Billiga elverk

 

Gick och satt mig bakom väggen igår för att skriva ner och planera, helgens matinköp. Man har totalt hjärnsläpp efter 4 veckors semester, då man inte är van att fixa både lunch och middag varje dag. Middag är en sak men lunch också. Sen vill man inte ha för komplicerad mat när man ska ut med bussen. Inga långkok här inte, så lätt som möjligt och helst med så lite disk som man bara kan komma på.
 
Efter en stund kom Inge-Gerd, hennes syster och hennes man, Jan, ut. Birgitta dök upp efter ett tag och stod och pratade en stund sen byttes hon ut mot Fred som kom på cykeln. Han frågade om Åke fått fylla på brandsläckaren än, och alla log med sneda leenden, förutom Inge-Gerds syster som frågade om det hänt någon olycka. Nej, sa dom i mun på varandra, det är deras liv, det ser ut så där.
 
Då kände jag mig nödbedd att tala om vad som hänt dagen innan, då jag skulle laga ett örhänge som jag köpt i Rättvik. Jag använde mig av superlim, och jag vet att jag inte ska hålla på med såna saker men man tror alltid att denna gång ska det väl lyckas. Örhänget fick jag klippa loss från tummen, tur att man är tjockhudad.
 
Nu har Åke slipat nästan hela busstaket och igår började jag måla det. Puh, det är lönndrygt, men det kommer att bli så bra då det är klart.
 
Vid två tiden igår låg Åke på soffan för att vila lite innan han skulle fortsätta med taket, då berättade han att det stannat nån snubbe som ville sälja ett elverk till honom, och att han börjat med att bjuda ut det för 4500:- för att sedan sänka det till 3000 och slutligen 2000:-. Åke tackade nej, vi har ju redan ett och inga pengar att lägga på något dylikt. Han hinner precis berätta färdigt då jag går in på vk.se och läser längst upp att det är länslarm efter dom här försäljarna. Åke ringer polisen för att tala om vart han senast sett dom men det gör varken till eller från. Vad kan dom göra åt det?
 
Ute vid bussen igen så kommer nästa försäljare, Åke säger nej, dom åker iväg, 5 minuter senare kommer ytterligare en säljare,(alla är engelsk talande, låter brittiskt tycker jag) jag frågar hur han kan sälja elverken så billigt och han svarar att hans chef köpt in för många och måste bli av med dom, jo det tror man ju som man vill på. Vi säger att han är den tredje säljaren som försökt sälja elverk till oss så han åker iväg igen.
 
Idag lastar vi bilen och åker söderut, till Kubbe och tävlingen där. Whish me luck! Kan behövas. Önskar en er en trevlig helg och hoppas på bra väder för alla.

Ett annat missöde

Av , , 2 kommentarer 2

 

Jag satt ute med Jan och Inge-Gerd igår på förmiddagen. Varmt som ini bomben men skönt med lite sol efter allt annat vi fått. Vi pratade om ditt och datt och Jan sa att han tyckte att vi hade haft lite otur med bussen. Ja sa jag, otur, så där ser hela vårt liv ut, inte oturligt men att det alltid händer något, inte bara på lång resor utan det kan räcka med att gå på affären. Det bästa med det är att man kommer ihåg händelserna.
 
Ett midsommarfirande vi aldrig kommer att glömma utspelades i Hallbäck. En liten by, någon mil utanför Umeå. Eller by, jag vet inte vad det går under, ett hus fanns det då där och i det huset bodde en gammal klasskompis till mig, Mats, och hans fru med deras barn.
 
Vi kom dit tidigt på dagen och Åke och Mats började med att spela musik, ganska högt måste jag tillstå och det slutade med att Mats fru tyckte att dom kunde åka ut med bilen och poppa i den istället så hon kunde få det yngsta barnet till att sova lite innan middagen.
 
Och dom var inte sen att följa det förslaget. Dom tog våran folka buss och brände iväg på en gammal, lerig skogsväg och spelade dunka dunka så det hördes i hela skogen. Det gick ett tag och sedan kom Mats lunkande tillbaka, dom hade kört fast bilen in the middle of nowhere.
 
Mats råkade ha en väghyvel på gården så han tar den för att dra lös bussen. Vad tror ni händer då? Jo, väghyvel fastnar också.
 
Nu lämnar dom allting där så vi får fira midsommar tillsammans och lämnar problemen till dagen efter. Vilket också känns som dagen efter.
 
Dom knatar ner för att kolla in eländet sedan ringer Mats till en bonde som faktiskt råkar ha en traktor som han kan komma med för att hjälpa till att dra lös hyveln först och sedan bussen. Tror ni det funkade då? Näpp, den kör också fast.
 
