Cowboyfesten i Maltträsk

Här kommer en hel del bilder från lördagen och söndagens bravader.

Därnere skymtade man Sune och Giselas ekipage, och jag, utan mina glasögon, undrade vad fasen dom hade för skorstenspipa i förtältet.

Men det var ingen pipa, det var en del av gungställningen som stod bakom, annars hade man ju kunnat tro att det var där, all matlagning skulle ske. Sune "the head chef" var nämligen mannen som fixade käk åt alla 88 vuxna med några barn till.

Och det gjordes enligt konstens alla regler:

Maten betsod av chili con carne med sallad och bröd till, inte att förakta.

Tova var väl den enda som såg lätt uttråkad ut, och hade tagit sin tillflykt till bryggan.

Här rockades det loss till Wolfman Jack, alltjämt lika bra…eller alltid lite bättre 🙂

Två ohängda personer som satt på puben, som kvällen till ära hade försökt klä upp eller ut sig.

och nu, dagen efter:

Jag var nog först uppe, kvart i åtta hoppade jag upp ur sängen och kokade dagens första kaffepanna. Sedan dök dom upp, en efter en, i solskenet. Snacka om att ha tur med vädret.

Mindre tur hade Lena, som shejkade loss på kvällstimmarna och vred knäet så förbandslådan var ett nödvändigt ont, som plockades fram, dagen efter. Brälla letade dessutom fram skaftet från en lie, det var det närmaste en krycka eller käpp, han kunde komma, och det var nog inte helt fel. Hoppas det känns bättre idag, Lena!

Sen hade vi ett uppdrag tilldelat av fru Helena Jonsson. Deras döttrar som var på väg upp till Maltträsk i lördags hade skjutit topplockspackningen (om det nu är det) på deras volvo, och blev således ståendes med bilen, strax utanför Hällnäs. Dom fick skjuts till Maltträsk men för att få bilen hem till Umeå, anlitades vi, som har resurserna att ta med en bil därbak.

Det fick kluras ett tag, och sedan hade vi inte tillräckligt med ström i vinschen, men den gick att få upp på startmotorn (vilket kan innnebära att det egentligen är något annat som farit), och det var ju tur. men en Volvo med kula, tar vi aldrig med igen. Kulan har nött ett hål på insidan av bakdörren och huven fick nog ta några stötar mot loftet. Men hem kom vi oss.

Vi tackar Brälla och alla inblandade för en toppen trevlig lördagskväll, det kan vi göra om 🙂

Apropå projektet på fredagskvällen. Vi hade fått det eminenta uppdraget att frakta Brällas present från klubben, till Maltträsk, det var en 12 meters flaggstång och vi som har en markis på 13 meter, hade ju det perfekta fordonet att få med stången. Det var det vi fick hjälp med, att få upp den på markisen. Där låg den välgömd och ingen kunde gissa vart den var, förutom dom som visste om det, förstås.

Önskar er alla en fin dag!