Dom 3 ofrivilliga badarna

Albin frågade mig på midsommardagen om han, Henke, Emelie, Frida, Hanna och David skulle få låna kanadensarna för att göra sig en liten tur. Går alldeles utmärkt sa jag men höjde ett varningens finger, du vet väl att Åkes kanadensare är jätte ranglig. Han var väldigt gentil och sa att då skulle killarna ta den kanadensaren så fick tjejerna ta den mer sjösäkra saken.

Tyvärr så missade jag avfärden, jag hade tänkt gå ner och ta ett kort på dom men annat dök upp. Dom var tillbaka efter 5 minuter, dyngsura. Dom hann ta 2 paddeltag sedan åkte dom runt. Tur var det väl att dom inte hunnit längre, det hade ju varit lite besvärligare att ta sig hem om dom befunnit sig en kilometer längre bort.

Jag höll på att skriva att jag vuxit upp i kanadensare, men det är en lätt överdrift, jag och min kusin satt ofta i min pappas kanadensare men nästan aldrig i syftet att paddla, nä, vi åkte ut en bit på sjön för att sedan arbeta allt vi kunde för att tippa hela rasket. Det var jätteroligt tyckte vi, man flög iväg som en fjäder då man väl fått den på snurr.

Och skulle vi ha en båt för att faktiskt ta oss från ett ställe till ett annat så lånade vi alltid motorbåten.

En gång hade vi packat mat för 2 dagar, tält och handdukar för att åka över till andra sidan sjön för att tälta. Vi vinkade, glada i hågen, farväl till våra föräldrar och begav oss iväg. När vi hittat det bästa stället att tälta på och fått upp eländet, och det var dags att gå i säng så upptäckte vi myr stigen som vi tältat på, och inte nog med det. Det var hål i tältgolvet. Ner med skiten sen gick vi till stranden och åt upp all mat, och avslutade kvällen med att packa ihop allt i båten och sen körde vi hem och gömde oss i deras stuga i hopp om att ingen skulle upptäcka att vi gett upp våra campingplaner. Men det märkte dom ju förstås. Ha en fin måndag!