Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från April 2010

Ingen prenumeration här inte

Dom ringde från serieförlaget i förrgår och killen sa att han såg att vi prenumererat på Bamse eller Kalle Anka och därför ringde han.

Näpp svarade jag, inte Bamse eller Kalle, däremot Knasen.

-Aha sa killen, får man fråga vad barnen tyckte om Knasen då?

-Jadu sa jag, det var inga barn som läste den utan min man.

Då blev det tyst under någon sekund och sedan sa han lite tryckt, men får man fråga vad din man då tyckte om den och vad läser han idag. Ja han läser inte tidningar han läser böcker svarade jag så blev man av med honom, relativt snabbt. Hahahaha....

Vilken bil!!!

Fager har fått tillökning i sin bilsamling, senaste förvärvet är denna Nash Super årsmodell -49. Bilderna får tala för sig själv:

Konstig placering av klockan, mitt i ratten.

Krävs nog en liten utstädning.

Så det var ju tur att han fick lite städmaterial med på köpet.

Nu har han nog skaffat sig det han gör, men bilen kan ju inte finnas i så många exemplar här i Sverige, ska bli kul att se den när den är klar.

 

En gorilla på macken

Vet inte varför denna lilla historia poppade upp i skallen, nu på morgonen, men det gjorde den. Den gick att läsa i Hemmets Journal för några år sedan och var skriven av en av deras krönikörer.

Nå, denne man var ute med bilen på en längre resa och hade med sig en tvååring som satt fastspänd i bilbarnstolen. Dom hade kört länge och barnets humör höll på tryta. Han/hon var less på att sitta still och klockan var ganska mycket.
 
Han stannade på en mack för att få låna toaletten, sedan köpte han lite godis, om inte annat så för att muta barnet till tystnad. För att muntra upp stämningen, då han kom ut, så började han lunka på som en gorilla, svänga med armarna och gjorde små ”apläten”, allt medan han slog sig för bröstet och närmade sig bilen. Han tog i ordentligt då han var framme och då han äntligen tittar in för att förhoppningsvis få ett glatt leende tillbaka så förbyts det glada upptåget till en förskräckelse.
 
Han har tagit fel på bilen och inne i detta fordon så sitter en kvinna/tjej med en burka över ansiktet, ögonen talar om en viss skräck, hon kan ju omöjligt veta vad som flugit i honom, förmodligen trodde hon under en kort stund att det var en galning som var lös. Han backade kvickt undan och nickade lite ödmjukt till henne innan han hoppade in i sin egen bil och gjorde en rivstart därifrån.
 
Jag hade ju nästan önskat att man fått se denna lilla händelse, den är ju bara för rolig.
 
Roligt har vi planerat att ha ikväll då vi beger oss till Maltträsk med Brälla och Lena. Vi har fått leasa två av deras stugor, och i en av dom sover jag och Åke och i den anda camperar Nicco och en kompis till henne. Jag har fått i uppdrag att införskaffa räkor så vi vet att kvällen kommer att bjuda på något gott :-)
 
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, vädret till trots, ett sämre väder behöver ju inte innebära att kvällen blir tråkig, den blir så bra som ni gör den. Ha det gott!

Ett tickande monster

Nicco har fruktansvärda problem med att ta sig upp på morgonen. Igår hade hon ställt mobilen på 6.30, 7.25 var hon uppe, efter åtskilliga bankningar på dörren (av mig) och tjohejanden.

Igår plockade jag fram Åke och min, första väckarklocka, ett arv från hans mamma, gissar jag. Detta monster:

Nicco vägrade att ha den i sitt rum och nu förstår jag varför: TICKTACKTICKTACK!!! Med det ljudet behöver man ju inte ens ställa klockan, man somnar förmodligen aldrig. Nu ska jag gräva ner den i någon låda så jag slipper höra tickandet.

Ringsignal

Nu har jag skickat en present till Britt som fyller år idag. En ringsignal, dom sjunger Happy Birthday to you.

Signalen hittade jag på denna sida: www.hampis.se/

Dom har hur många roliga signaler som helst och det är inget abbonemang, utan man betalar en summa/ringsignal och det är allt. Skönt, med tanke på allt fuffens det kan var med såna här saker man laddar ner till mobilerna.

Ozzie ligger och ruvar under sängen

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

 

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

 

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

 

Jag var till katterna två gånger igår för att kolla läget. Ena katten låg så prydligt på sängen, bägge gångerna jag var dit, men den andra…Ozzie, var spårlöst försvunnen. Nu hade jag fått veta att han är lite skygg och sträv så jag gjorde ingen eftersökning första gången, jag lockade flera gånger men han behagade inte att komma så jag lät han vara. Men på kvällen när jag gick in för att prata med honan som låg på sängen så såg jag att överkastet låg lite konstigt nerdraget på golvet och det var en relativt stor bula därnere.

 

Ozzie hade fixat sig en koja och låg invirad i den. Jag öppnade ena sidan och kikade in, han stirrade hätskt på mig men gjorde ingenting. Jag fyllde på mat och vatten sen gick jag tillbaka dit in igen och kikade in till honom, då visade han sitt missnöje över besöket och fräste åt mig så jag bäddade in honom i kojan igen och lät honom få vara ifred. Jag tror mig veta då det är läge att dra till sig fingrarna.

 

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

 

Kinesisk Astrologi

Födelseår: 4638 (enligt månkalendern)
Element:
Metall
Djur:
Drake

Kändisar som fyller år på samma dag

Andre Agassi, Amerikansk tennisspelare
Birgitte Söndergaard, Skådespelare
Fares Fares, Skådespelare
Jerry Seinfeld, Amerikansk skådespelare
Lasse Tennander, Artist
Niclas Fasth, Golfspelare
Tintin Anderzon, Skådespelare
Uma Thurman, Amerikansk skådespelerska

1899-Den här dagen föds Duke Ellington, amerikansk jazzmusiker och kompositör.

1770-Den här dagen kommer äventyraren och upptäcktsresande James Cook till Botany Bay i Australien.

1913-Blixtlåset patenteras i sin moderna form. Bakom uppfinningen stod svensk-amerikanen Gideon Sundbäck. Redan 1851 konstruerades en dragkedja, men här fick häktorna sys fast en och en. Sundbäcks idé var att klämma fast häktorna på tygband som sedan kunde sys fast på plagget

2004- Den här dagen tillverkas den sista av totalt 35.229.218 Oldsmobile.

2010-Denna dagen firar Britt Lundqvist sin årsdag i Tallinn, med goda vänner, vi sänder härmed ett Stort GRATTIS till henne och hoppas dom får en trevlig dag och sedan en njutbar återresa.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, den nerkortade versionen, jag gick ju den igår och det fick jag lida över igår kväll, men men, vissa saker får man ta. Sen ska jag hem till en kompis som det var evigheter sedan jag träffade så det blir roligt. Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag.

 

 

 

 

En liten lektion i engelska

Before (innan):

And after (och efter):

Jag hade fått höra att man inte skulle kunna ställa några saker på själva fläkten efter bytet men det funkade ju ändå, men bara längst in mot väggen. Perfect (perfekt)!

Grannarna ogillar Marianne!

Jag var till Fred igår kväll, jag ska nämligen vara kattvakt i två dagar och fick träffa katterna samt veta vart maten fanns och så. Birgitta var också där och vi satt i tv rummet och pratade lite.

Vi kom in på ämnet godis och vad dom tyckte om och inte. Ja jag tycker då inte om Marianne sa Birgitta och fick genast bifall från Fred. Det som blev smått roligt är att Freds granne heter Marianne och är en av dom som brukar hänga i bastun. Men dom avsåg ju givetvis inte henne utan godiset som var ett stående inköp när man var till Finland, som barn.

Aha, sa jag, det ska jag minsann ta upp i bloggen, att ni ogillar Marianne alltså. Så nu har jag gjort det men med medföljande förklaring så borde inga missföstånd bli av detta uttalande.

JAG PAXAR...

Nu är 100 000 strecket passerat: Bloggens totala antal sidvisningar: 100196

Helt fantastiskt, och jag som trodde att jag skulle hinna se det också, men inte då. När jag loggade in en sista gång i går, innan sänggåendet så var det redan passerat. Min första blogg skrev jag i Mars 2009, men det var bara ett inlägg den månaden, sen har det bara rullat på. Känns inte som att det redan gått över ett år, men så är det.
 
Satt och läste krönikan i Bil och Bostad, nu på morgonen och han tog bland annat upp det här med att man paxade saker då man var yngre. Något jag kommer så väl ihåg. Allt kunde man paxa, från sittplatser till cyklar, gungor, fikabröd, ja allt.
 
På somrarna så var det inte mycket man såg på tv, men en sak jag kommer ihåg är serien M*A*S*H, den kunde man inte missa. Vi satt ofta och spelade kort i ena stugan, väntade till sista minuten och sedan blev det tjurrusning över till storstugan, där tv:n stod. 10 meter innan man kom fram så vrålade man vart man paxade att sitta. Snurrfåtöljen, var hårdvaluta, och stackars den som satt sig där utan att ha hört att den redan var paxad. Han/hon fick snällt flytta på sig.
 
Men vart kom detta paxande ifrån, egentligen? Var det någon stackare som alltid kom sist som uppfann ordet, var det ett barn som kom på det, och hur kunde det spridas till så många människor, är det bara här i Sverige man paxar eller finns det i andra länder också? Hm, nåt att grubbla på.
 
Tänk om man skulle vara på…låt oss säga Maxi och storhandla. På väg till kassan börjar man plötsligt springa samtidigt som man skriker högt: PAX FÖR KASSA 2!!!! Tror ni man fick sin vilja fram då? Haha, förmodligen skulle folket stanna i rörelserna och stå helt förstenade och fundera vart det hade brunnit någonstans, och stod det någon framför kassa 2 så flyttade dom raskt på sig i tron att dom skulle bli överkörda. Näpp, jag vågar nog inte paxa någon kassa, då fick man väl besöksförbud på stället.
 
Idag ska jag ta den kortare promenaden runt umestan, man blir ju tokig att inte vara ute och gå. Sen får vi se om det är läge att sitta ute en stund, det beror på vädret det. Det hördes ju skulle bli sämre så då får man ju passa på nu, medan solen är uppe. Ha en underbar mitt i veckan dag!

Svetlana Hällsten

Emma lämnade en länk där man kan gå in och rösta på folkdräkten (det var inte en västerbottensdräkt som jag skrev förut) som svägerskan håller på med. Ni kan läsa mer om den här: www.svenskaturistforeningen.se/sv/Folkdrakt/Deltagare/Svetlana-Hallsten/

Hajar

Ok, då vet vi...

Googla på...

Apropå delar till bilen så kom jag på igår att det finns en kille i Skellefteå som även han kör dragracing i min klass och med en likadan bil som jag. Jag sa då till Åke att han kanske skulle prova att ringa till honom och höra om han vet av någon som har grejer.

Nu har han ett namn som det fanns några stycken av så jag testade att googla, och se, efter en halvtimmes letande så hittade jag en sida där hans mailadress fanns med. Ganska otroligt ändå, och hade detta varit före internets tid så hade vi nog antingen fått ringa alla med samma namn eller lägga ner projektet med att hitta honom. Vi hade nog knappast hittat någon info i ett uppslagverk :-)

Uppstekt palten, eller vad det nu var???

Ingen här som vet av delar till en Chevrolet Camaro, årsmodell -70? Delar som i, till exempel styrsnäcka, framskärmar, servo, framlykta etc. Om ni vet av någon som har delar eller kanske att ni har något liggande själv som ni inte kommer att behöva, så får ni jättegärna höra av er till oss, min mailadress är: m_hallsten@hotmail.com

Jag har varit i kontakt med Trafik Försäkringsföreningen, och i dom fall då någon bil inte har varit försäkrad så går dom in och hjälper till, det känns tacksamt. Så nu har vi bara att vänta på utredning och sånt så får vi se vart det barkar iväg. Nog om detta nu.
 
Jag hade gjort i ordning uppstekt palt till Nicco igår, till middag, hon är inte så förtjust i kassler som jag och Åke intog. Först sätter sig Åke vid matbordet, sneglar ner i Niccos tallrik och frågar vad det där är för något. Hm, säger jag, det låter ju inte bra ut om inte du kan se vad det är för mat. Nicco släntrar sedan in i köket och stirrar ner i tallriken, bläää säger hon, den där maten fick vi till lunch. Ha, säger jag, vad fick ni för lunch? Vet inte, svarar hon. Hahahaha, sen undrade hon också vad det var som låg på tallriken.
 
Det var inget konstigt egentligen, palten var köpt på affären och tillverkad i Strycksele. Men den är ju lite mörkare än den palten vi ”normalt” brukar ta så av den anledningen kände dom inte igen den.
 
Idag, alternativt imorgon, så kommer dom hit och ska byta ut våra fläktar i köket, nu blir det en med lite modernare snitt och som gör mindre väsen av sig, enda nackdelen är att den är lite böjd, så nu får man hitta andra ställen att ställa ner kryddor och sånt som man använde sig av dagligen. Men allt är ju en vanesak, det blir säkert bra när den sitter på plats.
 
*Correction: Dom kommr inte idag, det är imorgon, det blir så där då man läser fel eller får fel saker för sig, men då har jag en extra dag på mig att rengöra kryddhyllan, intet ont som inte har något gott med sig :-)
Vill dessutom tacka Britt, en granne i huset, som jag fick ta glaskepsen av som ska sitta på fläkten, mina föräldrar har nämligen en likadan men glaset hade gått sönder och här fanns inte heller den kvar, men Britt, minsann, henne är det ordning på, hon hade kvar den och den var hel.
 
