Modernisera och förnya gamla strukturer

Av , , Bli först att kommentera 5

Är det rimligt att tro på minister Ygeman när han säger att 80 000 människor ska avvisas från Sverige? Eller är det bara signalpolitik för att få folk att välja andra länder när de är på flykt?

Jag tycker inte att det är särskilt snyggt. De som är ansvariga för de asylsökande säger att det inte alls är rimligt. De som söker asyl har rätt till en rättsprocess för att få sitt ärende prövat. Det innebär att mängder av människor kommer att söka sin rätt och domstolarna kommer att få fullt upp. Är det inte bättre att låta de resurser som skulle behövas i alla dessa prövningar gå till annat?
Om regeringen tänker muta folk att åka tillbaka så att de som söker asyl åker tillbaka till Syrien, Afghanistan och andra krigszoner så får nog regeringen komma med den rejäla plånboken. för vem vill åka in i det man en gång flytt ifrån?

Jag tycker det är förfärligt hur humanitet och medmänsklighet tillåts ge vika då partier faller undan från sin värdegrund och det man propagerat för. Låt människor själva få skapa sin framtid. Förändra välfärdssystemet och modernisera det så att det kan hantera den nya situationen. Men låt människorna själva få ta ansvar för sina egna liv-

Vi har en usel validering av kunskaper och kompetenser så många utbildade och kunniga tas aldrig tillvara. Tänk på den gamla filmen ”Dårarna stängs” där en kirurg körde tunnelbana. Hur många såna exempel finns idag i vårt land? Jo, massor.

Alla landsting och kommuner säger att det kommer att bli stor efterfrågan på arbetskraft inom vård och omsorg och att räddningen är invandringen. Bra, se då till att mäniskorna som kommer får skaffa sig en utbildning utan att först kunna svenska. De som kan engelska kan redan idag förstås i vårt samhälle om de samtidigt får läsa svenska och gå bredvid någon som kan svenska, så kan de även jobba.

Tro inte på de som säger att välfärden faller samman, välfärden system håller men den måste moderniseras och förnyas.

vart går pengarna?

Av , , Bli först att kommentera 10

Hur ser fördelningen av medel ut i vår kommun och i länet? Jag har ingen aning. Såg i en intervju från jämställdhetskonferensen i Malmö som pågått i veckan att det finns kommuner som har 70 procent av resurser inom fritid till killar/män och 30 procent till tjejer/kvinnor.

Diskussionen som följde var att det kanske inte är så konstigt att unga tjejer lämnar mindre kommuner då det är där fördelningen är som mest ojämställd. I städer fördelas resurserna mer lika och utbudet är större inom fritidsområdet.

Hur ser det ut då det gäller sjukvård och skola? Hur fördelas pengarna där? Det skulle vara intressant att veta hur siffrorna ser ut i vårt län. Hur fördelas våra skattepengar om man tittat på kön?

Är landstinget en diktatur?

Av , , Bli först att kommentera 11

Det här med demokrati verkar vara väldigt svårt för S i landstinget. Idag får jag höra via media att Landstinget ska genomföra ett Projekt Balans 2.o!? Det första projektet var en katastrof för inlandet och för primärvården i hela länet. Jag bävar för vad detta uppdaterade projekt ska innebära för oss som i de inre delarna av länet. Att landstinget nu måste spara handlar om att Socialdemokraterna suttit lugnt i båten efter det första projekt Balans och trott att alt skulle lösa sig med en röd regering. Nu ser de att tyvärr hjälpte den röda regeringen inte ett enda landsting i kris.

I mitt huvud så tas beslut i demokratier på så sätt att alla partier är med och diskuterar olika förslag, utifrån ett underlag tjänstemän presenterar, utifrån de riktlinjer de fått från politiken. Flera alternativ med konsekvensbeskrivningar som man tar med sig hem till sitt egna parti för att fundera över. Sen går man tillbaka till det beslutande rummet och för fram vad partierna tycker och går till beslut.
Riktlinjerna för det tänkta projekt Balans 2.0 dvs det nya sparförslagen som ska uppgå till närmare en halv miljard är inte presenterad för oss i opposition så vi har ingen aning om vad det är de som styr har tänkt.

