Nu måste ni få tågen att fungera!

Iförrgår fick jag meddelanden på messenger, sms och mail med förtvivlade människor som inte tog sig hem med tåget. En person skriver: ”Nu måste ni få tågen att fungera!! Och fortsätter: ”Ikväll övernattar jag oplanerat på sjukhuset i Ö-vik därför att alla Norrtåg till Umeå är inställda (SJ fungerar !?). Bara tur att jag inte har mina barn i dag. Törs knappt tänka tanken. Bussen var full. Ingen extrabuss. 30 pers strandade.”

Det är verkligen märkligt att tågen inte ska gå nu när vi äntligen har möjlighet att pendla en del sträckor i länet. När rälsbussen gick efter inlandsbanan när jag var liten så fungerade den. Man tycker att det då borde fungera nu, att teknikutvecklingen borde ha gjort tågen robustare.

Problemet verkar vara, om jag förstår det rätt, att Infranord som sköter rälsen inte plogar. Det gör att Tågkompaniets tåg fryser ihop av den snö som packar igen under tågen. Det finns för få tåg och för få avisningsstationer. Norrtåg står på kö för att köpa in tåg, i en lång kö av andra som också vill köpa in tåg.

Alla pekar åt ett annat håll för vems ansvaret verkligen är. För den som står där på perrongen och väntar på ett tåg som inte kommer ska kunna känna sig trygg med att det då kommer en buss. Men även där brister det.

Den här frågan måste lösas med samtliga inblandade aktörer. Det hjälper inte att peka på någon annan. Resenärer ska känna sig trygga med sitt resande och vi i politiken måste kräva av de olika aktörerna att de löser situationen.

6 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Vilken regerings fel var det att Banverket slogs ihop med Vägverket, som bytte namn till Trafikverket och att nuvarande Infranord strax innan hade avskiljts från Banverket och blivit ett eget bolag, vars tjänster upphandlas i konkurrens med andra entreprenörer av Trafikverket? Felet är kanske att Infranord inte får några beställningar på sådant, som måste göras?

    Vilken regering är det som, trots att densamma skriker i högan sky om alla fel som alliansregeringen gjorde, efter 3,5 är inte har fått ändan ur vagnen och rättat till felen? Dessutom kan man ju undra vilken regerings och vilken ministers fel det var att Bottniabanan öht byggdes utan att det fanns finansiering till vare sig byggprojektet i sig eller till drift och underhåll av den färdiga banan.

    Ministern hette Björn Rosengren. Det var han som kallade Norge för ”den sista sovjetrepubliken” och lurade skjortan av småspararna med den värdelösa Telia-aktien, som sjönk som en sten efter bördsintroduktionen. Var denne extrema marknadsliberal minister i en borgerlig regering? Det var ju en dragkamp mellan S, som ville fullborda Hallandsåstunneln, och Mp, som stöddes som ville bytta Bottniabanan. Problemet var att det inte ens fanns pengar till ett av dessa projekt.

    Minister Rosengren gjorde upp med Mp om att båda skulle byggas. – utan finansiering. Sedan fick vi en alliansregering, som gjorde det fatala misstaget att tro att det kunde sparas pengar på att slå ihop Banverket med Vägverket och upphandla allt banunderhåll på entreprenad…

    Rosengren fragmenterade även dem statliga tågoperatören SJ i olika bolag för person- ocj godstrafik samt tågunderhåll och tågstädning, tågserverlng och IT-tjänster, vartill han förde över tågledningen till Banverket, med följd att tågledningen efter sammanslagningen hamnade hos Trafikverket. Som mycket grovt missbrukar sitt tågledningsmonopol. bl.a. genom att ställa in tåg i stället för att upphandla snöröjning.

    Detta borde vara en enkel match för SMp-regeringen, som helt enkelt kunnat förtiga minister Rosengrens bravader och därmed kunnat skylla allt på alliansregeringen. Som alltså inte alls är oskyldig till sakernas tillstånd, men inte bär hela ansvaret för att det har blivit, som det har blivit. Att SMp-regeringen, trots den uppenbara propagandavinst den kunnat göra inför höstens val, inte ens har lyckats kläcka ur sig ett förslag till lösning, tyder på mycket grov inkompetens.

  2. Lars Flemström

    Här följer en lista på åtgärder, som alla partier som vill arbeta seriöst för fungerande tågtrafik, borde arbeta för:

    1. Dela upp Trafikverket i Banverket och Vägverket.
    2. Slå ihop Banverket och Infranord till en gemensam statlig förvaltning, som därigenom kommer att sköta bl.a. det löpande banunderhållet på eget ansvar, utan att vänta på beställning av ex-vis snöröjning. Idag upphandlas c:a 60 % av allt banunderhåll från Infranord, resten från privata bolag, vilket vore en rimlig fördelning av jobb i egen och annans regi.
    3, Låt tågoperatörerna sköta tågledningen genom ett gemensamt bolag, som finansieras genom avgifter, som, baseras på körsträcka och prioritetsklass, d.v.s att högprioriterade tåg ska ha en högre prioritetsklass. Idag saknas prioritetsklasser, eftersom minister Rosengren hade fått för sig att tågledming är statlig myndighetsutövning med millimeterrättvisa som mål. Detta leder till att förseningar byggs på i stället för att köras in.
    4. Låt varje tågoperatör, inkl SJ, själva bestämma om man ska äga sina verkstäder och / eller utföra tågstädming med egen anställd persomal eller upphandla från externa bolag.

    • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

      Det finns säkert många lösningar om vi tittar framåt och lär av andra länder. Jag tror inte på att titta bakåt.

      • Lars Flemström

        Vem tittar inte framåt?

        Jag har då inte förespråkat någon återgång till förhållandena före Björn Rosengrens tillträde som näringsminister. Det är inte att titta bakåt att rätta till de katastrofala misstag, som har gjorts från och med hans ministertid och framåt. Sammanslagningen av Banverket och Vägverket var ett katastrofalt misstag. Det ledde till en enorm kompetensförlust på den statliga sidan.

        Tycker du att det är rimligt att resenärer ska vänta flera på perrongen på en ersättningsbuss som kanske inte kommer, därför att spårägaren ”är inne i en intensiv del av upphandlingsfasen” flera timmar efter felanmälan? Med en jourreparatör, med erforderlig kompetens, vilken hade varit anställd direkt av spårägaren, hade felet redan varit avhjälpt eller ett arbetslag redan varit på väg. Jag tror inte heller att du förstår problemen med upphandlingar av underhållsåtgärder på järnvägar med tät trafik såsom Norra stambanan. På glestrafikerade järnvägar som Inlandsbanan är det en helt annan sak. Där kan man nog göra vinster på konkurrensutsättning av banunderhållet.

        Vad är det för fel på mitt förslag att låta tågoperatörerna sköta tågledningen genom ett gemensamt bolag, som finansieras genom avgifter, som, baseras på körsträcka och prioritetsklass. Om du tror att detta är att titta bakåt, så bör du nog besvara frågan när vi hade ett sådant bolag i Sverige. Svaret är:aldrig. Däremot har vi haft en ordning, som innebar att en tågoperatör skötte tågledningen åt både åt sig självt och de andra tågoperatörerna. Det fungerade mycket bättre än nuvarande ordning med ett byråkratiskt monopol, som har andra syften än att säkerhet och punktlighet. Men jag förespråkar alltså inte en återgång till den ikofs välfungerande monopolsituation, som rådde före Rosengren.

        Varför ska inte tågoperatörerna själva få bestämma om de vill äga sina verkstäder eller outsourca tågunderhållet? Vi har nu en mycket olycklig monopolsituation på verkstadssidan, med en nästan totalt dominerande verkstadsägare. Överensstämmer detta med din uppfattning aom konkurrens?

        Jag har inte ens föreslagit en sammanslagning av persontågsoperatören SJ och godstågsoperatören Green Cargo, så i det fallet har jag verkligen inte tittat bakåt. Uppdelningen av SJ i SJ och GC har medfört både för- och nackdelar. Till fördelarna hör ökad affärsmässighet hos båda bolagen och till nackdelarna att man har förlorat samordningsvinster på personalsidan, men även på fordonnssidan vilket har medfört försämrade möjligheter att erbjuda service i glesbygder.

        Konkurrensen mellan tågoperatörerna inom de olika marknadssegmenten (person- respektive godstrafik) har givit mycket bra resultat och givit ökade marknadsandelar för järnvägsbranschen som helhet. Jag kan tänka mig en fusion mellan GC och ”privata” Tågkompaniet, som kör persontrafik i Sverige, men ägs av norska staten. Samt en fusion mellan statliga SJ, som enbart kör persontrafik,. och något av de privata godstågsbolagen. SJ skulle därmed bli ett halvstatligt bolag.

        Men du måste förstå att en fortsatt positiv utveckling av järnvägstrafiken i Sverige kräver att Trafikverket. som inte alls klarar sin uppgift, slaktas. Trafikverket liknar mest en lekstuga för ängsliga amatörer i toppen. Det som du har skrivit om dålig plogning av banorna, och vad det leder till, är helt riktigt. Jag har pekat på bakomliggande orsaker.

        • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

          Du kan frågan och är insatt.
          Det finns säkert flera olika sätt att lösa problemen och jag vet att det jobbas på flera olika fronter för att få tågen att gå. Det är en udnerdimensionerad plånbok för att få ordning på allt det som msåte till. Har du bollat in dina tankar till några som sitter på makten?

  3. Brasse

    Med hjälp av den nya tekniken, borde man kunna ladda ned någon ”app”, som får tågen att gå.
    Ett framtidsuppdrag för någon tekniknörd.

Lämna ett svar till Lars Flemström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.