Stort Grattis till Fred, han har ju namnsdag idag (fredag) :D, ja, han har ju faktiskt namnsdag varje fredag, precis som Tor har namnsdag vareviga torsdag. Jaha, ja då får jag väl säga grattis till mig själv istället, hela 42 år idag, har man vandrat på denna jord. Fast inte vet jag om man blivit så mycket klokare för det. Jag fick ett jättefint halsband med tillhörande armband av min käre make, Åke. Tack, det var jättefint!

Den vanligaste frågan på födelsedagen bör väl vara den där om hur det känns att vara ett år äldre. Tyvärr, jag kan inte svara på den annat än om jag legat i koma i ett år, idag är jag faktiskt bara en dag äldre än igår fast det skiljer en hel siffra från ena dagen till den andra.

Det lutar nu åt att vi struntar i Sävarån i helgen och tar en utflykt till Maltträst istället. Anders och Lena ska dit och fixa lite innan midsommar och dom sa att vi kunde ju haka på om vi ville. Jag frågade Jennifer vad hon tyckte och naturligtvis, hon som var rädd för Niagarafallet, sa att hon hellre åker till Maltträsk. Fast vi tänker nog ta med oss 2 kanadensare dit, så om bara vädret är någorlunda så kan vi öva lite där på sjön.

Det var planerat för grillafton med grannarna imorgon, men det ser inte så lovande ut med vädret, men det kommer fler tillfällen.

Igår kom Ullis "blomexperten" hit och satte tillsammans med Jennifer, ned blomplantorna som vi införskaffat för några veckor sedan. Det ser bara bra ut, hoppas nu att minusgraders nätterna är över. Och sedan får vi se om någon granne kan ha förbarmande över dom när vi är borta på semester, annars lär dom gå ett ovisst öde tillmötes. För jag tror inte att vi drar hela den balunsen med oss när vi åker.

Ni får ha en toppendag och nu är det dessutom helg, så jag önskar er en trevlig sådan.

God morgon! Vill börja med att tacka dig, ’Lisbet – bloggen bredvid’, för din kommentar i min förra blogg. Det är alltid roligt att höra att någon läser vad man skriver och dessutom tycker det är bra. Det är kul med feed back. Men jag vet också att man ibland, inte ens vet vad man ska kommentera, även fast man läser någons blogg, tycker det är underhållande eller att man håller med. Jag är nog precis som du i det fallet. Nåväl.

Min mormor, bodde för längesedan i det hus som vi nu har som vinterbostad då vi åker upp till stugan. Det huset kallar vi för storstugan och har alltid gjort så. 100 meter bakom storstugan så står det en gammal ombyggd hölada från slutet av 1800-talet. Min pappa och ingifta morbror, har inrett höladan så dom har hälften var som bostad, uppe på vinden byggde dom varsitt stort rum som jag och min storebror fick som vårat och på den andra sidan bodde då våra 2 kusiner. Det huset har vi döpt till lon och där bor mina föräldrar på somrarna, och i den andra halvan huserar då min moster och hennes man.

Nå, när nu min mormor bodde där, så kom jag ihåg en speciell gång, alla var samlade i storstugan, min morbror, mina föräldrar, min farbror med familj, ja det var en hel hög med människor därinne i storstugan. Jag och min kusin Fredrik stod ute på trappen då jag upptäcker att nyckeln sitter i dörren.

Min kusin är förståndshandikappad och var kanske av den anledningen inte så svår att få att säga precis vad jag ville. Jag frågade honom om jag skulle låsa dörren. Jag tycks till och med komma ihåg att jag sa det på ett sånt där övertygande sätt som om det skulle bli jättekul om jag gjorde det. Jaa, svarade han och jag låste dörren.

Sen går vi ut på gräsmattan och jag frågar lika övertygande om jag ska kasta nyckeln, Jaa, säger han lika extatiskt som förra gången och jag kastar givetvis nyckeln åt fanders. Fråga mig inte vad jag tänkte på.