Jag hörde att min lillebrors fru, Svetlana Hällsten, ska bli intervjuad i radion idag, hon ska nämligen åka upp till Skellefteå (från Stockholm) och där sy eller ja, jag vet inte riktigt vad det är hon ska göra just i Skellefteå, men meningen är att hon ska göra en ny västerbottens dräkt, hon och några fler, sen får man rösta på den dräkt man tycker ser bäst ut och vinnaren ska sedan få ge den till Victoria, vid bröllopet, eller nåt sånt. Jag återkommer med info om detta då jag har fått veta mer.
 
Och med dom orden avslutar jag morgonens blogg och går istället över till att fundera vad jag ska ta mig till frukost. Ha en fin tisdag!

Kraschen på Näckrosvägen

Vi hade dragit över Camaron till verkstan där han hållit på att skruva med bilen, ni vet, dom där sista grejerna som ska göras innan besiktning och så där. Själv är jag i tv rummet, har precis slagit upp kvällens första rykande kaffekopp och slår mig ner i fåtöljen, då jag hör ett välbekant ljud utanför. Reser mig upp och hinner lagom se Åke i Camaron och hur han helt plötsligt åker iväg med ett j-kla ljud, jag trycker upp balkongdörren och hinner se honom fara iväg nerför Näckrosvägen och sedan kraschar han in i den första bilen som står där, Camaron rusar vidare och kraschar in i nästa bil.

Jag fattar absolut ingenting. Jag vet att jag säger högt till mig själv: VAD HÅLLER HAN PÅ MED; VAD GÖR HAN??? När han fått stopp på Camaron så står han fortfarande och gasar under en kort stund och min första tanke då är att han har fått en hjärtinfarkt och ligger avtuppad i bilen. Jag rusar in och slänger på mig jacka och skor och springer ner. Hinner runt hörnet på huset då Åke ringer, jag är på väg säger jag och vi lägger på.
 
En man står och pratar med Åke, han själv går runt och plockar bitar från bilarna som ligger utspridda på vägen en tjej står och pratar med polisen i mobilen och allt ser ut som ett smärre katastrof område. Polisen dyker så småningom upp och gå runt och förhör alla som står där. Allas historier överensstämmer så dom är nöjda med det. Vad som hände är följande.
 
Först och främst så kör han bilen hem från verkstan och det på grund av att vi missförstått varandra. Han trodde att jag hade ställt på bilen vilket jag inte trodde var nödvändigt förrän vi skulle besikta den. Jag var bergsäker på att vi skulle dra hem den till garaget då han skruvat klart. Nå, Shit happens, som ni vet, och ofta händer det dessutom just oss.
 
När han kör in på Näckrosvägen så ska han gasa lite lätt för att jag ska höra att han kommit hem, vilket jag gör. Då hakar gasen upp sig och bilen drar iväg, han bromsar allt han kan och framhjulen låser sig och därmed förlorar han även styrningen. Nu vet vi inte säkert när följande inträffade men någonstans på vägen ner till första bilen eller efter den första kraschen så går styrsnäckan sönder, vilket innebär att ratten bara snurrar runt utan att hjulen rör på sig. Åhhh, vad gör man eller vad säger man?
 
Jag vill ge en eloge till poliserna som var här, allt gick lugnt och städat till och en av dom som förhörde mig sa att det är ju ändå tur att det bara är materiella saker, det kunde ha varit betydligt värre. Och det är så sant. Han sa dessutom med glimten i ögat att han tyckte att Camaron såg j-kligt snygg ut men sa han, den såg förmodligen bättre ut innan kraschen. Han avslutade förhöret med att säga: ja, vad säger man…det är bara att gilla läget. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden, jag hade sagt dom orden till tre personer just innan han sa dom.
 
* Jag är evigt tacksam att ingen människa stod i vägen
* Jag tackar någon däruppe för att Åke klarade sig helskinnad
* Jag är oerhört glad över att jag får igen pengar på skatten, dom lär behövas till kostnaderna för bilarna, vi var som sagt var inte försäkrade
* Och jag är också glad över att det inte var jag bakom ratten, ståendes i burnout gropen i Fällfors
* Samt tacka Brälla för hjälpen att dra bort Camaron till garaget
 
Och som sagt, vad vore livet utan händelser och upptäckter…ganska tråkigt, men säkerligen väldigt njutbart såna här gånger :-)

Ingen blev skadad

Gårdagskvällen i bilder:

Återkommer senare med vad som egentligen hände, har inte tid just nu. Men jag kan genast säga att spåren ni ser är inte "burnout" spår, utan bromsspår, och att ingen kom till skada, förutom bilarna, och slutligen, det var ingen buskörning.

Nu är glada julen slut slut slut

Julegranen kastas ut ut ut...

Vilket det ser ut som om dom har gjort, men Janne undrade om det var bråttom att städa ut julen eftersom dom glömde att ta rätt på julgransfoten? Det lär dom väl uptäcka nästa gång dom ska upp med granen.

Eländes elände

Jag gjorde en sväng ner på stan i fredags, förutom ett besök på Åkerbloms så tog jag en tur inne på Hemmakväll, vis om att det var fredag och vilken dynga som visas på tv:n en sådan kväll så hyrde jag tre filmer.

Inte så lätt alla gånger då dom har metervis med dvd filmer, från golv till tak och med ryggarna utåt, så jag skippade letande och gjorde det lite lättare för mig när jag siktade in mig på topplistan.
 
Valde tre komedier, för nu skulle det skrattas, tyckte jag. Den första filmen vi såg på heter Old dogs, och huvudrollsinnehavare är John Travolta och Robin Williams. Vi skrattade hysteriskt vid flera tillfällen, den var bara för korkad. Bland mycket elände så inträffade följande händelse: Robin skulle inför ett möte göra en sån där fejkad solbränna. Man går in i en maskin och brunfärg sprutas över en. Han fick lite problem då tjejen som skulle stoppa alltihop, var strängt upptagen med att prata med John så när han äntligen kom ut därifrån så var han verkligen brun, med en lätt vithet runt ögonen. På flygplatsen kom det fram människor till honom och pratade det ena konstiga språket efter det andra, i tron om att han var utrikes ifrån.
 
Nu ska jag berätta en alldeles sann historia. Människan i sammanhanget ska jag inte nämna vid hennes rätta namn eftersom jag inte frågat om hennes lov att skriva om detta, fast jag tror inte att hon skulle opponera sig.
 
Nå, jag och ****skulle träffas vid en viss tidpunkt och innan dess skulle hon anlägga en fejkad solbränna. Hon skulle iväg på ett viktigt sammanträde någonstans i Sverige, dagen efter och hon ville se fräsch och brunbränd ut. Hon ringde då vi hade en avtalad tid och sa att hon skulle bli lite senare. Maskinen hade gått sönder och sprutade färgen ojämnt så hon blev randig. Maskinen skulle tvär lagas och hon skulle få ett nytt varv på sig.
 
Det fixade dom också men med den följden att det blev liiite för mycket färg och även hennes handflator blev bruna. Hon var inte speciellt nöjd med sitt utseende men vad kunde hon göra, färgen tvättas inte bort och inte kunde hon ställa in mötet heller. Hon blev erbjuden en cd skiva som kompensation.
 
Nä, nån sån där grej skulle jag aldrig ställa mig i, då gick jag hellre runt och var vit om jag inte kunde sitta i den riktiga solen och få färg.
 
Brälla bjöd på fika på Ullas igår, efter deras slitsamma arbete med lossningen av containern. Han skickar en hälsning till dig, Sören Fjellstedt (om du nu råkar läsa detta) och ag hade nog ätt, han tror sig vet att original skylten finns kvar.
 
Ha en fin söndag och njut av solen!

Knäpp, eller oknäpp knapp?

I all städning så kom denna knapp fram:

En knapp som Theresé hade på sin jacka, bara några år gammal och som sedan hamnat i skymundan tills den nu kom fram i dagens ljus.

Åke var kvick på att anmäla sitt intresse att ha den på sin jacka, och hans önskan gick i uppfyllelse. Inte för jag vet om han utgör ett seriöst intryck på kunderna han är hem till på sin arbetstid men men...

Det ena gav det andra och en person i Vindeln tyckte att han skulle utöka sin samling av knappar och gav honom den som numer sitter till vänster om den ursprunliga. Mm, kanske ligger något i det.

Tatueringar

Lisbet lämnade en kommentar angående min soltatuering och jag kom då att tänka på Birgittas dotter, hon har tydligen en liten tatuering nere vid ankeln, det är en streckgubbe.

 

Vid ett tillfälle då hon låg och solade så hade det kommit fram en liten kille till henne, typ knackat henne på axeln och frågat lite försynt om hon sett vad dom gjort. Hon förstod först inte vad han menade men han pekade på foten och sa, vet du att det är någon som har ritat på dig? Hahaha, den var ju för bara för bra. Han trodde nog att det var något busigt barn som varit framme och kluddat på henne då hon solade.

Long time ago

Så här såg jag ut då jag var liten:

Och detta är Åke, då han låg på BB:

En kompis till Nicco stod och tittade på dessa bilder som vi har stående i bokhyllan, hon har stått och tittat på dom vid två olika tillfällen och varit lika förvånad och undrat över vid vilket sekel korten har varit ifrån. Speciellt det med Åke då, att dom hade munskydd och så, det kunde hon inte riktigt smälta.

Det var lite annorlunda tider då, jämfört med idag, då du helst ska ut genom dörren och åka hem så fort du bara kan efter födseln, ingen pardon.

Pratade med Theresé igår och hon berättade om alla kurser man kan gå, inför att man ska bli förälder. Är det inte profylax så är det försäkringar, amning, livet efter födseln osv. Det enda jag kände igen var profylaxkursen som inte gav ett dugg…inte för mig i alla fall. Jag sa till Theresé att det där med andningen, det löser sig nog när du väl ligger där. Hon berättade dessutom att just profylaxen kunde man gå på privat och betala 2000:- för, men aldrig säger jag, att man skulle betala för det. Men tydligen finns det dom som är desperat och faller till föga.

Huvudsaken och det viktigaste av allt är väl att man själv vet vad eller hur man vill ha det. Visst är det svårt när man ska föda första gången, då har du inget att relatera till annat än till andras historier som nästan aldrig kan jämföras med ens egna, alla är vi ju olika. Det enda man vet helt säkert är att man inte kommer att missa när det är dags, för det känner man otvivelaktigt, men man vet också av vilken anledning det gör ont. Och det är alltid en tröst, plus att man vet att det faktiskt, bara, är under en kortare period. Nog om detta.

Åke är och hjälper Brälla idag, det har kommit hem en container från USA som ska lossas. Innehållet i den är tveklöst, två-tre bilar och sedan kan det vara en del småkrafs. Det brukar ta sin tid att tömma containrarna men dom är aldrig ensamma, det brukar vara många på plats som är villiga att hjälpa till.
 
Själv ska jag sitta ute oavsett om det blåser eller inte, man blir ju knäpp av att sitta inne hela tiden. Kerstin Och Janne ser ut att ha kommit hem, det lyste i alla fall i fönstret igår kväll så det är bara att önska dom välkommen hem till ett snöfriare Umeå, än det var då dom åkte.
 
Ni får ha en fin lördag!

Polisen meddelar...

Polisen meddelar att man gripit några av Usama bin Ladens släktingar. De personer som nu sitter i säkert förvar är Usamas mor - Marme Laden och de två bröderna - Choko Laden och Remou Laden. I lördags kväll tillfångatogs även hans syster - Pina co Laden. Nu spanar man efter hans kusin - Sal Laden och hans senile farfar - Var Var Det Jag La den...
 
By the way, denna text fick jag skickad till mig från Theresé, hon skrev:
Du med dina Axel Vadd, Inga Bröst, Hakkihälinen osv...

Tatueringen del 2

Nu har jag ritat vad som senare ska bli min soltatuering. Så då återstår det att se hur länge färgen sitter och hur pass lätt det blir att hålla den ifylld, tills man blivit tillräckligt brun:

Ett brev på posten

Hur kan det komma sig att vi får vår post i brevlådan fast många av flygningar varit inställda. Den mesta posten kommer väl med flyg?

Eller är det på grund av det, som en del post tar flera dagar och kan man skylla på askmolnet, även fast viss post alltid tar åtta- tio dagar?

En piga

Den här nyckelpigan kom traskande då jag och Laila satt ute på bänken igår eftermiddag. Den första pigan jag sett i år:

Bräntis is best, fuck the rest!

Över en kopp varmchoklad, igår kväll så diskuterades att barns idéer, oftast inte tas på allvar. Nicco tycker att dom ibland dumförklaras av äldre och deras tankar inte räknas. Men sen, om det trots allt är en bra idé så får dom ingen kredit för det.

Ja, det kan ju vara så, ibland, och det kan också vara så att det är på det sättet det känns men många gånger kanske inte idéerna är genomförbara för dom har inte förmågan att kunna se vad som skulle kunna hända längre fram, om det skulle gå igenom.
 
Men jag känner igen det där tänket. Jag berättade för henne vad jag ställde till med då jag gick i sjuan. Jag var stationerad på Bräntbergsskolan där jag gick sjuan, åttan och nian. I sjunde klass fick alla som ville, rita en teckning som sedan hängdes upp till allmän beskådning och alla elever samt lärare fick rösta på dom. Vinnaren, teckningen med flest röster, skulle få bli trycket till våra nya skoltröjor.
 
