Rökare/icke rökare

"Att vara rökare kan vara en stor del av identiteten. Inte sällan ser man på "icke-rökarna" som en ganska torr samling. Vilka är det som går ut och röker på fester och middagar? Jo det är de roliga människorna. Samtalen bubblar och skratten ekar från gruppen som står på balkongen och blossar. Kvar vid bordet sitter de präktiga, lite jordiga icke-rökarna. Diskussionerna vill inte riktigt ta fart efter att rökar gruppen reste sig, med några fåraktiga leenden mot varandra sneglar icke-rökarna efter lustigkurrarna på balkongen. Kommer de inte tillbaka snart? Eller ska man gå ut en stund, även om man inte röker? Varför är det så här? Varför verkar rökarna alltid ha det roligare? Att hänvisa rökarna till små utrymmen, snuskiga rökrum, trånga balkonger, blåsiga portgångar eller liknande, har inte riktigt den effekt som många icke-rökare tror. Tvärtom, ju läbbigare och trängre, ju mer förstärks också gemenskapen. Pressas en grupp människor ihop för att utföra en syssla samtidigt under några minuter, är det givet att de börjar prata…"

Författaren heter Charlotta von Zweigbergk och boken heter Eld utan rök. Jag hade ganska roligt när jag läste hennes kommentarer m.m. Och man känner så väl igen sig i vissa situationer.

Hon skriver dessutom att rökare är något av dom generösaste människor som finns. Du kan som rökare i princip hoppa på vem som helst för att be om en cigg, det är aldrig genant att fråga om eld, även om någon får vända upp och ner på hela väskan för att hitta tändaren. Jämför med om du drabbas av godis sug och ser någon stå med en godispåse eller en chokladkaka, såvida du inte är uppseendeväckande spontan- skulle inget få dig att fråga denna okända person om du kunde få smaka lite. När det gäller rökning kan du till och med be att få fimpen, utan att bete dig underligt. Jämför med: Åh, kan jag få sista biten på din macka. Nej hur hungrig du än är så ber du aldrig om det.

Ja det var lite från hennes bok, ingen tjock bok men som jag sa, rolig. Och skratta kan vi alla behöva!