Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från juli 2010

Bloggat från mobilen God morgon världen! Sitter i Ångersjö o...

God morgon världen! Sitter i Ångersjö o dricker morgonkaffet,har kanske en tjugo mil kvar. Tomt med glykol men det finns ju vatten.Annars intet nytt!

Bloggat från mobilen Är Söder om Njurunda, tankade nyss bussen...

Är Söder om Njurunda, tankade nyss bussen o Åke upptäckte ett läkage...glykol. Hm!

Fick en länk

Fick en länk från Kjell (bl.a besiktningskille i Fällfors) och det är om Orsa Dragfest. Vi hade först tänkt oss dit men satsar nog påSundsvall och Piteå hösttävlingen istället. Tack för tipset i alla fall!

Här får ni som är intresserade en länk dit: www.orsadragfest.se/

Wiley´s ordbok nr 2

Åke läste Wileys ordbok igår, där stod ordet Putter och det skulle då vara den åttonde dvärgen, i sagan om Snövit och de sju dvärgarna. Mja, varför inte?

Men då sa jag att om så fallet äro, så borde rimligtvis ordet Mutter, vara dvärgarnas okända moder, eller hur? Moahaha....

Men så tokigt det kan gå...eller kunde det?

 

Vi har varit uppe i stugan i några dagar, väldigt få, fina soliga dar har det varit, däremot en hel del regn, som synes. Gräsmattan var så blöt så jag tvivlar på att den ens kommer att ha torkat upp till hösten.
 
I tisdags skulle vi lasta bilen, vilket kan bli ganska så spännande då däcken är blöta, man vill inte få sladd när man är på väg uppför ramperna. Vilket var precis vad som hände då han kom upp med bakdäcken på rampen. Det var inte ens lönt att försöka fortsätta uppåt.
 
Vi stod och kliade oss i huvudena och undrade hur vi skulle göra detta bäst. Då kom jag på den utmärkt goda ideén om att vi skulle lägga presseningen från framdäcken och ut till ramperna, då skulle vi slippa blötan från backen. Presseningen brukar vi ju annars ha på tävlingarna och den kör man ju upp på när man varit och kört sin runda, för eventuella oljefläckar och dylikt.
 
Nå, vi gjorde som jag föreslog, Åke hoppade in i Camaron och startade den. Frrrr, frrrrr, lät det i motorn, ett mycket skumt ljud, stopp stopp sa jag, den drar upp presseningen in i motorn. När han startade bilen så drogs den in i fläkten:
 
Vi hade inte satt fast den så noga, på tävlingarna använder vi ju silvertejp för att fästa den på kortsidorna. Nu satt denna fast så ordentligt att Åke fick ta en såg för att få loss den.
 
Jaja, ytterligare en lärdom. Nu var det dags för vinschen, upp skulle ju bilen. Jag var inne i bussen och hörde hur han började vinscha, jag gick ut från bussen för att kunna assistera, hör en rejäl smäll och ser Camaron komma nedsusande från ramperna och brakar iväg mot ny stugan. Med tjugo centimeter tillgodo så stannar bilen. Vilken resa!!! Och vilken tur att ingen råkade stå bakom bilen. Nu vet vi sedan tidigare att det är inget man gör, står bakom alltså, men man ska aldrig vara säker på något. Tur var det väl också att bilen hade hyfs att stanna innan den brakade in i stugan. Det var inte vajern som gick sönder utan fästet.
 
Igår skruvades det fast järn på ramperna som man har på farstubroar så man inte ska halka, så nu var det inga problem att ta sig upp, men en liten sladd hann han få när han väl kommit upp. Jag tror att vi ska åtgärda plåten som sitter däruppe också. För att eliminera eventuella andra bekymmer.
 
Nu ska vi göra en del små ärenden idag och sedan piper vi iväg vidare, söderut, någon gång under eftermiddagen. Nu ska vi ner till Sally Maria Johanna, som vårat barnbarn ska heta. Mycket fina namn, tycker vi.
 
Ha det gott, några rader lär ni nog få vartefter dagarna går.
 

Fällfors, och det och sånt

 

Jaha så har man provat på att sms blogga…liite, det funkar ju inte så där jättebra när man, dels inte har täckning på mobilen, samt att man glömt bägge mobil laddarna hemma. Nåja, nu har man i alla fall fått bevisat att livet fortsätter att knalla på, mobil eller inte, och jag överlevde i 12 dagar, med några få minuters täckning dom gånger vi åkte in till Malå. Men nu, ligger bägge mobilerna i köket, på laddning, så nu ska jag försöka att komma ihåg att packa ner laddarna, nu när vi åker igen.
 
Fällfors var som vanligt en helt underbar tävling, dom är så trevliga, alla som är där och jobbar, stämningen brukar vara på topp hos nästan alla tävlande så att få till det lite bättre än så, kan bli tufft. Jag missade ju fredagens tre kvalomgångar eftersom Åke jobbade halvdag, så vi kom fram först vid åtta tiden på fredagskväll.
 
Under lördagen fick jag däremot prova på sex kvalomgångar, och efter dom fem första så låg jag ganska så långt ner på listan, en kille från Övik, som låg kvaletta efter fredagens kval, hade fått höra ryktesvägen…av några Lyckselebor, att jag inte skulle vara att leka med, så han undrade om det bara var för att stressa alla andra som vi sa att dom skulle passa sig, lugn bara sa jag, det kommer, dagen är ju inte slut än. Så står jag där, sista kvalet för dagen och just innan hade jag sagt till Åke att nu ska jag ge järnet, en liten, liten stund tidigare, med stor risk att jag rödlyktar, jag väntar på att den andra gula lampan släcks och mitt emellan den och den tredje gula, så ger jag allt. Det var precis vad som behövdes för att peta ner Öviks kvaletta, ett snäpp, han hade 0,007 i reaktion och jag satte 0,004.
 
Tror ni han gjorde evil eye tecknet till mig under söndagen i väntan på eliminerings rundorna :-) jag skulle dessutom, precis som han, få en solorunda, vilket innebär att man egentligen kan köra hur som helst, bara man tar sig över startlinjen. Men som ni nu fått veta tidigare, så blev det ingen körning överhuvudtaget på söndagen. Tidtagningen hade pajat. Ja, vad gör man och vad säger man, en fördel för mig att kvalen då räknas och jag fick bli tvåa, men å andra sidan får man aldrig veta om jag hade vunnit.
 
Här kommer några bilder från Fällfors:
Kolla in, gissa vad det är....
 
Svar: En grill, hehehe...
 
Skriver mer sedan, ha det gott!
 
 

Bloggat från mobilen Dagens tävling blev inställd p.g.a regn...

Dagens tävling blev inställd p.g.a regn o tidtagningen pajade så jag slutade på en andra plats. Ha det gott!

Bloggat från mobilen På lördagen fick jag köra 6 kvalomgångar...

På lördagen fick jag köra 6 kvalomgångar o i sista racet fixade jag en tid på 0.004, vilket innebar att jag blev kval 2:a.

Bloggat från mobilen b

b

Bloggat från mobilen Ombesiktning, förmodligen en säkring som...

Ombesiktning, förmodligen en säkring som flugit för blinkers o stoppljus samt vänster broms bak,men det är ju bara en justering. Inget märkvärdigt!

Ett litet misstag och tjopp, så var det gjort

 

Ja, inte blev gårdagen speciellt annorlunda än dom andra dagarna, vi satt ute ett gäng, jo, nåt som jag inte gör vare dag, var att jag gick upp och fixade en blåbärspaj som jag sedan bjöd på, med kaffe till. Sen får jag ett sms från Nicco, hon ville att jag skulle ringa upp henne, vilket jag gjorde.
 
-Mamma, du kan aldrig gissa vad som har hänt, hördes en lätt ledsen röst. Vaddå säger jag och drar ett djupt andetag, har du brutit en fot, eller vad? Nä, något mycket värre…och dyrare. Sedan talade hon om att dom stod på en bro vid bölesholmarna och hon skulle då fota en fågel, fipplar med sin nya kamera och den faller ner i vattnet och försvinner. Håhåjaja, vad säger man…GRÄV NER DEN DÄR FÖRBASKADE DÖSKALLEN, eller vad?
 
Nå, vi kastar inte in handduken som Lisbet skrev om igår, att man aldrig ska göra, utan man ska lära sig och kanske växa av sina misstag. Nu har åtminstone Nicco fått ta lärdom av denna händelse, hon blir utan kamera, och den dagen hon har råd att köpa en ny så lär hon nog använda snöret som man ska hänga runt handleden eller halsen. Att älta detta är absolut ingen idé, hänt har hänt och kan inte göras ogjort. Men jag kan inte annat än tycka lite synd om henne ändå, det var ju trots allt en olyckshändelse. Men tacka någon däruppe, sa jag till henne, att det nu inte var en sån där svindyr systemkamera som hon försöker spara ihop till, då hade det nog varit mer kännbart, en ”vanlig” digital kamera idag är ju egentligen inte ett hemmans köp.
 
Jag skickade in tre stycken mms till bloggen igår, och inget av dom har kommit in, varför? Och varför funkade det med vanlig sms blogg, är det för att jag heter Maria or what?
 
Vi fick i alla fall en liten sak igår av vår gode granne Jan, jag talade nämligen om samt visade denna lilla bild, tagen på vår dörr:
 
Så här ser det ut då man stänger dörren och har lite lätt korsdrag, titthålet hoppar ut. Nu råkade han och Ingegerd ha ett titthål liggandes hemma då dom själva hade bytt, så vi fick deras och satte dit det igår kväll. Det passade som en smäck. Anledningen var att vårat gamla titthål hade en alldeles för kort pinne och gick inte att skruva fast, däremot hade montören försökt sig på att både limma och tejpa inne i röret, vilken tur att det inte var vi, utan någon klåpare har gjort detta för över 17 år sedan. Ja, nu sitter det då fast, korsdrag eller inte.
 
