Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Do you speak english?

Vem hade kunnat veta vilket jobb detta skulle bli, att flytta om lite i Niccos rum och sortera bort saker? Det värsta är att det inte är ett enmansjobb eller att det bara tar en dag att göra. Jag började kladda med färgen på hennes skrivbord igår, och det är ju inte bara en skiva och fyra ben, sen ska man vänta innan man kan ta nästa vinkel eller vrå:

Om man tittar in i hennes rum nu så inte kan man tro att detta ska börja likna något vettigt:
 
Vi höll på i några timmar igår kväll och när jag satt mig ner i fåtöljen för att ta en välförtjänt kopp kaffe och jag tittade ut över vårat tv rum, så inte kändes det som om vi har mindre saker än Nicco, i sitt rum.
Det ser ju ut som värsta loppisen här hemma. Får se hur mycket ordning jag hinner få till idag. Tyvärr straffar sig allt stående på foten också, och inte har jag sovit oavbrutet hela natten, det värker och gör ont, men imorgon ska jag ju få linda foten och det ska bli roligt att se om man känner sig bättre så.
 
Jag kom att tänka på fasadflaggor då jag gick igår morse. Vi hade alltid förut, nä nu ljuger jag, det har vi fortfarande, USA och rebell flaggor som vi brukar sätta på busstaket då vi firar midsommar etc. bara för att vara annorlunda. Men detta var för en herrans massa år sedan och då var det nog inte ens lika lätt att få tag i en Amerika flagga. Vi hade hittat en nere på High Chaparral och tyckte den såg cool ut så vi skulle ta den till stugan och sätta upp på gaveln.
 
Det gjorde vi den sommaren och sedan då hösten kom så överlät vi flaggan till min farbror och hans fru, som också har en stuga på samma Udde fast på andra sidan. Dom tyckte den var snygg och att den passade bra på deras gavel.
 
Nästa gång vi kom upp fick vi höra att det inte hade varit så kul med flaggan trots allt. Dom kan nämligen ingen engelska, någon av dom, och en sen höstkväll hade det knackat på dörren. Det var en ung kille som var överlycklig över att ha fått syn på flaggan för då visste han att han skulle kunna få hjälp av någon som kunde språket. Han tog ju för givet att dom var från staterna, då dom stoltserade med flaggan.
 
Dom fick en massa sjå med att försöka förklara att dom inte fattade vad han sa eller att dom inte kunde hjälpa honom. Jag kommer inte ihåg men jag tror att flaggan plockades ner, ett tag efter besöket.
 
Ha en underbar dag!
 
 

2 Kommentar

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Jan A säger:

Det ser ut att ha varit razzia på Niccos rum :)

Tuesday 13 April 2010 klockan 08:34

maluh

Maria Lundmark Hällsten svarar:

Hahaha, mer eller mindre, faktiskt. Jag ska gå ut med en kasse och ställa upp saker i soprummet också, och sen hoppas jag att det alltid finns någon som tycker om grejen och tar med sig det hem. Det är återvinning det! Vi hotade Nicco igår med att den dagen hon får barn så kommer vi att ge det barnet lika mycket saker som hon har haft, och då svarade hon att hon skulle slänga alltihop...jojo.

Tuesday 13 April 2010 klockan 09:19

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag