Theresé vid ratten

Har ni kollat in rondellen vid kyrkan i stan, den med palmerna i mitten. Visst ser det tufft ut men jag måste ju få ifrågasätta syftet med denna grej. I förra veckan gick dom ut och sa att parkförvaltningen ska spara in 2,5 miljoner kronor i sommar (rätta mig om jag har fel, jag tror att dom pratade om den summan), dom ska inte klippa vissa gräsmattor, bland annat ängen på ersboda och vissa utsedda platser på mariehemsängarna. Men hallå, använder inte människorna sig av ängarna nu på somrarna, och jag skulle gärna vilja veta vad kostnaden för rondellen ligger på och hur mycket nöje har jag och alla andra av denna rondell, jämfört med ängarna?

Ibland undrar man hur folk tänker och resonerar.

När Jennifer var liten gick hon på en förskola här i stan. Själva uteplatsen innehöll en del träd på ena sidan, som en liten skog och nedanför staketet låg det ännu mer, oanvänd skogsmark. Dom som jobbade på förskolan frågade Umeå kommun om dom skulle kunna få bygga ner staketet en liten bit i skogen så barnen skulle få mer att utnyttja men fick från början ett blankt nej. Det var inte en skog utan en park.

Till saken hör att det ligger ett villa område precis vid förskolan och villaägarna har använt denna så kallade park till kompost. Det liknade ingenting utan var en igen vuxen, buskig plätt och detta kallades då så fint för park för att det stod på kartorna att det skulle vara det.

Efter många om och men och en hel del övertalningsförmåga från Tomas (en av dom som jobbar där) så gav dom med sig, förskolan skulle i första hand få 'låna' plätten i 5 år, tror jag att det var, på detta skulle nu staketet byggas ut för att anpassas efter förskolans mått och regler.

Jag höll sedan på att smälla av då jag fick höra vad staketet kostat att sätta upp, och håll nu i er, 100 000:-. Men kom igen, hade jag vetat det innan dom byggde ihop det så hade jag lätt byggt staketet för halva summan och ändå gjort mig en jätteförtjänst. Är det konstigt att kommunen har dåligt med pengar om dom inte kan fixa en sån enkel sak för en mindre summa pengar eller förhandlar dom aldrig om tjänster?

En annan otroligt knäpp sak då det gällde just förskolan är och var att det på vintern alltid är skran och pulkåkning från kullen. Nu råkar den kullen ligga åt samma håll där träden står. Vilket är ganska riskfyllt med tanke på alla barn som åker i en jädra fart utför. Det var 2-3 träd som stod i fartens riktning och för att skydda barnen lite så försökte personalen sätta upp skranor runt träden för att kunna lindra en eventuell krock.

Samme Tomas kontaktade kommunen för att fråga om lov att få kapa av träden och läs nu vad han fick till svar: -Vet du hur länge det tar för ett träd att växa upp och hur lång tid det tar att kapa av. Vi kan komma och gräva bort kullen istället.

Mjo, det var ju ett riktigt klyftigt svar eller hur. Ingenting om hur fort det kan gå för ett barn att bryta ett ben eller en arm eller kanske till och med något mycket värre. Och sedan det absolut knäppaste man hört, jo ta bort det lilla roliga som barnen har på vintern, platta till backen och herregud, varför inte ta bort gräsmattan också och asfaltera hela sk-ten så slipper den ju klippas också. Nae, inte seriöst i mina ögon. Däremot ett tydligt exempel på att alla inte har så stora studieskulder, ett mycket bra uttryck som Anders använde sig av i förrgår, i ett annat sammanhang. Och det betyder ju givetvis att människan i fråga är onaturligt obegåvad och kanske skulle ha sett till att läsa på lite.

Ännu en dag i hetta, jo Jan, det är säkert fel på ventilationen, jag som trott att alla med lägenheten längst upp, har haft problem med värmen men märker nu att det är inte så många. Ska nog kolla upp detta. Ha en bra dag allihop!

En gruppbild på en del av både crusing och midsommargänget, ja vi satt inte alla i samma bil men vi var ute samtidigt, detta kortet togs i halvlek och vid byte av kylarlock. Från vänster ser vi Theresé Hällsten, Mats Jonsson, Anders Söderberg, Helena Jonsson, Lena Frank, Åke Lundmark, Maria Lundmark Hällsten, längst bak till höger står Anders Brändström och slutligen, uppe på flaket så har vi Ricky Danielsson.

Ni kanske har noterat dom nya godisarna som finns att köpa, Ahlgrens husvagnar. Dom är säkert tänkt som ett komplement till bilarna. Köpte en påse av vardera inför helgen. Jennifer tyckte det var tråkigt att dom inte har bussar också och Theresé undrade hur dom tänkt sig detta. Om ni kollar in kortet och försöker er på att finna ett fel.

Färgmatchningen. Varför en grön husvagn till en grön bil, en rosa husvagn till den rosa bilen, men sedan en gul till den vita? Ha, inte för att det gör mig någonting men man kan ju få undra i alla fall.

Man känner fortfarande av helgen, jag trodde av någon konstig anledning att jag var ledig idag, när jag vaknade imorse, men ack vad jag bedrog mig. Vi har en jobbarvecka kvar nu och sedan börjar den efterlängtade semestern. Det skulle ju egentligen vara förbjudet att jobba, dagar som dessa. Man kan ju knappt röra på sig utan att hålla på att koka. (det är inte bara bilar som kan det :D).

Lägenheten vi bor i är fruktansvärd att vara i när det är sommar. Det har varit upp till +33 grader inomhus, och då har vi ändå haft igång 3 tak fläktar, alla vädringsfönster och gläntat på balkongen. Då är det roligt att stå vid spisen och laga mat. Inte. Jag sa igår att det är nästan snudd på att vi får äta kallskuret, hela veckan. Fast det kommer nog inte att hända men ett är jag säker på, någon köttsoppa kommer vi inte att äta.

Ha en skön dag och ni som är lediga skulle egentligen få tillbringa den i en hängmatta, en dag som denna.

En bil som egentligen skulle ha platsat på Wheels i helgen men som blev kvar i Maltträsk på grund av tidsbrist, var Anders 'brälla'Brändströms Ford hgv -56:a, hans första bil som han tydligen köpte innan han ens var 18 år.

Sittandes i forden är den välkända, John Eden, inte bara son tilll Anders utan dessutom sångare i Wolfman Jack som bland annat spelade på wheels igår och som är väldigt sugen på forden.

Jennifer har en tendens att roa sig med andras kameror då man låter henne ta en bild eller två.

När jag tömde kameran idag så hittade jag minst 10 bilder på denna typ.

Sen lånade hon Theresé kamera igår, efter wheels och tog kort på bussen, en stekt plätta och nåt annat helt ovidkommande. Hon är rolig hon.

Nu håller man på att känna sig som en människa igen. Det var ju wheels för hela slanten igår. Varmt, otroligt mycket folk, motorljud från halv nio till vi kvällade, 02.00. Inte så konstigt att man känner sig lite trög idag då.

Jo det blev cruising med Cadillacen men är det någon som läser det här som tror att det var bekymmersfritt? Nä, inte ni som sett hur det brukar vara för vår del.

Theresé var chaufför, Anders satt bredvid henne, jag, Åke och Ricky intog baksätet. Sen kom vi nästan ett varv runt stan innan bilen kokade. Vi hann svänga in bakom hamnmagasinet och där bubblade det över.

Så då tog vi en cruising promenad för att leta upp en toalett, och det var inte det lättaste, men till slut hittade vi en som aldrig sett förut, på neder sidan av filmstaden. Det fanns 3 toaletter men bara en som inte hade kodlås. Båtfolket som kom in där hade tydligen första tjing på dom 2 kodade toaletterna men ingen av dom som var där hade tydligen fått rätt kod, så dom var inte så roade.

Sen gick jag, Åke och Ricky upp på restaurangen V & R på Scandic Plaza där vi träffade på Erika som jobbar där och som var hygglig och fyllde upp halvliters flaskor med vatten så vi kunde fylla upp kylaren igen. Stort tack till dig, det var mycket värt!

Tillbaks till västerslätt och dit kom då Brälla, Lena, Helena och Mats förbi och hjälpte till att ordna ett nytt lock till kylaren. Ut på stan igen, och sedan kokade den igen, nu var det för mycket vatten. Jaja, vi hade en trevlig dag och en trevlig kväll men så här i efterhand så är vi glada att detta happening, bara är en gång/år. Vi avslutade kvällen/natten på Mias grill och åt en parisare. Jaja, vi ordnade en snabb skjuts hem så jag fick gå på toan (dom hade tydligen stängt toaletten på grillen, man kan ju undra om dom gör så med tanke på kvällen och alla människor men det är dålig service, tycker då jag, i alla fall då man äter där). Sedan tillbaka på Mias där dom andra satt kvar och väntade på oss.

