Håll linjen även i tuffa tider!

Klipper in en ledare från sörmland. Sn.se

Ledare
Publicerad 26 nov 2015 21:00
Centerpartiet säger nej till regeringens högre murar mot asylsökande. Den linje som vikarierande partiledaren Anders W Jonsson och talespersonen Johanna Jönsson torgför bygger på andra lösningar. 
Centerpartiet säger nej till regeringens högre murar mot asylsökande. Den linje som vikarierande partiledaren Anders W Jonsson och talespersonen Johanna Jönsson torgför bygger på andra lösningar. 
Centern väljer att hålla linjen
Sveriges två största partier vill se allt högre gränshinder. Det går att tänka annorlunda.

Regeringen höjer skatterna med 17 miljarder nästa år. Merparten slår mot jobb och företagande. Samma regering står sedan handfallen när migrationssystemet sätts under hårt tryck. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att låta underskottet växa och biståndet minska. I nästa andetag höjer de gränshindren. Det är ett vägval, inte en slump.

Tre av den annars konstruktiva migrationsöverenskommelsens sex partier fokuserar i nuläget mest på att mota flyktingar till andra länder. Kristdemokraterna och Liberalerna är mer tvehågsna. Centerpartiet håller den linje som partiet har haft under en längre tid: förändra hellre regler, utmana byråkrati och våga sänka kraven för att kunna skydda fler. Nödens lag är inte byggd på bekvämlighet.

Hos Centerpartiet finns även en insikt om vad landsbygden behöver för att utvecklas: nya invånare från när och fjärran. Kommuner med minskande eller åldrande befolkning kan inte bejaka en politik som går ut på att försvåra inflyttning. Eftersom antalet födda barn minskar med ökat välstånd är fler och nya grannar nyckeln till ett hållbart samhälle med fortsatt dyra socialförsäkringar.

Fler röster behöver diskutera hur den som har fått rätt att stanna ska ha lättare att försörja sig själv. I Sverige fastnar partierna allt för ofta i systemtänkande. Det gör att partiledare som Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M) hellre stänger gränser än på allvar reformerar bostads- och arbetsmarknaderna. Det predikas ordning och kontroll, men nytänkandet är minimalt.

Har Batra krävt av arbetsmarknadens parter att de i avtalsrörelsen svarar på hur flyktinginvandrare lättare ska kunna hitta ett jobb inom den svenska modellen? Har Löfven krävt att offentlig byråkrati och byggbranschens skatte- och lönekostnader ska trimmas för att det ska kunna byggas mer? Andra intressen – fackliga och partitaktiska – går före god integration.

Det svenska sättet att ta emot asylsökande behöver bli mer flexibelt. En lägre materiell standard i asylmottagandet för att kunna ta emot fler i ett krisläge borde vara givet. Att myndighetens ansvarsområden ska kunna begränsas och att kompetens från andra statliga myndigheter med lägre arbetstryck ska kunna lånas in när nöden står för dörren likaså. Funktion före form.

Flyktingarnas behov av skydd minskar inte för att många EU-grannar sviker och de svenska systemen får problem. Striderna i Mellanöstern berör långt fler stater än Syrien och Irak. Irans och Saudiarabiens kamp om inflytande i regionen leder bland annat till tvångsutskrivningar i Afghanistan och fler flyktingsituationer. Vilken förälder skulle inte välja att skicka sitt barn till säkrare mark i stället för att han ska tvingas gå under i de syriska stridernas köttkvarn? Det här måste vi försöka förstå även när de flesta av oss bär på instinkten att bygga skyddsvallar mot en orolig omvärld. Men vårt skydd ska vara riktat mot terrorister och folkmördare, inte deras tänkta offer.