Det är mycket nu

 

Det bidde inget besök hos bossen igår. Hon hade glömt bort att hon skulle till Ryssland idag, hon trodde att det var imorgon, så hon var en dag kort. Så då bestämde vi att jag kommer och hälsar på henne då hon kommit hem därifrån.
 
Jag tog istället min stol och gick ut och satte mig under balkongen på gården. Det tog bara en stund så var vi två, sedan tre och till slut fyra stycken som satt där ute och pratade. Två timmar i solen gör bara gott, hoppas att det blir lika bra väder idag så kan man fylla på solförrådet efter träningen. Niccolina ska dessutom till Vindeln med scouterna ikväll, inte för att solen lyser då men man kan då önska lite plusgrader till dom.
 
Helt otroligt att det bara är en vecka kvar innan vi är inne i April månad. Åke började prata om deklarationen igår och det blev också ett wake up call (på att sommaren närmar sig). Jag får ju igen (förhoppningsvis igen) på skatten i juni och Åke först i december, och dom senaste åren har jag fått tillbaka upp till 10 000:- och jag lovar, det skulle vara väldigt välkommet i år. Men bara för att jag nu skriver det så sprack väl den önskningen också, jaja, vi får se vad papperen säger, dom borde väl snart dyka upp i brevlådan. Lika spännande varje gång och jag försöker alltid dra smygen, hur lätt det nu är med alla dessa papper som är vikt åt alla håll 🙂
 
Det kommer att bli en fruktansvärt dryg månad nu i april, vi har försäkring för tre bilar, som ska ut, dessutom fick jag den fina lilla skatten på Cheven, 3000:- vill dom ha. Och det tackar vi televerket för! I maj är det sedan dags att besikta Camaron och innan dess ska den förhoppningsvis gå som en klocka. Det är mycket nu.
 
Näpp, nu ska jag surfa vidare och se vad som hänt i världen, jag återkommer vid ett senare tillfälle, hoppas ni får en lika bra dag som jag ska ha…seeee yaaaa!!!
 
 
 
 
 
 

Intyg som inkommit till Skandia

* Sedan jag kört förbi hotell Horpe kommer jag ingenting ihåg tills jag fick syn på konstapel Johansson

* Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra sidan och hamnade i diket

* Jag tutade, men bilhornet gick inte, för det var stulet

* Jag stannade vid övergångsstället då motparten körde mig i stjärten utan min tillåtelse

* Jag återvände hem, men tog fel på hus och törnade emot ett träd, som inte finns på min tomt

* Lastvagnen stoppade och jag stoppade. Lastvagnen startade och jag startade men så stoppade lastvagnen utan att jag stoppade och då träffades den bakifrån

Aktiv dödshjälp

Av , , 6 kommentarer 3

Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.

Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.
 
Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.
 
Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.
 
Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.
 
Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!
 
 

Men äntligen…

Av , , 2 kommentarer 4

Fick in en liten liten sticka under hälen igår då vi var ute och gick. Och hur något sååå litet, kan göra så ont, är helt obegripligt.

Annat var det då Theresé hade lekt med blyertspennor i soffan och missat att plocka bort en av dom, och givetvis satt den fast mellan dynorna och jag kastade mig ner i soffan och pennan borrade sig fast i låret. Det gjorde fruktansvärt ont, men den gick då att få bort, om än lite trögt. Ja jag vet, Theresé, det var inte avsiktligt. Ska väl också tilläggas att händelsen med pennan inträffade för ca tjugo år sedan.

Nåväl, nu fick jag då äntligen bort den lilla sk-t stickan men man ska var vig som en jag vet inte vad, och sen ska man ha syn som en hök för att kunna hitta något så litet.

Over and out!!!

 

Från boken

Litet utdrag från min klipp och klisterbok:

* Att planera vår framtid är inte lätt fast lagret av data är stort. Men det ordnar sig säkert på något sätt, för det har det alltid gjort.

*Jorden är klotrund överallt, så underligt det låter. Om vi inte håller huvudet kallt utan låter vår tro ta politisk gestalt, blir den säkert pannkaka åter.

*Tiden är utan ända och bakut strider ingen minut. Men böcker har början och slut. I den kan man återvända till vad man har mött förut genom att bläddra bakut.

Skrivit av Björn Berg och Alf Henriksson

Sagan om tån

Av , , 2 kommentarer 4

När jag var yngre…inte ung 🙂 så hade jag denna boken och satte in biobiljetter, tidningsutklipp och diverse saker, skrev dessutom lite av en dagbok.

På en av sidorna har jag klippt ut ett kåseri som stod i Hemmets Journal, i början på 80-talet och historien är bara för bra. Den kommer här i en något nerbantad version.

Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.
 
Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.
 
Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.
 
-Med stortån!! Säger hon.
-Hämta en järnsåg och klättra in till mig..
-Till dig! Ligger du naken i badkaret?
-Såklart, tror du jag tränar klädsim?
-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?
-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…
 
Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.
 
Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!
 
Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.
 
Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.
 
Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.
 
-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.
 
Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…
 
-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!
 
Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.
 
Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).
 
På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån…
 
Jag har skrattat så många gånger åt denna historia och nu undrar jag helt plötsligt om det kan vara för att denna sak, skulle lika gärna ha kunnat hända jag…eller Åke. 🙂
 
Ha en bra dag!
 

Mystiska tassavtryck

Av , , 4 kommentarer 3

Var ute på kvällspromenad med Birgitta och Freds syster och kom hem för en liten stund sedan. Dessa tassavtryck kan skådas på bron över till Umestan.

Dom väckte först en undran över vilket djur som satt sina tassar där. Vi såg dom bara i ögonvrån men ju längre upp på bron som vi kom och ju fler spår vi stötte på så var vi till slut tvungen att stanna upp och kolla in dom ordentligt och fick då se att det är någon som roat sig med att måla dit dom. Det var väl för väl, konstigt djur hade det då varit som lämnat såna tassavtryck efter sig.

Några sista läkarutlåtanden

*Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg

*Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår

*Patienten går med något sånär levande stöd

*Aktuella mediciner: vet inte vad de heter

* Slipsen nedsys i såret

*Patienten måste sova högt under kudden

*Ont i vänster växellåda

Middag på Lundalogén

Blev uppringd igår av Lena på ”lundalogén”, som undrade om jag hade middags planerna klara eller om vi ville komma dit på middag. Och inte är man så dum att man tackar nej till god mat en lördagskväll med gott sällskap 🙂

Innan middagen serverades så satt vi och små pratade litegrann och kom in på ämnet tältning. Jag och Åke har inte många timmar i ett tält men vi har provat på det. En gång skulle ett par kompisar till oss iväg och tälta någonstans upp mot vindeln hållet. Vi kom då på den smarta idén att vi skulle ta vårat tält och leta rätt på dom. Theresé som inte var så gammal då var jättesugen på det och vi packade ner lite småsaker och åkte iväg, helt övertygade om att vi skulle hitta igen dom.
 
Nu gick det inte som vi planerat, dom var inte där vi hade trott och inte blev det bättre av att vi inte hittade någon plats som vi tyckte dög. Myggen blev ettriga och ingenting kändes roligt längre så vi åkte hem, till Theresé stora förtret. Hon ville ju tälta. Och nu kan ni ju gissa vad vi då gjorde…Vi slog upp tältet i hennes rum så hon fick sin natt i tält även om det blev inomhus. Man får ju inte vara dum 🙂
 
Efter en god middag med efterrätt så bar Brälla upp skivspelaren från källaren, då skulle det poppas.
Han hade köpt 500 singlar så det fanns en hel del att välja mellan. Vad sägs om denna låt?
Stefan Ruden med Jag har byggt en rymdraket. Låten inleds med textraden: Jag har byggt en rymdraket och doa kören sjunger med ljus stämma: Har du det? Har du det? På slutet av skivan, då han sjunger samma sak så svarar doa kören med : Ja vi vet, ja vi vet. Skivan fick inga höga betyg men den var onekligen lite annorlunda.
Här letas det efter favoriter.
 
Vilken låt skulle ni säga, är eran favorit rakt igenom? Och nu ska ni tänka på en låt som ni skulle måsta lyssna på varje dag i en månads tid. Då måste man verkligen tänka efter. Oftast lyssnar man på musik efter sin egen sinnesstämning eller om det är speciella minnen man vill väcka. Själv skulle jag i det fallet välja låten I hear you knocking med Dave Edmunds, den kan jag lyssna på om och om igen. Och med dom orden avslutar jag morgonens bloggande och önskar er en fin dag.
 
 
Maria Lundmark Hällsten