Idag tog vi en lugn förmiddag sedan fick Theresé agera chaufför och vi åkte då ut till klabböle energicentrum där vi fick oss en kaffe och glass, vidare till Rödånäs Antikhus och investerade i en äldre vikstol som jag tyckte skulle passa till Åke, nästa gång han ska vara parkeringsvakt på Wheels. Det är drygt att stå på benen flera timmar i ett svep.

Theresé och Anders tar tåget hem ikväll vid nio, och sedan tror inte jag att vi kommer att vara vakna så mycket längre. Ha en trevlig kväll!

Min ingifte morbror som jag berättat om tidigare, är en mycket speciell och ibland otroligt påhittig person. Han gillar att retas lite med både grannar och vänner. När Theresé var liten skulle han lära henne att visa fingret. Det vet ni väl, dom flesta av er, vad det betyder. Jag tänker då inte skriva det här utan ni som inte har en aning får fortsätta vara lyckligt ovetandes.

Nåja, detta handlar inte om fingret utan om en kastrull med vatten.

Min morbror klev upp tidigt en morgon och gick ut och satte sig på brotrappan. I huset mitt emot satt grannpojken på trappen. Dom börjar prata med varandra och min morbror frågar pojken om inte hans föräldrar har stigit upp än? Nä säger pojken. Jamen då vet jag vad du ska göra säger min morbror.

Ta den största kastrullen du hittar, sen fyller du den med vatten och släng alltihop i sängen, då ska du se att dom vaknar.

Och pojken som är väluppfostrad gör exakt som han blivit tipsad, tyvärr så förstod han inte det där med att han egentligen bara skulle slänga vattnet utan han gjorde det som min morbror bokstavligen sagt, han slängde hela skiten i sängen, både kastrull och vatten. Hans pappa rusade ut och pekade på min morbror och såg måttligt förtjust ut. Men han hade begripit vems fel var.

Idag är det bara bilar som gäller, först wheels på nolia fältet mellan 9-15 och ikväll blir det att snurra runt på stan, förmodligen i en Cadillac 73:a om allt går som planerat. Men som ni alla nu börjar förstå så är det inte ofta detta händer oss, vi föddes inte med matjord i fickorna som vissa andra :D

Och kom ihåg, drick mycket,,,vatten!

Min moster berättade om deras grannars katt som gillade att ligga uppe på en hylla som var ovanför spisen. Det gick ju bra tills den aktuella dagen då mannen i huset skulle vispa ihop och steka plättar.

Katten hade tydligen en sämre dag och för mycket glid under magen så hon föll, rätt ner i plättsmeten. Och alla som känner till katter vet att dom kan bli lätt uppjagade om det inträffar något oförutsett, vilket även den här katten blev.

Så hon försvann i ett plättsmets regn och innan mannen fick tag i henne så hade hon varit runt i varenda rum i huset, oh vilken lycka!

Samma katt hade ännu ett favorit ställe, diskmaskinen. Det var var favvo stället tills den där dagen då dom inte la märke till katten utan satte igång maskinen, med katten i. Som tur var så satte det igång att skroppa och låta från maskinen så dom slog av den ganska omgående för att kolla vad felet var och ut kommer då katten i 120. Hon klarade sig utan större blessyrer men satte aldrig mer sin tass i diskmaskinen.

Idag lär jag nog sitta ute i solen då det är ohyggligt varmt inne i vår lägenhet, här inne gör man inte många knop, inte ute heller, antar jag men där kanske det blåser till lite, ibland. Ha en trevlig dag!

Efter ett visst sjå så blev det Gammlia i alla fall. Jag skulle gå ut efter jobbet och sätta fast dekaler som vi beställt, till Camaron. Den startade på ett kick (det är en makalös manick), hann backa ut från garaget sen dog den och ville inte mer. Jag stod så där lämpligt mellan vår buss och garageporten så bilar kunde just se pass passera framför.

Gick upp och hämtade mobilen, provade ringa till Kerstin för att höra om vi kunde dra ihop några som kunde hjälpa till att putta undan bilen men nu råkade ingen vara hemma. For ut till bilen igen i förhoppning om att någon vänlig själ skulle komma förbi och kunna vara en hjälpande hand men icke. Åke ringde upp och sa att Brälla var på G. Han och Fager dök upp och vi styrde undan bilen till lämpligt ställe, där kunde jag sedan jobba på med dekalerna.

Efter middagen blev det en liten felsökning, ett rör hade snott sig runt så han fick ingen bensin men det ser fortfarande ut som om det kan vara fel på regulatorn. Vi ska kolla upp det. Visst låter det fint då jag skriver vi. Det är nog Åke som ska ha den mesta äran av att greja med bilen. Vi kunde då åka upp på Gammlia och ta oss en kopp kaffe. Otroligt mycket folk var däruppe och alldeles perfekt väder, kunde ju inte bli bättre.

Theresé ringde innan dom kom upp förra gången, apropå midsommar och affärernas öppettider. Vet ni något som retar mig, ibland. Jo då står det att dom har öppet varje dag mellan 9-21, t.ex. Men så blir det plötsligt en helgdag mitt i veckan och då ändras öppettiderna. Missförstå mig nu inte. jag unnar alla att vara lediga och många affärer idag har öppet onödigt mycket, men man skriver väl inte ALLTID när det inte är ALLTID men oftast? Det är väl exakt samma sak som att säga att det står 7 vita hästar i ett stall, förutom 1 som är svart, eller?

Dom kan väl ändra skyltarna då så att det står att vi har normalt öppet mellan blablabla, eller vi har dessa öppettider förutom under blablabla. Well, well det är väl egentligen en struntsak, och ingen större katastrof heller, för den delen.

Känner ju att jag vill berätta om en annan skylt som sitter mellan Umeå och Malå, närmare bestämt just hitom Åmsele. På den skylten står det Åmsele JVSTN och ska ju då naturligtvis visa vart järnvägsstationen i Åmsele ligger. Men jag ska ju villigt erkänna att jag icke visste vad den skylten betydde fram tills för några år sedan. Jag hade inte ens reflekterat över att det skulle vara en plats eller en förkortning på något. Jag frågar Åke en gång då vi passerade, vad betyder jvstn sa jag och läste ihop alla bokstäver, prova själva så får ni höra vad knäppt det låter. Han skrattade förstås och när han sa vad det betydde så föll polletten ner.

Har haft lite svårt för andra förkortningar också, såna man använder då man sitter så här vid datorn och skriver. För att ta ett exempel *brb*, vilket då betyder, för er som inte vet, be right back, och det skriver man då man chattar med någon och måste lämna datorn en stund. Det var Theresé som introducerade det ordet för mig. Men jag fattade inte vad hon menade i början, jag gjorde samma misstag som med järnvägsskylten, jag läste ihop det och för mig lät det då som en amerikans rap, typ burp. Och jag trodde att hon var spydig eller ironisk och inte tyckte att det jag skrev var av intresse. Till slut fick jag ju lov att fråga henne vad stackarn hon menade. Jag satt ju där och blev smått irriterad, och trodde att det jag skrev var utan betydelse. Där ser man hur man kan missuppfatta vissa saker. Ha en bra torsdag!

Söndags paket

Theresé! Du ligger risigt till, vart ska du gömma dig på lördag? Jag blev nämligen tillfrågad om att stå i entrén på Wheels och det kommer jag att göra, kanske med kameran i högsta hugg moahahaha.

Jo, apropå Gitte. När vi satt och drack söndags morgonens kaffe och Gitte kommer ut från bussen så ser vi något som inte riktigt passar in i bilden. Han haltar omkring med ett stort paket runt foten. Han hade halkat på flaket och på vägen ner skar han upp stortån och den främre trampdynan, på något vasst, som satt i kanten på flaket. Det såg verkligen inte trevligt ut men vi fick rapport igår kväll. Dom på akuten tyckte att det bara såg fint ut så han kommer inte att behöva lida av framtida men.

Tänkte nu skriva den där historien som Lyckseleborna berättade för oss på midsommardagen. Och detta ska nu vara en alldeles sann historia.

Det finns en mindre begåvad kille i Lycksele som ibland är i behov av personliga assistenter. En av hans assistenter blev uppringd av killen på hans lediga dag och han sa, -Du måste komma hit! Nä sa assistenten, jag är ju ledig. -JOO du måste komma hit. Nämen jag har inte tid till det. -Jo, du måste, jag har fångat ett troll. Sa killen med stor övertygelse.

Assistenten vill inte åka dit då han har andra saker planerade men hans arbetstagare fortsätter att säga åt honom att han måste komma och om jag nu minns rätt så hörde han då ett ljud eller ett bankande från telefon luren. Nå, han bestämmer sig för att göra som killen vill och åker hem till honom. Han ringer på och när killen öppnar så frågar han honom vart han har trollet. I sovrummet svarar han och dom går fram till dörren som han har låst. Han öppnar upp och dom kikar in i rummet och där står en mycket skärrad, kortvuxen person. Det är alltså en dvärg som kommit hem till honom för att läsa av elmätaren. När han såg honom och tog honom för att vara ett troll hade han bara sugit tag i honom och kastat in honom i sovrummet och låst dörren.