Det känns både obehagligt och ovärdigt att Landstinget styrs på ett sätt som mer liknar diktatur och jag har svårt att kalla det demokratiskt!

Vilka är framtidens politiker?

Av , , Bli först att kommentera 14

Läser en ledare i Norran och känner igen mig i mycket av det som skrivs. Hur ska demokratin kunna utvecklas och hur ska vi få fler att engagera sig för att ta ansvar över det gemensamma om demokratin inte får fungera? När medborgare inte vill engagera sig för rädslan att bli ”bestraffad” på ett eller annat sätt har vi ett gigantiskt problem. Eller om kommunanställda inte vågar engagera sig i ”fel” parti, vart fä vi då på väg? Vilka är det då som ska ta detta demokratiska ansvar i framtiden? De som ställer sig in i ledet utan att tänka själva. Det är oerhört skönt att en av de ledande socialdemokraterna i Umeå ställer sig upp mot det egna partiet och protesterar. Jag tror vi behöver mer av sånt oavsett parti. Säg emot!

Läs ledaren själv och byt ut namn och kommun och vips så kanske du känner igen dig. Det står ”Det borde vara så självklart och så givet att beslut ska tas tillsammans. ”Den grundläggande demokratiska principen borde vara lika enkel som självklar: kommunala frågor ska beredas i de olika politiska partierna, bland medlemmarna, men avgöras först efter att samtliga partier fått full insyn i ärendet. Oavsett om något parti har egen majoritet eller inte.”

Det är väl självklart!

Läs hela ledaren här

Stå rakryggad för det du tror på!

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag är starkt tacksam till Thomas Hartmans och hans tydliga kritik till de egna partiets agerande i frågan om avhysning av EU migranter i Umeå.
Se klippet på vk.se

Jag skäms för den inhumanitet som växer och som tillåts växa i vårt land, då människor inte vill eller vågar stå upp för sin ideologi. Vad står humanitet, solidaritet och medmänsklighet för i praktiken? För mig är det mer än bara ord. Det kräver något av mig.

Alla människors lika värde är fundamentalt i en demokrati och det innebär mer än fina ord. Det innebär att man gör allt i ens makt för att verkligen behandla alla på samma sätt.

Thomas gör det rätta, står rakryggad för det han tror på och det är allt för sällan det händer, att någon går emot sitt egna parti. Tack Thomas!

Regera med er egen budget och skryt sen!

Av , , Bli först att kommentera 13

Lyssnade idag mellan mina telefonsammanträden på invigningen av Västerbottendagarna på Grand Hotel i Stockholm. En av invigningstalarna Mikael Damberg, näringsminister, berättade om hur bra det går för Sverige då det gäller tillväxt och utveckling. Magdalena Andersson finansminsister sa samma sak att Sveriges går bra för någon tid sedan. Då hade regeringen regerat med sin egen budget i 13 dagar då Alliansens budget gällde Fram till 2015. Mikael Damberg har nu regerat med sin egen politik i Några veckor. Så det blir spännande att se om han är lika nöjd om några år då Sverige fått leva under S regim.

Det som är intressant är att runt 65 % av den svenska tillväxten sker utanför städerna samtidigt som tillväxtpolitiken lägger sitt fokus på just städerna. Det här tog inte Damberg upp av förklarliga skäl.

S vill ju centralisera. Men sanningen står ändå där och säger att den svenska tillväxtpolitiken måste förändras för att landsbygden ska kunna leverera än mer till den svenska statskassan. Folk och företag måste själva kunna välja vart man vill bo och verka och vill folk bo på landsbygden och driva sina företag där så ska vi göra alt vi kan för att underlätta. Tyvärr är det de motsatta som sker idag.

Idag är det något helt nytt som landsbygden och dess kommuner står inför. Det finns inga lediga bostäder, inflyttningen är större än någonsin och små kommuner växer. Hur ska politiken då se till att folk kan starta och driva företag utifrån de kompetenser, intressen och möjligheter som de ser.

