Snart drar vi…

Av , , 1 kommentar 1

Ja då får man ta helg ledigt med bloggandet. Vi får fullt upp med både i och ut lastning av bil, bussen ska fyllas med saker, resan tar sin tid, markis som ska upp, möbler som ska ställas ut osv. Men jag törs nästan lova att helgen kommer att smälla till så var det åter måndag igen.

Jennifers klass har fått ett stipendie och med dom pengarna åkte dom tillsammans med deras brevkompisar, till Lycksele djurpark, igår. Först var det sagt att dom skulle få mata vargarna, aha sa jag, är det ni som är maten, men sedan sa fröken att dom skulle få vara med då vargarna blev matade, dom skulle inte själva få dela ut någon mat, vilket är fullt förståeligt.

Man kommer ju ihåg att det var förenat med livsfara att bara stå och mata gässen på mariehemsängarna, då man var yngre. Det var ena elaka fåglar. Fast många gånger var man nog ute efter att dom skulle jaga en. Man fick väl en liten adrenalin kick av att ha ett gäng tjattrande gäss i hälarna.

Min mamma blev jagad av en uggla då hon var liten. Det var en berguv, som lurpassade utanför deras hus i skogen. Dom måste ju ha lagt märke till den tidigare för den aktuella kvällen då ugglan kom och greppade mamma i håret, så sköt morfar den. Ja, inte vid själva anfallet, men den kom tillbaka vid ett annat tillfälle och då var han beredd. Berguven satt sedan, uppstoppad på väggen hemma hos morfar. Jag tyckte inte om den. Den var inte bara stor, utan ögonen var rödaktiga och följde en med blicken vart du än vred dig. Idag är berguven fridlyst, vilket den inte var på den tiden.

Sedemera fick mamma ärva berguven och nu sitter den på väggen hemma hos dom, men hon vill inte ha den längre. Hon tycker inte om uppstoppade djur men vet inte riktigt vad dom ska göra med den. Vi får se om dom hittar på en lösning, den har ju hängt med ett bra tag nu.

Annars är ugglor häftiga djur, tycker jag, mäktiga och tystlåtna. I stugan har vi fått nöjet att iaktta flera stycken. Men tillgången beror ju också på hur det ser ut med mat. Är det rått år så finns det ugglor och vice versa. För 2 år sedan hade vi en uggla som strök över stugtaket och kom upp till elden där vi satt. Skynda dig ner med katten sa jag till Jennifer, den lurpassar kanske på den. Hon springer ner och på vägen tillbaka, rundar hon vedhuset och i samma veva kommer ugglan och sveper förbi vedhuset i motsatt riktining, ojoj hinner jag säga sedan hör vi skriket därbakom, Jennifer höll ju på bli ihjälskrämd av den. Fast ugglan blev nog lika rädd.

Uj, nu är det ju nästan som man gruvar för det fina vädret dom lovat, sitta där i en stekhet bil med kläder, hjälm och skinnhandskar. Jaja, det får man ta, det är värre med regn för då blir det inget alls. Ha det gott!

1 kommentar

Snart dags

Theresé Hällsten

Spänningen stiger och nu är det bara en dag kvar innan vi ska lasta camaron och dra iväg till fällfors på tävling. Jag sa åt grannarna i bastun vad jag sagt till Åke på lördags kvällen, det jag längtar mest till är att stå där vid granen, man har tänt bägge ljusramperna längst upp och väntar på att den ska räkna ner till grönt. Och sen ger man allt som finns. What a rush!

Egentligen var det från början prat om att Jennifer skulle börja köra junior dragster, men hon har aldrig varit direkt intresserad av sånt som låter, till Åkes förtret, men hon var nästan övertygad om att hon ville börja med det. Så var det dags för den årliga barnens dag, dagen. Jag och hon gick dit och hon stod och funderade på att åka den lilla, lilla berg och dalbanan som dom har där men hon var inte säker på om hon skulle tordas. Jag sa till henne att om du inte törs åka den där, då kan du ju glömma junior dragster också, för den går fortare än så.

Hon biter ihop och köper biljetten, hoppar upp i draken och åker iväg. När hon kommer tillbaka ser hon fruktansvärt sammanbiten ut och säger till mig -och du kan säga till pappa att jag kommer ALDRIG att köra dragster, för i så fall kommer jag att köra iväg, det smäller till och bilen exploderar, och jag dör, OCH HUR KUL ÄR DET?

