försöka hålla fast vid den egna världsbilden blir allt svårare

I många odemokratiska länder i världen så gäller det att hålla fast vid den världs bild som den styrande makten vill utmåla. I flera socialistiska stater så har det varit den styrande maktens sanning som gäller och alla som säger emot har tystats och bestraffas. Det här systemet har varit enklare att upprätthålla då man haft makten att kontrollera media. Idag är det så mycket svårare. Makten över medier har idag flyttats till folket i och med att bloggar och sociala medier sprids. Men makten försöker idag med alla sätt att tysta folket för att kunna hålla kvar vid att en världsbild de vill sprida ska hållas kvar.

Det här kan vi även se i vårt egna lilla samhälle där de som har makten vill upprätthålla den egna sanningen som nu senast om kvalitén i privat omsorg. Den sanningen är inte sann. Det finns idag olika mätningar som mäter kvalité i omsorgen som visar på att kommunalt driven äldreomsorg inte är bättre än äldreomsorg som drivs av privata företag. Det är bara att Googla runt lite på nätet så hittar man det man söker eller gå in på SKL.se där finns massor att läsa.

De vägda blöjorna hos Koppargården i Stockholm som drevs av Carema blev en bild som letade sig in hos oss alla av privat äldreomsorg i kris. Blöjorna användes i debatten som slagträn. Sanningen är den att när Stockholms kommun kastade ut Carema och tog tillbaka driften av Koppargården i kommunal drift så sänktes bemanningen, klagomålen från de boende och anhöriga ökade och vårdkvaliteten sjönk.

Det som privat omsorg visar i mätningar och analyser är att personalen trivs och att makten flyttar ut på golvet, personal har fått nya roller med eget ansvar för medicin, kost, blöjor, aktiviteter och egna pengapotter att fördela. Det visar även att med egen kontroll på inköp så kan personal åka till affären och handla det de boende är sugna på den dagen istället för att styras av kommunala stora upphandlingar som dessutom inte handlar lokalt. Även vikarieproblematiken har minskat när omsorgen drivs privat. När en stor kommunalt centraliserad personalenhet ska hantera personal till många olika ställen så blir det ofta problem. Ibland kommer det en vikarie, ibland inte. Ibland har vikarien kompetens för demensvård, ibland inte.

Så varför är debatten så infekterad om privat omsorg? Vad är folk så rädda för?
Är frågan större än privat kontra kommunalt? Handlar det om makt även här? Är det så att socialdemokraterna och Vänstern vill att det bara ska finnas en arbetsgivare för kvinnodominerade arbetsplatser? Då kan ju lönerna hållas nere och medarbetarinflytandet begränsas.

Jag tycker inte att man ska vara så rädd. Man måste våga pröva nya sätt att organisera omsorgen så att den blir så bra som möjligt för de som behöver omsorg. Det är väl det som är det viktigaste. Att omsorgen blir så bra som möjligt för de äldre?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>