Maud Olofsson var på rätt väg då hon drev igenom Inlandsinnovation. Det behövs pengar för landsbygdens företagande och för alla de nya företag som kommer att starta. Det måste formeras en tillväxtpolitik som gagnar hela landet och de människor som bor där. Min farhåga är att Damberg gör precis det motsatta. Lägger ner Inlandsinnovation och lägger pengarna i städerna precis som man gör med Rot. Städernas byggen får resurserna inte landsbygdens. En närodlad politik skulle göra skillnad.

Kommunal har de en särskild plats i helvetet

Av , , 2 kommentarer 21

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, sade USA:s första kvinnliga utrikesminister Madeleine Albright vid ett föredrag i ABF-huset i Stockholm 2004. En tes som vi i Emma Resurscentrum för kvinnor vidhöll och som jag efter det försökt leva efter, även om det är väldigt svårt.

Jag var inte på plats när Madelaine sa dessa bevingade ord, men idag kan jag göra en lång lista på kända och okända feminister som skulle platsa på denna varma plats. Inte minst från inom politik och media. Inom vänster och socialistiska led så framhålls solidaritet, jämställdhet och humanitet som att de vore självklara och att jämställdhet skulle ägas av vänstersidan. Samtidigt så är det i dessa vänsterled så oerhört få kvinnor som når längst fram. Var för är det i de borgerliga partierna som kvinnor leder partierna? Det borde väl enligt vänsternormen vara hos dem kvinnor kommit fram.

Jag vill på intet sätt hålla fram att de i socialdemokratiska strukturer under så lång tid uppbyggda belöningssystem, frossarfasoner, pampvälde och klappa på ryggen system. Det är bedrövligt och det är korrupt. Det som förvånar mig är att det nu ses som någonting nytt någonting som ingen vetat om.

Jag tycker det är konstigt att de som är involverade i Socialdemokratin och i kommunal nu först verkar kunna se de egna strukturerna. Medlefors är ett sånt fenomen nära inpå oss. Det finna mängder av institutioner som ägs av facken, av partier, av organisationer nära besläktade med Socialdemokratin. Tänk bara på alla slott, paradvåningar och hotellanläggningar som ägts av de statliga verken som byggdes upp under socialdemokratins storhetstid. Eller varför inte titta på hur det i vår egen kommun fixas tjänster som inte funnits tidigare till personer i och nära inpå makten. Eller andra system där man vill skapa en liten exklusiv skara som håller varandra om ryggen, belönar varandra om man agerar i enighet och agerar med andras pengar som om det vore ens egna.

Kan du som är engagerad fackligt på svära på att du själv inte belönats på något sätt? Fina middagar, goda viner? Hotellövernattningar?

Är det så att det där glastaket är både något att sträva mot samtidit som det är svårt att accepter de som ändå klättrar uppåt, uppåt. Kanske särskilt i det jämlika och solidariska Sverige. Är det så att Annelie Nordström skulle ha kunnat bli den första socialdemokratiska partiledaren?

Albright kanske skulle vilja lägga en analys av det som nu händer kring kommunal. Kanske hon skulle ha sett hur S-samhället fungerar, att kvinnor ständigt måste kämpa ur ett underläge inom S leden även om man nått högt och att det är svårt att vara människa men att vara kvinna är ännu värre.

Det handlar om män!

Av , , 2 kommentarer 11

Håller med de som säger att sexuella trakasserier nu lyfts fram som sensationsjournalistik som om det var engångshändelser. Så är det ju inte. Finns det en enda kvinna som inte blivit sexuellt trakasserad i sitt liv? Jag, mina vänner, mina döttrar, min mamma, mina systrar kan alla vittna om trakasserier och övergrepp. Allt från ren misshandel, secuella övergrepp, hot, tafsande och verbala hot, blickar, gester.. Hela skalan finns av övergrepp i mina närmaste bekantskapskrets av kvinnor.

Förövarna ska anmälas, lagföras, straffas! Men få anmäler, få som anmäld döms. Samhället har inte visat det starka motstånd mot trakasserier pga kön som de borde ha gjort. Se bara väldtäcktsdomar och den forskning som finns kring dem.

Att kvinnor trakasseras är inget nytt! Det är förfärligt att det händer och att det fortfarande finns en könsmaktsordning i vårt samhälle. Vi måste våga se det och våga prata om det. Det handlar om män!

Det handlar om att vi fortfarande inte lever i ett jämställt samhälle. Det handlar om kön och förövarna är män. Grundproblemet är samhällets könsmaktsordning inget annat!

Slå ihop kommuner är inte lösningen

Av , , Bli först att kommentera 13

Imorse var det dags igen att höra att kommunsammanslagningar är lösningen för landsbygden och små kommuner. Lika långt från verkligheten även denna gång. De små kommunerna blir allt fler och allt mindre. Prognoser visar på att många små kommuner runt om i landet kommer att vara folktomma 2030 då unga människorna dras till storstadsregionerna och Sverige har den kraftigaste urbaniseringen i hela EU. Det kommunala utjämningssystemet har under lång tid gjort problemet hanterbart men nu har vi nått vägs ände och många små kommuner har svårt att klara sina åtaganden. Invandringen är en del av lösningen men det krävs mer. Det är inte sammanslagning som är lösningen! Det handlar istället om ett tydligt lokalt ledarskap och om medvetna långsiktiga strategier där man vågar släppa gamla maktstrukturer och ge mer ansvar till medborgarna och om regionaliserade skattebaser. Att slå ihop små svaga kommuner till en större svag kommun gör ingen skillnad. Lösningen handlar om att istället om att utveckla samarbete så långt det går och att staten river alla de hinder som finns idag för ett djupare samarbete mellan kommuner. Det ska inte krävas upphandlingar, kommunalförbund eller gemensamma nämnder för att två eller flera kommuner ska kunna samverka. Kommuner måste kunna dela på tjänster, specialistkompetenser, lärare i ”smala” ämnen, man ska kunna sätta betyg i en annan kommun, gemensamma lönekontor, gemensamma chefer, använda modern teknik för möten, skolan/utbildning, arbetsledning och allt annat som är möjligt om man bara vill.

ur kommuner ska samarbeta, administreras och lokala beslut ska tas måste utgå från ett medborgarperspektiv, kommunerna är till för medborgarna och för oss som bor i de små kommunerna handlar det om hur vardagen ska fungera inte om hur kartor ritas. För oss i glesa kommuner så blir avstånden inte mindre av att kommuner slås samman, avstånden är desamma och stordriftsfördelar går inte att räkna hem. Olika typer av samarbeten för olika kommuners villkor måste tillåtas. Det finns inte en formel som passar alla vilket Socialdemokraterna ofta tycks tro. Kommunerna har idag tillväxtstrategier men saknar strategier för att möta den demografiska utmaningen. Där har Region Västerbotten och andra kommunförbund runt om i landet en viktig och stor uppgift att hjälpa till att ta fram sådana strategier. Tillväxtstrategierna måste kompletteras med anpassningsstrategier för en krympande befolkning. Det kommunala utjämningssystemet måste även ta hänsyn till art värden produceras. Vi i Centerpartiet har tagit fram förslag för regionaliserade skattebaser där vinster från vind och vattenkraft tex ska gå tillbaka till där de producerats.

Medborgarna har ett starkt motstånd mot att ge upp identiteten som egen kommun. De äldre i Västerbotten kommer ihåg hungerstrejker när Åsele och Dorotea kommuner slogs samman. Men mer nära i tid finns exempel på folkomröstningar som samtliga fått ett rungande nej till kommunsammanslagning. Bräcke-Ragunda 2004, Borgholm-Mörbylånga 2009 och omröstningen om den tilltänkta Dalslandskommunen i Bengtsfors 2014.
Kommunsverige behöver en reform för att öka långsiktiga strategiska samarbeten, anpassas efter en krympande befolkning och se över de regionala skattebaserna, inte för att slå ihop kommuner.

Mitt Europa bygger inte murar, men rejäla stängsel går bra!

Av , , 5 kommentarer 3

Det finns mycket som man kunde blogga om de här dagarna när regeringen nu genomfört höjd skatt på drivmedel, infört gratis besök på statliga museer och minskat Rut. Alla dessa beslut är både märkliga och obegripbara. Men det värsta är det som nu införs idag, krav på att du ska ha med Id handlingar när du rör dig över gränsen. Ett system som vi avskaffade för årtionden sedan. Overkligt att Svenska regeringen tar detta drastiska beslut, vars statsminister sa att hans Europa inte byggde murar, men rejäla stängsel in till Sverige verkar han tycka är okay!

Klipper in en krönika från DN av Teodor Kalifatides som alla bör läsa och fundera kring.

”Också nästa år kommer miljoner människor att fly för sina liv. Om vi ska vända världen åt en annan riktning måste vi lyda livets verksamma princip: bekräftelse och kärlek. Det skriver Theodor Kallifatides inför det nya året.

År 1941 satt min far på de dödsdömdas avdelning i fängelset i Sparta med den vanliga anklagelsen: kommunist. Det var någon eller några i den by där han hade verkat som lärare i närmare 15 år, som hade angivit honom.

De tyska förhörsledarna skydde inga medel. De misshandlade honom systematiskt med taggtråd, hela hans kropp var en blödande trasa. Ovanpå detta kom skenavrättningarna. Klockan fem på morgonen hämtades han tillsammans med några andra, de fördes ut på fängelsegården, ställdes mot en mur med förbundna ögon, befälet beordrade eld och skotten small, men de var lösa.

En kort stund visste man inte om man levde eller om man var död. Några av kamraterna miste förståndet. Far hade kommit på något. Han stod framför exekutionsplutonen på ett ben, som en trana. Om benet föll, då skulle han veta att han var träffad.

Vi måste lära oss att helt rationella kommer vi aldrig att bli. Därför att vi har en kropp som längtar, som åtrår, blöder och gör ont.
Han hade nämligen förbjudit sig själv att dö. Varför? Det sa han aldrig till mig, bara till mamma.

”Jag hade en treårig son hemma, som väntade på mig.”

Jag var den treåringen. Pappa återvände till oss. Två av hundra hade överlevt tortyren, svälten, smärtan och skenavrättningarnas galenskap.

Jag hade räddat hans liv. Eller kärleken hade räddat hans liv.

När min egen son var åtta år gammal ställde han mig inför den mest självklara och mest plågade fråga.

”Pappa, älskar du mig?”

Han satt i baksätet i bilen. Vi körde hem efter en fotbollsmatch. Vad hade fått honom att ställa frågan? Vad hade jag gjort? Hade jag suckat besviket efter en dålig passning, hade jag tittat åt ett annat håll?

Jag kunde inte svara honom på en lång stund eftersom jag först måste sluta skaka inombords. Jag andades tungt, jag flåsade.

Kärleken väger väldigt tungt ibland.

Min dotter däremot hade inga problem med min kärlek när hon var åtta år gammal. Jag råkade en dag höra hur hon skröt för sina jämnåriga väninnor att hon kunde linda mig kring sitt lillfinger.

”Jag har en sådan makt över min pappa att jag blir rädd”, sa hon vidare ganska bekymrad.

Hon hade också upptäckt kärlekens tyngd, fast från ett annat håll. Att vara älskad.

Det må hända att vi har kämpat oss till många och stora friheter. Men det finns alltid en gräns. En naturlig och oöverstiglig gräns. Den andra människan. Det är där, inför den Andre, som vår mänsklighet ska bestå provet.

Ingenting driver en människa så skoningslöst mot den ursinniga vreden och det besinningslösa hatet som hopplösheten.
I dessa grymma tider ska vi inte glömma att den verksamma principen i livet är behovet att bekräfta och att bekräftas, att älska och att bli älskad. Också de mest omänskliga gärningar gör vi för att vinna någons gunst, för att någon ska nicka bifall.

Det ursäktar ingenting. Men om vi ska vända världen åt en annan riktning måste vi lyda livets verksamma princip: bekräftelse och kärlek. Vi måste lära oss att helt rationella kommer vi aldrig att bli. Därför att vi har en kropp som längtar, som åtrår, blöder och gör ont.

Just nu flyr miljoner människor för sina liv. Om dessa och deras barn tvingas leva i skräck och misär, i underkastelse och förnedring kan vi vara säkra på att framtidens onda andar kommer att finnas bland dem.

Ingenting driver en människa så skoningslöst mot den ursinniga vreden och det besinningslösa hatet som hopplösheten.

Man kan kanske inte rädda alla.

Men man bör försöka.

Theodor Kallifatide ”