Fick denna instruktion via mail från äldsta dottern, Theresé. Och det kändes som att läsa något som skulle kunna inträffa i våran familj, med våra katter. Läs och skratta!

Ibland så krävs det att man går in i närkamp med sina kära husdjur - det kan röra sig om p-piller till katten Snoffsan eller piller mot mask i magen till pudeln Brutus. Nedan följer hur man får

1. sin katt att svälja ett piller och

2. sin hund att göra likadant. Hur man ger sin katt ett piller...

   1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.

    

   2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.

    

   3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
   
   4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
   
   5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
   
   6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.
   
   7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
   
   8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
   
   9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
   
   10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
   
   11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
   
   12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.
   
   13. Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst stadigt till ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.
   
   14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
   
   15. Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.
   
   Hur man ger sin hund ett piller...
   Vira in pillret i en skiva bacon... Klart!

www.nailheads.nu

Där kan ni läsa om den kommande skogscruisingen.

www.shraovik.se

Där finns "gamla" bilder från SHRA:S första träff i Övik 1975 och annat smått och gott. Klicka i vänstra menyn på div bilder.

Jag blev ju kontaktad av redaktören för netdoktors hemsida, en hälsoportal, och han undrade om jag ville bli en medlemskrönikör där, vilket jag nu blivit.

Länken till min krönika är:  http://www.netdoktor.se/rok-snusfri/?_PageId=112395

Den handlar om rökning.

Annika, min chef, ringde igår och vi satt och surradde om lite av allt möjligt, hon tycker att det alltid är så skönt att prata med mig (hennes egna ord) och när hon sagt det sa hon att du borde ju bli psykopat...hahahaha, jojo, psykopat menade hon nu inte utan psykolog, en liten felsägning bara.  

Hon brukar ofta ha lite otur då det gäller datorer, mobiler, telefoner osv. Allt som kräver nån typ av energikälla. Hon säger själv att hon är den enda i hela världen som fått virus i hennes fax. Ja det har jag då aldrig hört talas om men jag vet att den inte funkar bägge vägarna, man kan bara skicka fax, inte ta emot dom.
 
Vid några tillfällen, på den tiden då hon hade kontoret hemma, så skulle jag ringa telefonbanken, ja det går ju fint, men vad gör man när den inspelade rösten helt plötsligt säger: Du måste ha en tonvalstelefon *klick*, och så avbryts samtalet. Jag försökte flera gånger och till slut skriker man åt bandspelar rösten, jamen va f-n, det här är en tonvalstelefon. Men inte hjälpte det heller. Vad gör man då ens tonvals telefon, tror att den är en vanlig gammal nummerskivs telefon?
 
Apropå fel och otur, Åkes nyckel till lägenheten har kärvat länge och nu började även min att ge vika och slutligen Jennifers. Nu går dörren varken att låsa eller låsa upp. Rapporterade till HSB felanmälan igår och blev så småningom uppringd av vaktmästaren. Huvudcylindern har pajat och en ny kostar ca 1500:-...tack för det...(ehhh vem ska man nu tacka) televerket, kan man tacka. Precis vad man önskat att få betala, men vad har vi för val? Lämna dörren olåst är obra. Det är bara att tacka och ta emot och se glad ut, och givetvis vara oerhört tacksam över att man inte har en snigel på ögat.
 

Önskar er en trevlig helg!

På väg till besiktningen, 07,40.

Besiktning av buss idag, närmare bestämt om tio minuter. Igår satt Åke, i snudd på, 2 timmar och skulle skära till ett nytt glas till backspegeln (som vi fick en 1:a på ifjol). Han hade köpt ett nytt glas igår, och det var aningens för stort men är man ägare till en glas skärare så ska det väl ordna sig...icket. Efter allt arbete och med en liten skit bit kvar att ta bort så spricker hela spegeln så den ser värre ut än den förra, trasiga spegeln. Klockan är dessutom 21.30 så det finns inget annat att göra än att sätta tillbaka den första spegeln och hoppas på att dom kan vara schyssta på besiktningen.

Har letat på nätet men hittar egentligen inget som ger mig svaret på varför det är en fransk lilja som kylaremblem på chev caprice. Någon som vet och kan ge mig svaret?

Har en liten undran. Är det inte rasistiskt eller nedlåtande mot korna, eftersom det finns bakverk som heter kokos toppar, kokos kakor, kokosbollar etc. Inte nog med att namnet näms en gång, nej, det upprepas också. I mina öron låter det rent utav sagt, hånfullt. 
 
