Känner jag dig?

Av , , 2 kommentarer 4

Jag suger verkligen på att känna igen människor. Nej, jag ljuger verkligen inte och jag är inte högfärdig, jag skulle vilja påstå att det är min hjärna det är fel på, i alla fall den delen som ska komma ihåg ett utseende. Ska ta ett exempel från 24 år tillbaka så man inte kan skylla på åldern heller.

Jag låg nu av förståliga skäl på bb efter Theresé födelse. Jag fick dela rummet med tre andra, den enda skillnaden på oss var att dom var alla tre, andra föderskor och hade alltså barn sedan tidigare. Dom fick checka ut från bb efter fem dagar och som förstföderska skulle jag ha legat kvar i sju dagar men dom som jobbade där tyckte att  jag kunde få åka hem.

Tiden på själva rummet är eller var ganska intensiv och man umgås ju alla 24 timmar, dygnet runt och man borde då rimligtvis lära känna dom människorna ganska bra, eller hur? 

Några veckor senare så är jag, Theresé i barnvagn och Åke nere på dåvarande tempo för att handla. Vi möter en tjej som hejar på oss och Åke stannar och börjar prata, jag tycks inte ha tid och har inte en blekaste om vem människan är så jag vandrar vidare och fortsätter med själva handlandet.

Åke kommer efter en liten stund och säger, såg du inte vem det var? Nää svara jag, har inte en susning. Men ni låg ju på samma rum på bb…ooopppss! Vilken miss från mig. Men jag tycker att det redan där är bevisat, jag kan inte hålla reda på människors utseende, det funkar inte.

För några veckor sedan var jag på väg till HP:s, jag mötte en ljus kille bakom hörnet och jag hejar glatt, glad över att jag faktiskt kände igen våran granne härunder som flyttade in i somras. Killen hejar inte tillbaka utan ser lite frågande ut. Hm??? Sen, efter några sekunder inser jag att det är helt fel, jag hejade på en kille som brukar vara inne på vår gård och leka med sin dotter. Jo, han är också ljus men det var nog det enda som stämde in på utseendet. *suck*

Ha en fin dag och kom ihåg, på lördag är det loppis *tummen upp*

 

Masken Max

Av , , 2 kommentarer 3

 

Har ni hört denna sång någon gång? Min mamma sjöng den ofta för oss då vi var små och den är faktiskt lite rolig.
 
Nu ska jag berätta om en liten mask, om en liten mask som hette Max. Denna lilla mask han var rosig rund och rask, ja han var en riktig lurifax.
 
När han hade tråkigt tänkte han kavat, att jag tar och delar mig och får en lekkamrat.
 
Så han tog och snodde av sin lilla rump hela dagen lekte masken med sin lilla stump. Många gångar grävde masken hit och dit och lekte kurragömma med sig själv. Men så en dag försvinnde den lilla stumpen och han irra runt och leta, alla gånger kring, men hur än han letade så finde han ingenting. Då blev han ledsen…
 
Men så en dag så blev han bjuden på en maskerad i en liten maska han blev kär –sköna mask så sa han, men hon svarar tvärt –känner inte du igen din egen lilla stjärt?
 
Mamma kommer inte ihåg vem som ska ha kunnat skriva denna sång eller vem som sjöng den, kanske någon av er vet?

Tjatigt och värre kommer det att bli

Av , , Bli först att kommentera 2

Med stor risk att nu bli tjatig, i alla fall denna vecka, så är det nu spikat att vi ska ha loppis nere i kvarters lokalen nu på lördag.

Mellan klockan 10:00-15:00. Vi kommer att ha fikaförsäljning, 10:- för kaffe/saft och kaka. Jag kommer dessutom att visa ett urval av det som kommer att säljas där, börjar med 4 föremål.

En stor flaska smirnoff, tror att den rymmer 5 liter, tyvärr tom men en kul sak att kanske sätta upp på en bardisk om man nu har en sådan hemma.

En vinterjacka storlek 134/140, använd endast en enda gång för 2 år sedan, sen har den legat nerpackad i en amerika kista. Jennifer tyckte att det var för killaktig.

En simpson tavla, ouppackad, egentligen en julklapp tll Theresé som en gång i tiden samlade på dessa figurer men som sagt att hon inte vill ha den längre, den passar inte hemma hos dom, inte här heller, tycker jag, så därför säljer vi iväg den.

En stor keramik elefant, mycket populär en gång i tiden, nu står den bara där och hänger och jag hoppas att den kan passa hemma hos någon annan.

Det var lite av allt som komme att säljas på lördagen, mer kommer så smånigom att visas hör, räkna med tjat, tjat och mera tjat.

Loppisen är på vallmovägen 36 (baksidan), om man kommer från stan och svänger in mellan granngården och Preem, tittar till väänster och passerar det första huset så är ni framme då ni siktar in nästa hus. Lokalen ligger ut mot den vägen ni kommer att köra på. Sväng sedan direkt till vänster, då är ni inne på näckrosvägen så kan ni parkera längst vägen eller nere på vår parkering.

Ha en bra dag!

Dunderklumpen

Av , , 2 kommentarer 3

Började gårdagen med promenad längst strandpromenaden med Kerstin och Janne. Man fick njuta av solen och det var nästan så man blev sugen på varm choklad och en apelsin, vilket var något man alltid fick med sig då det var friluftsdag, men då också med en Nynäslimpmacka med ost på. Inte dumt!

Sen gick jag och Jennifer till klumpens förskola som firade 30 år, tänk att skyltar som jag gjort och som dom hängde upp ute på träd och hus, fortfarande hänger med trots att det var mer än 5 år sedan. Jag gjorde bland annat denna men masken som satt vid ratten har försvunnit.

Den hör teckningen skulle jag egentligen ha fått haft med i min blogg som heter: människan saknar vissa detaljer, för den visar exakt vad jag skrev om.

Dom hade hängt upp alla gruppkort i hallen mellan avdelningarna och där hittade vi givetvis Jennifer, hon sitter längst ner till höger. Maggan som jobbat där sedan starten sitter längst till vänster.

Inne på småbarnsavdelningen där Jennifer började sin tid hittade vi en stor, tung pärm som hette skuggprojektet. Det var ett projekt dom hade med Jennifer, Felicia, Nora och Nelina. Det fanns bilder och intervjuer som jag och Jennifer började läsa och jag lovar att vi skrattade. Så här såg ett stycke ut.

Vad är skugga?

Jennifer: Nåt man ska tänka på

Felicia: Paraply

Jennifer: Nej man ska tänka på skugga. Man ska tänka på skuggor, häxor och spöken

Felicia: Och paraply

Jennifer: Och kalsongplast.

Jag undrar fortfarande vad kalsongplast är för något och hur hon kunde hitta på det.

Sedan fick Jennifer frågan om man kunde ta fast sin skugga, först svarade hon nej, men sedan sa hon, ja om man har sylt. Intervjuaren undrade hur då och fick till svar: man tar sylten och kletar fast skuggan. Plätt som en plätt! (inte lätt som en plätt)

Vi kunde inte ha fått en bättre plats till Jennifer än på klumpen, bra personal och många fina projekt som visar stort engagemang från alla inblandade. Tack för åren vi fick ha med er!

Ps. hoppas ni fick en trevlig lördagskväll tillsammans ds.

Ha en fin söndag!

 

Höns special!

Av , , 4 kommentarer 4

Nu, tjejen från kursen (som jag inte vet namnet på) kommer bloggen om höns special. Jag satt nämligen och skrev upp stödord medan vi satt och pratade i torsdags och hon rynkade ihop ögonbrynen och förstod inte vad jag skrev om, första ordet var grötmuffins, och det skulle stå för muffinsen dom bjöd på i torsdags, andra ordet var gäddhäng och det skrev jag ju också om, igår, och sista ordet var, höns special. Fråga mig inte hur det dök upp i skallen men det gjorde det och här kommer den.

Min farmor och farfar hade hönseri i Malå/Lainejaur då jag var liten…ung…eller yngre än nu. I alla fall så skulle äggen tas om hand, lysas, stämplas och paketeras efter bästa förmåga, för att sedan säljas på mataffärerna inne i Malå.

