Slå ihop kommuner är inte lösningen

Imorse var det dags igen att höra att kommunsammanslagningar är lösningen för landsbygden och små kommuner. Lika långt från verkligheten även denna gång. De små kommunerna blir allt fler och allt mindre. Prognoser visar på att många små kommuner runt om i landet kommer att vara folktomma 2030 då unga människorna dras till storstadsregionerna och Sverige har den kraftigaste urbaniseringen i hela EU. Det kommunala utjämningssystemet har under lång tid gjort problemet hanterbart men nu har vi nått vägs ände och många små kommuner har svårt att klara sina åtaganden. Invandringen är en del av lösningen men det krävs mer. Det är inte sammanslagning som är lösningen! Det handlar istället om ett tydligt lokalt ledarskap och om medvetna långsiktiga strategier där man vågar släppa gamla maktstrukturer och ge mer ansvar till medborgarna och om regionaliserade skattebaser. Att slå ihop små svaga kommuner till en större svag kommun gör ingen skillnad. Lösningen handlar om att istället om att utveckla samarbete så långt det går och att staten river alla de hinder som finns idag för ett djupare samarbete mellan kommuner. Det ska inte krävas upphandlingar, kommunalförbund eller gemensamma nämnder för att två eller flera kommuner ska kunna samverka. Kommuner måste kunna dela på tjänster, specialistkompetenser, lärare i ”smala” ämnen, man ska kunna sätta betyg i en annan kommun, gemensamma lönekontor, gemensamma chefer, använda modern teknik för möten, skolan/utbildning, arbetsledning och allt annat som är möjligt om man bara vill.

ur kommuner ska samarbeta, administreras och lokala beslut ska tas måste utgå från ett medborgarperspektiv, kommunerna är till för medborgarna och för oss som bor i de små kommunerna handlar det om hur vardagen ska fungera inte om hur kartor ritas. För oss i glesa kommuner så blir avstånden inte mindre av att kommuner slås samman, avstånden är desamma och stordriftsfördelar går inte att räkna hem. Olika typer av samarbeten för olika kommuners villkor måste tillåtas. Det finns inte en formel som passar alla vilket Socialdemokraterna ofta tycks tro. Kommunerna har idag tillväxtstrategier men saknar strategier för att möta den demografiska utmaningen. Där har Region Västerbotten och andra kommunförbund runt om i landet en viktig och stor uppgift att hjälpa till att ta fram sådana strategier. Tillväxtstrategierna måste kompletteras med anpassningsstrategier för en krympande befolkning. Det kommunala utjämningssystemet måste även ta hänsyn till art värden produceras. Vi i Centerpartiet har tagit fram förslag för regionaliserade skattebaser där vinster från vind och vattenkraft tex ska gå tillbaka till där de producerats.

Medborgarna har ett starkt motstånd mot att ge upp identiteten som egen kommun. De äldre i Västerbotten kommer ihåg hungerstrejker när Åsele och Dorotea kommuner slogs samman. Men mer nära i tid finns exempel på folkomröstningar som samtliga fått ett rungande nej till kommunsammanslagning. Bräcke-Ragunda 2004, Borgholm-Mörbylånga 2009 och omröstningen om den tilltänkta Dalslandskommunen i Bengtsfors 2014.
Kommunsverige behöver en reform för att öka långsiktiga strategiska samarbeten, anpassas efter en krympande befolkning och se över de regionala skattebaserna, inte för att slå ihop kommuner.