Hm, ja där fick man höra vad hon gått och funderat på, inte visste jag att det var just det som oroade henne, jag trodde att det var att hon inte skulle veta hur man gasade och bromsade. Nåja, hon gör som hon vill. Hittar hon en dag på att det är något hon vill göra så kanske det finns tid och pengar till det, vi får se.

Hon har så många andra järn i elden, är det inte luftgevärsskytte, scouter eller juniorer, så vill hon börja med innebandy, el-gitarr och trummor. Nånstans får man nog hejda sig och ta en sak i taget. Den här helgen har hon lyckats hitta en klass kompis som ville att hon skulle följa med till Kittelfjäll eller snarare Bojtiken, allt för att slippa åka med oss till tävling, hm.

Hoppas solen lyser på er med och att den fortsätter göra så, hela helgen!

Bli först att kommentera

Plantering

Börjar med att önska Janne och Kerstin en trevlig resa till Rhodos, dom blir nu borta en vecka så jag får ta mina promenader själv, eller vi får se, Birgitta sa att hon eventuellt kunde hänga med någon dag.

I måndags fick jag följa med blom experten Ullis, på tegs trädgård för att införskaffa blommor som Jennifer tänkt plantera i en större bytta som sedan ska ut på gården.

Jag har absolut ingen hand om blommor, jag vet hur en maskros ser ut, och givetvis liljekonvaljer, för det är något som min man Åke alltid plockat med sig hem på min födelsedag. Dom är inte bara fina utan luktar väldigt gott också, inte maskrosorna utan liljekonvaljerna förstås.

Vi fick en orkidé av Theresé svärföräldrar för 1½ år sedan och det måste vara den mest tacksammaste blomma vi ägt någon gång. Den har blommat under hela den tiden, när första kvisten blommat ut så har den genast skjutit nya. Jag har sagt till Jennifer att när blommorna håller på att dö så brukar dom i ett desperat skrik på hjälp, blomma för fullt så hon antydde att den där blomman har varit döende länge nu. Hm, ja jag kanske har fel ändå. Eller så kan det ju vara att det inte gäller alla blommor på planeten.

Nu ska det då bli spännande att se om det blir något av dessa blommor som jag köpte, kanske man får blodad tand. Annars kan man ju alltid så lite smörgåskrasse, det är väl något man inte kan misslyckas med :D

På kvällen var det ju bastukväll som jag skrev igår, och då undrade dom andra vad jag köpt för blommor -ehhh, ja sa jag, 2 blåa som ska stå uppåt och 2 röda likadana men som ska hänga, 2 gula och en orange sak. Det svaret säger väl allt om mitt intresse av blommor. Tur att Ullis ska komma hem till oss och plantera när det är dags att ta ut dom, hon som vet hur dom förhoppningsvis kommer att se ut, och hur man då på smartaste sätt sätter ner dom i baljan. Ha en bra dag allihop!

Bli först att kommentera

Den ljuva hämnden eller hur det nu var

Så har vi avverkat vår sista bastukväll för den här säsongen. Nu håller det ju på vara så varmt att vi kan sitta ute och äta kex, dricka vin/kaffe och prata. Igår var vi nog fulltaliga, Birgitta, Kerstin, Laila, Monika, Gerd, Marianne och jag. Vid något enstaka tillfälle så har vi suttit några till därnere, men rummet är inte så stort så vi är ganska lagom med folk nu, annat kan det ju bli nu då vi flyttar ut. Som jag skrivit tidigare så brukar det pratas en hel del om allt möjligt.

Igår handlade det bl.a. om svidar´n, knott, änglar, skorvar, kakrecept och hembake tunnbröd doppat i te.

Kom ihåg en gång för ganska längesedan, jag, Åke och Theresé hade åkt ner till mörkaste Småland för att gå på High Chaparral. Det var på den tiden då vi hade folkabussen, gissningsvis så var det någon gång 1989-1990.

Vi hade ju inrett bussen med en U soffa med ett bord i mitten så vi kunde sitta därinne och äta och sedan bädda ner när vi skulle sova.

Den aktuella kvällen så var det nå fruktansvärt mycket av svidarna som var ute på kvällspatrull, det gick inte att sitta ute. Dom är ju som bekant hemskt ilskna av sig och biter så fort dom får en chans.

