Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från september 2009

Pleonasm

PLEONASM är ett ord som innebär ett överflödigt ord t.ex. "hon födde två tvillingar".

Båtar och vinge

Min pappa har en viss fascination av vatten och...ja, av luft också. Han köpte en "tuff tuff" båt då jag var kanske runt 10-12 år och den där skulle fram varje sommar. Han ägde den tillsammans med en av sina bröder och alltid var det något som skulle fixas på den.
 
Han hade också dille på att visa alla som åkte med i båten, vart grynnan låg, och han lyckades alltid köra på den också så det var inte utan, att det blev ett litet äventyr, varje gång man satt i båten.
 
Ja, här någonstans ligger storstenen, kunde han säga, och ställde sig upp för att blicka utåt sjön, tjong, så small det till under båten, och se, där var stenen...igen, precis på samma ställe som förra gången. Hm...
 
Han tog också certifikatet för att drakflyga. Han har alltid drömt om att få kasta sig utför Tjamstan i Malå, med en vinge, och vid 50 årsålder så bestämde han sig för att fixa sig certifikatet för detta. Han införskaffade sedan vingen och hela rasket som hör till, men Tjamstan har han inte kastat sig utför och lär nog inte göra det heller. Mig veterligen så ligger vingen med tillbehör, uppe i stugan, orört, eller ja, vi fick testa en gång att bara springa och hålla i den, på backen, den gången höll min andra kusin, inte på att få stopp på farten utan det såg ut som om han dansade balett över potatislandet, såg ju onekligen lite lustigt ut. Men han lyckades hejda ekipaget innan han for ut i sjön.
 
Med facit i hand, kanske det är lika bra att han stannar på backen, inte för att det finns stenbumlingar uppe bland molnen, men på vägen ner kan man ju råka stöta på några stycken. Ha en bra onsdag!

Ett ord på X

XANTIPPA är en trätgirig, grälsjuk hustru. Undrar vad trätgirig och grälsjuk man blir då?

Nyttigt, or not!

 

Kom hem från jobbet en dag i förra veckan och Jennifer talade om att hon och Saga hade blandat mjölk och oboy i ett glas, nu menade hon inte en blandning som man normalt brukar göra utan dom hade tagit drösvis med pulver och en skvätt med mjölk. Joho, sa jag, JÄTTENYTTIGT.
 
Kom hem nästa dag och det var samma visa, nu fick jag säga att det fick vara slut på detta blandade, gå och ät en skopa socker istället, det är samma sak fast det smakar inte choklad, sa jag. Sen går det ju åt en hel del pulver och jag köper det inte för att det ska ätas upp utan drickas, någon gång emellanåt.
 
Med det sagt kom jag ihåg en av alla somrar som vi vakade in morgondagen, jag och min kusin. Vi rumsterade i ett annat hus än det där mina föräldrar sov så vi var i princip själva. Sena nätter då godis suget kom krypande, kändes tuffa då vi aldrig hade något i skafferiet. Till saken hör att huset vi bodde i, användes då och även nu, till vinterboende, så min mamma flyttar alltid över sakerna från skafferiet till "sommarstugan" och när hösten kommer så bär hon tillbaka allt igen.
 
Mjöl, socker och salt kunde man alltid hitta, men inte så mycket mera, förutom just denna natt då vi ännu en gång gick igenom skafferiet i jakt på något ätbart. Där längst in i skuggan kunde vi skymta ett rött paket, det var ett paket med sockerkakspulver, sånt där som man blandar ut med vatten, ägg och smör för att sedan stoppa in hela alltet i ugnen och simsalabim har man en ätbar sockerkaka.
 
Mm, det lät ju gott men vattnet i denna stuga eller hus, smakar inte gott, det är som att dricka rostvatten, och något annat blött att blanda ut pulvret med, hade vi inte. Och tjurigt sugna som vi var så käkade vi upp pulvret direkt från paketet, det bara dammade ur munnen, men jag tycks komma ihåg att det smakade alldeles utmärkt. Ja, vilka påhitt!
 
Vår farmor fick också utstå vårat sötsug alla jular då vi sov över hos hon och farfar. Jag och kusinen var hopplösa, vi smög alltid ner i källaren på natten och norpade ur knäcken, mandelmassan och nougaten som hon alltid hade därnere för allt julbak som skulle göras. När vi tagit vad vi ville ha så drabbades vi alltid av lite dåligt samvete och skrev en förlåt lapp från dom svarta fåren. Nu listade hon ut att det var vi som gick under det namnet och det fick vi höra även i vuxen ålder, egentligen tyckte hon bara att det var lite humor med det hela så hon skrattade bara. Ha en fin tisdag!

Jag har...

en JÄTTE...nä, jag har två JÄTTE vaglar i ögat. Inte i, men både uppe på ögonlocket och en under. Och det gör hysteriskt ont i den undre eftersom huden är så tunn där.

Var precis in på apoteket och ville köpa en lapp som jag kan sätta över ögat därför det är så irriterat just nu och det känns bättre när jag blundar eller håller för det. Då säger hon som jobbar där, men den där tycker jag att du ska visa upp för en läkare, den är väl onödigt stor!

Tack tack, vaddå onödigt, stor, jag tycker hela alltihop är onödigt.

Vi hade igång polisradion i lördags och då skulle dom skicka ut en patrull till Bus Stop, för det var en full man/kille där som försökte pinka på toaletten.

Jaha, tänker man, klart att det är onödigt att pinka PÅ toan, man kan ju försöka att pinka i, istället.

Så kan det låta om man verkligen lyssnar. Nu menade dom egentligen, att killen inte fick upp dörren för att göra det han hade tänkt sig där, men det lät onekligen knäppt när dom sa på det viset. Ha det!!!

Stridulation

STRIDULATION är något som ni kanske hört nu i sommar, det är nämligen ett ljud som frambringas av insekter när de gnider två kroppsdelar mot varandra. Joda så att....

Söndagen rullade på

 

Nu har vi vintrat bussen så nu är det förhoppningsvis ett bekymmer mindre. Fast med vintern i antågande så kommer vi att behöva en plats till camaron istället, och den ska helst vara såpass nära att man kan köra över den till verkstan då det ska mekas med den. Det blir tufft. Hittills har vi haft den i kallgaraget där vi bor men snart behöver Åke den platsen så han får tillgång till motorvärmaren. Hm…
 
Jag fick med mig Jennifer på en promenad runt Ja berget Igår kväll. Jag talade aldrig om för henne hur lång tid det tar att gå runt, för då hade hon nog aldrig hakat på. 1 timme och 5 minuter tog det, fast hon gick inte, hon hade med sig en sparkcykel, modell större. Vi började prata om björnar då vi var därinne i skogen och det var ju inte utan att man började fundera på om det skulle kunna dyka upp en sådan och hur man skulle göra om det hände. Fast jag försäkrade henne om att en frisk björn, aldrig skulle hoppa på oss utan den skulle hålla sig undan. Men vad vet man om friska eller sjuka björnar, no nada! Jaja, hem kom vi med ont i fötterna och kaffesugen. Åke hade en termos färdig så det var bara att spilla upp.
 
Var in en tvärsväng på Preem och frågade efter färgspray, han såg ut som ett frågetecken, ja färg sa jag, som man klottrar med, då fattade han men det var inget dom hade. Vart tusan får man tag i det då? Jennifer ska ha det till sparkcykeln, hade hon tänkt.
 
Idag flyger chefen till staterna, hon blir borta i 12 dagar, hon ringde en sista gång igår kväll och skulle ha hjälp med en del mail, sen frågade hon om det var något vi skulle vilja ha därifrån, ja sa jag, en ny bil kanske. Det lät väl inte som om det skulle kunna bli aktuellt men det var bara att ringa om vi kom på något som dom skulle kunna ta med sig därifrån. Vi får fundera.
 
Dags att få liv i Jennifer och frukost står på tur. Ha en bra dag!

Laban

LABAN betyder dum och otrevlig person. Hm...kan inte vara kul att heta det då.

En riktig skit historia

 

Vi såg ju i vanlig ordning på AFV:s roliga klipp igår och där visade dom ett klipp där en tjej och en kille står och drar ner brallorna då tåget passerar på 200 meters avstånd, förstod inte riktigt det som skulle vara roligt med det, hur mycket trodde dom att passagerarna skulle se egentligen?
 
Nä annat var det med den stackars lastbilschauffören som Åke berättat om, som hade varit in i Storuman och ätit köttfärslimpa som han tyckte inte smakade riktigt som den skulle men hungrig som han var åt han upp alltihop. Han åker iväg och kommer en bit då det vrider om i magen, han chansar då på att han ska hinna in till macken i Åskilje, mellan Lycksele och Storuman men misstar sig på detta då det börjar på tränga på ordentligt. Han kan inte göra annat än att bromsa fast på närmaste parkeringsplats. Där har han stått förut och på ena sidan går ju då E 79:an och på den andra sidan löper järnvägen jämns med parkeringsfickan.
 
