Benen rätt upp i vädret

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 januari 2011 klockan 07:10,

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där. Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.

Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.

Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.

Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.

Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.

Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.

Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!