Nöden är uppfinningarnas moder

Jag körde förbi hos min föredetta boss, Annika. Hon är alltid i farten med nya projekt och har många järn i elden…samtidigt.

Nu har hon fixat en ny uteplats med nedsänkt badtunna,utedusch, altan ja, you name it, she got it.

Jag blev placerad i en stol och skulle kolla in då hon målade sin tegelugn som hon har på altanen.

Hon hade hittat en gammal färg som hon använt tidigare (en speciell, dyr färg som dom använder att måla kyrkor och sådant med), och som nu, tyvärr, hade frusit så den innehöll en hel del klumpar.

När hon ledsnat på att röra om i byttan så körde hon ner bägge händerna istället, greppade en stor klump och smetade in tegelstenarna. Det såg ut att vara aningens lättare än med pensel, men…sa jag, vad gör du om mobilen nu ringer? Mm, sa hon, det får vi se då. Sedan fick hon ett hårstrå i munnen och hade smärre problem med att försöka få bort det utan att använda fingrarna. När jag så skulle åka därifrån så undrade jag om jag skulle stänga dörren. För att ta sig runt på framsidan, så måste man antingen gå igenom en liten verkstadsdel, eller gå igenom huset, om man nu inte hoppar över staketet.

Ja sa hon, stäng dörren. Men hur ska du då göra när du är klar, undrade jag. Ja, sa hon, det löser sig.

Nu vet jag ju inte hur det gick, men är det en sak jag är absolut tvärsäker på, så är det att hon aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, blir rådlös. En sann, uppfinningarnas moder, med andra ord.

Etiketter: , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>