Det har varit mycket vatten i älven då detta var på våren så vattnet gick nästan upp till järnvägen och rälsbussen fick knappt köra framåt på grund av rasrisk osv.
 
Han kommer runt på andra sidan lastbilen, och hinner med nöd och näppe slita av sig byxorna… då kommer rälsbussen. Och inte nog med detta, ALLA passagerare på rälsbussen, sitter på den sidan som ligger närmast parkeringen. Och allt går i snigelfart. Han sa sedan att det kom inte en enda bil på E 79:an, så med facit i hand hade han hellre suttit på E 79:an och skitit för då hade ingen sett honom. Det var väl en riktig blunder, det. Fast jag tror inte att det skulle vara ett klipp jag skulle vilja se heller, jag besparar mig från detta :D

Insekt

INSEKT är ett kallblodigt, sexfotat småkräk med antenner på huvudet. Ordet bör uttalas med tonvikten på andra stavelsen, insékt. Har ni sett en sån förut?

Bilden är hämtad från pcforallasmart.idg.se

***Dator!!

Fick ett mail från Theresé, för snart ett år sedan, hittade igen det då jag satt och skulle radera gamla saker och tyckte att det säkert skulle platsa här, så här kommer historien:
 
En tänkvärd sann historia, som utspelade sig för några år sedan.

Vid datamässan Comdex i Las Vegas, jämförde Bill Gates datorindustrin med bilindustrin och hävdade:
"Om General Motors hade följt med dataindustrins utveckling skulle vi alla köra 250 kronors bilar som går 100 mil per liter."

Som svar på Bill Gates uttalande, gav General Motors omedelbart ut en pressrelease (från Mr Welch, högsta bossen):
"Om GM:s teknologi hade utvecklats på samma sätt som Microsofts skulle vi alla köra bilar med följande egenskaper:
1. Utan någon anledning kraschar din bil två gånger om dagen.

2. Varje gång vägmarkeringarna målas om måste du köpa en ny bil.

3. Plötsligt stannar din bil på motorvägen utan anledning, och om du accepterar det, startar den igen och fortsätter.

4. En enkel manöver, t.ex. en vänstersväng, får din bil att stanna och vägra starta igen, enda åtgärd är att du får byta motor.

5. Endast en person i taget kan använda bilen såvida du inte köpt Car95 eller CarNT, men då måste du köpa fler säten.

6. Macintosh skulle tillverka en bil som gick på solenergi, vara driftsäker, fem gånger snabbare och dubbelt så lätt att köra, men kunde bara användas på 5 % av vägarna.

7. Varningslamporna för olja, vattentemperatur och liknande skulle ersättas med en "allmänt bil fel" -varningslampa.

8. Nya säten skulle kräva att alla har samma storlek på baken.

9. Airbag-funktionen skulle säga "Är du säker?" innan den löste ut.

10. När som helst utan anledning, skulle din bil låsa dig ute och vägra att släppa in dig, om du inte samtidigt drar upp handtaget, vrider på nyckeln och tar tag i antennen.

11. GM skulle kräva att alla bilköpare också köpte en lyxversion av Randy McNally (dotterbolag till GM) bilkartor även om de varken behöver eller vill ha dem.
Om man avstår från detta skulle bilens prestanda minska med 50% eller mer.
GM skulle även bli ett fall för Justitieombudsmannen.

12. Varje gång GM lanserade en ny bilmodell skulle bilköparna vara tvungna att lära sig köra igen eftersom ingen av kontrollerna fungerar som på den gamla bilen.

13. Du skulle behöva trycka på Start-knappen för att stänga av motorn." 

Agronami

*AGROMANI har man om man har en överdriven lust för jordbruk, "plöjgalenskap". Hahaha, kanske något som framförallt drabbar bönder.

Kommer ihåg...

Tänk när man var liten...jag och min kusin badade i diket efter ett varmt sommarregn, för det var så varmt och skönt där (huvva säger jag idag), jag hoppade bland isflaken då sjön höll på riva uppe i stugan i Malå, ville förmodligen vara årets första badare, och när man åkte bob uppifrån vattentornet längst med cykelbanan och när man kom ner till grinden så stod någon där och höll upp den för att man skulle kunna fortsätta åka över vägen, inga eftertankar där inte.
Kom ihåg den där sommaren då farsan köpte en back med dricka, det gjorde våra föräldrar bara på sommarlovet och då skulle det dessutom snålas så drickan skulle räcka länge. Just den här gången hade "smartskaftet" (ursäkta uttrycket pappa), köpt en hel back med enbart grapetonic. Jag vet idag av vilken anledning, han skulle givtevis ha det som groggvirke, och grapetonic är nog inga barns favorit dryck. Men vad gjorde väl det, jag och kusinen öppnade varsin dricka, tog en stor klunk, blundade och låtsades att det smakade pepparkakor, och se...då var det precis det det gjorde, vilken fantasi.
 
En stormdag/natt, gjorde så att plåtar från vattentornet lossnade och flög iväg, vi hittade en sån och åkte pulka med den i skogen. Inti fasen tänkte vi på att kanterna var vass och att det egentligen var förenat med livsfara. Nä, livet lekte!
 
Det gör det nu också, livet alltså, att det leker. Ibland katt och råtta, andra gånger kurragömma och en tredje gång den retfulla leken som man får tåla för att man gett sig in i den. Men för det mesta flyter det på även fast dagarna hemma hos oss, aldrig är sig lika. Och vi kan aldrig ta för givet att nästkommande dag kommer att vara smärtfri. Och egentligen, om man vill träna upp sin kreativitet så ska man göra saker annorlunda. Tror att jag skrivit det förut, men so what. Prova att stiga upp ur sängen med det andra benet imorgon, eller ta lunch en halvtimme tidigare, håll i koppen med vänstra handen istället för den högra eller varför inte heja på en människa du aldrig sett förut. Genom att förändra, invanda saker så kan du också förändra utloppet av dagen, du kanske råkar säga hej, till en väldigt ensam människa, som i sin tur inser att mänskligheten inte är så grym så att personen ifråga donerar hela sitt livs arv till ett behövande barn som när den växer upp kommer att bidra med en lösning till världsfreden. Jojomensan! Och bara för det så ska jag inte gå min promenad åt samma håll som jag gjorde igår :D

 Ha en bra fredag!

 

Katsenjammer

KATSENJAMMER som står för dålig musik, oljud. Låter som ett tyskt ord och att katten jamar, kanhända för att musiken skräller i öronen :D

Vilken jääädra smäll....

Av uppenbarliga skäl som kommer att framgå här nedan så kan jag inte skriva vem det är eller vart människan bor men det är en sann historia.
 
Det finns  en man som bor någonstans i Sverige och som åtminstone förr i tiden, eldade med ved. Han hade som många andra huggit och travat veden som han skulle ha inför vintern, men upptäckte att det var någon som var dit och stal ved av honom.
 
Han kom då på en otroligt smart idé. Han borrade ett hål i ett vedträ och gömde en dynamitgubbe i vedträet. Och såg nu fram emot att tjuven skulle avslöjas.
 
Jo jä-lar, han glömde bort vad han gjort, det kan hända att han varit onykter då han satte dit dynamiten, det förtäljer inte historien, men i varje fall så hade han glömt bort vad han gjort.
 
Vintern och kylan kom och han tände upp kaminen nere i källaren, slängde in det preparerade vedträet, gick upp för trappan och stängde igen dörren. Gissa fortsättningen....
 
Smällen blåste bort dörren, och det var katastrofområde nere i källaren, men som tur var klarade han sig själv. Han fick däremot problem då han skulle förkara för försäkringsbolaget, vad som hade hänt.
 
Och med facit i hand, vilken jädrans tur att ingen snodde veden av honom det hade kunnat sluta mycket värre.

Ha en bra dag!

Hysteriskt roligt!

Det bästa som går på teven är AFV (american funniest home videos), tyvärr så verkar det inte finnas så många nya avsnitt utan dom ältas om och om igen, men för vår del tycks det inte ha någon betydelse, vi skrattar så vi har ont i magen, varje morgon dom visar det och varje kväll och helg.
 
Jag har tre absoluta favoriter och den första är hunden som fått ett ben att gnaga på, han ligger i soffan och sen ser man hur hans bakben, sakta rör sig framåt, som om det är en inkräktare som har tänkt lägga beslag på hans godis, han morrar och hugger åt sitt egna bakben och man kan inte annat än skratta. Som tur var vann dom det stora priset, en av alla gånger det delas ut, och dom sa att nu skulle dom ha råd att skicka honom till en hundpsykolog, det såg ju ut att behövas.
 
Andra klippet är en äldre herre, i gissningsvis 70 årsåldern. Han går i sakta mak fram till ett stängsel som är ca 1 meter högt och som han ska kliva över. När han fått över ena benet vänder han sig om och fastnar med den andra benet i stängslet, han greppar en liten trädslana som finns i hans närhet och sakta sakta viks han och slanan bakåt, det går verkligen i snigelfart, och när han väl landar, på andra sidan stängslet så lyckas han peta in slanan under kepsen eller vad det nu är han har på huvudet och när han sedan släpper taget så blir det världens katapult och kepsen flyger tillbaka till ruta ett...hysteriskt roligt.
 
Och sist men inte minst, den där mannen som hoppar trampolin. Han tar fart och stampar i några gånger sedan, och nu kommer det som verkligen är knepigt, när han hoppar så lyckas han hamna UNDER trampolinen som bånkar till honom i skallen. Jag har sett den så många gånger men har ännu inte lyckats komma underfund med hur han lyckas med det konststycket. Men roligt är det.
 
Roliga saker har man själv varit med om men när tusan har man tajmat in att ha kameran i handen? Nä man får skriva ner det istället och hoppas att dom som sedan läser eller hör det berättas, tror på det.

 

Ha en fantastiskt rolig dag och berätta den för någon så den koms ihåg!

Mallorca!

Satt ute på parkeringen klockan åtta igår kväll, det var mörkt, plaststolen kändes kall och det var blött på asfalten, och drack kaffe ur den medhavda termosen, tillsammans med Åke som förgäves, försökte få in lite luft i däcket.

Nu ska han ta med sig det till Vindeln så dom får öppna upp sk-ten och se hur det sr ut. Har firman i Uppsala inte bytt kappan som dom sa så känns det som om jag kommer att skicka dit ett paket med en hälsning, ingen glad hälsning heller. Helst utdelad av Sverker.

Då var det inte utan att man kunnat bli liiite avundsjuk på grannarna Kerstin och Janne, som äntligen fått tag i sin sista minutenresa och åker till Mallorca på fredag, hm...

Men ska jag vara riktigt ärlig så är utlandet inget som lockat mig, fick jag välja så åkte jag hellre vår buss runt Sverige än tillbringade en vecka på nåt varmt ställe. Men jag har ju också hört av andra att har man väl åkt, första gången, då är man såld. Så det är väl av den anledningen man inte känner något sug efter att åka...än.

 

 

Hur mycket ska man vara med om innan...

Snart ger man ju upp. Nej, kortet är inte tagit i Järlåsa för 2 veckor sedan, det är taget NU, på våran parkeringen. Hur kan samma däck vara tomt, efter att ha stått där i godan ro? Är det inte meningen att oturen ska vända snart eller är det det här man kallar för att sparka på dom som redan ligger?

Fast...nu ska man väl vara JÄTTEGLAD för att vi inte ställt undan bussen för vintern, för hade den stått där utan tillsyn under en längre period och däcket hade varit tomt så finns ju risken att fälgen ryker också. Vilken tur att man alltid kan hitta något positivt i allt elände :D

Tungvrickning, fixar ni detta?

Sex laxar i en laxask...
Släng dig i väggen, testa det här!
 
Tre häxor tittar på tre swatchklockor
Vilken häxa tittar på vilken swatchklocka?
 
And now we try the same thing in English...
 
Three witches watch three swatch watches. Which witch watch which swatch watch?
 
Och nu för dom som gått fortsättningskursen...
 
Tre könsopererade häxor tittar på tre swatch klockknappar. Vilken könsopererad häxa tittar på vilken swatch klockknapp?
 
And now, in English....
 
Three switched witches watch three swatch watch switches, which switched witch watch which swatch watch switch?
 
Puh!!!

 

Apropå det som Lisbet bloggar om idag

Den här superfina ljuslampetten fick Jennifer göra på scouterna ifjol, jag tycker den är hur cool som helst. Vet inte om det syns så bra men botten eller det som ligger mot väggen är trä,  som ser ut som det kommer från någon gammal hässjestång eller dylikt. Övre hållare är en gaffel och den undre, som tar upp droppande stearin, är ju en sked.

 

Scream....

I scream, you scream, we all scream for icecream!

Fylax

FYLAX betyder väktare, och är ofta namn på hundar. Den du Helena, för visst är det så att du jobbar som en fylax emellanåt?

En anka, tidningsanka.

Hittade denna text i senaste transport tidningen.

Kan det vara tryckfelsnisse som varit framme här, vaddå, en lastare lyfter uppåt 15-20 kilo/dag, det jobbet skulle ju jag vilja ha.

Mitt allra första jobb jag hade var på systembolaget på vasagatan, då var jag 16 år och fick av uppenbarliga skäl, inte stå i kassan. Men ta emot tomflaskor och sortera och kasta sönder såna som inte skulle pantas, det fick jag göra, och givetvis fylla på i hyllorna. Jag vet att jag då räknade grovt med att jag lyfte ca 1,5 ton glas /dag, så i texten härovan måste dom mena 15-20 ton, annars var det ju inget att skriva om.

Och på tal om just jobb, lagomt till årsskiftet så får jag börja se mig om efter någonting annat, i alla fall om inte vindarna vänder och det börjar flyta in lite kapital till företaget. Jag har blivit förvarnad så det kommer inte som någon överraskning.

Jag undrar bara vad jag skulle vilja jobba med...fast personlig assistent är något jag haft i bakhuvudet i flera år, jag tror att det skulle vara ett givande jobb om man lyckas hitta den där människan som man kommer överens med. Ja jag ska börja se mig om vad det finns för nåt och framförallt, OM det finns något.

Ha det gött!

Cheilon

CHEILON är en person med ovanligt stora läppar. Mycket bra ord att veta med tanke på alla som sprutar in saker i läpparna så det ser ut som om dom åkt på en f-t smäll.

Ovanligt otursförföljda, känns det som om vi är just nu. Jennifers bärbara dator som vi köpte för 2 år sedan, har pajat. Man får inte fram någon bild utan den är bara svart.

Man ska kunna boota den eller hur man nu skriver det, och för att göra det ska man ha en skiva som förhoppningsvis följde med paketet. Så det är bara att sätta igång att leta.

Men med tanke på allt vi varit med hittills så känns det som om vi inte kommer att ha någon sådan eller så hittar vi den men då är det inte det som är felet. Fortsättning följer...

Ha en bra dag, själv ska jag ut med Kerstin och gå runt umestan om vi inte tar svängen runt ja berget, ska fråga henne om det.

 

Starten på Nailheads skogscruising

Vi åkte som sagt var dit och kikade på alla bilar, tydligen så blev det 77 startande, inte illa, och jag tror nästan att det var ett rekord för just skogscruisingen. Här nedan följer bilder därifrån, hahaha, lyckades även få med Lisbet, från bloggen här på vk. Hoppas ni fick en bra placering. När ni åkte iväg så sa en kille som stod bredvid mig och jag citerar -En mycket tjusig bil, en sån där skulle man haft! Och ja, den såg väldigt fin ut.

En liten rundtur i garaget också.

Martin Sjöströms bil närmast och bakom står Christer Bjuhr, alias Gittes bil. Som vi förövrigt var sugna på att köpa av honom innan vi fick tag i Camaron, men han var så svårövertalad att det bidde ingen affär.

 

Over and out!

Anenkefali

ANENKEFALI betyder medfödd saknad av hjärna. Ehhh, ok? Tror inte att man föds i livet utan den väsentliga delen men....det var ett ord jag inte kände till, i alla fall.

Engelska och det och sånt

Satt och läste lite mer om särskrivningar och att det egentligen inte, ska vara så svårt att skriva rätt. Alla ord som uttalas som ett sammansatt ord, ska skrivas ihop. Ok, jag tror att jag fattar, eller rättare sagt, jag fattar, men om jag sedan kommer att komma ihåg det, är en annan sak. Ska i alla fall göra ett ärligt försök.
 
Här kommer fler exempel på roliga särskrivningar:
 
Om det inne på en restaurangvägg sitter en skylt med texten "Rök fritt!", så betyder det att du får röka hur mycket du vill där. Om det i stället står "Rökfritt" betyder det att du inte alls får röka där.
 
Om en butik har hängt upp fina skyltar med texten "SLUT REA" i sina skyltfönster, så betyder det att det inte är någon större idé att gå in dit eftersom realisationen är över. Hade det i stället stått "SLUTREA" så kunde det däremot ha lönat sig att handla där.

Om du i en kontaktannons läser om en "kort hårig sjuk sköterska" bör du låta bli att svara om du inte föredrar sköterskor som är korta, lurviga och sjuka. En korthårig sjuksköterska är förmodligen mer attraktiv i de flestas ögon. 
 
Så man kan ju förstå att en som flyttat hit, från utlandet, och ska lära sig svenska, kan ha stora problem med att förstå vad som stod om man inte satt ihop orden som man ska.
 
När jag nu liks skriver om ord och språk så kom jag att tänka på när  jag jobbade på en husförsäljnings firma, här i stan. Jag satt ensam där på kontoret och det kom in en engelsktalande man som ville veta lite om husen och hur dom levererades. Engelska kan jag, den "vanliga" engelska, men att försöka prata om fasader, stomme, virke, mått och fågelband, på engelska, det var knivigt. Jag skulle förklara ordet nyckelfärdigt och visste icket hur jag skulle säga det för jag förstod att det inte skulle vara så enkelt som key ready. Men efter många om och men så fattade han vad jag menade, puh...
 
Lärde känna en amerikan via messenger, då han lade till mig i sina kontakter och jag skrev och frågade av vilken anledning efersom jag inte kände honom för fem öre. Det visade sig att hans fru, hade nästan samma mailadress som jag, dessutom heter dom också Hällsten och härstammar från Sverige. Han undrade om jag kunde skriva lite om hur är att bo här och vad vi har för seder, vanor och bruk, vilket jag gjort. Nå, det var inte det jag skulle säga utan jag skulle förklara för honom hur man uttalar vårat efternamn här i Sverige. Så jag skrev att jag förstod att over there, så sa dom Hallsten som i hall of fame och därefter sten, men att dom egentligen ska  uttala Häll som hell, det tyckte han lät konstigt, men så är det ju. Sen följde ju en förklaring att det inte betydde helvete utan egentligen en stenhäll och det skulle då bli flatrockstone. Nu kanske ni fattar vart vårat team namn (inom dragracingen) kommer ifrån. Fast vi tog bort flat, för annars blir det så långt.

Det blir förövrigt ingen skogscruising för vår del, lite pengar till soppa, camaron har inte blivit åtgärdad och jag är snuvig som sjutton. Åke tänker istället ta tillvara på dagen och ta en ordentlig koll på capricen, tanken läker ju, dessutom låter det som om den lägger in växlarna på fel ställen, inte kul då man står och ska iväg vid rödljuset och den tuffar iväg som om man lagt in trean. Jaja, vi ska då gå dit och se på starten.

Ha det gött!

Surprise...or not!

Vi är utan telefon.

Det började för två dagar sedan då internet, helt plötsligt försvann, då Telia hade problem med sina abbonenter. Vi har inte telia men blev av någon helt oförutsägbar anledning också drabbade av driftstörningen. Mm, sen försvann telefonen också och efter ett evigt urkopplande och förflyttande av sladdar och kablar, kom till slut internet tillbaka men inte telefonen.

Jag ringde till bolaget imorse och han ville att jag skulle dra ut sladden igen, ja sa jag, för tusende gången då, det kommer inte att funka ändå. Nä men det var för att han ville se vart felet låg, och det är alltså telefondelen i lådan/boxen, som är trasig. Ny ska skickas ut. Tack tack för det...televerket, känns ungefär som om vi har vunnit en traktor...i Hong Kong, bra va, men vi får hämta den själv.

Får väl hoppas att den kommer på måndag då och vi får vila våra öron från telefonsamtal, hela helgen!

Dagens ord!

AMBIDEXTER, vilket är en person som är dubbelhänt, dvs varken höger- eller vänsterhänt. Och med andra ord så är det precis vad jag är...en ambidexter.

Fast, kanske inte, det beror förstås på vad det egentligen betyder, jag kan inte skriva med högerhanden, jo jag kan men det blir inte så lättläst, och jag kan inte skära med vänsterhanden utan måste då använda högern.

Ambidexter kanske egentligen menas med att man kan göra alla saker lika bra med vilken hand man nu använder, det skulle vara himla praktiskt om man hade kunnat göra det och om det finns dom som kan det, så måste dom vara bra nog sällsynta.

1984, var ett år men också en summa pengar

Jo  ni kanske kommer ihåg den där låskolven, som vi var tvugna att byta ut i dörren, och som inte skulle kosta mer än 1500:-, tror ni på det heller? Fick räkningen, lagomt då vi kom hem från Uppsala...1984:- vill dom ha. Man kan ju sätta kaffet i halsen för mindre.

Av dom 1984 kronorna så ingår resan hem till oss a´135:-. Då undrar man genast hur det kan komma sig då "resan" är en promenad på ca 50 meter, plus två trappor? Sedan kostar själva kolven 1500:- och sist ska då vaktmästaren ha sin lön för mödan. Ja, det är ju inte han som skriver ut och skickar fakturan, så jag skyller inte något på honom, men HSB borde kanske se över hur dom skriver sina fakturor. Vi var ju dessutom tvugna att göra en ny nyckel till det låga priset av 230:- , något som inte ingick i den summan utan det blev utöver fakturan. Så nog drar det ihop då man vill ha ett fungerande lås i dörren.

Jobbade på en husfirma, ute på Teg för 1 år sedan och kommer ihåg när vi skulle installera internet på jobbet. Dom fakturerade resan dit med 3 eller om det var 400 kronor, vilket är ett stort skämt, då firman i fråga inte ligger mer än 200 meter från företaget där jag satt. Snacka om lurendrejerier!

Nu är det då fredag och jag är ledig, härligt! Ska ut på sightseeing med Kerstin och Birgitta, tar en sväng på ersboda och sedan åker vi hem till min mamma och fikar, perfekt. Ha en trevlig fredag ni med.

Cruising i Umeå 2007

Cruisingen i Umeå, 2007, det är såklart Theresé som håller i kameran. Tyvärr har dom tagit bort musiken, men har man lite fantasi eller en egen spelare med 60-tals musik så kan man ju spela sin egna version.

Cyclotron

Har precis fått lära mig ett nytt ord, cyclotron...smaka på det ni!

Önskar att jag hade ett pris och att dettta kunde vara en tävling, om hur många som vet vad det är.

Theresé ska kanske få åka upp hit via jobbet och montera, just en cyclotron. Det är då en apparat som ger ifrån sig laserstrålar som sedan ska visa på om en patient har cancer. Man sprutar tydligen in flour i patienten, vilket cancer tycker om, och genast börjar den äta på fluoret som i sin tur ger ifrån sig signaler som då syns på skiktröntgen. Theresé kommer förmodligen att rätta mig här, det var eller är inte så lätt att förstå när man ska få något förklarat via telefonen som man aldrig har hört talas om. Jag ville ju absolut kalla detta för en röntgen men det var så långt från sanningen som jag kunde komma.

När hon berättade det här om fluoret så sa hon att det även funkar med socker och då kan man ju genast börja undra, om det är så att cancer, tycker om socker eller flour, är inte detta i sådana fall förkastligt att äta? Kan det vara orsaken till många cancer sjukdomar eller förlopp, om man redan fått den diagnosen? Bara undrar.

 

Sedan, på tal om själva ordet och att man lärt sig något nytt, så kanske det inte vore så dumt, att införa ett nytt ord varje dag eller vecka, som man kunde få lära sig, man kan väl inte bli dummare av det...tror jag. Får se om jag kan komma på något nytt till imorgon eller så kan väl någon här, komma med ett. Ha det gött!

 

Nu blir det åka av

Theresé har gjort denna film (bland många andra) om dragracing då hon åkte runt på olika tävlingar och körde lite live rapporteringar därifrån. Kolla in och njut, glöm inte att sätta på ljudet!

Frispel!!!

Man säger ofta att någon eller något fått frispel, och det är i negativ mening. Min chef suckade högt igår och sa att hennes dator fått frispel, jamen frispel är ju något bra svarade jag, det är gratis och man har ju arbetat för att få det.

Hon skrattade gott och tyckte att jag skulle skriva det i min blogg, så därför gör jag nu det., så får ni dessutom höra hur våra samtal utspelar sig under arbetstid.

Uppsala resan med bilder

Fortsättning på uppsala resan.

Vi hade ju Theresé Dkw, med oss på nedfärden till Järlåsa. Här är får hon en kort instruktion över spakarna.

Vi åkte ut en provtur på fredagen och lämnade ett rökmoln över hela Järlåsa, om det nu är någon där som funderar på vart röken kom ifrån. Nu är den stationerad i ladan i väntan på genomgång.

Familen Jonsson, hade åkt ner till Järlåsa och lånat släpen av Anders, sedan fortsatte dom ytterligare 40 mil där dom hämtade upp en valiant som dom köpt som dragracing bil till Emilie. Den tog vi då ta som retur last till umeå. Så här ser den ut.

Dom har väl tänkt skruva och jobba på den i vinter. Dom kom tillbaka till Järlåsa med bil och släp, på fredagskvällen, laddade med kaffe och fick låna en fylld termos av Theresé och Anders. Sedan upptäcte dom på lördagsmorgonen att dom glömt något väsentligt, nämligen den inre korken. Undrar just hur mycket kaffe som var kvar i termosen eller om dom lyckades ha den stående hela vägen. Sen var det så att det främre, högra däcket var ganska platt så nu har Åke den teorin att bilen smittade bussen, för det var just det främre högra däcket som det blev punka på, för oss också, hm....

Så här såg det då ut med punkteringen.

Mjo, det är tomt.

En inte alltför annorlunda bild på Åke.

Tur att det finns resurser, fick låna pick upen för att åka in till Uppsala och köpa ny slang och montera den.

Avslutar denna blogg med en bild på deras katt, Diesel, som verkar måttligt road av all uppståndelse. Ha en bra dag!

 

Headbangers i bussen

 

Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.
 
Jennifer kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.
 
Här hade det nu funnits bilder på eländet om jag hade kommit ihåg att ta upp kameran från bussen, men dom kommer senare.
 
Att få tag i någon däckfirma som har öppet en söndag. Är knappt värt att tänka på men Anders ringer runt lite för att förhöra sig om saken, men ingen vet av något däck eller slang, förutom på en skrot, där han får tipset om Såifa, den enda firman han tror, ska kunna ha däck dimensionen som vi behöver. Den är nämligen mindre är vad som är vanligt idag, och därför lite svårare att få tag i.
 
Vi bestämmer oss för att vänta till måndagen, för att slippa en dyr akut utryckning, och Åke tänkte prova att laga slangen, med ett repset för cykeldäck. Hålet i slangen är litet men sitter knepigt till, alldeles vid ventilen. Innan däcket är löst, slangen uttagen, hålet lagat och det är dags att sätta tillbaka grejerna så har halva dagen gått. Anders är dessutom lite orolig då det ska dit en ring innan man fyller slangen och den ringen har dödat människor då den helt plötsligt har flugit loss från däcket. Så vi står på behörigt avstånd och han sätter fast munstycket till kompressorn med en skruvmejsel.
 
Sju kilo luft ska in i däcket och med ett kilo kvar så sprätter det till och luften pyser ut igen. Lappen höll inte för trycket så det är bara att lämna det som det ser ut.
 
Stiger upp halvsju på måndagsmorgonen, kokar kaffe och lånar sedan Anders pickup och åker in på Såifa. Det är drygt 2,5 mil dit. Jo dom har slang men det skulle ta några timmar för killen var ensam där och hade en del annat som också skulle göras. Men när han får höra att vi ska åka ända upp till Umeå och slangen är det enda som står i vägen så ska han försöka skynda på lite. Vi åker tillbaka till Järlåsa, fixar frukost och får upp Jennifer från sängen. Han ringer vid elvatiden och då är det klart att hämtas.
 
Trädgårdssällskapet, som våra grannar kallar sig, skickar ett sms via Jan A, och undrar vad som hänt, någon har läst det lilla jag skrev efter händelsen och det väckte väl en del frågor. Jag skickar bilden som Jennifer tog och skrev att det var punka men att ingen lyft på ögonbrynen då detta hände, han svarade, ingen är förvånad. Jag hade också skickat ett sms till chefen, med samma bild och där jag skrev att det är ju det jag sagt hela tiden, ingenting får vara tvärenkelt och smärtfritt. Hon ringde upp och sa att hon skrattat då hon fick sms:et och det är klart, vad skulle man annars göra?
 
Vi säger i alla fall, att vi hade tur trots allt, vi hade ju kunnat stå någonstans efter vägen, det hade kunnat pysa ut under natten och då hade även ytterdäcket kunnat skurits sönder av fälgen, nä som sagt, allt hade kunnat se annorlunda ut.
 
Halvtvå hade vi packat ihop våra saker, Åke har fått däcket på plats och vi kunde starta upp bussen och bege oss hemåt. Vi landade i Umeå 22,15, lämpligt trötta och sluta i ryggar och bak. Sov gott hela natten och hade gärna sovit 3 timmar till men så roligt får vi inte ha det.
 
Nu är det en ny arbetsdag men det är tur att veckan blir lite kortare än normalt. Ha det bra!

Ingen matjord i fickorna

Utan att avslöja allt för mycket, så kan jag då säga, att våra kameler inte hade tillräckligt med vatten och vi är nu ståendes i Järlåsa och tar oss inte härifrån just nu, inte som det ser ut  iallafall. Vi får se om vi kan fixa lite hjälp och vi kan också ta emot lite tur om det finns någon som kan skänka oss det.

Mera info kommer sedan, nu ska vi gå upp och handla lite sallad till dagens lunch. Ha det gött!

Nattlig bordtennis turnering

 

Nu är åtminstone jag vaken. Bordtennisturneringen började klockan fyra inatt. Då katterna släppte bollen i köket och därmed startade turneringen. Någon av dom fick in två rejäla träffar mot vår sovrumsdörr (tack för det televerket), och då var det inte så lätt att sova.
 
I, säkert två års tid, så har en av katterna satt igång att jalma (fast jag tycker att den skriker) 5-10 minuter efter att vi gått i säng. Och vi har då beskyllt Eloise för detta, ljudet låter som henne och hon har en tendens att vara lite smågnällig.
 
Och för ca tre veckor sedan då det var dags igen för det nattliga skriket, så smög jag upp ur sängen, satte handen på dörrhandtaget och inväntade nästa skrik…det kom aldrig. Så efter fem minuter, tvärrycker jag upp dörren, bara för att finna Enya, stående därutanför. Alltså var det inte Eloise som lät, utan den andra katten. Och Eloise hade helt oförskyllt fått smaknamnet, Pip Larsson, och har fått heta det under all denna tid, hm. Sorry Elosie!
Dom må se gulliga, söta och rara ut, men skenet kan bedra. Och nu när vi åker bort så kommer Birgitta att passa dom, mest bara för att se till att dom inte hänger i gardinerna men givetvis också för att ge dom lite mat.
 
Nu ska jag spilla upp kaffet i termosen, väcka upp Jennifer så hon får packa sin lilla väska och sedan blir det frukost innan avgång. Ha en trevlig helg, det tänker vi ha!

 

Och se, nu är även Åke på benen.

Skrotlådor och Älgskav

 

Vi har en sån där låda, nä nu ljög jag, vi har flera, såna där lådor med skrot, eller som Åke skulle vilja säga, "bra att ha grejer", och nu håller jag på vara ganska less på alla dom där lådorna, så jag började i förrgår, med att ta fram den största brickan vi äger, den är 60cm x 40 cm, med andra ord STOR. Sedan tog jag lådan bredvid spisen och tömde den upp och ner på brickan. Och jag lovar, jag kunde inte begripa hur allt detta hade rymts i denna låda.
 
Den var så knökfull att man knappt fick igen den och i den fanns då, grytlappar, saxar, pennor i drivor, häftklammer, säkerhetsnålar, tavelkrokar, plåster, batterier, kammar, möbeltassar, smycken?, spik, ja listan kan göras lång. Det lustiga är att den har varit så full och det enda som jag egentligen använder därifrån är grytlapparna och saxarna, och trots att man inte haft riktig koll på innehållet i lådan, så har man alltid sagt då någon letat efter en specifik sak, kolla i lådan bredvid spisen!
 
Men nu, ser ni, finns det inte så mycket att kolla efter, i den lådan, nu är den kliniskt ren och innehåller enbart sånt som vi använder nästan dagligen och en liten burk med "bra att ha" krokar och skruvar. Den är så tom att jag var tvungen att öppna den flera gånger medan jag stod och väntade på att kaffet skulle koka upp, bara för att vänja mig vid tanken på tomma, rena lådor.
 
Så, nu ska jag ta mig an en annan låda, nämligen min egna som är under mikron. Och, tyvärr, den är lika full men med lite andra saker såsom papper, tidningsurklipp, säkerligen en drös med pennor där också, kort, vykort, återigen smycken (jag fattar inte varför jag ska ha såna problem med att lägga dom på ett och samma ställe), och en massa annat strunt som jag inte använder och nu ska det bort.
 
Bort ska vi också, imorgon. Och våra högt, flygande planer (skriver flygande trots att vi åker buss) är att vi ska ta oss härifrån, vid 9 tiden och vara framme i Järlåsa runt 17 tiden. Hm…jag ska dessutom ta med en älgstek som vi ska göra Älgskav  av, till middag, så jag sa åt Theresé, om, (och då hoppas jag verkligen att detta bara är en liten parantes och inget större) något inträffar eller vi helt plötsligt råkar ut för något tids fördröjande så lär väl jag få stå och skära upp älgsteken i 85km/timme, någonstans efter E4:an. Jag har faktiskt redan provat på att koka kaffe under samma förhållanden, det var ett litet konststycke, att stå där och parera svängarna, man måste ha en hel del ”nyp” kraft i tårna för att hålla sig kvar på samma ställe :D
 
Önskar er alla en trevlig, kommande helg så får jag informera om vår helg, när vi är tillbaka på plats igen.

Första barnet, ett test.

 

När jag nu ändå var inne på det här med barn och hur vi vuxna beter oss mot dom, ibland. Så kom jag att tänka på när Theresé var liten. Om eller rättare sagt när, hon föll eller gjorde illa sig på något sätt så sa man alltid, nämen det där gick ju bra, det är ingen fara, och du klarade det där.
 
Det gjorde vi för att vi trodde att hon då inte skulle jaga upp sig och tro att det var något farligt, alltså för att trösta henne på något sätt.
 
I vuxen ålder har hon sagt till oss att hon inte trodde att vi brydde oss om henne då vi sa så, att det var precis detsamma om hon gjorde illa sig eller inte för vi negligerade det. Där ser man vilka fel man kan göra. Men som jag svarade Helen igår, det första barnet blir en test, man föds inte med vetskapen om hur man ska gå tillväga med att fostra eller ta hand om barn.
 
Men som tur är så har hon ju sagt det och nu har vi vetat det då det gäller Jennifer. Alltså kör vi inte den metoden med henne, utan gör hon illa sig så bekräftar vi det på ett helt annat sätt.
 
Sen är det ju också så, fast man ibland inte tänker på det sättet, att jag kan ju inte tala om för någon annan, hur ont den människan har, det är ju deras smärta. Jag kanske tål peppar medan någon annan grinar över lite salt. Vi är ju så olika.
 
Min kusin, Anders, för att ta ett exempel, tålde inte pepparn, när han vände på morteln för att se vad som var i den när farmor nyss hade krossat svartpepparkorn :D, men han blev nog en erfarenhet rikare.
 
Ha en bra dag!

Bortkollrad

 

Jag la in en kommentar igår, på Lisbeths blogg, som handlade om olika härskartekniker, jag skrev att jag körde med en teknik som jag kan kalla kollrabort teknik. Vilken innebär att man avleder den som kommit på en bra sak, med något bättre, utan att personen i fråga lägger märke till det.
 
Nu pratar jag mest om yngsta dottern som ibland har vilda fantasier och önskar göra både det ena och det andra. Är det inte att åka till Hawaii så är det att skaffa en sköldpadda, en hamster, ett marsvin och 5 hundar, och det ska dessutom gå alldeles utmärkt även fast hon redan har två katter. Dom kan hon ju stänga in någon annanstans...typ.
 
När hon var mindre och väldigt mycket, rymningsbenägen, hon tyckte om att tvärsticka iväg för att se om någon skulle jaga henne, så kunde man (när man var less på all jakt) avleda henne genom att tjoa till och ropa högt -nämen Jennifer, kolla här, vad är det här för något? Sedan stod man där och såg helt vilsen ut och som att man behövde hennes vetskap. Det fungerade för det mesta.
 
När hon skulle hämtas hem från förskolan så ville hon ju aldrig gå hem med en gång men då körde man med en annan variant på kollrabort, då sa man att ok, vi kan stanna 10 minuter men sen ska vi hem. Vi hade aldrig några problem då jag började köra med det. Jag hade nog nämligen läst att vi föräldrar är experter på att ställa frågor till våra barn, då vi egentligen inte menar det som en fråga utan som ett kommando.
 
Jag hör det överallt idag också, från andra föräldrar. -Du Viktor! Ska vi gå hem nu? Om grabben inte vill hem så säger han ju givetvis nej, och det är då inte det svaret föräldern vill höra utan dom hugger direkt med, joho, det ska vi visst, nu ska vi hem. Sedan blir det gråt och tandagnisslan men hem ska dom obevekligen. Och vad lär sig då dom barnen? Jo, att när dom blir tillfrågade om saker så är deras svar ingenting värt, för hur gärna dom än vill vara kvar ute så blir det inte så, och hur än dom kämpar med att få vara vaken 10 minuter till på kvällen så kommer inte det att hända, varför ställa en fråga då svaret ändå inte kommer att räknas? Är det så svårt att ge barnen dom där 5-10 minuterna extra, så dom får känna att deras ord också är värt något? Så kanske båda parterna kan gå hem med ett leende på läpparna, och utan tjafsande. Livet blir lite lättare, jag lovar!
 
Ha det gott!

Jag heter...

 

Mitt fullständiga namn är: Maria Lundmark Hällsten, no more, no less. Så innan vi gifte oss, Åke och jag, så hette jag endast Maria Hällsten.
 
Att bara ha ett namn är kanske inte så vanligt, när det pratas om namn och vad alla har för andra namn och jag får frågan om mitt andra namn och svarar att jag inget har, så ser dom flesta ut som frågtecken. När vi skulle gifta oss och jag beställde hem några papper som behövdes så ville hon jag pratade med i telefonen ha mitt namn, ja sa jag, Maria Hällsten. Mm, ditt FULLSTÄNDIGA namn sa hon lite surt och jag kunde nästan se hur hon snörpte ihop munnen. JA, sa jag, det ÄR mitt fullständiga namn, jag heter inget mer. Jaha, sa hon och då blev det helt plötsligt ett annat ljud i skällan, som att det skulle vara synd om mig, stackars barn som bara har ett namn, hon kan ju inte vara älskad. För visst är det så man säger, kärt barn har många namn.
 
Det kommer sig egentligen av att mina föräldrar hade beslutsångest och när jag föddes var Robban Broberg, med sin låt Maria-Therese, på ropet. Dom ville egentligen att jag skulle heta just det men trodde att många andra skulle få det namnet så det slutade med att jag bara fick heta det första, Maria. Äldsta dottern fick däremot heta just Maria Theresé.
 
Mina två bröder har två namn var, även mina föräldrar, så när det blev dags att döpa lillasyster så tyckte dom att det skulle vara lite rättvisa och gav henne ett namn, Emma.
 
Varför jag skriver om detta är att igår, så kom Jennifer och undrade varför jag bara heter Maria, och vad alla andra har för andra namn.
 
Hon skulle nog egentligen ha velat haft tio namn, men fick två. Jennifer Niccolina. Hennes andra namn trodde jag i min enfald att jag kommit på, alldeles själv, men ack vad jag bedrog mig. Hennes farfar heter nämligen Nils men har i alla år kallats för Nicke. Han tyckte att hon skulle döpas efter honom (sa han lite flinande) och vi klurade på vad vi skulle kunna komma på för någon, brilliant idé. Jamen Nickolina sa jag, fast jag tyckte att det skulle stavas med två c, och så fick det bli. Vi sa aldrig något om det till vare sig Nicke eller farmor Elsie, och där fick man se två fågelbon då prästen talade om vad hennes namn skulle bli. Dom blev så överraskade och satt där i kyrkan med öppen mun men tyckte att det var så roligt att vi tagit ett släktnamn. Hallå, vaddå släktnamn tyckte jag. Det var ju ett namn som jag hade hittat på.
 
Pratade med min moster i Malå och hon säger samma sak, jamen va kul, det hette ju mormors, systers, kusin…typ. Jaha, så påhittig var jag. Men namnet är ju fint, och det är ju det viktigaste. Fast jag vet, oftast så ville man själv heta något annat, inte många av mina kompisar under skoltiden, var nöjda med deras namn heller. Så när jag presenterade mig för min sedermera, bästa kompis föräldrar, så sa jag att jag hette Jenny, för det var precis vad jag önskade då, att mina föräldrar hade döpt mig till. Hm, men dom kom snabbt på att så var inte fallet, men vad gör det om hundra år? Ha en bra dag!

Nu kommer den Theresé!

 

Åkte iväg efter 14, kom hem strax efter 19, men med Dkw:n lastad och surrad i bussen.
 
Vi hann inte mer än någonstans mellan Brännland och Vännäsby, då Åke kom på att han glömt ta med munstycket till kompressorn, som skulle behövas för att pumpa upp däcken på bilen.
 
Vi chansade på att det andra munstycket skulle passa och fortsatte därför vår resa.
 
In till Åkes moster som bo där i Sunnanå, surrade med henne en stund, det är inte ofta vi är dit. Sista gången Jennifer följde med var väl för 4-5 år sedan, och dessförrinnan var en gågn då Theresé var med och Vivan skulle bjuda på fika och fram ur skafferiet tar hon en champis med den här gamla kapsylen som man drar runt kapsylen för att få upp den. Tyvärr hann vi inte stoppa henne för det hade ju nästan varit kul att ha en sådan oöppnad flaska kvar. Där var det minsann inte snack om något bäst- före- datum.
 
Munstycket passade förstås inte, utan vi skulle prova att åka in till Vännäs och kolla om det fanns att köpa ett på macken. Innan dess hann Åkes jobbar kompis, Tore, ringa, han råkar bo i Vännäs och Åke hade provat att ringa till honom före men utan att få ett svar och nu ringde han lite påpassligt upp och ja, han hade ett munstycke.
 
Åkte till honom och tog det han hade från garaget, Åke undrade om han ville hänga på till Sunnanå, och det gjorde han. Hahaha, skulle han ju bittert få ångra, han som skulle duscha och gå ut och ta en öl med sina vänner.
Här på baksidan skulle bilen ut
Ganska lågt under bussen
Här skulle bilen ut
Kollade in bilen och funderade ett tag vart handtaget var, man ska ju putta hela armstödet uppåt, ganska smart va?
Förste maskininsten Tore som kollar in att arbetet utförs på rätt sätt, sedan fick han sköta knappen till vinschen...vilken merit!
 
Munstycket passade inte, Åke gick och fick låna ett av grannen, putta ut Dkw:n i långgräset, det var inte så lätt, haka fast vinschen och Tore fick agera förste maskinist. Och hade det funnits en tävlingslysten snigel så lovar jag att den hade vunnit ett race mot vinschen, så sakta gick det men upp kom bilen till slut.
 
Vi tröstade Tore med att det inte skulle hinna bli så dyrt för honom på puben, då han inte skulle hinna dricka så många öl nu när det tog sån tid. Hem kom han ju till slut och så, även vi.
 
Så nu, Theresé, så får du bereda plats till din bil som kommer på fredag!
 
Ha det gött.
 

Nybro Café och Expo

 

Vi som hade bestämt oss för att gå ut och gå, 10,30 igår, fast det kändes väldigt motigt i regnvädret så jag ringde upp Kerstin och frågade om vi skulle åka på Expo istället och om Birgitta och Laila skulle följa med så kunde vi ju ta en kaffe på Nybro Café, och det tyckte dom var ett ypperligt förslag. Alla tre matchade varandra med sina svarta jackor och lila tröjor och scarfar, jag var tvungen att fråga om dom ringt till varandra och frågat vad dom skulle ta på sig, men det nekade dom bestämt till.
 
Köpte lite ljus på expo, det kändes som om det kunde vara läge att få tända några stycken på kvällen, i detta regn och rusk.
 
Kerstin bjöd mig på fikat på Nybro, tackar så mycket för det, det smakade bra med en go´ bit till kaffet.
 
Det var nog 25 år sedan jag och Åke var på Nybro sist. Och jag har egentligen undrat varför vi aldrig åker dit, men jag tror att dom inte haft öppet på lördagarna förut, nu stod det då på dörren att dom har lördagsöppet så vi kanske åker dit och tar en kaffe någon helg här framöver.
 
Jag trodde att det skulle ha sett lite annorlunda ut där, lite mer gemytligt på något sätt. Som på ”gamla” Dungers i Malå, där dom förut hade röda galonklädda stolar med nitar på och med rundade ryggstöd. Idag har Dungers, bytt ägare flera gånger och nu ser det mera ut som en restaurang än ett gammalt fik, tråkigt tycker jag men det är ju upp till ägarna och vad dom vill ha. Och på Nybro var det allt dom gamla möblerna men dom var inte lika fräna som på andra ställen.
 
Nu har vi varit ute och lossat Camaron, det tog 25 minuter, först var Åke tvungen att starta upp bussen och flytta den några meter, lyfte av bakdörrarna för annars bygger dom på några centimetrar och då skrapar man upp sidan på bilen, ut med allt rat som ligger därbak, ta bort alla spännband och klossar, ut med bilen, starta upp den och in i garaget med den, kasta in alla saker i bussen igen som man kastat ut, på med dörrarna, vilket inte är så lätt då dom är både tung och hög, men nu har vi gjort det så många gånger att det nästan går på rutin. Jag sa att haka upp en skåpdörr hemma som bara väger nåt kilo, kan vara nog så svårt som det där.
 
Och nu är Åke på verkstaden och ska se om han kan få fast vinschen på något sätt så vi kan åka och hämta hem Dkw:n. Ni lär väl få veta hur det blev, imorgon. Ha en trevlig lördag!

Exempel på särskrivningar

Tack Jan A för ditt tips, ska kolla in mera på den sidan. Såg att dom lagt ner men det som står där kommer att finnas kvar. Här följer lite av det som jag såg, den lilla stund, som jag var inne.

BARN UNDER KLÄDER - rädda dem innan de kvävs!
SUPER UNDER STÄLL - dricker alkohol medan han sladdar?
ETT TRUMPET SOLO - tutar lite motvilligt?
SNODD MAPP - Åhléns kränger hett kontorsmateriel för 19:90

"Är du djur och naturintresserad?" - är inte de flesta djur naturintresserade?
"Skivad kalv lever med kul potatis" - kan skivade kalvar och potatisar vara sambos?
"Extra knäck till jul" - lite julgodis är aldrig fel.
"Svensk general agent för Kinaföretag" - militär med rätt att döda...
"Inte rädd för att visa fram fötterna" - hoppas bara att han tvättade dem innan.

Det var ju humor, ju!

 

Och sidan hittar ni, som inte hängt med, på www.skrivihop.nu

 

Glassplitter

 

Så infann sig fredagen och lugnet...en stund i alla fall. Jennifer ska sova borta nu helgen och vi ska åka till Vännäs och hämta hem Theresé DKW 61:a som står garagerad i lagården däruppe. Hon vill ha hem den till Uppsala och det passar ju bra att vi tar vår buss och åker ner dit nästa helg.
 
Problem: Mm, möjligt att det kan bli så när bilen inte går som den ska, inte har vi någon vinsch i bussen heller...än, så jag vet faktiskt inte hur Åke har tänkt lösa detta. Han föreslog att vi skulle ställa oss i en lämpligt brant utförsbacke så vi får upp lite fart, mjo, lycka till!
 
Jag köpte dessa glas förra året uppe i Arvidsjaur på dollarstore.
 
På väg tillbaka till stugan tyckte jag att jag var otroligt klantig som bara köpte 6 stycken glas, för när ett går sönder finns det inte så många kvar...typ. Vi lyckades hamna i Lycksele ifjol och passade på att ta en rundtur på dollarstore där och se, där hade dom samma glas, införskaffade 6 stycken till så vi skulle ha ett gäng. Idag finns bara ett enda glas kvar, hm.
 
När så Theresé och Anders var hemma till midsommar så fick jag ett presentkort på Ikea, vi skulle ju ner till dom på semestern så det passade ju bra. Köpte då 6 stycken sådana här glas, jo jag vet, samma misstag, tog bara 6 stycken istället för 12.

 
I måndags då jag skulle duka så gjorde jag som jag alltid gör, och som dom alltid gör i gamla western filmer, skickar glasen längst med bordet. Det har jag gjort i flera år nu och det har bara misslyckats en gång i fjol, med dom förra glasen (resterande har gått sönder i diskmaskinen) och naturligtvis inträffade en liten olycka i måndags. Jag hade precis polerat upp bordskivan, skickade iväg glaset och ser genast att det glider iväg alldeles för fort, och det försvinner över bordskanten och smäller ner i golvet. Arrghh! Så Theresé om du läser detta och har vägarna förbi Ikea, kan jag få lägga in en beställning på 6 stycken nya såna här glas då, om dom finns kvar?
 
Jo jag vet, Jan A, det där borde jag ha förutsett, för det har säkert alla andra gjort, som läst vad vi brukar råka ut för. Men ibland kan det vara kul att chansa lite också :D
 
Önskar er en trevlig helg!
 
Ps. Only for you, Helena, jag ändrade rubriken ds.

Hemmablind

 

Jag kommenterade vad Helena hade skrivit i sin kommentar till mig igår, att det inte var på toaletten vi hade ett skelett, utan i garderoben. Jo det stämmer, så är det, men vad jag tyckte var lite roligt var att när vi skulle gå i säng och jag gick för att borsta tänderna så är det faktiskt så att vi har ett skelett som hänger på insidan av toa dörren, här hemma. Det hade jag totalt glömt bort. Då är man väl hemmablind?
 
När vi var ute på en av alla promenader, tror att det var ca 2 veckor sedan så noterade jag den här typen.
 
Han/hon satt vid fönstret på Granngården och stirrade in i fönstret. Sedan hoppade den fram och tillbaka och såg helt galen ut. Det må så vara men den har faktiskt inte flyttat därifrån än, den sitter där varje dag, i samma fönster och drar näbben fram och tillbaka, är det någon som vet vad den sysslar med, uppvaktar den sig själv eller har det riktigt slagit över för den? När jag åker till jobbet vid 8,45, så sitter den där och när jag kommer hem, 14,15 så sitter den där, när vi kommer tillbaka från vår promenad, runt 15,15 så har den fortfarande inte rört sig därifrån, nu börjar man ju tycka synd om den stackaren.
 
By the way, när jag och Birgitta var ute, förra veckan så passerade vi just Granngården, gick och pratade och rätt vad det är så kommer det stora droppar av vatten längst trottoaren, ca 1 meter bred sträng, jag hinner tänka att det var en väldigt lokal regnskur, sen duckar jag och Birgitta hoppar åt sidan och vi säger i munnen på varandra, vad var det där, och sen tittar vi upp i himlen. Jo, så såg vi vad det var, dom hade på vattenspridaren inne på Granngården, där dom säljer plantor och strålen for ut på trottoaren. Hahaha, tur att den var riktad åt det hållet då, annars hade vi fått vattnet baki skallen och då hade vi minsann inte hunnit ducka.
 
Nu ska jag väcka Jennifer igen…för 4:de gången, och nu håller jag på vara less. Ha det gött!

Nötknäckarbacken/Ja berget

Var ute med Birgitta, Kerstin och Janne igår. Vi skulle gå en ny vända efter tips från jan och Inge-Gerd. Runt Ja berget, numer kallad nötknäckarbacken, sug på den ett tag och klura ut varför. Kan ge ett tips, det handlar om skidåkning i brant backe och problem med att bromsa.

Det blev nog inte riktigt den rätta vägen då vi hamnade i lingonris och svampskog, vägen krympte till ett elljusspår och sedan blev det en stig och efter det vet ju alla vad det kan bli. Sumpmark och blöta. Kom fram till ett stängsel runt I20, men ingen öppen grind där inte. Travade runt och kom till slut både in och igenom.

Jaja, vad gjorde det om vi hamnade lite fel, en sväng i omgivningarna med ojämn terräng ger säkert mer motion än att trava på på asfalten.

Våran rullande stuga med garage

 

Nu ska ni få en liten rundtur i vår buss. Den köpte vi från Kramfors i november 2007. Vi åkte ner och kan ju villigt erkänna att bussen inte kändes speciellt hemtrevlig med sitt original golv, en mörkgrön, ful korkmatta som var trasig, toaletten var halvfärdig, alla väggar och skåpar var mörkbrun och det satt ett enkel säte längst fram, på sniskan.
 
Men vi hade lite lätt panik att få tag i en racebuss som vi skulle kunna köra in camaron i, visst finns det bussar men många måste byggas om och det behövde vi inte göra med denna.
 
Vi körde upp Volvon i lastutrymmet, fick inte igen dörrarna ordentligt utan knöt fast dom. Kallt som sjutton var det när vi skulle åka hem, och jag trodde att mina fötter skulle måsta amputeras. Ingen värme funkade, och vad alla reglage var till för, var inte så lätt att veta.
 
Hem kom vi i alla fall. Och när våren kom så började vi med att annonsera ut den på blocket, då hade vi hittat en annan buss, som var billigare och med ungefär lika mycket som skulle göras på den, men vi blev inte av med den i tid utan var tvungna att sätta igång uppfräschningen innan race säsongen skulle börja.
 
Vi köpte en korkmatta, bredde ut den på asfalten utanför kylarverkstaden, spillde upp varsin grogg och började mäta inne i bussen, skrev upp alla mått i handen, gick ut och ritade på baksidan av mattan, mera mått och mera rita och mäta sedan skar vi ut alltihop, in med mattan och se, det var nästan perfekt, inte så man skulle kunna tro att Martin Timell hade låtit det se ut så här men för oss så duger det.
 
Köpte färg och sedan målade jag nästan allt som varit brunt, i vitt. Lite klisterpapper och lite schackrutig tejp, tyg från affären och nu började det likna något.
Det här tyget har jag satt därframme i en liten "typ" av garderob utan dörr, som vi hänger in våra ytterkläder i, passar väl utmärkt till en race buss.
Handtaget till toan tyckte jag var given, Jennifer sa däremot, då hon fick se det, att ja, det passar ju men nu håller det på att vara "liiite" myckeee.
Och slutligen, vi kunde ju inte låta bli att hänga upp ett skelett i garderoben.
 
Har nu haft just den här bussen i 2 säsonger, nästa sommar kommer den att få en annan färg utvändigt och eventuellt kan vi påbörja en våningssäng, Jennifer vill ha sitt egna krypin däruppe, idag då hon följer med så bäddar vi på den främre matplatsen. Det var en liten snabb visning på vart vi spenderar våra helger. Ha en bra dag!

Regplåt

E kanske för Emilie, J kunde ju vara för Jonsson och 1 för etta

Min skylt, B=Bara, F=För och K=Kul

Fortsättning på helgen och mer bilder

 

Här kommer fortsättningen från helgen.
 
När regnet slutat falla från skyarna och dom tagit fram "Torkel", ja jag tycker att den ska heta så, en STOOOR tork maskin som dom använder för att torka banan med, även bilar har dom som kör fram och tillbaka för att värma upp och torka asfalten, så gick jag till sekretariatet och frågade om jag skulle få köra min vända då jag aldrig hann fram till burn out gropen, och ja, det skulle jag visst få göra.
Torkel
 
Emilie hade ju inte heller hunnit iväg så jag mötte henne. När jag startar bilen så låter det som om man slänger in en hink med järnskrot under huven, inte fräscht, det måste bero på tändningen, dessutom vrider sig fördelarlocket och att justera det för hand är ingen hit. Åke skruvade också upp tomgången så jag gled iväg i över 50km/timmen bara på tomgången. Då jag slängde in driven för att köra fram så fick jag hålla hårt i bromsen för att inte putta till Emilie. Kvalade in på en femte plats på reaktion men någonting spökar i bilen, den vill inte komma under 15 sekunder, nu spann jag bort mig i starten och det var ju inte till någon hjälp men...
 
Tillbaka vid bussen så satt vi och hoppades på att vi skulle hinna med en kvalresa till annars var det ju kört för mig, även för Tomas Jonsson med sin Chev malibu 65:a, som rödlyktade och Kent Sehlkvist med sin vw bubbla, som inte heller fått en tid under 15.
 
Emilie fick köra om sin resa då dom inte torkat bilen tillräckligt bra och spred vatten efter sig, för då blir det tydligen inga tider på displayen.
 
Jo, vi skulle få en repa till. Mera justeringar under huven och tips från höger och vänster. Kör fram och får möta denna ”sheriff” bil. Han sätter på blåljusen då vi gick i mål och han var precis i min döda vinkel så jag hann tänka alla möjliga tankar, att han kraschat och det blev utryckning osv., men när jag lutade mig framåt och tittade bakåt så såg jag vad det handlade om.
Sheriffen
 
Det är en juniorare som kör och därför behöver han inte komma under 15 sekunder. Jag vinner repan och är fortfarande kval femma men tiden på 15,72 är inte tillräcklig så jag är ute. Kent åker också ut men Tomas som har matjord i fickorna kvalar in som etta och är vidare. Han slutar som trea i high five point serien, tyvärr så kom han inte till final i Piteå för då hade han gått in som etta. Det var honom jag mötte på hösttävlingen ifjol och då kom han på andra plats och jag på tredje. Vinnare i ET Pro klassen blev Lars Sjölund med sin Dodge Dart 63:a.
 
Här följer nu lite bilder från hösttävlingen.
 
Jan Rhodin, vinnare i super gas i sin Camaro
Brällas tillhåll, Albin Frank kom på andra plats och mötte Joakim Janse i finalen i super comp. Dom lossade inte bilen förrän på söndagen.
Vad man kan vinna om man har lite tur
Parkeringen för åskådarna
Starplattan
Sörja och blöta
1:a parkett, eller?
Inga långa köer här inte
Nämen vem är det här?
Kent Sehlkvist vw
Lars Sjölund, vinnaren i ET Pro
Tomas Jonsson
Undrade om dom glömt ta med taket till markisen, eller så tyckte dom att det blåste för mycket för att sätta upp det.
Bra att ha om man har dåliga bromsar, ehhh, eller det kanske var om bilen går så j-kla fort att man behöver bromshjälp för att inte sluta sin resa ute i skogen.
Jeppe har en lättare lossning
Emilie Jonsson med en Dodge Demon
 
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag