Krock 1975 blev kula 2014

För många år sedan krockade vi, pappa, min storasyster Anki, våra kusiner Ingela och Per och så jag. Vi hade varit och lastat grus och pappa skulle skjutsa hem oss då vi skulle se ett TV program. På en kulle i en kurva kom en bil på fel sida och small in i vår bil. Alla skadades och det blev en annorlunda sommar. Mamma var höggravid med min syster Eva och släkten skötte hushållet och slåttern den där vackra sommaren 1975. Jag hade slagit sönder ett knä, ett nyckelben och revben. Så här nästan 40 år senare så ligger jag hemma i sängen nyopererad som en möjlig konsekvens av den olyckan.

I måndags fick jag alltså en helt ny höftled inopererad. Det kan vara olyckan i ungdomen som gjort att min höft inte legat rätt och blivit förstörd. Många års värk och bekymmer ska förhopningsvis nu vara över, med Minettes och alla andra på kirurgen i Lyckseles hjälp. Det är helt otroligt att man kan opereras ena måndagen och vara hemma bara efter ett par dagar. Nåväl, jag är inte speciellt dansant, springer inte omkring och håller mig mest lugn mellan träningspassen och har rätt mycket mediciner. Men ändå!

Som förskonad från sjukdomar har jag inte sett insidan av Landstingets verksamhet särskilt ofta och det var intressant att få se och förstå hur delar av vården fungerar. Nu efter jul ska jag sätta mig in i landstingspolitiken och tar då med mig de samtal vi hade på salen med rumskompisarna Estelle, Mona-Lisa och Inger. (hoppas ni alla mår bättre än när vi sågs på salen….)

Så nu ska jag lära mig gå igen, träna upp kroppen för att få ordning på de nära på två centimeter som jag blivit längre. Så tack alla er som tog hand om mig, som jag träffade, ni gör ett bra jobb och ni är duktiga på det ni gör.