Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från August 2010

Kul tvättmedel

Jag har varit och handlat på Coop, kommer hem och sätter mig för att registrera inköpen. Jag är nämligen med i en hushållspanel där man registrerar sina inköp varje månad...inte allt man köper men schampoo, tvättmedel och kläder.

När man gör detta får man poäng som sedan kan lösas in mot varor. Jag har fått en digitalkamera, men det var nog efter 1½-2 år.

Nå, så sitter jag här och kollar kvitto, hm, det står tvättmedel kulor. Meh, va f-n, vaddå tvättkulor, vad har jag nu köpt för tvättmedel, hinner jag tänka innan jag skymtar två småsmå prickar ovanför o:et. Haha, det var tvättmedel kulör, och inga jädrans kulor.

Så kan det gå när man inte har glasögonen på.

Obetalade

Här snackar vi nu om alla ord som vi sätter ett O, framför. Som i obra, oätit, osett osv.

Ordet obetalda blir då att man har o - bett om att tala, alltså snackar man fast man skulle ha hållit tyst :-)

Lägg en sträng under näsan :-)

 

Igår var det både Janne, Kerstin och jag som gick runt Umestan. Det pratades om sköljmedel, och att det var det som gjorde att kläderna luktade gott efter tvätten, dessutom luktar den ännu godare om den får hänga ute och torka.
 
Janne tyckte att ett nyskurat golv, inte är helt fel, synd bara att lukten inte sitter kvar så länge. Jamen sa jag, det finns ju sån där doftolja, jag hade sånt förut och kunde hälla ut någon droppe i antingen ett doftkrus eller i krukan på tygblommor.
 
Aha, sa Janne, då skulle jag ju kunna hälla allrengöring i en skål och ställa ut lite överallt. Mja, varför inte göra det snäppet ännu enklare då, sa jag, och smörj in lite allrengöring direkt under näsan, då luktar det nyskurat överallt dit du kommer :-)
 
Det påminde mig om den här smeten som finns att köpa i små burkar…vicks blå, som man ska smörja in på bröstkorgen om man är tät i näsan eller har ont i halsen. Det funkar alldeles ypperligt och jag hade fått en sån burk av svärmora, då jag hade värsta förkylningen. Jag smorde in mig innan vi gick och lade oss på kvällen, sedan låg jag och andades med munnen under täcket och det var så varmt och gott och det kändes hur bra som helst.
 
Vid nästa värsting förkylning ville jag testa något som jag trodde skulle vara ännu bättre. Jag tog en, aldrig så liten klick, och drog under näsan, och nu vet alla som testat vicks blå någon gång att den smörjan är ganska så stark, jädrar vad det brände och sved, den var dessutom nästan omöjlig att tvätta bort. Näpp, sen dess har jag hållit mig från såna experiment.
 
Sedan undrade Kerstin om man får skrapa bort kontrollmärket på bilen även fast det inte har gått ut än? Ja, det borde man väl få göra eftersom dom inte gäller längre, eller hur? Jag fick då ett nytt märke av Theresé, som hon tyckte jag skulle ha på Camaron, och det har jag nu:
 
Ni får ha en bra dag och nu håller vi en tumme på att solen sakta men säkert kommer att värma oss, nu är vi less på regn och kyla. Det hinner vi med, tids nog, ändå.

Hm...grundbulten, eller?

Drog ut kontorsstolen från datorn i fredags, *klang*, lät det och på golvet låg en skruv med en medföljande bricka. Ehhh...ok, kunde det vara grundbulten från stolen som åkte? Ja jag tittade i alla fall inte efter utan satt mig ner med stor försiktighet, det funkade.

Hemkommen igår så satt jag och besvarade en del kommentarer jag fått och *floing* lät det under stolen och dör låg mer delar från kontorsstolen:

Tror ni jag sitter på den nu? Jo, jag törs inte vända på den heller för att kolla vart grejerna kommer ifrån, och än så länge känns den stabil.

Luta dig då inte bakåt sa Åke då jag visade honom grejerna. Nä, jag brukar inte luta mig bakåt, däremot sitter han värre till, min käre make, eftersom han brukar slänga upp fötterna brevid datorn och luta sig bakåt då han lägger inte bara ett parti uan flertalet partier med patienser, så där på kvällssidan då han ledsnat på allt annat. Vi får se hur det går, fortsättning följer säkert.

Skräppostfilter

 

Läste Helena Springares blogg och en del av överskriften var skräpfilter. Jag trodde då att hon fått samma mail som jag:
 
GRATTIS! Jag var riktade informera dig om att din e-postadress har vunnit till din fördel 250,000.00 pund i den pågående NOKIA Storbritannien PROMO.reference kod, NK45127KR för fordringar kontakt DR Peter Anderson på den här E-postadress: nokiafree1@live.com och ring : +447011151094
 
Vänligen Acept mina hjärtliga gratulationer
 
skylt: Förvaltning
 
Seriöst!!! Vore ju också roligt om dom skrev ut av vilken anledning jag vunnit denna oändliga mängd pengar, undrar om jag ska dra mig tillbaka nu och leva på dom, borde ju funka…eller??? Njae, jag tror nog att detta är världens bluff, det enda man funderar över är vad eller vem som svarar om man ringer upp, och framförallt, vad dom svarar. Men jag tänker inte prova, vare sig att ringa eller maila.
 

Hösttävlingen i Piteå

 

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:
 
Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:
 
På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!
 
Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.
 
Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.
 
Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.
 
Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.
 
Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:
 
Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.
 
Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!

Bloggat från mobilen Correction: det var inte en i ET SUPER PRO...

Correction: det var inte en i ET SUPER PRO klassen som kraschade utan STREET. Nu är vi klara att åka hem. Seee yaa!!!

Bloggat från mobilen Satte personbästa idag, 13.86, tyvärr en...

Satte personbästa idag, 13.86, tyvärr en rödlykta men på en soloresa. Sedam blev det en storkrasch, en norrman i klassen ET Super PRO, voltadei banslutet, snurrade säkert en 4-5 gånger o bilen blev totalkvaddad. Lyckligtvis klarade han sig helskinnad. Sen har det regnat hela tiden. Om 50 minuter får vi klara besked om hur det blir,just nu ser det då inte speciellt ljust ut.

Bloggat från mobilen Klockan 16.00 beslutade tävlingsledningen...

Klockan 16.00 beslutade tävlingsledningen att dagens race avblåses. Banan gick inte att få torr. Istället tidigarelägger dom förarmötet imorgon med 1 och en halvtimme så är det bara skapligt väder så hinner vi köra litegrann innan elimineringen.

Bloggat från mobilen Och regnet det bara öser ner...nja, inte...

Och regnet det bara öser ner...nja, inte öser men det droppar. Ser ganska jämngrått ut men vi hoppas att det blir bättre. By the way, brälla campade inte vid vännäsvägen i torsdags, han hade fått soppatorsk med bussen. Då vet ni. Ha det gott!

Sjukhus

Det är just inget annat än ett mycket sjukt hus

Brev till samhället

 

Jag låg och läste en bok igår kväll av Eric Ericsson som heter brev till samhället. Jag kan knappt titta i boken så skrattar jag och igår grät jag så tårarna rann…han är så knäpp så man kan inte annat. Han har skrivit och skickat in brev till olika instanser och myndigheter, sedan har han kopierat sina brev samt svaren han fått, och det är dom man får läsa. Här ska ni få ett smakprov.
 
Björklunda katthotell
 
Mitt namn är Eric Ericsson och jag är en av personerna bakom föreningen Thomas Olssons vänner. Du kanske känner igen namnet Thomas Olsson? Du kanske läste om honom i kvällspressen i början åttiotalet, då det skrevs en hel del om honom. Thomas Olsson var från början byggarbetare men skadades svårt av en truck. När Thomas Olsson vaknade ur koman trodde Thomas Olsson att han var en katt, och har sedan dess trott det. Vi har nu gett upp hoppet att han skall bli ”människa” igen och vi har nu beslutat att han mår bäst utav att leva med andra katter, därav detta brev. Vi söker ett kattpensionat som kan ta hand om honom på hel eller halvtid. Vi skulle vilja komma över med Thomas Olsson den 17 december för att ni skall träffa honom, och så att han skall få träffa era katter, och framför allt så kan vi diskutera vidare vad det skulle innebära för er och vad ni skulle vilja ha för ersättning. Om inte ni kan den 17 december så är det bra om ni hör av er omgående om en ny tid.
 
Varma hälsningar
Eric Ericsson
Föreningen Thomas Olssons vänner
Mailbox 344
11 7 Stockholm
 
Detta är svaret han fick.
 
Till föreningen Thomas Olsson vänner
 
Hej Eric Ericsson
 
Ang ert brev meddelas att vi inte har möjlighet att hjälpa er enligt eran förfrågan vare sig nu eller i framtiden.
 
Med vänlig hälsing
 
Björklunda Katthotell
 
Boken är full av tokigheter och han skänker nog en hel del panik åt dom han skickar breven till, då han ofta skriver att han i princip är på väg till dom. Jag sa till Åke att man kanske skulle lägga om taktik då man söker jobb och skickar in ansökan, man skriver som Eric istället för att sjåpa sig, att jag kan börja jobba imorgon klockan åtta, om inte den tiden passar så meddela ny tid snarast…typ.
 