Klart man ställde upp. Jag ritade en hand med långfingret uppe, det tror jag att ni, dom flesta vet hur det ser ut, ”att ge någon fingret”, ovanför skrev jag texten: Bräntis is best, och under handen: Fuck the rest.
 
Ehhhh, nu vet inte jag vad jag tänkte egentligen, att det såg fränt ut och var lite kaxigt sådär. Vår mattelärare, en mycket sympatisk herre, kom in i rummet där alla teckningar hängde, tittade sig omkring och fick syn på min teckning, ja, sa han, jag vet inte vad det betyder men jag röstar på den. Tror ni jag var lycklig, att han la sin röst på den, var ju hur coolt som helst.
 
Nå, efter alla röster var räknade så framkom det att min teckning vann. Jag var överlycklig och dessutom skulle vinnaren få sin tröja gratis. Tror ni att det gick som beräknat? Nejnej…Maria blev nerkallad till en sur rektor, hon slängde upp teckningen på bordet och undrade vad den betydde. Ehhhh…typ Bräntis är bäst, strunta i alla andra, sa jag och visste inte riktigt hur jag annars skulle förklara den.
 
Ja sa hon, vi har blivit uppringda av massor med upprörda föräldrar och det begriper du väl att den här kan vi inte använda till tröjorna. Så tog hon min teckning och samtalet var över. Jag fick inte ens behålla den. Snacka om att känna sig överkörd. Nog förstår jag idag av vilken anledning den inte fick bli en skoltröja men, varför hängdes den ens upp i rummet, jag skulle väl ha blivit stoppad mycket tidigare, det var inte heller någon hemlighet, vad jag höll på at rita för någonting.
 
Så jag förstår hur Niccolina kan känna det ibland, att ingen lyssnar eller bryr sig, men många gånger är det precis vad man gör men det misstolkas. Med åldern förstår man sedan hur det låg till, synd bara att det tar ett tag innan man kommer sig dit.
 
Ha en underbar fredag!

Yeeees, eller inte...

Blev så glad för några dagar sedan då jag fick detta på mailen:

Hej,

Du har fått matchningar från dina bevakningar på jobbia.se:

  • Personlig assistent

mvh,
jobbia.se

Skyndade mig att logga in och kolla vad dom hade att erbuda...jobb som personlig assistent i Storuman, njae, jag tror inte att det skulle vara lönsamt att sitta och pendla den vägen. Men jag fattar inte varför dom matchar mig med ett arbete där då jag faktiskt har fyllt i att jag vill ha ett jobb i Umeå med omnejd, och till omnejderna räknar då inte jag Storuman.

Bilder på bilar

Nu, helt plötsligt så slog bluetoothen igång, efter en vecka utan liv, så jag passade på att kolla igenom lite bilder som fanns där, på bilar och andra fordon:

En hårding på 2 hjul

Taget i Västerås 2008, under min uppkörning för licensen

Bogsering av bilar som skulle ut på Teg, sist är Åkes Dkw Cab

Min licenskörning

Och nu följer en liten serie på en bil, som skulle ut ur ladugården förra midsommaren i Maltträsk:

 

Gammal eller?

Sitter och läser i gamla dagböcker jag skrev för över tjugo år sedan. Följande finns skrivet den 21/9-89:

Toppväder, hälsar på Nisse och Svea i stugan, satt ute och drack kaffe i värmeböljan.

Kommer ihåg att vi tog av oss jackorna och satt i bara t-shirt. Vad jag reagerar över att man tyckte det var sensation, en värmebölja i septemer, men kolla nu då. Vi satt ute första gången i vår, redan i Mars. Nog har världen vänt sig litegrann och det stämmer inte riktigt med hur det såg ut för tjugo år sedan.

Vintern känns att vara kortare nu eller är det för att man blivit äldre själv?

Hysteriska katter i bilen

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.
 
Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.
 
Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.
 
Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.
 
Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.
 
Ha en fin torsdag!

Ett dyngpaket

Nu har jag lov att ta bort detta paket, imorgon ska sjukgymnasten sätta dit en ny tejp och idag skulle jag få tvätta upp foten....ska bli så skönt.

Inte nog med att det ser ut som ett dyngpaket, det kliar under tejpen så ibland tror man att man ska bli tokig. Jag kan ju tänka mig hur det är för alla stackare som får gå och ha gips på sig, huvva.

Idiot

Idiot var ursprungligen en person som var okunnig i statsangelägenheter, senare svagsint människa.

Jodå!

Nu ni...

Nu är min elcykel uppdragen från källaren och batteriet på laddning:

Tanken är att Nicco ska få prova om hon tycker att den är något att åka/cykla på, vi får se.

Det känns då onekligen som om det håller på att vara slutet på all snö och snart ska ni också bli varse vad jag skrev om för nån månad sen och som Åke sagt, oavsett hur mycket snö det har varit under vintern så ser 1:a maj, ganska lik ut, varje år. Ha det gott!

 

Holiday Inn

Jag skickade ett sms igår, till Janne och Kerstin där jag frågade om dom låg på playan eller satt i bilen, på väg hem. Det gick någon timme så kom ett svar: Vi är på väg hem.

Ytterligare en timme senare ”plingar” det till i min mobil och jag har fått ett nytt sms från Egypten: Vi checkade ut men sen blev det inget. Vi sitter på rummet till imorgon. Så det återstår fortfarande att se när eller hur dom kommer hem. Kanske idag om dom har tur.
 
Jag skrev ju om Holiday Inn, våran första buss, för nån dag sedan och kom då att tänka på Kisen, katten vi hade på den tiden och våran första, långa resa, med den bussen.
 
Katten var som våra nuvarande katter, inte speciellt förtjust i bussen, han blev hysterisk då det var dags att åka någonstans med den. Men första gången gick det väl skapligt att få in honom i den. Vi skulle till Uppsala och hälsa på Theresé som då bodde där nere och gick på IT gymnasiet.
 
Vi hann ner till Nordmaling innan vi gjorde första stoppet. Jag kommer också ihåg av vilken anledning. Vi hade glömt att ta med något starkare, drickbart, som vi hade tänkt inta på kvällssidan. Nå, vi stannade där för att uppsöka en ”Bo Lage” och jag började titta mig omkring efter katten. Han var fullständigt uppslukad, han gick inte att hitta någonstans. Jag vet inte hur många tankar som snurrade i mitt huvud, hade han hittat ett hål i golvet och krupit ut, smet han ut då Åke öppnade dörren….hur, vart och varför???
 
Då Åke kom tillbaka fortsatte sökandet tills nån av oss böjde oss ner där trappen gick. Han hade krupit längst under det nedersta trappsteget och låg där i mörkret och tryckte, så det var då inte konstigt att han var svår att hitta. Även fast man kikade ner där så såg man inget förrän man gick ner på knä.
 
Han var hopplös att ha i bussen, varje gång man öppnade dörren försökte han smita ut. Jag hade honom ute på altanen i stugan, i koppel, och Åke startade bussen på andra sidan huset, då höll han på riva ner väggen i desperata försök att komma in i stugan och gömma sig.
 
En annan gång då vi skulle ut med bussen och katten hade tydligen hört att Åke kört fram den på Näckrosvägen, så skulle Nicco ta honom nerför trappan, men han totalvägrade. Det var lite stressigt och bråttom så till slut tog jag honom i famnen och skulle gå ner med han, han har aldrig haft så långa ben någon gång, han krafsade sig fast i dörrkarmen och skulle icket ut i trappen, men jag är minst lika tjurig som han var, så jag travade på, hann komma halvvägs nerför första trappan då han vänder sig om och hakar fast sin klo, rätt genom hakan på mig, och där sitter han fast, han sliter för att komma sig loss och jag tror ju att hela mitt ansikte kommer att bli förstört. Jag släpper ner honom och hinner bara öppna munnen för att varna Nicco då han får tag i hennes häl och river upp den också, i sitt vilda försök att slippa bussresan. Då blev Maria arg.
 
Katten slapp inte undan utan jag bar ut honom i rena ilskan, fick in han genom dörren och sen kom vi oss iväg. Näpp, bussen var inte rolig för honom och jag frågade mig runt efter olika tips på hur man kunde göra för att få honom att acceptera bussen. Medicin eller lugnade, läste jag att man kunde få utskrivet, men vi hann aldrig så långt, han blev sjuk och vi var tvungna att ta bort honom vid tidig ålder…tyvärr. Även om han framställs som fruktansvärt elak så var han verkligen inte det, han var en kul och rolig katt i hemmamiljön, det var bara bussen, han gett sig tusan på att inte gilla.
 
Önskar er alla en bra dag!
 
 

Terror på Näckrosvägen

Den 8/4 skrevs ett papper av a-kassan, i fredags, åtta dagar senare, så anländer det till mig. Dom vill ha kompletterande handlingar…är någon, i hela världen, förvånad?

Nu vill dom att arbetsförmedlingen, skickar ett intyg på att jag söker arbete på 23 timmar/vecka. Jag mailade min handläggare och sa att jag ville ha ett sådant intyg. Nu ringde han upp mig för en halvtimme sedan och sa att det finns inget sånt intyg, han kan omöjligt intyga en sådan sak. Nähäpp, och nu gör vi vad?
 
Jag har vidarebefordrat hans svar till a-kassan och uppgett hans mobilnummer samt mailadress och en önskan att dom pratar med honom istället för med mig. Nu kan det bli spännande att se vad som händer.
 
Sen har min mobil börjat ringa, en gång i minuten. Det är min handläggare, han säger ingenting så jag har listat ut att han inte låst sina knappar på mobilen och den ringer hela tiden upp det senast slagna numret. Jag skickade ett sms till honom för en kvart sedan, då blev det lugnt i 5 minuter men sen har den börjat ringa igen. Snacka om terror på Näckrosvägen :-)
 
Ja, jag får väl ringa upp honom då och fråga vad stackarn han vill egentligen.

AMC Hornet Hatchback

Apropå vad Ingo skriver om idag som ni kan läsa här:

blogg.vk.se/ingosaventyr/

Så kom jag att tänka på våran AMC Hornet Hatchback, som vi sålde till Stockholm för ett antal år sedan.

 

Jag gick in på bilregistret för ett år sedan för att kolla vad som hänt med den och om den fanns kvar. Regnumret gick till en släpvagn...

 

Skräcken hos tandläkaren

Nere i bastun igår, avhandlades allt från underreden, skolan, festande och tänder. Har ni tänkt på det…jo det har ni säkert, men att när man pratar om olika saker, vart än man må vara, i bastun, på gården eller hemma hos någon, så väcker den enes historia en annan. Någonting man får höra påminner om en annan sak och när den är berättad så kommer en tredje person ihåg någon som hade med den saken att göra. Så där kan man ju få fortsätta i evigheter.

Nå, tänder och tandläkare var som sagt ett av samtalsämnena. Nicco hade en panisk skräck för tandläkare då hon var liten. Dom hade dessutom upptäckt ett litet hål som skulle ha varit åtgärdat och jag vet inte hur många turer vi fick göra till tandläkaren. Hon vägrade i sten, att öppna munnen eller så grinande hon eller satt inte stilla.
 
Vi fick till och med uppleva en riktig ”värsting” till tandläkare. En tjej av utländsk härkomst som blev så oerhört stressad av Niccos uppträdande, att när hon äntligen kommit så långt att det lilla hålet skulle fyllas, räckte fram grejerna till mig och säger att jag ska stoppa in lagningen i hennes mun….meh HALLÅ, jag är väl ingen tandläkare heller. Jag skakade på huvudet och hon insåg nog att hon gått för långt.
 
Det slutade alltid med att vi fick en ny tid. Till den dagen då jag sa att nu gör vi det här, hon har ju lärt sig att hon slipper undan varje gång som hon strular med något och vi har bättre saker för oss än att hålla på att passa en tid här.
 
Det bestämdes då att hon skulle få premedicinering, en typ av valium skulle intas en stund innan vi gick in. Så blev det, hon grinade och jag fick sitta och hålla fast henne, och det var verkligen inte kul. När allt var klart och vi gick ut därifrån så sa Nicco, det där var roligt, när ska vi dit nästa gång? Say what??? Jag förstod ingenting förrän jag fick förklarat för mig att när dom får den där medicinen så glömmer dom bort det som varit traumatiskt och därför lär dom sig med tiden att det inte är så ”farligt” att gå till tandläkaren. En gång till gjorde vi detta sedan kunde hon sluta medicineras. Det blir väl som en ond cirkel om det väl sätter igång, att dom är rädda för vissa saker.
 
Precis som det där man säger till barnen då dom är små. –Nämen kom nu, det där är inte farligt! Ordet farligt är vad dom hör och vad som fastnar, därför ska man aldrig säga det ordet i ett sammanhang där något egentligen ska vara positivt.
 
Hoppas på en varmare dag idag än igår och att ni får en trevlig sådan!

Ryktet gör gällande...

att Kerstin kommer att utebli från bastukvällen. Ett sms som skickades igår talade om att dom tidigast skulle komma hem om två dagar. Så det skulle innebära att dom kan vara hemma imorgon om gud vill och grejen håller.

Det återstår att se, man tycks ju inte heller kunna veta vart detta askmoln kommer att vara, från timme till timme, besvärligt, men dom, sitter ju i alla fall inte i sjön, det kan nog vara betydligt värre för andra som är ute och reser, och väldigt taskigt för dom som kanske planerat en utlandstripp som nu går i stöpet. Men...det är bara att gilla läget.

