Hösttävlingen i Piteå

 

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:
 
Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:
 
På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!
 
Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.
 
Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.
 
Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.
 
Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.
 
Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:
 
Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.
 
Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>