Nu får detta bli det sista längre inlägget i min blogg för ett tag framöver, nu ska jag ta ledigt från skriverierna…tror jag. Ni får ha ett underbart slut Juli månaden och en bra start på Augusti, vi syns kanske någonstans eller så hörs vi , alternativt så får vi läsa om varandra.
 
Fast ni ska få höra om Camaron gick igenom, jag ska vara där om en timme, så håll en tumme för mig.
 
Ett litet ps till Cine, som kommenterade min blogg igår, jag glömde att skriva att om man inte försöker eller chansar, så kommer man ingen vart, du gjorde helt rätt som i alla fall frågade. Det är precis som med lotter, man kan aldrig vinna om man aldrig köper en lott heller. Ha det bra!

Bloggat från mobilen Testar om detta funkar. Isf kan det ju komma...

Testar om detta funkar. Isf kan det ju komma nån bild från fällfors till helgen.

Ny test

Jag skickade ju in en sms blogg imorse, sedan en bild, men inget har kommit in, nu ska jag testa igen, tror mig ha skådat felet, så snart kommer testen, sedan bilden. Då vet ni!

Sänghimmel

Kan det vara något annat än det ställe där våra gamla, avdankade, utförtjänta sängar hamnar efter att ha tjänstgjort hemma hos oss? Näpp, kunde just tänka mig det :-)

Eliminera felen

 

Det fanns en vänlig själ som avbeställt sin tid för besiktning imorgon, tack tack, det var otroligt bussigt, så nu är det bara att åka dit och hålla en tumme för att allt ser bra ut, men här är det i alla fall ingen som ropar hej, förrän vi har kommit över bron.
 
Igår, då den där tiden fanns klockan 7, och jag satt här och funderade om jag skulle hinna rusa ner till bilen och komma mig på besiktningen på en kvart, så tänkte jag att om det hade funnits en minsta lilla chans till det, så skulle jag säkerligen ha fått soppatorsk, 100 meter innan jag hade varit framme, bara för att det alltid ska vara något, men nu har vi i alla fall eliminerat det problemet. Vi tankade igår…HA!
 
Tandläkarbesöket blev inte heller så tokigt. Jag som blivit tillsagd av en annan tandläkare att när denna tanden skulle gå sönder så var det inget mer att göra, men se, nu hade jag en annan tandläkare och han tyckte visst att den skulle gå att fixa, vilket han gjorde till en kostnad av 585:-. Inte så farligt tycker jag, han kunde ju lika gärna ha tagit betalt för en undersökning också.
 
Sen ringde svärfar och ville ha skjuts hem från lasarettet, för det fick jag 500:-, *tjitjing* så då låg jag bara 85:- back, från tandläkarbesöket. Mm, ibland har man liiiite matjord i fickorna, men bara ibland. Jag ser på framtiden med viss tillförsikt :-)
 
Jag och Nicco tog en shoppingsväng igår, eftersom det bara var sk-t väder, men precis som i tisdags så kom solen fram då vi hade som mest att göra med att fynda så det blev lite små jobbigt att vistas inne på affärerna. Nicco undrade om jag hade en hand med vädergudarna eftersom samma fenomen inträffade då vi åkte på myrorna, Kappahl och H&M i tisdags. Då väckte jag också upp henne och sa att nu åker vi, det är ändå så dåligt väder. Men vi hann inte gå länge därinne innan hon tyckte att det blev så himla varmt och när vi kom ut så gassade solen på, för fullt. Jaja, nu tänker jag nog inte åka ut och handla nå mer, på ett tag….tror jag.
 
En stilla undran från Åke. Vi såg på ett program igår, med ett halvt öga, det handlade om robotar som byggdes genom att titta på hur insekter tog sig framåt, deras rörelsemönster alltså. Då kom en tusenfoting vandrande och Åke undrade då om en sån insekt, verkligen har koll på sina ben, skulle den till exempel kunna lyfta upp fem, specifika ben i luften? Jag har svårt att tro det, men man ska aldrig upphöras att förvånas.
 
Ni får ha en bra torsdag, mig kan ni nog hitta ute på gården, häruppe blir det bara jobbigt att vara då solen kommit fram.
 
ps. skickade in en test på sms blogg för över 25 minuter sedan men den har inte kommit in än, undrar hur lång tid det tar, någon som vet? ds.
 
 
 

Utstuderad

Ja, det är ju precis vad man är då man tagit studenten...kanske.

Ut - Studerad

Psykotiska symptom

 

Dom sa på nyheterna för en stund sedan att kvinnor som inte äter fisk, riskerar att få psykotiska symptom, hm…då ligger man risigt till då. Eller så fick man något att skylla på då allt känns att gå åt skogen och man flippar ut, hehehe.
 