Vi satt med andra ord inne i bussen och avnjöt kokt korv med bröd, som vi tillagat på triangia köket. När vi var klara så skulle jag tömma ut korvspads vattnet, jag öppnade dörren och blev formligen överfallen av dom elaka djuren. Jag blev så tvärförbannad att jag tar kastrullen och ska slänga det varma korvspadet på dom för att hämnas men vad händer, jo det kan alla som är duktiga på matematik, räkna ut och som vet hur kastruller och stekpannor funkar i ett triangia kök. När jag tar i underifrån för att slänga iväg innehåller så viker sig handtaget inåt och allting slungas tillbaka rätt i fejset på mig, snacka om svidarnas hämnd, eller kanske man skulle säga att synden straffar sig själv.

Nåja, det gick bra, vilken himla tur att vi hunnit sitta en stund innan fadäsen, annars hade man ju kunnat bränna sig illa. Men nu har jag provat att kasta saker från en sån kastrull, 2 gånger, första och sista (som Åke brukar säga). Ha en bra tisdag!

Bli först att kommentera

Helikoptern

Vi satt vid frukostbordet igår morse och skådade ett svart rökmoln som steg upp bakom det andra huset på vår gård. Ja det är säkert brandkåren som har en övning (brandkåren ligger precis därbakom), sa Åke och jag höll med. Sen är jag, Kerstin och Janne ute på dags promenaden och passerar polisstationen på ridvägen och ser att dom "bandat" in hela parkeringen. Vi går där som ena frågetecken och undrar vad dom hållit på med.

Jag sätter mig bakom väggen då vi kommer hem och efter en stund kommer Kerstin ut och talar om vad dom läst på nätet, om rånet och den brinnande bilen osv. Då fick man svar på frågorna.

Visst händer det saker överallt i världen, men det känns mer då det kommer så nära inpå.

Som den kvällen för ett antal år sedan (då jag fortfarande var rökare), jag och Åke satt ute på balkongen och drog i oss en cigarett då det helt plötsligt blir ett jäkla liv ute på näckrosvägen. Vi ställer oss upp och kikar ut, ser några fnissande tjejer som springer och gömmer sig bakom några parkerade bilar längre ner efter vägen och efter dom, på varsin skateboard kommer 2 nakna killar i full karriär. Dom rundar den lilla vändplanen och kommer tillbaka, Åke kan inte låta bli utan ropar högt till dom -helikoptern!

Dom tvärnitar nedanför våran balkong och ser jättestressade ut och ropar tillbaka, -va, kommer polisen? Hahahaha, dom trodde att någon ringt polisen och var ute efter dom. Nä så var det inte, i alla fall inte denna gången, det där kanske handlade om något som dom hållit vad om eller någonting annat. Vem vet. Men där ser man, det händer saker vart man än är. Vissa mer grymma och allvarliga än andra. Ha en bra måndag!

Bli först att kommentera

Stora djur

Av , , 2 kommentarer 1

Maria Lundmark HällstenKisen

Vi hade en gång i tiden en bondkatt, som hette kisen. Av någon outgrundlig anledning så var han en väldigt stor katt, Han åt nämligen bara torrfoder som jag portionerade ut 2 gånger per dag, varken mer eller mindre. Trots det så vägde han 7 kilo.

Veterinären sa att visserligen var han en stor katt, alltså att skelettet var stort men han vägde ändå nåt kilo för mycket. Jag tyckte att han tittade lite anklagande på mig precis som om han inte riktigt trodde på mig då jag sa vad han åt, så jag sa till honom att då måste han ju smyg äta på nätterna då, eftersom det inte är någon som ger honom något annat och han tar ju inte heller emot det. Vet inte om han trodde på mig men det må då så vara.

I alla fall så var hans favorit plats Jennifers dockvagn. Och ni kan ju föreställa er en stor katt utbredd i en dockvagn, han såg verkligen fullvuxen ut.

Vi var då på en tävling i Sundsvall, om jag inte minns fel. På kvällen satt vi under en markis och surrade med ett gäng och det blev prat om just katter. Ena killen sa att om han skulle ha en katt så skulle det vara en stor katt.

Theresé hade med sig sin bärbara dator och tog lite påpassligt fram ett kort på kisen i dockvagnen. Hans ögon blev stora som tefat och han sa: -DEN DÄR KATTEN SKULLE JAG VILJA HA. Nu hör det till saken att han trodde att det var en riktig barnvagn han låg i så det blev lite fel intryck av storleken, men det var kul att se hans reaktion.

Härligt med sol idag, visst håller ni med? Ha en bra dag.

ps. Det är Theresé Hällsten som tagit kortet på kisen, inte jag ds.

2 kommentarer

80%, skitsnack

Av , , 1 kommentar 0

Visst är det fler än jag som tycker att det är konstigt att man kan sänka pensionerna, jag trodde i min enfald, att pensionen är något man jobbar ihop under sitt liv, det är ens egna pengar, hur kan man då sedan dra bort pengar från den slutsumman? Är inte det likadant som om jag sparar pengar på ett konto, men sedan bestämmer bankerna att dom ska dra bort en viss summa av dom pengarna, varje månad bara för att?

Och det här oranga kuvertet man får hemskickat, det är humor det. Dom skulle kunna kosta på och stoppa in en sån där speldosa som spelar upp en hånfull trudelutt då man öppnar kuvertet. Jag kan ju nästan garva ihjäl mig då jag läser vad jag kommer att ha att leva av, den dagen.

Fast jag har sagt det förut och jag kan säga det igen: Att oroa sig för morgondagen är som att betala ränta på ett lån som man inte har. Med andra ord, man får se vad som händer, mycket kan förändras på några år.

Och kolla in denna uträkning som a-kassan gör. Jag fick som halvtidsanställd, 7700:- efter skatt. Nu när jag har stämplat så har jag fått 1776:-, varannan vecka, vilket gör 3552:- i månaden, det ska alltså föreställa 80% av min lön. Får ni det att gå ihop? Inte nog med detta utan nu, då jag stämplade min sista vecka, då skulle jag ha för 4 dagar (jag blev anställd den 1:a Maj) och då borde jag väl rimligtvis ha fått 888:- minus en dag, så det skulle ha blivit typ 711:-, tror ni att det blev så? Näpp, jag fick 444:-, sug på den ni. Jag ids inte ens bråka, jag orkar inte, har gjort det i början av min stämpling och dom vrider och vänder på orden så en vanlig människa begriper inte vad dom säger. Jag är bara tacksam att jag nu slipper denna stämpling. Ha en bra dag, jag och Kerstin ska då snart ut i solen och gå och kanske kolla in blommorna som står i fönstret i ett hus uppe på kvarnvägen, Kerstin är mäkta imponerad av dom.

1 kommentar

önskan

På en av alla våra promenadturer så pratade vi om begravningar och när människor ska visa sitt deltagande. Jag sa då att man skulle egentligen skriva i sin egna dödsannons, att istället för att lägga pengar på blommor, köp något åt er själv som påmminer om mig för valfritt belopp. Man har troligtvis ingen glädje ändå av dom blommor som läggs på kistan.

Jomen säger väl nu några, man kan ju inte rata blommaffärerna, dom ska ju också gå runt. Eller fonderna som man skänker pengar till vill nog fortsätta få in dom slantar dom får via dödsboets eller den avlidnes sista önskan. Ja, men det är valfritt.

På samma sätt kan jag tycka om julklappar. Det är en sak om man köper till sina barn, eller sin respektive, men varför ska man köpa till alla andra som egentligen säkert redan har det dom behöver. Att hitta en grej som ingen annan har och som inte kommer att stå och samla damm, är inte det lättaste. Vi har då iallafall tillräckligt med prydnadssaker som bara står och tar plats, vi behöver inte mer. Det blir ju bara som att byta pengar med varandra. Då kan man lika gärna köpa nånting behövligt åt sig själv eller till sin egna familj.

Tråkigt? Ja kanske, men som jag skrev, när det gäller barnen är det lite annorlunda. Jennifer vill ju hemskt gärna ha massor med klappar eller presenter, vad hon inte tänker på när hon önskar sig det är att då blir det bara tjafs saker. Sista åren har jag sagt åt henne att om hon väljer mindre klappar så kan hon istället få såna som kostar lite mer. Eller som när hon fyllt år så har hon fått välja mellan att ha kalas eller strunta i kalaset och få en extra ‘fin’ present. Nu sist valde hon det senare alternativet, till vår glädje.

Roligast är det när man helt oförhappandes hittar den där saken som skulle passa den där människan som handen i handsken. Då kan jag köpa den och lägga på hyllan och förhoppningsvis så kommer jag ihåg det den dagen den människan fyller år eller ska uppvaktas på annat sätt. Då har man lite tanke bakom grejerna.

Själv kommer jag ihåg när en hund stod längst upp på önskelistan, jag var runt 6-7 år då. Jag fick en hund av min farmor, en handdocke hund. Hm, inte vad jag velat ha men det var bara att se tacksam ut. Sen fick jag ett dockskåp som min farfar byggt ihop och tapetserat i, det skåpet var jag däremot överlycklig över, t.o.m Theresé fick ha det när hon var riktigt liten sedan fick det gå i graven då hon fyllde 6 år och önskade sig ett ‘riktigt’ lundby dockskåp, och hon fick det också. Jag fick min hund jag med, fast jag fick vänta några år, och det var nog lika bra, för en hund kräver en hel del jobb och tid, om yngre barn får djur så ska man nog som förälder vara beredd på att det blir dom som får ta hand om djuren efter ett tag. Dom flesta saker är ju roligast i början.

För att ta ett exempel, våra katter. Dom är väldigt fina, keliga och roliga, och dom är Jennifers, men när det kommer till att ta bort i kattlådan, torka upp hårbollar och dammsuga katthår, då är det helt plötsligt mina katter. Hur kan det komma sig *ironi*
Ha det gött!

Bli först att kommentera

Stylad ‘perkulator’

Av , , 1 kommentar 1

passagen.se

Fick ett tips från äldsta dottern Theresé, denna har hon hittat på en sida på nätet. Så ni som vill ha en stylad perkulator/rullator, ni kan känna er lugn, den dagen det är dags så kan ni få en sån :D

1 kommentar

Perkulator race

Av , , 1 kommentar 0

Pratade med mamma i tisdags, hon fyllde ju år då. Hon hade blivit bjuden på fika däruppe på mariehem, någonstans, på ett café, dels av en nuvarande granne och en utflyttad granne. Då hon skulle berätta hur hon och Birgit tagit sig dit så sa hon av misstag att Birgit hade tagit sin perkulator så dom hade gått dit. Perkulator, mm, hon menade rullator, men jag tyckte det lät ganska bra. Jag hör av grannar här som tycker att det är lite skämmigt att ha rullator, vet inte varför, eller jo, nån har sagt att dom känner sig gammal, men om man bytte ut ordet rullator mot perkulator istället, så fattade ingen utom stående vad dom snackade om. Kunde ju låta lite kul ibland. -Jå nu tar jag min perkulator och går! Och sen kunde man ju styla den lite, varför inte flames eller annan motivlack? :D

Jag vet att jag skrivit det tidigare, vi säljer en typ av bildtelefon på mitt jobb, så man kan se den man pratar med. Så nu när det ringer och jag svarar så kan det vara någon av alla säljare som har en visning av telefonen och bara ringer till oss för att visa hur den fungerar. Lite små olustigt, tycker jag, jag är inte så intresserad av att visa upp mitt fejs för okända människor, sen ska man väl säga nåt vettigt också.

Då kom jag på en jättesmart idé på tisdagskvällen. Jag sa till Åke att jag kunde låna den ‘gamla’ tomtemasken som ligger uppe på vinden hos svärfar. Det är en sån där gammal, plastig sak som ser skrämmande ut, helt overklig, med utklippta hål för ögonen, sen när någon ringer så sätter jag på mig den och svarar med mörk röst, -Tomteverkstan. Hahahaha, tror inte min chef skulle bli så glad på mig då. Kan ju skrämma ihjäl någon stackars kund. Eller så målar jag en smileys på ett papper och håller upp framför ansiktet, ja det finns många varianter man kan göra.

Nä, skämt å sidor, nog går det bra att svara i telefonen, och man vet ju om innan man lyfter luren att dom kommer att se mig.

Fast visst är det lite roligt att skoja med människor ibland. Säkert ganska vanligt ute på arbetsplatserna. Jag hittade på både det ena och det andra då jag jobbade i köket på dagiset, men det tänker jag inte berätta om nu. Sen är det en stor skillnad när man skrattar med människor och inte åt människor. Ha en bra torsdag och hoppas att vädret blir bättre än det är just nu!

1 kommentar