Idag kastar vi loss och åker upp till Piteå och ska köra årets sista tävling, önska mig lycka till. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper dyngan från ifjol:
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig helg, återkommer på söndag eller måndag!

Modersmål

I korsorden brukar det väl vara ett annat ord för di, men det skulle ju också kunna vara just en favorit rätt som mödrar har, eller till och med vad dom är sugna på under graviditeten. Jodå!

Fallskärmsjägare

Vad kan nu detta egentligen vara för något?

En fallskärmsjägare är enligt Jan A, vår granne, en VD. Moahahaha, ja det stämmer ju på pricken.

Halvblind och fattigare

 

God morgon! Jag har under tre dagars tid haft salva i ögonen, ja, jag har vaglar i bägge ögonen och är så där lagom road av det. I måndags var jag och köpte en salva som ska in i ögonen morgon och kväll, under tre dagar. Nu är det äntligen över, tre dagar har passerat.
 
Det är inte speciellt kul att gå omkring i en dimma, man gör allt för att kunna se ordentligt. Men jag kan inte påstå att det var någon dunder medicin. Nä, den största och mest irriterande har vuxit så nu gör den så ont att jag får ont i skallen av den. Däremot har dom andra lagt sig lite latent sådär, och kommer garanterat att poppa upp vid något annat tillfälle.
 
Nu kan man fundera lite över allt slöseri det är med mediciner, salvor och annat hopkok, som finns. Den här tuben som nu har gjort sitt skulle garanterat räcka till tre personer till, med samma dosering:
 
Sen vet man ju att detta inte är något specifikt med just den här salvan, det gäller ju massvis med mediciner som vi får hämta ut på våra apotek och droghandlar, man använder hälften och sedan ska resterna lämnas tillbaka för att förstöras, eller vad dom nu gör med all överbliven medicin.
 
Jaja, jag är i alla fall glad över att slippa sk-ten, nu har jag gjort mitt för att bli av med vaglarna.
 
Igår blev jag upplyst över något jag faktiskt inte vetat om. Jag såg att min utbetalning från a-kassan skulle bli några hundralappar mindre än vanligt och försökte genast få tag i någon jag kunde fråga om detta. Sökte efter kontakt på hemsidan men där fanns enbart ett ställe där man kunde skicka mail. Jag gjorde naturligtvis det och var rätt så irriterad över att det inte fanns något telefonnummer ute.
 
Jag sökte ändå vidare och se, på unionens hemsida, inte på a-kassans sida, så fanns ett telefonnummer till a-kassan. Jag ringde upp och frågade vad dom nu hittat på, jag dubbelcheckar nämligen ALLTID mina kassakort så dom ska vara rätt ifyllda för att slippa trassel. Fick till svar att jag nu har stämplat i 200 dagar och då sänks ersättningen från 80% till 70%. Ok, sa jag, tack så hemskt mycket, då vet jag.
 
Snopet, men det här har säkert stått att läsa lite överallt, det är förmodligen så att jag inte idas läsa om det för det är så mycket annat man har i skallen då man blir arbetslös och aldrig får man heller veta eller läsa något positivt.
 
Jag kommer nu att få 800:- mindre, varje månad.Vad jag undrar över, när dom nu har bestämt att det ska vara så här, är om dom tror att det blir billigare att leva efter 200 dagar på ett stämpel bidrag? Eller tror dom att jobben då helt plötsligt dimper ner precis lika många som vatten dropparna som föll igår. Man får så svårt att välja vilket jobb man ska ta att man kan bli utbränd av bara tanken (skrev hon och himlade med ögonen på ett *ironiskt* sätt).
 
Näpp, det är bara att gilla läget, som vanligt. Sen ställde jag två frågor i mailet jag skickade till a-kassan, tror ni dom dög till att svara på mer än en fråga? Nä, det kunde dom inte och här har jag kopierat mina frågor och deras svar:
 
Gick in på Internet banken idag och ser att jag kommer att få en utbetalning imorgon men det saknas pengar. xxxx:- är vad jag får för två veckor, morgondagens utbetalning är på ca xxxx:- . Jag vill veta av vilken anledning? Alla dagar var ifyllda som arbetslös, och det vet jag med säkerhet eftersom jag ALLTID, kollar en extra gång innan jag skickar i kortet, för det är inte första gången det strular.
 
Sedan vill jag veta varför det inte finns ett telefonnummer som man kan ringa, utsatt på hemsidan?
 
Hälsningar//Maria Lundmark Hällsten
 
 
Hej,
Då det har gått över 200 dagar av din ersättningsperiod har din ersättning gått ned till 70 procent av din normalinkomst.
 
 
Vänliga hälsningar
 
Det lustiga är ju att så här har dom gjort flertalet gånger tidigare, dom kan inte svara på mer än en fråga i taget, undrar just varför.
 
Idag ska jag ut med Kerstin, hon och Janne har flytta tillbaka från stugan nu så då får jag sällskap på promenaden. Önskar er alla en fin dag!
 
 
 
 

Theresé foton

Kan inte låta bli att lägga ut två av korten som Theresé har på sin blogg, det är Sally i farten. På första bilden ska dom tydligen till  affären och det ser hon ju verkligen ut att digga:

Eller kan det vara så att Theresé har tänkt poppa lite i bilen, på väg till affären, AC/DC, kanske?

På andra bilden ser hon verkligen ut att ha något liggande på lur, hon tänker ut vad hon ska hitta på när ingen ser :-)

Annonsera

Detta kan måhända vara ett tidevarv av annonser, alltså annons - era

Och med tanke på alla annnonser du hittar i tidningar, på nätet och vart än du tittar, så torde det stämma att vi just nu är inne i en sån epok.

En fjärde krönika

Nu ligger min fjärde krönika om rökning, ute på netdoktor.se. Här får ni, som är intresserade en länk dit .

www.netdoktor.se/rok-snusfri/

Min lilla teori

 

Jag tror, gissar och kan därmed inte säga att det faktiskt är på detta viset, men till viss del kan det ju stämma. Att nyutexaminerade läkare av yngre kaliber, är mer nyfikna, vill göra rätt, vill veta mer och så vidare, så därför kan dom vara bättre, än en läkare som suttit på samma stol i 30-40 år, och på något sätt ledsnat på allt gnäll, alla olika symtom och diagnoser, samt allt som dom säkert får höra, dagligen dags.
 
Å andra sidan, en äldre läkare med erfarenhet och som kanske specialiserat sig på ett ämne, kan ju vara hur bra som helst, men varken han eller någon annan ska någonsin låta saker gå på rutin, det är när man tror sig veta och har gjort samma saker i åratal som man kanske gör felet och släpper ner garden en stund och sen är katastrofen ett faktum.
 
Jag vet att det finns väldigt duktiga läkare, nu senast fick jag höra av en jag känner som har ständig kontakt med en onkolog (cancerläkare eller vad man kallar dom), hon berättade att han sitter, en gång i månaden, i en telefonkonferens som sträcker sig runt hela världen, och där diskuteras nya rön och upptäckter. Det är ju ganska fascinerande att dom kan göra det, och att det kan rädda liv, vad någon säger på telefon från andra sidan jordklotet.
 
Det kommer aldrig att finnas felfria människor…och skulle det mot all förmodan, en dag göra det, så vet jag inte om jag vill vara med längre. Alla har och gör fel, men det borde aldrig få drabba en annan person, vilket det tyvärr gör, ibland. Och en del av alla dessa feltolkningar och diagnoser, kommer från just läkare. Ung eller gammal, kanske inte har någon betydelse, det alla behöver är ett jobb som dom brinner för, då borde det vara lättare att göra rätt.
 
Det var det om min lilla teori, nu ska jag ta mig en frukost, Nicco har redan susat iväg till skolan.

And let there be light!!!

 

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
 
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
 
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
 
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
 
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
 
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
 
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
 
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
 
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
 
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
 
 
 

Vart, hur och varför?

På vägen söderut, ni vet, då vi skulle ner till Järlåsa och en kylarslang börade läcka. Då svängde vi in på en rastplats som ligger söder om Sundsvall och heter Armsjön.

Åke grejade med att fylla på vatten och jag gick runt och kollade runt i omgivningarna. Mot toalettväggen stod denna tavla lutad:

Jag undrade vem stackarn som hade kunnat glömma den där, vände på den och på baksidan stod följande text: Till Annelie på 80 årsdagen från Joel

Hm, ja inte funderade man mindre på hur och vem som lämnat den där. Var det en present som inte föll mottagaren i smaken, hade den ramlat ut från någon släpvagn, har den följt med i ett stöldgods last, ja jag lär väl aldrig få veta, utan får fortsätta fundera över vart den kom ifrån och hur den hamnat på en rastplats intill en toalett.

Jag, en läkare...???

 

Det finns en medicin som jag använder med jämna mellanrum, den är receptbelagd men med dagens system så är det relativt enkelt att förnya receptet, men bara ganska.
 
