Lingondricka…nopp, det var…
Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.
Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?
Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!
Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.
Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.
På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!
Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.
Senaste kommentarerna