Stormen river och sliter i både skog och själ

Det stormar och sjön är vit av vågornas skum. Sjön visar tänderna, som min svärfar skulle ha sagt. JAg känner mig olustig när jag läser i media om fallna träd och skador på hus, färjor, cykelförråd och i naturen.

Påminns om den storm som tog alla tallar runt vårt hus i Badviken för några år sedan. Vårt fina hus och vår fina tomt med blåbärsris och skugga. Huset gick att reparera men att återställa flera hundra år gamla tallar det är svårt.

Igårkväll när vi åkte ner dit så känner jag vemod och saknad och önskar att man kunde knäppa med fingrarna och alla tallar skulle stå där igen. Det kommer att ta tid för naturen att ta igen det som idag ser ut som ett kalhygge. Jag ska försöka ge naturen lite hjälp och plantera lite träd.

Det är som när man fällde skogen därhemma i Golisen och de gamla stigarna och gläntorna man minns så väl försvann. Det är en saknad efter något som man inte visste att man värderade.
Så nu när stormen river så är mina tankar hos dem som drabbas just nu, ni kommer att sakna det ni inte visste att ni värderade.