Är det något jag har svårt för så är det att komma ihåg namn på mediciner, ja, inte bara namn på mediciner det finns mycket jag har svårt att komma ihåg, men medicinnamn är ett av dom. Nå, nu kan man som sagt var förnya receptet genom att fylla i ens namn, adress, födelsedata etc. Och det är ju ingen sak.
 
Men sen vill dom ha namnet på medicinen, ok, jag satte igång en liten eftersökning på nätet och hittade till slut vad min medicin heter, ja nu hoppas jag ju att det är den rätta men jag är 99,99% säker, då jag kände igen namnet samt vad man använder den till.
 
Så trodde jag då att jag kunde skicka iväg förnyelsen men inte då. Nu vill dom veta vilken styrka det ska vara på tabletten, men hallå, hur ska jag veta det? Ny eftersökning och hittar en sida där det står att den vanligaste styrkan är 150mg, jamen då tar jag det då, tänker jag. Skickar på nytt iväg förnyelsen men blir motad i grind, igen.
 
Nu ska dom veta doseringen. Ja det är klart som attan att jag vet det, eller hur? Ja, jag skriver i alla fall en tablett vid behov och se…då kunde jag skicka iväg beställningen. Hm, nu undrar jag bara hur noggrant dom läser igenom recepten, för det kan ju inte vara så galet att dom bara kopierar vad jag har skrivit utan att kolla mina tidigare recept? Men vet ni vad, det skulle inte vara något som skulle förvåna mig nåt speciellt.
 
Det är väl samma sak då man har varit på vårdcentralen med diverse åkommor och fått frågan från läkaren –Ja Maria, och vad vill du att jag ska göra?
 
Precis som om det var jag som är utbildad läkare och vet svaren på såna frågor, du, har jag då lust att svara, om jag visste vad som skulle göras, då satt jag inte här.
 
Nä, man får vara glad över att det är ytterst sällan jag faktiskt har varit i behov av läkare, senaste tiden har fokus legat på Nicco och hennes otur med benbrott i fötterna. Ja, sen var det ju min hälsporre, men det har faktiskt blivit mycket bättre och jag har inte haft några bekymmer fast jag har varit ute på 45 minuters promenader varje dag. Jag ska fortsätta med det ett tag till innan jag utökar med en promenad till/dag. Så jag inte har för bråttom och det blir ett steg bakåt igen.
 
Och med dom orden önskar jag er en trevlig dag!

Valrörelse

Det är dom här jättevågorna som blir när valarna går upp mot ytan för att sedan vända nedåt igen.

Val - rörelse

Snacka om ticks

Bägge våra  katter har för sig exakt samma sak då dom varit på kattlådan. Dom slår på luckan då dom ska ut därifrån och detta är inte bara en och två gånger, nä, dom kan hålla på i en halvminut, luckan fladdrar in och ut och ibland står den precis rätt ut i luften.

Förra kattlådan vi hade lyckades dom slå bort luckan på, varje gång dom var på väg ut, Åke fixade det hela med ståltråd...trodde han. 5 minuter senare låg luckan på golvet. Det blev att borra hål i luckan och sätta dit en genomgående järnpinne, då satt den kvar.

Växtkraft

 

Kommer ni ihåg våran blomma som såg ut att ha gett upp hoppet om livet:
 
Nu ser den ut så här:
 
Något verkar ha hänt och jag ska då villigt erkänna att jag trodde att denna blomma bara var att kasta bort. Fast en ansning borde nog vara på plats, man får kapa av den en bit och rota ett nytt system så den inte blir så rank.
 
På tal om växtkraft, jag har talat om för grannarna härute, att uppe i stugan, där mina föräldrar bor på sommaren, på lon, så har min pappa och ingifte morbror, en gång i tiden murat in större stenar i trappen upp till dörren. Som en stor oval med cement och sedan har stenarna tryckts dit.
 
Numer syns nästan inte stenarna, det växer hallonbuskar upp genom cementen:
 
Ganska fränt egentligen, det är bara att öppna dörren och plocka lite hallon och släppa ner i frukost filen, på morgonen.
 
Detta är utsikten från trappen, våran gamla stuga skymtar långt därnere, och nosen på bussen kan man också se.
Även min lekstuga som min farfar timrade ihop till mig då jag var runt 5-6 år. Där har man en hel del timmar, med både städning, möblering och lek. Och nåde den som inte var snäll, han fick inte fri passage in till lekstugan :-)
 
 
Nä, nu ska jag anmäla mig till Piteå hösttävling, som är nu på lördag. Åke har fått ta ut en semesterdag på fredag så vi kan komma oss iväg i dagsljus. Nu ska laddningen på bussen inte vara ett problem men det är alltid skönt att komma fram i dagsljus då man ska upp med markis och ut med bilen. Såg at Mattias Munther blev vinnaren nere i Sundsvall, så vi får säga grattis till din första plats. Men var inte så säker på vinst om du kommer till Piteå :-) Man vet aldrig hur dags formen är.
 
Nu har Nicco kommit sig upp ur sängen, det är ju skoldag idag. Hon börjar först nio så hon har lite tid tillgodo. Och i och med skolstart så borde snart alla dags rutiner gå i vanlig lunk igen. Det känns bra, det med. Ni får ha det så gott!

Värderingar

Ber om ursäkt til Lisbet Olofsson att jag stjäl hennes rubrik idag. Men såg den precis nu, och då var det inte just värderingar som olika människor kan ha, som jag tänkte på då jag läste ordet, utan det blev givetvis ringar utav ett lite större värde. Typ diamant ringar eller dylikt.

Värde - ringar

Transport

Detta är den lilla sportgrenen som tranorna pysslar med då dom tävlar om vem som först kommer till Hornborgarsjön

Tran - sport

Någon som vill ha min röst?

 

Om det finns någon här som vill ha min röst i så vill jag ha ett vettigt svar eller ett löfte på en ändring av denna regel, och nu menar jag inte ett löfte som eventuellt kommer att bli utan det ska ske inom en rimlig framtid.
 
Jag har fått en kallelse till filmstaden på tisdag. Eftersom jag stämplar så ska jag infinna mig där och gör jag inte det så tar dom för givet att jag fått ett jobb och avskrivs därmed. Ja, det är helt ok, för min del. Jag ska gå dit och jag ska lyssna. Den här gången kommer det att handla om praktikens många fördelar.
 
Nu kommer en kort beskrivning av vad som gäller för min del. Jag har jobbat 50% i många år, jag söker 50% idag, jag har absolut inga bidrag, ingen a-kassa för att stämpla upp till heltid, inga socialbidrag, inget bostadsbidrag, inget sjukbidrag, jag har nada. Detta är ett eget val, att jobba just 50%. Och det är väl något vi har fått lära oss nu under en lång tid, det finns inga måsten, vi väljer själv hur vi vill leva våra liv, och detta har jag valt.
 
Nu är det så här då det gäller praktik, om jag vill ha en halvtids praktik, vilket jag sagt att jag vill eftersom jag inte söker en heltid, så får jag inte välja det. Det finns bara praktik på 8 timmar/dag. Detta hade varit ett halvt ok från min sida om jag nu hade fått betalt för dom timmarna, men det får jag inte. Söker jag 50% så får jag bara betalt för 50%, jag ska alltså jobba 4 timmar/dag, utan att få en krona för det.
 
Skulle jag propsa på en halvtid så kommer dom att dra bort halva min lön så då får jag bara betalt för två timmar trots att jag gör 4 timmar. Att praktisera är säkert ett bra sätt att få in en fot på ett företag och kunna visa upp vad man går för men den fria viljan att få bestämma hur jag vill leva mitt liv, gäller inte längre. Visst, jag kan välja att jobba gratis 4 timmar om dagen eller jobba gratis 2 timmar per dag men det fattar alla som kan räkna (och kan ni inte räkna i huvudet så föreslår jag att ni tar en miniräknare) att det sista alternativet inte finns på världskartan.
 
Jag undrar om ni, som håller på med politiken, skulle kunna tänka er att jobba gratis, halva dagarna i upp till ett halvår? Jag vill veta vart denna regel kommit ifrån, jag förstår inte ens hur dom har räknat på detta, men jag skulle bra gärna vilja veta det. Kan ni ge mig ett svar så har ni min röst, jag lovar.
 
Sen tycker jag att det är konstigt att halvtidsarbetande ska straffas, vi skulle väl egentligen premieras istället då vi faktiskt lämnar en halvtidstjänst till någon annan.
 
Så, det var söndagens lilla blogg, återkommer säkert med några små ord så där när jag tycker att det är läge. Önskar en fin söndag, till er allihop!

En äldre lillebror

Ja, han är inte äldre än jag, min lillebror, men idag blev han ett år äldre än vad han var igår, om man så säger.

Grattis Lars på 37 årsdagen!

Önskar

Maria, Åke och Niccolina

Här är han runt tre år gammal och ute och drar stug- grannen, Mikaels kanin.

Här står vi på parkeringen utanför Lycksele djurpark, jag gissar på att han är i sex årsåldern.

