Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från mars 2010

Blodigt allvar

Om en fånge förr i tiden flydde från fängelset i Alamos i Mexico dömde man de vakter som hade ansvaret för honom att själva sitta av den resterande tiden.

Usch, då tog man nog sitt abete på blodigt allvar.

Lite bakom flötet

Nu ska jag ge några en knäpp på näsan. Inga namn nämnda men om det är någon som tar åt sig så bjuder jag på det.

Jag ska börja med att säga att vi på somrarna och egentligen ganska tidigt på våren, sitter här ute på gården, ibland är vi några få och andra gånger kan vi sitta upp emot 15-18 stycken därute, jättetrevligt och en riktig gemenskap. Jag kan förstå om ingen ”ny” vill komma ut och sätta sig trots att vi ofta säger det till andra, ta en stol och kom ut du med, luften är ju fri och man sitter ju vart man vill. Men dom kanske känner sig lite små dum, eller att dom tränger sig på, vad vet jag?
 
Nå, jag var ute och gick med en granne igår kväll och hon berättade att hon hört, ryktesvägen, att det är någon som sagt att han/hon inte begriper att vi inte har något bättre för oss. Ehhh…Och??? Om någon står bakom gardinerna och retar sig på att vi har valt att sitta ute så måste ju den människan ha betydligt mindre för sig då dom orkar stå där och hålla koll på hur ofta och hur länge vi sitter där. Som hon sa, som jag var ute med igår, det är ingen annan än vi själva som tar hand om våran disk, tvätt och städning. Hur vi planerar våra dagar är väl upp till oss själva.
 
Ja jag ska då ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt i vad en sån människa tycker eller tänker, jag tycker att vi ska vara tacksamma att vi faktiskt kan sitta ute om vi själva vill, det finns ju dom som kanske inte har tid eller ork till det.
 
Den andra knäppen på näsan vill jag ge till dom som står efter en kund i kassakön och innan man själv har hunnit lägga upp sina varor så börjar dom lägga upp deras saker. Vad tänker dom med egentligen, arslet, eller? Detta har hänt mig vid tre tillfällen, första gången stod jag nog mest som ett frågetecken och då var det en kompis till den personen som sa till att han var tvungen att hejda sig lite.
 
Andra gången började jag känna mig lite irriterad, tjejen lade upp avskiljaren fast jag hade hälften av varorna kvar i vagnen, jag sa ingenting men tog pinnen och vräkte undan hennes saker så dom höll på falla av bandet. Då började hon fatta, men hon sa aldrig någonting.
 
Tredje gången var för några veckor sedan. När tjejen började lägga upp sina saker så vände jag mig mot henne och väste ur mungipan – Det där går väl j-vligt dåligt, eller hur? Hon tog tag i sina saker och fick stå där och hålla emot…snacka om ”lucka lucka tomrum”.
 
Nästa gång detta händer, och nu går jag ut med en varning, så tänker jag sluta lägga upp mina saker och låta människans grejer passera mig, sedan ska jag säga till kassören att det där är inte mina saker, inte den där heller men det jag håller i handen. Sen får vi se vad dom säger eller gör.
 
Sååå, då har jag knäppt färdigt för denna gången, men det kommer säkert fler gånger. Nu vaknade Nicco så jag ska fråga om hon har någon frukost planerad, eller några speciella önskemål. Önskar er alla en fin dag och skickar dessutom ett Grattis i efterskott till Anders ”brälla” Brändström, som fyllde år igår. GRATTIS önskar vi från Näckrosvägen!

Fågeljakt

Stilstudie på Enya sittandes på köksbordet och spanar in fåglarna därute.

Allt medan syster Eloise, ligger och chillar i tv rummet.

Datorelände eller haveri

Theresé skickade en länk till en artikel, skriven av Robert Aschberg, angående datorer. Jag tror hon syftade på Niccos dator, eller ja, för all del, det kan nog handla lika mycket om datorn vi sitter bredvid.

Nå, han skriver bland annat att man dels ska ha tålamod och sedan, tydligen pengar, när ens dator havererar.  Hans första reparation av sin nya dator, kostade mer än vad hela datorn som hans fru använder sig av, kostade i inköp. Den är tydligen gammal, men den fungerar dock.
 
Han avslutar sin artikel eller måhända kåseri, med dessa rader: Jag har mejlat till en ”agent” på företagets ”Nordic solution center” som hörde av sig efter den första reparationen och förklarat att han inte behöver skicka den där enkäten om servicen som han skrev om. De skulle inte vilja läsa svaren.
 
Det säger nog allt. Att man är bra nog less, på att höra den ena undanflykten efter den andra och att allt ska ta sån tid. När man ringer till vissa företag så får man frågan om dom efter samtalet kan få ställa några frågor om hur samtalet löpte och om man fått den hjälp man ville ha, jag önskar nästan att dom hade en sån liten frågestund efter samtalen med a-kassan, då skulle förmodligen deras bandspelare brinna upp :-)
 
Vem är ens villig att sitta och besvara frågor om man inte blivit hjälpt? Inte jag i alla fall, då är man ju mest irriterad och vill förmodligen inte heller hjälpa dom till förbättring även om det kanske skulle vara precis vad dom behövde.
 
Åke har då tagit Niccos dator idag, han träffade på en kille i Vindeln som skulle ta sig en titt på den. Så nu är det bara att hålla en tumme för att han kan fixa den. När Nicco sitter vid våran dator, som saknar avkylning så kan man nästan bränna sig på den efter bara en halvtimmes användande. Har märkt att vissa saker man gör med dator eller vissa sidor man är inne på, gör datorn varmare, och hon har alltid musik på medan hon gör annat och det tål den tydligen inte så bra.
 
Idag ska jag nog åka och hälsa på Annika, hon är tillbaka fån Ryssland och opererade en minisk igår, så nu är hon nog hemmavid och tar det lugnt. Jag skulle ut och handla igår men efter att bilen stått på tomgång i fem minuter medan jag kämpade med att få bort all is som låg på alla rutor så dog den helt plötsligt bara av och vägrade sedan att starta. Vilken rolig bil vi har! Men Åke kan fixa det mesta och han ringde upp då jag och Birgitta var ute på kvällspromenaden och meddelade att bilen nu går som en klocka. Bara att hoppas på att den fortsätter med det fina beteendet.
 
Nu ska Nicco ha hjälp med sitt hår, det ska våfflas. Ni får ha en fin dag!

Apropå gratis och att få

Kan också reta mig på annonser där det står att man betalar för två men får tre.

Vaddå får??? Jag får väl ingenting om jag först måste köpa/betala för två. Då ska dom istället skriva att man betalar för två och får en tredje gratis. Då borde jag ju dessutom kunna välja den tredje produkten och skippa ettan och tvåan, eller hur? Och då får jag den gratis....:-)

Hahaha, ibland är man smart så det både räcker till och blir över. Nu var jag så klurig att jag får klä på mig och gå iväg på promenad med grannarna, sen ska jag träna på det också, puh...

Gratis sms???

Nicco säger att alla hennes kompisar har gratis sms, upp till 5000 stycken. Jag har letat på nätet och jag kan omöjligt hitta något som är gratis.

För mig betyder gratis att man inte betalar ett öre och dom sidor jag har hittat och tittat på så ska man betala en viss summa/månad eller att sms:en bara är gratis till andra med samma abbonemang osv. Det skulle då också betyda att man först måste ta reda på vilka som har samma abbonemang och vet man inte så åker man på att betala för det skickade sms:et i alla fall. Detta är inte gratis i mina ögon.

Finns det någon annan som vet något om detta?

Jag visste det, visste ni?

Har ni någon gång tänkt på att man ibland…inte alla gånger men, ibland, vet, att det du är på väg att göra inte kommer att funka men lik förbenat så gör du det ändå?

Det händer mig någon gång så där med jämna mellanrum. Man ska till exempel bära tre tallrikar och tre glas fram till ett bord, dom tre tallrikarna känns lite obekvämt men bara för att slippa gå en extra gång så tar man dom i alla fall och man kan nästan se framför sig hur det kommer att sluta, en av tallrikarna kommer att glida iväg, men tjurig som man är så testar man och *tjopp*, så låg tallriken på golvet och man tänker…ibland säger man nog det högt också, det var precis det jag visste.
 
Nå, men när man nu säger att det var det man visste, varför gör man det då?
 
Sen kan det, otroligt nog, gå vägen också. Man klarar av dessa tre tallrikar och då känner man hur duktig man var och att man nog kan fixa fyra tallrikar nästa gång….hahahaha, jo tjena.
 
Vet hur det var då jag för första gången skulle prova att flippa en tunnpannkaka i stekpannan. Ni vet, sådär som dom gör på teven, för att det ska se proffsigt ut. Jag var så sugen på att testa och när man då stod där med stekpannan i högsta hugg så visste man ju inte riktigt hur man skulle knycka till med handleden för att få till själva flippen eller hur mycket man skulle ta i för att den skulle rotera i luften. Men det var faktiskt lättare än man hade trott. Ett hett tips dock, använd teflonpanna om någon nu ska testa, plättarna har annars en tendens att kunna fastna lite i botten på en vanlig stekpanna och då kan man fort räkna ut vad som kommer att hända…eller så tänker man, precis som jag skrev i början, det var ju precis det här jag visste.
 
Kort vecka i veckan och även nästa vecka blir bara en fyradagars, härligt. Inte för att vi ska göra något speciellt, kanske åka upp till Fredrika och kolla in isskulpturerna, men det är inget som vi bestämt. Jag gissar att Åke kanske ska börja skruva lite i Camaron också. Tänk, bara två månader kvar innan första tävlingen i Fällfors och innan dess bör både Camaro och buss vara redo för ny säsong. Det drar ihop sig!!! Hoppas på en bra dag för er alla, och att ni kommit ihåg att ända tiden.

Busskorten

Jag blev uppringd av en lite uppretad granne, i fredags. Hon ville att jag skulle skriva om systemet dom har på bussarna och hur det fungerar med plastkorten som man laddar med resor.

Nu åker ju inte jag själv buss, och har därför inte heller tagit reda på hur det funkar, men hon sa att hon har ett kort som hon vet är fyllt med resor, nu hade hon inte åkt på ett halvår-år och skulle ta en tur i fredags, då hade resorna blivit frysta eftersom det hade gått för lång tid. För att återaktivera resorna måste man då fylla på kortet igen med resor.

Det går säkert utmärkt för flera av bussåkarna men en som sällan använder sig av bussen, dom drabbas ju ganska rejält. En som åker bara en gång i halvåret men måste fylla på med tio resor vid varje tillfälle, sitter ju helt plötsligt med otaliga resor på sitt kort, som kanske aldrig kommer att bli upp åkta.

Nä, hon tycker det är skamligt och undrade om inte jag höll med om det. Jo, förvisso, svarade jag, men det är också en av anledningarna till varför jag inte åker buss, det är alldeles för krångligt. Det är nu inte hela orsaken, det finns fler anledningar till varför jag avstår.

Ett tips, dock, till er som inte åker så ofta, man kan ju tydligen åka på sitt kontokort och då behöver man aldrig fundera över hur många resor man har kvar eller om kortet blivit avaktiverat.

Ja huvva, vilket mysterium :-)

Gårdagens swap meet på klubben drog en hel del folk. Jag, Kerstin och Janne dök ner dit så dom skulle få se vart vi brukar hålla till, ibland. Stor lokal, många bilar och några kända ansikten, fick dom se.

Åke fick in snudd på 1200:-, inte dåligt med tanke på att det var saker som bara står och dammar. Själv kom han hem med denna byggsats och sa att han tyckte jag skulle bygga ihop den. Nu tvivlar jag starkt på att det var hans riktiga tanke, men det låter ju fint. Det blir nog han som får sitta med limtuben och pyssla.
 
Jag skjutsade upp Nicco och hennes kompis Olivia, på Media Markt, en Salem Al Fakir skulle ju vara där och sjunga, jag vet inte vem han är men dom var snabb på att tala om att han blev tvåa i melodifestivalen. Kanske därför jag inte har koll på honom, jag ser ju icket på den smörjan. Det överlåter jag med glad min åt andra. Här är i alla fall en bild på honom som Nicco tog.
 
