Jag tro jag ska brinna upp (ja tro ja skä brinn opp!)

Så sa min mamma en gång när hon blev upprörd över hur människor kategoriserar andra människor i grupper om vi och dom. Jag kände samma när jag läste en artikel i Vk förra veckan. Var tvungen att få låta det ligga innan jag skrev ner det jag tänkte.

För mig som inlandsbo är det oerhört provocerande när Umeås kommunalråd, säger att pengar i förslaget till kostnadsutjämning mellan kommunerna endast omfördelar pengar från Norrlandskusten till Norrlands inland. WHAT!!!

Det retar mig också att VK inte är mer nyanserade i sin analys av förslaget till kostnadsutjämning.
Umeå är oerhört välbesatta med just offentlig verksamhet som vi i inlandet är med och betalar för. Jag skulle gärna se en förflyttning av jobb och resurser från kusten till inlandet. Regionsjukhuset, länsstyrelsen, universitetet, Region Västerbotten, statliga myndighetskontor och annat som vi alla är med och betalar via skattsedeln.

För Umeå innebär förslaget 65 miljoner kronor som ska gå till den kommunala kostnadsutjämningen. Det är en ynka summa i sammanhanget när man ser till Umeå kommuns totala omslutning.

Det hade varit vackert om Umeå kommuns främsta företrädare förstått att de har stora vinster som regionstad och förstod att se sina grannkommuner i sitt eget län. Många av dem med enorma ekonomiska problem att bara klara det nödvändiga.

Alla kommuner i inlandet har en åldrande befolkning där andelen äldre vida överstiger andelen yngre. Tvärtemot vad Umeå kommun har som har en av landets yngsta befolkningar. Det glömmer Hans Lindberg bort i sin argumentation. Det är inte i Umeå problemet med demografin är som störst. De yngsta och äldsta åldersgrupperna växer medan den arbetsföra andelen av befolkningen krymper snabbare i landsbygdskommuner än i Umeå. Det är brist på bostäder, arbetskraft och höga personalkostnader i alla länets kommuner.

Hans Lindberg tycker att staten bör visa respekten för kommunerna, jag tycker att Hans Lindberg ska visa respekt för andra kommuner i Västerbotten.