Vi fick ibland hjälpa till med paketeringen och just denna gång hade brorsan och en äldre kusin till oss, fått äran att göra detta. Naturligtvis utan, farmors översyn, hon trodde väl inte att något kunde gå galet men…

Dom ändrade den livsnödvändiga "godkännes stämpeln" och skrev dit, Siverts och Torgnys special istället. Ni kan gissa att det blev liv i luckan då det upptäcktes, man fick nämligen inte sälja ägg som inte hade den korrekta stämpeln på sig och det är klart, nog skulle man ha funderat vad det skulle ha kunnat vara för special med äggen, om dom innehöll någon hemlig ingrediens eller så.

Ha en fin lördag!

 

Vilsen hund

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Minus 1,3 kilo blev det den här veckan, helt otroligt tycker jag. Känner inte att jag gör några större uppoffringar, det rullar bara på. Har gått ner 10,4 kilo totalt under 9 veckor. Nu är det bara 2 veckor kvar, så det ska bli mycket spännande den sista tiden. Igår var det prat om själva skanningen och vad siffrorna egentligen står för och vikten, hahaha, såg ni den? VIKTEN av att behålla sina muskler och bara tappa fettet. Muskelmassan ska hålla sig någorlunda konstant om man sköter sig.  Det är det som är finessen med att skanna sig, man får se vad som hänt under veckan och att rätt saker försvinner.
 
Dom bjöd på en matmuffins som inte föll alla i smaken. Skåningen hurvades då hon stoppat in den i munnen och jämförde den med hästmat tagen direkt från stallet, då såg även en av dom yngre tjejerna, som satt mitt emot, ut att tappa lusten för att fortsätta tugga på den. Själv provade jag ingen, så jag vet inte hur dom smakade, men andra tyckte att dom var bra. Smaken är som baken, tudelad.
 
Med fett snacket pratades det om vad som hänger utanför och någon kallade det för fluff. Vi skrattade och hon sa, jamen vad kallar ni det för då? Ingen sa något men jag kom osökt att tänka på snacket, grannarna hade förra sommaren om sitt ”gäddhäng”.  Jag sa det åt någon sedan och Jennifer undrade vad stackaren gäddhäng var för något. Ja sa jag, det lös skinn som blir med ålder, vikt etc. och som hänger under överarmarna. Jaha sa hon, jag kallar det för änglavingar. Det lät som ett mycket schysstare namn, måste jag säga, men fråga mig inte vart hon snappat upp det.
 
På väg till kursen, brukar jag ta en sväng runt umestan för att få en kvällspromenad och igår när jag passerat Preem så dök det helt plötsligt och utan förvarning upp en röd spetshund, han gled upp och nosade på min vante. Jag blev så överraskad och vände mig om för jag tog för givet att ägaren skulle gå bakom och hålla honom i kopplet. Vilket inte stämde. Ingen ägare fanns i närheten.
 
Jag gick över vägen mot granngården och hunden följde efter men sprang upp mot huset och pinkade, bra tänkte jag, han var inte så intresserad av mig, sedan gör han en tjurrusning och kommer emot mig i hög fart, hoppar från kanten och svävar förbi mig med väldigt små marginaler, samtidigt som han vänder huvudet mot mig och skäller.
 
Efter det blir han som bindgalen, han springer upp på Vännäsvägen med all trafik, tillbaka mot mig, gör om samma sak, hoppar och skäller, försvinner bakom stängslet och jagar en bil i hög hastighet, kommer återigen tillbaka mot mig med öronen bakåtfällda och hoppar en tredje gång, jag hann tänka ut hur jag skulle smacka till honom om han högg fast sig i min vad eller arm, sen lullar han runt bland bilar som får tvärnita.
 
Jag ringer Åke för att få telefonnumret till polisen, kanske dom har fått in en anmälan om bortsprungen hund, under tiden fortsätter jag att gå, vill komma därifrån innan något annat händer, ser en bil som stannat och står still, jag tror först att han redan kört över hunden men han åker igen. Polisen vill tydligen inte bli nådd, för jag får ”ingen abonnent ton” då jag ringer numret dom har hit till Umeå, vid det laget är jag så pass långt borta att jag hoppas att någon annan ringt, som har mer koll på vart hunden är just då. Huvva, tycker om hundar men hyser en stor respekt för dom, och speciellt såna som ingen har någon koll överhuvudtaget på.
 
Ni får ha en fin och trevlig fredag, själva ska vi på pubafton ikväll, som föreningen anordnar så dom bjuder på tilltugget och vi får köpa ölen eller cidern.
Maria Lundmark Hällsten