Skillnaderna finns men de är små i det stora

I veckans landstingsfullmäktige så togs budget för kommande år. Det fanns två förslag som var väldigt lika varandra och det var bara mindre
skillnader i dessa två. Det var Alliansens förslag och Socialdemokraterna,

vänstern och Miljöpartiets förslag som låg så nära varandra. Jag var uppe i debatten kring detta och om att inga budgetar i världen spelar roll om inte de är rimliga och att de som ska hantera budgeten och ta ansvar för den känner att den är rimlig och hanterbar. Det pratar vi väldigt lite om.

Jag lyfte också upp Dorotea och Åsele som visat på orättvisor i välfärden och gett oss ansvariga möjlighet att debattera vad det är välfärden ska innehålla och vad som är likbil vård.

Det fanns naturligtvis skillnader men i stort var det rätt lika och vi fick anstränga oss för att lyfta fram de skillnaderna som ändå fanns. Landstingsrådet gick till hårt angrepp mot oss i Alliansen trots att förslagen var så lika.

Alla vill ju att landstinget ska komma bort från problemen med
stafettpersonal och brist på personal och att klara av att ge vård till
allt fler äldre i länet på ett bra sätt så nära som möjligt.

Socialdemokraterna har styrt allt för länge och det är aldrig bra att ha makt för lång tid. Det gör att man slutar se alternativen. Det är dock bara 2 % av budgeten som är skillnad i våra två förslag.

De skillnader som finns är synen på privata alternativ och att vi måste få ett stopp på
stuprörstänkandet i sjukvärden och att få bättre arbetsvillkor för
personal. Fokus ska ligga på patienten och för att få det så enkelt som
möjligt för den enskilde personer. Att slippa resa, att få hjälp hemma vid sin egen sjukstuga så långt det bara går måste utvecklas. Västerbotten är
det län som lägger minst pengar på primärvården, dvs vården nära dig. VI i Alliansen vill lägga mer pengar där.
Skillnaden är också synen på skattehöjning.

Ewa-May som är vår gruppledare i Centerpartiet lyfte fram personalen som den viktigaste resursen i landstinget. Hon lyfter även fram behovet av samsyn nationellt då det gäller tillgång till läkare, sjuksköterskor och specialiserad personal och utvecklingen av vården som glesbygdsmedicin så väl visar upp. Resurserna måste hanteras optimalt och Landstinget måste våga arbeta på nya sätt. Vi har mål att Sveriges bästa arbetsgivare, bästa sjukhusvård där patienten kan ha inflytande över sin egen vård och hon är övertygad om att dessa mål går att nå.