Kvällen blev lugn, vi såg på blåsningen, roliga klipp samt blåst, sen såg vi bara en kort stund på Jönsson innan vi beslutade oss för att gå i säng. Jag har den fula ovanan att vika bladet i boken jag läser så jag lätt ska se vart jag är, därför blev jag väldigt konfunderad när jag såg vikningen jag gjort i fredags, vad kan jag ha menat med detta?
Ett litet mysterium minsann, kan jag ha lämnat en hint om att det var något intressant på den föregående sidan som jag borde läsa ytterligare en gång, or what?
 
Åke påpekade också att han redan ställt fram sin klocka så då gjorde jag också det, men jag vet ändå att man är lika frågande på morgonen, om man verkligen ställt fram den eller vilken tid det är som verkligen gäller. Och mycket riktigt, jag steg upp 8,45, enligt min klocka, hann tänka flera gånger att det var konstigt att jag sovit så länge (länge för att vara jag) och sen kom jag på att jag vridit fram uret så det var ingen konstig tid, egentligen.
 
Pratade med Theresé igår, dom skulle på 50 års fest och hon berättade om vad dom skulle ge till killen, som förövrigt heter Roger och är ägaren till darten som Anders (svärsonen) kör super street med. Dom har verkligen tänkt ut ett riktigt spektakel och jag hoppas att hon både lägger ut bilder och berättelsen på hennes blogg, själv kan jag i alla fall inte skriva om det nu, för då kanske man avslöjar något som han inte fått veta än. Jag får återkomma med historien sedan.
 
Önskar er en bra dag!
 
 

Vilka muppar :-)

Jag är inget större fan av youtube, tycker inte riktigt om att folk kan lägga ut vad som helst utan minsta ansvar osv, men Niccolina kollar väl runt där ibland och nu visade hon detta för mig och jag ska erkänna att jag tyckte det var lite småroligt, ps glöm inte ljudet ds.

Apropå gamla saker

Kolla in dessa två kolor, när jag träffade Åke för snart 26 år sedan, hade han en burk med några kolor i, två av dom finns kvar idag, dessa två. Visst är det en viss skillnad på storleken om man jämför en kola idag, dåtidens kolor var dubbelt så tjocka.

Nu kan man ju undra varför vi inte kastat bort dom här...hm, nostalgi kanske, äta upp dom kommer vi nog inte att göra i alla fall.

Skräp eller bra saker?

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.
 
Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.
 
Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla :-)
 
Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

Bilar

Ska ge er alla som är bilintresserade en länk till en mycket innehållsrik sida med både bilder och info om alla möjliga bilmärken:

www.victoriawax.com/100yearsofcars.htm

 

Praise the lord...

Skatteåterbäringen var det inte som damp ner i brevlådan, däremot 50:- från Ica, som plåster på såren för hallonen jag köpte där och som dom återkallade. Inte så dumt :-)

Jo, nu har jag ju talat med a-kassan och nu vet jag vad felet är. År 2008, jobbade jag 23 timmar/vecka, och nu, 2010, så söker jag ett jobb på halvtid, dvs 20 timmar/vecka. Och då får man ju inte göra det utan att a-kassan då drar bort 3 timmar/vecka från mina stämpeldagar, vilket gör att jag blir ersatt för 17 timmar. Vilken fiiin matematik dom har där.

Nå, som lösning på detta problem så kommer jag nu att göra en nyanmälan till a-kassan där jag skriver in att jag numer, söker ett jobb på 23 timmar/vecka och då får jag helt plötsligt ersättning för alla dom 23 timmarna. Bra va? Eller egentligen så blir det inte så heller, för hade jag haft kvar dom där 75 stämpeldagarna som man får stämpla upp, då hade jag fått för 23 timmar, nu är ju dom förbrukade, så då kommer det att bli 20 timmar jag får för. Jaja, bättre än 17 blir det då i alla fall.

 

 

Nailheads

Nailheads anordnar en typ av loppis i morgon. Så hugade bilentusiaster och hobby intresserade människor kan söka sig till spårvägen 6 för att kolla in alla saker som finns till salu. Min käre man, Åke, kommer att stå vid ett bord där, själv kommer jag nog att jaga dammsugaren eller tvärtom, och kanske ställa iordning för kvällen, då Niccolina eventuellt ska ha en kompis som ska sova över.

Sacramenta idiota!!!

Har man sovit hårt då alla ögonfransar i ena ögat har vikit sig som en solfjäder, och fastnat på det sättet? Mja, det tror jag det. Vet att det sista jag drömde innan väckarklocka skrek, var att vi köpt en jättedyr, svart färg som jag höll på måla busstaket med, och jag hade bara hunnit måla en kvadratmeter innan färgen tog slut. Ujuj, vilka bekymmer man har.

Ännu mer bekymmer fast denna gången på riktigt, blir det nu när jag ska ringa till a-kassan idag. Jag hade rätt, jag har deklarerat att jag varit helt arbetslös, dom sista 4 veckorna, dessutom kryssade jag i att en anställning upphört under den tiden, men lik förbenat, har dom bara gett mig betalt för 4½ dagar/vecka och skrivit att jag jobbat 3 timmar/vecka….sacramenta idiota!!! Jag blir bara så…typ…arg. Nu har det snart gått 3, hela månader sedan min första kontakt med a-kassa och fack, och fortfarande har dom inte fått någon ordning på papperen.
 
By the way, vad härligt att vi fick lite snö igen, det hade ju blivit så mörkt ute med all asfalt som tinat fram och nu blev det vitt och fint igen…sa hon lite *sarkastiskt*, men det finns fortfarande hopp om liv, det handlar ju bara om en månad till sen kommer den mesta snön att vara väck.
 
För 11 månader sedan var detta utsikten från vårt köksfönster
 
Och idag ser det ut så här
 
Ska bli roligt att ta ett kort om en månad för att kunna jämföra fjolårets snömängd som låg kvar 1:a maj, och dom snöhögar som kommer att ligga kvar i år. Jag återkommer med bild på detta.
 
Ni får ha en bra och välförtjänt dag. Själv blir det väl att pulsa runt på promenaderna men det får man ta.

Nån rättvisa ska det vara

Eftersom jag satte ut både Niccolinas teckning och två som jag gjort så ska det väl in en på Theresé alster också. Hittade denna bild som Theresé ritat, visserligen bara 3 år gammal men ni ser ju att hon fick till det bra nog mycket bättre än jag och hon var bara hälften så gammal, då.

Vilken talang!!!

Den här skon ritade Niccolina när hon gick i 4:an, att vi har en konstnärlig ådra i familjen ser man ju, och även Theresé bär på en sådan.

Däremot, om det är mig dom släktar på, ska jag låta vara osagt. Detta ritade jag då jag var 6 år.

En naken kille och en påklädd tjej, hm...vet inte om jag hade riktig koll på hur en människa såg ut, men men.

Papperskvarnar som mal långsamt

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.
 
En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.
 
Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.
 
Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det :-)

Dåligt med matjord i fickorna

Niccolinas dator har ju havererat, 2 år gammal, och när man sätter igång den så står den och tuggar i en minut och sedan blir den svart. Tydligen så måste vi ha Windows XP skivan men vi kan inte hitta den, inte heller kvittot, som jag VET att jag stått och hållit i för ett tag sedan. Hon har dessutom borta ”laddarsladden” till sin kamera. Dom här sakerna verkar inte gå att uppbringa på denna planet.

Hon är lite less (precis som vi) på att låna vår dator på kvällarna, den här saknar ju sina knappar och den håller på att koka om man har igång den för länge. Vi måste kolla runt lite och se om vi kan hitta någon som kan fixa hennes dator.
 
Som en liten, liten tröst och för att vara bussig så köpet Åke en omvandlare (om dom nu heter så) till hennes nya hörlurar, så att hon skulle kunna använda dom till hennes MP4 spelare. Glad i hågen letade hon upp spelaren och en laddare, satt den på laddning, kom in i teverummet efter 2 timmar och sa att MP4 spelaren stank av eldsvåda. *suck*, hon hade stoppat i fel laddare och nu var MP4:an ett minne blott. Fast jag sa också att jag skulle förmodligen ha gjort samma sak, jag suger på att veta hur ström, laddare, volt och ampere fungerar. Nu har hon sån tur att det fanns en till spelare som hon fått av Theresé, ett problem kvarstår dock, vart är laddaren till den???
 
ps. jag vet också att anledningen till varför man inte hittar bort tappade saker, är för att man inte letar där dom finns ds.

Det är mycket nu

 

Det bidde inget besök hos bossen igår. Hon hade glömt bort att hon skulle till Ryssland idag, hon trodde att det var imorgon, så hon var en dag kort. Så då bestämde vi att jag kommer och hälsar på henne då hon kommit hem därifrån.
 
Jag tog istället min stol och gick ut och satte mig under balkongen på gården. Det tog bara en stund så var vi två, sedan tre och till slut fyra stycken som satt där ute och pratade. Två timmar i solen gör bara gott, hoppas att det blir lika bra väder idag så kan man fylla på solförrådet efter träningen. Niccolina ska dessutom till Vindeln med scouterna ikväll, inte för att solen lyser då men man kan då önska lite plusgrader till dom.
 
Helt otroligt att det bara är en vecka kvar innan vi är inne i April månad. Åke började prata om deklarationen igår och det blev också ett wake up call (på att sommaren närmar sig). Jag får ju igen (förhoppningsvis igen) på skatten i juni och Åke först i december, och dom senaste åren har jag fått tillbaka upp till 10 000:- och jag lovar, det skulle vara väldigt välkommet i år. Men bara för att jag nu skriver det så sprack väl den önskningen också, jaja, vi får se vad papperen säger, dom borde väl snart dyka upp i brevlådan. Lika spännande varje gång och jag försöker alltid dra smygen, hur lätt det nu är med alla dessa papper som är vikt åt alla håll :-)
 
Det kommer att bli en fruktansvärt dryg månad nu i april, vi har försäkring för tre bilar, som ska ut, dessutom fick jag den fina lilla skatten på Cheven, 3000:- vill dom ha. Och det tackar vi televerket för! I maj är det sedan dags att besikta Camaron och innan dess ska den förhoppningsvis gå som en klocka. Det är mycket nu.
 
Näpp, nu ska jag surfa vidare och se vad som hänt i världen, jag återkommer vid ett senare tillfälle, hoppas ni får en lika bra dag som jag ska ha…seeee yaaaa!!!
 
 
 
 
 
 

Mera från min klipp & klisterbok

Och detta var ju en tanke så god som någon

Lite sjuk humor hade man ju...kanske har det fortfarande också :-)

Undrar om det var någon som nappade på annonsen?

Intyg som inkommit till Skandia

* Sedan jag kört förbi hotell Horpe kommer jag ingenting ihåg tills jag fick syn på konstapel Johansson

* Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra sidan och hamnade i diket

* Jag tutade, men bilhornet gick inte, för det var stulet

* Jag stannade vid övergångsstället då motparten körde mig i stjärten utan min tillåtelse

* Jag återvände hem, men tog fel på hus och törnade emot ett träd, som inte finns på min tomt

* Lastvagnen stoppade och jag stoppade. Lastvagnen startade och jag startade men så stoppade lastvagnen utan att jag stoppade och då träffades den bakifrån

Aktiv dödshjälp

Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.

Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.
 
Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.
 
Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.
 
Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.
 
Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!
 
 

Men äntligen...

Fick in en liten liten sticka under hälen igår då vi var ute och gick. Och hur något sååå litet, kan göra så ont, är helt obegripligt.

Annat var det då Theresé hade lekt med blyertspennor i soffan och missat att plocka bort en av dom, och givetvis satt den fast mellan dynorna och jag kastade mig ner i soffan och pennan borrade sig fast i låret. Det gjorde fruktansvärt ont, men den gick då att få bort, om än lite trögt. Ja jag vet, Theresé, det var inte avsiktligt. Ska väl också tilläggas att händelsen med pennan inträffade för ca tjugo år sedan.

Nåväl, nu fick jag då äntligen bort den lilla sk-t stickan men man ska var vig som en jag vet inte vad, och sen ska man ha syn som en hök för att kunna hitta något så litet.

Over and out!!!

 

Från boken

Litet utdrag från min klipp och klisterbok:

* Att planera vår framtid är inte lätt fast lagret av data är stort. Men det ordnar sig säkert på något sätt, för det har det alltid gjort.

*Jorden är klotrund överallt, så underligt det låter. Om vi inte håller huvudet kallt utan låter vår tro ta politisk gestalt, blir den säkert pannkaka åter.

*Tiden är utan ända och bakut strider ingen minut. Men böcker har början och slut. I den kan man återvända till vad man har mött förut genom att bläddra bakut.

Skrivit av Björn Berg och Alf Henriksson

Sagan om tån

När jag var yngre…inte ung :-) så hade jag denna boken och satte in biobiljetter, tidningsutklipp och diverse saker, skrev dessutom lite av en dagbok.

På en av sidorna har jag klippt ut ett kåseri som stod i Hemmets Journal, i början på 80-talet och historien är bara för bra. Den kommer här i en något nerbantad version.

Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.
 
Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.
 
Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.
 
-Med stortån!! Säger hon.
-Hämta en järnsåg och klättra in till mig..
-Till dig! Ligger du naken i badkaret?
-Såklart, tror du jag tränar klädsim?
-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?
-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…
 
Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.
 
Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!
 
Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.
 
Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.
 
Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.
 
-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.
 
Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…
 
-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!
 
Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.
 
Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).
 
På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån…
 
Jag har skrattat så många gånger åt denna historia och nu undrar jag helt plötsligt om det kan vara för att denna sak, skulle lika gärna ha kunnat hända jag...eller Åke. :-)
 
Ha en bra dag!
 

Mystiska tassavtryck

Var ute på kvällspromenad med Birgitta och Freds syster och kom hem för en liten stund sedan. Dessa tassavtryck kan skådas på bron över till Umestan.

Dom väckte först en undran över vilket djur som satt sina tassar där. Vi såg dom bara i ögonvrån men ju längre upp på bron som vi kom och ju fler spår vi stötte på så var vi till slut tvungen att stanna upp och kolla in dom ordentligt och fick då se att det är någon som roat sig med att måla dit dom. Det var väl för väl, konstigt djur hade det då varit som lämnat såna tassavtryck efter sig.

Några sista läkarutlåtanden

*Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg

*Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår

*Patienten går med något sånär levande stöd

*Aktuella mediciner: vet inte vad de heter

* Slipsen nedsys i såret

*Patienten måste sova högt under kudden

*Ont i vänster växellåda

Middag på Lundalogén

Blev uppringd igår av Lena på ”lundalogén”, som undrade om jag hade middags planerna klara eller om vi ville komma dit på middag. Och inte är man så dum att man tackar nej till god mat en lördagskväll med gott sällskap :-)

Innan middagen serverades så satt vi och små pratade litegrann och kom in på ämnet tältning. Jag och Åke har inte många timmar i ett tält men vi har provat på det. En gång skulle ett par kompisar till oss iväg och tälta någonstans upp mot vindeln hållet. Vi kom då på den smarta idén att vi skulle ta vårat tält och leta rätt på dom. Theresé som inte var så gammal då var jättesugen på det och vi packade ner lite småsaker och åkte iväg, helt övertygade om att vi skulle hitta igen dom.
 
Nu gick det inte som vi planerat, dom var inte där vi hade trott och inte blev det bättre av att vi inte hittade någon plats som vi tyckte dög. Myggen blev ettriga och ingenting kändes roligt längre så vi åkte hem, till Theresé stora förtret. Hon ville ju tälta. Och nu kan ni ju gissa vad vi då gjorde…Vi slog upp tältet i hennes rum så hon fick sin natt i tält även om det blev inomhus. Man får ju inte vara dum :-)
 
Efter en god middag med efterrätt så bar Brälla upp skivspelaren från källaren, då skulle det poppas.
Han hade köpt 500 singlar så det fanns en hel del att välja mellan. Vad sägs om denna låt?
Stefan Ruden med Jag har byggt en rymdraket. Låten inleds med textraden: Jag har byggt en rymdraket och doa kören sjunger med ljus stämma: Har du det? Har du det? På slutet av skivan, då han sjunger samma sak så svarar doa kören med : Ja vi vet, ja vi vet. Skivan fick inga höga betyg men den var onekligen lite annorlunda.
Här letas det efter favoriter.
 
Vilken låt skulle ni säga, är eran favorit rakt igenom? Och nu ska ni tänka på en låt som ni skulle måsta lyssna på varje dag i en månads tid. Då måste man verkligen tänka efter. Oftast lyssnar man på musik efter sin egen sinnesstämning eller om det är speciella minnen man vill väcka. Själv skulle jag i det fallet välja låten I hear you knocking med Dave Edmunds, den kan jag lyssna på om och om igen. Och med dom orden avslutar jag morgonens bloggande och önskar er en fin dag.
 
 

Missbedömning

Har precis kommit hem från morgonpromenaden med Kerstin. Tog denna bild utanför garaget längst Vallmovägen.

Det är alltså en sladd till en termometer som hänger ut genom ett fönster, men jag tror att dom missbedömt längden på sladden. Fönstret ligger dessutom någon meter ovanför porten. Undrar om man skulle prov dra i den?

Ännu mer läkarutlåtanden

 

* Gosse med rör i höger öga. Har rör i båda plastöronen.
 
* Patienten har tidigare haft öron med dessa har ramlat bort.
 
* Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna
 
* Söker för allergiska besvär. Samtal via magen som tolkar.
 
*Änka sedan 1980 då patienten dog i hjärtinfarkt
 
* Lider av besvedande svära
 
* Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.

En timme fel

Blev uppringd av vårdcentralen igår angående min tid som jag ville boka. Snopet att dom ringde samma dag då det står på nätet att det man skickar in ska behandlas inom tre dagar. Då tror man ju att det tar upp till två-tre dar innan dom gör något.

Nåväl, han frågade hur länge jag hade haft ont i fötterna och då jag svarade att det var hur länge som helst så fick jag en tid om en månad. Typiskt, jag sa det till Åke, bara för att man nu säger att det är något man har haft länge så verkar dom tycka att då kan man minsann stå ut lite längre också. Man skulle nog ha grinat då man svarade i telefonen och verkligen gjort till sig. Jaja, jag får väl se om jag uthärdar en månad till, det är ju inget som blivit bättre precis.
 
Jag mailade, by the way och helt apropå det här med hallonen, till Ica och fick ett ganska snabbt svar från dom. Jag ska maila in siffror som står på påsen och lite andra uppgifter, så tydligen är det som Hej skrev, det enklaste sättet bli av med sina hallon, kontakta Ica antingen på telefon eller via mail, men släng inte påsen innan du gjort det.
 
Niccolina var bjuden på ett disco igår, uppe på västangårdsskolan. Jag skjutsade upp henne dit och sedan skulle hon ta bussen hem, för allra första gången. Vi bestämde en tid då hon skulle åka och jag skulle då gå upp och möta henne vid hållplasten. Fick ett sms från henne då hon ville veta då hon skulle gå ut till bussen osv.
 
Jag och Åke satt och såg på tv då jag fick ett nytt sms, på den andra mobilen, det hade jag inte hört först då den inte låg i samma rum där vi satt. Det var från Niccolina. Jag sitter på bussen nu. NU??? En timme innan hon skulle hem och eftersom jag dessutom inte hört med en gång då jag fick meddelandet så var ju bussen redan framme på hållplatsen. Hon fick gå hem själv, det var ju ingen match men hon blev som förvånad då vi undrade varför hon kom hem en timme tidigare. Hon hade tänkt lite fel, men å andra sidan så sa hon att det inte var så där våldsamt kul så det spelade ju ingen roll. Då passade vi på att se på dvd filmen vi hyrde förra helgen, bedtime stories, den hade sina lustigheter, men nog har vi sett roligare filmer.
 
Önskar er en bra dag!

Sista inlägget om facebook

Nu har 16 dagar passerat sedan jag avslutade kontot på facebook. Då skulle det alltså inte längre gå att logga in där och detta kommer upp då jag försöker:

Felaktig e-postadress
E-postadressen du har angett är inte kopplad till något konto. Du kan prova att rensa din webbläsares cache-minne och ta bort cookies genom att följa dessa instruktioner
Du kan logga in genom att använda valfri(tt) e-postadress, användarnamn eller mobiltelefonnummer som är kopplade till ditt konto. Kontrollera att du angett uppgifterna i korrekt format.
 
Jag går då vidare och fyller i att jag glömt bort mitt lösenord och då poppar detta upp:
 
Ogiltig e-postadress
Vänligen kontrollera den angivna e-postadressen. Om du har kopplat fler e-postadresser till ditt konto, kan du använda valfri adress för att begära en återställningslänk.
 
Det borde då rimligtvis innebära att mitt konto är raderat, tjoho, det funkade tydligen och nu ska jag maila till krönikören i transport tidningen. Jag mailade nämligen till honom för att tipsa om denna sida där man kunde radera sitt konto därför att han hade skrivit om det i sin krönika. Han ville då veta hur det gått efter att dessa två veckor passerat. Och det gick ju tydligen bra. Nu ska jag ut och gå med Kerstin….seee yaaaa!!!
 
 

Läkarintyg nummer 3

* Patienten har protes upp och ner

* Använder käpp och håller sig på vägarna
 
* Blöder ibland från vänster näsa
 
* När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund
 
* Patienten är gravid i 19:e månaden
 
* Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider
 
* Liten knöl på höger sida av vänster skalle
 
* Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19
 
* 1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen
 
Huvva, och jag som ska boka in en tid hos min läkare för mina problem med fötterna, samt benen och ena ögat. Kanske skulle be att få läsa journalen efter det. Eller…då kanske man blir ordentligt sjuk, lika bra att vara totalt ovetandes.
 
 
 

Impad av Staffan Ling, joda...

På tal om min gamla klasskompis så hade vi, då vi gick i 4-5:an, som en del av undervisningen, i uppdrag att klippa ur tidningsartiklar och ta med till skolan, där vi skulle läsa upp dom senaste nyheterna. Detta gjorde man två och två, en gång i veckan.

När det var min och Annicas tur så blev vi tillfrågade av Sveriges radio, om vi kunde ställa upp på en intervju där vi skulle prata om just dessa nyheter. Vi skulle ta med oss urklippen vi hade tagit till skolan. Ja det lät ju spännande så vi tackade ja till detta.
 
Den första vi mötte när vi steg in genom dörren på SR var Staffan Ling, han svepte förbi i korridoren och sa: Tjenamoss i lingonskogen! Tror ni vi vart impade, Staffan hade hejat på oss, precis som om han kände oss, WOW…(vi blev det, seriöst *nicka*)
 
Sen blev det utfrågning om hur man letade upp nyheter osv. Vi fick läsa upp dom klippen vi hade och man kan inte annat än skratta. Det handlade genomgående om olyckor, stölder och nån gubbe som fallit ner i en gödselgrop. Intervjuaren frågade om vi bara hade såna nyheter, vårat svar blev: Ja, annars handlar det bara om politik och Olof Palme, och det är så tråkigt.
 
Jag kom att tänka på denna intervju igår, man tycker att det idag är så mycket våld som visas på tv:n, är det inte där så är det tvspel eller på datorn. Jag tror att olyckor på något sätt alltid har fascinerat människor av någon outgrundlig anledning. Inte för att jag vet om vi tyckte att det var roliga klipp vi hade hittat men man tyckte att dom var spännande på något vis. Visst är det konstigt? Precis som det här med plastpistoler som folk köper till sina barn, många tycker att det är fel att uppmana till att leka krig eller vad det nu kan vara och att dessa pistoler/gevär, är så verklighetstrogna. Men barn har väl i alla tider lekt på detta vis, får dom inte leksakerna av föräldrarna så tillverkas dom av grenar eller pinnar som dom hittar. Sen kan man kan undra varför det är på det sättet, varför själva pangandet skulle vara så intressant. Hm, nåt att fundera på under helgen…eller kanske inte.
 
Jag fundera mer på vart man ska lämna igen sina hallon av märket Euroshopper, som nu Ica så snällt återkallar. Kan man lämna in dom på en Ica butik som inte ens har dom i sitt sortiment, måste man ha kvar sitt kvitto, får man igen pengarna, other was? Eller ska man bara strunta i det och kasta bort dom, alternativt äta upp dom trots smittorisken, eller kan dom vara smittade, vi har ju faktiskt ätit ur dom vid ett tillfälle och vi blev inte sjuka? Många frågor…kanske man skulle ha testat 118 800, men då kostar det väl lika mycket som man eventuellt skulle få igen för sina hallon :-)
 
Önskar er en fin fredag!

Ett äss i rockärmen

Jag satt ute med Britt (en granne i huset) igår, och det blev prat om våra katter och att dom gärna vill tränga in sig i små skrymslen och gömmor. Det gjorde Enya då hon var liten, hon hade hittat Niccolinas jacka som låg på golvet och så här såg det ut:

Jag tycker hon ser ut som E.T, vi fick hjälpa henne att ta sig ut, hon försökte framåt men det var lite kört.

Fortsättning på läkarintyg

 

* Patienten har bedömts som osammanhängande
 
* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna
 
* Druckit ett glas rödvin på kvällen tillsammans med en kokta hummern
 
* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall
 
* Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten
 
* Öron skymtar bleka bakom vax
 
* Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös
 
* Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala
 
* Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger varje dag

Skräcken i lägenheten

Vi såg på roliga klipp i samband med morgon kaffet, alldeles nyss. Där visades ett klipp med en som lyfter locket på en kastrull och där har dom givetvis lagt ner någonting skrämmande, en mask, föreställande en gammal gubbe.

Då kom jag osökt att tänka på en gång för längesedan, jag gissar att jag var i 11 årsåldern. Vi var hemma hos min bästa kompis, på den tiden, och hennes pappa hade köpt en sån här mask som föreställde en vithårig gubbe med markanta rynkor och stor näsa, samt buskiga ögonbryn.
 
Hennes mamma skulle komma hem från jobbet och vi riggade för en liten skrämselpropaganda. Hon hade ingen nyckel till ytterdörren så vi började med att låsa den, sedan fick jag sätta på mig masken och en långkappa, vi gjorde i ordning skivspelaren, laddad med Beethovens femte symfoni och sen var det bara att vänta på det helt ovetandes offret.
 
Vi skymtade henne då hon kom från busshållsplatsen, väntade till hon kom in i trapphuset, då satte vi på musiken, på ganska hög volym sedan ställde jag mig bakom dörren och inväntade ringsignalen. Hon kom fram till dörren och ryckte först i den i tron att den skulle var öppen, sen ringde hon på.
 
Om jag nu kunde visa er hur hon såg ut då jag öppnade dörren så skulle jag göra det, men ni kan ju föreställa er skräcken som lyste i hennes ögon, hon satte handen på bröstet, backade ett steg samtidigt som hon gaspade efter luft…sen började jag garva, och då var det roliga över.
 
Hon sa sedan att hon blev så himla rädd och fattade ju inte först varför han var där, sedan hann hon tänka att hon ringt på fel dörr men hur knepig han än såg ut så tycktes hon kunna se en liten snällhet hos honom, trots allt, och det var väl det hon skulle ha spelat på om inte jag avslöjat alltihop.
 
Ja så kan det gå…när haspen är på och man ingen nyckel har :-)
 
Önskar er en bra dag och håller en tumme för att vi slipper mer snö, nu räcker det, SERIÖST!

Katt i skokartong

Niccolinas mormor och morfar kom förbi i måndags och lämnade en present till henne. Förutom pengar var det två böcker som var nedpackade i en skokartong. Den lade Enya genast beslag på men ni kan ju tänka er hur det såg ut då en katt på 6 kilo skulle klämma ner sig i den.

Ser ut som om hon skriker men jag lyckades fånga henne mitt i en gäsp. Niccolina lyfte upp kartongen med innehåll på skateboarden och gav henne en åktur i teverummet och passade på att fota henne på brädan.

Yrkesskadade frisörer, tandläkare och optiker

En annan har redan varit ute på morgonen, brrr, kallt var det men solen bådar ju för varmare väder om en stund. Åke ville ha skjuts ut på Scania, där han lämnat in lastbilen igår, av den anledningen har jag varit utanför dörren.

Niccolina fick sin hårklippning igår, det blev bra men inte riktigt som hon tänkt sig men man måste ju också utgå ifrån vad man har i början. Apropå hennes svarta hårfärg som är en toning, så var det enklast att slinga håret för en svart färg är det värsta du kan sätta i ditt hår. Den försvinner inte på 6-8 veckor och ha du väl börjat så är det bara att fylla på med svart. Nu får hon låta det växa ut så sakteliga, och sedan kan hon tona en annan färg.
 
Avfärga håret kunde man tydligen göra, något som han trodde gick på en 2-4 tusen kronor vilket då inte är aktuellt hos oss, om man nu inte kan köpa en avfärgning på någon affär. Jag får kika, men det är tveksamt.
 
Jag undrar om en hårfrisör, alltid kikar på hur andra ser ut uppe på skallen, och en optiker kollar in andras glasögon samt en tandläkare kan inte låta bli att kolla in tänderna hos människor dom möter. Jag skulle kunna tänka mig att det blev så om man hade ett sånt typ av yrke, att man tittade på hur andra såg ut, med viss risk att det blev en yrkesskada efter många år i branschen. Man såg inte längre människorna utan bara håret, tänderna eller glasögonen.
 
Yrkesskada kan jag inte kalla det men en typ av skada blev det då jag för flera år sedan la patiens på datorn. Ni vet, dom här kortspelen som oftast följer med i datorn som standard spel. Man fick som nippran på att sitta och lägga patiens och sedan blev det så här att när jag hade svårt att somna, så kunde jag ligga och lägga patiens i skallen istället för att ”räkna får”. Det funkade alldeles ypperligt med tanke på att jag oftast löste patiensen. Jag sa detta på ett möte jag var på en gång och dom tittade på mig som om jag var galen, hahaha, ja jag kanske är det, men vem bryr sig, så länge som jag får det till att fungera för min del.
 
Önskar er nu en fin dag!

Läkarintyg

Här kommer lite mer utdrag från läkarintyg:

*Hon beskriver huvudvärken som spännande.

*Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.

*Patienten fick rådet att gå och hänga sig.

*Kan ej få ned hakan mot huvudet.

*Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.

*Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

*Urin odlad på distriktläkaren visar växt av coli.

*Patienten har återigen fått ont i värken.

*Vänster knä svullnade upp och sökte distriktläkare.

*En hel del bekymmer med sina fötter, kan inte sjunga för halsen.

Om vissa sjukintyg ser ut på detta viset så borde slutkontentan av detta, vara som alla säger, man ska vara frisk för att vara sjuk!

 

 

Skulle man vilja vara en Björn?

 

I sitt nästa liv kanske man ville vara en björnhona
 
  1. Om du är en björn, kan du sova hela vintern. Du gör absolut ingenting i 6 månader. Det kan man leva med!
 
  1. Före du går i ide, måste du äta tills du i princip, rullar. Det kan man leva med det också!
 
  1. Om du är en björn, föder du 2 barn (som är lika stora som en valnöt) och det medan du sover. När du vaknar upp är de halvvuxna, mjuka och urgulliga ungar. Det kan man definitivt leva med!
 
  1. Om du är en björnmamma, vet alla att du menar allvar! Du slår ned alla som plågar dina ungar. Om ungarna, sen inte uppför sig, så slår du ned dem också. Det kan man leva med!
 
  1. Om du är en björn så FÖRVÄNTAR sig din make att du morrar när du vaknar. Han FÖRVÄNTAR sig också att du har håriga ben, dålig andedräkt och överflödigt kroppsfett.
 
Japp! Kanske inte vore så dumt…

Långa ledningar

Ibland verkar det vara låååånga ledningar mellan mobilerna. Fick ett sms igår då jag precis lagt ner, Niccolinas russinfrallor i påsen på Kvantum. Det var Lena som undrade om jag var på Kvantum för att införskaffa dom utlovade bröden. Jag skrev några rader och skickade iväg sms:et och fick genast ett meddelande om SMS väntar.

Ok, tänkte jag, antingen slog hon av mobilen eller så är det dålig teckning där hon är just nu. När jag steg upp imorse så plingade min andra mobil (inte den med formel 1 ljudet) som visade att sms blivit levererat strax efter 12 inatt. Det tog minsann lite tid det.
 
På tal om tid, ni vet a-kassan som lovade att dom skulle ringa upp i torsdags, igår ringde jag upp dom och ställde så återigen min fråga om en digital signatur inte gäller och vad det är dom vill ha egentligen. Vet ni vad hon svarade? Jag kan tyvärr inte svara på den frågan och nu är alla handläggare upptagna. Någon får ringa upp dig imorgon.
 
HAHA, sa jag, det sa den personen jag pratade med i onsdags också, och sen har jag inte hört ett ljud från er. Ojdå sa hon, när hade du ringt sa du? Blablabla…jag ska anteckna det svarade hon och nu återstår det att se om dom lyckas ringa upp idag. Jag har lust att säga: Tillåt mig att tvivla, men å andra sidan, någon gång ska väl dom kunna lyckas också. Men sen återstå det att se om dom kan svara på frågan eller inte, om inte, vad gör man då?
 
Idag ska jag hämta Nicco efter skolan, hon ska klippa sig…igen. Ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Just nu har hon en rak lugg och absolut rakt runtom därnere, hon ser ut som en Kleopatra, hon har ju dessutom tonat sitt hår svart, och nu är hon så less på det så hon ska klippa up det därbak för att se hur mycket av toningen som kan försvinna. 6-8 veckor skulle färgen sitta i, det var nu 14 veckor sedan vi gjorde det. Det stämmer alltså inte riktigt, det som står på paketen. Men jag vet också att det kan bero på vad man har för typ av hår.
 
Nä, nu önskar jag er en fin dag, och hoppas nu verkligen att vi får slippa den eviga blåsten så man kan sitta ute en stund.

Nya sjukpenning regler

Fick följande information från Theresé, hur vi ska tolka detta är upp till var och en :-)


Från och med 1/ 2 2010 gäller nya sjukpenningregler. De nya reglerna är klara och entydiga.


SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK!

Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta dig till doktorn så kan du också ta dig till arbetet.

TJÄNSTLEDIGHET PGA. OPERATION

Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens ingående ska vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen ska reduceras i motsvarande omfattning. Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.

TANDLÄKARBESÖK

Besök hos tandläkare accepteras ej eftersom varje anställd som ej redan har löständer snarast ska installera sådana. I stället för att ränna hos tandläkaren ska ni sedan sända in proteserna till arbetsgivaren som ombesörjer lagning. Arbetsgivaren är skyldig att inom 60 dagar returnera tänderna.

GRAVIDITETSLEDIGHET

Ledighet för graviditet och mammaledighet har helt avskaffats i de nya reglerna. Kvinnliga arbetare ska sitta med benen ihop i arbetet och arbetsgivaren är skyldig att se till att preventivmedel alltid finns tillgängligt för att dölja eventuella spår av snedsprång. Skulle någon anställd bli med barn får förlossning ske på veckoslutsdagar och barnet tas om hand av mor- eller farföräldrar.

GYNEKOLOGBESÖK

Besök hos gynekolog är på grund av den förfinade tekniken hos dagens kontorsmaskiner helt onödig. Sätt dig på kopieringsmaskinen och tag en bild (yngre kopierar direkt, äldre måste kanske trycka på förminskningen först). Sänd bilden på telefax till gynekologen och fortsätt arbeta. OBS! Var mycket noga med att faxa till rätt faxnummer.

ÖVRIGT

Eftersom toaletter ofta är en plats där smitta av magsjukdomar mm kan spridas ska alla dylika behov vara avklarade i bostaden innan man går till arbetet.