Kan man annat än skratta? Att den kortvuxna människan inte tyckte att det var speciellt roande kan man förstå, och att den utvecklingsstörda killen tog honom för att vara ett troll, kan man kanske också förstå, vem vet hur han definierar ett troll. Dom utmålas ju ofta som små vuxna. Sen hade det ju faktiskt lika gärna kunnat vara en mörkhyad person, en same klädd i lappkläder eller en som bara var mörkhårig och oborstad för dagen, ja i princip kunde det ha varit vem som helst, beroende på vad han tyckte liknade ett troll, det förtäljer nu inte denna historia och kanske vi aldrig får veta det heller, men jag skrattade då gott åt den och jag hoppas att även den kortvuxne killen kan göra det så småningom. Vem som helst som blivit utsatt för en sån här sak hade ju säkerligen blivit skärrad.

Fint väder utlovas idag och vi kommer att ta camaron upp på Gammlia ikväll för en kaffe ute i det fria. Vi kanske syns där!

Ägare Anders Söderberg, Järlåsa.

Det var alltså på den här pickupen som efterfestens bumpande höll till och som sedemera blev Gittes fall.

Nerkylning av grillat finger

På midsommardagen är det grillning som står på menyn. Så har det varit i alla år och så kommer det förmodligen att fortsätta att vara. Theresé lyckades med konststycket att bränna sig på gallret så hon blev sittandes med fingret i en vattenfylld plastmugg. Gitte ville vara snäppet värre, han skulle tända upp gasol grillen och något blev galet fel och när han tuttade eld så lät det bara SWOOOSCCH så hade han fixat en lite annorlunda färg på sidan av luggen. Han hade ju otroligt tur att inget annat blev bränt.

På lördagskvällen fick vi först Lycksele främmande i bussen. Det var 'snickaren' Kent och hans kompis Mats som gjorde en liten visit och inte nog med besöket, dom berättade en helt sanslös historia, jag skrattade så tårarna rann, dessutom ska historien vara sann och den inträffade för några veckor sedan i Lycksele. Fast jag tänker inte gå in på den nu utan den kommer vid ett annat tillfälle, ni får sjå er. Senare på kvällen så fick vi bumpar besök i bussen. Bumpar besök innebär att man pressar in så många människor man kan i en buss och sedan spelar man hög musik medans några försöker sig på 70-tals dansen, bumpning.

Just denna kväll så var vi minst 10 personer inne i våran buss som inte är speciellt rymlig. När klockan närmade sig 2 slaget och Åke tyckte att det höll på vara nog då dom nästan lyckades bumpa lös bordet från väggen så var det läge att utrymma bussen så vi fick gå i säng. Dom däremot, fortsatte sin dans uppe på flaket till Anders ombyggda Cheva C10 från 1973. Det funkade tydligen det också men tyvärr slutade det inte lika bra för Gitte. Mer om det imorgon. Ut och njut av dagen nu!

Albin frågade mig på midsommardagen om han, Henke, Emelie, Frida, Hanna och David skulle få låna kanadensarna för att göra sig en liten tur. Går alldeles utmärkt sa jag men höjde ett varningens finger, du vet väl att Åkes kanadensare är jätte ranglig. Han var väldigt gentil och sa att då skulle killarna ta den kanadensaren så fick tjejerna ta den mer sjösäkra saken.

Tyvärr så missade jag avfärden, jag hade tänkt gå ner och ta ett kort på dom men annat dök upp. Dom var tillbaka efter 5 minuter, dyngsura. Dom hann ta 2 paddeltag sedan åkte dom runt. Tur var det väl att dom inte hunnit längre, det hade ju varit lite besvärligare att ta sig hem om dom befunnit sig en kilometer längre bort.

Jag höll på att skriva att jag vuxit upp i kanadensare, men det är en lätt överdrift, jag och min kusin satt ofta i min pappas kanadensare men nästan aldrig i syftet att paddla, nä, vi åkte ut en bit på sjön för att sedan arbeta allt vi kunde för att tippa hela rasket. Det var jätteroligt tyckte vi, man flög iväg som en fjäder då man väl fått den på snurr.

Och skulle vi ha en båt för att faktiskt ta oss från ett ställe till ett annat så lånade vi alltid motorbåten.

En gång hade vi packat mat för 2 dagar, tält och handdukar för att åka över till andra sidan sjön för att tälta. Vi vinkade, glada i hågen, farväl till våra föräldrar och begav oss iväg. När vi hittat det bästa stället att tälta på och fått upp eländet, och det var dags att gå i säng så upptäckte vi myr stigen som vi tältat på, och inte nog med det. Det var hål i tältgolvet. Ner med skiten sen gick vi till stranden och åt upp all mat, och avslutade kvällen med att packa ihop allt i båten och sen körde vi hem och gömde oss i deras stuga i hopp om att ingen skulle upptäcka att vi gett upp våra campingplaner. Men det märkte dom ju förstås. Ha en fin måndag!

Ja herreminje, hur ska man kunna reda ut midsommar helgen i Maltträsk?

Jag börjar väl från början och sen får jag nog dela upp händelserna vart efter jag skriver.

Vi tog oss från Umeå vid halv elva, hann till Bilprovningen och där kom jag på att jag glömt lördagens lunch hemma i frysen så vi snor om och hämtar den, det blir så torrt att äta tacos utan köttfärssåsen som hör till.

Väl framme så blir det lunch och upp med markisen, ut med bord, stolar och sånt som hör till.

Kenneth 'Fjuppe' Nilsson och Tore dök upp på en liten snabb visit.

Jag och Åke tog en kanottur i träskriket på snirkliga å vägar. Vädret var sig precis likt alla andra år, sol som steker men isande kallt när den försvann bland molnen. Mygg, ja, knott oh ja och andra irriterande flygfän. Men inga bräms vad jag kunde se.

Till midsommar middagen var vi och nu kommer en lista på alla som satt vid långbordet:
Jag, Åke, Jennifer, Theresé, Anders Söderberg (svärsonen), Anders (Brälla) Brändström, Lena, Albin, Hanna, Krister (Gitte) Bjuhr, Henke, Mats Jonsson, Helena, Emelie, Frida, David, Maria (kusin till Brälla), Andy, och deras 4 barn, John (son till Brälla) Linn och deras 2 barn, Filippa och Elliot, och sist men inte minst, Brällas bror Peter, hans fru Anna och en av deras söner. Det var hela gruppen vid middagen. 3 droppar regn blev det men sedan var det lugnt.

Jonssons hade lånat en badtunna så dom bytte bara av varandra och var ner i tunnan, själv så avstod vi, jag vet inte men jag har inte riktigt fattat tjusningen med att dela badvatten mellan en grupp olika personer. Men smaken är som bekant som baken, tudelad.

På kvällen var det dags för den årliga brännbollsturneringen men vi avstod även denna. Åke var trött, jag var stelfrusen då det bara var 5 plusgrader ute och Jennifer var inte sugen på att spela just då. Så vi kvällade tidigt, vilket kändes precis som det enda rätta.

Fortsättning följer imorgon!

Läste någons blogg i förrgår och det var en bild på en moped med där. Då kom man ju osökt att tänka på den tiden då man var i moppe åldern, fast min moppe ålder började några år tidigare än vid 15 årsåldern.

Brorsan fick ju en Puch Montana då han fyllde 15. Det var ju inte utan att man blev lite avundsjuk. Han tyckte att jag skulle provköra den och han visade hur man skulle få igång den, växla etc. Så, då hade man lärt sig det men till vilken nytta om man nu var tvungen att vänta 3 år?

Jag väntade tills mina föräldrar och brorsorna åkte upp till stugan och jag hade tjatat mig till att få stanna hemma under viss tillsyn av min bästa kompis föräldrar som bodde i huset bredvid. Sen kom jag på den briljanta idén att vi skulle tjuv låna moppen. Annica fick stå och speja medans jag drog ut moppen från källaren och sedan sprang vi bakom huset där vi kickade igång den och körde iväg och försvann i ett rökmoln.

Våra förehavanden hade gått alla omärkt förbi om det nu inte var så att vi råkade stöta på Olsson, en kille från brorsans klass, som även han var ute och gasade med sin moped. Han körde upp jämsides och vinkade glatt igenkännande till oss. Efter några varv runt mariehem så återvände vi och parkerade moppen där vi tagit den.

På måndagen då jag kom hem från skolan så var brorsan måttligt förtjust. Olsson hade sagt till honom att han sett oss och givetvis trodde han att Sivert hade lånat ut moppen för en provtur, men det stämde ju inte riktigt.

Nåja, mitt intresse för mopeden blev inte mindre utan nästa gång dom åkte bort så gjorde vi om samma procedur med den skillnaden att jag hade förstått att Sivert skulle ha lite koll på moppen den här gången så vi ritade ut på golvet, exakt vart hjulen stod och åt vilket håll m.m., så vi inte skulle åka dit p.g.a. en sån liten bagatell.

Efter den helgens bravader var Sivert fly förbannad och undrade varför jag inte kunde låta bli mopeden. Vaddå sa jag och såg ut som ett frågetecken, hur kunde han ha sett vad vi gjort??? Mjo, vi hade råkat köra punka på bakhjulet så det var kört för oss. Inga försvarstal i världen hjälpte. Sedermera så flyttade moppen upp till stugan och där fick jag köra hur mycket jag ville, till mina föräldrars förtret. Vem vill lyssna på motorljud då man sitter ute och ska ha det trevligt. Jag körde ju runt runt på gräsmattan, helt outröttligt.

Igår kväll fick Åke äntligen igång bussen igen så, Maltträsk here we come! Det såg lite dystert ut ett tag men felet var egentligen en bagatell, en liten stackars sk-t skruv som skulle öppnas, men nu vet vi till nästa gång. Även fast jag har sagt att det ska inte bli en nästa gång.

Nu tänker jag önska er en trevlig midsommar, känns inte som om jag tänker skriva något mer, nu är det städning av buss och packning som gäller. Uppdatering kommer nog på söndag eller måndag. Ha det super bra och kom ihåg att se på draknästet ikväll, då kommer min 'boss' att vara med.

Det finns ju som ni säkert vet och har hört, en hel del fiskehistorier, vissa sanna, en del med en viss överdrift och andra helt osannolika sagor. Dom man själv vet är sann är ju dom självupplevda.

Min morfars kusin, även han boende i Malå, var en riktig fiskargubbe, han lade ut nät, mjärdar och satt själv och kastade kastspö. Han skröt en hel del om alla fiskar han fått, bland annat om all fin lax han lyckats fånga. Min pappa och någon annan, nu kommer jag inte ihåg vem, blev less på allt surr och tänkte driva lite med honom. Dom köpte en gravad laxbit och hängde fast på hans nät, sen blev han tyst. Aldrig mer fick dom höra om laxarna han fångat.

En annan gång var jag och min kusin därnere vid hans stuga och kastade kastspö, jag fick upp en stor abborre som inte bara såg fin ut, den hade redan ett annat drag på sig. Jag visade stolt upp fisken med draget åt min morfars kusin då vi passerade, jamen det där är ju mitt drag sa gubben och tog igen det. Vilken schysst kille, va?

Nae, jag tyckte nog aldrig riktigt om honom, men det kan man ju förstå.

Numer brukar jag aldrig fiska, det är inget jag äter överhuvudtaget, eller jo förresten, ibland brukar jag köpa en liten burk inlagd sill, så långt kan jag sträcka mig, och sedan lägger man några bitar på en hårdbrö macka, tyvärr brukar det sluta med att burken blir sedan stående i kylskåpet tills man inte längre törs öppna locket för då kan sillarna anfalla och då är det bara att kasta bort den. Varken jag eller Åke är fiskätare, vilket många tycker är konstigt, men så är det bara. När man var liten och morsan ropade att maten var klar och man ropade tillbaka, vad är det för mat? Och hon svarade fisk. Så skrek jag tillbaka -Jag är inte hungrig!

Sen är det lite smålustigt, när man är bortbjuden eller på kurs och lunch ingår så kan man ge sig den på att det är någon typ av fisk, säger man då till att man inte äter fisk så tar dom för givet att man är allergisk. Så var det sist då jag var på en personlig marknadsföringskurs. På avslutningsdagen bjöds det på lunch och det var givetvis fisk. Jag sa till och blev istället serverad en super god biff med stekt potatis och sallad, min bordsgranne lutade sig fram och viskade att hon skulle också ha velat ha det jag åt, för fisken smakade inte så bra men hon var ju trots allt inte allergisk. Nähä, sa jag, men det är inte jag heller, jag tycker bara inte om fisk. Då såg hon lång ut i ansiktet. Så kan det gå, om huvudet är dumt så får kroppen lida (ett av Åkes favorit citat).

Till våra vänners försvar måste jag säga att numer vet dom att vi inte är fiskätare och därför serveras det inte fisk. Men vad som är lite roligt är att i början då man talade om detta så sa allihop, jamen om ni inte äter fisk då ska vi bjuda på det så får ni känna vad gott det är, det smakar inte ens fisk. Nänä, men då kan man ju tycka varför äter man då något som inte smakar precis vad det är istället för att kamouflera smakerna så man tror att fisken är t.ex. kött? Nog om detta, ha en bra dag och ta in solen som är uppe nu, man vet aldrig vad morgondagen bjuder på.

Jag vet att ni vet att jag inte alltid var så snäll med min lillebror, men bara för den sakens skull så var jag inte medvetet dum mot honom, ibland visste man nog inte vad man tänkte med.

Vi hade en mycket fiskeintresserad morfar, Evert hette han, och även han som alla andra våra mor och farföräldrar, bodde i Malå.

Han gjorde inte bara mjärdar utan han sydde (eller vad man nu säger) även fiskenät. Vi barnbarn fick varsin mjärde av honom, som han hade gjort åt oss.

Nu hade han lagt ut sin egna, stora mjärde, på andra sidan sjön och jag och lillebror Lars fick det eminenta uppdraget att ro över dit och kolla hans eventuella fångst. Vilket vi gjorde. Jag tror att jag var runt 12 år och då borde Lars rimligtvis ha varit 6 år.

I mjärden var den största gäddan jag sett någon gång och när vi tömde ut den i båten så sprattlade den till och for ju förstås ner i sjön igen. Jag fick panik och tänkte att vad skulle nu morfar säga, jag sa åt Lars att hoppa i och fånga gäddan igen, och det gjorde han. Gäddan var inte så pigg och rask efter att ha suttit fångad i mjärden så den var inte så svår att få tag i men den var inte lika lätt att hålla fast den för Lars, så det slutade med att vi fick ro hem tomhänt.

Inte sa väl morfar något, och förresten vi hade inte ens behövt säga att det faktiskt hade varit en stor gädda i mjärden men det berättade vi. Det tråkiga var ju att vi inte fick bevisa vilken stor fisk det hade varit.

Jag och Åke hittade en gång en gädda på en soptipp, det var en porslinsgädda med märket Gustavsberg. Den är relativt stor och ovanlig, jag har då aldrig sett en sådan förut. Den var dessutom alldeles oförstörd. Det var säkert 20 år sedan vi tog rätt på den där och för 2 år sedan tyckte jag att det skulle vara roligt att få veta om det fanns något värde i den.

Jag fotade den och skickade iväg bilden till en antik tidning, 2 dagar senare kommer jag hem från jobbet och hittar gäddan liggandes på golvet i 2 delar. Någon av katterna hade klättrat längst upp på bokhyllan där den låg och puttat ner den i golvet. Jag/vi fick aldrig något svar från tidningen och det kanske vi ska vara tacksamma för.

Ha det gott!

Jag har ju skrivit om min mormor, hon hade det ovanliga namnet Sadura och när jag var liten så bodde hon där vi nu har stugan, 1 mil och 3 kilometer utanför Malå.

En sommar då vi kom upp dit så hade hon en present åt alla oss barn som var där, en tejprulle, jo ni läste rätt, en alldeles vanlig tejprulle, av den större sorten och den var lite marmorerad. Och det var den bästa presenten någonsin. Vi sprang runt med dom där hela sommaren och grälade om vilkens rulle som tillhörde vem. Sen satt vi väl upp tejp bitar lite här och var.

Jag hittade resterna av en rulle, flera år senare och det var inte utan att man kunde förnimma en doft eller känsla från gångna tider.

Theresé hade inte något till övers för tejp, nej hon satsade på garn. När vi bodde på mariehem så knöt hon upp garntrådar precis överallt i hennes rum, det såg ut som det där rummet som dom hade på fångarna på fortet, där dom inte fick nudda en tråd för då föll luckan ner ett hack. Jag höll på att bli tokig på alla trådar och jag vet absolut inte vad hennes tanke var heller, om hon knöt upp dom för att det var fint, eller för att det skulle var en fälla eller om hon trodde att något skulle gå sönder om man inte knöt fast det. Mm, kanske måste fråga henne.

Men där ser man, det är inte alltid det dyra och fashionabla som betyder mest, ibland är det alldeles tillräckligt med det lilla och oväntade.

Åke har också en förkärlek till tejp, silvertejp. Med den kan man fixa det mesta, hål i saker, täta grejer m.m. Synd bara att den inte finns i så många olika färger. Fast som tur är så tejpar han ju inte enbart för att tejpa, han sätter den ju där den behövs. Hoppas på en bra dag för er. Åke lär nog ägna sina tankar åt buss eländet idag och hur han ska gå vidare med den. Det var massor med skräp i tanken men den startar fortfarande inte, det måste sitta mer skit någonstans efter vägen. Ha det!

Bogserad med spännband

Lördagens goda intentioner gick upp i rök. Kan ni ge er på en gissning på hur lång tid det tog att ta oss från Umeå till Maltträsk, en sträcka på ca 11,5 mil? Jo från det att vi lämnade västerslätt till vi var framme så hade det gått 6 timmar. Och hur kan man lyckas med det?

Man kan glömma att tanka upp bussen i lagom tid så man åker på soppatorsk efter 3 kilometer i en svacka mellan uppåt och utför. Vi hade tur och kunde rulla in på en parkeringsplats men sen vet alla som har haft ett diesel fordon att man kan inte bara fylla på tanken utan allt ska luftas och dieseln ska handpumpas fram till ventilerna eller vad det nu heter. Och där man nu ska göra detta ligger inte helt öppet. Hela motorhuven som sitter inne i bussen ska lyftas bort och andra saker ska flyttas på innan man kommer åt. Åke luftade och pumpade och jag fick sitta bakom ratten och provstarta 1000 gånger.

Sen startade den helt plötsligt, jag satt och gasade och Åke lade tillbaka allt på plats, jag frågar om jag törs släppa gasen, jo säger Åke, vilket jag gör och sedan hurvas den till och stannar igen. Upp med hela skiten igen och börjar om från början. Sen startar den igen och vi hinner upp för backen och närmar oss rödlysena där man kan svänga in till Media Markt och där dör den av igen. Vet inte hur många gånger vi fick göra om samma sak. Sen lade startmotorn av, den bara klickade. Åke kröp under bussen med hammaren och gav den några smällar så funkade den ett tag till.

Samma procedur fick göras om med jämna mellanrum. Men vi fick aldrig något liv i bussen, däremot upptäcker Åke en massa skit i filtren så antagligen har den inte bara sugit upp all diesel som fanns i tanken utan där fanns det också, förmodligen en massa skräp och av den anledningen så startar nu inte bussen.

Han ringer till Öhman, som sitter på Gammlia och frågar om han kan komma och bogsera bort oss från vägen och det kunde han.

Det är nu det blir spännande. Vi har nämligen ingenstans att sätta fast en dragstång utan han ska bogsera oss efter lastbilen med ett spännband. Mm, det skulle väl funka bra men ett annat problem är att vi inte har några bromsar överhuvudtaget och när vi rundat Media Markt så blir det lätt utför.

Vi kommer sååå nära lastbilen att Åke säger att han skulle ha kunnat läsa det finstilta på regskylten. Han sitter med mobilen och pratar med Öhman under hela tiden och när han upptäcker att inga bromsar finns så börjar han lite lätt att säga till Öhman, -Öka Öhman, sen upprepar han lite högre, -Öka Öhman, och en gång till sedan skriker både jag och Jennifer GAAASA. Och då äntligen blir det lite fart på lastbilen med bara någon decimeter tillgodo. Detta upprepas också vid tre tillfällen och Jennifer säger att hon får ont i magen. Klart som tusan att hon får men det hade nog inte blivit någon större katastrof för så stor fart hade vi ju inte.

Sedan åker Åke med Öhman hem till oss och hämtar Cheven medan jag och Jennifer steker upp några grillkorvar som då får bli våran lunch istället för våfflorna som Lena skulle bjuda oss på då vi kom fram.

Lasta över allt vi skulle ha med oss och fick då äntligen lämna Umeå. Var framme strax efter 17 och då var Anders på lämpligt gott humör. Han som åkt dit enkom för att få klippa gräset innan midsommar och han lyckades paja startmotorn till gräsklipparen.

Nåja, säger vi, vi fick i alla fall äta en god middag, Åke och Anders fick sätta upp en termometer, hämta traktorn och klyva lite ved. Vi hade dessutom tur att vi inte hade med oss katterna, för hur hade det sett ut med allt vi fick uppleva, dom hade ju varit hysteriska och vilken tur att det hände den här helgen och inte nästa, då vi ska upp och fira midsommar. Och en jädra röta var det att vi inte fick soppatorsk i en utförsbacke, då hade vi nog dundrat in i lastbilen med en stor smäll. Jaja, det bidde ju inte så tokigt till slut och sedan har vi ju ännu en historia att berätta. Detta är egentligen min och Åkes vardag, det händer något, alltjämnt.

Tackar så mycket för alla grattis hälsningar, både här, via sms och mail. Fick också en present av Birgitta och Fred (ni vet, han som hade namnsdag igår :D). Det var 2 inplastade nummer av tidningen Dragstrip, nummer 1 o 2, årgång 1. Alltid kul att ha lite kuriosa. Och dessutom fick jag en fin värmeljusstake. När Åke kom hem hade han dessutom plockat mer liljekonvaljer så nu är vasen full.

Jag hade egentligen inte tänkt ha någon uppvaktning, jag ids liksom inte, men storebror dök upp, med fru och min omskrivna kusin Anna och hennes man, Ingvar och deras yngste son, Anton. Tur att jag gjort en fruktsallad så det räckte till allihop. Fast å andra sidan, dom kom väl inte bara för att få något att tugga på, det var rätt så längesedan vi sågs allihop tillsammans. Sen drog jag och Åke iväg upp till Norum för att inhämta dom där 2 kanadensarna som vi ska ta med till Maltträsk. Vi var hemma först halv elva, så det var den dagen det.

Apropå torsdagens blogg om nycklar så har även Theresé provat att göra samma sak som jag gjorde då jag låste in mina släktingar i huset, fast hon slängde inte bort nyckeln.

Då var hon hemma hos sin farmor, och dom har en ytterdörr och efter det en liten farstu och sedan en innerdörr. Hon blev väl less på farmor, gick ut i farstun och låste innerdörren. När Elsie upptäckte att hon var inlåst så försökte hon förmå Theresé som satt i trappan i farstun, att öppna dörren, men allt Elsie hörde var ett fnissande där utifrån. Det hela slutade med att farmor fick hoppa ut från balkongen. Det var lite krut i henne för balkongen är inte direkt ner på backen utan sitter någon 2 meter upp i luften om man räknar med räcket, dessutom var hon ingen ungdom, men hon var inte feg heller.

Jag talade om för Theresé att jag skulle skriva om den händelsen, och då sa hon att hon vet vad hon brås på, mjo, pappa, sa jag fast det trodde hon inte riktigt på.

Nu får ni ha en bra lördag och ni håller säkert också en tumme för att solen kommer att komma fram så småningom. Vi kommer då att sticka när vi ätit frukost och packat ihop våra saker. För en enda dag och natt i Maltträsk så behövs inte så mycket saker. Men det brukar alltid ta sin lilla tid ändå. Det är som förgjort att säga en tid då man ska åka och sedan dyker en massa annat upp som man helt plötsligt kommer ihåg skulle göras.

Stort Grattis till Fred, han har ju namnsdag idag (fredag) :D, ja, han har ju faktiskt namnsdag varje fredag, precis som Tor har namnsdag vareviga torsdag. Jaha, ja då får jag väl säga grattis till mig själv istället, hela 42 år idag, har man vandrat på denna jord. Fast inte vet jag om man blivit så mycket klokare för det. Jag fick ett jättefint halsband med tillhörande armband av min käre make, Åke. Tack, det var jättefint!

Den vanligaste frågan på födelsedagen bör väl vara den där om hur det känns att vara ett år äldre. Tyvärr, jag kan inte svara på den annat än om jag legat i koma i ett år, idag är jag faktiskt bara en dag äldre än igår fast det skiljer en hel siffra från ena dagen till den andra.

Det lutar nu åt att vi struntar i Sävarån i helgen och tar en utflykt till Maltträst istället. Anders och Lena ska dit och fixa lite innan midsommar och dom sa att vi kunde ju haka på om vi ville. Jag frågade Jennifer vad hon tyckte och naturligtvis, hon som var rädd för Niagarafallet, sa att hon hellre åker till Maltträsk. Fast vi tänker nog ta med oss 2 kanadensare dit, så om bara vädret är någorlunda så kan vi öva lite där på sjön.

Det var planerat för grillafton med grannarna imorgon, men det ser inte så lovande ut med vädret, men det kommer fler tillfällen.

Igår kom Ullis "blomexperten" hit och satte tillsammans med Jennifer, ned blomplantorna som vi införskaffat för några veckor sedan. Det ser bara bra ut, hoppas nu att minusgraders nätterna är över. Och sedan får vi se om någon granne kan ha förbarmande över dom när vi är borta på semester, annars lär dom gå ett ovisst öde tillmötes. För jag tror inte att vi drar hela den balunsen med oss när vi åker.

Ni får ha en toppendag och nu är det dessutom helg, så jag önskar er en trevlig sådan.

God morgon! Vill börja med att tacka dig, 'Lisbet - bloggen bredvid', för din kommentar i min förra blogg. Det är alltid roligt att höra att någon läser vad man skriver och dessutom tycker det är bra. Det är kul med feed back. Men jag vet också att man ibland, inte ens vet vad man ska kommentera, även fast man läser någons blogg, tycker det är underhållande eller att man håller med. Jag är nog precis som du i det fallet. Nåväl.

Min mormor, bodde för längesedan i det hus som vi nu har som vinterbostad då vi åker upp till stugan. Det huset kallar vi för storstugan och har alltid gjort så. 100 meter bakom storstugan så står det en gammal ombyggd hölada från slutet av 1800-talet. Min pappa och ingifta morbror, har inrett höladan så dom har hälften var som bostad, uppe på vinden byggde dom varsitt stort rum som jag och min storebror fick som vårat och på den andra sidan bodde då våra 2 kusiner. Det huset har vi döpt till lon och där bor mina föräldrar på somrarna, och i den andra halvan huserar då min moster och hennes man.

