Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Maria
Inlägg - RSS 2.0Råttjakt
, tisdag 09 mars 2010 klockan 07:34,
4
4
4
4
Våran gamla stuga uppe i Malå är rätt så gles i virket, jag skulle vilja säga att dom som byggde den inte hade så stor erfarenhet men då ljuger jag. En av dom var byggnadsingenjör, och det kan man verkligen inte tro. Eller så var det på det viset att när dom väsentliga delarna sattes dit, så sov han eller var ute på en rökpaus.
Reglarna håller inte ett visst avstånd och mycket av panelen var fastspikad i tomma luften. Ena sidan på huset har vad man kallar fjällpanel, då brädorna är liggande. På vår stuga är dom verkligen liggande, till och med, snudd på hängande, och det är klart, där kan det komma in både det ena och det andra djuret.
Vi använder oss fortfarande av den stugan men vi sover aldrig i den och har inte gjort det på flera år, Niccolina har aldrig fått göra det så det är över 12 år i alla fall. Men köksdelen funkar ju och altanen är det som är värt mest på den stugan, där vi sitter med morgonkoppen och blickar ut över sjön, härligt. Här hade vi besök av en andfamilj, vilket inte är så ovanligt, men numer brukar jag inte mata dom, det blir så jädrans mycket skit på gräsmattan och sedan så klarar dom ju sig faktiskt ändå, utan bröd, vilket inte är deras naturliga föda. Dom kan komma klapprandes ändå och bara ligga vid sjökanten och vila sig.
Nå, våra katter har ju också upptäckt att det tassar i väggarna ibland. Det är när det kommit in en mus på villovägar eller råttor, jag vet inte vilket. Man ser hela deras kroppshållning blir annorlunda, dom går på helspänn och likadan blir vi.
Jag tror att det var andra sommaren vi hade katterna, alltså för fyra år sedan, som dom lyckades knipa en mus. Vilken cirkus det var och framförallt, vilket liv det blev. Vi var lika spända som katterna och Niccolina blev helt klart lite orolig, hon fattade ju inte vad som skulle hända och först var hon uppspelt som vi, vi följde med spänning allt som hände och såg hur katterna for från ena hörnet till det andra sedan hyssjade vi ner oss själva när musen var på väg. Och *TJOPP* så hade dom nypit den. När dom gjorde det så ställde vi oss upp och skrek, egentligen vet jag inte varför, vi var glada att dom lyckats med uppdraget men stackars Niccolina tyckte inte det var lika roligt.
Hon blev alldeles förstörd och fattade inte varför vi tjoade och levde om, jag tror att hon uppfattade att vi blev upprörda och rädda, och sedan skulle jag då försöka få henne att förstå att vi var glada och att katterna gjorde rätt som nöp musen. Man vill inte ha möss och råttor där man ska vara. Nä, det var inte en rolig upplevelse för hennes del och snart kommer vi inte att behöva vara i den stugan mer, så hon slipper se krigen mellan katterna och mössen.
Men jag tänkte då på det här med att man skriker, det är ju likadant när man ser på roliga klipp och någon blir skrämd. Ofta är det inte själva händelsen som gör att dom blir rädda, utan det är när människorna runt omkring skriker till, då blir det som en kedjereaktion och helt plötsligt skriker allihop. Inte konstigt att dom blir rädda, det skulle ju jag med, bli.
Idag ska jag skjutsa morsan och deras katt, Tracy, till veterinären. Tracy är inne på sitt artonde år (tror jag att det är) och ska få en liten hälsoundersökning för att se hur allt står till. Hon var lite smådålig i förra veckan och med den åldern kan det ju vara vad som helst. Vi hoppas att hon inte har några större fel och kanske bara behöver något tillskott i maten. Vi får se vad han säger.
Ni får ha en bra dag, det har i alla fall jag planer på att ha. Och om det nu inte blåser som själve den så kanske man kan sitta ute en stund efter lunchen. Igår satt jag ute i fyrtio minuter men blåsten förstörde alltihop. En mygga hade tappat sina vingar om dom hade levt nu, så är det.
Uppdaterad: tisdag 09 mars 2010 klockan 07:37
.jpg){kind=small}
.jpg)
4 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Helena Nilsson Springare säger:
Åh fy fanken för råttor :-( Man kan ju bli så himla sjuk om de lämnar efter sig sorkpestbaciller eller nåt. uuurk..
tisdag 09 mars 2010 klockan 08:38
Maria Lundmark Hällsten svarar:
Jag vet numer vart dom brukar härja och det är bland annat i kökslådorna, så nu, varje höst då vi åker därifrån så lyfter jag ur alla bestickslådor och flyttar dom till ett råttsäkert skåp, det känns betydligt bättre då man slipper få råttskit på besticken. Men som sagt, den nya stugan är på G och den är absolut, rått tät. Det ska bli skönt. Ha det gott!
tisdag 09 mars 2010 klockan 08:48
Lisbet Olofsson säger:
Det är nog skrämmseleffekten som får en att rycka till eller skrika inte själva föremålet/djuret. Överraskningseffekten är stor.
Tror jag - känns det som
tisdag 09 mars 2010 klockan 08:32
Maria Lundmark Hällsten svarar:
Absolut! En granne höll på skrämma sk-ten ur mig då jag skulle ner i källaren, jag låser upp den tunga pansardörren och slänger upp den, snudd på rätt i ansiktet på tanten, jag blev minst lika rädd som hon, inte hade jag väntat att någon skulle stå där bakom, hahaha..och när jag tjoade och sprätte till så gjorde hon samma sak.
Tuesday 09 March 2010 klockan 08:45
Skriv kommentar