Och slutligen en bild på en avslocknad Lars, på väg hem till stugan från djurparken, och givetvis så kunde inte storasyster låta bli att jäklas lite så jag stoppade in ett gelehallon i munnen på honom för att få ett roligare kort på honom :-)

 

Ersätter

Mjo, ersätter är dom här människorna som tillhör ätter som man titulerar med ers, som till exempel Ers majestät!

Sitter dina kläder som en smäck?

 

Om en och en halv månad är det dags för dopet av Sally Maria Johanna. Theresé ringde och det blev prat om det här med dopklänningen. Ja, sa jag, vad jag då vet så brukar i alla fall en dopklänning vara lång, den ska ju som hänga ner en bit, men om det är kutym eller varför det skulle vara så, det vet jag inte.
 
Men det visste Theresé. En dopklänning ska vara lång för att barnet ska växa i sin tro och sin vetskap om livet…typ.
 
Aha sa jag, undrar just om alla skulle veta om detta, skulle även en arbetsgivare då kunna gå efter klädseln på dom som söker anställning hos dom? En som kom in i för korta kläder fick inte en chans till jobbet, den människan hade ju redan vuxit ur sin roll och skulle förmodligen söka vidare efter andra jobb som gav mer.
 
En annan lufs, i alldeles för stora kläder hade dock en liten chans, ifall arbetsgivarna var ute efter en som skulle växa in i företaget, men ändock med en viss risk att han/hon skulle anses ha för liten erfarenhet. Så slutligen, den som kommer i kläder som satt som en smäck, dom var givna för rollen, och behövde inte ens gå igenom en anställningsintervju.
 
Igår var det en härlig dag, solen värmde gott så nu kan man härda ut några regniga dagar även om dom har en tendens att tråka ut en, lite fortare än soliga dagar. Jag fick mig en fin fika korg av Ingegerd, och det var helt otippat. Jag hade inte ens sagt att jag egentligen kollat runt lite efter en men har alltid blivit för snål då jag har hittat någon. Nu kom hon ut med en som är exakt en sån som jag letat efter men inte hittat, lagom storlek och med två lock. Tack och tack för den, jag får väl fylla den med fika någon solig dag framöver och bjuda på kaffe med tilltugg. Det håller säkert på vara min tur snart igen och nu behöver jag ju inte bära ut koppar, skedar, termos och bröd, i kassar. Det brukar ju klirrar ganska så häftigt och är alltid lika spännande att se om allt kommer hem i gen i hela bitar.
 
Idag blir det kanske en sväng på coop, skulle ha haft köpt fönsterlister så det finns hemma den dagen jag ska tvätta fönstren, det håller på vara dags att byta ut dom vi har…eller som det ser ut nu så sitter det nog inte lister mellan alla fönster, dom har torkat bort. Ni får ha en fin dag, även om det inte ser så bra ut på utsidan av fönstren!

Minneslucka

Jaha, det är ju egentligen någonting som är raka motsatsen till vad man tror att det skulle vara.

Det är naturligtvis en lucka man kan öppna så fort det är något man glömt bort, öppna den och man kommer ihåg allt man behöver veta.

Men som det ser ut idag så är ju en minneslucka något man inte kommer ihåg, hur än man fösöker.

Ett lågvattenmärke

Kan inte låta bli...JA JAG VET, det är bajshumor.

Säg följande ord: Buy see chair ten

Så får ni höra vad det låter som, nu var jag så rolig att jag nästan får skämmas.

Är du full och vacker?

Detta är överskriften på en av alla nyheter man kan läsa om  i VK:

FORSKNING Alla blir vackrare efter några öl. Det har engelska forskare bevisat.
 
Ok tänkte jag, då jag läste överskriften, kan det bero på att man blir avslappnad så om man är rynkig i ansiktet så slätas dom ut, har man andra bekymmer så glöms dom bort och man blir vackrare av det??? Något att grubbla över.
 
Fast jag behövde inte grubbla speciellt länge då jag gick in och läste vad som stod. Det var dom som drack som tyckte att människorna i omgivningen blev vackrare, men hallå, behövs det verkligen forskas om detta, det vet väl alla att dom som fått i sig lite för mycket inte ser världen som den är utan genom helt andra ögon. Det kunde till och med jag ha talat om för forskarna så hade dom sluppit lägga ner tid på det :-)

Jag ringde till ABBA

 

Vi skulle egentligen ha behövt en choke till vår dator. Det tar trettio minuter att starta upp den på morgonen, den står och har ett knaprande ljud då man slår igång den och så länge som den låter är det ingen idé att prova ta sig ut på nätet. Det tar då fem minuter innan sidan syns och då står det bara att sidan inte kan visas. Hm, jo jag vet, Theresé, vi har fått en dator av dig men jag är inte beredd att släppa taget om denna…ännu. Men den dagen kommer nog så sakteliga krypande.
 
Jag tycker inte om Lill-Babs, eller ska jag säga. Om Lill-Babs…tycker jag inte. Hon får vara hur klämkäck som helst, men det finns en anledning till varför jag aldrig kommer att joina hennes lilla fan-club.
 
Jag samlade på autografer i yngre år (jag vet att jag har skrivit om autografer tidigare) detta var runt -76, 77, och jag var 9-10 år. Från Flamingokvintetten fick jag svar, Lasse Berghagens autograf har jag, ABBA skickade ett kort, Elvis Presley dog, samma vecka då jag skickade mitt brev till honom ( så han är förlåten för att jag aldrig fick ett svar), Sonia Glantz, var en kvinna som skrev dagbok i Hemmets Journal, hon var döende i cancer och min mamma följde hennes livsöde i tidningen.
 
För att impa på min mamma som då låg på lasarettet efter bilolyckan så plitade jag ner ett kort till denna Sonia, jag vet att jag skrev en dikt och avslutade med att jag tyckte det var synd att hon skulle dö och en förfrågan om hennes autograf. Jag fick ett vykort fån henne också. Men Lill-Babs, tror ni hon svarade? Näpp, hon gav inte en 9 åring en endaste tanke, så henne sk-ter jag högaktningsfullt i.
 
Nå, ni vet dessa små konservburkar från tillverkaren Abbas. Jag och en kompis fick upp våra ögon för dom då ABBA låg högt upp på våran fan lista. Jag var tio år då och givetvis så gjorde ju jag en koppling till gruppen ABBA, genom fiskbullskonserven från Abba. Jag såg ju genast en chans att kunna få prata med någon från popgruppen om jag ringde dit så jag frågade min kompis om jag skulle tordas göra det. Hon tyckte det var en superbra idé och stod bredvid mig då jag ringde upp fabriken. Jag frågade om möjligtvis Agneta fanns där? Det var tyst i luren ett tag sedan svarade killen, nää, det finns ingen Agneta här. Han hade nog stått och grubblat över namnen på dom anställda. Nähä, sa jag, Anne-frid då, finns hon där?
 
Han svarade med en gång att det inte fanns någon Anne-frid där så vi lade på luren, högst besvikna att dom inte fanns på plats för att kolla produktionen av deras fiskbullar, som vi nu trodde att dom ägde. Har sedermera fått veta att dom inte har något med fiskbullar och inlagda sillar att göra. Men då, visste vi inte :-)
 
Nu önskar jag er en trevlig fredag, hoppas det är liiite varmare ute idag än det var igår. Då var man ju nästan tvungen att ta på sig långbyxorna och det bådar inte gott.

Kortspel

Ehhh...Fia eller varför inte Uno, det är spel med korta namn, och var det ett kort spel man var ute efter så räcker det med en giv i poker, eller kanske att man bara spelar till 50 i 500. Jojo!

Kolla vart dina vänner är

Fick denna länk av Jan A, där kan du kolla vart du har dina vänner...

www.themobiletracker.com/english/index.html

:-)

Käpp, gungstol och Gammlia

 

I förrgår då vi satt ute på gården, Ingegerd och Jan bjöd på kaffe och bullar. Då sa Fred att förr i tiden så fick man då man fyllde 50 år, antingen en silverkäpp eller en gungstol. Alternativet till silverkäppen var en snusdosa i silver. Dom tyckte nog att 50 åringarna gjordes äldre än vad dom var, om man jämför med dagens 50 åringar i alla fall.
 
Med tanke på käppen så talade Nicco om att hon och Theresé hittat en käpp med ett drakhuvud på, som Theresé hade föreslagit att hon och Nicco skulle köpa och ge till mig. Men Nicco hade stoppat henne och sagt att en käpp i mina händer, lätt skulle kunna bli ett dödligt vapen, och då tänkte hon förmodligen på alla gånger som jag snubblat, så skulle jag dessutom hålla en käpp i handen så skulle jag kunna sticka ihjäl någon med den, i bara farten.
 
Ta bara i somras, jag skulle gå ut ur stugan, stack in fötterna i sandalerna, öppnade dörren och *tjopp* så gjorde jag en tjurrusning ut genom dörren, men hann stanna innan farstubron tog slut. Det roliga i kråksången var att sandalerna stod kvar inne i stugan och givetvis satt en asgarvande Nicco på sängen och undrade vad jag höll på med. Hehe…det undrar nästan jag med.
 