Då ringer dom det stora artilleriet, en bamse traktor som det ska vara något alldeles speciellt med, och nu, slutligen får dom upp alltihop, med Åke sittandes i det bakersta ledet för att hålla styrningen på folka bussen, vilket han säger, egentligen är totalt onödigt, bussen studsar mellan hjulspåren som en liten gummiboll men den håller sig på sin kant. Så någon hjälp styrning är det nog aldrig tal om.
 
Dom spelade aldrig mer musik i bilen på någon lerig skogsväg, däremot spelade Mats dragspel vid några tillfällen och det gick inte heller så bra…för dragspelet.
 
Avslutar dagens blogg med två bilder från gårdagen då vi tog en cruising tur efter fikat på Gammlia. Det är Ricky bakom ratten på hans tilltänkta Cadillac och Hanno sitter med som passagerare. Den andra bilden är på Brällas Ford-58:a med Lena som sitter där men vi lyckades inte få hennes uppmärksamhet så man ser bara bakhuvudet. Ha en bra dag!
 
 

VAKNA!

 

Det låg en lapp på datorn när vi steg upp:
VIKTIGT! VÄCK MEJ 10:00 //Jennifer
 
Okej, då är det bäst att man gör det då, förmodligen har hon fått tag i någon kompis som ska höra av sig eller så är det någon kompis hon ska chatta med på nätet. Vi få se.
 
När jag var liten eller yngre, så var jag näst intill omöjlig att väcka upp på morgonen. Mamma fick komma in ett antal gånger för att till slut hota med något innan man började röra på sig. Ja nu var det väl inga större hot, kanske hot om att man skulle få fixa sin egen frukost eller något liknande.
 
När jag fick lov att stanna hemma när dom åkte till stugan så blev det min kompis, Annicas, uppgift att få liv i mig då vi skulle iväg till skolan. Hon ringde på dörren tills tummen började blöda, hon gick upp till sin mormor, som bodde i lägenheten ovanför, och lånade telefonen, hon ringde tills signalerna tog slut flertalet gånger men så till sist, just innan hon givit upp hoppet om att jag skulle vakna så hade hon fått upp mig.
 
Efter det så fick hon låna min mammas nyckel om det var så att dom åkte till stugan och vi skulle ha skoldag, annars var risken stor att jag skulle missa skolan.
 
Jennifer är ganska lik mig i det fallet. Jag kan hålla på flera gånger att rycka upp dörren och säga att det är dags, först när man hittar på något, som att det står en kompis utanför dörren och väntar eller att hon ska titta ut genom fönstret för att det har snöat 2 meter, då kan hon vakna upp.
 
Nu vaknar man självmant på morgonen, ibland till och med innan tuppen, kan det ha att göra med åldern, eller är det för att man insett att dagarna är för värdefulla för att sovas bort?  Fast det är klart, har man insett det så är det ju för att man blivit äldre, det är oundvikligt. Ha en solig onsdag och ta vara på ljuset, man vet aldrig då det sätter igång att regna igen.

En fundering bara!

Apropå smasch and grab mot Media Markt, dom sa på nyheterna att tjuvarna kommit över en okänd summa pengar, när dom sa det så kunde jag inte låta bli att säga högt: Den summan kan ju inte vara så stor om dom nu är så billiga som dom påstår.

Rätt eller?

En annan tanke som slog mig igår då vi var ute och åkte bil, varför ids man markera övergångsställena med vita linjer då människorna ändå inte använder sig av övergångsställena? Man kanske hellre skulle färga asfalten på vägarna vit, för att markera att det är där bilarna kör.

Till sist, man kan verkligen se att det är semester och många turister i farten, väldigt få klarar av rondell körning, ja jag vet, umeborna är inte felfri, men igår var det första gången jag såg 3 felkörningar och nästan en krock, i en och samma rondell i samma stund. Det har aldrig hänt tidigare. Tur att man kan ligga hemma och slappa om man vill, så slipper man se eländet.

Over and out!

Ledsen Åke men jag måste…

Vi skulle lossa bilen igår för att kunna göra vissa justeringar innan helgen. Allt såg fint ut, den gick som på räls då det plötsligt blir ett väldans liv under bilen, det knycklas och skrålar och Åke vill att jag ska kika under bilen, där fram, för att se vad det kan vara, men att se något i mörker och i ett trångt utrymme är näst intill omöjligt.

 Nu vet vi ju att det ligger en del saker där, under en bit korkmatta, såna där saker som bara tar plats. Bl.a. en 100 kilos kolsäck, en verktygslåda, våran ”nya” grill som vi använt vid 4 tillfällen och annat smått och gott.

 Det var grillen som lät, det som återstår idag är ett oigenkännligt, ihop knycklat plåt kadaver.

