Bedrövligt lite pengar

Det fanns en man i Malå som var lite av den här sorten som råkade ut för allt möjligt och omöjligt. Han hade en stor barnaskara och inte så mycket pengar att röra sig med, så han kände sig tvungen att söka hjälp på socialkontoret.

För att han skulle komma ihåg alla detaljer om hur svårt dom hade det så skrev han upp alltihop på en lapp som han tog med sig till det inbokade mötet. Han läste direkt från lappen och tårarna började rinna utför kinderna. Han snörvlade sig igenom brevet och när han hade läst klart sa han på bred Malå bondska: Att vi hadd he se dåligt, visst I, men att he va se dåligt.

Han tyckte med andra ord att allt blev mycket värre då han fick se svart på vitt hur dåligt med pengar dom hade. Jag vet inte riktigt men allt beror på hur man tolkar berättelsen, han kunde ju också ha lagt till lite saker för att bre på eländet och då blev det verkligen en ledsam historia han framförde.

I dagsläget är vi nog många som har fått börja vända på slantarna, många har förlorat sina arbeten eller har blivit varslade så man vet vad som kommer. Men på något sätt är det bara att gilla läget för vad kan vi göra förutom att söka dom jobb som finns och hoppas att det är just en själv dom vill ha? Jag är ändå glad för det liv vi har, att vi dessutom har tak över huvudet, vi har friska barn, om det verkligen skulle knipa har vi också saker vi kan sälja, så vi sitter inte i sjön. Livet går ju ändå inte ut på att den som äger mest då man dör, vinner. Jag är inte heller speciellt orolig för framtiden, varför skulle jag vara det? Nog finns det roligare saker man kan sysselsätta sig med istället för att gå runt och må dåligt över något man ändå inte vet hur det kommer att sluta och någon gång kommer det att vända, frågan är bara när.

Och som allra sista utväg får man väl göra som den stackars mannen från Malå, skriva upp hur bedrövligt vi har det och boka in en tid hos någon som har tid att lyssna.