Vi var på Gammlia igår, här följer några bilder därifrån:
Sune strömbergs lilla campingbil
Men en Camaro, kan man tänka :-)
The king
En bil som både jag och Åke skulle kunna tänka oss att glida runt i...när vi slutat med dragracingen.
Mycket folk, som vanligt.
Denna Harley, väckte minnen hos Åke, hans pappa hade nämligen en exakt likadan, förutom att den var med sidovagn:
Här är den, och det är Åkes mamma Elsie och jag som drar hem den från en utställning på Nolia för kanske 25 år sedan.
Många fina bilar
Och denna snygga Chevrolet Bel Air, har Wille, lackat själv, hemma i garaget och det har han lyckats riktigt bra med. Ja, inte bara riktigt bra utan han har gjort ett suveränt jobb.
Och givetvis stod det en Camaro årsmodell -70 där på parkeringen. Det är förövrigt Wille som gjort min Linus på Linjen, som sitter på dörren.
 
Till sist, en kändis verkade också vara på Gammlia, fick ett kort på hans bil, undrar just vem ägaren kan vara :-)
En trevlig kväll, synd bara på kylan som även gör en påmind om vad som komma skall. Men än kan vi nog få oss en hel del fina och varma dagar.
 
Ni får ha en bra torsdag!

Godis

Smaksatt is, till exempel med lite apelsinsaft. God - is

Och med tanke på olika smaker så...

Satt ute igår och en gammal granne som flyttat ner på villaområdet ville ha tips på vad man kunde göra med röda vinbär. Ja sa Laila, dom blir jättegoda om man lägger dom i rom och låter dom dra till sig lite, sedan kan man äta dom med glass till.

Då föreslog jag, för att slippa allt klet och kladd, att hon skulle vattna vinbären med rommen istället, så var dom laddade och klara då det var glass dags :-)

En liten fundering...igen

När vi gått och lagt oss igår kväll så dök det upp ett får framför mina ögon, ja inte bokstavligen utan i hjärnan. Jag undrar om man behandlar ullen från fåren med något innan man gör garn av ullen?

För om man inte gör det, hur stackarn skulle då fåret se ut om man spolade lite varmvatten på det, skulle fåret då krympa?

Tänk om...

 

Tänk om det fanns ett parti som kunde utlova och inte bara lova nu, utan också fullfölja deras löften. Ett av många löften skulle då få vara att alla som väljer att gå i förtida pension, skulle premieras med en extra slant. Tänk så många yngre som då skulle få jobb, och visst, dom som ville fortsätta jobba skulle givetvis få sin pension, men kanske inte med den extra bonusen. Aftonbladet hade stora rubriker i förrgår där det stod att folk nu skulle kunna tvingas att jobba fram till 70 år, MEN HALLÅ???
 
Inga skolklasser skulle få överstiga 16 stycken elever, enbart för att alla ska ha en chans att både få synas och höras. Ingen får försvinna i mängden för att sedan upptäckas efter ett antal år och med jätte stora bekymmer.
 
Alla människor ska få leva i hemmet med samma premisser som alla andra. Har man ett handikapp så är det inget som ska ligga en om bakfoten, och det ska heller inte ifrågasättas. Jag pratade med en tjej som är gravt synskadad, och är sittandes i rullstol. Jag frågade henne om hon hade något jobb och fick till svar att arbetsförmedlingen hade avskrivit henne därifrån för två år sedan. Hon skulle aldrig få ett jobb ändå.
 
Hur kan man behandla en människa på det sättet och vad är det som säger att hon inte skulle kunna hitta ett jobb som passa henne, hon vet väl själv vad hon duger till? Så länge hon vill så ska hon väl också ha samma rättigheter som alla andra.
 
Ingen människa som är sjukskriven ska behöva berätta sin livshistoria mer än en gång. Hu många långtidssjukskrivna blir inte både upphängda och nersläppta och får byta handläggare varje gång dom hör av sig till försäkringskassan? Hur ska dom någonsin få rätsida på sjukskrivningarna då det ska hattas fram och tillbaka.
 
Slutligen, om det är försäkringskassans läkares bedömning som gäller i slutänden så ska alla få gå till just den läkaren också, inte via vårdcentralen, för i det fallet så spelar det ju ingen roll vad ens egna husläkare säger.
 
Listan kan nog fortsätta i oändlighet över hur man skulle vilja ha det och som vanligt får man vara glad om en sak går igenom, eller om den i alla fall ligger i närheten av ens önskningar.
 
Så, det var onsdagsmorgonens funderingar. Ikväll är det ”gammbilar” på Gammlia, och vi tar nog Camaron dit upp med en medföljande kaffetermos, om inte vädret säger något annat. Ni får ha en bra onsdag, kanske ses vi däruppe bland alla bilar, vem vet.

Valurna

Och varför damp det ordet ner i skallen precis nu, och hur kan jag tolka det som en urna där stoftet från en kremerad människa ska förvaras, men i detta fall, då det heter val - urna, så får man välja om man verkligen ska ha just den där urnan, eller inte. Eller tänk om man fick välja att komma ut från den...när man själv önskade :-)

Tvärtom

Hum, givetvis är tvär - tom något som tvärt blivit tomt. Ett glas som tippar omkull lite tvärt så där, och allt drickbart du hade däri gick till spillo, det glaset blev tvär tom det :-)

En kamp på liv och död

 

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:
 
Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.
 
Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.
 
Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.
 
Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.
 
Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.
 
Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.
 
Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!

Tillägg

Det är precis vad det låter som och som Nicco så ordentligt påpekade då vi åt frukost i Järlåsa för någon vecka sedan...eller två.

Jag frågade henne om hon ville ha ett till ägg och hon svarade vaddå, vad menar du, ett till ägg, eller menar du något annat, tillägg till frukosten???

Theresé

Så var det den 16/8 och för exakt 25 år sedan så föddes Theresé här i Umeå, det var en fredags morgon och dagen efter så for Åke och Tex och körde Lövångersrallyt, men var bara borta över dagen.

Nu önskar vi dig en jättebra dag med förhoppningsvis upp passning, tårta och många fina presenter.

Grattis på 25 årsdagen

Önskar

Mamma, pappa och Niccolina

ps. ingen nutella i micron nu ds.

Kallrostat eller blekmjukrostad?

 

Vi åkte till Gräsmyr och lämnade in generatorn till bussen, igår. Killen var inte hemma men skulle höra av sig så fort han kollat på den. Han ringde upp efter att par timmar, den gick inte att laga utan hade kortslutits. Men han hade en annan generator som vi kunde få köpa om vi ville, 2250:- *tjitjing*. (ha, hörde ni ljudet? *tjitjing* samma ljud som låter i brevlådan hos alla pensionärer, en gång i månaden då pensionen dimper ner i brevlådan i ett guldkuvert…eller hur det nu var).
 
Nå, vi åkte i alla fall tillbaka dit och införskaffade den nya generatorn, och jag bestämde mig för att skippa Sundsvalls tävlingen och istället lägga pengarna som tävlingen kostar på att bussen förhoppningsvis ska ha laddning då vi åker upp till Piteå. Så igår kväll tillbringade Åke all tid ute i bussen:
 
Den här generatorn är mindre och det skulle vara lite knökigt att få dit den, sa killen i Gräsmyr, men det ska gå.
 
Nu kommer jag till delen om den kallrostade mackan. Vi satt och åt gemensam frukost, det har inte hänt varje dag under sommarlovet att Nicco har varit uppe vid den tiden, och därför har kunnat sitta med oss, men den här morgonen så var hon på plats.
 
Jag rostade mackor och själv vill jag ha dom välrostade och knapriga, nu hade jag gjort några och dom var ju givetvis ”brända” i hennes ögon, samt kalla, alltså kallrostade :-)
 
Jag stoppade i ett par till och poppade upp dom efter en liten stund och sa till henne att egentligen begriper jag inte varför jag ens ska stoppa ner dom i brödrosten, det räcker ju med att visa mackan för rosten. Nä, det höll hon inte med om och nu skulle det klagas på att mackan var alldeles för lite rostad, arrrghhh, sa hon, jag blir bländad av mackan, så lite rostad är den. Dessutom, sa hon, så fladdrar den när man rör den så den är alldeles för lite rostad. Så det blev en blekmjukrostad macka för hennes del.
 
När jag nu skriver om brödrosten så kommer jag ihåg då vi var nere i Järlåsa och Theresé skulle värma nutella i micron, för att få den mjukare innan hon skulle bre ut den på tårtan, hon stoppade in hela glasburken och det blixtrade och small i micron, förmodligen var det lite metall kvar runt öppningen. Då sa jag, att det där borde väl vara ett effektivt sätt att sätta dit alla flygplanskapare, om alla passagerarna får gå in i en jätte micro och dom har någon metall på sig så…ja, då fattar man vad som händer, eller hur?
 
Nä, idag är Åke tillbaka på jobbet efter sin semester och själv ska jag nu låta saker och ting gå tillbaka till dom gamla rutinerna så strax ska jag bege mig ut på en runda runt umestan, kan vara skönt att gå tidigt också innan det blir för varmt. Önskar er en bra dag!

Övningskör

Hamnade bakom en bil med grönskylten "övningskör" bak i rutan. Började osökt fantisera om en liten kyrkokör som satt i bilen och övade inför nästkommande högmässa. Varför inte?