Sen upptäcker förstås alla människor inne i storstugan att dörren inte går att låsa upp, det blir ett jädrans liv därinne. Jag springer till lon och låser in mig där. Sen kommer min morbror som har hoppat ut genom fönstret och säger att om jag öppnar dörren så ska jag få rida på hans axlar och så ville han att jag skulle visa vart jag stod då jag kastade nyckeln. Jag gjorde detta men jag kunde inte erkänna att det var jag som kommit på den dumma idén utan jag sa ju att det var Fredrik som tyckte att jag skulle låsa dörren och sedan slänga nyckeln. Det var ju till viss del sant, enda skillnaden var att påhittet var mitt från början.

Han blev aldrig oskyldigt dömd, dom fattade att det var jag som var skurken, dom kanske hade börjat inse att jag inte var guds bästa barn. Eller kanske rättare sagt, jag var ett väldigt påhittigt och initiativrikt barn, hahahaha.

Idag är det grundskolornas avslutning och jag ska föla med Jennifer dit, ganska typiskt att det skulle bli sånt här väder, hon som skulle ha kortbyxor, kortärmad och flipp flopps, jo tjena. Nä, men vi och ni får ha en bra dag trots det.

Så har denna student passerat. Ja inte för studenterna, då var detta bara början. Stort Grattis till dig Andrea Collén och lycka till med det du tar dig för i livet. Det vet du ju, du kan det mesta och du kommer att gå långt. Lyckönskningar från mig, Åke och resten av familjen!

Åkes egenhändigt plockade liljekonvaljer

Fick årets första liljekonvaljer av Åke igår, då han kom hem från jobbet. Annars brukar jag få dom på min födelsedag men eftersom han oftast inte vet och kan planera sina arbetsdagar så tog han det nu då han hade en minut över. Tack för dom, luktar gott och ser fina ut <3 Nu håller ordningen på vara återställd här på västerslätt. Kerstin och Janne är med på mina promenader igen, eller mina och mina, numer är det väl våra promenader. I måndags satt vi ute en stund efter vi kommit tillbaka, Fred kom precis ut och vi gjorde honom sällskap. Vi har planerat för en grillafton på lördag, det kan ju bli trevligt. Jag, Åke och Jennifer har först tänkt ta och hyra en kanot och paddla utför sävarån, men då vill det till att det är skapligt väder. Jennifer tror inte riktigt på mig då jag säger att det är hur lugnt som helst i ån, inga vattenfall eller strida strömmar, hon inbillar sig att vi ska komma fram till Niagara fallet. Jag lovade henne att om hon faller i ån så ska jag ge henne pc spelet The Sims 3. Då gnuggade hon sina händer och frågade om det gällde även om hon föll i i lugnt vatten. Njae, skulle inte tro det. Visst har ni sett reklamen för telefonnumret dit man kan sms:a och ställa vilken fråga som helst och få ett svar? Mm, jag undrar vad svaret skulle bli om jag ställde frågan om en apelsin alltid har jämnt eller ojämnt antal klyftor, svaret borde rimligtvis bli att det är olika, men om jag då skickar en följdfråga på hur det kan vara så, vad skulle dom då svara? Eller vad skulle svaret bli på om jag vill veta om den där youghurten dom gör reklam om är så god som dom påstår, eller om jag vill veta hur mycket vi skulle få om vi sålde lägenheten. Undrar om dom som sitter och letar upp dom rätta svaren skulle få krupp och blockera mitt telefonnummer så jag inte längre kunde skicka ett sms dit? Kanske ska prova vad som händer. Fick nya abetsuppgifter av chefen igår, som ska gälla idag. Jag ska stå med henne och ta emot Andrea som kommer ut och tar studenten idag. Sen får jag gå hem. Vilket perfekt jobb man har. Och då börjar jag inte heller förrän 11, eller strax innan, så åtminstone jag och Kerstin tar en promenad nu klockan nio istället för 14.30. Ha en bra dag och jag håller en tumme för att solen ska titta fram och lysa på dom som tar studenten.

En annan händelse som utspelades på mariehem var på den tiden då vi rökte inomhus. Någon av oss hade lagt upp en tändare på lampan ovanför diskbänken. Jag hade precis stått och diskat och hör och häpna, Åke satt även denna gång och rotade runt i verktygslådan som var i städskåpet, vilket i sin tur låg mitt emot diskbänken.

Jag går ut i hallen och sen blir det en jädra smäll och plastsplitter från lampan flyger runt i köket. Det är tändaren som exploderat. Åke höll på få hjärtsnöjpen men det var ju inte så konstigt. Ett sånt där ljud och sedan saker som flyger runt utan att man är förberedd på det. Huvva, det kan ju få den mest ljudtåligaste människan att hoppa ur strumplästen.

Precis lika (nja med lätt överdrift), skrämmande låter min mobiltelefon då den ringer. Det låter inte bara högt utan det är dessutom en flygkapten som pratar. Det är inte bara jag som rycker till då den ringer, även människor i närheten.

Jag jobbade ute vid ryska huset tidigare, villan som ligger ute vid flyget, och jag hade lagt ifrån mig mobilen på mitt skrivbord för att gå ut och röka. Min chef satt på sitt kontor. Det går en stund sedan öppnas dörren och där står chefen med min talande mobil mellan fingrarna och han ser helt förskräckt ut. Sen sa han att han suttit där i godan ro och helt plötsligt börjar det prata inne på mitt rum med en hög röst, han hade flyttat sin stol och lutat sig framåt för att se vad stackarn det var som pratade men han såg inte till någon. Jag kunde riktigt se hur han såg ut.

Apropå telefonerna. Det kom in 2 kunder på samma kontor och ville boka in en tid med chefen, som inte var där just då. Jag ringde hem till honom och hans fru svarade. Ja hon skulle springa upp och hämta honom, jag sitter kvar i luren och plötsligt börjar det flåsa och böka i luren, jag rynkar ihop ögon brynen och fattar ingenting, jag hör springande steg och till sist säger hans fru – hördes det konstigt? Ja sa jag. Ja det var hunden som tagit den bärbara telefonen och sprungit iväg med den. Inte underligt att det lät konstigt i luren.
Ha en bra tisdag!

Vi hade en gång en katt som hette skorpan. På den tiden bodde vi på mariehem. Vi tycktes ha räddat den stackaren undan ett öde lika med döden, då hennes husfolk inte längre kunde ha henne kvar och dom skulle ta bort henne. Då erbjöd vi oss att prova på att ta henne till oss. Mycket dumt, men så blev det.

Hon var 2 år då vi tog henne, hon var inte bara en utekatt utan hade dessutom haft sällskap av en "gamm" katt där hon bott tidigare. Nu blev det ett nytt liv. Inget utomhus liv och inget katt sällskap.

Men hon hade sina stunder, som t.ex. då hon apporterade sin lilla kattleksak, hon gjorde det aldrig med något annat än just den där gula, fula saken som hon nästan bitit sönder. Hon lade den nedanför våra fötter och ville att vi skulle slänga iväg den sen sprang hon och hämtade den åt oss. Precis som hundarna gör.

En kväll satt Åke på golvet och stuvade runt i verktygslådan som var i städskåpet och jag satt vid köksbordet. Då hörs helt plötsligt ett strilande ljud. Jag böjer mig framåt och tittar på Åke, jag tror ju att det är han som låter och han vrider sig ett halvt varv och tittar bakom städskåpsdörren, där ser vi mellan en springa i toalettdörren, skorpan, ståendes och balanserar på toa sitsen och pinkar i toaletten. Det såg verkligen lustigt ut och därmed fick också Åke svaret på varför han ibland tyckte att det luktade piss i toan. Det hade ju varit utomordentligt bra om hon lärt sig att spola också.

Tyvärr blev hon med tiden helt omöjlig att ha, hon pissade i blommorna och i Theresé leksakslådor och det räckte inte heller med att pinka på blommorna hon skulle också gräva ur blomjorden. Så hon fick sin sista sommar i frihet uppe i stugan och innan vi återvände hem så tog vi bort henne. Synd på en fin katt men vad gör man? Eller rättare sagt, då visste vi inte vad man skulle ha gjort, idag vet jag att vi aldrig skulle ha tagit en katt som var van vid sina domäner och flyttat den till ett helt nytt ställe, med helt andra vanor. Ha en solig och bra måndag!

