Då det gäller människor som valt att kriga för terrororganisationer så har jag ingen nåd. De är ett hot inte bara mot Sverige utan ett hot mot människor i de länder de strider i. De utgör också en potentiell säkerhetsrisk då de kommer tillbaka. Vi i Centerpartiet vill kriminalisera resor för att strida med av EU eller FN terrorlistade organisationer.

Krigsbrott, mord och flera andra grova brott som de stridande kan tänkas företa sig är redan kriminaliserat. Svårigheten gäller till stor del att bevisa brott och därför kan det behövas tydligare lagstiftning i sverige. En kriminalisering av terrorresor måste följas av att man ska kunna säkra bevis och lagföra personer för brott. Det är svårt idag. Vi tror att ett ökat samarbete mellan civilsamhället, skolor, arbetsplatser, ungdomsgårdar, poliser, sociala myndigheter och andra myndigheterna så kan vi förebygga och förhindra att folk radikaliseras.

Röda korset öppnade igår en telefon dit man kan ringa om man är rädd att någon i ens närhet håller på att radikaliseras. Du kan ringa: 020-100 200.

Idag har vi kommunfullmäktiges gruppmöte och vi ska prata om byskolorna i vår kommun. Latikberg är hotad nu och de andra står på tur att även de hotas av nedläggning. Centerpartiet tror på byskolor och vikten av att de ska finnas kvar. Idag får bi veta vad de andra partierna tycker.

Klipper in ett insiktsfullt inlägg av Bo Gidlöf.

Han skriver om skolan som en nyckelaktör för att hålla liv i landsbygden. Men istället för att satsa på byaskolor så centraliserar idag flera S-ledda kommuner, av ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl. Debattören och läraren Bo Gidlöf ger nedan sin bild av kommunernas centraliseringspolitik som han anser riskerar att skjuta småbyarna i sank trots att det nu på många sätt blivit lättare att bo och verka på landsbygden. Han menar dessutom att det varken är ekonomi eller kvalitet som kan motivera en sådan förändring. Bo Gidlöf är skolpolitisk debattör och lärare på Björkö-Arholma skola

Nedläggning av små skolor är en farsot som drar fram över Sverige. En luttrad landsbygdsbefolkning berövas viktiga delar av samhällets service. När skolan tas bort vissnar framtidstron. Bygden blir ointressant för barnfamiljer. Affären stängs. Det tragikomiska är att den här destruktiva processen ofta startas helt i onödan.

Historiskt sett har människor flyttat till de regioner där det finns jobb. Ibland till staden. Ibland till Norrlands glesbygd. Ibland över Atlanten. I dag tycks trender och personliga val vara mer avgörande för flyttströmmar. Arbetsmarknaden är kärv både i stad och på landsbygd. Dessutom kan allt fler arbetsuppgifter utföras både på landet och i staden. Studier kan genomföras på distans.

Det har aldrig varit lättare att driva bra små skolor än vad det är i dag. Den ”efterblivna” och ”isolerade” landsbygdsskolan förpassas till historien i samma takt som skolorna lär sig att använda informationstekniken. Det har på många sätt blivit lättare att bo och verka på landsbygden. Men en förutsättning är tillgång till elementär samhällsservice. Det handlar om skola, affär, bredband och kommunikationer. Skolan är, hur liten den än kan tänkas vara, en nyckelaktör för att hålla liv i ett stycke landsbygd. Här genereras framtidstro, här byggs barnens stolthet över sin hembygd. Här läggs grunden för en eventuell återflytt efter utbildning och sturm und drang.

Bristande kompetens och kunskap om vad som händer vid skolnedläggelser förleder kommunens politiker och tjänstemän att göra som andra gör. Och alltför många tror att man kan effektivisera och förbättra sin skolverksamhet genom att lägga ned sina minsta skolor.

Skälen för nedläggning är i grunden ekonomiska. Det är lätt att visa på kortsiktiga besparingar, medan kunskapen om vad som händer på längre sikt är dålig eller förbisedd. Sveriges kommuner och landsting, SKL, hjälper till med utredningar, statistik och råd till kommuner. SKL:s handfasta råd i fråga om skolnedläggningar är att inte prata ekonomi utan att fokusera på kvalitetsfrågor. Andra argument som används för nedläggning är svårigheter att rekrytera lärare och svårigheter att leva upp till nya lagkrav på behörighet hos lärare.

Lagkravens betydelse överdrivs eftersom lagen erbjuder undantagsbestämmelser i de fall en skola inte kan få tag i behörig personal. Undantagsbestämmelserna kommer att användas flitigt redan under nuvarande läsår eftersom bristen på behörig personal är stor i hela landet. Lagen om behörighet är ny från 1 juli i år och just nu ser det ut som att svårigheten att få tag i behöriga lärare är lika stor på stora skolor som på små. Att det skulle vara särskilt svårt att rekrytera lärare till små skolor finns inga kända belägg för. I Norrtälje kommun har man sett att det har varit svårt att rekrytera till nedläggningshotade skolor. Det är ju föga förvånande och har inget med storleken på skolan att göra. Däremot är ju brist på arbetstillfällen på landsbygden ett känt hinder för människor som vill ta steget att flytta ut från staden. Det talar i stället för en säkrare tillgång på personal till de arbetstillfällen som finns i bygdeskolan.

När det gäller kvalitet i skolan visar flera studier att barnen från små skolor presterar minst lika bra som kamraterna i större skolor.

En nationalekonomisk studie från Stockholms Universitet Long term effects of class size (professor Peter Fredriksson och Björn Öckert) visar till och med att barn som går i mindre klasser får både bättre studieresultat och högre lön senare i livet.

En finsk publikation Liten är naggande god – Den lilla skolan i ljuset av forskning (Cynthia Reeves, fil.dr. och Gunilla Karlberg-Granlund) framhåller också att ”Elever från små skolor tenderar att klara sig bättre i fortsatta studier och i universiteten” och ”Små skolor fostrar bättre samhällsmedborgare än stora, mera engagemang och respekt.”

Små skolor har svårt att klara sig i en skolpengsfinansierad värld (varje elev bär med sig en peng till verksamheten). Även om kommunen tvingas skjuta till extra medel så rör det sig dock alltid om blygsamma summor i kommunens skolbudget. Lägre elevhälsokostnader, mindre resande och en högre livskvalitet för landsbygdens barn syns förstås inte i balansräkningen. Inte heller de långsiktiga effekterna av att behålla skolan.

I Skolverkets studie Stora och små grundskolor i ett likvärdighets- och regionalperspektiv kan man läsa: ”Ser vi skolan som en del av samhällsekonomin ser bilden annorlunda ut. Det är inte alltid en vinst att lägga ned en skola.”

I Skolstrukturen i Malung. Ekonomi eller välfärd? (Sollund och Solvoll 2000) och Skolstrukturen i Skarn. Centraliserad eller decentraliserad? (Pettersen, Sollund, Solstad och Öines 2001) har både ekonomiska, regionalpolitiska och pedagogiska effekter studerats. Slutsats: ”Forskarnas tydliga rekommendationer i båda fallen var att behålla den decentraliserade skolstrukturen med många små skolor”.

Det finns inga goda skäl för att avveckla våra små landsbygdsskolor. Det spelar ingen roll om man lutar sig mot ekonomiska argument eller kvalitetsaspekter. Slutsatsen blir densamma: Att satsa på väl finansierade och väl utvecklade små skolor är den mest kostnadseffektiva regionalpolitiska åtgärd som en kommun kan ägna sig åt.

Bo Gidlöf

Idag har jag och mina systrar och några av våra döttrar bakat bröd hemma i Golisen i Brittas bagarstuga. En tradition som betyder mycket för mig. Vi håller oss till farmors gamla recept, dvs Flodins bröd från Skansholm med mycket kryddor. Vi brukar ta hjälp av faster Ella som kan de rätta måtten i huvudet, dock inte i år då hon flyttat på ”plassn”. Vår mammas uppdrag är att agera sällskapsdam och underhålla oss med roliga anekdoter, gamla historier och minnen.

Sen bakar vi, spelar julmusik, äter bullens pilsnerkorv, dricker en öl och sjunger julsånger vi minns från när vi var små. De brukar ta en hel dag innan alla stöpor är utbakade och det känns i både armar, ryggar och ben efter en sån här dag.

Jag är lyckligt lottad i livet med en familj som tar vid traditionerna mina föräldrar skapat vidare. Det är något visst med att ha en mamma, systrar, systerdöttrar och egna döttrar som tillsammans för traditionerna vidare till nästa och nästa och nästa……

Igår infördes gränskontroller i Sverige, någonting som vi inte sett sedan kriget. Jag tycker det är förfärligt på många sätt, främst det mänskliga men även för hur bilden av Sverige som ett öppet, fritt och humanitärt land så över en natt kan vridas åt ett annat håll.

Samtidigt är jag inte naiv utan naturligtvis ser jag de problem som den enorma utmaningen för med sig. Det är klart att det är svårt, tufft och tungsamt när så många människor kommer under så kort tid. Men det går! Ingen ska slå i mig att vi står vid någon sorts gräns för vad vi klarar. Har någon av er som läser min blogg varit tvungen att ändra på något i ert liv pga flyktingkatastrofen? Ja möjligtvis de som jobbar i kommunerna och i landstingens verksamheter där påfrestningen är stor. Men ni andra?

Centerpartiet är det enda partiet som vågar stå upp för det som är rätt, de andra hukar även om en och annan Socialdemokrat som Jens Orback vågar stå med rak rygg i TV och säga sanningar.

Igår så presenterade vi förslag som vi hoppas regeringen tar till sig för att öka på integrationen att gå i snabbare takt. Basen i förslagen är att de som söker asyl ska få jobba i Sverige direkt och att de själva får ansvar för att hitta boende. Det tredje förslaget är att ensamkommande över 15 år ska kunna placeras på vanliga asylboenden. Idag är det under 18 år placerade i HVB hem vilket är kostsamt och svårt då platserna inte räcker till. Vi tycker att det är orimligt att de ska placeras på platser som kostar 2 000 kronor per dag och som egentligen är utformade för att hantera ungdomar med mycket svåra sociala problem.

De som kommit hit är initiativrika människor som lyckats ta sig hela vägen hit. De är starka människor vana att klara sig själva, som riskerat allt för att rädda sina liv. Vi ska ta tillvara deras kunskap, kraft och kompetens och inte låta den försvinna i eviga väntetider på ett trångt asylboende.

Fram till 2025 kommer vi att behöva över 40 187 människor i Västerbotten främst inom vård och omsorg, ingenjörer och tekniker, fordonsförare, säljare, hantverkare, handel, bygg, lärare…..ja inom alla branscher kommer det att behövas folk.

Detta till de jobb där de anställda lämnar pga pensioner, 65 % av de anställda i de gröna näringarna kommer att försvinna. Då kan man fråga sig, vart ska de här människorna komma ifrån?

Dels så handlar det om att vi måste utbilda folk både oanställda och anställda och få in fler på arbetsmarknaden. Där är dagens migration en enorm möjlighet om vi bara får folk att stanna kvar i länet. Men det är också ånga unga som inte skaffat sig grundutbildning, som inte sett till att skaffa sig fullständiga betyg. Att få folk att stanna kvar, flytta hit och att pendla är utmaningar för länet om vi ska klara av de behov av arbetskraft som finns. Se mer http://regionvasterbotten.se/utbildning/utbildning-och-kompetensforsorjning/

Vid måndagens styrelsemöte med region Västerbotten fick vi veta hur arbetet går med att start ett kontor i Stockholm. 160 kvadrat med stolar för 25 personer, mingellytor och sex arbetsplatser. Det är idag Skåne och västra Götaland som har kontor i huvudstaden och nu kommer Västerbotten efter.

Västra Götaland jobbar med påverkan av politik men Västerbotten ska både jobba med påverkan, värdskap, möjligheter till möten och påverkan. Skåne jobbar med marknadsföring. Så västerbotten ska göra en mix av vad Skåne och Västra Götaland gör.

Umeå universitet, AC Net är två aktörer som än med i projektet. Tanken är att synliggöra länet, skapa påverkan av beslut som rör länet, öka deltagandet vid de nationellt mötesplatser som Västerbotten på Grand och Almedalen. Få mer media på länet och kunna följa hur vilden av länet ser ut.

Själv har jag varit och är skeptisk till detta projekt då jag har svårt för att se output utifrån input. Men jag får väl avvakta och se vilka resultat projektet kommer att redovisa framöver. Jag ska följa det med intresse. Spelar det någon roll att vi har ett kontor i Stockholm?

Vid dagens region styrelse berättar Niklas Jonsson från Almi att Sverige nu backar då det gäller företagande. Nu blir det allt färre kvinnor och allt färre unga som driver och startar företag i Sverige. Sverige ramlar allt längre bak i rankningar i både Europa och i världen där vi tidigare legat bra till och det går fort utför.

Det här är ett stort bekymmer. Det är oerhört viktig att det skapas fler jobb, tillväxt och fler företag. Fura av fem jobb skapas i små företag så det är oerhört viktigt att vi stimulerar fler företagsamma människor att vilja och våga starta företag.

Almi lånar ut pengar till nya företag som rätt snart ska betalas tillbaka. Se Almi.se de ska nu satsa mer på inlandet där få inlandsföretag idag ser möjligheten att få hjälp från Almi.

Att region Västerbotten då är med och finansierar Företagargalan är ju bra då det är ett sätt att lyfta fram företag och synliggöra företagare runt om i länet. Men då måste det gälla hela länet och inte enbart städernas galor.

I veckan hade centerpartiet en motion om att ta tillvara de som kommer till vårt land och se till att vi tar tillvara på den kompetens som många kommer med. Ungefär hälften av de som kommer idag har högre utbildning. EwaMay Karlsson, som är Centerpartiets gruppledare i fullmäktige, berättade att hon frågade den Canadensiska ambassadören om vad de gjorde i Canada som gör att de är så bra på att anställa nyanlända. Svaret var att de hälsade nyanlända välkomna och var tydliga med att de var välkomna.

Mycket görs idag från landstinget och kommunerna men det är ändå svårt att få folk att komma in. Landstinget har stora behov av utbildad personal främst läkare, sjuksköterskor och specialister inom olika områden.
Kostnaderna för hyrläkare är den största utgiften för många verksamheter.
Det finns inte utbildat folk helt enkelt.

I ett landsting söderöver så åkte personal ut till flyktingarna och frågade vilka jobb de hade haft innan de kom till Sverige. Flera visade sig vara välutbildade specialister inom vårddyrken. Det kanske inte är svårare än så att någon åker ut och ställer frågan för att få människor in i systemet av validering av kunskaper så att de snabbt kan komma in i jobb.

Ett enigt landstingsfullmäktige visade på vikten av att ta emot människor till vårt län med öppna armar och med tillförsikt om att alla behövs.

Min pappa hade raggarfrilla a, la femtiotal, tjusigt lockigt och tjockt hår som alltid var i samma frisyr, en stor lock i pannan. Även de sista året när han blev allt tunnare så var håret tjockt och burrigt. Pappa lekte och busade sig genom livet och inget skämt var för litet för att låta det roa någon i hans omgivning. När vi var små jobbade pappa i nån grävmaskin efter något damm eller vägbygge och vi såg honom mest om helgerna och då var det fest. Inte fest i att vi konsumerade något särskilt, utan fest i utflykter, upptåg och äventyr. I bilen efter grusvägar runt i grannkommunerna, i skogen ner till Engesbäcken eller upp till Krokbäcken, fikandes, fiskandes, eldandes och upplevelsen av att upptäcka en ny plats. Lika stort äventyr om de så var en gammal bortglömd lada eller på något slott i södra delen av landet. Lika spännande och lika stort.

Min pappa tog livet som en lek, något njutbart där ledsamheter snabbt sopades bort. Även om det var tufft ekonomiskt när han nyss startat sin Kranfirma så fanns det inget som oroade, åtminstone inget vi barn märkte.

De hårdaste politiska diskussionerna hade jag med min pappa och många är de gånger han retat upp sig på något någon politiker sagt i TV och han ringde till mig för att jag skulle argumentera och helst styra upp.

Min pappa dog 59 år gammal i leukemi precis den här helgen när det är farsdag. Jag är oerhört tacksam att jag har fått ha en pappa och en pappa som var som min pappa. Han Älskade oss barn villkorslöst och gjorde livet för oss så himla roligt. Ingen minns en tråkmånsar, men min pappa är en pappa man minns.

Grattis på farsdag pappa, du sitter nog på ett moln däruppe och klurar på något bus och kollar ner på när vi tänder dina gravljus.

Inte för att vara avundsjuk men jag tar mig rätten att vara demokratisk. Kan någon förklara för mig varför Region Västerbotten, som alla kommuner och landstinget är med och finansierar, ska lägga pengar på Företagargalan i vissa kommuner men inte i andra?

Jag begriper inte!