Sant eller? Vet ej, men roligt.

Intyg som inkommit till Skandia

*Jag trodde att rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den, att den var stängd.
 
*Jag kan inte betala reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor eftersom min fru dog för tre år sedan.
 
*Jag körde över en karl: han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.
 
*Den ande föraren ändrade sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än att köra på honom.
 
*Den döde kom cyklandes från vänster.
 
*Min man mådde illa, så det gällde att få tag i en annan man.
 
*Jag föll i vägbanan, min man fortsatte med sin moped och körde sedan i diket. Om jag fick hjälp eller om jag reste mig själv, minns jag inte. Men när min man kom tillbaka och fick se att jag överlevt blev chocken för svår för honom så han föll ner avsvimmad.
 
*Ur läkarintyg:
Enligt hustrun har hans personlighet förändrats och impotensen medför förutom nervösa besvär för hustru, även ökade ekonomiska utgifter genom behov av att leja hjälp.

Niccolinas dag samt 3,14 dagen

Börjar nu med att Gratulera Niccolina som fyller 12 år idag. GRATTIS!!!

Det är den internationella pi dagen idag, pi som 3,14, men ni ska inte fråga mig vad den innebär eller betyder, dom talade bara om det på morgon programmet i fyran, för ett antal veckor sedan. Det hade ju varit ett bra smeknamn, 3,14 eller pi, men Niccolina föredrar nog att kallas Nicco, om något.
 
Av Fred och Birgitta fick hon dessa panelgardiner som snabbt kom upp i hennes rum:
 
och av oss fick hon förutom ett laddat busskort, jeans, hårklippning, hårspray ett par såna här hörlurar, som tydligen är inne just nu.
 
Hon blev i alla fall nöjd med sina saker och det var ju huvudsaken. Men hon hade förmodligen inte tackat nej till flera presenter och pengar.
 
Filmkväll hade hon, med tre kompisar, godisskålen var laddad med diverse saker och chips samt popcorn.
 
Jag och Åke var förpassade ut i kylan…fast inte riktigt. Vi for först iväg och åkte en sväng runt Sörfors och Brännland och sedan bjöd Fred och Birgitta på kaffe nere hos Fred. Det passade ju alldeles ypperligt, sen fick vi komma hem en stund innan 21, då hade alla åkt eller gått hem.
 
Vi hade hyrt filmerna på Hemmakväll, och för tre dvd filmer tog dom 55:- och då får man ha filmerna i en hel vecka, helt otroligt. Vi sa det, att på den tiden vi brukade hyra vanliga VHS filmer så kostade det nog runt 40-50:- och då fick man ha den i en kväll. Vilken skillnad det har blivit men det måste ju bero på det stora utbudet vi har på tv:n idag.
 
Så var sportlovet slut och vi är tillbaka i dom gamla spåren igen, att få upp Niccolina på morgonen och vandra iväg med henne runt åtta tiden. Träning är det idag, förutom den vanliga promenaden runt Umestan. Ska nog upp på Kvantum och handla också, Niccolina ville ha deras russinfrallor till frukost, men det får bli till morgondagens intag. Önskar er en bra dag!

Kedjebrev

Här ska ni få ett kedjebrev som ni kan kopiera och skicka iväg till någon ”vän” som har eget hus.

 
Bästa villaägare!
 
Vi skickar det här brevet till dig eftersom vi vet att du är mycket intresserad av din gräsmatta.
 
Det här är en gödselförening som inte kostar ett enda öre att gå med i.
 
Efter genomläsandet av detta brev: Gå till adressen högst upp på listan och skit på deras gräsmatta. Du kommer inte att vara den enda, så du behöver inte bli generad.
 
Gör sedan 5 kopior av det här brevet och skicka till 5 av dina vänner som uppskattar fina gräsmattor.
 
Du kommer inte att erhålla några pengar, men inom en vecka kommer det att finnas 9216 personer som skiter på din gräsmatta.
 
Din belöning kommer nästa sommar då du har den grönaste gräsmattan i grannskapet.
 
PS! Om du har förstoppning, ge brevet till din granne. Bryt inte kedjan, en person sket i det och förlorade hela sin gräsmatta.
 
 

Heliga renar, njae...

Kor är ju heliga i Indien, men är dom heliga för ALLA indier, och om det är så, hur kan det vara möjligt?

Ta bara Sverige som exempel, hur skulle vi kunna få alla svenskar att tycka exakt samma sak om just en grej. Det låter ju helt omöjligt och därför tvivlar jag på att alla indier smeker kossornas mulor och tycker att dom är världsbäst.

Min fundering fick jag nu då jag såg ett program från Indien, en reporter som var där för att få filma monsunregnet. Kossorna får ju vistas precis vart som helst och vid regn så håller dom gärna till på vägarna, och då får minsann bilarna väja eller vänta tills dom har flyttat på sig. Tänk om vi skulle se renen som helig, vi skulle ju aldrig ta oss dit vi ville i så fall.

Vem är Lundén?

Mästarnas mästare, är ett program vi brukar följa med i. Ganska intressant att få lära känna våra idrottsmän/kvinnor som vi har i Sverige. En del har jag inte ens sett eller hört talas om. Ni som vet hur taskigt dålig jag är på att känna igen människor, förstår nog att jag har en del problem med detta och jag kan, än idag, bara namnet på två tävlande, Tomas heter en och han är en brottare från norra Sverige, och Patrik Sjöberg. Se där, han kunde jag till och med efternamnet på.

Nåväl, programmet som gick sist hade jag spelat in, och det satt vi och såg på fredagskvällen. I en av tävlingsgrenarna skulle det spelas boule och på slutet blev det ganska jämt mellan vissa av dom tävlande. Då visas resultaten längst ner i hörnet på teven och jag läser Lundén. Say What??? Efter att fjärde kastaren fått iväg sin kula och det fortfarande står Lundén på listan så utbrister jag: Vilken j-vla Lundén?
 
Jag kan inte komma på vem av dom tävlande det skulle vara. Lundén, säger Åke frågande och fattar inte vad jag snackar om, ens en gång. Ja, det står ju det namnet därnere. Jag lutar mig lite framåt i soffan och kniper ihop ett öga, *suck* och *skratt*, det står linjen. Alltså hur nära linjen dom kommit, inte namnet på en deltagare. Kanske borde kolla om jag behöver lite mer styrka på mina glasögon :-)
 
Ikväll är vi deporterade från lägenheten, Niccolina fyller nämligen tolv år imorgon och ska ha en liten filmkväll med några kompisar, här hemma. Godis, popcorn, chips och dricka står det på menyn, skönt, då slipper man fixa en tårta. Jag frågade om hon inte skulle ha ett riktigt kult kalas, med fiskdamm och små roliga lekar, hon rynkade sina ögonbryn och tittade på mig som om hon inte ville kännas vid vem jag var. Nä, såna kalas är över för hennes del. Nu blir det lite annorlunda men jag ska villigt erkänna att det blir betydligt mer lättsamt. Att hyra en dvd film och poppa lite popcorn kan man ju leva med. Ni får ha en fin dag!

Hm...???

Med risk att jag får på skallen av några uppretade Hörnforsbor :-) så sätter jag ut bilden jag tog förra sommaren, uppe i Maltträsk. Jag tyckte det såg lite avigt ut och undrade nog varför man satte ut ett trappsteg som var högre än det nedersta trappsteget på bussen. Hm...

Men nu kanske jag får svar på min fundering, vem vet. Vi får välan se...

 

Whiskey, ehhhh...

I den forsatta jakten på ett kvitto på Niccolinas dator, ramlade jag över detta brev.

Jag hade 12 flaskor Whiskey i min källare. Emellertid tyckte ej min hustru om detta, mitt spritinnehav, varför hon bad mig hälla ut alltsammans i vasken. Som jag inte vågade säga emot henne, började jag mitt vanskliga arbete sålunda.
 
Jag drog upp korken ur den första flaskan och hällde ut innehållet i vasken med undantag av ett glas, som jag drack ur. Så drog jag korken ur den andra flaskan, hällde ut innehållet i vasken med undantag av ett glas, som jag drack ur. Jag drog korken ur den tredje flaskan, hällde ur ett glas, med undantag av det innehåll som jag drack ur. Så drog jag upp korken ur det nästa glaset, hällde korken i flaskan och drog ur glaset. Därefter drog jag korken ur flaskan, hällde vasken i flaskan och satte korken i flaskan med glaset och hällde Whiskeyn på flaskan.
 
Då alla flaskorna voro tomma, stödde jag huset med ena handen medan jag räknade flaskor, korkar och glas med den andra. Det blev 29 precis. För att vara riktigt säker på min sak räknade jag en gång till. Den gången blev det 74 igen. Då huset passerade förbi räknade jag det hela om igen och till sist alla husen, flaskorna samt vaskarna med undantag av en kork som jag hällde i huset och drack ur.

Ett ägglikt problem

Till frukost imorse åt jag ett ägg. Nu är det en sak som jag retar mig lite på. Kolla in äggkoppen med tillhörande ägg:

Det kanske inte framgår helt klart men koppen är för stor, så när toppen på ägget är borta så får man gräva ur resten från botten. Har dom designat kopparna i tron att det en gång ska bli monsterägg?

Detta är en gammal äggkopp:

Och se, här sticker ägget upp ur koppen. Precis som man är van. Men vanor är kanske till för att brytas, även om man tycker att det blir till det sämre.

Ja huvva vilka frukostproblem man kan stöta på :-)

En annan undran

Nu undrar jag om en annan sak. Det är ju kommunen som äger vägen här på vårat bostadsområde. I förrgår kväll kom dom och skrapade samt körde bort snön från Näckrosvägen. Vi får inte lägga saker på deras vägar eller markområden men varför får dom släppa ner snön dom skottat på föreningens gräsmatta, och vem har bestämt det?

Förmedlat arbete

Ja inte hörde a-kassan av sig i veckan, så på måndag blir det jag som får ringa upp och fråga om deras telefoner kraschade förra onsdagen eftersom dom aldrig ringde upp. Däremot, och detta är ju lite intressant, så ringde min handläggare på arbetsförmedlingen upp och undrade om han fick lämna ut mitt namn till ett företag som sökte en vikare, visserligen bara i tre månader men man ska ju börja någonstans och bara att få in foten på ett företag är ett stort plus.

Givetvis fick han göra det men det är inte bara jag som står på den listan utan 2-3 stycken till så vi får se hur det utvecklas. Jag vill inte skriva vart det är, men om jag får det jobbet så ska jag tala om det för er.
 
Det intressanta är inte bara jobbet i sig, utan att dom ringde upp mig  :-) nog har jag arbetat i flera års tid, och många gånger har jag anmält mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen men hittills, aldrig någonsin, blivit uppringd av dom. Å andra sidan, så är det kanske precis vad dom gör men att det aldrig har funnits något som skulle ha passat mig, vem vet. Det var i alla fall snyggt jobbat av honom och nu fick man lite mer tilltro till förmedlingen.
 
Den allra första gången jag satt med en handläggare där, jag var väl runt 16-17 år, och fick frågan om vad jag ville jobba som eller med och jag svarade, något inom kontor, så fick jag svaret av handläggaren att det var inget framtidsjobb, det skulle jag genast lägga på hyllan, vilket jag också gjorde. Hur dumt som helst och man kan ju fråga sig vad det var för typ av handläggare. Hade han, den gången puschat för mitt val så kanske jag hade sökt mig en utbildning men nu blev det aldrig så. Fast åter igen och å andra sidan, om man nu ska tro på att vissa saker är förutbestämda att hända så kanske det var en mening med det valet också, det lär jag aldrig få veta.
 
Idag blir det förmodligen promenad med en annan granne, Kerstin och Janne är upptagna med annat. Åke har kört in Volvon på verkstaden och ska dit och skruva och sedan ska Cheven tvättas, det är verkligen på tiden men samtidigt vet man att med slasket som nu blir på våra vägar, så kommer tvätten att vara lika ogjord, om några dagar. Men den värsta skiten kan man ju kanske få bort. Ni får ha en bra lördag, det ser ju att bli en solig och fin dag så det är bara till att he sig ut.
 