Vi har en del stål termosar hemma, en till Åke då han jobbar, en till mig som jag tar med till jobbet och en tredje som vi använder på kvällar och helger.

Som bekant så blir termosarna ganska smutsiga invändigt, till slut, och då brukar jag ladda dom med maskindiskmedel och låta det stå över natten. När man sedan sköljer ur dom så blir dom skinande ren och ser som nya ut.

Så gjorde jag även förra sommaren eller om det nu var på höstkanten. Jag fyllde på med ganska mycket pulver, och hällde ner varmvatten och skruvade på korken. Något som jag inte borde ha gjort, även fast jag gjorde samma procedur som alltid så var det något som gick galet den här gången.

Jag satt ute i teverummet och det blev en jäkla smäll ute i köket. Jag sprang dit och ser ett smärre kaos. Korken till ena termosen har exploderat och kraften från smällen har sedan tippat omkull termosen och det har sprutat, dyngigt kaffe vatten runt hela köket, tack för den du, televerket eller vem det nu är man ska tacka, kanske livet. Jag vill tacka livet, som har gett mig såååå mycket.

Nåja, det var väl ingen katastrof, det hade ju kunnat vara mycket värre.

Som t.ex. den gången jag fick lära mig ett nytt sätt att få ner ketchupen i flaskhalsen. Istället för att skaka flaskan up och ner så ska man snurra hela eländet runt, runt i luften precis som med ett pariserhjul, så hjälper centrifugalkraften till att få ner ketchupen. Ja det funkar alldeles ypperligt men den gången så höll jag tyvärr inte fast flaskan i ett järngrepp utan jag tappade greppet om flaskan då den hade som mest fart, i det neråtgående mönstret och den tjongade naturligtvis rätt in i väggen med en ordentilg smäll och gick självklart sönder, så då hade man ketchup runt väggarna. Vilken jädra tur att ingen levande människa stod bakom mig, tänk er rubrikerna, människa svårt skadad av flygande ketchup flaska. Jojo. Dessutom är det lycka en sån gång att man har torkbara tapeter 😀

Ha det gött!

Pratade med en "gammal" arbetskompis/klasskompis, i torsdags. Sussie heter hon och bor i Täfteå. (God morgon Sussie! ) Vi pratade om ditt och datt och om det jag bloggar om.

Jag sa att saker poppar upp hela tiden i skallen, sånt man varit med om eller som man upplever just nu. Alla har vi historier att berätta, grejen är väl bara den att plocka fram dom.

Då kom jag ju helt otippat att tänka på när min mamma skulle köpa sin första 7UP dricka. Det är längesedan det begav sig, innan dom byggt upp Nydala som det är gjort idag. På den tiden så fanns det bara den lilla kiosken vid parkeringen och inga staket eller stängsel. 7UP uttalas som bekant seven up, med andra ord ett engelskt uttal. Min mamma visste naturligtvis inte detta. Hon var jätte törstig och kikade in genom luckan och fick syn på den där drickan som hon aldrig provat på, men som kändes oerhört läskande och lockande, men var ju lite osäker på hur hon skulle säga det.

Hon sa lite trevande och tyst, kan jag få en schuup?

Tjejen tittar med stora och frågande ögon på henne och säger -va?

Ehh, en schuup, upprepar mamma, och inser att det låter som om hon varit ute och festat hela kvällen och nu vill hon ha en sup av tjejen. Hahaha. Nåja hon lyckas peka på burken och då gick det upp ett ljus för den stackaren och hon kunde andas ut, det var ingen överförfriskad människa som ville bli bjuden på något.

Ja det är inte så lätt alla gånger med alla nya saker och produkter, hur man ska uttala dom. Säger man tjugohundratalet eller år två tusen, heter det juro (euro) eller säger man evro. Fast vem bryr sig, huvudsaken är väl att man får det man är ute efter.

Ha en tevlig lördag!

Jag har kört med muskelservon på capricen, hela veckan. Servon har gått sönder eller rättare sagt styrsnäckan och den är tungstyrd nå hemskt. Man får ha 2 handsgrepp och ta i för kung och fosterland. Värst är det i rondellerna, styrradien har som ökat lite, det går bäst i början men sedan åker bilen längre och längre ut i kanten. Åke var på verkstan hela kvällen igår för att byta packboxen så nu kan vi bara hoppas på att det gick vägen, den var inte helt lättstyrd då han kom hem, men det kan bero på oljan. Annars lutar det åt att det blir det Nicke parkeringar för hela slanten.

Han, alltså min svärfar Nicke, parkerar bara på stormarknader om han kan köra in och ställa sig så han bara behöver köra rakt ut, inga omtagningar eller backningar, det är en Nicke parkering det.

Samma typ av servo har vi på camaron, fy fasen för att backa ut den från garaget, speciellt om det ställt sig nån kalvskalle för nära. Det finns parkeringar bakom garagen och vi har sagt otaliga gånger att folk ska sne´parkera där för att man lättare ska ta sig in och ut, men 20% av dom som ställer sig där, kör inte ända fram till kanten utan istället bromsar dom fast, en halvmeter innan, vilket gör att man kan tro att dom har Umeås längsta bil trots att det kan vara en liten daihatsu eller nissan micra.

Innan dom bytte garageportar där så ställde jag in capricen i garaget, den är alltså så lång så om det suttit en kula på bilen så hade vi nog inte fått igen porten. Sedan byttes portarna ut och då kom iallafall inte jag ut genom porten då jag parkerat, utan jag var tvungen att öppna grannens port. Sen var det ju det här problemet med dom som ställde sig bakom. När man själv måste köra ut nästan hela bilen innan man kan börja svänga så krävs det en hel del plats och det fanns det inte alla gånger. Så numer står capricen på en uteplats.

Nä tacka vet jag riktig styrservo, då man bara behöver sitta med ett finger och ratta även fast bilen i princip står still, det är grejer det.

Vädret ser inte så lockande ut idag men vad kan man göra åt det, förutom att gilla läget, nä, ingenting, förutom att göra dagen/kvällen så bra som möjligt, det kan man ju även fast det regnar och blåser. Ha en trevlig fredag!

Börjar dagens blogg med att hälsa Kerstin och Janne välkommen hem, hur känns det att befinna sig på svensk mark igen? Inte världens bästa väder men det blir bättre, för eller senare, och det är lika säkert som att alla dagar är oskrivna i början.

Jag och Ingegärd satt ute i solen på måndagseftermiddagen. Hon hade varit inne och rullat ett kilo köttbullar på förmiddagen. Jo sa jag, jag har gjort köttbullar 2 gånger, det bidde inga köttbullar till middag utan köttfärssås. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Det räcker med att titta på dom så rasar dom ihop, snacka om torrbollar. En sån gång är det tur att det finns mamma scans, dom kan man alltid lita på, minsann.

Jag och min kusin, Anna, fick en gång för längesedan det delikata uppdraget att tillaga lunch, åt våran farfar, Johan. Farmor Sigrid hade åkt iväg till Stockholm i något ärende. Ja, det skulle vi fixa galant. Han skulle få köttfärssås och spaghetti.

Vi hade blivit anvisade frysen nere i källaren och där skulle det ligga paket med köttfärs. Mm, det hittade vi, i alla fall vad vi trodde var köttfärs, den såg lite halvkonstig ut, sådär grådassig, och den luktade lite konstigt. Men det finns ju ketchup och kryddor. Vi provade hälla på både det ena och det andra och till sist tordes vi inte experimentera mera utan han fick äta det som serverades. Han tyckte att det smakade toppen. Vi var inte speciellt hungriga sa vi, så vi åt inget alls.

Sedan kom farmor hem, och vi fick veta vad vi plockat fram från frysen, farmors hemlagade pölsa. Så kan det gå om man inte har så stor koll. Fast huvudsaken var ju att han tyckte att det smakade bra. Ha en bra torsdag!