Känner jag dig?

Jag suger verkligen på att känna igen människor. Nej, jag ljuger verkligen inte och jag är inte högfärdig, jag skulle vilja påstå att det är min hjärna det är fel på, i alla fall den delen som ska komma ihåg ett utseende. Ska ta ett exempel från 24 år tillbaka så man inte kan skylla på åldern heller.

Jag låg nu av förståliga skäl på bb efter Theresé födelse. Jag fick dela rummet med tre andra, den enda skillnaden på oss var att dom var alla tre, andra föderskor och hade alltså barn sedan tidigare. Dom fick checka ut från bb efter fem dagar och som förstföderska skulle jag ha legat kvar i sju dagar men dom som jobbade där tyckte att  jag kunde få åka hem.

Tiden på själva rummet är eller var ganska intensiv och man umgås ju alla 24 timmar, dygnet runt och man borde då rimligtvis lära känna dom människorna ganska bra, eller hur? 

Några veckor senare så är jag, Theresé i barnvagn och Åke nere på dåvarande tempo för att handla. Vi möter en tjej som hejar på oss och Åke stannar och börjar prata, jag tycks inte ha tid och har inte en blekaste om vem människan är så jag vandrar vidare och fortsätter med själva handlandet.

Åke kommer efter en liten stund och säger, såg du inte vem det var? Nää svara jag, har inte en susning. Men ni låg ju på samma rum på bb…ooopppss! Vilken miss från mig. Men jag tycker att det redan där är bevisat, jag kan inte hålla reda på människors utseende, det funkar inte.

För några veckor sedan var jag på väg till HP:s, jag mötte en ljus kille bakom hörnet och jag hejar glatt, glad över att jag faktiskt kände igen våran granne härunder som flyttade in i somras. Killen hejar inte tillbaka utan ser lite frågande ut. Hm??? Sen, efter några sekunder inser jag att det är helt fel, jag hejade på en kille som brukar vara inne på vår gård och leka med sin dotter. Jo, han är också ljus men det var nog det enda som stämde in på utseendet. *suck*

Ha en fin dag och kom ihåg, på lördag är det loppis *tummen upp*

 

Etiketter: , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Theresé Hällsten

    Tyvär har jag ärft den genen… Jag var likadan på Jennifers första dag på dagis, och alla skulle prompt hälsa på mig med… Kommer fortfarande bara ihåg Tomas och Maggan… *försöker minnas* (och de träffade man ju nästan varje dag.)
    En gång tyckte jag mig känna igen en på bussen en gång, och drog lite i jackan, men så var det ju personens tvillingsyster. (Ja, jag visste att de var tvillingar) Man kan dock se skillnad på dem, men inte den dagen.. Pinsamt!
    Anders kompisar är också tvillingar, och där ser man ingen skillnad, om de inte rakat sig olika… Tur det ändå…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>