Nå, när nu min mormor bodde där, så kom jag ihåg en speciell gång, alla var samlade i storstugan, min morbror, mina föräldrar, min farbror med familj, ja det var en hel hög med människor därinne i storstugan. Jag och min kusin Fredrik stod ute på trappen då jag upptäcker att nyckeln sitter i dörren.

Min kusin är förståndshandikappad och var kanske av den anledningen inte så svår att få att säga precis vad jag ville. Jag frågade honom om jag skulle låsa dörren. Jag tycks till och med komma ihåg att jag sa det på ett sånt där övertygande sätt som om det skulle bli jättekul om jag gjorde det. Jaa, svarade han och jag låste dörren.

Sen går vi ut på gräsmattan och jag frågar lika övertygande om jag ska kasta nyckeln, Jaa, säger han lika extatiskt som förra gången och jag kastar givetvis nyckeln åt fanders. Fråga mig inte vad jag tänkte på.

Sen upptäcker förstås alla människor inne i storstugan att dörren inte går att låsa upp, det blir ett jädrans liv därinne. Jag springer till lon och låser in mig där. Sen kommer min morbror som har hoppat ut genom fönstret och säger att om jag öppnar dörren så ska jag få rida på hans axlar och så ville han att jag skulle visa vart jag stod då jag kastade nyckeln. Jag gjorde detta men jag kunde inte erkänna att det var jag som kommit på den dumma idén utan jag sa ju att det var Fredrik som tyckte att jag skulle låsa dörren och sedan slänga nyckeln. Det var ju till viss del sant, enda skillnaden var att påhittet var mitt från början.

Han blev aldrig oskyldigt dömd, dom fattade att det var jag som var skurken, dom kanske hade börjat inse att jag inte var guds bästa barn. Eller kanske rättare sagt, jag var ett väldigt påhittigt och initiativrikt barn, hahahaha.

Idag är det grundskolornas avslutning och jag ska föla med Jennifer dit, ganska typiskt att det skulle bli sånt här väder, hon som skulle ha kortbyxor, kortärmad och flipp flopps, jo tjena. Nä, men vi och ni får ha en bra dag trots det.

Så har denna student passerat. Ja inte för studenterna, då var detta bara början. Stort Grattis till dig Andrea Collén och lycka till med det du tar dig för i livet. Det vet du ju, du kan det mesta och du kommer att gå långt. Lyckönskningar från mig, Åke och resten av familjen!

Åkes egenhändigt plockade liljekonvaljer

Fick årets första liljekonvaljer av Åke igår, då han kom hem från jobbet. Annars brukar jag få dom på min födelsedag men eftersom han oftast inte vet och kan planera sina arbetsdagar så tog han det nu då han hade en minut över. Tack för dom, luktar gott och ser fina ut <3

Nu håller ordningen på vara återställd här på västerslätt. Kerstin och Janne är med på mina promenader igen, eller mina och mina, numer är det väl våra promenader. I måndags satt vi ute en stund efter vi kommit tillbaka, Fred kom precis ut och vi gjorde honom sällskap. Vi har planerat för en grillafton på lördag, det kan ju bli trevligt. Jag, Åke och Jennifer har först tänkt ta och hyra en kanot och paddla utför sävarån, men då vill det till att det är skapligt väder. Jennifer tror inte riktigt på mig då jag säger att det är hur lugnt som helst i ån, inga vattenfall eller strida strömmar, hon inbillar sig att vi ska komma fram till Niagara fallet. Jag lovade henne att om hon faller i ån så ska jag ge henne pc spelet The Sims 3. Då gnuggade hon sina händer och frågade om det gällde även om hon föll i i lugnt vatten. Njae, skulle inte tro det.

Visst har ni sett reklamen för telefonnumret dit man kan sms:a och ställa vilken fråga som helst och få ett svar? Mm, jag undrar vad svaret skulle bli om jag ställde frågan om en apelsin alltid har jämnt eller ojämnt antal klyftor, svaret borde rimligtvis bli att det är olika, men om jag då skickar en följdfråga på hur det kan vara så, vad skulle dom då svara? Eller vad skulle svaret bli på om jag vill veta om den där youghurten dom gör reklam om är så god som dom påstår, eller om jag vill veta hur mycket vi skulle få om vi sålde lägenheten. Undrar om dom som sitter och letar upp dom rätta svaren skulle få krupp och blockera mitt telefonnummer så jag inte längre kunde skicka ett sms dit? Kanske ska prova vad som händer.

Fick nya abetsuppgifter av chefen igår, som ska gälla idag. Jag ska stå med henne och ta emot Andrea som kommer ut och tar studenten idag. Sen får jag gå hem. Vilket perfekt jobb man har. Och då börjar jag inte heller förrän 11, eller strax innan, så åtminstone jag och Kerstin tar en promenad nu klockan nio istället för 14.30. Ha en bra dag och jag håller en tumme för att solen ska titta fram och lysa på dom som tar studenten.

En annan händelse som utspelades på mariehem var på den tiden då vi rökte inomhus. Någon av oss hade lagt upp en tändare på lampan ovanför diskbänken. Jag hade precis stått och diskat och hör och häpna, Åke satt även denna gång och rotade runt i verktygslådan som var i städskåpet, vilket i sin tur låg mitt emot diskbänken.

Jag går ut i hallen och sen blir det en jädra smäll och plastsplitter från lampan flyger runt i köket. Det är tändaren som exploderat. Åke höll på få hjärtsnöjpen men det var ju inte så konstigt. Ett sånt där ljud och sedan saker som flyger runt utan att man är förberedd på det. Huvva, det kan ju få den mest ljudtåligaste människan att hoppa ur strumplästen.

Precis lika (nja med lätt överdrift), skrämmande låter min mobiltelefon då den ringer. Det låter inte bara högt utan det är dessutom en flygkapten som pratar. Det är inte bara jag som rycker till då den ringer, även människor i närheten.

Jag jobbade ute vid ryska huset tidigare, villan som ligger ute vid flyget, och jag hade lagt ifrån mig mobilen på mitt skrivbord för att gå ut och röka. Min chef satt på sitt kontor. Det går en stund sedan öppnas dörren och där står chefen med min talande mobil mellan fingrarna och han ser helt förskräckt ut. Sen sa han att han suttit där i godan ro och helt plötsligt börjar det prata inne på mitt rum med en hög röst, han hade flyttat sin stol och lutat sig framåt för att se vad stackarn det var som pratade men han såg inte till någon. Jag kunde riktigt se hur han såg ut.

Apropå telefonerna. Det kom in 2 kunder på samma kontor och ville boka in en tid med chefen, som inte var där just då. Jag ringde hem till honom och hans fru svarade. Ja hon skulle springa upp och hämta honom, jag sitter kvar i luren och plötsligt börjar det flåsa och böka i luren, jag rynkar ihop ögon brynen och fattar ingenting, jag hör springande steg och till sist säger hans fru - hördes det konstigt? Ja sa jag. Ja det var hunden som tagit den bärbara telefonen och sprungit iväg med den. Inte underligt att det lät konstigt i luren.
Ha en bra tisdag!

Vi hade en gång en katt som hette skorpan. På den tiden bodde vi på mariehem. Vi tycktes ha räddat den stackaren undan ett öde lika med döden, då hennes husfolk inte längre kunde ha henne kvar och dom skulle ta bort henne. Då erbjöd vi oss att prova på att ta henne till oss. Mycket dumt, men så blev det.

Hon var 2 år då vi tog henne, hon var inte bara en utekatt utan hade dessutom haft sällskap av en "gamm" katt där hon bott tidigare. Nu blev det ett nytt liv. Inget utomhus liv och inget katt sällskap.

Men hon hade sina stunder, som t.ex. då hon apporterade sin lilla kattleksak, hon gjorde det aldrig med något annat än just den där gula, fula saken som hon nästan bitit sönder. Hon lade den nedanför våra fötter och ville att vi skulle slänga iväg den sen sprang hon och hämtade den åt oss. Precis som hundarna gör.

En kväll satt Åke på golvet och stuvade runt i verktygslådan som var i städskåpet och jag satt vid köksbordet. Då hörs helt plötsligt ett strilande ljud. Jag böjer mig framåt och tittar på Åke, jag tror ju att det är han som låter och han vrider sig ett halvt varv och tittar bakom städskåpsdörren, där ser vi mellan en springa i toalettdörren, skorpan, ståendes och balanserar på toa sitsen och pinkar i toaletten. Det såg verkligen lustigt ut och därmed fick också Åke svaret på varför han ibland tyckte att det luktade piss i toan. Det hade ju varit utomordentligt bra om hon lärt sig att spola också.

Tyvärr blev hon med tiden helt omöjlig att ha, hon pissade i blommorna och i Theresé leksakslådor och det räckte inte heller med att pinka på blommorna hon skulle också gräva ur blomjorden. Så hon fick sin sista sommar i frihet uppe i stugan och innan vi återvände hem så tog vi bort henne. Synd på en fin katt men vad gör man? Eller rättare sagt, då visste vi inte vad man skulle ha gjort, idag vet jag att vi aldrig skulle ha tagit en katt som var van vid sina domäner och flyttat den till ett helt nytt ställe, med helt andra vanor. Ha en solig och bra måndag!

Vi har en del stål termosar hemma, en till Åke då han jobbar, en till mig som jag tar med till jobbet och en tredje som vi använder på kvällar och helger.

Som bekant så blir termosarna ganska smutsiga invändigt, till slut, och då brukar jag ladda dom med maskindiskmedel och låta det stå över natten. När man sedan sköljer ur dom så blir dom skinande ren och ser som nya ut.

Så gjorde jag även förra sommaren eller om det nu var på höstkanten. Jag fyllde på med ganska mycket pulver, och hällde ner varmvatten och skruvade på korken. Något som jag inte borde ha gjort, även fast jag gjorde samma procedur som alltid så var det något som gick galet den här gången.

Jag satt ute i teverummet och det blev en jäkla smäll ute i köket. Jag sprang dit och ser ett smärre kaos. Korken till ena termosen har exploderat och kraften från smällen har sedan tippat omkull termosen och det har sprutat, dyngigt kaffe vatten runt hela köket, tack för den du, televerket eller vem det nu är man ska tacka, kanske livet. Jag vill tacka livet, som har gett mig såååå mycket.

Nåja, det var väl ingen katastrof, det hade ju kunnat vara mycket värre.

Som t.ex. den gången jag fick lära mig ett nytt sätt att få ner ketchupen i flaskhalsen. Istället för att skaka flaskan up och ner så ska man snurra hela eländet runt, runt i luften precis som med ett pariserhjul, så hjälper centrifugalkraften till att få ner ketchupen. Ja det funkar alldeles ypperligt men den gången så höll jag tyvärr inte fast flaskan i ett järngrepp utan jag tappade greppet om flaskan då den hade som mest fart, i det neråtgående mönstret och den tjongade naturligtvis rätt in i väggen med en ordentilg smäll och gick självklart sönder, så då hade man ketchup runt väggarna. Vilken jädra tur att ingen levande människa stod bakom mig, tänk er rubrikerna, människa svårt skadad av flygande ketchup flaska. Jojo. Dessutom är det lycka en sån gång att man har torkbara tapeter :D

Ha det gött!

Pratade med en "gammal" arbetskompis/klasskompis, i torsdags. Sussie heter hon och bor i Täfteå. (God morgon Sussie! ) Vi pratade om ditt och datt och om det jag bloggar om.

Jag sa att saker poppar upp hela tiden i skallen, sånt man varit med om eller som man upplever just nu. Alla har vi historier att berätta, grejen är väl bara den att plocka fram dom.

Då kom jag ju helt otippat att tänka på när min mamma skulle köpa sin första 7UP dricka. Det är längesedan det begav sig, innan dom byggt upp Nydala som det är gjort idag. På den tiden så fanns det bara den lilla kiosken vid parkeringen och inga staket eller stängsel. 7UP uttalas som bekant seven up, med andra ord ett engelskt uttal. Min mamma visste naturligtvis inte detta. Hon var jätte törstig och kikade in genom luckan och fick syn på den där drickan som hon aldrig provat på, men som kändes oerhört läskande och lockande, men var ju lite osäker på hur hon skulle säga det.

Hon sa lite trevande och tyst, kan jag få en schuup?

Tjejen tittar med stora och frågande ögon på henne och säger -va?

Ehh, en schuup, upprepar mamma, och inser att det låter som om hon varit ute och festat hela kvällen och nu vill hon ha en sup av tjejen. Hahaha. Nåja hon lyckas peka på burken och då gick det upp ett ljus för den stackaren och hon kunde andas ut, det var ingen överförfriskad människa som ville bli bjuden på något.

Ja det är inte så lätt alla gånger med alla nya saker och produkter, hur man ska uttala dom. Säger man tjugohundratalet eller år två tusen, heter det juro (euro) eller säger man evro. Fast vem bryr sig, huvudsaken är väl att man får det man är ute efter.

Ha en tevlig lördag!

Jag har kört med muskelservon på capricen, hela veckan. Servon har gått sönder eller rättare sagt styrsnäckan och den är tungstyrd nå hemskt. Man får ha 2 handsgrepp och ta i för kung och fosterland. Värst är det i rondellerna, styrradien har som ökat lite, det går bäst i början men sedan åker bilen längre och längre ut i kanten. Åke var på verkstan hela kvällen igår för att byta packboxen så nu kan vi bara hoppas på att det gick vägen, den var inte helt lättstyrd då han kom hem, men det kan bero på oljan. Annars lutar det åt att det blir det Nicke parkeringar för hela slanten.

Han, alltså min svärfar Nicke, parkerar bara på stormarknader om han kan köra in och ställa sig så han bara behöver köra rakt ut, inga omtagningar eller backningar, det är en Nicke parkering det.

Samma typ av servo har vi på camaron, fy fasen för att backa ut den från garaget, speciellt om det ställt sig nån kalvskalle för nära. Det finns parkeringar bakom garagen och vi har sagt otaliga gånger att folk ska sne´parkera där för att man lättare ska ta sig in och ut, men 20% av dom som ställer sig där, kör inte ända fram till kanten utan istället bromsar dom fast, en halvmeter innan, vilket gör att man kan tro att dom har Umeås längsta bil trots att det kan vara en liten daihatsu eller nissan micra.

Innan dom bytte garageportar där så ställde jag in capricen i garaget, den är alltså så lång så om det suttit en kula på bilen så hade vi nog inte fått igen porten. Sedan byttes portarna ut och då kom iallafall inte jag ut genom porten då jag parkerat, utan jag var tvungen att öppna grannens port. Sen var det ju det här problemet med dom som ställde sig bakom. När man själv måste köra ut nästan hela bilen innan man kan börja svänga så krävs det en hel del plats och det fanns det inte alla gånger. Så numer står capricen på en uteplats.

Nä tacka vet jag riktig styrservo, då man bara behöver sitta med ett finger och ratta även fast bilen i princip står still, det är grejer det.

Vädret ser inte så lockande ut idag men vad kan man göra åt det, förutom att gilla läget, nä, ingenting, förutom att göra dagen/kvällen så bra som möjligt, det kan man ju även fast det regnar och blåser. Ha en trevlig fredag!

Börjar dagens blogg med att hälsa Kerstin och Janne välkommen hem, hur känns det att befinna sig på svensk mark igen? Inte världens bästa väder men det blir bättre, för eller senare, och det är lika säkert som att alla dagar är oskrivna i början.

Jag och Ingegärd satt ute i solen på måndagseftermiddagen. Hon hade varit inne och rullat ett kilo köttbullar på förmiddagen. Jo sa jag, jag har gjort köttbullar 2 gånger, det bidde inga köttbullar till middag utan köttfärssås. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Det räcker med att titta på dom så rasar dom ihop, snacka om torrbollar. En sån gång är det tur att det finns mamma scans, dom kan man alltid lita på, minsann.

Jag och min kusin, Anna, fick en gång för längesedan det delikata uppdraget att tillaga lunch, åt våran farfar, Johan. Farmor Sigrid hade åkt iväg till Stockholm i något ärende. Ja, det skulle vi fixa galant. Han skulle få köttfärssås och spaghetti.

Vi hade blivit anvisade frysen nere i källaren och där skulle det ligga paket med köttfärs. Mm, det hittade vi, i alla fall vad vi trodde var köttfärs, den såg lite halvkonstig ut, sådär grådassig, och den luktade lite konstigt. Men det finns ju ketchup och kryddor. Vi provade hälla på både det ena och det andra och till sist tordes vi inte experimentera mera utan han fick äta det som serverades. Han tyckte att det smakade toppen. Vi var inte speciellt hungriga sa vi, så vi åt inget alls.

Sedan kom farmor hem, och vi fick veta vad vi plockat fram från frysen, farmors hemlagade pölsa. Så kan det gå om man inte har så stor koll. Fast huvudsaken var ju att han tyckte att det smakade bra. Ha en bra torsdag!

Sett ur en annan synvinkel.

Så här kan det se ut i depån, lugnet före stormen.

Blir mycket om just fällfors nu men det kan inte hjälpas. På fredagskvällen/natten, då vi satt ute så såg vi årets första myggor, dessa var dock eller kanske tursamt nog, inte lika frusna och giftiga som dom i Nikkaluokta. Jag har nämligen en morbror som en gång i tiden jobbade som helikopter mekaniker uppe i Gällivare, på somrarna var han stationerad i Nikka för att jobba. Han och hans fru Ingmarie hade vid ett tillfälle sagt att dom släkt och vänner som iddes komma dit och hälsa på skulle få en helikopter tur över Kebnekaise, och det lockade naturligtvis både jag och Åke.

