När livet hejdar sig en stund

Förra veckan vakade vi hos min mans mamma, mina barns farmor och min svärmor. Efter en lång tids sjukdom fick hon äntligen fara. Livet stannar liksom upp en stund, allt annat blir oviktigt och närheten till de man älskar blir mer påtaglig. Tuffa dagar samtidgt som det var så skönt att se hennes lugn och trygghet i avskedet. Så helgen ahr gått åt att tacka livet, betänka vad som är viktigt och hur vi tar hand om det som har någon mening dvs relationerna, familjen och det nära.

Vi är oerhört tacksamma för den förståelse, det stöd och den omtanke personalen gav oss de här dagarna. Varma ögon, fikabrickor och ömma ord om farmor gjorde det liksom lite lättare. De gör ett så enormt fint arbete de här människorna som har den där omhändertagande, medmänskliga, empatiska förmågan som de också kan förmedla. Inte alla har den men många vi mött på Åsbacka, så tack!

Nu går livet vidare, en tid kommer vi säkert att vara bättre människor där vi fokuserar på det som har en verklig mening och tar hand om närheten och kärleken.

Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt ordnar
båtens segel,
som för dig bort från
kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner
i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom
skymningsgräset.

Pär Lagerkvist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>