 

Originalet i hårddisken

Jag fick ett brev från Unionens a-kassa, i onsdags. Jag är inte ett endaste, dugg, förvånad…icket. Dom vill nu ha originalet på uppsägningen, ok, det begriper jag, men vad är originalet, då Annika skrev det på sin dator och mailade det till mig, underskrivit med en digital signatur? Vill dom att jag ska åka hem till henne och plocka ur hårddisken ur datorn och skicka ner till dom?

Jag ringde dit, 5 minuter i 15, fick vänta till 10 minuter över och då svarade det äntligen. Min fråga var då: Gäller inte en digital signatur som underskrift? Svar: Jag kan inte svara på det då jag sitter i växeln. Fråga: Om jag skriver ut ett likadant papper som jag skickade till er för tio dagar sedan och åker hem till min chef som då skriver under detta med bläck, är det då giltigt? Svar: Jag kan inte svara på det, någon får ringa upp dig imorgon (läs torsdag). Jag ska villigt erkänna att jag var nära på att strypa telefonluren, jag blir så frustrerad
 
Inte en enda person från Unionen ringde mig igår och det vet jag, då vi råkar ha en presentatör hemma. Det står dessutom på brevet dom skickade, att dom inte utrett färdigt om jag ens har rätt till att stämpla…*suck*. Då jag väntade in pengar från dom igår så trodde jag att dom skulle frysa dom pengarna tills allt blivit utrett, men för en gång skull stod turen på min sida och jag fick mina pengar men…
 
Vad kan ni utläsa från dessa siffror?
 
I mina ögon tolkar jag det som att jag jobbat 3 timmar vecka 7 och 3 timmar vecka 8. Till saken hör att jag jobbade ingenting och har inte heller deklarerat arbete. Sedan är väl hälften av 6=3. Dom har dragit en ½ dag/vecka och det betyder väl dessutom att jag skulle ha en normal arbetstid på 6 timmar, men jag har inte jobbat 6 timmar, utan en halvtid är 4 timmar, och det var precis dom timmarna jag hade i Januari.
 
En sån här gång, om det ska ta tio dagar att få veta att ett papper saknas eller någon liten grej, går det inte snabbare då om dom lyfter luren och ringer upp personen, i det här fallet, Annika, då hade hon över telefonen kunnat intyga att jag är uppsagd. Tror dom att jag suttit och totat ihop uppsägningen själv och varför i hela ---- skulle jag ha gjort det? För att jag tycker det är kul, eller?
 
Nä, det lutar åt att jag får ringa dit igen, idag, och jag hoppas för den som svarar att jag är lugn och trevlig. Jag vet att man egentligen inte kan vara förbannad på den personen, och jag skulle absolut inte vilja sitta där dom gör, dom får säkert höra en hel del sk-t från upprörda människor, men är inte det också ett bevis på att det inte funkar som det bör göra?
 
Usch, nu fick jag ju nästan ont i skallen :-)
 
Önskar er en bra dag och det tänker jag ha, Unionen i ett nötskal eller ej. Ingen ska förstöra min fredag, HA, så det så!

Detta göms i snön

Jag vet nåt som inte ni vet :-)

Under den här snöhögen göms något som kommer upp nu i tö, nämligen Niccolinas skrana som har legat där sedan det första, riktigt stora snöfallet. Att den fortfarande ligger där kan vara ett bevis på att hon inte längre tycker att skranor är så roliga.

Tv med rörelsedetektor

Apropå idén jag skrev om igår, om en rörelsedetektor som skulle stänga av tv:n vid för lite rörelse, Jan A kommenterade detta med en medföljande länk som jag sätter ut här så kan ni som missat det, gå in och kolla. Faktiskt inte så dumt, men som jag svarade honom, att det är lite irriterande att man tror sig komma på en smart grej och sen visar det sig att det redan finns.

Det enda som är roligt med det är att någon annan, har haft exakt samma tanke och det är kul.

www.sony.se/article/id/1232547686767

 

Formel 1

Åke vaknade vid tvåtiden inatt och höll på få hjärtsnöjpen då mobilen signalerade för ett sms. Jag skickade nämligen ett sådant till honom för två dagar sedan och det kom fram först inatt.

Själv öppnade jag ögonen 3.30, och hörde en formel 1 bil, vråla i tv rummet. Det var min mobil som ville tala om att Åke fått sitt sms. Nice!
 
Det där formel 1 ljudet hade jag som ringsignal, för två år sedan. Vi for iväg på en semestertripp ner till Uppsala och hade stannat på en rastplats söder om Sundsvall, för att sova över där.
 
Klockan åtta på morgonen, puttade Åke mig i armen och tyckte att jag skulle vakna. Det var ett j-kla liv i bussen, men innan jag fattade att det var min mobil som ringde…jag hann tänka att det var då en jädrans trafik på E4:an, dom kör ju som galningar. Men det var ju bara bossen som ringde och hon hade dessutom glömt bort att vi hade åkt iväg på semester. Så kan det gå.
 
Apropå ljud i bussen. Sorry Åke, här kommer den. Vi var ju på tävling i Fällfors, och jag tror att det var för två somrar sedan. Vi hade lossat bilen, fällt ut markisen och gjort i ordning för morgondagens körning. Trötta men glada gick vi och lade oss. Vi låg och läste varsin bok då jag hör ett ljud jag känner igen…tranor. Jag ska precis putta till Åke och fråga om även han hör tranorna då jag inser att tranan är i bussen. Det var Åke som lät, ni vet, man kan ibland få sånt där pipljud från lungorna och det var precis det han hade. Vad jag skrattade och innan jag kunde berätta för både honom och Niccolina, vad det var som var så roligt.
 
Näpp, nu ska jag surfa vidare, önskar er alla en bra dag.
 
 

Motion framför teven :-)

Vi snackade om fjärrkontroller när vi var ute och gick idag. Kerstin har en platt teve som inte har en avstängningsknapp, vilket man kan tycka är underligt, med tanke på allt surr det har varit om att man aldrig ska lämna teven på standby.

Hm, dom kanske skulle kunna sätta in en rörelsedetektor i teveapparaterna som slår av teven automatiskt om det inte är någon rörelse framför skärmen under tio minuter. Då kunde man inte längre somna framför teven och dessutom blev man aldrig stillasittandes. Vilken smart idé, eller hur?
 
Fast nog tycker man fortfarande att dom kunde ha kostat på att sätta dit en knapp för att stänga ner teven ändå.

Bästa placet i lägenheten

Trots att man var vaken alldeles allena för en stund sedan, så fick man inte ha toaletten för sig själv.

Detta är ett av Eloise favvo ställen att sova på, fråga mig inte varför. Om man sen ska sätta på kranen så ligger hon bara kvar och tittar på vattennivån som stiger upp över svansen. Inte har hon vattenskräck precis.

Kortaste natten överallt, eller?

Låg och läste en bok igår (solskensriket av Margit Sandemo) och då skulle det firas midsommar.

Här ser vi en liten glimt av midsommarstången som vi åstadkom uppe i maltträsk för några år sedan. (felvänd och därför kan man inte se ringarna, som nu faktiskt finns där  :-)

Nu undrar jag, man säger att midsommaraftonen har den kortaste natten, men vilka firar midsommar och gör alla det av samma anledning? Jag menar, om man nu firar den i till exempel USA, står då solen på samma sätt där och vid samma tidpunkt, eller är midsommaraftonen något som utvandrarna tog med sig. Ordet midsommar finns ju på engelska.
 
Eller är det något som bara händer här i Sverige, att natten är kort, jag vet att midsommaren ursprungligen kommer från Tyskland, och Tyskland ligger ju närmare ekvatorn och borde inte ha samma ljus på natten, som vi har här på somrarna.
 
 
 
 

Rondellkörning med långtradare

Nu har jag vidarebefordrat svaren jag fick av Mikael, angående rökluckan, till vår vicevärd så får vi se vad som händer efter det. Luckorna är i alla fall besiktade men vår ”gamla” vicevärd, visste inte när.

Jag sa till Åke igår kväll, att egentligen skiter jag i vilket, men med en liten stunds eftertanke så gör jag nog inte det. Och vi som bor längst upp, har väl kanske mest nytta av att luckan nu fungerar.
 
Jag och Birgitta tog en kvällspromenad igår och när vi passerat järnvägsövergången så kan man se bort till rondellen utanför brandkåren, då ser jag där, en långtradare med släp som kör ut i rondellen. Sedan lät det som plåtgnissel eller något liknande och efter stannar lastbilen. Jag säger åt Birgitta, nu hände det något där borta, lastbilen står ju still, han körde säkert på något.
 
Det går en liten stund sedan hörs det röster där bortifrån. Jag gissar att lastbilen tagit yttersvängen och en personbil tog den inre (inget smart drag) och sedan har släpen skurit in i kurvan och klämt in bilen.
 
Vi gick upp på andra sidan för att se men då hade lastbilen redan kört neråt Vännäsvägen, mot stan, och stod nu på sidan av vägen med varningsblinkers på. Han ville inte täppa till trafiken i rondellen.  
 
Vems blir nu felet i det här fallet, någon som vet? Jag gissar på lastbilschauffören, men jag kan inte låta bli att tycka att en förare av en personbil, aldrig, och då menar jag aldrig, ska försöka ta sig förbi en lastbil i en rondell. En långtradare med släp är ett väldigt långt ekipage och speciellt med den snöröjningen som har varit på våra vägar så har dom inte lika mycket svängrum att röra sig med som dom kanske skulle ha behövt. Nå, vi får hoppas att det löste sig och det kan ju inte ha blivit några personskador för då hade dom nog inte flyttat på bilarna.
 
Jag skjutsade ju ut morsan och katten Tracy igår, till veterinären, han tog några prover och ska skicka iväg dom, men han hittade inte några speciella fel på henne förutom att hon är gammal. Hon kan ha fått problem med njurarna men det kan medicineras, samt att en gammal katt kan få diabetes, men det såg inte ut att vara det heller. Att hon var lite sämre i förra veckan kan bero på tior, ni vet, små hjärnblödningar, men det behöver inte vara det heller. Vi hoppas på det bästa i alla fall.
 
Nu önskar jag er en bra dag!
 

Jag undrar (ovanligt då, nä)

Man säger ju om man har 1 katt att den tror att den övriga familjen också är katter och av den anledningen drar den hem råttor för att bidra med födan.

Men vad händer då, till exempel nu då Theresé och Anders väntar hem en baby någon gång i Juni, och dom är ju dessutom ägare till katten Diesel. Vad kommer han att göra då babyn kommer?
 
Se den som en familjemedlem, ta barnet i nackskinnet och bära iväg med den, klämma ut ”kattbarnet” genom kattluckan för att lära den att söka upp sin egna föda, eller se den som en rival och börja märka ut revir?
 
Vi väntar med spänning.
 
Ps. det är av den anledningen vissa säger att man ska ha minst två katter, då får dom lära varandra hur man ska bete sig och bevarar därmed sina instinkter. ds.

Råttjakt

Våran gamla stuga uppe i Malå är rätt så gles i virket, jag skulle vilja säga att dom som byggde den inte hade så stor erfarenhet men då ljuger jag. En av dom var byggnadsingenjör, och det kan man verkligen inte tro. Eller så var det på det viset att när dom väsentliga delarna sattes dit, så sov han eller var ute på en rökpaus.

Reglarna håller inte ett visst avstånd och mycket av panelen var fastspikad i tomma luften. Ena sidan på huset har vad man kallar fjällpanel, då brädorna är liggande. På vår stuga är dom verkligen liggande, till och med, snudd på hängande, och det är klart, där kan det komma in både det ena och det andra djuret.
 
Vi använder oss fortfarande av den stugan men vi sover aldrig i den och har inte gjort det på flera år, Niccolina har aldrig fått göra det så det är över 12 år i alla fall. Men köksdelen funkar ju och altanen är det som är värt mest på den stugan, där vi sitter med morgonkoppen och blickar ut över sjön, härligt. Här hade vi besök av en andfamilj, vilket inte är så ovanligt, men numer brukar jag inte mata dom, det blir så jädrans mycket skit på gräsmattan och sedan så klarar dom ju sig faktiskt ändå, utan bröd, vilket inte är deras naturliga föda. Dom kan komma klapprandes ändå och bara ligga vid sjökanten och vila sig.
 
Nå, våra katter har ju också upptäckt att det tassar i väggarna ibland. Det är när det kommit in en mus på villovägar eller råttor, jag vet inte vilket. Man ser hela deras kroppshållning blir annorlunda, dom går på helspänn och likadan blir vi.
 
Jag tror att det var andra sommaren vi hade katterna, alltså för fyra år sedan, som dom lyckades knipa en mus. Vilken cirkus det var och framförallt, vilket liv det blev.  Vi var lika spända som katterna och Niccolina blev helt klart lite orolig, hon fattade ju inte vad som skulle hända och först var hon uppspelt som vi, vi följde med spänning allt som hände och såg hur katterna for från ena hörnet till det andra sedan hyssjade vi ner oss själva när musen var på väg. Och *TJOPP* så hade dom nypit den. När dom gjorde det så ställde vi oss upp och skrek, egentligen vet jag inte varför, vi var glada att dom lyckats med uppdraget men stackars Niccolina tyckte inte det var lika roligt.
 
Hon blev alldeles förstörd och fattade inte varför vi tjoade och levde om, jag tror att hon uppfattade att vi blev upprörda och rädda, och sedan skulle jag då försöka få henne att förstå att vi var glada och att katterna gjorde rätt som nöp musen. Man vill inte ha möss och råttor där man ska vara. Nä, det var inte en rolig upplevelse för hennes del och snart kommer vi inte att behöva vara i den stugan mer, så hon slipper se krigen mellan katterna och mössen.
 
Men jag tänkte då på det här med att man skriker, det är ju likadant när man ser på roliga klipp och någon blir skrämd. Ofta är det inte själva händelsen som gör att dom blir rädda, utan det är när människorna runt omkring skriker till, då blir det som en kedjereaktion och helt plötsligt skriker allihop. Inte konstigt att dom blir rädda, det skulle ju jag med, bli.
 
Idag ska jag skjutsa morsan och deras katt, Tracy, till veterinären. Tracy är inne på sitt artonde år (tror jag att det är) och ska få en liten hälsoundersökning för att se hur allt står till. Hon var lite smådålig i förra veckan och med den åldern kan det ju vara vad som helst. Vi hoppas att hon inte har några större fel och kanske bara behöver något tillskott i maten. Vi får se vad han säger.
 
Ni får ha en bra dag, det har i alla fall jag planer på att ha. Och om det nu inte blåser som själve den så kanske man kan sitta ute en stund efter lunchen. Igår satt jag ute i fyrtio minuter men blåsten förstörde alltihop. En mygga hade tappat sina vingar om dom hade levt nu, så är det.

Rökluckan

Så här ser luckan ut i våran trapp:

Men ingen information om när, var eller hur den funkar eller har blivit testad. I Rinkeby, hade det inte ens installerats en vajer från första början, det måste ju också betyda att luckorna aldrig besiktigas, eller hur?

Jaja, vet ni vad, nu ska jag ta min stol och gå ut och sätta mig under balkongerna på gården, även fast det blåser så är det varmt. Och en kopp te kan jag ta med mig ut, vilken, måndag!

Skyddsutrustning

Alltså kolla här, jag brukar köpa Mr Muscle WC blått, en sån där sak man kan hänga i toaletten, dels för att det ska lukta gott och sedan färgar den vattnet blått. Onödigt kan tyckas, men jag vill ha det så.

Följande kan läsas på baksidan:

Förvaras oåtkomligt för barn. Undvik kontakt med huden och ögonen (så långt är jag med). Men sedan står det: Använd skyddsglasögon eller ansiktsskydd.

Hallå??? Jag fattar inte vad dom menar. Ska man ha på sig skyddsutrustning varje gång man spolar eller är det bara vid insättning av produkten eller vid byte? Eller, kan det vara så ruttet att dom tycker att man ska använda denna utrustning vid varje toalett besök, enbart för att tillverkaren vill hålla ryggen fri vid en eventuell olycka?

Hm, klura på den du.

Kall/het fakta

Vi halkade in på tv programmet, kalla fakta, igår. Det handlade om en brand i Rinkeby och egentligen, överhuvudtaget om rökluckor som ska finnas i husen.

Det är den lilla luckan som sitter nere i trappen, med en liten glasruta över, där det står att den ska krossas vid en brand. Jag har aldrig vetat vad det har varit för något, jag har trott att det på något vis skulle sända iväg ett larm till brandkåren om man krossade rutan och drog i handtaget.
 
Nu vet jag att meningen är att en lucka ska öppnas uppe på taket om man drar i vajern som sitter därinne, och i och med att luckan/luckorna flyger upp så dras en massa rök ut där och brandmännen har därmed en större chans att kunna se någonting då dom går in. Det är ju egentligen hur smart som helst, men…
 
Hur funkar luckorna om det ligger en halvmeter snö ovanpå dom, och när besiktas dessa luckor och vajrar, om det ens görs? Dom borde ju också ha ett bäst före datum och det finns säkert en del måndagsexemplar. När det brann i Rinkeby så saknades denna vajer och då undrar man ju otvivelaktigt om hur det kunde vara möjligt. Vems är ansvaret en sån här gång, fastighetsägare eller? Jag ska kolla luckan då jag går ut idag och sedan ska jag läsa på anslagstavlan om det sitter någon info om detta, jag återkommer i fallet.
 
Måndag idag, det är bara att ladda inför fredagen igen, den kommer med stormsteg, hoppas vi får bra väder i veckan och att solen börjar tina bort lite av all snö som ska väck. Jag har sagt det till så många och nu säger jag det till er också så det finns svart på vitt så får vi sedan se hur pass bra det stämde. Hur mycket snö det än har varit en vinter, så ser det nästan likadant ut till 1:a Maj, några små snöhögar utspridda på gräsmattorna men asfalten är framme igen. Något som Åke sagt i alla år vi varit tillsammans och hittills har det stämt. När man nu ser ut genom fönstret så kan man ju fundera hur stackarn detta ska var möjligt, men vänta och se :-)
 
Ha en fin måndag!

Irritations moment

Nu har vi ätit frukost och nu undrar jag om det är fler än jag som retar mig på skinkförpackningarna?

Detta är väl framsidan på förpackningen, där bilden är uppåt.

Ja och sen när man ska öppna den, så gör man det längst ner i hörnet och då ser det ut så här:

Det jag nu retar mig på är att skinkorna ligger åt fel håll, man måste slita upp paketet hela vägen för att lättast komma åt skivorna eller givtevis, vända på paketet så bilden hamnar nedåt, men det känns avigt.

Så där ja, nu har jag visat på ett "riktigt" samhällsproblem och vad tror ni nu att politikerna kommer att göra åt detta som med tiden kan visa sig bli ett riktigt världsproblem? Nu har jag varit rolig...igen, så nu får jag stänga ner datorn och gå ut.

 

-HÖLASSE!

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 

Fina bilder på våra "katta"-strofer

Theresé hade i vanlig ordning med sig kameran då hon var hem och hälsade på. Hon mailade mig dessa tre bilder på våra "katta"-strofer.

Mycket fina kort.

Present

Detta ska jag få av Theresé

blogg.vk.se/tezzii/2010/03/06/resande-planerande-160906/

Mycket snygg på min ära.

Snopen

Jag var på apoteket i förrgår, ja, nu heter det inte längre apoteket utan Kronans Droghandel, åtminstone på ridvägen.

Jag köpte mina saker och hon som skulle ta betalt frågade efter coopmedmera kort. Say what? Nu får man alltså poäng på sina inköp av mediciner. I och för sig så kan det väl vara bra men jag undrar...har coop något med "apoteken" att göra, eller gör dom detta för ingenting men räknar kallt med att alla som nu inte äger ett sånt kort, skaffar ett och sedan när femtiolappen dimper ner i brevlådan så får dom automatiskt en ny kund som kommer in för att handla upp pengarna?

*klurar*

Mossa i huvudet och korkskallar

Jag kan inte låta bli att undra hur en människa är funtad som parkerar på det här sättet. Suddig bild men ni förstår ju hur jag menar.

Egentligen så står Saaben på rätt sida då det efter klockan 18 på kvällen fram till 8 på morgonen är datumparkering, (den står fortfarande där så nu tarvar det för en p-bot :-) och egentligen kan jag inte säga vem av dom två bilarna som nästan står bredvid varandra, har haft en sämre dag, men den som ställde sig där sist, måste ju ha mossa i huvudet. Vad ska en brandbil göra om det brinner i huset nedanför, kommer den sig förbi där? Förmodligen om dom leker lite folkrace och tar sats.
 
Varför tänker man inte längre än näsan räcker, har dom så höga tankar om sig själva att dom tycker att det är jorden som snurrar runt deras axel och inget annat. Att dom skulle betyda mer än någon annan, och att deras skor ska hålla längst av alla, för att gå 100 meter från den riktiga parkeringsplatsen är ju dumt.
 
Jag liknar detta vid alla korkskallar som brukar träffa bekanta inne på mataffärerna och som sedan ställer sina vagnar mitt i gången och struntar fullständigt i att dom står mitt i vägen. Ska det vara så svårt att dra vagnen åt sidan?
 
Hm…vilket gnäll det blev helt plötsligt, hahaha, men det är därför detta bloggande är så bra, man får ventilera precis vad man vill så länge man inte hänger ut andra och skriver skit om dom. Visserligen kan dessa bilägare känna sig uthängda men å andra sidan så är det nog ingen annan än dom själva som vet vilka dom är.
 
Promenad idag, sen får vi se. Några grannar hade parkerat sig under balkongen inne på gården igår och det gick säkert alldeles utmärkt att sitta där, vi hade +15 grader i solen. Ni får ha en bra lördag!

Snö eller grädde

Grannar har blivit utkallade till snöskottning av skärmtaken.

Det var säkert ett snödjup på en 60-70 centimeter innan dom började.

Här syns några av abetarna, det är ett hårt jobb men dom får njuta av lite sol också, vilket Fred påpekade att dom faktiskt hade liiite närmare till solen än vi som vistas på marken.

Och sist ett kort på baksidan av huset, snön uppe på balkongtaken ser ut som en topping av grädde, på en bakelse.

Man kan få åt nerverna

Detta lilla T, har orsakat en hel del huvudbry, i flera års tid, men nu...äntligen, ska vi slippa detta bekymmer.

Vi fick, för snart 25 år sedan, en Hokus Pokus stol, av mina föräldrar som Theresé skulle få använda vid matbordet. Det är en ovanligare modell, den är större än den "vanliga" och har ett medföljande bord som man kan ta loss om man vill.

T:eet ska ju sitta monterat så att barnet inte trillar ut där man har benen, och T:eet satt där även då Niccolina fick ta över stolen. Fram till den dagen då hon fixade att kliva upp och ner i den själv, då skruvade jag bort den delen och lade det på ett säkert ställe...trodde jag.

När hon så hade vuxit ifrån stolen så ville jag sälja den, vi annonserade ut den, sen efter att vi gjort det så skulle jag montera ihop eländet och då var t:eet borta. Vi har vänt upp och ner på hela lägenheten, men grejen gick inte att uppbringa. Stolen förblev osåld.

För några år sedan var det hit elektriker och uppdaterade våra proppskåp samt bytte ut alla eluttag. På grund av detta så var vi tvugna att dra ut alla möbler från väggarna. Under Niccolinas bokhylla, som har ett påbyggt hörn, längst in, längst ner och längst bort, så låg t:eet. But why???

Niccolina måste ha använt det till någon lek och sedan har den hamnat på golvet och åkt dit under, ja jag vet inte, den låg då där i alla fall.

Jag hade då samlat ihop alla delar till stolen som numer står i skrubben, och där trodde jag då, mitt spån, att t:eet också låg. Nu tyckte jag efter ett tag att det återigen var dags att annonsera ut stolen. Jag tvättar upp den och ska montera ihop den men vad tror ni saknas? Jo, T:eet. Då höll jag på att ge upp. Stolen har nu stått i skrubben i flera år, och i förrgår, i jakten på ett kvitto, så gick jag igenom en hög med papper i ett skåp i köket, och vad i hela h- - -  ligger under högen. Jo, det fördömda t:eet.

 

En liten värld vi lever i

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika...ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten...Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

911 911

Fick höra igår att det finns något som heter seniortaxi, uppgifter om detta kan ni läsa på:

www.ecotaxi.se/index.php

Tanken är att dom som är 65+, kan få en billigare taxi. Minimum priset ligger på 45:- och sedan beror det på vilka och hur många zoner man åker igenom. Det finns en karta över zonerna på deras sida. Måste ju vara ett bra sätt för dom som inte har färdtjänst.

Vill också påminna våra grannar om kvällens fika i lokalen, som denna gången hålls av Britt. Mellan 18-20 är lokalen upplåst. Själv kommer jag givetvis att gå ner dit för en kopp kaffe och möjligtvis något till. Vi syns!

Fötterna blev avknipsade

Vi har, som bekant, två katter. Och dom är inte alltid så beskedliga så dom ser ut att vara.

Mycket ofog och dumheter har dom gjort, och ibland har man nästan ångrat att man tog in dom i våra liv. Men vad gör man? Dom är här och dom har bott med oss i snart fem år så dom lär få bo kvar, man tänker för sig själv att nu, kan dom väl inte hitta på nåt mer…jojo.

 
När Niccolina var yngre så hade hon en hel del Barbie dockor och några av dom skulle prompt med i badkaret då det var bad dags. Oftast lämnades dom dockorna kvar i badrummet efteråt, det tog ett tag innan dom var torr och hanterbara igen.
 
Nu var det då åter dags för ett bad, jag spolade upp vatten och hon hoppade i, det gick några minuter sedan hördes ett vrål inifrån badrummet. –MAMMAAAA!!! KOM OCH TITTA, VAD HAR HÄNT? Jag skyndade mig dit och där satt Niccolina med en av dockorna som nu saknade fötter. Dom var avknipsade vid fotknölarna.
 
Vi kom strax fram till att katterna (ja vi måste ju säga katterna när vi inte vet vem av dom som gjorde det) var skyldig till brottet. Men vart själva fötterna har tagit vägen vet vi inte, efter typ…7 år, så saknas dom fortfarande och det lutar åt att någon käkat upp dom, annars tycker man ju att dom borde ha dykt upp nu, eller hur?
 
Det finns en till sak som är borta, som försvann runt samma tidpunkt, och det är min armbandsklocka. Vi har letat och jag har letat men förgäves, den finns inte på denna jordyta, och det som är mest konstigt, är att jag är säker på att den låg på arbetsbänken precis på samma ställe där jag alltid lämnade den. Hade jag tappat den utomhus så borde jag rimligtvis ha känt det på mig då jag skulle ta av mig den, men inget har känts onormalt. Ja, jag vet inte, för samtidigt borde den ju ha kommit fram efter alla dessa år, om inte annat så skulle väl dammsugaren ha slukat den, och det skulle ju inte ha varit ljudlöst.
 
Nåja, jag har slutat använda klocka, man bär ju alltid med sig mobilen så det är inte så viktigt med en klocka, Niccolina slutade leka med Barbies för länge sedan så att en docka saknar fötter, gör inget heller, så här ser våra tapeter ut på ett tiotal ställen i hallen.
 Men vet ni vad, det rör inte mig i ryggen för snart ska det upp en boasering och då ni, katter, så ska det vara färdig klöst därute!
 
Ha en bra torsdag!

Borta för evigt (om 14 dagar)

Nu är kontot väck. Fick denna länk från Jan

www.facebook-faq.se/kontakta_facebook/kontakta_facebook.htm

Om man vill ta bort sitt Facebook konto för evigt, så skrollar man ner till ta bort ditt konto, klickar på den, loggar in på sin sida, klickar på bakåt knappen, så får du upp följande alternativ: Ta bort kontot helt eller inaktivera.

Om du då väljer att ta bort kontot och inte loggar in där inom 14 dagar så är det borta, och det har jag nu gjort.

Ikea, glasriket

Nu har vi fått våra glas som Kerstin och Janne köpte på Ikea i Gävle. Dom har ändrat mönstret på glasen, för varje gång vi köpt nya, förutom sist då Theresé kom hem med sex stycken med likadant mönster som tidigare, kolla vad fina dom är:

Längst till vänster, det enda glast som är kvar från omgång ett, sedan, dom två nästkommande som både vi och Theresé har köpt, av 18 ursprungliga finns nu 8 stycken av dom kvar och slutligen, dom tre sista glasen i denna raden är dom alldeles nya och purfärska glasen som vi nu har sex stycken av...vi avvaktar och ser med tillförsikt, på framtiden och hur länge vi ska få ha dom i våra ägor :-)

Tack till Kerstin och Janne samt Theresé som gjort sig omaket att köpa dom till oss!

Luffarmacka/Citymacka

Lisbet Olofsson tog en liten nostalgitripp igår, och gjorde en sväng förbi Citybaren, det kan ni läsa om här:

blogg.vk.se/halsozam/

Jag frågade Åke om det här med Citymackan och luffarmackan. Han sa att Citymackan låg nog på topp och kostade runt 2.50-2.75:- och bestod av två brödskivor med skinka, ost, tomat, medan luffarmackan gick lös på ca 1: - och innehållet på den var en brödskiva med bostongurka, ketchup och senap. Hm, undrar vad dom skulle säga inne på Frasses om man ville ha ett hamburgerbröd utan någonting i förutom tillbehören?

 
Åke låg och läste en Knasen igår och började skratta, han blev påmind om min blogg som handlade om telefoner, idag och förr, denna bild hittade han i tidningen:
 
Den beskrev ju hela bloggen, egentligen. Vem fick bestämma ringsignal, hahaha…fast det är klart, hur ofta pratar man om just såna där saker. Ibland kan det ju låta som om man växte upp strax efter dinosaurierna hade utplånats. Undrar just vad ens barnbarn kommer att säga en dag, om man berättar att det från början av tv:ns tid, bara fanns en kanal att välja på, eller att datorn var det bara ett fåtal som hade råd att hålla sig med och det var inte för någon surfning på nätet.
 
Själv var mitt första möte med en dator 1982, och jag pryade på Rune Johanssons. Dom hade en dator, där jag fick skriva in alla kunder som hyrde filmer, jo då tycktes man vara märkvärdig som ens hade fått knappa på en sån apparat.
 
Idag blir det promenad i vanlig ordning, Kerstin och Janne är tillbaka och vi ska ut klockan tio, men först ska jag gå med Niccolina till skolan. Ni får ha en bra onsdag!

Facebook återigen

Nu har jag inaktiverat mitt konto, det betyder att ingen kan hitta mig där, men det innebär inte att det försvinner. Nädå, jag kan när som helst logga in där igen, stod det så tydligt då jag klickat på knappen.

Varför kan dom inte ändra så att kontot automatiskt försvinner om man inte loggar in inom ett halvår, och vill man fortfarande vara kvar så kan man förtydliga detta genom ett annat alternativ?

Jag vet att ägarna till Facebook har rätt att använda allt material du lägger ut där så det kan ju vara av den anledningen dom inte vill att kontot ska försvinna, men från mig och mitt kontot där så hittar dom förmodligen inget av intresse då jag inte lagt ut annat än min profilbild och den skäms jag inte över. Tji fick dom!

Mobiler och fjärrkontroller

Jag tror att det var någon reklam om mobiltelefoner, igår på tv:n, och Åke sa något om att nu kunde man se på tv i mobilen och att människor måste ju verkligen vara sugen på att se på tv. Ja, sa jag, eller så är dom desperata.

Javisst, det är upp till var och en vad dom vill betala för och på hur liten tv dom vill titta, jag däremot, skulle inte idas göra det. Mobilen för mig är egentligen ett onödigt ont, jag tycker inte om mobiltelefoner, men…
 
Det finns onekligen en del fördelar. Att till exempel skolan kan nå mig, snudd på, vart som helst, om det skulle hända Niccolina något, och att jag kan nå någon i nödfall. Sen har man alltid en kamera i fickan om det är en bild man vill dela med sig av.
 
Men tänk hur det var förut, för en så där 20 år sedan. Då hade man en väggfast telefon som oftast stod i hallen. Några få, hade mer än en telefon, det var rena lyxen. Sen tävlade man om att svara då den ringde, för det var alltid lika spännande, vem det kunde vara och vem som skulle få sitta i telefonen ett litet tag. Och då var det verkligen ett litet tag också, det var inte alla som hade råd att sitta och surra i en halvtimme, men det berodde ju också på om det var ett rikssamtal, då blev det bara några minuter.
 
Ta sedan tv:n, och fjärrkontroll, vad var det för något? Vi hade ingen fjärrkontroll till våran första tv, utan man fick minsann lyfta arslet för att byta kanal, å andra sidan hade man, åtminstone vi, bara två kanaler att välja mellan så det blev inte många byten.
 
Åke investerade i en video, den kostade hela 6500:- och det var mycket pengar för 25 år sedan. Och den videon hade en fjärrkontroll. Och idag köper man en kombinerad video/dvd spelare för någon tusenlapp, sånt som man kan ha liggandes i börsen. Nog har det blivit skillnad alltid.
 
Men man får nog vara glad över att tiderna ändras, det enda som är synd är att vi blir svårare och svårare att tillfredställa. Ge bort en mobil till någon i present så duger den ändå inte, om det inte är den absolut senaste modellen, och själv var man glad om man fick ringa till kompisen som bodde på samma gård, ibland, istället för att man alltid skulle springa över dit.
 
Ni får ha en bra tisdag, Åke frågade innan han åkte på jobbet, vad jag skulle göra idag, jag vet inte svarade jag, dagen är helt öppen och oplanerad. Aha sa han, det blir alltså en flexdag. Ha, då kan man göra, precis vad som faller en in. Inte dumt!
 
 

Facebook

Nu ska jag sakta men säkert radera sakerna jag har på facebook, och förhoppningsvis kunna ta bort kontot.

Men som jag har uppfattat det så ska det inte gå, jaja, jag testar och ser vad som händer.

Jag tycker mig inte ha någon större glädje av detta forum utan det är så mycket med allting annat ändå, och vissa som lämnar kommentarer där om vad dom sysslar med, kan inte ha tänkt efter två gånger, om vad dom egentligen lämnar ut. Har det inte varit tillräckligt med varningar och påpekande så att alla nu borde ha fattat vad som kan hända eller hur man kan ställa till det för sig, om man inte tänker sig för.

Näpp, bort med det, jag är så nöjd med att blogga här och jag kan höra av mig till dom jag känner via mail, telefon eller på annat sätt. (Ja jag vet att det finns jätte många som är nöjd med Facebook, och då är det ju bara att gratulera, men det är inget för mig).

Jag återkommer med uppgifter om kontot försvann eller om det ska vara ett evighetsprojekt.

Ingen utryckning hit, tack!

Så här ser det ut just nu, i infarten till vårat bostadsområde.

Kanske inte så lätt att se hur hög den där drivan är men den har legat där sedan klockan 15 igår, och visst, jag kan ta mig över den, men det är med livet som insats och jag undrar vad som kunde ha hänt om ambulansen skulle fått göra en utryckning till våran gård? Dom hade och har fortfarande inte en chans att ta sig över där, det finns andra vägar att ta sig runt på, men då ska du veta om det också.

Jag förstår att det är myckat att göra nu och det är väldigt stora massor med snö som ska bort, men jag undrar ändå, om dom inte kan samordna plogningen med en traktor som kör bakom och skottar upp infarterna som täcks, så hade det varit bättre att lämna snön som låg på vägen igår, i väntan på assistans. Då hade man i varje fall kunnat köra in om det är eller blir, livsnödvändigt.

Lingondricka...nopp, det var...

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?
 
Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!
 
Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.
 
Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.
 
På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!
 
Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag