De rakryggade lämnar….

I veckan har jag varit och jobbat i Västernorrland. På fredagsmorgon hängde jag med Centerpartisterna i Sollefteå som kampanjade utanför ICA och delade ut kassar med äpplen, Basilikafröer och flygblad om hur Centerpartiet vill satsa på vården.

Jag pratade med många som var förtvivlade över hur landstingsledningen skött sig i Västernorrland och oron över Sollefteå sjukhus var påtaglig. Många tog våra flygblad med glädje och frustrationen över att BB lagts ner och nu ockuperas var påtaglig.

En man kom som hade flera märken på sin jacka, två knappar om att stötta BB i Sollefteå och en Metallarbetarnål och en Pin med en socialdemokratisk ros. Jag frågade honom om dessa knappar då det för mig var en knepig kombination.

Han sa att det var en tjänsteman som rådde för att BB lagts ner. Jag sa att så kan det inte vara då det är politiken som styr. Då sa han att den ansvariga politiken avgått. Då sa jag att den mannen inte varit ensam utan att beslutet togs av majoriteten av Socialdemokrater i landstinget i Västernorrland. Att Socialdemokraterna inte heller presenterat någon lösning för att starta upp BB igen och de har makten.

Jag såg hur mannens axlar sänktes och han blev mer och mer beklämd och jag tyckte så synd om honom. Han hade säkert varit en lojalt fackansluten socialdemokrat som demonstrerat varje första maj som nu stod inför ett stort dilemma. Att troget stå kvar och stötta arbetarrörelsen eller att inse att socialdemokrater även de kan göra fel, ha fel och gå åt fel håll.

Idag läser jag flera inlägg på Facebook om socialdemokrater som nu lämnar sitt parti utifrån dras ställningstagande om en inhuman flyktingpolitik.

Det måste vara oerhört tufft att förlora tron på det man alltid trott varit det enda rätta. Men att kunna stå med ryggen rak och med en fast blick när kommande generationer ställer frågor om hur du agerade då, då när det hände måste vara det viktigaste ändå.

Stå upp för det du tror på inte på det någon annan dyvlar på dig.