Ok, då vet vi…
Googla på…
Apropå delar till bilen så kom jag på igår att det finns en kille i Skellefteå som även han kör dragracing i min klass och med en likadan bil som jag. Jag sa då till Åke att han kanske skulle prova att ringa till honom och höra om han vet av någon som har grejer.
Nu har han ett namn som det fanns några stycken av så jag testade att googla, och se, efter en halvtimmes letande så hittade jag en sida där hans mailadress fanns med. Ganska otroligt ändå, och hade detta varit före internets tid så hade vi nog antingen fått ringa alla med samma namn eller lägga ner projektet med att hitta honom. Vi hade nog knappast hittat någon info i ett uppslagverk 🙂
Uppstekt palten, eller vad det nu var???
Ingen här som vet av delar till en Chevrolet Camaro, årsmodell -70? Delar som i, till exempel styrsnäcka, framskärmar, servo, framlykta etc. Om ni vet av någon som har delar eller kanske att ni har något liggande själv som ni inte kommer att behöva, så får ni jättegärna höra av er till oss, min mailadress är: [email protected]
Jag har varit i kontakt med Trafik Försäkringsföreningen, och i dom fall då någon bil inte har varit försäkrad så går dom in och hjälper till, det känns tacksamt. Så nu har vi bara att vänta på utredning och sånt så får vi se vart det barkar iväg. Nog om detta nu.
Jag hade gjort i ordning uppstekt palt till Nicco igår, till middag, hon är inte så förtjust i kassler som jag och Åke intog. Först sätter sig Åke vid matbordet, sneglar ner i Niccos tallrik och frågar vad det där är för något. Hm, säger jag, det låter ju inte bra ut om inte du kan se vad det är för mat. Nicco släntrar sedan in i köket och stirrar ner i tallriken, bläää säger hon, den där maten fick vi till lunch. Ha, säger jag, vad fick ni för lunch? Vet inte, svarar hon. Hahahaha, sen undrade hon också vad det var som låg på tallriken.
Det var inget konstigt egentligen, palten var köpt på affären och tillverkad i Strycksele. Men den är ju lite mörkare än den palten vi ”normalt” brukar ta så av den anledningen kände dom inte igen den.
Idag, alternativt imorgon, så kommer dom hit och ska byta ut våra fläktar i köket, nu blir det en med lite modernare snitt och som gör mindre väsen av sig, enda nackdelen är att den är lite böjd, så nu får man hitta andra ställen att ställa ner kryddor och sånt som man använde sig av dagligen. Men allt är ju en vanesak, det blir säkert bra när den sitter på plats.
*Correction: Dom kommr inte idag, det är imorgon, det blir så där då man läser fel eller får fel saker för sig, men då har jag en extra dag på mig att rengöra kryddhyllan, intet ont som inte har något gott med sig 🙂
Vill dessutom tacka Britt, en granne i huset, som jag fick ta glaskepsen av som ska sitta på fläkten, mina föräldrar har nämligen en likadan men glaset hade gått sönder och här fanns inte heller den kvar, men Britt, minsann, henne är det ordning på, hon hade kvar den och den var hel.
Jag hörde att min lillebrors fru, Svetlana Hällsten, ska bli intervjuad i radion idag, hon ska nämligen åka upp till Skellefteå (från Stockholm) och där sy eller ja, jag vet inte riktigt vad det är hon ska göra just i Skellefteå, men meningen är att hon ska göra en ny västerbottens dräkt, hon och några fler, sen får man rösta på den dräkt man tycker ser bäst ut och vinnaren ska sedan få ge den till Victoria, vid bröllopet, eller nåt sånt. Jag återkommer med info om detta då jag har fått veta mer.
Och med dom orden avslutar jag morgonens blogg och går istället över till att fundera vad jag ska ta mig till frukost. Ha en fin tisdag!
Kraschen på Näckrosvägen
Vi hade dragit över Camaron till verkstan där han hållit på att skruva med bilen, ni vet, dom där sista grejerna som ska göras innan besiktning och så där. Själv är jag i tv rummet, har precis slagit upp kvällens första rykande kaffekopp och slår mig ner i fåtöljen, då jag hör ett välbekant ljud utanför. Reser mig upp och hinner lagom se Åke i Camaron och hur han helt plötsligt åker iväg med ett j-kla ljud, jag trycker upp balkongdörren och hinner se honom fara iväg nerför Näckrosvägen och sedan kraschar han in i den första bilen som står där, Camaron rusar vidare och kraschar in i nästa bil.
Jag fattar absolut ingenting. Jag vet att jag säger högt till mig själv: VAD HÅLLER HAN PÅ MED; VAD GÖR HAN??? När han fått stopp på Camaron så står han fortfarande och gasar under en kort stund och min första tanke då är att han har fått en hjärtinfarkt och ligger avtuppad i bilen. Jag rusar in och slänger på mig jacka och skor och springer ner. Hinner runt hörnet på huset då Åke ringer, jag är på väg säger jag och vi lägger på.
En man står och pratar med Åke, han själv går runt och plockar bitar från bilarna som ligger utspridda på vägen en tjej står och pratar med polisen i mobilen och allt ser ut som ett smärre katastrof område. Polisen dyker så småningom upp och gå runt och förhör alla som står där. Allas historier överensstämmer så dom är nöjda med det. Vad som hände är följande.
Först och främst så kör han bilen hem från verkstan och det på grund av att vi missförstått varandra. Han trodde att jag hade ställt på bilen vilket jag inte trodde var nödvändigt förrän vi skulle besikta den. Jag var bergsäker på att vi skulle dra hem den till garaget då han skruvat klart. Nå, Shit happens, som ni vet, och ofta händer det dessutom just oss.
När han kör in på Näckrosvägen så ska han gasa lite lätt för att jag ska höra att han kommit hem, vilket jag gör. Då hakar gasen upp sig och bilen drar iväg, han bromsar allt han kan och framhjulen låser sig och därmed förlorar han även styrningen. Nu vet vi inte säkert när följande inträffade men någonstans på vägen ner till första bilen eller efter den första kraschen så går styrsnäckan sönder, vilket innebär att ratten bara snurrar runt utan att hjulen rör på sig. Åhhh, vad gör man eller vad säger man?
Jag vill ge en eloge till poliserna som var här, allt gick lugnt och städat till och en av dom som förhörde mig sa att det är ju ändå tur att det bara är materiella saker, det kunde ha varit betydligt värre. Och det är så sant. Han sa dessutom med glimten i ögat att han tyckte att Camaron såg j-kligt snygg ut men sa han, den såg förmodligen bättre ut innan kraschen. Han avslutade förhöret med att säga: ja, vad säger man…det är bara att gilla läget. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden, jag hade sagt dom orden till tre personer just innan han sa dom.
* Jag är evigt tacksam att ingen människa stod i vägen
* Jag tackar någon däruppe för att Åke klarade sig helskinnad
* Jag är oerhört glad över att jag får igen pengar på skatten, dom lär behövas till kostnaderna för bilarna, vi var som sagt var inte försäkrade
* Och jag är också glad över att det inte var jag bakom ratten, ståendes i burnout gropen i Fällfors
* Samt tacka Brälla för hjälpen att dra bort Camaron till garaget
Och som sagt, vad vore livet utan händelser och upptäckter…ganska tråkigt, men säkerligen väldigt njutbart såna här gånger 🙂
Ingen blev skadad
Gårdagskvällen i bilder:
Återkommer senare med vad som egentligen hände, har inte tid just nu. Men jag kan genast säga att spåren ni ser är inte "burnout" spår, utan bromsspår, och att ingen kom till skada, förutom bilarna, och slutligen, det var ingen buskörning.
Nu är glada julen slut slut slut
Julegranen kastas ut ut ut…
.jpg)
Vilket det ser ut som om dom har gjort, men Janne undrade om det var bråttom att städa ut julen eftersom dom glömde att ta rätt på julgransfoten? Det lär dom väl uptäcka nästa gång dom ska upp med granen.
Eländes elände
Jag gjorde en sväng ner på stan i fredags, förutom ett besök på Åkerbloms så tog jag en tur inne på Hemmakväll, vis om att det var fredag och vilken dynga som visas på tv:n en sådan kväll så hyrde jag tre filmer.
Inte så lätt alla gånger då dom har metervis med dvd filmer, från golv till tak och med ryggarna utåt, så jag skippade letande och gjorde det lite lättare för mig när jag siktade in mig på topplistan.
Valde tre komedier, för nu skulle det skrattas, tyckte jag. Den första filmen vi såg på heter Old dogs, och huvudrollsinnehavare är John Travolta och Robin Williams. Vi skrattade hysteriskt vid flera tillfällen, den var bara för korkad. Bland mycket elände så inträffade följande händelse: Robin skulle inför ett möte göra en sån där fejkad solbränna. Man går in i en maskin och brunfärg sprutas över en. Han fick lite problem då tjejen som skulle stoppa alltihop, var strängt upptagen med att prata med John så när han äntligen kom ut därifrån så var han verkligen brun, med en lätt vithet runt ögonen. På flygplatsen kom det fram människor till honom och pratade det ena konstiga språket efter det andra, i tron om att han var utrikes ifrån.
Nu ska jag berätta en alldeles sann historia. Människan i sammanhanget ska jag inte nämna vid hennes rätta namn eftersom jag inte frågat om hennes lov att skriva om detta, fast jag tror inte att hon skulle opponera sig.
Nå, jag och ****skulle träffas vid en viss tidpunkt och innan dess skulle hon anlägga en fejkad solbränna. Hon skulle iväg på ett viktigt sammanträde någonstans i Sverige, dagen efter och hon ville se fräsch och brunbränd ut. Hon ringde då vi hade en avtalad tid och sa att hon skulle bli lite senare. Maskinen hade gått sönder och sprutade färgen ojämnt så hon blev randig. Maskinen skulle tvär lagas och hon skulle få ett nytt varv på sig.
Det fixade dom också men med den följden att det blev liiite för mycket färg och även hennes handflator blev bruna. Hon var inte speciellt nöjd med sitt utseende men vad kunde hon göra, färgen tvättas inte bort och inte kunde hon ställa in mötet heller. Hon blev erbjuden en cd skiva som kompensation.
Nä, nån sån där grej skulle jag aldrig ställa mig i, då gick jag hellre runt och var vit om jag inte kunde sitta i den riktiga solen och få färg.
Brälla bjöd på fika på Ullas igår, efter deras slitsamma arbete med lossningen av containern. Han skickar en hälsning till dig, Sören Fjellstedt (om du nu råkar läsa detta) och ag hade nog ätt, han tror sig vet att original skylten finns kvar.
Ha en fin söndag och njut av solen!
Knäpp, eller oknäpp knapp?
I all städning så kom denna knapp fram:
En knapp som Theresé hade på sin jacka, bara några år gammal och som sedan hamnat i skymundan tills den nu kom fram i dagens ljus.
Åke var kvick på att anmäla sitt intresse att ha den på sin jacka, och hans önskan gick i uppfyllelse. Inte för jag vet om han utgör ett seriöst intryck på kunderna han är hem till på sin arbetstid men men…
Det ena gav det andra och en person i Vindeln tyckte att han skulle utöka sin samling av knappar och gav honom den som numer sitter till vänster om den ursprunliga. Mm, kanske ligger något i det.
Tatueringar
Lisbet lämnade en kommentar angående min soltatuering och jag kom då att tänka på Birgittas dotter, hon har tydligen en liten tatuering nere vid ankeln, det är en streckgubbe.
.jpg)
Vid ett tillfälle då hon låg och solade så hade det kommit fram en liten kille till henne, typ knackat henne på axeln och frågat lite försynt om hon sett vad dom gjort. Hon förstod först inte vad han menade men han pekade på foten och sa, vet du att det är någon som har ritat på dig? Hahaha, den var ju för bara för bra. Han trodde nog att det var något busigt barn som varit framme och kluddat på henne då hon solade.
Long time ago
Så här såg jag ut då jag var liten:
Och detta är Åke, då han låg på BB:
En kompis till Nicco stod och tittade på dessa bilder som vi har stående i bokhyllan, hon har stått och tittat på dom vid två olika tillfällen och varit lika förvånad och undrat över vid vilket sekel korten har varit ifrån. Speciellt det med Åke då, att dom hade munskydd och så, det kunde hon inte riktigt smälta.
Det var lite annorlunda tider då, jämfört med idag, då du helst ska ut genom dörren och åka hem så fort du bara kan efter födseln, ingen pardon.
Pratade med Theresé igår och hon berättade om alla kurser man kan gå, inför att man ska bli förälder. Är det inte profylax så är det försäkringar, amning, livet efter födseln osv. Det enda jag kände igen var profylaxkursen som inte gav ett dugg…inte för mig i alla fall. Jag sa till Theresé att det där med andningen, det löser sig nog när du väl ligger där. Hon berättade dessutom att just profylaxen kunde man gå på privat och betala 2000:- för, men aldrig säger jag, att man skulle betala för det. Men tydligen finns det dom som är desperat och faller till föga.
Huvudsaken och det viktigaste av allt är väl att man själv vet vad eller hur man vill ha det. Visst är det svårt när man ska föda första gången, då har du inget att relatera till annat än till andras historier som nästan aldrig kan jämföras med ens egna, alla är vi ju olika. Det enda man vet helt säkert är att man inte kommer att missa när det är dags, för det känner man otvivelaktigt, men man vet också av vilken anledning det gör ont. Och det är alltid en tröst, plus att man vet att det faktiskt, bara, är under en kortare period. Nog om detta.
Åke är och hjälper Brälla idag, det har kommit hem en container från USA som ska lossas. Innehållet i den är tveklöst, två-tre bilar och sedan kan det vara en del småkrafs. Det brukar ta sin tid att tömma containrarna men dom är aldrig ensamma, det brukar vara många på plats som är villiga att hjälpa till.
Själv ska jag sitta ute oavsett om det blåser eller inte, man blir ju knäpp av att sitta inne hela tiden. Kerstin Och Janne ser ut att ha kommit hem, det lyste i alla fall i fönstret igår kväll så det är bara att önska dom välkommen hem till ett snöfriare Umeå, än det var då dom åkte.
Ni får ha en fin lördag!
Senaste kommentarerna