Igår passade vi på, (vi som i min man som fick göra grovgörat och jag hjälpte till) att sätta dit sommardäcken på herrgårdsvagnen. Dom däcken är nog så bra som dom som satt på, kan bli aktuellt med nya vinterdäck nästa gång, vi får se. Det tar sin lilla tid men nu är det gjort.

Kom att tänka på en gång då vi skulle upp till stugan, det var bara över en vanlig helg och om jag inte minns fel så hade vi en Volvo, typ årsmodell 84:a eller nåt sånt. Vi hamnade bakom en bil med släp och tog oss inte förbi på den krokiga vägen. Det började lukta bränt och vi trodde att det var bromsarna på släpet som låst sig.

Äntligen kom då en lucka och vi passerade ekipaget och försökte göra dom uppmärksamma på odören, men det är inte så lätt i en rätt så hög hastighet. Vi stannade av vid vägkanten eller om det faktiskt var så att vi hittade av en parkeringsficka och inväntade bilen med släpet, vinkade in dom på platsen och Åke gick fram till chauffören och sa vad vi trodde, det luktar ju förjävligt sa han. "Gubben" kliade sig i huvudet och såg lite oförstående ut men dom tackade för omaket att stanna av dom och sedan drog vi iväg, glad i hågen för att kunnat vara någon till hjälp. Efter en liten stund var odören där igen, det var våran bil som luktade bränt, inte bromsarna på släpet. Snacka om att känna sig bortgjord, och man kan ju undra än idag vad dom människorna trodde egentligen, att vi var helt borta eller. Vad felet på vår bil var denna gången, förtäljer inte denna historia.

Vi hade en gång i tiden en folkabuss som vi inrett med bord och soffor som man kunde göra om till sängar. På en av alla resor vi gjorde, jag tror att det var på hemväg från High Chaparall i Småland, så satt Theresé i sedvanlig ordning därbak och vi därframme. Helt plötsligt så började bilar blinka och vinka till oss och vi vinkade tillbaka i tron att dom hälsade på oss, men tyckte väl till slut att det var lite väl mycket vinkande, plötsligt hörs en röst från baksätet -Pappa, jag ser ingenting! Vi vänder oss om och vad tror ni vi ser? Ingen Theresé i alla fall, hon är dold i ett stort rökmoln. Tvärnitar bilen och ut ur bussen, det var axeln till generatorn som gått av och motorn gick varm. Vi förstod då varför alla blinkat och vinkat så glatt, dom trodde väl att vi skulle begripa något. Det gjorde vi ju också men det tog sin tid.

Jennifer hade aldrig sett en folkabuss eller vi hade väl aldrig direkt pekat ut en sådan och sagt att det var en sån vi hade då storasyster var liten. Så passerade en sån ute på vägen för nåt år sedan, jag ropar till henne, det var en sån där buss vi hade förut, hon tittar dit och börjar gapskratta och säger det där, vilken löjlig liten buss hahahaha. Hon är ju uppvuxen i bussar på 12 meter, det är en viss skillnad. Simma lugnt!

Katta-strof

Denna synen mötte mig då jag kom hem en dag. Lite stressad var jag dessutom då jag hade en tid på vårdcentralen.

Ingen katt så långt ögat kunde nå men blomjord runt hela lägenheten. Jag gick fram till högen, tog ett djupt andetag och vände mig om, gick ut i köket hällde upp en kopp kaffe och satte mig framför datorn.

Fattar inte hur dom kunde få ner allt detta från tevebänken.

När jag sen kom hem så var jag ju tvugnen att ta rätt på alltihop, Åke kom en stund senare och vi började kolla hur det såg ut egentligen. Elementet, som är 2-3 meter långt, såg ut att hänga snett. Jo mycket riktigt, krukan hade puttat till elementet som lossnat från ett av fästena, när Åke skulle rätta till det så började det strila vatten, vilken jäkla tur att det höll när det föll i golvet första gången, annars hade vi som haft en översvämning här hemma.

Pratade med grannen under, efter några dagar, och berättade vad som hänt. Jaha, sa hon, det var det som levde om. Hon hade haft besök av sin syster och hon själv var inne på toaletten då det small, hennes syster hade blivit jätteorolig och trott att det var hon som kapsejsat i badrummet. Nu fick hon svaret på oljudet.

Nog önskar man ibland att man inte hade haft några djur överhuvudtaget, men dom flesta människor är nog som oss, man kan inte låta bli och som tur är så drar man till slut ett streck över det som varit och ser fram emot nya dagar.

Nu ska jag ut på promenad med grannen. Ha en bra och lugn söndag.

Så var det dags för ännu en knäpp dröm.

Jag skulle bjuda på lunch, uppvärmda våfflor. Vi var 12 personer och jag hade 2 våfflor, men se det både räckte och blev över och jag vet att jag riktigt funderade på hur detta var möjligt, jag som gruvat för att det inte skulle räcka till. Om det skulle vara någon direkt bjudmat vet jag inte heller, uppvärmda våfflor är inget jag brukar rekommendera.

Att det var långfredag igår kändes nästan av, det var bara sk-t på teven och tiden gick lite långsammare än normalt. Hörde av grannarna som var med ute på promenaden igår att när dom var liten så var det verkligen en låååång dag, man fick inte leka, och spelades det musik så skulle det gå i moll. Kan tyckas vara lite överdrivet idag.

Min mamma berättade att när mormor var ung och skulle konfirmeras så skulle man ju ha en vit dräkt på sig, om familjen inte hade råd att sy upp en sån dräkt så fick man låna en av kyrkan, men tror ni att den var vit? Nä då skulle det verkligen pekas ut vilka som inte hade pengar, dräkten var då svart. Så vi får nog vara glad att vissa saker har förändrats genom åren.

Själv valde jag att inte konfirmeras, jag var inte intresserad. Men jag läste barnens bibel och kunde tycka att den var lite intressant, men sen utövade jag en viss översittare förmynderi över min lillebror, jag skulle passa honom när våra föräldrar skulle in till samhället (Malå) och handla, Malå som jag för övrigt kallade den gudsförgätna hålan, då jag var i 15 årsåldern och inte tyckte att det var roligt att åka dit. Nåväl min bror fick inte lämna rummet utan han skulle hållas med Guds tukt och förmanelse, fråga mig inte vart jag fick detta ifrån kanske tillfälligt hjärnsläpp, lite synd om lillebrorsan var det ju onekligen.

Nu ska jag koka kaffe och gå över till verkstaden och bjuda min mekande man, Åke, på en kopp. Han är där och sätter in en racestol i camaron, åt mig. Det är lite säkrare då man får trä säkerhetsbältet genom stolen och inte bara ha dom liggande på axlarna. Ha en bra påskaftonskväll, det tänker vi ha.

Jennifer, vår yngsta dotter, ställde en fråga till mig för 3 år sedan, jag kunde inte ge henne svaret på den men det kanske någon av er kan. Sedan apropå den frågan så har även jag en som jag skulle vilja veta svaret på, får se om någon av er kan upplysa mig.

Jennifers fråga: Om man började tidräkningen då Jesus föddes, varför blir det inte ett nytt år den 25/12 då istället för den 31/12?

Min fråga: Om vi firar Jesus återuppståndelse på påskdagen, hur kan då påsken vara flytande, för det innebär ju att nästa år så infaller den dagen den 4/4, och vilken dag var det då egentligen han återuppstod?

Jag menar om jag fyller år den 12/6 så fyller jag ju år då och inte den 20/6 nästkommande år, om jag dör på påskdagen nästa år så är ju fortfarande min dödsdag den 4/4 och inte den dagen påskdagen infaller nästkommande år och därefter.

*klurar*

Önskar er en glad påsk!

Var och hälsade på en ’gammal’ klasskompis igår. Det är inte så ofta vi pratar med varandra eller att vi träffas men när vi gör det så blir det ganska intensivt. Mycket som ska diskuteras, luftas och pratas om. Det är roligt. Egentligen är det nog så man ska ha det. Tänk om man träffades varje dag, vad skulle man då prata om? Ja okej om det handlar om arbetskamrater, dom träffas ju förmodligen nästan varje dag, men det är ju inte riktigt samma sak som en riktig vän. Men det ska man väl i och för sig ha osagt, det finns väl dom också som är riktiga vänner och arbetar ihop, men jag tror inte att det är så himla vanligt. Man skiljer nog på arbete och fritid. Och är man riktiga vänner på arbetet så kanske man inte planerar så mycket fritid ihop, man har ju som redan hunnit umgås en hel del.

Nåväl, jag fick då uppdatera min sko samling. Hon hade några par som skulle avvecklas och som inte har många kilometer under sulorna så dom fick jag ta. Passar mig alldeles utmärkt. Jag har aldrig nött ut så många par skor i mitt liv som jag gör nu. Kan det bero på alla promenader, ja antagligen. Men en viss del får man nog skylla på kvaliteten också. Inte är det lika bra skor som finns idag som det gjorde för 20 år sedan. Vinterskorna som man inhandlade och började använda i slutet av november höll tills i februari, 3 månader, sen blev dom den där modellen som bara tål torra fina vägar och inget slask. Fast det är säkert så att om man betalat 1000: – istället för 350: – så hade dom kanske hållit 3 månader längre, än dom gjorde nu.

Fick ett sms iförrgår från äldsta dottern, det var en galen kyckling som skriker och lever om, låter som hackspetten dom visar på julafton, sen står det att jag var först att önska dig glad påsk så då får du köpa ett påskägg till mig, önskar att jag kunde visa er hur det ser ut. Jag skickade iaf sms:et vidare till min chef, hon tyckte det var det bästa hon fått någon gång och skulle skicka det till några stycken, ja sa jag men du har väl lagt märke till att kycklingen visar arslet, jag menar så att du tänker på vem du skickar det till. Kan ju bli lite galet om det skulle skickas till några ’viktiga’ kunder, det kan ju misstolkas.

Apropå miss, kom att tänka på katter. Vi satt, för några år sedan, ute vid elden (en grill som vi eldar ved i) uppe i stugan, då kom en man som bor däruppe året runt och frågade om det var någon av oss som sett K-F. K-F tänkte vi, och man kunde riktigt se hur hjärncellerna arbetade på alla som satt däruppe, vad är K-F för förkortning till för namn, hm, Karl-Fredrik, Kurt-Fabian, nä vi gick bet och frågade honom, och vem är K-F? Jaaamen kattfaaan, svarade han. Det var tydligen inte första gången som deras katt var på rymmen och han var måttligt road av att jaga honom runt stugorna.

Och med dom orden önskar jag er alla en riktigt trevlig skärtorsdag, skär som förövrigt inte betyder skär som i att skära bröd, inte heller skär som i rosa, inte ens skär som i Stellan Skar-sgård (ha nu har jag varit rolig för idag), nä utan skär som i ren och skär lögn. Ha det!

Monster???

Vi har, som jag skrev i presentationen, 2 norska skogskatter. Dom ser så mjuk och go ut att dom aldrig skulle göra någon något ont. Men skenet kan bedra, jag lovar.

Nä, dom bits inte eller river en i skinnet men dom hittar på allt jäkelskap man kan tänka sig. När Enya var några månader gammal så drog hon iväg genom rummet, sladdade in i vårat sovrum och sedan bullrade det till därinne. Jag gick dit och då hänger hon som en fladdermus, upp och ner i gardinen och ser helt vild ut.

Dom lossar en hel del päls och blev med tiden portförbjudna i vårat sovrum, det kändes inte roligt då man lyfte täcket och en halv katt fladdrade iväg i luften, ja det gick ju bra att stänga dörren?ett tag, en natt då vi somnat blir det ett j-kla liv, dörren slängs upp och katterna formligen flyger rätt upp i sängen och landar på oss. Dom har lärt sig att öppna dörrarna. Då stämde ju Jennifers historia om att dom varit in till henne också, vi som trodde att hon drömt.

Klura ett tag och kom på att vi skulle vända dörrhandtagen uppåt, vilket vi nu gjort och då är vi fri från nattliga besök. Däremot tar dom gärna en boll eller annan leksak och kommer in i köket där dom ’bollar’ grejen mot våran sovrumsdörr, och det lever om.

Jag vaknade en annan natt av ett ruskigt ljud, jag trodde att hela hyllan med porslin hade brakat i golvet. Jag kastar mig upp ur sängen och kutar ut i köket, där sitter Enya med ögon stora som tefat, från teverummet hörs ett obekant ljud och det kommer in mot köket. Det är Eloise, hon har en papperskasse runt halsen, och för varje steg hon tar så trampar hon på den, dessutom är hon stressad och går inte, utan springer i 120, jag har svårt att få stopp på henne men lyckas trampa fast påsen nästa varv hon kommer och då blir det äntligen tyst. Hon och syrran är sedan ovänner i 2 dagar, Enya bara fräser så fort hon får syn på Eloise, men det ger sig till slut.

Det var en kort presentation av våra husdjur, fler historier kommer säkert. Ha en bra onsdag, spara energi och ladda inför påsken.

Jag drömde, just innan jag vaknade på lördagsmorgonen, att Åke sa att han ville byta telefonnummer till sin nya mobil. Man kunde välja mellan ett 070 nummer eller ett vanligt telefonnummer. Han visste inte hur man skulle göra så jag sa att jag kan ta telefonen till han som sålde den till oss. Nej sa Åke, det behövs inte det kan barfotacentralen fixa istället.

Ja det lät ju inte konstigt på något sätt, inte i drömmen men då jag vaknade. Vaddå barfotacentralen, vart får man allt ifrån? Dom har en på Åkes jobb som kör ut gods här i centrala Umeå och kallas för stigcentrala, det kan ju vara därifrån ordet central kom ifrån, vi var nämligen på Åkes jobb i drömmen, men det här med barfota, vet i sjutton.

Jag hade en annan knäpp dröm för nåt år sedan. I stugan har vi ett högskåp, ett sånt där med 2 dörrar och 2 lådor nedanför, och vi har som ingen plats till det. I drömmen var det väl snack om att vi skulle göra oss av med skåpet, då kom min moster och sa att hon visste precis vad vi skulle göra med det. Sätt ner det i sjön och använd det som ett utedass?jamen det var ju hur smart som helst, tills jag vaknade. Pottskåp har jag hört talas om men det här tog väl ändå priset. Och varför skulle det ner i sjön?

Fast drömmar är för det mesta roliga, snacka om att kunna underhålla sig själv. Och kanske man får någon idé från något man drömt en gång. Vem vet.

Ha en bra tisdag och kom ihåg, att oroa sig för morgondagen är samma sak som att betala ränta för ett lån man inte har.

Pratade med äldsta dottern i söndags och undrade om hon läst våra bloggar. Jo Jennifers hade hon kollat in men hon förstod inte riktigt vad hon menade med att katter har smör under tassarna.

Jag fick förklara att det var något Jennifer sa då vi skulle ta ut katterna från hennes rum en kväll. Hon sa att katter verkar ju ha smör under tassarna eftersom dom alltid landar på dom, precis som man brukar säga om mackan som alltid landar med smöret nedåt.

Sen utvecklade jag det med prat om flugor, hur kan en fluga egentligen landa upp och ner i taket utan att först stå och hovra som en kolibri? Och dom har ju dessutom fart då dom landar, sen blir det tvärnit då dom sätter ner fötterna, snacka om whiplash. Och tänk den onda tanken om dom skulle ha haft smör under fötterna (riktigt smör), då skulle dom glida runt däruppe som en skridskoåkare.

Där fick ni höra lite av våra diskussioner sådär innan det är läggdags för Jennifer. Hm, kan det vara därför hon ibland har svårt för att somna, hon får för mycket att fundera över.

Tänkte på det här med bloggandet. Jag har tidigare bloggat på netdoktor.se, och egentligen var det inte planerat utan jag sökte efter information om "sluta röka tabletterna" champix och hamnade på den sidan. En läkare hade försökt sig på att svara på en fråga men eftersom tabletterna var så nya så visste han inte helt säkert. Då kände jag mig manad att svara eftersom jag åt tabletterna och visste svaret. Men för att kunna göra det så var man tvungen att bli medlem och på den vägen blev det.

Varför jag nu hoppat över till vk:s blogg är egentligen bara för att jag inte längre har ett behov av att skriva om just rökningen. Och det känns som om man upprepar sig hela tiden då man skriver där.

Jag har genom den sidan lärt känna en person som jag numer mailar till, har även ringt till henne vid ett tillfälle och vi ska träffas någon gång. Hon bor nämligen på samma ställe som äldsta dottern så tillfällen kommer nog att dyka upp.

Vad som är så roligt med att lära känna en person via nätet är att hon lär känna mig som jag är idag, inte som mina gamla vänner från skolan känner mig. Man ändrar ju på värderingar och sitt sätt att se på saker. Jag är inte samma människa som jag var för 20 år sedan, visst, jag är mig ganska lik, jag har inte genomgått någon personlighets förändring på det viset men jag gör saker som jag inte gjort tidigare.

Jag älskar dessutom livet, och är inte speciellt rädd för förändringar. Att vara kreativ är ju att testa något nytt, egentligen varje dag. Prova ta en kopp te istället för kaffe en morgon, ja då har du varit kreativ. Man ska ändra på saker för att ta sig ur sina gamla hjulspår och det är roligt, tro mig.

Eller varför inte testa att byta plats vid middagsbordet, det känns knepigt, man vill veta vems plats som är vems, men kommer jorden att gå under om man byter en dag? Vi hade bjudit hem mina föräldrar på middag och mamma hade tänkt sätta sig på Jennifers plats men i sista stund frågade hon vems plats det var och då fick vi ju våra "gamla" stolar. Visst är det lite löjligt men vi är många som gör så här. Kanske det är en typ av trygghet att veta vart man är, och vart man ska placeras. Ja i vilket fall som helst så tror jag mig veta vart jag är och i alla fall vad jag ska göra idag. Ha det bra allihop.