Vi for upp dit, gissar att det var ca 22 år sedan, och det var mygg till förbannelse där. Min morbror Matts påpekade och visade att deras mygg var minsann frusna av sig för dom hade långstrumpor på sig, vilket stämde, deras ben var vit och svart randiga. Och inte bara det, dom stacks så det kändes dubbelt upp.

I Fällfors var inte myggen lika stora och aggressiva men dom hade faktiskt, åtminstone knä strumpor på sig, 2 vita ränder kunde vi se på benen.

Vad tycker ni om sprayflaskan med djungel oljan då? Den låg i vår buss då vi köpte den, den måste ju ha ett antal år på nacken. Jag är mest fundersam på texten och bilden på burken, för mygg, knott och andra stickande insekter. Bilden föreställer som ni kan se en same/lapp, och en mörkhyad person, förmodligen en som bor i djungeln och syftar på oljans namn, kan hända. På baksidan står en hel text om hur bra oljan är och allt vad man kan göra om man har den till hands, t.ex att man kan fjällvandra, äta kräftor och ha grillfest. Vi visade upp flaskan för den miljöansvarige i Fällfors och han tog också ett kort på flaskan, han skrattade och sa att han skulle minsann ta reda på hur miljövänligt det där medlet kunde vara. Flaskan är dessutom nästan oanvänd. Men nä, jag tror inte att jag törs använda den, inte ens på kläderna eller i ett tomt rum.

Ja nu stundar snart mygg och ohyrans tider, men det får man leva med, jag är fortfarande glad att vi inte bor i Australien, jag gissar att det finns mer läskiga saker där än det gör här i Sverige. Och det är ju för det mesta dom första myggen som känns mest, sen vänjer man sig, mest irriterande tycker jag nog att ljudet är. Samma sak är det med tandläkaren, det skulle inte kännas lika oroväckande om deras borrar var ljudlösa. Fast å andra sidan, det är ju när myggen eller knotten eller bremsen tystnar som man vet att det kommer att sticka till, frågan är bara vart.

Vill passa på att tacka Mats Karlsson (för lånet av fälgarna, hoppas dom passar), Martin Sjöström (för lån av en bättre bensinpump) och Anders Brändström (för lån av bensintrycksmätare). Känns skönt att kunna låna och prova vad som kan passa just oss istället för att köpa och sedan stå där med lång näsa. Stort TACK! Och med dom orden avslutar jag dagens blogg, ha det bra.

Nu ska ni få en kort lektion i dragracing och över klassen som jag kör i, alltså ET PRO som står för elapsed time professional. För att ta det från början. När det är dags att köra ner till start så kallas det för att lina upp (uttalas lajna upp), man ställer sig då klassvis och i den turordning man ska köra. Sedan kommer man upp på plattan, stället där man först ska göra en burn out, inte bara i syfte att roa publiken utan för att rensa däcken från skit, så man inte dra ut det på banan och för att värma upp däcken så man har bra fäste, annars är risken stor att man slirar och förlorar tid. Efter det så stagar man (uttalas stejchar?typ) och innebär att man kör fram och tänder den översta raden med 2 gula lampor, sedan har man några centimetrar på sig att åka fram så nästa rad med 2 gula lampor tänds, och då bromsar man fast där. Rullar man över så blir det rödlykta och då är det racet över för din del. Slutligen, då bägge parterna har tänt sina rader så blir det nedräkning, gul, gul, gul och grön.

I ET PRO klassen så kör man kvalomgångar först och då räknas först och främst reaktionstiden. Den som har snabbaste reaktion blir då kvaletta. Nu råkade jag ju bli just kvaletta efter 9 kvalomgångar, med en reaktionstid på 0,013 sekunder. Men, *suck*, då har vi en sån kul bil att den inte alltid vill vad jag vill. Efter 350 meter (man kör 402 meter) så suckar bilen in, precis som om jag släpper gasen, och detta innebar då att jag aldrig fick en tid under 15 sekunder, vilket man måste ha för att få fortsätta vara med.

Ponera att jag nu kört på en tid av 14 sekunder och varit kvaletta, då hade jag i elimineringen fått möta den som hade sämst reaktions tid, förutsatt att vi hade varit jämna par, annars hade jag fått köra en solo resa, alltså ensam en omgång. Vid elimineringen ska man sätta upp den tid man tror att man kommer att köra på, tror jag då att jag ska köra på 14 sekunder så skriver jag dit den tiden på bilen, kör jag fortare så åker jag ut, kör jag långsammare så beror det på vad min motståndare hade för tid och hur nära det blev. Dessutom om han/hon som jag möter, tror att dom ska köra på t.ex. 12 sekunder, så får jag 2 sekunders försprång. Som kvaletta har jag också fördelen med att kunna välja vilken bana jag vill ha, höger eller vänster.

Det var en snabb lektion i hur det fungerar. Vi har i alla fall haft en jätte trevlig helg i Fällfors, bra funktionärer som vägleder en, trevliga människor, sol och fina bilar. För våran del så har vi fått mera tips om vad felet kan vara så nu vet både jag och Åke vart han kommer att vara några kvällar, så bilen blir fit for fight igen, sen står överst på önskelistan, ett par slicks, däcken vi har nu slirar bara. I lördags fick jag nästan snedställ efter 100 meter och det är inte så bra, till och med lite nervpirrande, kan man säga.

Vi fick tag i ett par slicks som vi skulle få test köra med, av 'bure Jonas', tyvärr hade han inga bultar till fälgarna men Christer Johansson som också kör ET PRO, skulle kolla om han hade några liggandes hemma och det hade han så på söndagen skulle då Åke byta däck. Tror ni att det gick vägen? Nopp, det var ett annat bultmönster på fälgarna så det var bara att byta tillbaka. Men slicksen köper vi av Jonas så får vi ragga på ett par fälgar som passar. Ha en bra tisdag!


 

Med små marginaler är bilen lastad

Ska börja med att klargöra att jag inte har tomtar på loftet. Det var ju ett utdrag från bloggen insatt i vk:s papperstidning i fredags och där hade jag då berättat lite om granen, alltså granen som i startlyktan i dragracing, inte julgranen, som många trodde att jag hade bloggat om. Mina föräldrar hade läst meningen och småskrattat och trott att jag skrivit helt fel, dom trodde att jag pratade om trafiklyset, min chef ringde upp och sa att hon trodde att det brunnit hos mig då jag skrev om längtan till julgranen och dess lyktor. Ja där ser man hur man tolkar saker olika.


Vi tog oss från Umeå vid halv sju tiden på fredagskvällen, lastade, inte packade, och klara för en helg i Fällfors.

Tog ett snabbt stopp i Skellefteå för att köpa dricka och var framme i Fällfors 22.30. Fortfarande med ljuset ute, en fördel med att vara i norra Sverige den här tiden på året. Blev anvisade en parkeringsruta på 13 meter av en funktionär, snacka om service, då dom fortfarande är på alerten den tiden på dygnet. Vi gick och pratade på vägen tillbaka till bussen och hon läste papperen och sa till Åke, jamen då är det väl du som är Krister, nä svarade jag, det är jag som är Maria Lundmark Hällsten. Dom flesta tar för givet att det är killar som kör och inte 'tanter' på 41 år.

Halv två gick vi i säng Zzzzzz och jag fick 4 timmars orolig sömn, det stormade så jag trodde att markisen skulle ha flugit till skogs och det slamrade och levde om, hela tiden. Från halv sex fram till mobilen larmade klockan 7, så kanske jag sov den sista kvarten. När den satte igång så trodde jag att ögonen skulle ploppa ut ur skallen, så trött kände jag mig. Förarmöte 9.30 och första start strax blev efter 10. Eftersom det stormade ganska rejält så fick vi av säkerhetsskäl, köra solo resor, hela dagen. Banan var ny för säsongen vilket innebar att den var ganska slirig trots allt arbete dom lagt ner på att få den preparerad. Jag med mina gatdäck sladdade och slirade hela tiden. Men jag hade ändå bästa reaktionstiderna.

Fred och Birgitta, 2 av våra grannar på gården, dök upp strax före första start med fikakorg och glatt humör. Dom stannade kvar ända till efter ett för att kolla in körningarna.

Jag körde inte sista rundan, jag var alldeles för trött och kände mig rätt så stirrig. Jag la mig på sängen istället, efter en kopp kaffe, och vilade i 40 minuter. Sen kom Jeppe förbi och bjöd oss på varsin öl, sedan blev det middag för våran del och nånting drickbart till det, sen kände vi oss ganska färdig för kvällen och gick i säng relativt tidigt.

Söndagen startade vi också klockan tio med mera kavlomgångar, 4 stycken körde vi och jag var fortfarande kvaletta men bilen ville inte längre så det blev ingen eliminering för min del. Tyvärr blev det en ordentlig krasch med en super comp bil (tror jag att det var), han fick släng efter målgången och hamnade ute i sanden där han voltade ett par gånger. Han fick åka iväg med ambulans och vad som sedan hänt tänker jag inte spekulera i. Det är alltid tråkigt då sådant inträffar och det lägger sorti på hela stämningen. Vi hoppas i alla fall att han klarade sig utan större blessyrer. Skriver mer imorgon. Ha en bra måndag!