 När bilen väl är ute och Åke ska in genom sidodörren för att få ut verktygslådan så smäller det plötsligt till, och ett ljud jag aldrig hört förut fyller luften omkring oss, Woooscccch…

 Joda, det var pulversläckaren som gjorde en trippel volt och landade på Åkes fot och utlöstes. Allt försvann i ett vitt pulver moln, även Åke. Jag har aldrig sett en sån i aktion men nu fick jag det och det måste absolut vara effektivt när det väl gäller. Ja jag är ledsen Åke men jag kunde inte annat än berätta detta, det var trots allt lite kul och man kan inte lyckas alltjämnt, fast för mig är du världsbäst ändå 😀

 Bilen är nu till viss del justerad saknas bara en liten detalj. Sen kan vi inte göra annat än hoppas. Vi kan också hoppas på bra väder imorgon så kanske man kan åka upp på Gammlia för att ta en kopp kaffe, det är alltid trevligt. Ha en bra dag!

Så kan det se ut efter en pulversläckare.

 

Bilder från Fällfors

Av , , 2 kommentarer 1

Mina tävlings dojor, kortet taget av Jennifer Hällsten och kan väl kallas "I väntan på start"

På väg till upp till start plattan

Bilden talar för sig själv, eller?

Fällfors by night och kallt som sjutton

Och mitt i allt så dök denna hängflygare upp och Jennifer hade kameran redo.

Presenten vi fick av Birgitta och Fred, även detta kort har Jennifer tagit, hon älskar som sagt var lite udda saker.

Hur ska man kunna veta?

Av , , 1 kommentar 3

Att veta vad man ska ha på sig när man ska sova, den här årstiden och med detta väder är lika svårt som när man skickar iväg ens barn till skolan en vårdag, ska man ha regnkläder, kortärmat, långärmat, stövlar eller gympaskor? Ja, nu menar jag inte att det är just dom valen man funderar över när man ska gå i säng.

 
Nä, då handlar det om man ska ha täcket i påslakanet eller om man ska sova enbart med påslakan. Jag sa att det var snudd på för lite med bara det för jag tycktes ha vaknat till några gånger i går natt och frusit. Då sa Åke att det var väl inte så konstigt då han sett att jag mestadels sov med påslakanet på magen. Hm…ja det är inte så lätt att få någon pli på ett påslakan sa jag, man kanske skulle prova en gammal, hederlig stärkning, då man skvättar socker vatten på tyget så det stelnar, hur kul skulle det vara på en skala? Ett knall hårt påslakan som inte viker en tum.
 
Jag stoppade in våra täcken innan vi gick i säng igår men jag är inte riktigt nöjd ändå, aningens varmt blir det allt. Men man överlever.
 
När vi åkte till Fällfors så lämnade vi katterna i stugan och min mamma skulle gå dit och ge dom mat samt se efter så ingen hängde i gardinerna. Dom är som jag berättat tidigare, inte riktigt rusk ibland. Nå, när vi kom tillbaka på söndagen så stod en stol för skafferiet och en liten röd balja stod på golvet, detta orsakade en del huvudbry, vad hade hänt där? Hade kanske katterna styrt fram stolen för att nå upp och öppna kylskåpet? Nae, skulle inte tro det.
 
Vi fick förklaringen av min pappa. Han och mamma gick ner på lördags kvällen för att mata dom och fann skafferiet öppet och en bullpåse låg på golvet. Han plockade upp påsen för att lägga in den igen och av en liten händelse så höjer han blicken innan han stänger dörren. Längst upp på hyllan, i den lilla baljan ligger en katt och stirrar på honom. Det är Eloise. Hon är hopplös då det gäller att öppna dörrar. Han lyfte ner hela baljan på golvet med katten i och det gick bara bra, hon låg kvar där. Och stolen ställde dom givetvis för dörren så hon inte skulle göra om samma sak igen. Eloise är katten som på bilden, ligger under mattan, Enya har full koll på henne på översidan. Ni får ha en bra måndag, ni kan gissa om vi ska ha det, vi som är lediga en vecka till.

 

Dubbel nolla

 

Nu är vi sååå less på allt vatten, hur mycket regn kan det komma på en semester?
 
Vi packade ihop och lastade igår och lämnade Malå klockan fem på kvällen. Våra planer var egentligen att ta en sväng till Lycksele och ställa ut camaron på lördagen men med allt vatten och all blöta så tappade vi lusten totalt. Och nu kan vi dessutom alla korten utantill i vår kortlek så då tyckte vi att vi lika gärna kunde åka hemåt, här, hemma, där vi har varmt vatten i kranen, egen toalett, teve, dator and you name it. Vad bortskämda vi är egentligen.
 
Jag sa det till Åke igår kväll då det var hans tur att ställa sig i duschen, tänk att det faktiskt finns dom som inte ens har vatten att tillgå, utan måste gå flera kilometer för att få tag i det och här skruvar man bara på kranen. Sen tycker man ändå att det är lite charmigt med stugan där vi ändock har vatten i kranen men inte varmt, sen blir man less på det och åker hem till värsta lyxen. Men det var verkligen uppskattat att få komma hem till ens egen säng, det hjälps inte, hemma är hemma.
 
Vi var i Fällfors förra helgen och jag fick prova på att göra en dubbel nolla, eller som det heter i vår klass, en perfekt reaktion. Det innebär att man kör över startlinjen exakt då klockan börjar ticka, med andra ord en reaktion på 0,000. Och med det hade jag då varit kval etta om bilen hade gått lite lite fortare, men det ville den inte och därför räknas inte min dubbel nolla och därmed inte heller att jag skulle ha varit kvaletta ända fram till söndagens elimineringar. Surt? Ja, självklart, men helgen var ändå trevlig, en otroligt bra styrka som jobbade i depån, inga längre väntetider utan det flöt på bra och under fredagen och lördagen hann vi köra 10 rundor, inte dåligt.
 
Våra grannar från Umeå kom och tittade på, fick ett bra stalltips av Janne och det ska vi jobba mera på för att få till det exakt, jo Janne, vi kan bjuda dig på en whiskey vid tillfälle :D, som tack för tipset. Kerstin tyckte om att kolla in bilarna och framförallt ljudet. Birgitta och Fred hade med sig en present, det var en vaxduk med döskallar till vårat bord, kunde inte ha hittat något mer lämpligt och Jennifer fick sig ett örngott med döskallar samt hennes go´bits favoriter, nämligen dammsugare alias filmrullar eller så kallade punschrullar, kärt barn har som ni vet, många namn. Hm…kan just undra varför jag då bara fick ett namn? Laila och Ove hade också hittat dit och jag tror att Ove var mest intresserad av alla som kom dit, han parkerade sig framför läktarna och syntes bara till vid påfyllning av kaffe och tilltugg. En mycket bra helg och vi sänder ett stort tack till alla som gjort vad dom kunnat för att få till det så bra som det blev.
 
Nu är det Kubbe som väntar oss, så till helgen är det dags och vi ska inte bara gå efter Jannes tips utan även det vi fick av tävlingsledaren i fällfors, han hade tänkt hinna till våran buss för att säga till Åke att slänga ut allt löst i bilen för att få den lättare, det var ju bara 35 tusendelar från att lyckas, och med så små marginaler så kanske några kilon kan göra det lilla som krävs, så nu plockar vi ut passagerar sätet och åker med mindre soppa i tanken så får vi får prova och se om det funkar. Nu ska jag se om jag kan komma på någon vettig lunch, mera om semestern kommer sedan, ha det gott!

Gritchmatch

Nu är vi packade och klara…igen. Camaron är lastad, bussen tätad, garderoben fylld och nu ska bara resterande mat ner.

 

 

Nu är det Malå och stugan som gäller, till torsdag i alla fall. Då åker vi till Fällfors och ska tävla, våra grannar, Birgitta, Fred, Kerstin och Janne kommer att möta upp där för att kolla in hur det kommer att gå . Eventuellt kommer även Laila och Ove att åka upp också, det ska bli kul.

 

 

 Sen åker vi tillbaka till stugan och efter det får allt bero, på väder, lust, omgivning, inspiration och idéer. Vi har hållit på med ett stugbygge i flera år men nu håller det på vara på upphällningen, dom har dragit in elen och nu saknas nog bara lister och vatten/avlopp och lite småfix med köks delen.

 

 

Avslutar denna blogg med ännu en liten sann historia.

 

 

Detta var under krigstiden och stora fartyg anlände ofta till Holmsund. En gubbe i övre åldern brukade cykla dit med en hink och efterfråga matrester som han kunde ge till sina grisar.

Denna gång (hade säkert hänt fler än en gång tidigare), så var fartygsfolket inte svensktalande utan pratade tyska, tror vi att det var. Han skulle då försöka göra sig förstådd och sa på sin hemlagade tysk/engelska: Do you have any gritchmatch tomorning? Och avslutade sedan med ett nöff nöff. Det blev en hel del huvudbry men till slut lyckades dom trots allt förstå vad han menade. Det var minsann inga språkförbistringar där inte.

 

 

Lite lustigt att många, bland annat jag själv, inte känner mig så säker då jag måste prata engelska, men ändå kan jag det och jag förstår vad andra pratar om, trots det är man så osäker och vill inte göra bort sig. Visst är man löjlig!

 

Önskar er en mycket trevlig sommar (återigen) och nu lovar jag att jag inte ska blogga på några veckor, men sen är jag tillbaka, förhoppningsvis full av historier, både självupplevda och säkert hörda av olika människor runt omkring.

 

 

Maria Lundmark Hällsten