Våran rullande stuga med garage
Nu ska ni få en liten rundtur i vår buss. Den köpte vi från Kramfors i november 2007. Vi åkte ner och kan ju villigt erkänna att bussen inte kändes speciellt hemtrevlig med sitt original golv, en mörkgrön, ful korkmatta som var trasig, toaletten var halvfärdig, alla väggar och skåpar var mörkbrun och det satt ett enkel säte längst fram, på sniskan.
Men vi hade lite lätt panik att få tag i en racebuss som vi skulle kunna köra in camaron i, visst finns det bussar men många måste byggas om och det behövde vi inte göra med denna.
Vi körde upp Volvon i lastutrymmet, fick inte igen dörrarna ordentligt utan knöt fast dom. Kallt som sjutton var det när vi skulle åka hem, och jag trodde att mina fötter skulle måsta amputeras. Ingen värme funkade, och vad alla reglage var till för, var inte så lätt att veta.
Hem kom vi i alla fall. Och när våren kom så började vi med att annonsera ut den på blocket, då hade vi hittat en annan buss, som var billigare och med ungefär lika mycket som skulle göras på den, men vi blev inte av med den i tid utan var tvungna att sätta igång uppfräschningen innan race säsongen skulle börja.
Vi köpte en korkmatta, bredde ut den på asfalten utanför kylarverkstaden, spillde upp varsin grogg och började mäta inne i bussen, skrev upp alla mått i handen, gick ut och ritade på baksidan av mattan, mera mått och mera rita och mäta sedan skar vi ut alltihop, in med mattan och se, det var nästan perfekt, inte så man skulle kunna tro att Martin Timell hade låtit det se ut så här men för oss så duger det.
Köpte färg och sedan målade jag nästan allt som varit brunt, i vitt. Lite klisterpapper och lite schackrutig tejp, tyg från affären och nu började det likna något.
Men vi hade lite lätt panik att få tag i en racebuss som vi skulle kunna köra in camaron i, visst finns det bussar men många måste byggas om och det behövde vi inte göra med denna.
Vi körde upp Volvon i lastutrymmet, fick inte igen dörrarna ordentligt utan knöt fast dom. Kallt som sjutton var det när vi skulle åka hem, och jag trodde att mina fötter skulle måsta amputeras. Ingen värme funkade, och vad alla reglage var till för, var inte så lätt att veta.
Hem kom vi i alla fall. Och när våren kom så började vi med att annonsera ut den på blocket, då hade vi hittat en annan buss, som var billigare och med ungefär lika mycket som skulle göras på den, men vi blev inte av med den i tid utan var tvungna att sätta igång uppfräschningen innan race säsongen skulle börja.
Vi köpte en korkmatta, bredde ut den på asfalten utanför kylarverkstaden, spillde upp varsin grogg och började mäta inne i bussen, skrev upp alla mått i handen, gick ut och ritade på baksidan av mattan, mera mått och mera rita och mäta sedan skar vi ut alltihop, in med mattan och se, det var nästan perfekt, inte så man skulle kunna tro att Martin Timell hade låtit det se ut så här men för oss så duger det.
Köpte färg och sedan målade jag nästan allt som varit brunt, i vitt. Lite klisterpapper och lite schackrutig tejp, tyg från affären och nu började det likna något.
Det här tyget har jag satt därframme i en liten "typ" av garderob utan dörr, som vi hänger in våra ytterkläder i, passar väl utmärkt till en race buss.
Handtaget till toan tyckte jag var given, Jennifer sa däremot, då hon fick se det, att ja, det passar ju men nu håller det på att vara "liiite" myckeee.
Och slutligen, vi kunde ju inte låta bli att hänga upp ett skelett i garderoben.
Har nu haft just den här bussen i 2 säsonger, nästa sommar kommer den att få en annan färg utvändigt och eventuellt kan vi påbörja en våningssäng, Jennifer vill ha sitt egna krypin däruppe, idag då hon följer med så bäddar vi på den främre matplatsen. Det var en liten snabb visning på vart vi spenderar våra helger. Ha en bra dag!
Senaste kommentarerna