Hugaligen

Då var vi hemma från promenaden. Jag har aldrig haft så tjockt hår, någonsin, som då jag kom innanför dörren. All snö som letat sig in och tjorvat till håret, det var bara att knäböja vid badkarskanten och tvätta det.

Vi mötte en cyklist vid granngården. Han cyklade på sidan, närmast granngården, på den smala trottoaren där knappt två cyklister kan mötas, sommartid, nu var det dessutom inte skottat så ni kan ju tänka er hur det såg ut. Och jag undrar vad han tänkte på… eller med.

Han hann nämligen inte långt förrän framhjulet for över kanten och han halkade ner på vägen där tre bilar kom åkandes. Tur för honom, denna gång, att dom inte höll speciellt hög hastighet utan den första bilen hann bromsa in så han tog sig upp på trottoaren igen. Men som bilist, hade jag blivit sk-t sur, faktiskt. För vems hade felet varit om bilisten hade kört över cyklisten? Jag vet vad jag tycker, men om det är rätt, ska  jag ha osagt.

Så ta det lugnt, både bilister, cyklister och gående, det är väl bättre att ni kommer fram dit ni är på väg, än att ni bara kommer er halvvägs?

Efter promenaden gick jag och sopade av cheven samt skottade runt omkring, nog för att jag säkert måste göra om samma sak om tre timmar, då jag ska iväg på jobbet, men jag tänkte som Åke och Brälla brukar göra : Det som är gjort, är ju gjort! Och det jag nu har sopat bort, bör vara det mindre, när jag kommer ut igen. Ha det gott!