Nu är ju Camaron klar för besiktning, men det var väl ingen som trodde att det skulle finnas någon ledig tid för det då, eller hur? Jag loggade in nu på morgonen, 6.45 och voila, det fanns en tid klockan 7. Men den var ju bara att fetglömma, hur skulle jag ha hunnit dit, lite chans, då man inte ens står i startgroparna. Men jag ger inte upp, jag får väl logga in flera gånger under dagen och det första jag gör på morgonen imorgon, är att slå på datorn och kolla tider, innan jag ens druckit kaffet, så det så.
 
Klockan nio har jag, däremot en tid hos tandläkaren, undrar just om det finns någon härute som hat lust att byta sin besiktnings tid mot ett besök hos tandläkaren? Nån, hallå…nähä, kunde just gissa att intresset för det skulle vara ganska så svalt. Jag får nog så lov att gå till tandläkaren, vare sig jag har lust eller inte, dessutom beställde jag tiden själv så då har jag ingen att skylla på heller.
 
Nu är jag i alla fall anmäld och betald, klar för Fällfors till helgen, hade varit kul att få provköra lite före men går det inte så går det inte. Det värsta är väl att då blir det till att försöka få tag i nån lämplig tid i Lycksele, Arvidsjaur eller Norsjö, för annars är vi utan bil däruppe i stugan. Det blir som lite jobbigt att köra bussen varje gång man ska in till Malå för att handla och göra såna saker. Nå, det löser sig säkert, sa han som…gjorde något i slasken.
 
Nu ids jag inte skriva mer, jag ska kolla tider, igen. Kan ju vara någon snäll typ som avbokat sin plats, bara därför att. Ni får ha en bra dag!

Ängel

Och nu har jag klurat ordentligt :-)

En äng vet alla vad det är, där dom små kossorna går och betar, och för att dom inte ska smita så finns det ofta ett litet elstängsel uppsatt där, med andra ord: Äng - el

Moahahaha...

Lärorik dag

 

Gjorde lite småfix igår på förmiddagen, jag fick lunch främmande, min kusin André från Malå kom hit, han ska eventuellt jobba i Umeå under fem veckor. Han frågade om jag hört talas om förödelsen uppe i stugan, bastuflotten har nämligen sjunkit, med hus och allt på, ja förutom bryggan som låg bakom bastuflotten. Det lät ju nästan som om det hade kunnat vara min och Åkes flotte, då hade vi förstått varför den gått under :-)
 
Klockan ett så åkte jag, Britt, Margareta och Eleonor ut till Kerstin och Janne i Åheden och drack kaffe. Det var lika fint där som tidigare:
 
Här ska ni också få en liten titt på insidan av stugan:
 
Den här flaskan tyckte alla såg rolig ut:
 
Texten som står på flaskan lyder: Högvatten, Medel lågt, Lågvatten, och slutligen Torrlagt
 
På uthuset har Janne en termometer från kafferosteriet Guldblomman, som låg nere vid älvskanten här i Umeå, någon gång under 50 talet, har ni hört talas om det? Inte jag i alla fall, det enda jag hittat på nätet om Guldblomman var följande text: Denne Jacobsson som var mera känd som
Gam-Jacke var en handelsman i från Umeå, antagligen en grossiströrelse. Han
ägde dessutom ett kafferosteri där Guldblomman tillverkades.
 
Jojo, där ser man, det är som jag säger, man lär sig något nytt varje dag.
 
Nu är Ingegerds syster Gunbritt och hennes man Sören på väg hem till Eksjö, vi önskar dom en trevlig resa hem och hoppas att deras 33 graders värme består, Sören som nu mådde lite dåligt över att ha missat det då dom var här. Fast själv tycker jag bara att värmen är ok, så länge man inte behöver röra på sig så mycket. Ps. kom ihåg, om du får sladd, frikoppla och styr i vägens riktining ds.
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig dag, varmt eller ej!

Sköldpadda

Sköldpadda

I mina öron låter det som en stridsutrustad padda, ja, han har i alla fall en sköld som skydd mot eventuella attackerare :-)

Lugnt och skönt i Maltträsk

 

Resan till och från Maltträsk gick helt smärtfritt, kan man tänka. Inte ens en enda sak föll i golvet, ingen punktering, inte strömlöst, inget motorhaveri, nä, inte ens att vi hade glömt något hemma, hm, konstigt, ja, till och med så man nästan saknade något…fast bara nästan :-)
 
Theresé, Anders, Nicco och Pyret var redan där då vi kom, men dom hade nästan nyss landat, dom med. Vi satte upp markisen så om det skulle komma några droppar så kunde man ändå sitta ute. Efter det var det dags för lunch, vi satt givetvis ute och åt.
 
Sen gick Anders x 2 och Åke över till Brällas bror Peter, och lånade en flotte som dom kom åkandes med:
 
Ser onekligen ganska skönt ut.
 
Theresé och Pyret satt under markisen och tog igen sig.
På kvällen bjöd Lena och Brälla på middag, grillat älgkött, hemmagjord potatissallad och goda såser till det. Inte så tokigt, på min ära.
 
Åke berättade en liten historia så här i valtider, och den kommer här. En pappa och hans son hade varit på ett politiskt möte och på hemvägen undrade sonen lite över orden som hade använts på mötet. –Pappa, kamrat, vad är det för något? –Jaa, kamrat…det är du och jag, vi är kamrater. Dom gick en liten bit och sedan sa pojken –Men pappa, framtiden, vad är framtiden? –Hm, framtiden ser du, det är vad som kommer att bli, ja, det är lillebror därhemma, han är framtiden. Dom fortsatte framåt och sen kom nästa fråga –Men pappa, folket, vilka eller vad är det? –Jo folket förstår du, det är människor runt omkring, det är till exempel mamma, hon tillhör folket. Och med den förklaringen var pojken nöjd.
 
På natten väcktes pappan av sonen som stod och slet honom i armen samtidigt som han ropade: KAMRAT! Väck folket, det luktar skit om framtiden.
 
Jojo, så kan det gå!
 
Här får ni en bild som jag tycker ser härlig ut, husknuten och trädet vid sidan om som ser ut som sockerdricks trädet utanför pippi Långstrumps hus. Det är Maltträsk det, samt den lilla renoverade ladan där vi brukar sitta och ta morgonkoppen. Ok, en liten rosa bil kom också med, den har ni sett några gånger nu.
 
Ni får ha en bra dag, och ska vi hoppas på att det klarnar upp därute eller ska man vara glad över att man slipper sitta ute, hm…svår fråga. Nä, det gör inget om det klarnar upp, sommaren är inte så förbaskat lång och vi behöver lite ljus för att klara det som komma skall, eller hur?
 
 
 
 

Föreställande

Föreställande

Hm...*funderar*

Innan upprätt tillstånd, typ.

 

Avigt or what

 

Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.
 
Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.
 
När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.
 
Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.
 
För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.
 
Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.
 
Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.
 
Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty
 
När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?
 
Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.
 
Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.
 
Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.
 
Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.
 
Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.

Beslut

Be - Slut

Amen!

En Sjukdom

Det kunde vara dom domar som folk blir dömda till fast man själv tycker att dom  stinker.

Sjuk - dålig

Dom - det du blir dömd till

Han är förvarnad

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Hum...*funderar*

Hade lagt igen mina ögon i går kväll och skulle just till att somna då jag kom att tänka på kossorna.

Dom har ju ett ganska så stort utsläpp...där bak, alltså mycket gaser.

Kan det vara så att dom lider av mjölkmage?

Skrev hon och la pannan i djupa veck :-)

 

 

Flaskvärmare

 

Jag bar upp två klädkartonger från källaren, en är Niccos och den andra tillhör Theresé. Det är kläder dom haft då dom var små. Där fanns allt från riktigt retro, typ sånt som till och med jag hade haft, och sedan 70-tals kläder och dom av nyare variant.
 
Men det absolut äldsta klädesplagget i dom lådorna var från 1958, året då Åke kom till världen. Tröjan är så stel och hårdvirkad så Theresé tyckte att det påminde om en sån flaskvärmare och jag tror nog att hon fick medhåll av allihop.

Mr Bigfoot

Fick höra om en liten miss igår, inga namn ska nämnas utan den berättas med fingerade namn. Ett par, som vi känner, hade varit till Hörnefors och när dom skulle hem, så där på kvällskvisten så fungerade inte bilen. Hur än han försökte ta sig därifrån så blev det bara tvärnit.

Kvinnan, Elsa, sa till mannen, som vi låtsas heter Gustav, att han nog skulle måsta gå in till en bekant därnere och be om hjälp, annars skulle dom ju inte ta sig därifrån. Men innan Gustav hann göra det så kom han själv på vad som var felet…han hade för stora skor (enligt honom själv) och kom åt bromspedalen så fort han skulle gasa. Hahaha…den var bra tycker jag, en riktig Bigfoot.
 
Kan det nu finnas en anledning till varför jag tycker den historien var bra, ja, det löste sig ju relativt snabbt och bekymmerslöst. Något vi sällan får känna av, att något skulle vara tvärenkelt alltså.
 
Anders kom med en styrsnäcka till oss och vi andades ut, nu skulle styrningen äntligen gå att få igång. Åke sa till honom på skoj, nämen den där styrsnäckan är ju för högerstyrda bilar, hahaha. Igår kväll då han skulle skruva fast den så saknades det några hål…dom satt på fel sida av snäckan, den passar alltså inte. *SUCK*
 
På pickupen så går armen som sitter på snäckan, framåt, och den vi ska ha, ska gå bakåt. Först så går det framåt och ett två och tre fyr, sen så går det bakåt och fem sex och sju ått, sen så går det ruuuuunt, en liten stund, sen så går det uppåt och seeen så blir det stopp.
 
Jaja, han kunde i alla fall ta en bricka från snäckan och voila, nu fungerar det, man kan ratta bilen utan att hänga på ratten, man kan styra den precis som på en vanlig bil. Nu blir det spännande att se vad som sägs om framvagnen ikväll, då vi ska lämna in den. Kan det gå smärtfritt eller, jag törs inte gissa, ens en gång.
 
Theresé, Anders och Pyret följde med familjen Brändström på Gammlia igår, Pyrets första cruisingsväng, fast Anders sa att egentligen har hon ju redan fått åka ”raggarbil”, hon togs ju hem från BB i deras Chev pickup:
 
Så här såg det i alla fall ut då dom åkte igår:
 
Önskar er alla en varm och solig dag.
 
 
 
 
 

Detta är en del av mig

Jag har antagit en utmaning från Grandmother, som ni kan hitta på: http://blogg.vk.se/Grandmother/

 
Detta är en del av vem jag är från A-Ö:
 
Allvetande, Bilintresserad, Chevrolet/Camaro älskare, Dragracing fan, En och sextiotre lång, Frågvis, Godhjärtad, Hällstenare, Innovativ, Jobbig (ibland), Kaffedrickare, Lustig, Mormor, Nyfiken, Otroligt glad, Påstridig, Qul, Rättvis, Snäll, Tvåbarns mamma, Uv strålad, Vänlig, X-tra ordinär, Ypperligt godhjärtad, Zapparens häxmästare, Åkes fru, Ärlig, Ödmjuk.
 
Sen skickar jag utmaningen vidare till Livet som G, som finns på: blogg.vk.se/2beG/

I begrip int va ji säg...

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller :-)
 
Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.
 
Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.
 
Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.
 
Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:
 
Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?
 
Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.
 

Igelkotten

Igelkottar är i själva verket nyfödda iglar :-)

 

En vandrande...någonting, som heter Maria

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

Gipsskenan är väck

 

Ortoped läkaren hörde av sig för ett tag sedan. Vi kunde klippa bort gipsskenan, rejäla skor, typ träskor ska införskaffas, så ska hon klara sig med det och kryckorna. Det låter ju bra, då är sommarens bad räddad, och kanske hon snart kan sitta på en cykelsadel igen. Skateboarden däremot lär nog få vänta.
 
Han sa att det kunde bli långvariga bekymmer och att det kommer att ta tid innan det läkt ihop, men visst är det ju skönt att slippa gipset. Nu är det bara att hoppas på att inget annat dyker upp, som dom förbisett.
 
Men något glatt och roligt kommer i alla fall att dyka upp framåt kvälls timmarna, då får vi äntligen träffa vårat barnbarn, som kommer upp från Järlåsa. Dom ska först förbi på mödravårdscentralen innan dom börjar den långa bilresan hit:
 

Bojkottar

Hm, *funderar* på ordet, bojkottar. En boj vet ju alla vad det är, en livräddare för en som inte kan simma, kottar kallar man ju ibland dom små barnen, kan då bojkottar vara ett annat ord för mindre livbojar, mja...

Akuten by day and night

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.
 
Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga :-)
 
Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.
 
Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:
 
Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:
 
Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.
 
Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.
 
Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.
 
Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.
 
När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.
 
När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss :-)
 
Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:
 
Ha det gott!

En fågel, fågel , fågel, fågel

Jag ska varna alla djurälskare, detta klipp är lite knepigt, det roliga är samtalet eller snacket, inte kanske själva händelsen, det är synd om fågeln, men jag tror inte att den är i livet då detta spelades in. Nå, ni som inte vill, behöver inte klicka på den, ni har blivit varnade.

 

 

Utekväll igår

Jag och Nicco, gick ju bort till Noliafältet för att äta en Hamburgare med Åke, igår. Vi valde ut en korvmoj med lämpligt många som stod i kön, väntade…väntade, och… ja, väntade. Sen ser vi killen ta en klunk med dricka och efter det kommer han smårusande ut och lämnar mojen. Han spyr, säger nån och hela kön upplöses precis lika fort som mjölken kokar över om du inte står och passar den. Jaha, det var bara att knalla vidare och ställa sig i nästa kö och vänta. Tänkte att det kanske är vi som går runt och smittar av oss med våran ”dåliga” karma, så passa er för att möta oss, man vet aldrig :-)

Dagen tillbringades ute på gården, på Noliafältet och en liten stund inomhus. När vi käkat middag så såg vi att Ingegerd, Jan och deras gäng, satt och grillade så jag ringde ut och frågade om vi skulle få bjuda på en kaffe med tillhörande likör till efterrätt, och det skulle gå bra. Så vi gjorde oss klara för en cruisingkväll, och gick ut och gjorde dom sällskap. Sören ville att jag skulle skriva att nere i Eksjö, så hade dom minsann 33 grader varmt igår, sen gick han in för att ”kamma” håret, som han så fint kallade det, kom ut efter en liten stund och talade om att deras son hade ringt igen, och att det fortfarande, klockan sju på kvällen, var 33 grader, skriv upp det, sa han och nu har jag gjort det.
 
Vi hade en mycket trevlig stund därute med gott sällskap och när det sedan blev min tur att gå upp och kamma håret samt ta på mig långbyxorna så hade våran chaufför dykt upp. Ricky tyckte nämligen inte att man kunde handgå ner på stan en sån här kväll så vi hade blivit lovade en plats i hans Cadillac, och det tackar man ju inte nej till.
 
Vi började ute på klubben och tog oss en öl på stående fot:
 
Sen drog vi vidare ner på stan och där kan man ju lugnt säga att det var ett mindre kaos:
 
Vi tog oss aldrig över i den vänstra filen och det var nog lika så bra. Gjorde ett stopp ute på macken på tegssidan och vi var inte ensamma därute heller, andra hade också hittat på att göra ett stopp där. Bland annat sköldpaddsarmén. En kille som gick runt i militärhjälm kom gående, jag vänder mig till Åke och säger att det skulle inte förvåna mig om han tänker ge någon en dansk skalle, hinner inte säga mer än det då Åke säger, han gav precis killen en dansk skalle, såg du? Sen gick dom och garvade, ja, det var inte någon misshandel eller dylikt, det var hans sätt att hälsa på sin polare…typ.
 
Sen tyckte Åke och Ricky att det var dags att kamma håret:
 
Tillbaka till stan över kyrkbron, och där var det sedan stopp i kanske tio minuter så vi gav upp tanken på att ens försöka köra Storgatan utan vi svängde av mot droskan istället. På tillbakavägen kunde vi sedan ta av ner förbi Mecka och när vi sedan skulle upp på E4:an så var det kaos…igen:
 
Nä, då tyckte vi nog att det var läge att ge upp, jag gör några varma mackor sa jag och det tyckte dom var en bra idé, så vi åkte hem. Två ordentliga smällar hördes då vi stod ute på balkongen, vi trodde minst sagt att det var bomber som small, och jag läser nu på morgonen att vi inte var ensam om att höra smällarna. Då fick man något mer att funder över, vad det nu kan ha varit för något, men det kanske man får veta under dagen. Ja nu har vi avverkat även denna årliga händelse, som nästan, men bara nästan är att jämföra med midsommarhelgen. Det har varit en bra helg men som alla andra så försvinner dom fortare än man hinner blinka.
 
Nu ska jag surfa vidare, ha en fin söndag!

Wheels

Känner att ord är onödiga så här kommer en radda bilder.

Åke tyckte att han skulle stå still i solen ett tag och ladda batterierna så han kunde göra en rivare, men det gick han inte med på.

Förbjudet

Jag kan tänka mig att ordet förbjudet, är när man går på auktion och lägger ett bud innan saken ska auktioneras ut

För - bjudet

Dödsrullning

Nu har Åke, left the building, och promenerat iväg till Noliafältet för dagens uppgift, att agera parkeringsvakt. Jag och Nicco kommer nog att gå dit och käka en hamburgare till lunch och givetvis få oss några fina bilder på all aktivitet där.

Medicineringen av Eloise ser ut att ha tagit bra och hon är tillbaka i dom vanliga gängorna igen, som synes:
 
Gårdagen blev ju bara kanon, med tanke på vädret. Jag gick ut vid halvnio och trodde att jag skulle vara först, men ack vad jag bedrog mig. Ingegerd och hennes syster hade hunnit ut medan jag tog på mig västen och steget efter mig kom Laila, sedan fylldes gruppen ut med ytterligare två personer, Jan A och hans svåger Sören samt en hund, som jag inte kommer ihåg namnet på, men som tillhör systern och svågern, till Ingegerd.
 
Eftersom dom hade hund och vi katter så föll det sig ganska naturligt att det blev ett av samtalsämnena. Och hur busiga våra katter än må vara, och hur mycket dom faktiskt förstört, så tror jag att en hund som dom ägt tidigare, var några snäpp värre.
 
Sören berättade att när den hunden var valp så hade han en Volvo herrgårdsvagn där dom satt upp ett sånt där hundgaller, för att hunden skulle hålla sig därbak. Han hade varit och shoppat lös på en matvarubutik och den matpåsen innehöll ett kilo blandfärs, ett antal ägg, ett kilo smör och två kilo mjöl.
 
Han hade ett stopp till på vägen hem, och var inne på den affären i fem minuter, kom ut och möttes av en fruktansvärd syn. Bilen, invändigt, var fylld av ett vitt damm.
 
Hunden hade tagit sig fram i baksätet, käkat upp all färs, trampat sönder varenda ägg, klampat ut smöret ur paketet och slutligen greppat mjölpåsen i käften och sedan härmat krokodilernas dödsrullning, där dom snurrar det dom har i käften, runt runt, tills ingenting rör sig längre.
 
Ja, man kan ju riktigt se den synen framför sig, och det var nog ingen vacker sådan.
 
Och denna lilla episod var bara en av alla saker denna hunden hade hittat på. Hunden som förövrigt idag, jobbar inom militären, någonstans långt söderut, om jag inte uppfattade det helt fel.
 
Näpp, nu kan man inte sitta härinne längre, temperaturen härinne är för tillfället 27 grader och det är alldeles tillräckligt. Ha en fin dag och en underbar kväll!

Till alla er som missat...

Klockan nio öppnar insläppet till alla besökare, klockan 15,30 blir det prisutdelning.

Nu har vi till och med fixat en stol till Åke, som börjar på tycka att det känns i både rygg och ben, att stå och släppa in bilar under flera timmar. Eloise la belsag på stolen med en gång vi ställde upp den hemma men idag, om några timmar så kommer den att stå på dragonfältet med Åke, sittandes i den eller stående bredvid. Välkomna till en fullspäckad dag!

Och må alla vädergudar vara med oss!!!

Och må vädergudrana vara med oss!!!Nu är det dags att boka in sommarens höjdpunkt ! . Lördagen den 3:e Juli på Dragonfältet. Kl 09,00 öppnar portarna för alla besökare . Prisutdelning kl 15,30 . Priser till 10 outstanding cars. Liveband spelar på scenen vid finbilsparaden. Mat & fika finns att köpa på plats.

Jarlsbergs...smaklöst

Har ni kollat in reklamen för Jarlsbergs ost, där dom säger att smaken sitter i hålen?

Meh, det borde med andra ord vara en ganska smaklös ost, i alla fall så skulle jag tolka det på det sättet.

Dubbla glasögon, höksyn!

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.
 
Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.
 
Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.
 
Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:
 
Önskar er alla en fin dag!

Triangeldrama

Hahaha...jag efterlyste ju en dragkedja som skulle se ut som en triangel, när byxorna är för snäva uppe i midjan, mm, så ett triangeldrama i detta fallet skulle vara då inte ens den dragkedjan går att få upp, eller hur, moahahaha....

Piercad tolvåring...nä

Nu har jag läst Niccos kommentar från igår, flera gånger, och ser att en tatuering är inget som erbjuds till minderåriga, jag fattade först att det var det som det hela handlade om. Nå, det var ju skönt att höra. Jag tänkte hur stackarn någon kunde tillåtas att tatuera en femtonåring, det gick över mitt huvud.

Däremot piercing eller håltagning, kan göras i målsmans sällskap. Jag sa till Åke igår kväll, att jag inte begrep hur något sådant kunde få försigkomna då jag vet att man inte får sälja saker till underåriga, som överstiger en viss summa, nu ska jag inte svära på vad den summan är, om den ligger på hundra kronor eller två hundra kronor., eller om dom rent ut sagt har tagit bort den regeln? Den fanns i alla fall då jag jobbade i leksaksbutiken, och sålde man då en leksak till en minderårig, som sedan kom tillbaka med en förälder och ville lämna igen den, så hade vi inget val. Därför sa då chefen till mig att inte sälja till ett barn, utan medföljande förälder om leksaken var lite dyrare.
 
Nu kostar kanske inte en piercing mer än en hundralapp, det vet jag inte, så då har man väl inget att sätta emot. Men jag tycker inte att en tolvåring ska ha saker hängande i läppen, så Nicco får nog allt vackert vänta och förhoppningsvis har hon den dagen, ångrat sig.
 
Idag ska jag på apoteket och köpa medicin till Eloise, hon ser redan mycket bättre ut i benet så sprutan borde ha gjort susen. Jag ska träffa morsan där och Nicco ska med, men jag undrar hur hon ska komma sig upp ur sängen. Hon somnade sex igår morse. Även fast hon gått och lagt sig flera timmar innan dess, så kunde hon inte förmå sig att stänga ögonen.
 
Jag vet av två tjejer som hade jätteproblem med att sova på sommarlovet, för en sisådär 30 år sedan. Det var jag och kusin Anna, och vi fick alltid på skallen av morsan som tjatade om att vi skulle gå i säng på kvällen och stiga upp på morgonen. Så en kväll bestämde vi oss för att överraska henne och vara uppe med tuppen.
 
Men vi gick inte och la oss, nä, vi var vaken hela natten istället och klockan sju på morgonen så stormade vi in i deras stuga och började slamra med kastruller och olika saker för att riktigt visa vad morgonpigga vi var, men tyvärr…vi höll oss nog inte vakna så mycket längre än till efter frukosten.
 
Nå, jag får väl börja lite lätt och knacka på dörren redan nu, och fortsätta med det med jämna mellanrum, till slut så borde hon ju ledsna på oljudet. Ni får ha det så gott!
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag