Min pappa, efterlyst av polisen???

Av , , 2 kommentarer 4

Mamma ringde igår kväll och undrade om vi hört ifall polisen haft någon utryckning runt Mariedal-Mariehem. Jag hade suttit och surrat i telefonen i nästan en timme och hade därför varit tillfälligt borta, i min egen värld. Och Åke hade precis kommit innanför dörren då han varit och bytt två däck på bussen.

Så berättade hon att pappa tagit sin cykel för att åka ner på Mariedal för att klippa sig. Han gick och satte sig för att vänta på sin tur. Efter en liten stund kommer det in två personer, en av dom en kvinna, som tar en stol och sätter sig framför honom. Hon plockar fram en polisbricka som hon visar honom och sedan säger hon att han ser ut som en person som dom söker, nämligen en gråhårig man på cykel.
 
Hon vill att han tar fram sin legitimation, men han svarar att han inte hade någon plånbok med sig, han hade bara stoppat ner en femhundring i fickan då han åkte hemifrån. Ja, så ville hon ha hans personnummer samt ta ett kort på honom.
 
Han gick med på detta men sa till mamma att han känt sig väldigt dum och förstod verkligen ingenting. Han hade också frågat vad som hade hänt och varför dom trodde att han skulle ha något med detta att göra och han fick till svar: -Det får du läsa om i tidningen imorgon! Sedan åkte dom iväg.
 
Det var det skummaste, dummaste jag hört någon gång, och jag väntar fortfarande med stor spänning på vad som ska komma att stå i tidningen idag, igår hittade jag då ingenting. Eller jag och jag, jag gissar att vi alla väntar med spänning, på vad som ska bli av detta om något alls.
Här får ni en lätt censurerad bild på den misstänkte förövaren:
 
 
Idag ska jag in på Meca igen, bussen startade inte igår, oooohhh, Halleluuujha, vilken överraskning. Som tur var så var det ett smärre problem, batteripolen hade gått i två bitar så det var som dåligt med kontakt. Sen ska jag och Nicco åka tillbaka på sportlagret och byta ut jackan som var för kort i armarna. Önskar er alla en bra fredag!
 

Undrar just…

Så här ser det ut på Näckrosvägen, just nu:

Jag kan nästan sätta en hundring på att ingen av dessa bilar tillhör denna adress, inte heller att någon av dom är här på besök. Kolla in avståndet mellan dom bakersta bilarna, hur skulle dom ta sig ut om inte framförvarande bilar flyttar sig först? Nä, dom kommer säkerligen från en bilfirma en liten bit härifrån. Nu står dom på rätt sida av vägen…duktigt! Vad som orsakar mitt huvudbry är den första bilen:

Det sitter nämligen en liten gul lapp mitt på framrutan, med ett kryss på, vilket betyder att den är belagd med körförbud. Men hur har den kommit hit? Och ännu mer intressant ska det bli att se hur stackarn den försvinner från gatan imorgon.

Bara så ni vet…

Kerstin är en riktig hårding. Det är 12 grader på solsidan, det blåser så hårt på slätten att en fluga som landar på en motorhuv, kommer att göra 1½ meter bromsspår innan den åker av, och Kerstin vägrar i sten att sätta på sig långbyxor. Näpp, är det sommar så är det sommar, då ska man bara ha capribyxor eller shorts. PUNKT

Känner några som gör tvärtom. Där är det långkaslonger som gäller fram till midsommarafton, och skulle det råka på vara kallt dagen efter, så åker dom på igen. Nu pratar jag inte om mig själv, men jag tänker inte nämna några namn. Dom vet nog själv vilka dom är. Hahaha…

Nu så

Av , , 2 kommentarer 4

Hade ju sagt att jag skulle visa vad jag fått av Theresé. Tavlan som föreställer Enya, är gjod av pärlor, så nog har hon suttit ett tag och knåpat med den. Än så länge så sitter den i tv rummet men så fort vår hall har blivit omgjord så ska den få en hedersplats där. Jättesnygg tavla!

Jackan jag fick gör sig ingen rättvisa då den är fotad när den hänger på en galge, men det var som svårt att fota sig själv, det får bli någon annan gång. Men jackan är snygg ändå, galge eller inte.

Slutligen ett kort på plantaget ute på gården, taget strax efter klockan sju på morgonen. Det dröjer nog inte så länge nu innan ringen därute kommer att vara full av blommor och färger.

Papegoja på taket

Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Jag la väl inte ner några fler tankar på detta, jag menar vad gör man? En fågel på rymmen är nog inte så lätt att hålla reda på. Åke hade kommit hem och jag har för mig att dom gick ut för att se om dom såg den, men den var bortblåst.
 
Det gick några timmar och sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och utanför stod det en tjej i 11-12 årsåldern och undrade om det bodde en Jennifer här (ja, Nicco hette ju Jennifer på den tiden). Jag såg nog lite konfunderad ut, eftersom tjejen var så mycket äldre än Nicco, och jag kunde nog inte förstå vart dom hade lärt känna varandra. Men då sa hon att hon hört att det skulle finnas en tjej i den här uppgången som hette Jennifer och som hade sett en papegoja.
 
Ja, då gick det ju upp ett ljus, detta var ägaren till papegojan och hon talade om att den passat på att rymma när hennes mamma (eller om det var pappan) skulle hänga ut några mattor för att vädra dom, dörren stod öppen och papegojan såg sin chans till ett litet äventyr. Dom bodde i en av villorna härnere på västerslätt, så den hade ju flugit en bit.
 
Ja sa jag, hon bor här, men papegojan var det flera timmar sedan hon såg och den flög upp på taket och förmodligen sitter den nog inte kvar där. Nicco klädde på sig och följde med ut för att spana.
 
Tror ni inte att fågeln satt kvar däruppe. Tjejen sprang upp för trapporna, ringde på dörren till lägenheten på översta planet, personen som bodde där var turligt nog hemma, hon frågade om hon fick komma in och öppna fönstret, och det fick hon. Sedan ställer sig tjejen på fönsterbrädan, sträcker upp handen mot taket och hennes fingerspetsar når tak kanten. Sedan lockar hon på sin kompis.
 
Nicco som står därnere, får se hur fågeln sakta närmar sig handen för att sedan hoppa upp på den och tjejen behöver bara dra in den igen, med fågeln sittandes på den. Vilket lyckligt slut, både för tjejen och för fågeln. Detta var också runt påsk, så hade dom inte fått tag i den så var väl chanserna små att den skulle ha klarat många dagar i kylan som kan vara i april.
 
Ja där ser man, det händer saker här på slätten, det gäller bara att komma ihåg dom. Denna historia blev jag påmind om under kulturnatta. Det var nämligen en kille som Åke känner, som hade blivit biten av en papegoja, och i och med att han sa det så poppade detta upp. Man har saker lagrade i skallen och vid vissa utvalda tillfällen så kan dom poppa upp.
 
Ni får ha en bra dag idag, och tänk, imorgon är det fredag….igen. Otroligt på min ära!

Race med spermievagn

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé ringde igår och vi satt och surrade, hon sa att en av tävlingsledarna i Fällfors hade sett att hon väntade barn och undrade om det inte lutade åt junior dragster för hennes del, nu i Juli.

Mja, svarade hon, om man får köra ett race med spermievagnen (annat ord för barnvagnen) svarade hon. Ja, han skulle återkomma i frågan.

Liten kul grej, anser jag, om dom var flera stycken, vill säga.

Tänk er tjugo barnvagnar på startplattan, och med barnen i vagnarna så torde detta tillbehör vara ett måste:

Maria Lundmark Hällsten