Anledningen till det kan naturligtvis vara att vi, när jag var yngre och syftade på en mindre begåvad person så kallade man den för kokorot. Fråga mig inte vart det kommer ifrån men första gången jag hörde det var jag uppe i Arvidsjaur. Kanske det är ett lokalt ord som bara förekommer däruppe för jag har aldrig hört någon annan säga samma sak.

Nä, skämt å sidor, det är bara en sån där sak som fastnat i mitt huvud och i och med att jag nu har skrivit av mig det så kommer det förhoppningvis att försvinna.
 
Vi såg på mannen som talar med hundar, igår. Ceasar heter han och verkar kunna en hel del om hundar. I just det här avsnittet fanns det med en hund som var blind och då berättade Åke om en hund som hette Manne och som bodde uppe i Tärnaby, Konäset. Åke och hans dåvarande hund, Bronco (karelsk björnhund) kom dit och Manne var som förtjust i Bronco och kom dundrande för att möta upp dom. Han visste naturligtvis inte att en snöskoter stod parkerad i hans farväg och han brakade rätt in i den med buller och bång. Bronco som var på väg att möta honom blev tydligen alldeles paff och tordes inte gå fram till honom. Han måste ju riktigt ha trott att det snurrat runt i huvudet på honom. Åke for fram och frågade hur det gick för honom och han kravlade fram bakifrån skotern med viftande svans, så han klarade sig utan blessyrer.
 
Jag kan riktigt se hela scenariot framför mig.

Det blev en hel del friidrott igår och jag kan ju inte låta bli att fundera över detta.  Har inte fler än jag, upptäckt att när dom springer, om det är 400 meter, 800 meter eller vilken sträcka som helst, så sackar alla av en liten bit innan målgången. Ibland blir dom ju t.o.m. snuvade på första platsen för att det kommer en annan sprinter,susande förbi. Varför håller man inte tempot hela vägen?

Mm, det kan ju vara för att man orkar helt enkelt inte längre, men jag tror själv att mycket är psykiskt, det sitter i huvudet. Dom ser målsträcket och tar i det absolut sista dom har. Tänk om man fick göra en test på detta. Man skickar iväg dom i vanlig ordning, för att t.ex. springa 800 meter, då dom försvinner på andra varvet, bakom rundningen, så flyttar man fram målgången 10 meter. Det skulle vara roligt att se om dom fortfarande säckar ihop på samma ställe eller om dom fortsätter 9 meter till i samma fart för att sedan tackla av. Ingen fler än jag som skulle tycka det vore intressant?

Ja där ser man vad som kan röra sig i huvudet på mig en helt vanlig dag. Hoppas att saker rör sig i era huvuden också, annars kommer man väl ingen vart. Ha en bra dag!

Grattis Theresé på 24 årsdagen!

Kortet togs dagen efter Theresé 1 årsdag, uppe i lövånger där vi körde Lövångers rallyt. Kvällen innan så var det supé för alla deltagare och hon lyftes fram på scenen och blev hurrad och applåderad. På söndagen var det ett mindre rally i Lövångers trakten och helgen till ära så hade hon en hemsydd mössa och väst (syns ju inte :D), en fotograf fån VF ville ta ett kort på henne, utan tutte men hon vägrade i sten, så det bidde ingen bild för tidningen men vi passade på att föreviga tillfället.

Hoppas du får en bra dag och blir uppassad av Anders, vi kommer ner och våldgästar om några veckor istället.

Bilen är en DKW 3-6 cab -54 och står förnuvarande undanställd i väntan på en mindre genomgång och besiktning. Men med så mycket annat så har det inte funnits så mycket tid. Men förhoppningarna är väl att vi ska få den med på någon semester sväng framöver.

Kom att tänka på det här med alla artiklar och reportage som finns och som man får kommentera. Är det inte konstigt att så fort någon inte håller med, eller säger nej, så är den personen en gnällig typ som bara strävar bakåt? Hur kan det komma sig? 

 Själv har jag en gång varit ganska negativ till saker men jag har sett det som en positiv egenskap, då man kanske ser saker på ett annat sätt än en som alltid spritter omkring en halv meter ovanför jordytan och tror att världsproblemen kommer att lösas om bara alla gör som den personen tycker att saker ska göras. Jag menar att om man är för positiv så kanske man inte ser vad som kan gå galet, eller så struntar man i det för man tror i sin enfald att det kommer att lösa sig i alla fall. Jag kanske har fel, det var bara en tanke.
 
Vi var på Gammlia i onsdags, man får ju passa på nu när man aldrig vet hur onsdags vädret kommer att se ut här framöver. När vi kommer hem och jag har kört in camaron i garaget och ska låsa dörren, så upptäcker jag att mina andra nycklar är borta. Det är nyckeln hem, till capricen, källaren och bussen. Tvär tittar i bilen, alla fickor och i väskan, men icket, nycklarna är borta. Vi tar capricen och skyndar iväg upp på Gammlia för att kolla om dom låg kvar i gräsmattan, jag visste ju när jag hade haft bägge knipporna i handen, men inga nycklar låg där. Vi åker hem och jag tröstar mig med att vi har kopior på allt utom nyckeln till källarlåset.
 
Vi tar en sista titt i camaron, jag ligger och stryker handen i alla skrevor jag kan hitta men ingenting, sen kommer onsdagens hjälte, Åke, och lägger sig ner med en ficklampa och bakom mittkonsolen ligger nycklarna. Se där, visst kan det vara skrattretande, vi drar iväg för att leta efter dom på andra sidan stan, då dom låg där vi egentligen skulle ha checkat ordentligt. Men samtidigt är man ju orolig att nån annan ska hitta dom och kanske hänga upp dom på en gren där dom tror att man ska se dom fast själv letar man ju där man vet att man har varit. Så kan det gå när man har för bråttom.
 
Firar förövrigt 2 år och 7 rökfria månader idag, det ni. Inte ett sug efter en cigarett, inte en saknad av någonting, bara en evig tacksamhet över att jag faktiskt klarade av något som jag trodde var omöjligt. Men apropå att vara positiv så kan det hända att det så småningom började vända då jag slutade röka, jag blev mer positiv, man vet att man kan klara av saker som man inte trott, man mår bättre och man ser mer tillfällen och chanser att kunna förbättra andra saker. Och när jag nu skriver just denna mening så inser jag att det kanske inte bara har med åldern att göra (vilken j-kla tur, då är jag inte så gammal då :D) att man blivit klokare, utan det kanske man blivit då man tagit bort ett gift som man inte behövde. Ha!

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Igår kom "the boss" och hämtade mig från kontoret. Hon hade med sig sitt barnbarn och vi skulle göra en del ärenden och sedan skulle hon bjuda oss på lunch.
 
När hon sprang in för att handla till lunchen så satt jag och barnbarnet kvar ute i bilen och småpratade om ditt och datt. Hon var väldigt frågvis och ville veta vad alla djurens barn hette osv. Jag sa att jag hade fått se en bild på henne då hon satt på en älg, vilket är sant, och då sa hon, fick du bara se då jag satt på 1 älg? Jag har suttit på 2 älgar och vet du vad, älg pappan har STORA horn och älg mamman hon har bara öron. Man förstår ju vad hon menar men det låter ju onekligen lite roligt.
 
Kommer ihåg när man var liten och skulle rita människor, jag har en pärm från lekskolan kvar här hemma med några bilder jag gjort, och man fixade inte att rita dit armarna där dom skulle sitta. Jag ritade huvudet och armarna stack alltid ut där öronen egentligen skulle sitta. Ingen hals där inte. Sedan kunde man ibland sätta benen direkt unde huvudet också. Ja, det kanske inte spelade så stor roll hur folket såg ut eller så var det på det viset man upplevde dom, inte så underligt då att vissa barn börjar gallskrika då dom får syn på någon okänd människa. Dom kanske uppfattas som värsta monstrena.
 
Jag såg någongång på en dokumentär, fråga mig inte om vad den handlade, men jag vet att dom sa att ett barn som ritar en person utan till exempel armar, dom får inte så många kramar, eller om dom ritar en människa utan mun så är det inte ofta mamman eller pappan pratar med dom. Inte vet jag men det kanske är sant, till viss del. Eller så låter det bara intelligent och att det borde kunna vara på det sättet, men sanningen är att man som liten, kanske inte har synen för dom små detaljerna.

Kan ju inte låta bli att sätta in en bild på hur grillen började se ut efter den knycklats till under camaron. Den får nog vika hädan nu och en ny får införskaffas. Åke som dessutom köpt 100 liter kol och vi har ännu inte hunnit öppna påsen, hm. 

Ha det bra!
 

Fick denna bild i ett mail från min boss, i fredags, med texten: If you wake up looking like this, don´t go to work!!!

Då kunde jag inte låta bli att svara henne med samma bild men ändrade texten till: I woke up this morning, and I look like this, should I go to work on monday?

Hm, jag fick inget svar från henne, jag kanske skulle ha stannat hemma då, eller vad säger ni?

Jag berättade ju tvärt om min svärmor, Elsie, som alltid ställde upp på att hjälpa andra även fast hon inte hade pejl på hur man skulle göra med alla saker.
 
Den här aktuella gången som jag nu ska skriva om utspelades vid juletid, för några år sedan.
 
Hon hade varit på en julmarknad som hölls borta vid nuvarande hippologum och där köpte hon hembakade struvor. För er som inte vet vad det är så är det en typ av kaka som man friterar, ser ut som stjärnor och man doppar dom i socker.
 
Några dagar senare hade hon som vanligt, bjudit hem en massa människor på kusinträff. Det gjorde hon varje år vid jultid. Och kaffebordet dignade av alla hennes hembakta kakor som hon var vida omkring, känd för. Nu hade hon dessutom lagt fram dessa struvor vilket visade sig vara ett misstag från hennes sida.
 
Dom föll nämligen alla i smaken och hon fick så mycket beröm över hennes talanger, att kunna baka så goda kakor och aldrig misslyckas med något. Alla pratade i munnen på varandra och hon fick aldrig en chans att säga som det faktiskt var utan det slutade med att hon nickade och låtsades att det var hon som var bagaren, och efteråt tyckte hon att det skulle kännas dråpligt att helt plötsligt medge att hon faktiskt inte gjort dom där struvorna.
 
När bjudningen var över och alla gått hem, kom hon in i köket där jag satt, suckade högljutt och sa: Men förbajat också, varför ska man inte kunna hålla truten, nu måste jag ju fara och köpa ett struvjärn och lära mig att göra såna. Sen berättade hon hur det hela gått till.
 
Jo hon fick tag i ett järn och hon klarade av gesällprovet, ingen av kusinerna vet idag att det inte var hon som gjorde dom allra första struvorna som hon bjöd på och sedan kunde då ingen märka någon skillnad. Där ser man, det man försätter sig att göra, det klarar man om man bara vill. Ha en lugn söndags kväll!
 

Här följer några bilder, en del från gårdags kvällen som vi tillbringade i Rickys Cadillac.

Först en liten genomgång.

Lite mera fixande

En sista koll under huven

Väntar på Hanno som är inne på Obs och införskaffar lite mat.

Looking good!

The driver for the night and in the future, a happy owner of the Cadillac.

Men vem kan det vara som ligge under en buss? Theresé, dottern, passade på att knäppa ett kort på pappa när han arbetar...eller ligger han och sover, svårt att säga :D

Slutligen ett kort på Anders "brälla" Brändström och dotterns sambo, Anders Söderberg. Theresé är fotograf och kortet tog hon då Brälla och hans sambo Lena var ner och hälsade på dom i somras. 2 långa killar men ändå så små jämfört med soffan.

Det var det, och nu återstår bara att önska en fortsatt trevlig helg, vi drar nog till Angsjön, man vet aldrig vilken annan helg med sol som vi skulle ha tid att åka dit. Och det blir nog ingen riktig sommar utan att ha fått åka dit en sväng...eller två. Ha det gött!

Jennifer och en kompis till henne var på Nolia igår och "fyndade". Hon hittade ett par glasögon (vet inte om man kan kalla dom för det då dom inte har något glas överhuvudtaget), och en tröja/jacka med rasta färger. På kvällen åkte vi upp till mina föräldrar och hon tyckte att morfar skulle prova hennes rosa fynd, vilket han ställde upp och gjorde.

På vägen upp dit hamnade vi bakom denna buss, jag tyckte att hon skulle ta ett kort på reg plåten, det var ju en ganska passande skylt.

I onsdags ringde Ricky till Åke och undrade om vi ville följa med och glida runt i hans cadillac. Jag kokade kaffe och tog med lite bullar så åkte vi iväg. Först en tur runt stan och sedan upp på Gammlia och bilträffen däruppe. Mycket folk som vanligt men man märker nog av att en del har återgått till sina jobb nu.
 
Sen ville han se sig om i omgivningarna och införskaffa något ätbart, typ en hamburgare. Jag föreslog drive in på frasses så han styrde bilen åt det hållet.
 
Sen fick man ju ångra bittert att man inte hade med sig sin kamera. Livet för en "normal" lång människa är väldigt lättsamt i jämförelse med en som är kortvuxen. Såna saker man egentligen inte tänker på förrän man ser det med egna ögon.
 
Ni som varit på en drive in, vet att man först stannar och trycker på en knapp för att lämna beställningen, hur gör man det då armarna inte når knappen? Det tog en liten extra stund men tjejen bakom luckan såg nog att det var något som inte stämde så hon tryckte igång högtalaren/micken. Han beställde det sedvanliga skrovmålet, och det brukar ju inte vara så tokigt.
 
Sen körde han fram till luckan och återigen, med korta armar så får bägge parterna sträcka sig fram allt man kan, men det lyckades och han kände sig mäkta imponerad av sin skicklighet och att han nu fått prova på sin första drive in.
 
Sen åkte vi iväg ner på kajen där han intog sitt skrovmål med ett leende på läpparna. Han har tydligen inte ätit sådan mat på flera år och tyckte att det var hyvens. Mycket folk därnere, och flera bilar som snurrade på.
 
Vi lämnade kajen och for iväg uppåt grubbe hållet, vi skulle visa vart det andra frasses håller till och han ville även se hur umedalen ser ut nu för tiden. Det har ju poppat upp en hel del nya hus överallt. Han kände knappt igen sig.
 
Landade hemma igen efter 22 och då var det egentligen bara att göra sig klar för natten och en ny dag efter denna.

Ha en trevlig fredag och en toppen helg!

När vi var nere i Järlåsa så höll Anders, Theresé sambo, på att svarva i nåt järn han skulle ha till bilen. Han höll på i 10 timmar och sedan skulle det borras hål. Då håller han på mäta upp för 6 hål, istället för dom tänkta 8 hålen och hade han hunnit börja borra efter dom måtten så hade all svarvning varit förgäves. Vilka röta han hade som tänkte till lite innan han satte igång.
 
När han kom in och berättade vad som hade hållit på att hända så kom jag att tänka på min allra första, hem sydda tröja som jag skulle sy ihop.
 
Min mamma hade köpt ett mönster och säkert nåt tyg också. Det håller på att vara över 20 år sedan så jag kommer inte ihåg vem som stod för vad. Allt var så bra förberett, jag använde teverumsgolvet som arbetsyta och hade lagt ut allt så prydligt.
 
Vek och prickade in, tänkte, och filosoferade hur bra den skulle bli när den var klar. Ja, det hade ju kunnat gå vägen om jag nu inte tycktes skulle var smart och vek tyget för att spara in på klippningen men vek fel. Så den färdiga tröjan hade inte sömmen i sidan, som normala tröjor har, nädu, den hade en söm mitt fram och den andra mitt bak. Snöpligt!
 
Men man lär sig av sina misstag, heter det ju och inga andra tröjor som jag sydde på den tiden fick just den looken. Nu tycker jag att det är skönt att kläderna ändå håller på att vara så pass billiga att det inte är värt mödan att sitta och sy ihop egna saker. Om man nu inte har det som hobby eller intresse, förstås. Det har inte jag, kan jag avslöja.
 
Min svärmor, som inte längre finns hos oss, hade det inte heller så lätt alla gånger. Hon tog alltid på sig att göra saker även fast hon kanske inte hade riktigt koll på hur man egentligen skulle göra.
 
För att ta ett litet exempel. Ni vet dom här mössorna eller man kanske skulle kalla dom för dom här virkade, tunna huvudprydnaderna som var så inne för ett par år sedan, en sån ville Jennifer ha, och Elsie var inte sen att erbjuda sina tjänster. Hon skulle virka en sådan till henne. Men det gick inte som hon tänkt sig. Hur hon än bar sig åt så blev det bara grytlappar, inget annat. Det hela slutade med att hon lejde in en granne som fick virka mössan, med löfte om att inte avslöja att hon själv inte kunnat fixa det. Jo jag fick veta historien men inte Jennifer. Den fick hon höra nu i sommar då vi satt och pratade om gamla minnen. Och inte var det så farligt att hon fick veta det. Elsie ville väl bara att hon skulle tro att hon fått något som hennes farmor gjort alldeles själv. Och även om inte det riktigt stämde så fick hon ju trots allt bestämma färgen själv, och sedan fick hon ju mössan av just hennes farmor. Ha det gött, allihop!

Åke, min man, tillika mekaniker och ligg i lag. Passande örhänge va?

Tänkte berätta vad som hände när vi först skulle åka upp till Fällfors för att kolla in tävlingen där. Det här var för flera år sedan och vi for bara dit för att kolla in läget och umgås med dom vi känner som tävlar.

Lördagens regn

Mera blöta

Vy från vår buss

Lastning på söndagen

Mats Karlsson på rymmen

På väg fram till plattan och dagens final

Junior final

Dom två finalisterna i ET PRO klassen, Mathias Munther från Lycksele i en blå Plymouth Belvedere 1967 mot Jörgen Lundgren från Övik i hans Dodge Dart Gt 1969

Och vinnare blev Mattias Munther. Grattis! Även vinnare i Fällfors den 19/7-09.

En fripassagerare i bussen.

Det var lite från helgens tävling, skriver mer imorgon.