Södra Lappland visar vägen! Regionresa dag 3.

Regionresans tredje dag, Södra Lappland går före!

Vi börjar med besök på Lycksele lasarett och får höra berättelsen om inlandets akutsjukhus. Vi träffar Peter Berggren som är chef för Södra Lapplands närsjukvårdsområdet.

Södra Lappland är lika stort som Schweiz men har bara 40 000 invånare. Vi har hälsocentraler där några har akutplatser, sjukstugor, samhällsrum som byggs upp på 8 platser med långt till vården och ett akutsjukhus.

Utmaningarna är stora och än större för inlandet så vi måste skynda på för att få till en bra nära vård där kommunen och regionen arbetar tillsammans för att medborgaren ska känna sig trygg och säker på att vård finns när de behöver den. Vi har en åldrande befolkning med allt för få yngre så vi måste hitta nya vägar för att vårdens ska fungera. Det måste vara människan som står i centrum och så löser vi systemen runt om så att man använder resurserna smart. Då vi vet att resurserna krymper och behoven ökar.

Jag ser verkligen fram emot det arbete som nu görs där Södra Lappland har fått pengar från Socialstyrelsen för att göra den här omställningen snabbare då vi redan ligger före. Jag brukar säga att glesbygden visar vägen då det är hos oss som behoven kommer först och vi måste lösa dem. Så det stämmer även här, vi måste lösa det och det NU!

Inom industrin har man effektiviserat sin verksamhet med 48% sen 1980 men offentlig sektor har bara effektiviserat med 1%. Så det finns lite att göra och nu har vi tekniken till hjälp. Allt måste digitaliseras och tekniseras som Peter säger. Vi pratar om hur viktiga medborgarna är då det är de som ska bestämma över den vård de äger. Så medborgardialog måste ske i alla verksamhet där medborgarna involveras. Exakt så känner även jag.

Sen åker vi till Länstrafiken och pratar om trafiken i länet, bussar och tåg och ringbilar. Länstrafiken upphandlar trafiken för regionen uppdelat vilket gör det möjligt för mindre företag att vara med och lägga in anbud på trafik. det här har varit en framgångsfaktor jämfört med andra län som gör en enda upphandling för all trafik samtidigt. Att vi ändå har kvar många mindre företag i länet är bra då de servar mer än den kollektiva trafiken.

Vi pratar även om Bussgods. Idag träffas kollektivtrafikmyndigheten i Norrbotten som ska besluta om Bussgods framtid. Hur det blev får du inte veta förrän måndag. Men jag har stora förhoppningar på ett bra beslut för att hantera gods även framåt i hela vårt län och även i grannlänet. Det är ju smart att använda bussarna som redan går också för gods.

Bussgods har stationsverksamhet på busstationerna runt om i länet. Det är ofta upphandlat av lokala företag. Det här gör att det finns bemanning på busstationerna, utan Bussgods skulle det inte finnas.

Stadstrafiken i Umeå betalar Umeå kommun för precis som alla andra kommuner betalar för sin trafik inom kommunen. Men trafik mellan kommuner står regionen för. Skellefteå kommun vill hantera sin stadstrafik själva vilket de också gör.
Det är inte så enkelt att driva ett bussbolag idag då det saknas chaufförer, det är stora investeringar, det kräver mycket av ägarna.

Länstrafiken är också ansvarig att vara rådgivande för att kompetens för miljöfrågorna finns när kommunerna och regionen behöver den. Vi ska gå mot fossilfri trafik i länet och där ska Länstrafiken vara drivande. Kommunerna har stort inflytande för trafiken i länet, de äger och de styr.

Trafiken på E 45 från Gällivare mot Östersund är nu upphandlad där Vilhelmina Taxi kommer att köra stor del av sträckan och även mellan Umeå och Dorotea. Det känns tryggt och bra. Det är ett företag som kan trafik och som verkligen marknadsför Vilhelmina på ett bra sätt och som är kända för bra service.

Vi träffade kostchefen som jobbar i en nämnd md både kommunen och regionen som ordnar maten för både kommunen Och lasarettet. De kommer att säga upp avtalen och effektivisera, finna nya lösningar och se hur samarbetet kan se ut framåt. Det blir intressant att följa, förnyelse och nytänk är sånt vi gillar.

Sen var vi till en av mina favoriter, Skogsmuseet. Skogen är verkligt hett nu, det handlar om både klimat, hälsa och råvaror liksom samiska frågor blivit mer aktuella. Så skogsmuseet är väldigt viktiga, kanske aldrig varit så viktigt. De har det regionala ansvaret för skogsbrukets historia och den samiska historien i skogslandet. Man har även en trädgård som är ett arkiv för gamla kulturväxter. Särskilt ska man jobba med skogens roll i framtidens samhälle.

Man jobbar för att bli ett nationellt skogsmusens som inte finns idag.

Lycksele kommun står för mer än hälften av kostnaderna resten av regionen. Staten står för en liten del. Alldeles anför liten enligt mig. Jag tycker det här borde vara ett nationellt intresse. Man har 40 000 besökare på området varje år där ca 15000 besöker museet.

Kolla månadens film på www.skogsmuseet.se där de har massor av material och information. Rekommenderas!

Valborg och Bertil Wiinkas stiftelse har testamenterat 250 samiska skatter som kommer att ställas ut när de packats upp. De jobbar med forskning och utveckling bl.a. för att utveckla besöksnäringen.

Vi som bor i Södra Lappland ska vara oerhört stolta överSkogsmuseet och den verksamhet de har. Det handlar ju om oss och vår historia.
Vi fick se oss om där jag fastnade för Kockorna. Mamma jobbade som kocka i skogen som ung så den historien och epoken ligger mig nära. Den samiska samlingen är unik, fantastiskt vacker och inspirerande. Man får lust att skapa själv. Från huggarepoken mot den maskinella epoken fram till idag, det har hänt en del. Så har ni inte varit hit så måste ni ta er för ett besök. Varför inte till julmarknaden nu i vinter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>