Samling i skåpet

En del av vår skallsamling har nu fått tagit plats i bokhyllan, maskerna är ett annat samlande av mig...huvva, att man ska ge sig till att samla på saker, vilket påhitt. Jag samlade dessutom på nyckelringar ett tag och nu, i all städning så har vi hittat säkert 50 nyckelringar till men jag vet inte vart jag ska ha dom.

Den här jeanstavlan gjorde jag till Nicco för flera år sedan, ni vet, av gamla jeans som gått sönder eller som var totalt hopplösa, dom klippte jag ut detaljer ifrån och limmade fast på en träskiva, men nu vill hon inte ha den längre så den åker nog i soporna, eller så hänger jag upp den i bussen, på toan, så kan man ha kammar och sånt i fickorna.

 

En meter upp i luften!!!

Snart kan man boka in en tid för besiktning på Camaron och börja fundera på att fram bussen. Apropå buss så kom jag att tänka på vår första buss, Holiday Inn, som införskaffades från Holmsund, där den stått i några år. Åke köpte den för 4000:- om jag inte missminner mig, Theresé rev ut all inredning och hjälpte mig med lite invändig målning. Tyvärr har vi inte så många bilder därifrån, men en hittade jag på datorn, då Kisen, vår lille kisse ligger på kylskåpet och drar sig:

 
 
Toaletten fick en guldkrona på dörren och på insidan tapetserade jag fast sidor från en Knasen tidning. Guldspegel, guldgardiner och andra ”guldiga” saker så toan skulle föreställa Kungens badrum. Den var dessutom relativt stor om man jämför med anda toalett utrymmen i bussar och husvagnar.
 
Längst bak i bussen hade vi en King Size säng som var 3 meter bred. Här snackar vi inte om några standard mått inte. En sommar var vi upp till Lycksele, för att kolla in motorveckan som dom då hade på djurparken, efter en dag där så åkte vi en snirklig väg vidare till Angsjöns camping. Theresé kände sig inte hundra, hon hade ont i skallen så hon gick längst bak för att ligga och vila sig.
 
Till saken hör att bussen var över tolv meter lång och utrymmet längst bak hängde bakom bakdäcken vilket i sin tur gör att det kan guppa en hel del därbak om man kör i gupp. Åke gasade på och vände sig om i ett av alla dessa gupp som var efter vägen, sedan brast han ut i skratt. Kolla in sa han, och jag vände mig om för att just då få skåda hur Theresé lättar en meter upp i luften i ett gupp, hahaha, hon mådde inte så mycket bättre då vi kom fram, och jag kan förstå det.
 
Idag får vi se om våra grannar har fått återvända fån Egypten, det låter ju i alla fall som om dom börjat släppa in flygplan till Sverige så har dom tur så kommer dom in. Det är bastukväll ikväll så om Kerstin dyker upp, så vet vi säkert att dom kommit hem. Med dom orden avslutar jag nu mitt skrivande för stunden, ska kolla om Nicco glömt att ställa klockan, det är oroväckande tyst i hennes rum. Ha det gott!
 
 

Till salu

Jag har skrivit om denna el-cykel tidigare, men det var i december månad och man kan ju lätt förstå att det inte är den allra bästa tiden att försöka sälja en cykel på.

Jag gör nu ett nytt försök här på bloggen innan jag sätter ut den på blocket. Jag kopierar bara texten från min förra blogg, så ni som har läst det tidigare behöver inte ödsla eran tid, om ni inte är intresserade av den förstås :-D
 
Nu ska jag försöka göra en historia kort, men det är svårt. En kompis till mig, har en son som blev väldigt sjuk för ca 3 år sedan. Jag tyckte att det var så hemskt och ville hjälpa, stötta eller bara göra nånting för honom, som kunde vara en morot eller förhoppningsvis få honom att känna sig något bättre.
 
Jag frågade Annika om jag kunde få köpa en el-cykel av henne för att kunna ge till honom. Och så blev det.
 
Jag pratade med kompisen igår och hon berättade att el-cykeln inte används längre. Han är inte så kurant att han klarar av det. Och hon undrade vad hon skulle göra med den. Sälj den, sa jag och ta pengarna och köp något till honom som han vill ha. El-cykeln är ju hans.
 
Hon undrade då om jag kunde hjälpa henne med att sälja den då hon inte tycks kunna så mycket om den, eller vad den en gång i tiden kostade osv. Så jag provar först här, på bloggen, om det kan finnas någon som är intresserad.
 
El-cykeln är svart, använd endast i ca 2-3 timmar. Ingen garanti finns, vilket ju säger sig självt. Nypriset i butik, var för 3 år sedan, 11 900:-. Idag tycker jag att han kan få åtminstone 5000:- för den, eller så kommer ni med ett bud, så får vi se om dom accepterar det, lätt va?
 
Med full laddat batteri, kan man komma upp i en hastighet av 25km/timmen, köra ca 5 mil, givetvis beroende på vad du väger. Man måste trampa 1-2 varv och sedan är det bara att vrida på gashandtaget, och av den anledningen får den kallas för el-cykel för att man måste trampa för att få den att gå, och därmed finns inte heller något hjälmtvång, men jag tycker ändå att man ska vara rädd om det man har innanför skallbenet och rekommenderar därför hjälm. Ingen speciell försäkring krävs heller eftersom den räknas som cykel.
Om någon är intresserad av el-cykeln så kan ni maila mig på: m_hallsten@hotmail.com
Thank you in advance! J-klar vad tvärduktig jag blev på engelska då :-D
 

ps. notera att cykeln är inte röd som på kortet, utan svart ds.

Barn citat 3

* Jag vet att Martin på fritis är kär i mig. För när jag säger "SLUTA" så lyssnar han. Stine 7 år

* När man är kär kan man inte dricka mjölk på 5 dagar. Simon 8 år

* Om en pojke får skäll och man tycker synd om honom beror det på att man är kär. Mette 8 år

* För den som är kär bultar kroppen snabbare, och blodådrorna står ut när man ser flickan som man är kär i. Nick 8 år

*Om man är i affären och ska köpa ett halsband och ser han som jobbade där, och blir kär i honom, då kan man två halsband. Mimi 7 år

Strandade i Egypten?

Nu ger vi oss för den här gången, nu har hon bara nån liten pappershög liggandes som hon ska ta hand om, men i övrigt ser det skapligt ut:

Hon hade, på sin ”gamla” hårddisk, tydligen ett program som heter movie maker, och som gick alldeles ypperligt att ha till hennes Windows vista. Nu har hon inte vista längre, utan XP precis som vi. Och då funkar inte movie maker som hon vill. Finns det någon vänlig själ här som vet av ett liknande program som finns att ladda ner gratis på nätet, alternativt ett som man kan köpa om gratis versionen inte skulle vara den bästa? Tacksam för tips!
 
Igår bogserade vi över camaron till verkstan så Åke fick plocka ner mellanaxeln, ta bort den ursprungliga turbinen och sätta in den nya. Här ser ni skillnaden på storleken:
 
Den till höger, den mindre, är den vi nu ska ha. Sen sitter den nya race startmotor på plats och nu ska det in en ny växelspak. Det går framåt, och nu sa Åke igår att han tyckte det skulle bli roligt att få starta upp den för att höra ljudet, jag hoppas verkligen att det blir just roligt, inte bra om det skulle bli okul :-)
 
Två av mina promenadkompisar, Kerstin och Janne, åkte som bekant till Egypten i måndags. På onsdagen finns jag höra att dom intervjuat Kerstin på nyheterna, då var dom fast i Sundsvall och hade inte kommit sig en meter söderut, i väntan på deras flygplan som skulle komma från just Egypten. Men jag sms:ade till dom och frågade hur landet låg och då hade dom precis landat på rätt ställe och var på väg till hotellet.
 
Imorgon ska dom komma tillbaka, men nu kan man ju fråga sig om dom kommer att få landa här i Sverige, med tanke på askan från vulkanutbrottet. Rätt var det är får dom några extra dagar därnere som dom inte räknat med, men dom hade ju redan förlorat två dagar på vägen dit, så det kanske jämnar ut sig. Men det är klart, när man inte planerat för att det ska gå som det gör så är det väl inte speciellt kul. Vi får se om det tänds någon lampa i deras lägenheter imorgon, annars tror jag mig kunna gissa vart dom håller hus.
 
Ha en fin dag och håll en tumme för att solen fortsätter att lysa över våra huvuden!

Barn citat 2

Mera citat från barns tankar om kärlek:

* Jag vill hellre ha en hund än en tjej. För en hund kan man leka med. Peter 8 år

* Jag vill hellr ha ett husdjur än en kille. För då kan man till exempel få en massa ägg. Anne 7 år

* Den jag blir ihop med ska ha krulligt hår och heta Balder och det ska var en hund. Simon 8 år

* Jag vet att jag inte ska skiljas för hon sa: "jag svär" Och gör hon det så skvallrar jag. Thomas 8 år

* Säg att ens flickvän har jättemånga myggbett, då kan man ge henne en spruta i present.  Anders 7 år

* Om man vill göra sin kille glad ska man ge honom kalsonger i födelsedagspresent. Ditte 7 år

Bergsbestigning på gymmet

Laila (en av grannarna och tillika en ur bastugänget) ringde igår och ville bjuda på årets första fika ute på gården. Klockan två var det samling runt lilla bordet, vi blev några stycken. Jan, Ingrid, Laila, Birgitta, Ingegärd, jag, Britt, Marianne och Margareta, och lilla Meja, en hund som Britt skulle passa.

Jag har som bekant suttit ute nu, tre soliga dagar, (tror jag att det är) och nu har jag startat upp mitt årliga projekt, som aldrig tycks bli färdigställt. Jag har slutat använda armbandsklocka, man har ju jämt en mobil i fickan, men nu har jag klockan på mig. Och så här ser man ut efter lite sol:
 
Nu till mitt projekt. Jag ska införskaffa en permanent penna, gärna svart och med smal spets. Sedan ska jag fylla i ett mönster på huden som är vit och sedan fortsätta göra det tills området runt det svarta fått samma färg som hela armen. Om jag då låter färgen försvinna (även om den är permanent så måste man ju fylla i mönstret för den nöts ju annars bort) så kommer jag att ha en soltatuering. Jag har aldrig tagit mig så långt. Ifjol köpte jag en penna men den var rena skräpet och färgen satt inte kvar. Men nu ska vi se om jag får slutföra detta.
 
När vi bara var fyra kvar som satt där så blev det snack om motion och träning, och då kom jag ju ihåg en händelse där jag är och tränar. Ofta får jag vara där ensam, beror lite på vilken tid på dagen man är där. Och denna dagen började jag ensam men sedan dök det upp en glad kille från nåt utrikes land. Han hejade och for runt som en raket mellan träningsredskapen och såg inte riktigt ut som om han kunde bestämma vad han skulle göra. Vissa grejer petade han lite oförstående på och fortsatte vidare till nästa.
 
Själv satt jag i benpressen och hade full uppsikt över rummet. Jag visste bara att det skulle hända något, för eller senare. Och nog fick jag rätt. Han kom fram till löpbandet, ställde sig på det, kollade in knapparna, spände fast stoppsnöret, som man har för att bandet ska stanna om man ramlar av, kliade sig i huvudet och startade upp. Jag insåg ju att han inte visste hur man skulle göra och tyckte han var modig som ville testa själv, annars kan man ju alltid fråga någon tänkte jag, men han ville kanske att det skulle se ut som han var världsvan.
 
Bandet satte igång i ganska hög hastighet men han nöjde sig inte med det utan skulle ha lite uppförslut. Det fick han, värsta lutingen du kan knappa in, det såg ut som om han skulle ha behövt bergsklättrings saker för att fixa uppstigningen och han kämpade så svetten rann, för att hinna med. Så drar han fram ett papper och ska snyta sig, halkar efter med farten , stoppsnöret rycks ur och han håller bokstavligen på att mosa näsan mot bandet. Allt detta på en tid av kanske två minuter. Så gav han upp det träningsredskapet och fortsatte till nästa. Jag hade väldigt svårt för att hålla mig för skratt men blev nog mest stressad av hans sätt.
 
Önskar er en trevlig lördag!

Uthängda

Kan ju inte låta bli att länka till Theresé blogg, där hon satt ut bilder på jag, Nicco, Åke och hon själv. Bara för att vi skulle få se likheterna.

Jag måste ju erkänna att vi är lik varandra, men egentligen, det är ju inget konstigt med det.

blogg.vk.se/tezzii/2010/04/16/lika-som-bar-eller-166921

Oklädda människor

Per Oscarsson strippade i tv 1966 och folk förfasade sig över denna händelse. Tv blev nerringd av upprörda människor.

Tänk om vi alla som äger en fjärrkontroll skulle byta kanal varje gång det anspelas på sex, visas bröst och nakna/halvnakna människor i tv. Då skulle förmodligen batterierna ta slut efter en kväll, alternativt så skulle fjärrkontrollen brinna upp. Vilken skillnad det har blivit, då 1966 mot för nu, 2010.

Vem liknar du?

Helena bloggade bland annat om likheter mellan barn och föräldrar igår och då poppade detta upp i mitt huvud.

Har ni någon gång tänkt på att vem barnen liknar beror på vem du frågar? För att ta ett exempel. Våran Theresé, har många gånger fått höra att hon är så lik Åke, men det är Åkes föräldrar och kompisar som sagt det, sedan träffar man min släkt och mina vänner så säger dom att hon är så lik mig.
 
Detta beror nog på ansiktsuttryck man har eller hur man säger vissa saker. Barnen tar ju efter för att lära sig och saker man säger och gör, fastnar hos dom i tidig ålder. Jag vet när Nicco var nyfödd, varje gång jag lutade mig ner över henne så höjde jag mina ögonbryn, det tog inte lång stund innan hon gjorde exakt samma sak, hahaha, det såg för roligt ut.
 
Vi har alltid sagt att om Theresé och Nicco bara skulle ha varit född med ett års mellanrum så hade nog folk kunnat tro att dom varit tvillingar. Dom var otroligt lik varandra. Nu ser man en stor skillnad i utseende men många gånger lyser Theresé igenom hos Nicco, inte bara i skrattet utan också uttryck och läten.
 
Därför kan ju även adopterade barn, faktiskt likna sina adoptivföräldrar. Ansiktsuttryck gör en hel del, och skratt.
 
Nu över till ett litet mysterium. Jag hade solfjädrar längst upp på väggen i tv rummet, som jag nu plockade ner i all städiver. Detta satt bakom solfjädrarna ovanför dörren.
 
8 stycken tavelkrokar, 5 stycken just ovanför dörrfodret och 3 stycken längst upp. Vad tusan har vi haft där? Nicco som brukar ha koll kommer inte ihåg det och absolut inte Åke eller jag. Det stämmer som inte, vem vill ha något hängande nedanför dörrkarmen?
 
Nä, vi får *klura* på det och se om det dyker upp något minne från någonting som kan ha suttit där. Jag går då bet på det…just nu.
 
Ni får ha en underbar fredag och se, än så länge så ser man solen, jag som fått för mig att dom lovat surväder idag. Hoppas det håller i sig.
 
 
 
 
 
 

Din röst räknas också

Fick precis ett mail från "gamm" bossen, hon skriver följande:

EU har beslutat godkänna genmodifierad mat

MEN, som det står i texten härunder, så kan 1 miljon röster (och jag vet att vi redan är uppe i över 500 000) tvinga EU att INTE tillåta genmanipulerad mat förrän en grundlig och opartisk forskning skett!

Var med DU också!!! Klicka på nedanstående länk och se hur antalet röster ökar hela tiden.

Du väljer själv hur du vill göra men jag tror att naturen har de allra bästa lösningarna och den förändras efter förutsättningarna

men inte direkt och inte utan att många år gått med de nya omständigheterna.

 

www.avaaz.org/en/eu_health_and_biodiversity/

Osis

Jag är som sagt var snart klar med bokhyllan, två lådor och längst ner mot golvet är omålat. Sidorna på bokhyllan är små brädor som man stoppar in från toppen och drar dom längst ner. Jag gjorde detta och sedan målade jag. När jag har nått botten så går en bräda sönder, förmodligen ett kvisthål, men snacka om typiskt. Det är ju bara att låta det torka och se om man kan trycka till det, att dra upp brädorna kommer förmodligen inte att gå eftersom dom blivit fastlimmade av målan. 

Nu kan jag i alla fall fortsätta med det jag har kvar att göra, målarfärgen är inköpt så nu kan jag inte skylla på det.

Jag och Birgitta har varit ut på en shoppingtur med ett första stopp uppe på marieberg och Café vaniljdrömmen, där vi intog en lunch tillsammans med min mamma.

Sedan fortsatte vi ner på skohuset, köpte ett par vita, typ, "foppa" till Nicco och ett par gympaskor till mig som jag förhoppningsvis klarar av att gå i. Det är förövrigt idag, jag ska gå och få min fot tejpad, jag skrev fel i förrgår,,,man kanske blir lite förvirrad kanhända, med allt stök som är här hemma just nu, se...nåt att skylla på igen :-)

En julklapp

Det ena leder till det andra och igår kväll började Åke rota i ett köksskåp i jakten på någonting som han sedemera glömde bort, vad det var för nånting. Nå, han hittade denna lilla klapp som vi fått av Nicco en jul för längesedan:

Den hade vi glömt bort och det var något som låg i den. Jag öppnade med stor nyfikenhet och hittade detta:

En tre meters lång pappersorm som hon suttit och vikt som ett dragspel. Jo, det gäller att ha fantasi!

Intolerant

Detta är en del av allt jag får ställa fram på bordet då det dukas upp till frukost, lunch och middag.

Åke har alltid haft milda (tidigare Flora) på sina mackor samt standard mjölk att dricka. Nicco är laktos eller mjölkallergiker och kör med laktosfri mjölk (egentligen skulle hon ha haft mjölkfritt men den smakar så vedervärdigt så hon väljer denna istället) och givetvis mjölkfritt på mackan. Och sist är det mina grejer, jag har i hela mitt liv använt lättmjölk och på senare år har det fått bli lätta på mina smörgåsar.
 
Visst går det bra att vi har olika saker, största nackdelen är väl då man ska inhandla alltihop, eller då vi nu ska ut på vägarna igen, med bussen. Vi har ju inte världens största kylskåp i den utan man får välja noggrant vad som ska med.
 
Jag har funderat en del på det här med mjölk intolerans. Har det alltid funnits, varför, är det ärftligt och vad kan det vara som utlöser det?
 
Har ni tänkt på att förr i tiden så drack man mjölken direkt från kon, idag ska den pastöriseras innan och i till exempel lättmjölken, så tillsätts det vitaminer. Katter saknar något i kroppen som gör att dom inte tål ”vanlig” mjölk. Dom blir då dålig i magen (precis som laktosintoleranta människor blir), däremot kan dom dricka mjölken innan den blivit behandlad. Kan inte detta vara en orsak till varför vissa blir intoleranta?
 
Sen håller jag med Bert Karlsson, som var med på tv då det gällde skolmåltiderna och vad barn får för mat plus mjölk. Han tyckte att det var uruselt att vitaminer ska tillsättas i mjölken då det från början är meningen att dom vitaminerna ska komma från maten vi äter. Det är med andra ord ingen vitaminrik lunch som serveras på skolorna. Nog om detta.
 
Se här vad som dykt upp nere vid våran trapp, en sedan länge osynlig skrana som Nicco lämnat där innan värsta snön kom.
 
Men nu kan man snart dra fram den och då hamnar den i källaren och går en oviss framtid till mötes. Jag tror inte att hon kommer att vilja åka skrana nästa vinter, men men, man ska aldrig ta något för givet, hon kan komma att ändra sig.
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Nåt att skratta åt

Nu är all färg slut, hm…och två lådor är kvar, omålade. Det får bli en till burk i inköp. Lådorna hade jag ställt ner på golvet i köket, igår kväll. När jag sedan gick in i köket innan läggdags så noterade jag dom i mörkret och tänkte att dom där ska jag varna Åke för.

Sen går jag till diskbänken och fyller en vattenflaska, vänder mig om och smäller in knäet i yttersta lådan så det blir ett litet sår där. Under knäet alltså, inte i lådan :-)
 
Kommer in i sovrummet, skrattar och säger till Åke vad jag hade tänkt varna honom för men sedan så går jag ju in i dom själv.
 
Vi ligger och läser et tag, sedan kliver han upp för att gå på toa. Jag hör honom spola sedan tassar han in i köket och *krasch* låter det och jag kan bara gissa att även han har hittat av lådorna. Och jag hade rätt.
 
Varför flyttar man då inte på hindren när man nästan förutsett vad som komma skall? Lathet, man hoppas att det fixar sig ändå eller man vill ha något att skratta åt.

Barn citat

 

Hittade en bok i Niccos rum som hon fått av mormor. Den heter Barns Tankar om Kärlek och innehåller små meningar som barn sagt om just kärlek. Den är verkligen klockren så jag tänker skriva några direkt citat:
 
Man kan ragga upp någon på fritis om man går in där det står ”FÖRBJUDET” på dörren.
Maria 7 år
 
Jag minns inte riktigt hur Pernille och jag blev ihop. För det är faktiskt många år sedan.
Rune 6 år
 
Det är inte säkert att man är lika gammal som den man är ihop med. Min mamma och pappa är fortfarande inte lika gamla.
Jens 9 år
 
Vare gång man gifter sig får man en ring. Så man kan bara gifta sig med tio stycken,
Kirstine 7 år

Jag, en skådelspelare

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare :-)
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 

Det tar sig

Sakta men säkert har vi återfått vårt tv rum:

Men som ni kan förstå av nästa kort så kan man få krupp för mindre, då man öppnar dörren:

Och då skulle ni ändå veta hur många kassar jag har burit bort därifrån, nu ligger det mycket skräp där också och jag kan inte göra så mycket just nu, då lådorna håller på att torka, men det är på G.

En positiv sak är i alla fall att jag hittat Niccos laddare till hennes kamera, den har hon haft borta i snart ett år nu. Jag tror hon blir lycklig då hon får se den.

Hupp!!!

"Är du djur och naturintresserad?"

- är inte de flesta djur naturintresserade?

Do you speak english?

Vem hade kunnat veta vilket jobb detta skulle bli, att flytta om lite i Niccos rum och sortera bort saker? Det värsta är att det inte är ett enmansjobb eller att det bara tar en dag att göra. Jag började kladda med färgen på hennes skrivbord igår, och det är ju inte bara en skiva och fyra ben, sen ska man vänta innan man kan ta nästa vinkel eller vrå:

Om man tittar in i hennes rum nu så inte kan man tro att detta ska börja likna något vettigt:
 
Vi höll på i några timmar igår kväll och när jag satt mig ner i fåtöljen för att ta en välförtjänt kopp kaffe och jag tittade ut över vårat tv rum, så inte kändes det som om vi har mindre saker än Nicco, i sitt rum.
Det ser ju ut som värsta loppisen här hemma. Får se hur mycket ordning jag hinner få till idag. Tyvärr straffar sig allt stående på foten också, och inte har jag sovit oavbrutet hela natten, det värker och gör ont, men imorgon ska jag ju få linda foten och det ska bli roligt att se om man känner sig bättre så.
 
Jag kom att tänka på fasadflaggor då jag gick igår morse. Vi hade alltid förut, nä nu ljuger jag, det har vi fortfarande, USA och rebell flaggor som vi brukar sätta på busstaket då vi firar midsommar etc. bara för att vara annorlunda. Men detta var för en herrans massa år sedan och då var det nog inte ens lika lätt att få tag i en Amerika flagga. Vi hade hittat en nere på High Chaparral och tyckte den såg cool ut så vi skulle ta den till stugan och sätta upp på gaveln.
 
Det gjorde vi den sommaren och sedan då hösten kom så överlät vi flaggan till min farbror och hans fru, som också har en stuga på samma Udde fast på andra sidan. Dom tyckte den var snygg och att den passade bra på deras gavel.
 
Nästa gång vi kom upp fick vi höra att det inte hade varit så kul med flaggan trots allt. Dom kan nämligen ingen engelska, någon av dom, och en sen höstkväll hade det knackat på dörren. Det var en ung kille som var överlycklig över att ha fått syn på flaggan för då visste han att han skulle kunna få hjälp av någon som kunde språket. Han tog ju för givet att dom var från staterna, då dom stoltserade med flaggan.
 
Dom fick en massa sjå med att försöka förklara att dom inte fattade vad han sa eller att dom inte kunde hjälpa honom. Jag kommer inte ihåg men jag tror att flaggan plockades ner, ett tag efter besöket.
 
Ha en underbar dag!
 
 

Fascist häl

Idag hade jag tid hos läkaren...men det missade jag tydligen, totalt. I boken har jag skrivit den 14/4 men då jag nu skulle dit och träna så sa hon i receptionen att jag hade haft tid hos läkaren idag. *svordomar och sånt*

I alla fall så kom sjukgymnasten in och sa även han, att jag missat tiden, (rubb it in) sen snackade vi om vad jag har för problem och då tyckte han att det lät som, typ, en fascist nånting. Nu har jag slagit upp det på nätet och även fast ordet fascist stämmer ganska bra in på smärtan så heter det egentligen Plantar Fasciit.

Plantar Fasciit är en överansträngningsskada som resulterar i inflammation runt plantar fascians infästning vid hälen.

Symptom:
Värk plantart i hälen, vanligtvis på morgonen eller efter vila. Värken minskar vid fysisk aktivitet.

Behandling:
Korrigering av felaktig biomekanik, vila, nedkylning, tejpning, stretchning och massage.

Detta kan även leda till hälsporre. Nu ska han testa att tejpa min fot under fyra veckor så få vi se hur det börjar på kännas. Sen ska jag minska ner på promenaderna, Åtminstone under dessa veckor. Kommer att kännas knepigt, men vad gör man, jo, man gillar läget och accepterar att landet ligger som det gör :-)

Ohelig mark

Undrar om det kan var som en granne skrev en gång i ett av mina blogginlägg, att huset  vi bor i ligger på ohelig mark?

Jag hade fram symaskinen i lördags och skulle laga ett par jeans, i början gick det bara bra sedan blev det katastof. Två nålar small av, utan anledning, jag trädde om maskinen tre gånger, provade att sy på en vanlig tygbit för att se att den funkade som den skulle, det gick bra. Satte jeansen under nålen och maskinen sydde som den brukar men lämnade inte ett enda stygn efter sig. Gjorde om samma procedur fyra gånger med samma resultat.

Då gav Maria upp och ställde undan maskinen, som nu står i sovrummet och ser så lagomt hånfull ut.

 

Ordningen är återställd

Nu sitter Kerstin och Janne i bilen, på väg till Sundsvall för vidare resa till Egypten. Inte så dumt att få fara och slippa allt vatten som nu kommer att bli av all snö som ska bort. Fast jag måste ändå säga att det ändå sett relativt bra ut på våra vägar/cykel och gångbanor. Inte så blött och slaskigt där och det torde väl bero på att någon har varit duktig att skrapa dessa då det var mycket snö.

Jag satt ute igår, under balkongen, det var riktigt varmt där och Nicco kom ut efter en stund med sin skateboad. Hon hade nog tänkt sig att få åka lite men det är svårt med allt grus som ligger på gatan, och det blev för mycket jobb då hon började sopa, ett evighetsarbete.
 
Hon hann ställa sig på skateboaden och åka två meter sedan låg hon på rygg. Det gick bra och hon sa att om man inte ramlar så lär man sig ingenting. Nähä, sa jag, men hur var det med pappa då? Han provade ju ifjol men hann bara just se pass få upp fötterna så stack skateboarden iväg och han låg raklång på asfalten. Jamen, han är ju gammal, svarade hon, och han kan ju bryta ett ben eller en arm.
 
Förvisso, men jag tror inte att det beror på åldern, alla gånger. Själv lyckades hon ju bryta ett litet, litet ben i foten, då hon åkte skrana på bräntberget för tre år sedan. Och blev tvungen till operation samt gipsat ben i sex veckor, tala om det. Vilken grej!
 
Så var påsklovet slut och därmed återställs allt i den vanliga ordningen. Vilket för min del innebär att frukosten ska vara serverad vid viss tid, jag går med Nicco till skolan och sen får vi se hur jag lägger upp dagen. Hennes skrivbord ska ju målas men jag vet inte om jag ska vänta med det till hennes bokhylla har kommit fram, den ska ju ha samma färg. Vi (dvs Åke) skruvade och flyttade en del av våran bokhylla igår så nu ska det också ställas upp saker där, hm. Vi får se vad det lider. Jag vill nog sitta ute en stund också innan träningen klockan tre.
 
Ha en fin dag!

Vår i luften

Börjar med en bild på saker jag burit ner i tvättstugan och jag tänke fylla på med mer saker vartefter det försvinner, varsågoda, alla grannar, ta för er!

Vi åkte ut till Teg för att byta till sommardäck, Brälla hittade en nyutslagen nässelfjäril som fick komma ut från kallförrådet och ut i solen:

Sedan tog han ut sin Edsel för fotografering inför en eventuell försäljning:

Tova såg så där måttligt road ut:

Och sist, en bild på tulpanerna som skjutit upp vid en ingång på Vallmovägen, det är verkligen vår i luften:

 

Dynga

Det stod en kille och sprutade på fläckborttagnings medel på bilen, ni vet, typ, prickbort eller vad det nu heter. Nu då vi kom hem från promenaden.

Jag vet att dom sagt på tv att man inte får använda sånt medel annat än inne på tvätthallarna, på grund av all skit som annars rinner ner i backen.

Då kan man ju undra hur det ser ut i marken, däruppe på kulla, där dom vräkt ner stans all snö på en gigantisk snötipp. Och snön som hamnar där är knappast ren och vit. Det finns nog massor med olja, bensin, avgaser och annan dynga i den snön och när den smälter, vart hamnar då alltihop, jo i marken. Dessutom ligger stans vattentäkt däruppe i närheten, fräscht...eller inte.

En kokt med...

Jag har tjocksockar på mig då jag har mina kängor, och ett par tunna sockar i annat fall. Nu hade jag bråttom en dag och jag hittade inga tunna, svarta eller grå sockar, som är den vanligaste färgen jag har eller brukar använda, nä jag hittade ett par illröda sockar som nästan bländar en. Nå, jag tog dom i alla fall, ingen ser ju vad jag har på mig i skorna.

Dock så såg Åke dom då jag kom hem och han undrade om jag var en Vanheden wannabee. Hahaha, Vanheden ni vet, han i Jönssonligan. Han brukar ha röda sockar på sig, vilket jag aldrig reflekterat över förrän ha sa det. Nu råkade vi se en gammal Jönsson igår i brist på annat och se, där var han i sina röda sockar.
 
I Jönssonligan är min absoluta favorit dynamit Harry, han är ju bara klockren. Har ni sett filmen då han ska hjälpa Sickan att tända sin cigarr? Han tar då fram eldkastaren och den är inte att leka med, han sveper den fram och tillbaka, han får inte igång den, sen blir det värsta lågan och han bränner upp hela cigarren. Ja, vilken snubbe.
 
Och med det skrivet så kom jag osökt att tänka på en liknande händelse men en sann sådan. En kompis till mig jobbade bland annat med att stå i korvkiosker på marknader och sånt. Detta ska ha skett under en markand någonstans i Sverige. Trycket på korvkiosken var stor, och det var en lång kö utanför och inte var det många som var nyktra heller utan dom stod och pressade på för att få sin korv. Då tar gasolen slut i tuben och hon ropar på hjälp för att byta den.
 
Det får hon, hjälp alltså, men killen gör en jätte tabbe och glömmer att strypa gasolen och drar bara ut tuben med den följden att den blir som en eldkastare, en låga på någon meter, skjuter ut genom luckan och dom har enbart tur att ingen blir skadad, jo killen som höll i den, förlorade sina ögonbryn, men det hade ju kunnat sluta i katastrof.
 
Men sen, berättade hon, så var det ingen trängsel framför luckan längre, utan människorna smög fram lite försiktigt och undrade om det fanns någon färdig korv.
 
Önskar er alla en underbar dag i solen.
 
 

Nu funka bluetoothen

Passar på att sätta ut bilderna på andparet som roade sig i vattenpölen efter ridvägen igår, nu när jag äntligen kom åt den bildmappen:

Och hur min misshandlade nyckel såg ut efter försöket att öppna soprummet:

Sen hittade jag faktiskt en bild som jag tog i höstas, här ute på gården då vi satt ett gäng och fikade. Då dök denna igelkott upp och han var minsann sugen på kaksmulor. Det hela slutade faktiskt med att han öppnade munnen så den såg ut som värsta ormen som skulle svälja ett stort byte, sedan omslöt den Freds skinnsko, han bet såpass att det blev hål i skon. Vilken värsting kotte :-)

Spik i foten,,,handen

Kolla vad Nicco hittade i sitt rum vid utstädningen igår:

Jag blev ju nästan sugen på att ta med den till läkaren som jag ska till på onsdag, fast då sätter jag den på min onda fot och haltar in och säger att jag har så fördömt ont i foten och jag vet inte vad jag har gjort. När jag sagt det igår, till Nicco och Åke, så sa jag sedan, om då läkaren säger att det där kan vara vad som helst, jag sjukskriver dig en vecka och om du fortfarande har problem så får du höra av dig...DÅ, byter jag läkare.

Ny headers

Glömde ju att skriva att min nya headers är konstruerad av Nicco, jag duger inte till sånt där eller så kan det vara att jag inte har tålamod att lära mig.

Den stora bilden är tagen under Piteå hösttävling, 2008, då jag slutade som trea, efter ett rafflande race inför finalen, då ingen av oss visste vem som gått vidare. Bilden är tagen av Katrina Greenwood, som förövrigt har en hemsida med adressen: www.polymoog.se
 
Hon har många bilder från olika tävlingar, inte bara dragracing utan skotertävlingar m.m.
 
Nicco har tagit bilden på mig i Fällfors och sist, en bild tagen av mig.
 
 

Gårdagen i ett nötskal

Skulle åka iväg och handla lite igår och tog med mig soppåsarna ut till soprummet. När jag skulle låsa upp dörren så föll nyckelknippan i backen och se, nyckeln hade gått rakt av. Mer än hälften satt kvar i dörren.

Gick in till Fred som ringde vaktmästaren och sedan skrev ut en reka så jag fick hämta ut en ny nyckel, felet var nu inte mitt utan låset till soprummet har jäklats en ganska lång tid och när han skruvade loss låskolven så var den helt vriden inuti, så det var inte så konstigt.
 
Åkte upp och fixade en ny nyckel, vidare till ÖoB och köpte svart lackfärg, Nicco vill att vi ska måla hennes skrivbord och en del av bokhyllan, svart. Och sedan hem och fortsatte med sorteringen i hennes rum. 4 kassar har jag lämnat vidare, 2 kassar med sopor och då har vi bara börjat. Tänker ställa ner några saker i tvättstugan och skriva en lapp om att det bara är att ta för sig, det har jag gjort förut och allting försvann på en vecka.
 
Efter middagen gick jag och Birgitta ut en sväng runt umestan, då vi kom in på Ridvägen så låg det två änder i diket och simmade. Hade nu våran bluetooth funkat så hade ni fått se en bild på dom, men jag hann bara ladda över bilderna så slocknade signalen och då kommer jag inte åt bilderna i bluetooth mappen, thats life!
 
Janne har faktiskt efterfrågat ett andpar som låg där ifjol och simmade i en vattenpöl, kanhända att det är samma par, man kan ju alltid låtsas. När jag var på väg till jobbet för nåt år sedan och kom ut på gården så kom det ett andpar fram till mina fötter och kvackade, dom trodde jag kom med frukost. Jag tycker inte att de hör till vanligheterna att dom hänger här på gården eller i diket efter en promenadväg, ja det är inte ens ett riktigt dike utan en massa vatten som ännu inte hunnit tagit undan.
 
Då man var liten fick man gå ner till dammen på mariehemsängarna för att kolla in änderna och gässen, inte låg dom och flöt lite varstans, då inte.
 
Idag ska vi se om det blir slipning av skrivbord och mekning på Camaron, Åke ska också hinna med och hjälpa Brälla med en flytt av saker från A till B. Allt tar sin lilla tid. Önskar er en bra och givande lördag.

*klura* på den ni

Åke sa en sak igår som väckte en del huvudbry...kanske, i alla fall för mig, men jag vet inte om jag är världens smartaste person :-)

Nå, han har som bekant (för er som vet hur han ser ut) en del skäggväxt. Ibland rakar han bort det precis som han gjort nu och när det blev snack om det igår på café kvällen så skyllde han på att han ville ta bort det som blivit vitt/grått, men, tyckte han, visst är det konstigt att skägget, som faktskt suttit i ansiktet, 18-20 år mindre tid än håret på skallen, ändå blivit så mycket /vitare/gråare än håret på huvudet. Hur kan det komma sig?

 

Ingen är perfekt, men...

Kunde inte låta bli att fota tre bilar på vår parkering igår, då jag kom hem från affären. Vi har sagt och blivit tillsagda att man ska ställa sig så nära kanten som möjligt för att underlätta för alla som ska in i garangen. Mjo...

Av fem bilar så står tre, på detta viset. Det finns ett naturligt skäl till varför det är meningen att man ska ställa sig så långt in till kanten som man kan:

Nu är det inte vårat garage som ligger framför denna bil, men om det hade varit det så skulle det ha varit lite prolem att ta sig både in och ut därifrån. Oavsett om det hade varit Camaron eller Capricen. Camaron för den är så trög på ratten och Capricen för sin längd. Man kan inte börja ratta förrän framhjulen är utanför dörren, sorry!

Jag förstår om vissa är rädda om sina spoilers som sitter längst fram på bilarna om dessa är låga, men då man man backa in, för oftast är bilarna högre därbak.

Jag drog smygen

Haha, jag fick min deklaration igår och lade fingret över bokstäverna och sifforna.

Flyttade först, sakta sakta, fingret från bokstäverna och kunde läsa att jag skulle få igen. Nice!!!

Fortsatte sedan till siffrorna som började med en 1:a. Ok, tänkte jag, det bli nån tusenlapp iaf. bättre än ingenting. Andra siffran var en 2:a, följt av en 1:a, sedan en 3:a och då trodde jag att det var slut på siffror men se, vilken glädje, det var en till siffra, en 4:a och med andra ord så får jag tillbaka 12 134 svenska enkronor som jag har lånat ut till staten under ett år. YEEESSS!!!

Nu kunde vi ju ha haft en tusenlapp mer i månaden under året som gått om rätt skatt hade varit dragen. Men jag vet, av erfarenhet, att då hade vi inte sett röken av dom pengarna. Så jag föredrar nog att dom fortsätter ta den skatt dom tagit och att man får känna det som en lotterivinst då man får sin deklaration.

Livet efter döden

Jag snackade med Theresé igår och hon sa att dom hade haft en diskussion på jobbet om hur en del människor har tur med vissa saker och otur med andra. Hur detta kan komma sig osv. Någon tyckte nog att det kunde vara så att hade man tur och till exempel vann saker så hade man gjort sig förtjänt av detta, man hade varit snäll eller så. Alternativt att man fick igen för vad man varit i ett annat liv.

Hm, då undrade Theresé hur det kunde komma sig att jag, hennes mamma, hade sån tur alltjämt då det gäller lotterier men då vi ska köra tävling så går bilen sönder, eller den kommer inte upp i den hastighet den ska, grejer lossnar etc. Då tyckte en Dennis, att det måste bero på att jag i ett tidigare liv aldrig någonsin vann på lotterier och nu var det dags för återbetalning för alla lotter jag köpt och aldrig vunnit något på, och sedan när jag växte upp så blev jag en skrothandlare och misshandlade mina bilar så nu betalar dom igen till mig.
 
Ja ni, det kan ju vara en teori, tur att det brukar finnas en del andra också. Jag trodde nog förut att det kunde vara så, att man får det man förtjänar, men det stämmer inte riktigt ändå. Däremot tror jag starkt på att som du behandlar andra, blir du själv behandlad eller mött. Och hjälper du andra utan att ta för givet att du ska få något tillbaka, så kommer man att få det men inte nödvändigtvis från den eller dom som du hjälpte.
 
Eller tänk, hemska tanke, om man genom alla år vi funnits på jorden, ska vara allt levande en gång i livet. Så nu är jag människa och i mitt nästa liv blir jag en mygga…*klatsch* så var det livet över. Inget att se fram emot, direkt. Nä, tur att vi alla får tro vad vi vill, och min tro ids jag inte skriva om just nu, men jag tror absolut på ett liv efter detta.
 
Nu tror jag dessutom att jag ska avsluta morgonens blogg och surfa vidare i cyberspace, kanske läsa vk på nätet, kolla in mailen och sedan få någon frukost.
 
Ha, apropå läsa vk, vet ni att mina föräldrars köksbord är anpassat efter papperstidningen vk. Farsan har gjort furubordet, snickrat ihop det alltså och då gjorde han det efter formatet på tidningen så man skulle kunna lägga ut hela tidningen på bordet, och nu, när formatet krympt, så har han planer på att göra om bordet, det är nu för skrymmande. Nästan så att jag tycker att dom borde få lite ersättning från vk, med tanke på allt jobb dom ställer till med då dom gör förändringar så där, helt apropå. Eller så kanske dom vinner en gratis prenumeration i deras nästa liv för den reklam dom nu gjort för vk :-)
 
Ha en fin fredag!
 
 
 
 

Fel på skrivaren, mjo just det

Datorrep


Kunden :        
Hi, min skrivare fungerar ej!

Servicemannen:    

Vad är det för fel med den?

Kunden :            

Musen har fastnat i den

Servicemannen
 
 
Musen Skrivare har ingen mus 

Kunden:          
             Mmmmm? Absolut? Jag skickar en bild.

Scrolla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Liiite, mycké snö

Syrran och hennes kille, sms:ade en bild och undrade om jag visste vart bilden var tagen, den såg ut så här:

Jo jag vet, det råkar vara vår stuga i Malå. Ser ut att vara liiite snö där. Den här bilden har jag på kylskåpet:

Den borde vara tagen 1988 alternativt 1989, det är Åke och Theresé som står på stugtaket och ska skotta lite. Theresé kom travandes då åke stod däruppe och han försökte sig på att stoppa henne, tyckte att det kunde var farligt och att hon kunde falla ner i något hål, men hon bara travade rätt upp, hon tyckte inte att det var något att tjafsa om.

Huvva, vilket jobb

Idag blir det en promenad i ensamhet. Kerstin och Janne ska åka till Innansjön och hälsa på ett par som bott här på gården för några år sedan, som förövrigt läser min blogg så: Hej hej på er, däruppe i Burträské!

Sen blir det träning och efter det så ska jag väl fortsätta mitt strävsamma arbete med att rensa i Niccos rum…puhhh, och fy för den lede. Hon vill inte ha kvar någonting och lämnar över det till mig att rensa och kasta. Vet ni hur svårt det är att få iväg saker som man vet vad det kostade, det är inget fel på dom och jag tror dessutom att hon kan komma att ångra sig en vacker dag. Men, nu ryker grejerna.
 
Så här såg det ut innan och jag ska ta en bild på hur det kommer att se ut då jag är klar.
Nu kastar jag inte allt, jag skänker dom vidare till grannar och andra som vill ha, det är ju bara bra om man vet att någon annan vill ha och använda sig av sakerna istället för att slänga dom åt räven.
 
Hittade även detta häfte med denna bild i.
Jodu Theresé, till och med Nicco såg att det var du, däremot var din pappa lite tveksam och undrade om det kunde stämma, men sedan förstod jag varför, han trodde att det var ett nytryckt häfte och han undrade väl varför man satt in en gammal bild där.
 
Ikväll är det återigen café kväll i lokalen och nu är det Birgitta som håller i fikat, så det är bara att skrapa ihop en näve småpengar och bege sig dit för att träffa grannarna och ta sig en kopp kaffe. Kan ju vara skönt att slippa koka en pava själv, någon gång.
 
Vi fick inte tag i någon startmotor i måndags, han hade ingen hemma men igår så fick vi åka ut på Teg och hämta hem den, så nu till helgen kan det börja hända saker. Jag började säga, imorse att nu är det ju bara tre månader kvar till Kubbe, men när jag tänkte efter på vad jag sa så insåg jag att det faktiskt bara är två månader kvar och det är inte mycket. Bussen ska ju också tas fram och vad vi bör fixa till den är minst två nya däck. Vi vill inte vakna upp på någon tävling och stå på fälgen. Kan ju också vara affär att köpa ett reservdäck till den, problemet är förvaringen av det, med Camaron därbak så är det inte mycket till övers. Något att klura vidare på.
 
Hoppas ni får en bra dag!

Högkostnadsskydd

Tänkte på det här med Kronans droghandel/apoteket, och att man får dra sitt coopmedmera kort då man handlar där.

Tänk vilken succe det skulle bli om dom även gjorde tvärtom. Man fick handla på Coop med högkostnadsskydd. När man kommit upp i en summa av 3000:- så får man 50% rabatt resten av året, YESSS! Då skulle jag handla där hela tiden.

Åke och jag, knarkare...?

När jag träffade Åke, 1984, och vi hade hållit ihop någon månad, så var jag hemma hos en kompis, som i sin tur hade en kompis som träffat på Åke på Max, ett tag före jag började umgås med honom.

Hon hade då fått höra en sak om Åke som hon nu ville informera mig om. Hon undrade om jag visste att han höll på med droger? Say what??? Vaddå droger och hur hade hon hört talas om detta? Jo, hennes kompis satt vid ett bord på Max och avnjöt något av all mat dom har att erbjuda då Åke kom in genom dörren, troligtvis tillsammans med en annan kompis. Han hade en påse i handen som han öppnade lite på glänt och gick runt och frågade om någon ville ha en snarra.
 
Jag känner Åke, vid det här laget, och jag kan se honom framför mig, hur han pratar lite ur mungipan och prasslar med påsen samtidigt som han säger snarra. När hon berättar detta för mig börjar jag garva och frågar om hon inte vet vad snarra är för något. Nä, knark gissade hon på, vilket även hennes kompis hade gjort. Snarra är godis, sa jag och skrattade ännu mer. Så mycket var det med det knarket.
 
Själv har jag också blivit tagen för att hålla på med droger, fråga mig inte varför, jag vet verkligen inte, dom droger jag faktiskt har tagit är cigaretter (vanliga) och dom har jag slutat med för över tre år sedan samt alkohol, vilket jag fortfarande kan dricka då andan faller på. Jag undrar om det kan vara klädseln man hade en gång i tiden, jag gick runt med en sån där fransjacka ni vet, som skulle likna nåt indianplagg, eller måhända att det var vissa av mina kompisar jag umgicks med som i sin tur höll på med vissa saker, ja, det låter jag vara osagt. Ryktena har i alla fall nått mina öron då jag fått veta att jag hållit på med såna saker.
 
Nu bryr jag mig inte om detta utan tycker istället att det är lite lustigt. En av gångerna jag fick höra detta var då jag jobbade på dagiset och vi hade en liten personalfest som slutade på Blå aveny. Där har jag varit två gånger….första och sista. Nå, vi hade ju vårat egna lilla språk på jobbet och många av maträtterna fick extra uttal med sch ljud, eller så bytte man ut r:en mot bokstaven L. Allt för att lätta upp stämningen och få det lite roligare på arbetspassen.
 
Nu hade jag varit och snurrat runt därinne och egentligen så var jag måttligt road på stället och hade tänkt mig hem, men med mitt numer kända lokalsinne så kan jag säga att jag hade vissa problem med att hitta trappen som skulle leda ner till rummet där jag hade mina ytterkläder. Jag passerade ett bord där en av arbetskamraterna satt med ett gäng av hennes kompisar. Då jag passerade så viskade jag lite lätt åt henne, ska du ha en kachnelbulle. Och kachnelbulle betyder nu kanelbulle. Jag fick höra av henne på måndagen att hennes kompisar hade blivit lätt oroade och frågat vilka droger jag höll på med, vad hade jag sagt och att jag dessutom såg ut som en knarkare, hahahaha, ja jisses.
 
Men detta säger ju också en hel del om hur vi är som människor, hur man dömer en genom utseendet och hur man kan missförstå vad som sägs och man bildar sig en egen uppfattning som inte stämmer så bra alla gånger. Och med dessa ord tänker jag nu avsluta mitt skrivande för stunden och önska er en bra dag.

Skatteåterbäringen del 2

Nopp, jag har fortfarande inte fått deklarationen men jag fick 50:- till av Ica??? För mina hallon från euroshopper. Ok, då tackar vi Ica för det, nu har jag 100:- att handla för, perfekt!

Jag kanske har hittat en guldåder :-)

Norrskensbomb

Vi såg en stund på Aschberg, igår, på 8:an. Där var det två stycken som hade olika lösningar på vad man skulle göra med döda människor istället för en ”vanlig” begravning. Hon ville frystorka människorna och han tyckte att man kunde kremera dom för att sedan skjuta upp dom i ett fyrverkeri.

Hm, då började min hjärna gå runt igen och jag tänkte, undra just om man då kunde välja vilket fyrverkeri man ville ha. Flera ettöres, smatterband eller varför inte, istället för familjegrav så fick man kremeras och spara askan till man var till exempel sju stycken och då kunde man välja en sån här:
 
211 Norrskensbomb
50 mm bomber. Krutvikt ca 320 g. Brinntid ca 25 sek. Stighöjd ca 50 m.

Effekter:
1: Guld med silver blink
2: Orange med silver blink
3: Röd med silver blink
4: Grön med silver blink
5: Blå med silver blink
6: Silverkrevad med blink
7: Silver pion bomb.
 
Är man fler så finns skulle det finnas andra alternativ. Nja, själv tycker jag nog att det lät knepigt men faktiskt, om man tittar tjugo år framåt, vem vet hur det då ser ut?

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 

En påminnelse

Hittade dessa bilder, tagna i augusti 2009, en påminnelse om vad som komma skall.

Skoter kurragömma

Idag åker vi ut på Teg och införskaffar en ny, racing startmotor, till Camaron. Så var ett problem ur världen. Startmotorn på Capricen, strular också så vi ska (visst ser det fint ut då man skriver vi :-) fast det egentligen är Åke) plocka delar ur Camarons startmotor och sätta in i Capricen så har vi fått oss två ”nya” startmotorer som förhoppningsvis ska funka ett tag.

Kom att tänka på skoter och utflykter man gjorde med den som farsan hade då man var i 12 årsåldern. Kan ha att göra med att det är påsk och många åker ut med sina skotrar. Nå, farsan byggde en skoterpulka, han tog en relativt stor och tung plåt som böjdes upp där fram, precis som på en näbbkänga och sedan satte han en massiv träbänk på plåten så vi kunde sitta en 5-6 stycken bakom varandra på den där kälken. Den funkade fint ute på isen men om man kom upp i en lite snabbare hastighet och svängde, så drog pulkan med sig skotern då den började svänga. Givetvis beroende på tyngden den hade jämfört med skoterns.
 
Han, farsan, var lite av en uppfinnare, eller var, han är väl det fortfarande men har kanske inte riktigt tid med såna saker, numer. En sommar tog han en träskiva av något slag, satte sedan fast en spark på den och böjde skivan längst fram så den följde medarna. Sen fick frivilliga sätta på sig flytvästen och bli dragen efter motorbåten, ståendes på sparken. Om jag inte minns fel så var brorsan en av dom frivilliga och den turen gick bra, sen blev det min kusins tur, han var lite tyngre och när dom kommit ut en bit på sjön så gick repet av och han kämpade för brinnande livet för att försöka hålla fast sparken så inte den skulle sjunka till botten samtidigt som han kämpade febrilt med att hålla munnen och näsan ovanför vattenytan. Det slutade lyckligt men sen var det färdig åkt.
 
Kommer också ihåg då vi var uppe i stugan och vi vid några tillfällen var ett gäng med ungdomar där. Då körde vi kurragömma med snöskotrarna. Jättekul, man brände iväg åt varsitt håll och när man kommit bort en bit från den som skulle leta så släckte man lyset på skotern, man kunde också stänga av motorn för att lokalisera vart ”letaren” var. Sen fungerade det precis som vid vanlig kurragömma, försten till startpunkten var ju friad.
 
Mycket man gjort som liten eller ung, många roliga minnen och en del hyss också. Ni får ha en bra måndag, tyvärr ser solen ut att lysa med sin frånvaro men kolla, det snöar ju lite, vad trevligt!

Dränka sina sorger

Har tänkt en del på vad Erica skrev, att jag höll på vara så negativ, hm...

Vi spelade bingolotto ikväll, för första gången på ett halvår...minst. Jag hade dessutom en dubbellott för allra första gången i mitt liv. Jag saknade nummer 69 och det blev 62. Hade 69:n gått in så hade vi haft 308 000:- ,kontant.

Hur ska man skriva något positivt om detta? *klurar*

Ja, vi slapp ju bekymra oss över om vad vi skulle ha gjort av dom pengarna, vi behöver inte spela bingolotto någon fler gång, vi dränkte våra sorger hos några givmilda grannar. Du har rätt, Erica, jag ska bli mer positiv igen :-)

Seee yaaa!!!

Något positivt...

Här kommer en mycket positiv nyhet.

Satt ute med några grannar alldeles nyss och det blev ett jädrans liv uppe i luften. Årets första tranor passerade över våra huvuden. Ett säkert vårtecken skulle jag vilja påstå. Jag provade att knäppa ett kort med mobilen men tyvärr så var det alldeles för ljust ute, ni får tro mig på mina ord.

Hm???

Tog en bild på gång och cykelvägen förbi vårdcentralen.

Jo Janne råkade komma med på bilden men det får han bjuda på. Vad vi undrar över är hur man tänkt då man gjort denna sväng, mitt i alltihop. Var asfalteraren onykter, är det för att man inte ska somna där man går eller cyklar eller kände man bara för att göra någon nytt? En helt omotiverad kurva mitt på en raksträcka, hm???

Osynkat, nå hemskt!

Är det ingen fler än vi som har problem med att se på tv 4? När dom pratar så rör sig munnarna innan ljudet och det ser ut som om man tittade på en dubbad film.

Likadant är det med textningen på samma kanal, det funkar absolut inte. Det saknas inte bara bokstäver i textraden utan ibland är det bara krumelurer där. Så har det varit i evigheter nu. Jag undrar egentligen varför det ska vara så retfullt, varför fastnar man på såna saker, nu kan man inte annat än stirra på munnarna för att se hur knäppt det ser ut. Man hör inte längre på vad dom pratar om utan koncentrerar sig bara på detta fel. Sjukt, irriterande!

 

Organdonation

Nu har vi testat äggtoddy, riktigt gott men nog är det en sockerbomb alltid. Bäst jag skriver att det var igår och inte nu på morgonen, kan ju missuppfattas annars.

Vi kom in på ämnet om organdonation av någon anledning, jag vet faktiskt inte varför. Jag tycker att dom skulle ha det precis som i Madicken, man fick skriva under, få betalt och efter sin död så får dom forska på din kropp.
 
Nu har vi skrivit på och skickat in våra val, (gjordes för flera år sedan) och jag donerar mina organ efter min död. Tveklöst, jag tänker att om jag kan acceptera och ta emot organ, om jag en dag skulle behöva det så kan jag också ställa upp och skänka mina organ den dagen jag inte är i behov av dom längre. Men, tyvärr, och jag vet inte hur jag egentligen har tänkt, så vill jag inte skänka min kropp till forskning och där har jag alltså tackat nej, till just det.
 
Jag förstår ju att det egentligen är ganska viktigt att dom får forska på människor, men just här och nu så bär det emot. Tänk då om dom kunde locka med något, skulle det vara så oävet? Det behövde inte röra sig om stora pengar men man kunde få välja, en upplevelse för familjen, en slant på ett fondsparande till efterlevande, eller en liten slant på banken.
 
Tänk er dom hemlösa eller alla som inte har det så gott ställt men som gärna hade velat ge sina närmaste något att komma ihåg dom för. Då skulle väl en upplevelse vara ett bra val. Nu fattar jag att en sån här grej skulle skapa rubriker, omtalanden, många för och många emot, hur man kan sälja sin kropp, att några kanske skulle känna sig tvingade att göra det för att det var det enda sättet att få ge något osv. Men det finns väl ingenting som alla är överens om eller som alla villigt går med på. Detta skulle ju vara frivilligt i alla fall, vill man så vill man och fixar man det inte så struntar man i det.
 
Ja vilka diskussioner vi har på lördagskvällarna, men hade vi inte det så hade jag inte heller något att skriva om. Nu ska jag förbereda frukosten, det är ju Amazing race på tv:n om en liten stund. Ha en fin dag!
 
 

Något till Nicco också...

Har sökt efter filmen Gremlins, att hyra, men inte lyckats hitta den. Har även försökt förklara för Nicco vad den handlar om så här får hon en förhandstitt.

Till Anders och Theresé

Denna är till dig, Anders :-)

 

Och en till dig Theresé. Hahaha, kan ni gissa vad vi gjorde igår kväll?

Här är en rolig version: http://www.youtube.com/watch?v=oUMwu_gXK7Q

Sura gubbar och grannar

Såg på nyheterna igår, dom visade några påskkärringar (utklädda barn), som sjöng för ett gäng äldre människor. Dom sjöng, sov du lille videung…

Hm, är det den visan man ska sjunga till påsk? Jag bara frågar för när jag var runt tio år så klädde jag och en kompis ut oss till, kan ni gissa? Jo, just påskkäringar. Det var uppe i Lainjaure, hos min farmor och farmor så jag och Susanne som tjejen hette, knatade till huset nedanför och knackade på. Vi hade stora förhoppningar om att få oss lite godis, men ack vad vi bedrog oss. In i köket fick vi komma och stod där till allmän beskådning. Då sa gubben till slut, ja, sjung en sång då.
 
Ehhh, ok, sång??? Vi visste inte att man skulle sjunga något och inte visste vi heller vad det skulle kunna vara för något så vi tackade för oss och gick tomhänta därifrån. Jag tyckte aldrig riktigt om den där grannen efteråt. Kan just undra varför :-)
 
Apropå grannar, den här grannen vi har, som ondgör sig över alla som sitter ute och inte gör annat än pratar och dricker kaffe, så tänkte jag lägga in en motion till stämman. Man får leasa en stol ute på gården, det kostar fem kronor/ timme, sen, om man vill fortsätta sitta en timme till så måste man rotera, så man byter plats, då ser det ju ut som man varit lite aktiv i alla fall. Pengarna kan sen gå till välgörande ändamål, och se, då har vi gjort ännu mer nytta, av vårat sittande. Smart va?
 
Önskar er alla en fin lördag. Lördag för oss innebär en del skruvande för Åke, städning, promenad, matlagning etc, för min del och kanske avslutningsvis, ikväll, en test av äggtoddy.

Nu är det på G

Gissa om våren gjorde sig påmind då vi plockade bort skyddet som legat över Camaron i vinter, och puttade ut den från garaget.

Startmotorn är urplockad så vi bogserade den till verkstan, men jag tänker inte tala om hur vi bar oss åt för att få in den i lokalen, och det var bara jag och Åke där, med uppförslut, dessutom. Den får ni klura på :-)

Maxi tar priset

Undrar om Maxi hade ett aprilskämt igår och glömt att plocka ner skylten???

Köpte potatis på lösvikt och tvärkikade upp på priset, syns kanske inte så bra men så här såg det ut:

Det står alltså 28,90:-/st, dyr potatis måste jag ju säga, och vilket jobb för dom som sitter i kassan och ska räkna all potatis man köper. Men kvittot sade någonting annat, nämligen 7,90:-/kg, en viss skillnad. Annars kan man göra som Kerstin som satte sin första potatis igår, på balkongen i en hink, hon har tänkt att få sig nån färsk potatis lagomt till midsommar.

Lurad

Jag blev inte lurad igår, jag provade inte heller att lura någon annan. Kommer däremot ihåg ett april skämt som farsan berättade om.

Bör ha varit någon gång på 70 talet, jag tycks minnas att det var under en Aktuellt sändning och nyhetsuppläsaren blev gråare och gråare och började luta mer och mer. Farsan var fram till teven och skulle prova att justera bilden men det blev bara värre.

Till sist förstod man att det var ett skämt, han blev äldre och rynkigare ju längre sändningen pågick. Undrar just hur det såg ut, så mycket special effekter tycker man ju inte att dom hade då, och hur bra kunde det inte ha blivit idag, om dom gjort samma sak, men å andra sidan, man kanske hellre skulle ha synat bluffen tidigare eftersom man idag vet hur mycket man faktiskt kan göra.

Äggtoddy, mhum...

Det pratades om äggtoddy på promenaden igår, något som jag vet vad det är men aldrig har fått smaka. Jo, jag fick smaka smeten när jag var runt 8 år, mina föräldrar var bjudna till några stuggrannar där det tillverkades äggtoddy.

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så gott, med smeten, men sen då det serverades så fick inte jag någon, nä, det var för dom vuxna. Och jag kunde inte begripa varför dom skulle få något så gott och varför inte jag kunde få. Nu vet jag varför, tillsatsen av alkohol. Hittade ett recept på toddy, här kommer det:
 
3cl mörk rom
2 dl mjölk
2 msk socker
1 äggula
 
Tillagning
Rör äggulor och socker vitt och pösigt. Koka upp mjölken och häll den försiktigt under omrörning över äggsmeten. Smaksätt eventuellt med sprit. Istället för rom kan man välja konjak eller whisky.

Häll upp i glas, dofta lite kakao över toddyn och servera genast.

Variationer:
· Tillsätt några teskedar kakaopulver i äggsmeten.
· Smaksätt med pressad apelsin eller citron efter smak.
· De som föredrar alkoholfritt eller vill bjuda barnen på äggtoddy utesluter spriten i receptet.
 
Theresé skickade en påskhälsning som hon gjort, här är den:
 
Samt ett kort på deras katt Diesel som slappar i det runda fönstret uppe på loftet. Han ser ut att njuta livets goda dagar. Men han ska nog passa på med det, snart har han ju en baby att hålla ordning på, eller gömma sig för.
 
Vi hyrde en film på Hp:s igår men vi blev alla så trötta att vi gav upp, en halvtimme innan slutet, och gick i säng, även Niccolina, konstigt. Och då var inte klockan mer än 23.
 
Och med dom orden och bilderna önskar jag er en trevlig dag.

Rökte i sängen

Har städat och dammtorkat lite, och ramlade över denna skalle:

Vi har haft den i flera år men jag vet aldrig att jag läst vad som står på den: Poor Fred, smoked in bed. En liten varning över vad som kan hända om röker i sängen, med andra ord.

Hittade även detta alster som Nicco gjort på skolan, för några år sedan, den passar perfekt till att ställa brevid det fyllda påskägget så får den vakta godiset.

Nån skämta med oss Aprillo

Har nu gått med Nicco, så här ser det ut på vändplanen i slutet av Näckrosvägen:

Och jag lovar, djupet på det här vattnet är inte bara nån decimeter, jag betvivlar att man ens går torrskodd med gummistövlar som bara når halvvägs upp till knäna, nä, grodmansdräkt eller nåt, är vad som rekommenderas.

Sen har vi gång och cykeltunneln under Vännäsvägen, den ser ut så här, just nu:

Inte så mycket vatten för tillfället men ni kan ju gissa hur det brukar se ut efter några timmar i plusgrader. Då får man försöka hålla sig så långt upp på kanten som bara möjligt. Vad som är ett riktigt skämt är deras placering av brunnar. Det finns fyra stycken men ingen i mitten, där allt vatten samlas, dom ligger längst upp till höger och vänster, utanför tunneln. Jag fattar inte hur dom kan vara till någon nytta???

Och ännu ett skämt är väl vattenansamlingen på Näckrosvägen, så där ser det ut och har sett ut i minst 17 år, varje vår, är det inte dags att man åtgärder detta nu eller ska man bara strunta i det? Ni kan ju också tänka er hur det ser ut på kvällarna då det blir minusgrader, värsta puckelpist banan runt vändplanen.

Jo, jag vet, dessa två ställen är inte dom enda i Umeå som ser ut så här. Men jag vet inte om det är någon större tröst :-), att vi alla sitter i samma båt, menar jag, för båt hade ju kanske varit önskvärt, såna här dagar.

Börskrasch

Jag undrar vad ordet skär i skärtorsdag, står för. Skär som i rosa, skär som i att skära brödet, skär som något man kan hitta i sjö och hav eller kan det vara ett helt annat skär?

Jag hittade lite påskpynt, tycker att påsken är för kort för att idas greja för mycket med det. När jag var liten (lite yngre än idag :-)), så pyntade morsan för fulla muggar, hon satte till och med upp påskgardiner, vilket jobb för något som skulle sitta uppe i en vecka. Det är ju snudd på att man tycker julen är jobbig på grund av alla gardinbyten.
 
Nåja, man gör ju som man vill och jag väljer att skippa vissa saker, ägg finns det dock gott om, både såna med godis i och dom man äter till frukosten.
 
Jag ska passa på att gratulera Anja, före detta bossens yngsta dotter, som fyller 18 år idag. Grattis från oss på slätten, hoppas du får en underbar dag. Jag råkar veta vad du ska få av din mamma, och du, det var inte jag som var orsaken till att du kom för sent till fotbollsmatchen igår, jag hade inte ett enda finger med i den bilåkningen, det var din mamma som var lite sent ute. Hon ringde upp mig och talade om för mig vad jag skulle säga om du nu skulle råka ringa och undra vart vi var någonstans. Jag tyckte det var lättast att inte svara om du nu skulle höra av dig. Då vet du det också :-)
 
Killen som ska fixa Niccos dator, ringde och sa att hårddisken var på väg att krascha…fiiiint! Så nu måste han beställa en ny samt installera den, det gör han för 1100:- så det blir en smärre börskrasch för vår del, även om det var datorn som kraschade. Men vad gör man? Jo man gillar läget, betalar och ser glad ut, för Theresé intygade att det var ett bra pris, samt att hon sa att hon inte, och då underströk hon inte, ville se sin käre far, Åke, installera en sådan. Ja, jag tror inte att jag hade fixat det heller, faktiskt.
 
Nu önskar jag er alla en trevlig och munter Påsk, nä just det, det heter Glad påsk, inte munter. Det kan man ju också undra över, varför man säger glad påsk, man säger ju inte glad jul eller glad midsommar utan då ska den plötsligt vara god jul samt trevlig midsommar, hm?
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag