Perkulator race

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 21 maj 2009 klockan 08:13,

Pratade med mamma i tisdags, hon fyllde ju år då. Hon hade blivit bjuden på fika däruppe på mariehem, någonstans, på ett café, dels av en nuvarande granne och en utflyttad granne. Då hon skulle berätta hur hon och Birgit tagit sig dit så sa hon av misstag att Birgit hade tagit sin perkulator så dom hade gått dit. Perkulator, mm, hon menade rullator, men jag tyckte det lät ganska bra. Jag hör av grannar här som tycker att det är lite skämmigt att ha rullator, vet inte varför, eller jo, nån har sagt att dom känner sig gammal, men om man bytte ut ordet rullator mot perkulator istället, så fattade ingen utom stående vad dom snackade om. Kunde ju låta lite kul ibland. -Jå nu tar jag min perkulator och går! Och sen kunde man ju styla den lite, varför inte flames eller annan motivlack? :D

Jag vet att jag skrivit det tidigare, vi säljer en typ av bildtelefon på mitt jobb, så man kan se den man pratar med. Så nu när det ringer och jag svarar så kan det vara någon av alla säljare som har en visning av telefonen och bara ringer till oss för att visa hur den fungerar. Lite små olustigt, tycker jag, jag är inte så intresserad av att visa upp mitt fejs för okända människor, sen ska man väl säga nåt vettigt också.

Då kom jag på en jättesmart idé på tisdagskvällen. Jag sa till Åke att jag kunde låna den 'gamla' tomtemasken som ligger uppe på vinden hos svärfar. Det är en sån där gammal, plastig sak som ser skrämmande ut, helt overklig, med utklippta hål för ögonen, sen när någon ringer så sätter jag på mig den och svarar med mörk röst, -Tomteverkstan. Hahahaha, tror inte min chef skulle bli så glad på mig då. Kan ju skrämma ihjäl någon stackars kund. Eller så målar jag en smileys på ett papper och håller upp framför ansiktet, ja det finns många varianter man kan göra.

Nä, skämt å sidor, nog går det bra att svara i telefonen, och man vet ju om innan man lyfter luren att dom kommer att se mig.

Fast visst är det lite roligt att skoja med människor ibland. Säkert ganska vanligt ute på arbetsplatserna. Jag hittade på både det ena och det andra då jag jobbade i köket på dagiset, men det tänker jag inte berätta om nu. Sen är det en stor skillnad när man skrattar med människor och inte åt människor. Ha en bra torsdag och hoppas att vädret blir bättre än det är just nu!