*SWOOOSCH* lät det

 

Jo vi fick tag i ett tält…billigt. 149:- för ett tvåmanstält med pop-up funktion. Det fanns en hel del bilder på baksidan av fodralet, jag och Åke stod ett tag och kollade på bilderna och kom snabbt överens om att det där begrep vi oss inte på men det var bara att chansa.
 
Kom fram till Angsjön vid halvfyra tiden, kanon väder och vi fick en av våra standardplatser, parkerad precis framför en Lasse och Carina, en annan plats vi brukar stå på är gräddhyllan precis ovanför badstranden, men den såg lite tight ut så det fick bli det här stället.
 
Tältet skulle upp med en gång, tyckte Nicco och Saga så dom satte igång att fixa och bära ut saker sedan ropade dom på mig och tyckte att jag skulle greja upp tältet. Jag stod och kände, klämde och vände på tältpaketet och drog i en rem och hann säga –Nä det här fattar inte jag!
 
*SWOOOOSCH* så slets tältet ur händerna på mig och landade på backen, uppfällt och klart. Ja vad är det för sak. Mja, förmodligen ihopfällningen, nu har vi inte lagt ihop det än eftersom det var fuktigt på undersidan så vi slängde in det i garagedelen på bussen så det får torka upp först, men sen kan jag gissa att det krävs lite hjärnkapacitet för att få ihop det. Vi får se hur vi löser det.
 Dom hade till och med fixat sig en liten dörrmatta till sitt hem, Åke däremot, trodde att det var ett trappsteg:
 
Annars var det som trevligt där, Kerstin och B-O, ett par långliggare sen flera år tillbaka var på plats, Benny, en annan långliggare kom förbi, samt Malin och Jonas, två Vindeln bor som Åke känner till, Malin som jobbar på Jernbolaget och Pontus, en arbetare på Indexator. Men nog märktes det att högsäsongen är förbi, inte fullt så livat på kvällen som det brukar vara, men det är nog så skönt, det med.
 
Nicco och Saga badade flera gånger fast vattnet var nog inte så varmt som dom hade hoppats på och kvällen blev ganska rå och smått kylig, men dom klarade sig fint därute i tältet. Dom hade vaknat vid åtta på morgonen, satt sig upp och stirrat på varandra, öppnat upp ena sidan, tänkt för sig själva att dom förmodligen inte skulle somna om igen och sedan slocknat. Jag fick upp dom först vid elvatiden.
 
Vägen dit och hem är ganska tråkig, det enda spektakulära är väl utsikten från bron över Öreälven:
 
När vi kom hem till Umeå så gick Åke först hem till Nicke och klippte gräset sedan tillbringade han en hel del tid i bussen för att få bort generatorn samt reläet, som vi nu ska åka och lämna till en man i Gräsmyr, som pysslar med sånt där, så får vi se om han kanske kan laga den så vi kan köra bussen, även på kvällstid. Önskar er en bra dag!

Träskmyrflugan

Ja, jag vet nu inte vad en träskmyrfluga är för något men...

Drömde inatt om att Åke skulle ha en Ipren, jag hämtade paketet och det stod med stora bokstäver att det var en nyhet, Ipren hade uppdaterats med en liten punktlista där det bland annat stod att man numer kunde ta en tablett mindre än tidigare och att den till och med var effektiv mot, träskmyrflugan.

Jodå, haha, om ni inte har sett en sådan någon gång så kan det ju faktiskt bero på att ni äter Ipren, då och då, eller hur :-)

Jag ljög

 

Ja, fast det var ingen större lögn men jag skrev ju att Malå resan passerade problemfritt men då glömde jag bort att skriva om rullgardinen som vi köpte på IKEA. Jag hade ju mätt fönsterposten och den var 94,5cm, både här i Umeå och nere i Uppsala så fanns bara måttet 80cm eller 100.
 
Jag tänkte då att det borde ju vara ett standardmått så därför valde jag att köpa den på 80cm…det blev 5cm för lite. För att täcka enbart fönstret så ska det dit en på 85cm, men annars passar ju även en på 90cm. Men å andra sidan så får jag nu vara glad över att vi bara köpte en rullgardin och inte tre, jag kanske hade på känn att något skulle misstämma.
 
Jag och Åke for upp på Hamptjärns stugan igår kväll. Dels för att testa att bromsarna på Camaron tar på alla däcken. Det görs då lättast på en grusväg där man kan tvärnita och sedan se i spåren om det tog överallt, det gjorde det. Så nu kan jag åka och göra ombesiktningen, att blinkersen inte fungerade berodde på en sladd som lossnat så där en minut innan jag körde in i hallen, men det är fixat för längesedan.
 
Nå, så satt vi däruppe i ensamheten och drack det medtagna kaffet, Åke försökte få eld i nå surved som låg där och vi njöt av den fina utsikten och försökte gissa oss till vart alla husen ligger egentligen. Bilden av Umeå blir ju lite vriden då man ser den från en höjd. Dom har gjort jättefint däruppe, man kan till och med dra en barnvagn eller rullstol, bort till den sista grillstugan som dessutom råkar ha den bästa utsikten. Så där satt vi i godan ro, fredad från bärplockare, barnfamiljer och joggare. Timmen var nog lite för mycket för att folk skulle vara däruppe, trodde vi ja.
 
*Wrooom wrooom* lät det från en mc, modell större och alldeles för nära där vi satt för att ljudet skulle komma från vägen. Det gick en liten stund och sedan hörs röster, dom kommer närmare och till slut står dom på bron bakom våra ryggar och vi hör att dom pratar om att platsen är tagen och dom som nu bestämt att dom skulle just dit.
 
Dom kommer slutligen ner till oss och frågar om dom får tränga sig på, dom hade nämligen planerat att vara just vid den stugan och dom skulle grilla korv. Jaja, sa vi, luften är fri så nog får ni sitta här. Oh så bra sa dom, det är nämligen så att vi ska göra en liten filminspelning också. Vi ska gifta oss säger killen som förövrigt studsade till då han såg Åke och sa att dom kände varandra. Aha säger Åke, vaddå för film om man får fråga.
 
Ja, den kommer tydligen att visas på tv4 någon gång i höst och den heter 4 bröllop. Så då vi får vi väl kolla in det programmet då, inte för att vi var med, fast jag sa till Theresé att egentligen skulle vi ha gjort som den retfulla hackspetten på julafton, och poppat upp i tid och otid, men nej, vi är så beskedliga så vi överlämnade elden och luften till dom och åkte hem. Jag tog ett kort på mc dom kom på, men jag tänker inte lägga ut den här, för då kanske jag saboterar något för dom om det är nån som känner igen den och därmed avslöjar vad dom tänker göra, det kan ju vara en hemlis, det vet jag inte, däremot frågade jag om programmet var hemligt och fick till svar att det var det inte. Bilden får jag lägga ut då programmet med dom har visats.
 
Nu skulle vi ha haft tag i ett tält, någon som vet av ett, eller? Vi kom på att vi kanske skulle ha åkt till Angsjön och campat en natt, vi har ju gjort den årliga resan i några år nu, och idag är väl kanske den enda dagen som skulle passa. Nicco ska få ta med sig en kompis och lättast hade nu varit att placera dom i ett tält då bussen bara har tre sängplaster. I värsta fall får man kanske åka och köpa ett, så mycket kan det väl inte kosta…tror jag.
 
Nu hoppas jag ni får en mycket trevlig fredag, det ska vi ha, så hörs vi sedan.

Stäng ner sk-ten

Så här kan man också göra för att stänga ner internet...på inrådan av Jan A:

www.turnofftheinternet.com/

ps. Varför inte göra den sidan till startsida åt era barn, tror ni dom blev förvånade or what :-) ds.

Fritidshus

Nog måste väl standarden på dagens fritidshus ha krympt till det obefintliga??? Ställer verkligen inte människor krav på vart dom vill tillbringa sina semestrar och dylika lov, jag bara undrar.

På vägen mellan Vormsele och upp till Kristineberg så står dessa så kallade fritidshus, placerade uppe vid vägarna, jag var ju nästan sugen på att knacka på, men ville inte störa en eventuell eftermiddags lur :-)

Dessutom riskerar man att bli ganska så trångbodd i dessa plasthus om nu detta är den enda storleken att tillgå.

Urskog

Ja nu begriper ni väl vart jag vill komma med det ordet, i ur-skogen där rov-djuren lever. Hahaha, en skog full av klockor och små kryp som lever i dom. By the way, fick ett mail från Jan A med förklaringen till oro i rovan, den kommer här:

Oro är ett balanshjul som finns i mekaniska klockor och har som uppgift att just hålla balansen..Utan oro blir klockan obalanserad och går inte korrekt..Den kommer att gå lite oro-ligt om man säger så :) Man kan säga att tiden kommer ur led eller ur led är tiden
 

Hemma igen

 

Då har vi varit i stugan och fixat, ska villigt erkänna att det var svårt att stänga dörren och låsa den när vi skulle åka. Jag var tvungen att stå i dörren ett tag för att registrera hur det ser ut därinne, vem vet när vi kommer att åka upp nästa gång. Det kan dröja till nästa semester.
 
Och inga problem hade vi, annat än Åke som svor några gånger när han skulle montera byrån, då han tyckte att det saknades lite prylar i lådan som han sedemera hittade, antingen hade han redan satt fast delarna och glömt bort det eller så hade han bara inte tittat tillräckligt väl.
 
Här kommer i alla fall några bilder därifrån:
Hit skulle byrån som Åke sitter och monterar.
Vi har till och med dropplister i taket, joda!
Den här bilden är tagen under den regninga perioden då vi var där i Juli.
 
 
En sak jag tycker är konstig, hur än solen skiner nu, och molnen på himlen är precis likadan som när det är högsommar, och gräset är exakt lika grönt som förra månaden, så kan man se att hösten är på väg. Hur kan det komma sig? Det är precis som om sjöarna blir mörkare, att hela naturen får en annan, dovare ton, fast man kan inte peka på en specifik sak. Jag vet inte men det kan ju vara en sån grej som man hellre ser då man är på landet än här, inne i stan.
 
Nå, nu hoppas jag ni får en bra dag, det tänker jag ha.
 
 

Detta är nu slutet, finito, thats it!

Fick en länk av Jan A, han har hittat den absolut sista sidan som finns på internet...jo, det är sant. Om ni inte tror mig, klicka på länken och se efter själva:

www.prreklam.com/slutet/

-Titta på klockan...och skaka

 

På refugen utanför Åkes pappas hus, så satt tidigare en sådan här skylt:
 
Jag vet inte om det sitter en sån där idag, men det gjorde det i alla fall för 20 år sedan. Svärmor som då var i livet la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.
 
Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.
 
Elsie berättade detta för oss då vi var dit på kvällen och Theresé lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat. Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning :-)
 
Jag och Åke blåser upp till Malå idag, vi ska sätta upp rullgardin, två gardinstänger varav en i taket, montera ihop en ny bänk vi införskaffat på Ikea, sätta upp två tak spottar och en vanlig lampa, ta upp en tv bänk vi köpt av Ingegerd och Jan, ta en tv härifrån samt ta upp vårat köksbord och byta ut det mot ett vi har ståendes i gamla stugan. Sen kommer vi hem imorgon igen, eftersom det utlovats regn, hela veckan och varför skulle man idas stanna däruppe i regn och sk-t väder, samt, det vi gör bort nu, kommer vi att slippa göra nästa gång vi åker upp. Ganska skönt, faktiskt.
 
Nicco stannar hos en kompis, hon är ganska less på bussåkandet, och om två veckor är det dessutom dags för en färd till Sundsvall, dit vi tänkt oss för att tävla, så hon ska slippa denna resa.
 
Önskar er alla en fin dag!

Rovdjur

Ett rovdjur, hm...*funderar*, en rova är som bekant en klocka, med andra ord så är ett rovdjur ett djur som lever i våra klockor. Joda!!!

Eller så kan vi ta dom där rovorna som växer under jorden, och då blir rovdjuren genast såna djur som livnär sig på våra rovor och som lever sitt liv i mörkaste jorden, japp.

Ner till lejonen

 

Jag gjorde ju en smärre utstädning ur kylskåpet förra veckan och titta vad man hittade där:
 
Lite senap…det kan ju vara gott att hitta ibland. Nä, nu hade inte flaskorna gömt sig någonstans i kylskåpet utan det är väl snarare så att när det känns att bli lite i flaskan och svårt att få ut något från den så köper jag en ny, väntar sedan tills man fått ihop några stycken och sedan skär jag av dom på mitten, i dessa fem flaskor så fick jag ut nästan en halv flaska senap, genom att skrapa med en sked. Snacka om slöseri, då man bara kastar bort dom.
 
Nu är det ju en relativt lång hållbarhet på just senap så jag rekommenderar inte att man sparar ihop slattar av annan mat, typ…smör askar, syltburkar och pålägg av olika slag, nopp, senap och ketchup går bra, det vet jag.
 
Jag hade en helt sjuk dröm för några nätter sedan. Jag och Åke var på en Ica affär och därinne kunde man ta en rutsch kana ner till en massa lejon. Det var en tävling av något slag, därnere. Åke ville ta sig en tur ner till lejonen, vilket han gjorde. Jag stod däruppe och väntade…väntade och väntade. Sedan kom Ica direktören och jag frågade hur länge det skulle ta egentligen. -Mja, om allt har gått som det ska så kommer han att komma upp här, sa han och svepte med armen i omgivningen, MEN…är han för full så kommer han att släppas av utanför grindarna.
 
Undrar just vad en drömtydare skulle få ut av den drömmen? Hahaha…jag vet att jag tänkte att hur ska jag då veta hur länge jag stå där och vänta, och när det skulle vara dags att gå ut genom grindarna. Nå, så kan det gå, jag drömde en hel del nu på morgonen också, drömmarna är fyllda med händelserna och det är nog mer att man är utvilad då man vaknar.
 
Avslutar dagens blogg med en jättefin bild som Theresé skickade, på en leende ”Rally” Sally, håll till godo och ha en very nice måndag!
 
 

Rally Sally

Här kommer dom utlovade bilderna på Sally, som Theresé mailade till mig då hon tyckte att mina bilder var alldeles för dålig skärpa på. Kolla in tjejen som är 1½ månad och hur snäll som helst:

Katter, kaniner och musik

 

Japp, nu är vi vakna, ny kammade och kaffedruckna, efter gårdagens middagsbjudning med musik spelande på kvälls sidan.
 
Det var prat om allt mellan himmel och jord, och en del av samtalen var rörande djur. Inte så konstigt kanske, när man har två katter som tassar runt benen då man sitter härinne. Igår var det mest Eloise som visade sig på styva linan då hon gjorde sitt lilla specialnummer, hon brukar nämligen rulla över min fot, lite svårt att beskriva faktiskt, det måste nästan ses. Vi ska någon gång försöka filma hur hon bär sig åt, det ser då för roligt ut i alla fall, och varje gång hon kommer från fel håll så rullningen blir halvdan, så tar hon tag i min fot och sparkar med bakbenen, precis som om jag förstört hennes lilla nöje.
 
Vi hade ju en kanin som fick leva fritt här i lägenheten, han bet inte på sladdar annat än om du drog en sladd framför nosen på honom. Dessutom gick han ju på kattlådan så han var väldigt lätthanterlig. Efter hans bortgång så ville Theresé ha en ny kanin, denna kanin döptes till Tiger, han gick inte att ha lös inne annat än att någon var hemma och höll ett öga på honom.
 
Åke hade byggt en jättestor bur som vi hade i tv rummet för att han skulle få lite sällskap, då tv rummet är den plats där vi tillbringar mest tid.
 
Vi hade väl suttit uppe en lördagskväll och diggat musik och jag ville fortsätta med det då alla andra gick i säng, så jag bad att få låna Theresé hörlurar, som hon var jätterädd om och det var med viss tveksamhet jag fick ta dom. Tiger fick vara utsläppt och jag satt i soffan och diggade, han kommer springandes emot mig och tjopp…så gjorde han ett jätte skutt upp i soffan och då han passerar mig så klipper han sladden till hörlurarna…i luften. Tror ni Theresé var glad på mig sen? Fast jag hade ju inte precis gett honom sladden, den klarade han av att ta alldeles själv, den lilla söta kaninen.
 
Igår spelade vi musik, men inte med hörlurarna på, Jan ville nog att vi skulle dra på lite och helst med mycket bas i bakgrunden, men Ingegerd höll inte med om det. Men visst är det så att med vissa låtar så önskar man att man inte hade några grannar på några kilometers avstånd, så man riktigt fick höra dunket från alla instrument.
 
Precis som när Tigern (Mats Boström är hans riktiga namn och han är en gammal klass kompis till mig) fyllde trettio år och vi var bjudna till honom på en liten fest. Dom bodde då ute i hallbäck, där deras hus var det enda på två kilometer. Dom hade hyrt in en karaoke maskin och på kvälls kvisten så sattes den där igång. Han fick sedermera klagomål från sina grannar, dom hade inte kunnat sova i allt oväsen, kan ni tänka.
 
Det blev också lite klipp och klis…nä, inget klistrande, bara klippande och tejpande, då jag letat fram en Lp skiva med E.L.O och den där låten där dom snackar baklänges så skivan ska snurras åt andra hållet för att man ska höra vad dom säger. Nu har inte vår skivspelare ett friläge så ett papper skulle läggas under skivan för att inte suga fast i gummit men jag fick det inte till att funka ändå, men något hördes det att dom sa. Jag vet också att så är fallet då jag gjort detta många gånger, på den tiden jag bodde hemma och vi hade minsann ett friläge på våran skivspelare, men jag kommer inte ihåg vad det är dom säger.
 
Nu är det snart frukost som står på dagens göromål, kanske en kopp varm choklad skulle sitta fint, vi får se vad kylskåpet har att erbjuda. Ha en fin söndag!
 

Inte bara whiskey

Vi drack inte bara whiskey igår, man kan ju nästan tro det då man läser vad jag skrev. Nej nej, vi hade också den osannolika turen att bli bjuden på årets blåbärskaka med kaffe på Lundalogen, hos Lena och Brälla. Inte alls tokigt, minsann, det kan vi göra om fler gånger :-)

Jag har ju inte visat våran nya buss passagerre än, han har inte något namn och inte vet jag om han är speciellt vacker heller, men definitivt en cooling:

Hittade honom på en loppis i Malå, för hela 45:-, inget hemmansköp precis.

Och här kommer ännu en bild på Sally jämte barbapappa, dom ser ut att ha samma längd:

Theresé tyckte att jag hade tagit så dåliga bilder så hon har skickat mig några andra, dom kommer sedan.

UPP MED HÄNDERNA!!!

 

Vi var ju som sagt nere på High Chaparral, tidigare i veckan och här kommer en hel radda bilder därifrån:
 
Vi åkte ju också det populära tåget med ett stopp mitt i där vi blev rånöverfallna. I början av resan så står en cowboy där och surrar om ditt och datt, rätt var det är så säger han –Om ni nu tittar ut till höger… och alla hänger helt plötsligt ut genom fönstren på högersidan och letar febrilt efter vad det kan vara för roligt han vill att man ska se. Så säger han med hög stämma – Då har ni missat indianbyn som ligger på vänstra sidan.
 
Sen kommer själva rånet och in hoppar en rånare och skriker att vi ska hålla händerna högt över huvudena, ända upp. Nicco sitter med händerna i ansiktshöjd och blir därmed ett lätt och tacksamt byte. –Är du trött eller, frågar han Nicco. –Jaaa, säger hon och ser lite trött ut i ögonen. –JA JAG SER DET, säger han, du orkar ju inte hålla upp händerna, UPP MED DOM, ÖVER HUVUDET!!!
 
Ja jag skrattade då nästan hela tiden. Sen trodde jag nog att Nicco skulle tycka att det var lite för löjligt därnere, men enligt hon själv så vill hon till och med åka tillbaka, jaja, vi får se, man ska aldrig säga aldrig.
 
Det blev både en och två Irish Coffeé igår, sedan fortsatte vi med annan whiskey smakning inne hos Ingegerd och Jan, både malt och majs whiskey, jag är egentligen ingen whiskey älskare men det är klart, det finns både sämre och bättre whiskeys. Det var mycket trevligt och ikväll så har jag lovat att bjuda upp dom hit på middag, så får dom se hur vi bor. Men jag har varnat dom, vi har inget vackert hem…precis, men lite annorlunda, kanske.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Koffein förgiftad eller bara mätt?

Det absolut kryllade av getingar, söderut, huvva, vi blev bokstavligt talat överfallen när vi klev ut genom bussdörren nere i Järlåsa. Åke hann få sig ett stick i halsen men kände som tur var inte av det så mycket. Jaja, inte i halsen, utan på halsen.

Nicco hade lämnat en halvfull cola burk på bordet och där kan ni gissa att det svärmade av hungriga getingar hela tiden. När jag sedan blev less på surret runt burken, så schasade jag bort tre stycken som satt runt den och gick en bit bort för att tömma ut innehållet, det gick ju fint, när burken var tom så tyckte jag ändå att det kändes som om det var något i den, jag skakade och den lät som en maraccas, en geting hade överlevt niagarafallet och damp i backen då jag slog burken nedåt.

En av getingarna var så övertankad på coca-cola, att den inte kunde lyfta från bordet, jag trodde att den var koffein förgiftad, när den snurrat hundra varv och provat sina vingar men misslyckats, så släppte den av en stor droppe därbak och sedan tog den sats igen och äntligen så bar vingarna.

I Stockholm hade dom under torsdagen förra veckan, fått in över 2000 samtal, enbart om getingar. Jojo, då är jag glad över att vi knappt har några här.

Nu ska jag koka kaffe, har nämligen bjudit ut Ingegerd och Jan på en Irish Coffeé, ute på gården. Blir säkert trevligt, jag skulle ha bjudit ut fler också om vi hade haft whiskey så det räckte, men om ni läser detta eller för all del, om ni ser oss därute så kan ni ju komma ut i alla fall. En kaffe slurk finns nog alltid. Ha en fin fredags kväll!

 

Cold...ice cold

På vägen ner till Järlåsa, från Malå, så hade vi med oss detta kylskåp:

Min mormor, köpte det begagnat, någon gång under 50-talet och hade det i flera år stående inne i huset, sedemera flyttades det ut i farstun, där till och med jag kommer ihåg att det stod.

Nu har kylskåpet fått flytta ner till Anders och Theresé. Anders tyckte att det såg fränt ut och skulle kunna tänka sig att ha det som öl kylskåp ute i garaget. Det är nog klokt, att ha det därute, det lever nämligen om ganska så mycket i påslaget läge, men det fungerar.

Jo, vi tog oss hem igår, utan några som helst problem, vi var rädd där ett tag att vi skulle få soppatorsk innan vi skulle hinna till ett lämpligt ställe att tanka på, men vi klarade oss med fina marginaler. Soppamätaren fungerar nämligen inte, men ohhh så konstigt (skrev hon lite lätt ironiskt).

Idag ska jag åka och handla så man får fylla upp kylskåpet lite, ja, vårat kylskåp, inte det där gamla. Men vad jag däremot ska göra innan dess är att skura ut vårat, nu när det liks är så lite saker i det, så var det gjort.

Här ska ni också få en bild på en fin liten tjej, Sally:

Ni får ha en bra dag!

 

Ja det är väl bara att...

Gratulera Kerstin Arnqvist, som nu helt plötsligt och helt oberäknat, blivit ett år äldre. Men egentligen är du ju bara en dag äldre än du var igår, och visst är det precis som alla säger, vad spelar åldern för roll? Det är bara en siffra och du är aldrig äldre än du själv gör dig.

Hoppas du får en jättebra dag och att du blir uppassad.

Vi sitter nu...förhoppningsvis i bussen och har lättat ankar från Järlåsa. Jag tänker inte ens ge mig på en gissning över när vi kommer attt vara i Umeå, det vet jag nu med viss erfarenhet, att det inte är lönt att försöka sig på. Vi får se och ni lär väl få läsa när vi kommit hem.

Ha det gott allihop, och speciellt du, Kerstin!

Bestående

Ja, kan be - stående vara något annat än en person som ber, stående och inte på knä, eller i annan ställning? Nä, tänkte just det :-)

Bloggat från mobilen Vi tackar Gunbritt för go fikat hon bjöd...

Vi tackar Gunbritt för go fikat hon bjöd på igår o Sören för guidningen,vi hade nog inte hittat till er annars. Våra goda intentioner att komma tillbaka till Järlåsa igår kväll, sprack, med tio mil återstående. Strömmen höll på ta slut och ljuset som bussen gav ifrån sig var rent löjligt. Ni vet väl dessutom hur beckandes svart det blir här nere o regnet gör det inte ljusare. Nu ska vi bara insupa en kaffe sen är vi på väg igen. Ps. Jag och Åkehar 26 års jubileum idag, så längesedan var det då vi träffades, och ni kan ju gissa hur mycket vi har varit med om under dom åren, jojo ds.

Bloggat från mobilen Nu du Jan A, är vi snart och våldgästar...

Nu du Jan A, är vi snart och våldgästar Ingegerds syrra o eran svåger Sören i Eksjö. Blev bara omdirigerade p.g.a en olycka,men är strax framme.

Bloggat från mobilen Sitter nu o väntar på western showen som...

Sitter nu o väntar på western showen som börjar om en liten stund. Har hunnit med ett tågrån på morgonen. Folk till tusen. Ha det gott!

Vi drar söderöver

På väg hit till Järlåsa så passerade vi först Kerstinbo, sedan Horsbo, därefter Jungfrubo och nu är vi faktiskt hos en Järlåsabo, ja, inte bara en, utan tre stycken.

Satt och surrade igår kväll och sa att Sally måste ju få åka ner till High Chaparall, då stack Nicco ner skallen från loftet och sa att hon tyckte minsann att hon skulle få åka dit ner någon gång...helst innan Sally.

Och så gick det till då vi plötsligt bestämde oss för att åka ner till Hillerstorp och se hur landet ligger nu för tiden. En sväng i Cowboy landet och sedan åker vi tillbaka hit upp. Nice!!!

Våra planer är att sticka iväg efter frukosten imorgon, håll era tummar för att vi kommer fram :-) you never know, då det gäller oss. Camaron lämnar vi här så har vi det mindre att tänka på. När vi skulle lossa den här i fredags så tog bromsarna i botten så vi fick vinscha ner den, all bromsolja var slut, hm...vart kan den ha försvunnit??? Inte en droppe hade då läckt ut i bussen.

Annars är allt bra härnere, tårta har vi ätit idag eftersom svärämnet Anders, fyller år. Firandet är förmodligen inte över än. Han fick en kromad bordsfläkt av oss, då Theresé ringde och talade om att en fläkt inte gick att uppbringa i hela Uppsala med omnejd, men nu så finns det en här i alla fall.

Ni får ha det så bra, jag återkommer säkerligen, skickar också en hälsning till granngänget som säkert sitter ute på dagarna, om det inte regnat förstås. Ha det gott!

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag