Vass kniv…utan egg

Av , , 10 kommentarer 6

 

Jag bjöd våra gamla grannar på fika igår, ute på ”gammgården”. Man får ju passa på då solen skiner, vid den här årstiden kan man aldrig vara så säker på vad som kommer att komma, nästa dag.
Inte ens idag, kan man räkna med 🙂 Vi ska nämligen, och med vi, menar jag Jan A, Inge-Gerd, Jan B, Kerstin, Birgitta, Fred och jag, dra till Övik, med tåg. Och nu är det ju tågresan i sig som lockar, så går inte tåget, så åker inte vi heller. Vad vi ska göra i Övik, vet vi inte än, gå på någon affär, strosa runt, vi blir inte borta så länge.
Igår kväll blev det givetvis Gammlia, vad annars, en onsdag med soligt väder:
För vår del var det nu årets sista träff däruppe, nästa onsdag är vi i Uppsala/Järlåsa. Vi åker dit på tisdagskväll.  Får ju passa på nu när man är sjukskriven, man vet aldrig hur lätt det är att ta ledigt sedan.
Åke ska fixa middagen ikväll, eftersom jag inte kommer att vara hemma förrän vid sjutiden, så det blir pizza. Nicco och jag satt och kollade in pizza listan igår och då hittade jag denna, något förvirrande pizza:
Undrar varför den heter Mango pizza, då den inte verkar innehålla något med mango. Det fick mig att tänka på en kille, inga namn nämnda, som var över till Amerika med Brälla och några andra. Dom var in på ett hamburger hak och skulle beställa, han tog till orda och beställde –One cheese burger…whitout cheese.
Mjo, så kan man också göra 🙂
Hoppas ni får en bra dag, allihop, det tänker jag ha!  

Igår, idag och…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:
Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.
Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.
Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.
Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:
Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.
Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.
Önskar er alla en fin onsdag!

Krävla

Av , , 4 kommentarer 4

Har nyss varit hem till mamma och druckit kaffe, hon berättade om min farmors mor, Hilma. Hon var skogslapp och boendes däruppe i Malå trakten. När hon på ålderns höst, hamnade på ett åldersdomshem, så vägrade hon att sitta med dom andra och äta. Min farmor, frågade av vilken anledning hon inte ville göra det.

-Isch, int´ vill i sitt ve de där krävla (med betoning på bokstaven a).

Undrar just om det är någon idag, som vet vad krävla betyder, sa mamma. Hon menade "gammfolke", men vad hon förmodligen inte tänkte på, var att hon säkert tillhörde dom som var äldst på hemmet 🙂

En blind fågel

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Åke körde på en blind fågel, förra veckan, för visst måste den ha varit blind, då den missade en stor jädrans lastbil? Den trodde sig vara oövervinnlig eller kanske den körde ett chicken race och förlorade då den flaxade rätt in i backspegeln. Nu kanske den hade turen att överleva i alla fall, för backspegeln fjädrar (ha, fick man till det där då) så det blev inte alldeles tvärnit för stackaren.
Nu tyckte inte Åke att det är så roligt att köra på djur…men vem tycker det, och vad ska man göra. Man kan ju inte köra av vägen själv och när det gäller just fåglar så poppar dom ju upp precis där dom känner för det.
Jag vet det…av egen erfarenhet. Det var x antal år sedan, på den tiden vi körde runt i en AMC Hornet. Vi var uppe i stugan och jag skulle väl in till Malå för att handla. Det är en sjuttio väg och lite gropig och kurvig. Eftersom jag nu anser mig att det är bättre att lägga pengarna på något roligare än böter, så brukar jag hålla hastighetsbestämmelserna, så även denna gång.
Men som alltid, så är det andra som tycks ha råd att betala om dom nu skulle råka på farbror polisen. Det är ju inte så troligt att stöta på dom däruppe, men man ska aldrig säga aldrig.
Nå, nu närmade jag mig Malå och givetvis får jag en bil som lägger sig i baken på mig och har väl tänkt köra om så fort tillfälle ges. Jag kommer ut genom en kurva och lite längre fram har man då en sjö på höger sida och en plaskdamm på den vänstra, man kör över en liten bro där.
Just denna dag och denna sekund då jag kommer där, så är mamma and på väg över bron, tvärsöver alltså, med sina sex-sju små andungar. Vad gör man, jag vet att jag hann slänga ett öga i backspegeln, sedan tvärnitade jag så däcken tjöt och höll ut allt jag kunde, och jag lyckades runda andfamiljen, ser återigen i backspegeln då jag passerat, att den bakomvarande bilen hunnit stanna, lite på sniskan och mamma and med sina ungar fortsätter helt oförtrutet att gå vidare, dom vände inte ens på skallen eller stannade mitt på vägen…ha, knepiga fåglar det där.
Men en sån gång, förstår man vikten av att hålla avståndet till framförvarande bil, jag kunde ju ha fått den i skuffen om inte den föraren hade varit vaken.
Nu mina vänner, är det dags att anmäla sig till Piteå dragracing, om ni inte gjort det ännu. Det är få anmälda men jag vet att tävlingen kommer att bli av ändå. Dom ska börja preppa banan idag och det kostar pengar så oavsett antal anmälda så kommer det att köras. Ja inte jag då, men Nicco ska ju göra det. Jag har suttit här och försökt anmäla henne men det går ju inte, ett fält som är obligatoriskt att fylla i är licensnummer, men ett sånt har hon ju inte än så det blir tvärnit där. Jaja, jag ska ringa till bilsportförbundet idag och höra om dom kan ge mig en siffra.
Nu återstår bara att önska er en bra och förhoppningsvis givande dag!

Åheden i text och bild

Av , , 2 kommentarer 5

 

Åheden var det då, hm. Vi hämtade upp Jan A och Inge-Gerd strax efter halv tre på lördagen. Olivia, Niccos kompis hade då kommit till oss för vidare färd ut till havet. Janne har stugan längst ut efter en smal liten väg så det var tur att vi inte fick möte av plogbilen, det hade kunnat bli spännande.
Spännande var det också då han skulle parkera nere vid stugan, för det var inte bara rätt fram, utan han skulle också svänga 180 grader med stor bussen, men se, Åke fixar det mesta, och det tog inte lång stund så var vi installerad och klar, för en fika ute i det fria.
Nicco och Olivia började genast söka efter ett ställe där dom skulle sätta upp sitt nya lilla hem, tältet. Och givetvis skulle det vara så långt från oss som möjligt, ute vid stranden.
Efter kaffe, med tillhörande whiskey, alternativ likör så pratades det, en granne kom förbi och sa att hon träffat på två tjejer på stranden och hon hade frågat dom om dom var sugna på tårta, dom hade nämligen haft kalas så nu kom hon med tårta som räckte till oss allihop, fast vi sparade den till söndagen.
Sen var det plötsligt dags för middagen, det var en jättegod gryta med potatisgratäng till och sallad. Efter middagen förpassade vi oss utomhus igen, och där blev vi sittandes till mitt i natten. Det var mycket trevligt, här ser vi Jan, på en lätt censurerad bild:
Dagen efter gick lite mer i slow motion, solglasögon var tydligen ett måste 🙂
Janne plockade fram en båtmotor som han ville testa för att se att den funkar som den ska, sen ska han sälja den, hade han tänkt:
Frukost fick vi och lunch, snacka om att bli bortskämda, det är inte alltid man hälsar på folk och får helpension, inte tokigt alls. Janne plockade fram sin Brasilianska hängmatta och testade stunsen i den.
Sen var den helgen förbi och vi packade ihop våra pinaler, tackade för oss och begav oss hemåt. Kvar har jag nu en bukett från Kerstins alla blommor, ståendes på bordet.
och ja, jag och Kerstin fick ju en present var av Jan A och Inge-Gerd också, tre stycken solcells lampor. Jag diggar verkligen såna lampor, dom lyser upp rätt så bra nu på kvällarna, tack för dom!
Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten