En sann historia

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 17 april 2009 klockan 07:02,

Hägges bageri Filmrulle/dammsugare/punschrulle

Jag köpte den lilla pessimist boken och boken om roligheter, då vi var till Luleå förra våren. Jag är i många avseenden en pessimist men då jag läste boken och alla dessa citat så insåg jag att det var någon jag varit en gång i tiden men inte nu längre. Känns ganska uppfriskande, faktiskt. Fast man kan ju inte låta bli att småle åt alla dumma saker som står i boken.

En av citaten lyder: Du vet att du haft en dålig dag om du önskar att du dog och återuppföddes som en dyngbagge.

Tänk om vi alla skrev ner någonting otroligt/roligt som man hört eller upplevt, det vore väl uppiggande? Ja jag vet inte men jag kör, tänker berätta en sann historia härifrån Umeå.

Min ingifte morbrors syster, en ganska bestämd dam som inte är rädd att visa eller uttrycka sina känslor, var nere på stan och handlade. Detta var nu en 20-25 år sedan. Hon åkte upp på Domus fiket och köpte sig en välbehövlig kaffe och dammsugare/filmrulle. Satt ner sakerna vid ett bord men kände sig tvungen att gå på toaletten innan hon började fika.

När hon kommer tillbaka är dammsugaren borta, vid bordet intill sitter en kille med en kaffe och en dammsugare...han har dessutom tagit en tugga från kakan. Hon stirrar honom i ögonen, säger ingenting men går fram och tar tillbaka kakan. Killen säger inget heller, han ser ut som ett stort frågetecken.

Han går och köper en ny dammsugare, vid det laget har min morbrors syster fikat klart, hon packar ihop sina saker, går fram till killen, stirrar honom återigen i ögonen, snabbt som en vessla hugger hon kakan, och tar en tugga. Rätt ska vara rätt tyckte hon. Han hade ju tagit en tugga av hennes kaka.

Nåja, där hade ju historien slutat om det inte var så att när hon kom hem och plockade upp sakerna hon köpt, vad tror ni då hon hittar i påsen, jo kakan. Den hade halkat ner då hon reste sig för att gå på toaletten.

Fatta vad kul det hade varit om man idag fick tag i den kille som blev utsatt för henne. Vad han tänkte och hur han resonerade. Förmodligen trodde han att det brunnit i hjärnkontoret hos henne och han tordes inte utmana ödet utan lät henne hålla på. Jag tror då att jag vet vad jag hade gjort om jag hade varit killen, men det ska jag låta bli att skriva här.

Önskar er en trevlig helg!