Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från January 2011

Varningslampan lyser...

Av alla ställen det kan sitta en varningslampa på, så har jag aldrig noterat att vi hade en sån på dammsugaren!!!

Och givetvis, tveklöst, utan några som helst konstighetsteorier, så nu, när jag var som mest uppe i städningen och skulle avsluta med att dammsuga så dör den, mitt på tv rumsgolvet, jag vänder mig om och en varningslampa lyser rätt upp i ansiktet på mig.

Check nummer ett: dammsugarpåsen. Och det såg ut att vara den som var överfull.

Check två: kollar om jag har nya påsar, och naturligtvis inte.

Tar fram storsaxen och klipper ett hål i botten på påsen, tömmer den, och tejpar ihop...nu är vi miljövänliga också, då vi sparar på påsar :-)

Men det var inte så enkelt...är ni förvånade? Den startar inte ändå, och lampan slocknar inte heller, så nu lämnar jag den där den står och går över till huset istället. Jag ids inte anstränga min hjärna på den där apparaten, just nu.

Vad vill dom mig?

Fick ett sms från vårdförbundet i Skåne:

Sista anmälningsdag till Vårdförbundet avdelning Skånes åsmöte är den 1 februari

*Titta på mitt careface, säger jag* Vet att jag fått ett sms från dom tidigare, då handlade det om något val. Dom måste ha lagt in någons mobilnummer och haft för tjocka fingrar, så det blev mitt nummer istället.

Sh*t happens!!!

 

Vilken dag det blev igår. Först skulle Chefen upp på Ålidhem och köpa en fralla till kycklingsalladen, sen kom hon på att hon ville sätta en slant på Maharadjan, hästen som skulle springa i frankrike, med Kihlström som kusk. Spelkiosken, skulle öppna först klockan tio och vi var där tio minuter över nio. Då tyckte hon att vi skulle gå hem och sedan tillbaka dit, men jag visste ju hur mycket vi hade att göra och tyckte inte att det var ett så bra upplägg.
 
Jag frågade henne om vi skulle ta en promenad i omgivningarna istället, och sedan gå tillbaka dit upp, så skulle vi i alla fall slippa klä av och klä på oss igen. Så blev det. Men inte visste kioskägarna vad varken hon eller jag, pratade om, han sa att det var ingen Maharadjan, som skulle springa igår, så då gick vi hem. Ja, vi vet, han visste inte vad han snackade om, kioskägaren, för visst sprang Maharadjan, men lyckligtvis blev han ju tvåa, så hon förlorade ju ingenting.
 
Tillbaka på plats igen så körde jag två maskiner tvätt, vi käkade lunch, och sedan började jag rensa upp i både kök och hall. Dom kommer nämligen och lägger golven hos henne imorgon, och det var inte bara en sak, som skulle flyttas ut i tv rummet. Fy fasen, säger jag. Sen, mitt upp i alltihop så skulle jag laga vårrullar till middag, hemmagjorda sådana. Det var nu inte så krångligt som jag trott och dagen till ära så fick jag smaka en vårrulle då dom var klar, och jag sa att jag ska aldrig mer, köpa frysta rullar, för dom här var hundra gånger godare.
 
Efter en rätt så hård och arbetsam dag, satte jag mig så i bilen och började min färd hemåt. Den slutade förövrigt då jag passerat under E4;a bron, på Vännäsvägen, där dog bilen. Ringde upp Åke och sa att jag kan nästan se till rondellen vid granngården (väldigt nära hem alltså), men bilen vägrar starta. Jag tyckte inte att det kunde vara soppatorsk, bilen var nämligen fulltankad för ett tag sedan och den rymmer 80 liter…80 LITER, och jag hade kört 25 mil.
 
Men jo, visst var det slut på soppan i bilen, med tio liter i påfyllnad, som Åke kom körandes med, så startade den igen. Fy fasen, säger jag, det betyder att den slukat över 3 liter/mil, men…vilka mil :-) Och nej, vi ska inte byta bort den bilen, vad än alla andra tycker, finns ingen skönare bil att köra, och så många mil brukar det inte bli. Men det var ju synd att Stilservice inte gick med på att bjuda på en full tank, då vi köpte en ny, av honom, det hade varit rabatt det.
 
Nu vet jag att den inte brukar ta så mycket i vanliga fall, men när det är kallt så har den en tendens att sluka mer, en riktig periodare, det hade inte gjort så mycket om nu tankmätaren hade funkat som den ska, men det gör den ju givetvis inte heller. Den har stått lååångt över full tank, och när bilen är avslagen så har den visat på trekvarts tank, vilket jag trott har stämt, men nu, då den dog, åkte den ner på det röda fältet, och efter att vi tankat upp den fullt igen, så verkar mätaren helt plötsligt att fungera igen, den visar ”vanlig” full tank.
 
Sen var det bara att sätta igång med middagen, och efter det gick vi till huset och bar ner möbler som Kupan kommer och hämtar idag, härligt, då blir det lite mer plats därborta, att röra sig på. Så såg söndagen ut, ingen vila här inte. Men idag har jag hoppat av promenaden, jag ska nämligen städa upp här, då prästen kommer ikväll, och klockan två ska jag ta emot kupan. Sen tycker jag att jag kan få ta det lite lugnare någon dag i alla fall. Önskar er alla en fin måndag!

Du kan kalla mig Al

Både rolig och bra låt!

 

Grekiskt/romerskt inslag

 

Som vanligt blev det lite cirkus då jag och chefen var ute igår. Vi skulle ju åka på strömpilen, vilket hon aldrig har gjort…med buss. Så vi började med att gå bort till Ålidhem centrum och inväntade femman för vidare färd. I väntan på den så noterade chefen att det fanns vissa grekiska eller romerska inslag i omgivningen:
 
Har aldrig sett eller lagt märke till denna pelare förut, undrar just vad den döljer?
 
Nå, bussen kom i utsatt tid och resan ner gick bra. Vi tog oss en fika på NK och sedan strosade vi lite på H&M, Lindex och skoaffären. Avslutade det hela med matinköp på Maxi, som nu får sig en liten känga då dom plockat bort alla små korgar. Nu är det så att när vi handlar så får chefen hålla i en korg medan jag drar henne och det funkade ju inte med dessa stora korgar så jag fick dra rullstolen med enhands fattning och sedan ha korgen sladdandes bakom oss. Det går väl bra ett tag, men blir rätt så jobbigt i längden, inte underligt att min handled gör ont idag.
 
Sen var det det här med bussen och återresan. Vi tog ju bara för givet att när man ska åka i motsatt håll så bör ju hållplatsen också vara på andra sidan vägen, men inte var det så här inte. Hur än vi letade efter en hållplats så fick vi tji. En som gick mot Holmsund var den enda som dök upp i vårt letande. Tills lut frågade jag en tjej som stod i busskuren där vi hoppat av, om hon visste vart busskuren kunde vara, och nu gjorde jag ju henne orolig.
 
Hon skulle nämligen också till Ålidhem och jag sa att det funkar ju inte, den här bussen går ju vidare till ersboda. Men efter lite kollande på kartan så kom vi fram till att det ändå var rätt busskur. Sen var det detta med att komma sig in. Nu stod bussen ganska så långt från kanten och jag skulle fälla ut rampen vilket nu var en konstig sak som jag inte visste hur den skulle fungera så jag sa till busschauffören.
 
Han lät att komma uppifrån Piteå hållet med tanke på hans dialekt och han hoppade runt där och kliade sig i huvudet, han visste nämligen inte heller hur man skulle fälla ut den. Det hela slutade med att jag lyfte upp hela alltet i bussen trots att chefen var något oroad, men det gick bra. Likadant var det när vi skulle av och jag sa sedan till chefen att jag ska sluta säga att jag tror…att det ska gå bra, jag VET faktiskt att det går bra, annars skulle jag aldrig chansa, inte då det gäller någon annan i alla fall.
 
Frukost hägrar nu och sedan mitt andra tio timmars pass. Ha en skön söndag!

Kalle

 Vet inte om jag satt ut detta förut, men det kan tålas att läsa en gång till. Fick det via ett mejl från "gammbossen".

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har
alltid  något positivt att säga.


När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag
var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på
situationen.


Jag blev nyfiken av  att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och
frågade honom: 'Hur  lyckas du?'


Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har
två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att
vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'


Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att  vara ett offer eller
dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.


Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja  att acceptera
deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva  sidorna i livet.


Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade  jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du  tar bort allt
runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på
situationen.


Du väljer hur folk skall påverka  ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
 
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta  eget. Vi tappade
kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde  ett val i
förhållande till livet, istället för att bara reagera på  det.

 
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en  allvarlig olycka
med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och
flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven  från sjukhuset med skenor
längs ryggen.

 
Jag träffade Kalle  ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur
han mådde, svarade  han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit
tvillingar. Vill du se  ärren?'


Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade  honom om vad som
försiggick i huvudet på honom under  olyckan.


'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

Så medan jag låg på marken mindes jag  att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att  dö. Jag valde att leva.


'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös? frågade jag

Kalle fortsatte: Ambulanspersonalen  var fantastisk. De sa hela tiden att
allt kommer att gå bra. Men då de  rullade in mig på akutmottagningen och
jag såg uttrycken i läkarnas och  sjuksköterskornas ansikten, blev jag
vettskrämd. I deras ögon stod  skrivet: Han är döende. Jag visste att jag
måste göra något.


Vad gjorde du då?' frågade jag.

Nå, det var  en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon  frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de
väntade på mitt  svar.


Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer  att leva. Operera mig som
om jag var levande, inte död'.


Kalle  överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin
fantastiska inställning.


Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.
 
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina
bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus  6:34


Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.


Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska
för då är han hemma och inte ute på gatorna.


....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har
vänner.


.....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på
bordet.


... för att gräsmattan behöver klippas, fönster tvättas och hängrännor
som måste  rensas, jag har ett eget hem.


...för skuggan som bevakar mitt  arbete, det betyder att jag är ute i
solen.


... för alla  klagomål på politiker för det betyder att vi har fri
yttranderätt.


... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har
råd att ha bil.


... för min höga  elräkning, den betyder att jag har det varmt.

... för kvinnan i  bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det
betyder att jag kan höra.


... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har  kläder att ta på
mig


... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat
arbeta hårt.


... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

200 000 minuter

Dom sa på nyheterna igår att tågen i Sverige, var ifjol, 200 000 minuter försenade. Ok, men nu undrar jag varför man säger 200 000 minuter?

Dom skulle ju lika gärna kunna säga 3333 timmar eller varför inte 138 dygn. !38 dygn låter ju att vara hiskeligt mycket det med, men då är det utslaget på all tågtrafik under 2010, så för att få en rättvis siffra så skulle ju den egentligen delas med alla tågavgångar som varit under fjolåret, undrar just vad den siffran då skulle bli?

Aldrig upp på höga höjder, aldrig...

 

När vi kom upp på Mariehem igår, för en fika hos morsan, så undrade Nicco om dom aldrig skottar taken däruppe, för dom måste ju vara platta…taken alltså. Ja, sa jag, dom är inte bara platta, dom lutar inåt, mot mitten, så nog finns det säkert en hel del snö där.
 
Hur kan du veta det, säger hon, och svaret är ju givet för en som varit lite varstans, jag har ju varit där, sa jag. Hur då, undrar hon, ja, jag klättrade upp och sedan gick vi ut ända mot kanten för att kolla hur högt det var…inga konstigheter.
 
Talar sedan om detta för morsan och hon blir ju nojjig, -Vad gjorde du däruppe, hur tog du dig dit, ja jag säger då bara det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg, hur, men jag vet att det finns en stege längst upp, och jag vet att jag inte var ensam, en kompis, eller två, hade jag med mig, och jag vet också att vi inte slet upp skåpet där stegen finns, utan det stod öppet, så vi tog väl chansen. Jag tvivlar ju på att vaktmästaren lät oss komma upp dit, två eller tre vildar med noll koll på höjder och dylikt.
 
När man tänker tillbaka så var jag nog inte ett lugnt och beskedligt barn, jag var nyfiken och orädd. Vet till och med att grannen i stugan, för bara några år sedan kom och frågade vart man kunde hitta mask. Mask, sa jag och såg lite frågande ut. Ja, vi ska ut och fiska och du har ju varit precis överallt så jag trodde att du visste vart jag skulle hitta det. Har det inte varit grodyngel, så har det varit rävgryt, myrstackar, bärställen osv. Och har man inte varit lite överallt så har man missat dessa platser, så är det bara.
 
Jag tyckte nog speciellt om höjder också, då jag var liten. Upp i vattentornet har jag ju också varit då jag och en kompis passade på att fråga en ”gubbe” som var där och jobbade, om vi fick följa med upp. På taket till panncentralen, har man också klättrat några gånger, då man med flit, sköt upp tennisbollen då man spelade brännboll, bara för att få en anledning till att ta sig dit. Men idag, vet jag inte om jag tycker om höjder, kan det bero på att jag inte riktigt litar på min balans? Nå, det spelar ingen roll, jag behöver inte klättra upp på tak för att hämta någon boll längre, och även om så vore, att en boll hamnade där, så fick den nog ligga kvar.
 
Frukostdags och sedan är det läge att åka iväg på jobbet. Ha en fin lördag!

Låååång hals

Jag och Nicco fick se en tjej idag, med mycket lååång hals. Hon hade nämligen missat att det var plusgrader och att hon hade flera kilo snö på biltaket, vilket fick till följd att när hon kom nerför hamrinsvägen, mot blåvägen och nitade fast där så gled all snö ner över bilfönstret.

Oj vad mycket hon såg då det blev hennes tur att gasa iväg...eller inte. Halsen var den längsta jag sett, då hon försökte kasta ett getöga ut genom fönstret.

Hon tog till bredtejpen

 

Jag hade bestämt mig för att ta tidernas längsta sovmorgon imorse. Jag vaknade först tre minuter över sex, då klev nämligen min käre make upp, sedan slumrade jag om, och vaknade nästa gång då han låste dörren, vid halv sju. Fick övertala mig själv om att jag verkligen behövde denna sovmorgon så jag tjurades och låg kvar, somnade förmodligen om och vaknade nästa gång klockan sju.
 
Låg och lyssnade efter något livstecken, från Nicco, som skulle vara på skolan senast tio i åtta, men jag kunde inte höra ett ljud, så jag studsade upp ur sängen och for ut genom dörren som en virvelvind, lyset var på i tv rummet och toadörren var stängd, aha sa jag, så du är vaken. –JAA, svarar hon, skulle inte du ha sovmorgon? *suck*
 
Gick tillbaka in i sovrummet och kastade mig på sängen, och sedan har jag legat och vridit och vänt tills jag slutlige gav upp, kvart i åtta. Något rekord i att sova länge, blev det med andra ord inte.
 
Jag har boken hovvaligen, liggandes vid datorn och tänker att många av orden som står i den, på bondska, liknar dialekten dom har uppe i Malå, med vissa små förändringar. Och med Malå i mina tankar så kom jag osökt att tänka på lanthandeln i Springliden. Dit vi varit otaliga gånger med börsen fylld av lördagspengen.
 
Springliden hittar man tre kilometer från vår stuga och det var alltid lika roligt att gå in på denna lilla affär. Irene heter hon som drev denna lanthandel i alla år som jag kan minnas och fler därtill. Hon har aldrig, under tiden hon jobbade haft en semesterdag, då är man verkligen dedikerad sitt arbete. Hon lade ner då hon slutligen tyckte att Ica inte gjorde mycket för att hjälpa henne och åldern brukar också ta ut sin rätt, vissa kyldiskar behövdes bytas ut och då tyckte hon att det var lika bra att låta lanthandeln gå i graven.
 
Jag har fått berättat för mig att vid ett tillfälle, då hon hade många barn som var där och sprang i butiken och en av pojkarna var helt hopplös, han skulle ta i allt han såg och grejer föll väl ner på golvet. Nu skulle ni egentligen ha fått höra hur hon lät då hon pratade, för att få en riktig uppfattning om hur hon är, hennes uttryck och gester. Nå, hon ledsnade på att hålla efter pojken så hon tog helt sonika fram bredtejpen och tejpade ihop hans fingrar och förklarade att detta gjorde för att han var så jädrans klåfingrutt, så nu skulle han väl låta bli.
 
Haha…jag kan se hela scenen spelas upp inför mina ögon och kan inte annat än skratta, hon var en görare och inte en betraktare.
 
Jag träffade, by the way, Lisbet igår, mycket trevligt att få se och prata med henne, man tycks ju på ett sätt känna dom människor, vars bloggar, man läser. Och en sån här gång får man se och veta lite mer. Jag återkommer senare om vårt lilla möte och vad jag har för planer att göra framöver. Hoppas ni alla får en fin och lyckosam fredag!

Ja jag vet då int vad dom mena

Fick precis ett sms från Ellos, men jag undrar vad dom egentligen ville, och kolla in datumet i botten, där skulle man ju kunna snacka om förhandsvisning, det är ju ett tag kvar innan 2 november.

Snacka om rena grekiskan :-)

Men hovvaligen då!

Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på

Betyder: Spill inte tid på att gräma dig över saker, som du hur som helst inte kan förändra

Kloka ord, på min ära, kunde inte ha skrivit det bättre själv :-)

Oorganiserad loppis

 

Igår klarade vi oss till huset utan fallolyckor…men å andra sidan, hade någon av oss halkat då, så hade i landat mjukt, eftersom vi bar fyra kassar med kläder.
 
Nu har jag inte alla skåpar kvar att städa och torka ur, i köket, där borta, det känns skönt, men det ser fortfarande ut som en mindre oorganiserad loppis. Tyvärr, så är det i detta hus, inte bara ett kök, utan två, samt två toaletter med dusch. Så det är lite som ska göras, innan det är klart.
 
Köket däruppe är ett riktigt retro kök, med snedtak inne i skåpen, där ska vi inte göra något annat än att byta ut kaklet ovanför diskbänken och sätta dit ny kran. Ni ska få se bilder därifrån, då det håller på vara klart. Toaletten ska också få nya väggar och golv, samt en ny dusch hörna, toalettstol samt handfat.
 
Samma sak blir det därnere, men med nytt kylskåp, nya tapeter och en ny färg på väggarna i köket, sovrummet och tv rummet. Och slutligen en hel renovering av det före detta badrummet, som nu enbart ska innehålla en dusch, då själva rummet är så litet ändå, utan badkar.
 
Myrorna verkar inte vara sugna på att hämta in lite möbler, jag mejlade till dom för flera dagar sedan men dom har inte svarat, irriterande med företag och dylikt som ids lämna ut en mejladress, men att svara på saker dom får, det gör dom inte. Varför har man då en mejladress, om jag får fråga? Men kommer inte dom och hämtar sakerna så få vi göra oss av med dom på annat sätt, ut ska dom då.
 
Idag ska vi ut och gå, i vanlig ordning, sen har jag en träff med Lisbet Olofsson…minsann, så får vi se vad hon har att säga :-) Efter det, ska jag bara vara ledig, inte engagera mig i någonting, inte ens gå över till huset, jag ska vara hemma och ladda inför helgens 20 arbetstimmar, det kan behövas.
 
Ni får ha en fin torsdag, nu ska jag spurta ner i källaren och slå igång två maskiner med tvätt.

Mera hovvaligen

Du hall på å vaal te åra, når du int länger tyttj att nanting jer könstet

Betyder:Ålderdomen börjar, när du slutar att förundra dig

Fast jag skulle nog ha översatt det till: Du håller på vara gammal då du inte längre tycker att något är konstigt.

Men å andra sidan...vi får ju höra konstigheter varje dag, oavsett hur gamla vi är.

Visst svinn får man räkna med

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Hovva!

Mer citat från boken, hovvaligen.

Hä skull int ta sä lang en ti å dividér, öm ba ein å dem hadd fel.

Betyder: Tvister skulle inte vara så länge, om bara den ena sidan hade fel.

Varsågod, en idé till någon...

 

En irriterande sak med rullstolarna, och jag kan inte vara ensam om att tycka det, är handtagen som vi som ska styra på, ska hålla i. Snacka om felvinklade, dom sitter ju som på en skottkärra, men med den skillnaden att en skottkärra puttar du ju på från sidan av höften, men rullstolen har du ju framför dig.
 
Ingen har väl sett en barnvagn, med såna handtag? Nä, dags för någon att söka mönsterskydd på min lilla idé. Jag skulle önska att handtagen såg ut precis som på barnvagnarna, det vore betydligt skönare och mer besparande på våra händer, vi som nu går och styr på rullstolarna.
 
Kolla in dom här fina klädhängarna som är kvar sedan Åkes barndomstid, jag har aldrig sett såna förut, gissa om dom ska få en hedersplats någonstans, när vi sedan är färdiga.
 
Vi var ju där igår kväll (håller på kännas tjatigt att skriva det), och jag kastade bort alla blommor som sett bättre dagar, stötte återigen på denna lilla orkidé, som tydligen stannat i växten, trots mitt ihärdiga vattnade. Men nu vet jag varför…det är en tygblomma, inte konstigt att den ser likadan ut, hela tiden.
 
Och till sist, ingen som vill ha ett svensk uppslagsverk, på en 31-32 böcker?
 
Annars åker dom till myrorna. Hör av er om ni är intresserade. Önskar er alla en bra tisdag!
 

Hovvaligen

Åke ramlade över en bok i huset, Hovvaligen av Martin Hedberg. Här kommer ett citat:

Fråg aller han söm laga bila, öm hä jer na fel på biln din.

Betyder: Fråga aldrig en bilmekaniker om din bil behöver repareras.

Förhoppningar

Det kan till exempel vara en trampolin, eller en studsmatta, där görs många hopp

För - hoppningar

Trägen vinner...förhoppningsvis

 

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.
 
Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html
 
Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.
 
Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början :-)
 
Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.

Könsbyte, stort misstag

En kille från Ön bestämde sig för att byta kön

När detta var gjort, han ångrade sig stort

För nu fick han sämre lön

Lappflicka

En sömmerska såklart :-)

Evighetsmaskin

Vi har en evighetsmaskin på jobbet...tvättmaskinen.

Den är nyinköpt fär dyra slantar och då skulle man ju kunna tro att den skulle vara effektiv, en maskin på 60 grader tog över 3 timmar, snacka om evigheter.

Nu provar jag ett hurtig program, så får vi se hur det går.

Pepparkaksfabriken

 

Kom att tänka på gruvan i Kristineberg och malmkörningen dom hade därifrån, då jag var liten. Strax innan man kom till Malå så passerade man dessa malmvagnar som svävade uppe i himlen och min pappa sa alltid att dom kom från pepparkaksfabriken och var fyllda med deg som skulle slussas vidare till bakningen.
 
Numer kan man ju åka en bit av denna långa linbana, mellan mensträsk och Örträsk, och det var precis vad en granne till oss gjorde, i somras. Hennes mamma tog dom med sig för hon hade alltid velat göra detta. Då hon fick syn på dom gamla ”byttorna”, som dom körde malmen i, så trodde hon att det var dom som dom skulle åka i, och skakade på huvudet och sa att det nog skulle bli tufft att sitta i den, i två timmar. Som tur var är det nu inte dom man behöver sitta i, då skulle nog inte många åka iväg på turen.
 
Vet att vi fick berättat för oss, jag och Åke, att när gruvdriften var igång så var det en kille som brukade lifta med vagnarna, han klättrade upp i en stolpe, inväntade en bytta och följde med en bit innan han hoppade av. Nu gick det inte bättre än att det, antingen blev ett driftstopp eller så stannade dom helt enkelt av hela linbanan, för natten, och han blev sittandes i korgen, ovanför en sjö, till nästkommande dag. Jojo, så kan det gå.
 
Nu blir det frukost och sedan avfärd, så då återstår det bara att önska er en fin söndag!

Var mans rätt, eller?

 

Av någon outgrundlig anledning så brukar det ju varje år vara prat om dessa bärplockare som tas hit från Thailand och diverse andra länder. Samma visa är det också då dom inte får tillräckligt betalt, har blivit lurade på både bärens tillgång och pengarna som lockade från början.
 
Nu till en liten fundering av anledning av vår allemansrätt som vi har här i Sverige. Är den verkligen till för företag också? För det är ju företag som tar hit bärplockarna för att sedan skicka ut dom i skogarna där vår allemansrätt är gällande. Får dom göra så, tjäna pengar på något som egentligen tillhör oss alla som bor här, bara undrar?
 
Jag hade tänkt mig en sovmorgon imorse, men klockan åtta var det kört. När jag väl har vaknat så är det bara att kliva upp. Gissar på en del grävande i huset idag, sen kanske Åkes moster och hennes man, kommer förbi på en kaffe, jag ska ringa dom senare. Nicco hade turen att få två biobiljetter av Theresé, så hon ska gå och se på Narnia eller Harry Potter ikväll.
 
För egen del blir det nog ett tidigt sänggående då jag stiger upp 5.15 imorgon bitti, för att jobba. Ehhh, varför säger man sänggående, man ligger väl ändå ner, eller ja, jag vet ju inte hur andra gör men jag brukar inte gå i sängen i alla fall.
 
Önskar er alla en fin lördag, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, ni med cyklar får nog antingen trampa fortare för att häva sladden eller prova att nå ner med bägge fötterna :-)
 
 

I can help

Vi, chefen och jag sitter och poppar, detta lyssnar vi på just nu:

 

Jag hittade en sak

I huset, förstås, finns det en hel del skräp men också en del roliga saker. Hittade denna kamera uppe i ett skåp (Niccolina har fotat den):

Ett tryck på knappen och luckan flyger upp och ut kommer ett litet dragspels objektiv, eller vad man ska kalla det, ett tryck till och sökaren hoppar upp. Eller heter det sökare? Ja, det är i alla fall fyrkanten som man ska kika genom, för att se vad man tar kort på. Ja, jag vet Nicco, jag visste inte vad det var först, men du kom ju på det :-)

Den får nog hamna i "museium liknande grejs" lådan

Produkten är ingen leksak

 

Vi fördrev tiden igår, chefen och jag, med att åka ner på stan. Sen var det lite sedvanliga sysslor, middag, torka golv, och såna där saker som hör vardagen till. Åke roade sig med att tömma cykelförrådet här nere, vi hade ett antal cyklar där…typ tretton stycken, sååå är det någon som är intresserad av att köpa en cykel eller två, kanske en spark om det skulle passa, så är det bara att höra av er, vi skulle ha behövt bli av med lite saker. Vi har till och med en rullstol, men ingen lyxvariant utan egentligen bara en sån där man använder för att frakta en människa från a-b, vi fick ju tag i den då Nicco hade brutit foten, för tre år sedan, sen dess har den ju bara stått där och skräpat.
 
Nå, vi tog oss ett välförtjänat bad efter dagens alla bestyr, jag hittade denna flaska, som jag tror att vi köpt på dollarstore i Härnösand.
 
Det är alltså ett badskum som man kan forma i handen, lite grann som över vispad grädde eller kanske mer likt en hår mousse. Flaskan ser ju lite rolig ut och det står på framsidan att det är kids stuff, crazy soap, bathtime fun soap osv. Det låter väl lockande och kul, eller hur?
 
Men så vänder vi på flaskan och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där (ursäkta, nu poppade det upp en liten visa i skallen, titta titta här och titta titta där…) ehh, jo, där står följande på engelska, men jag översätter: Användes endast som föreskrivet, den här produkten är ingen leksak. Spraya inte i ögonen, öronen, munnen eller i ansiktet, EXTREMT BRANDFARLIGT.
 
Ja, vad säger man? Inte tycker jag att detta är något för barn, men inte heller för vuxna, men där ser man vad lurad man kan bli om man inte läser vad som står på sakerna. Jag fattar då inte ens hur dom kunde få lov att sälja eller ens ta in det där skummet till Sverige.
 
Idag ska jag gå på banken, nej, inte på, utan till, och ta med mig alla räkningar som hittills har dykt upp till svärfar, så får dom betala dessa. Sen får jag nog gå in på Hp:s och fylla en kasch med diverse varor och fixa middag till både mig, Åke och Nicco, innan jag ska iväg och jobba. Ni få ha en trevlig fredag, allihop!
 
 

Sailor

En go´låt som Åke hade på i bilen, då vi åkte till pizzerian, längesedan man hörde den.

 

Jordnötter

Ja...kan detta vara så mycket annat än en grupp människor, levandes här på jorden och som är mindre begåvade eller rent ut sagt en hop med knäppskallar :-)

Jord - nötter 

Nästan en miljonaffär

 

Så fick vi göra…nästan en miljonaffär igår, det är minsann inte varje dag man får göra det. Killen ville ha lägenheten och för priset han betalar så slipper vi göra någonting åt den, vi lämnar den i befintligt skick, vilket känns rätt så skönt, att bara slippa bry sig om att anlita folk till att styla om den, som ni vet har våra katter dessutom gått ganska så hårt åt våra väggar. Golven har vi aldrig gjort något åt, och nu går vi in på det artonde året, som vi bor här, så han har en del jobb innan den är i toppskick, men vi vet också att han gör en bra affär, liksom vi.
 
Hittade en kul grej i köksskåpet, som jag aldrig sett förut, snacka om att rationalisera arbetet med att baka pepparkakor :-)
 
Ja, Nicco, jag vet att det är du som fotograferat, men ingen annan vet så nu säger jag det.
 
Mötet på jobbet igår, gick bra och det kommer att ske vissa förändringar. När jag kom hem så städade jag, samt satt och ringde runt till Vk, Radiotjänst, Telia etc., för att säga upp hela rasket. Inte för vår del, utan givetvis för svärfars. Det är inte bara ett, man ska tänka på.
 
Nu ska jag boka in en tid på banken, och sedan prata med Bredbandsbolaget, för vi vill ju ha en uppkoppling dit vi flyttar. Hål i väggen, eller rättare sagt kabel, finns redan, men hur man får Internet därifrån och vidare, det vet jag inte. Även om det inte är aktuellt precis nu, på sekunden, så kan man ju ta rätt på hur man ska göra, innan vi är där.
 
Jag jobbar eftermiddag, idag och imorgon, sen är jag ledig lördag och jobbar igen på söndag. Känns som om det kommer att bli två dryga veckor framöver, med inte bara jobb under veckan utan även på helgerna. Jag ska ju jobba in nyårshelgen som jag bytte bort. Så jag har bara mig själv att skylla, att schemat ser ut som det gör. Ni får ha en bra torsdag, allihop!

Mobilmiss

Theresé hade skickat ett mms till Sallys gammelmormor, och det var en bild då Sally var med Theresé på jobbet.

Morsan (min mamma alltså) skulle sedan svara på det där mms:et och letade upp Theresé mobilnummer och skrev: Hon ser ut att ha det skönt på jobbet!

Det går en liten stund så får hon ett sms: Vem är du???

Morsan fnyser lite lätt och tänker, vaddå vem är du, skulle inte Theresé veta vem jag är. Hon svarar då på det sms:et och skrev: Vet du inte vem gammelmormor är?

Sedan har det varit tyst därifrån, men morsan har tagit reda på att det där numret, tillhör inte Theesé längre, utan nu sitter det någon stackars människa någonstans i Sverige och har fått veta att denne någon, har en okänd gammelmormor, some where, detta kan ju onekligen skapa lite huvudbry, hahaha...

Dessa mobiler, vilka missar man kan göra.

Han gav mig ett finger

 

Det var verkligen mycket igår, jag var så vimsig så jag sa fel ord i säkert varannan mening, och min chef, begrep inte vad jag pratade om…konstigt då. Jag skulle upp på Ålidhem hälsocentral, och sa till henne att jag skulle på centrum, jag pratade om en ingift mormor (har ingen sådan, vad jag vet), att ta bort dörrar, fast jag egentligen menade skåp, ja ni hör ju, man kan ju bli förvirrad själv av alla felsägningar.
 
Jag var lite lyckosam igår också och nu får Bostaden en ännu större stjärna, eller åtminstone han som körde ”stor” traktorn, och nu var det verkligen en stor sådan och inte det lilla gårdsfordonet. När jag kom från Ålidhem hälsocentral så tutade chauffören till och visade ett finger….ja han gav mig inte ”det” fingret, utan han ville ha en minut, så jag ställde mig på sidan och väntade, sedan tog han bort sidan på snöhögen och skrapade ända fram till stolpen. När jag sedan parkerat och vinkade ett tack till honom, så stannade han och öppnade dörren, du, sa han, egentligen har du ju fel p-plats, för den stora bilen. Ja, svarade jag, men jag vill inte heller ha en plats mellan två bilar, för om dom ställer sig för nära varandra så har jag ju ingen chans att ta mig in. Ja, det förstod han, och tyckte att jag egentligen skulle ha fått en dubbelparkering istället. Han talade om att han sett ägaren till bilen som står parkerad under skärmtaket, just bakom cheven, när han skulle ut och fick göra sex omtagningar innan han var ute. Han var nog inte nå vidare glad över storleken på vår bil :-)
 
Hann hem efter jobbet och ta ett mellanmål sen var det bara att speeda upp på skolan där det stod kaffekokning på schemat, det var verkligen överfullt med människor där, på öppet hus, och kaffekön ringlade sig långt upp i trapphuset. En endaste lite sk-t kaka blev över, av alla saker som vi, föräldrar och barn, hade bakat. Korvförsäljningen var det inte heller fel på, och jag tycktes höra något om att dom fått in över 4000:-, otroligt, och allt detta under två timmar.
 
Åke hämtade sedan upp oss och vi fick en pizza till middag, det var skönt att slippa stå och fixa någon mat efter denna dagen. Sen slukade vi en kopp kaffe och begav oss till huset, dit det sedan kom två stycken killar som ska fixa badrum, igenläggning av två fönster, kontakter, kakling i köken (ja, vi får två kök, ett uppe och ett nere), tapetsering, kranbyten, ja ni hör ju, det är inte bara ett som ska göras. Efter det åkte vi upp och kollade in en carport som ena killen hjälpt till att bygga, mm, vi ska ha carport på huset…också. Handlade till sist på kvantum och sen gjorde jag inte många knop, när vi kom hem.
 
Tur att jag är ledig idag, ska ut med Kerstin klockan nio, upp till morsan klockan tio, möte på jobbet halvtvå, och däremellan eller efter, så ska jag snabbt städa upp här i lägenheten, för ikväll kommer han som är sugen på att köpa den…puh!!!
 
Kolla in vilka skor jag hittade i städskåpet i huset:
 
Åkes gamla pjucks, storlek 23, och hur en liten kille som han då, måste ha varit, har kunnat nöta så mycket på dom, går över mitt huvud, men å andra sidan har jag ju hört att han sällan eller aldrig satt still och dom här skorna var väl ett bevis på detta. Önskar er alla en fin dag!

Vilken jädrans smäll

En vi känner, inga namn nämnda, berättade att han stått med en hammare i handen och skulle dra ut en spik, eller vad det nu var. Han drog det han hade och hammaren lossande och kom som en raket, flygandes mot skallen på killen. Han ser hammaren i vitögat, slänger med huvudet bakåt, för att åtminstone kunna lindra smällen, som han vet kommer att komma.

Nu ville det sig inte bättre än att han råkade ha en hög med saker bakom sig, så i kastet bakåt, så smäller han in bakhuvudet i en bräda samtidigt som han blir klubbad i pannan av hammaren. Ja sa han och skrattade, sen ville man ju inte se dum ut så han studsade upp från marken och tittade sig omkring för att se om någon sett honom, för det hade ju varit för skämmigt. Han klarade sig utan åskådare...men nu har ju jag berättat det här :-) Vilken tur att jag inte nämner några namn då.

En guldstjärna till...

 

Man hann inte mer än gå i säng så skulle man upp igen…känns det som. Jag jobbade ju till 21 igår och nu är en av dom andra anställda, sjuk, så jag får rycka ut och ta morgonpasset, så en annan steg upp 5.15, Zzzzz!!!
 
Jag skulle ju egentligen ha fått träffa Lisbet Olofsson idag, men var tvungen at avboka, sen hinner jag bara hem så ska jag hämta Nicco och sedan ska vi stå på skolan och sälja fika på öppet hus, så det spelade ingen roll hur trött jag var då jag kom hem utan det var bara att slå igång ugnen och baka.
 
Nu måste jag ju få ge Bostaden AB en liten guldstjärna också, inte bara för att vi träffade kvartersvärden i förra veckan och jag frågade honom hur lång tid det skulle dröja innan golven blir gjorda i lägenheten, det tog sedan en timme så ringde firman som skulle lägga golven och sa att dom skulle komma igår och göra dom. Nu fungerade ju inte det riktigt så där bra, eftersom vi bör vara några stycken som hjälps åt att flytta alla saker, hjälpmedelscentralen ska också kontaktas för flytt av säng. Nä, det lade vi en månad framåt, men det kommer då att hända.
 
Sen åkte jag tidigare igår, för jag visste ju att skottning av p-plats stod på schemat, jag drog runt med snösläden och då…kom den lilla ”gröna” traktorn och svänger in på min ruta och skottar den ren på snö, härligt. Det enda jag tyckt var lite knäppt var att han bara tog min ruta, inte grannens eller den där nästa, även fast det inte stod någon bil där, men jag är i alla fall glad :-)
 
Sen har vi fått en som är intresserad av att köpa vår lägenhet, han ska komma upp någon kväll och kolla på den. Folk som är sugna på att fixa i huset har också dimpt ner från än det ena hållet och det andra, så vi är inne i ett litet stim just nu. Men då händer det ju saker också, vi står inte kvar på ruta ett.
 
Dags för frukost, ha en trevlig tisdag!

Utryckning

Jag, Janne och Kerstin, gick varvet runt umestan, nedanför granngården lyste denna lilla lampa uppe på elskåpet eller vad det nu kan vara för något:

Ingen av oss har någonsin noterat, att det ens satt en lampa däruppe men detta borde ju vara en förvarning om att något inte står rätt till...i skåpet.

Kom runt på andra sidan, vid brandkåren, som givetvis fick en utryckning. Fyra bilar stannade vid varningssignalerna, väntade 10 sekunder och sedan gasade dom iväg...allihop, vilka jädrans idioter (ursäkta språket), men alla borde veta att det finns en anledning till varför man ska stanna och stå still, vid en utryckning, det är för att hålla sig ur vägen då dom kommer, och tro mig, det tar inte fem minuter innan dom är ute, möjligtvis en minut.

Nu gick det vägen, men om alla resonerade och gjorde som dom här fyra bilarna, så kan dom ju lika gärna plocka bort signalerna, för då har dom lik förbannat trafik ute i rondellen samt efter vägen.

Numret har ingen abonnent!

 

Givetvis så finns det en sån där gammal telefon med nummerskiva, i huset, den användes inte men som med många andra saker så ska det ibland inte kastas bort något utan det ska sparas i evigheternas evighet, även om dom aldrig mer ska brukas.
 
Brälla och Lena kom förbi igår kväll, då vi var i huset och stökade, då berättade Brälla om deras telefon som dom hade haft i stugan, en likadan, med nummerskiva. Det hade varit nån pojke där och lekt, han kom in i köket och undrade om han skulle kunna få ringa hem, jovisst sa Brälla och pekade på telefonen. Pojken såg lite undrande ut, stack fingret i ett av hålen och tryckte, samtidigt som han frågade hur man skulle göra.
 
Haha, samma sak var det uppe i vår stuga, där det länge och väl stod en sån telefon, Emma hade med sig en kompis dit upp och även hon, hade provat att trycka i hålen, utan större framgång.
 
Jag kommer ihåg då man gick på Bräntis, där fanns det en liten typ av telefonkiosk nere i korridoren, som man fick använda om man skulle ringa någonstans. Någon av oss alla elever som gick på skolan vid den tidpunkten, kom på, eller åtminstone visste av, att om man slog ett nummer som inte hade någon abonnent, och samtidigt stod man i en annan telefon och ringde samma nummer, så kunde man prata med varandra, dessutom så kostade detta ingenting. Det var nämligen testat av oss, för vi ringde alltid från telefonautomaterna, och den nöjde sig vackert med att sättas igång av en krona eller vad det nu kostade, och den kronan fick man tillbaka då man lade på, förmodligen för att numret saknade en abonnent.
 
Detta höll vi på med under säkert ett års tid. Grejen var väl att hitta dessa nummer utan ”ägare”, det roliga i kråksången var att det efter all denna tid, helt plötsligt en dag inte gick att göra så nå mera, men då lanserades ”heta linjen” istället, den fungerade ju på samma sätt, man kunde snacka flera stycken samtidigt…men då var det minsann inte gratis längre. Tack för den du…televerket!
 
Idag ska det promeneras, skottas fram bil, pratas med boupptecknaren…igen, begravningsbyrån ska få sig ett samtal, och sen ska jag iväg och jobba. Ni får ha en bra måndag allihop!

Polsk rönnbärsvodka, på min ära

Amerikanskt-kubanskt töväder i sikte

Detta var en rubrik som Vk hade ute igår och det första jag tänkte var givetvis, nu j-drar ska vi få hit nåt eländes väder som ska smälta bort all snö på en vecka. Men jag hade fel, det fanns en fortsättning under rubriken och det handlade om nåt helt annat, och jag citerar:
President Barack Obama gör det nu enklare för religiösa grupper och studenter att besöka Kuba. Det ska också bli mindre krångligt att sända pengar dit, meddelar Vita huset. Men inga öppningar görs ännu för någon amerikansk massturism på den karibiska ön. Slutcitat.
Med tanke på hur konstigt vädret har blivit, inte bara här utan lite överallt, alla naturkatastrofer och dylikt, så är det nu knappast något som skulle förvåna längre. Men att det blir väder, som dom så vackert brukar säga efter nyheterna, det behöver dom ju egentligen aldrig påannonsera, det vet vi ju redan :-)
Jag hittade en flaska polsk rönnbärsvodka i huset, osprättad, det är en vodka som tillhör en av Åke och mina favoriter, den ska blandas med portello eller sockerdricka, för att komma till sin fulla rätt. Jag köpte en flaska för en två-tre år sedan och då fanns den inte på hyllorna utan man fick beställa den. Idag vet jag inte om den finns länge.
Vi bjöd hit Kerstin och Janne igår kväll så dom hjälpte oss att tömma flaskan, sen hade vi också en whiskey och en öl att bjuda på, samt en liten räkmacka till det, inte så pjåkigt minsann.
Åke gjorde följande iakttagelse i fredags och jag tog två bilder på det så nu får ni dels berätta vad ni tycker er se på den och framförallt, om ni kan se vad jag fotograferat.
Ha en fin och lugn söndag!
 
 

Alla stirrade

Jag och Kerstin har gått vår runda runt I20, och när jag kom innanför dörren tog jag ett kort på mig själv och förstår, då jag ser på det, varför alla vi mötte, stirrade på mig:

 

Nu gick det dessutom någon minut innan jag fick till mobilen så allt vitt jag hade haft i pannan, samt all is som hängde i ögonfransarna, hann smälta. Nä, jag sa till Kerstin, att den här rundan var precis tillräckligt, jag hade inte velat gå en halvtimme till.

Det brann...

 

I tidernas begynnelse…eller inte riktigt, men då jag var sjutton år, så jobbade jag på Bilspedition, här ute på Västerslätt. Jag satt på kontoret, och gjorde diverse sysslor, jämte min morbror, som också jobbade där, på den tiden.
 
Nå, jag var redan då, en ganska så invand rökare, då jag bara var tolv år när jag började med denna last. Och precis nu, i detta ögonblick då jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag drömde i natt, att en kille ropade på mig och ville ”låna” en cigg, och jag svarade: Jag har inga, jag har slutat röka…för 4 år sedan, idag, faktiskt! Och det var precis sant det, igår hade jag fyra årsjubileum, som rökfri, ha, vad duktig jag är *klappar på axeln*.
 
Jaja, för att återgå till vad jag började skriva så rökte jag alltså. Jag åkte även buss, då jag inte ännu var innehavare av ett körkort. Jag hade för vana att vända på ciggen och hålla glöden inne i handen, då det snöade, regnade eller var allmänt dåligt väder, för att inte ciggen skulle bli blöt. Just denna dag hade jag på mig en fodrad jeansjacka och var på väg mot bussen, efter en hård arbetsdag.
 
Det var i Mars/April och det låg snödrivor lite överallt, denna dagen var det gråmulet och lite lätt nedfall från himlen och jag hade min cigg inåtvänd mot handflatan där jag gick och spatserade. Kände en viss röklukt och spanade ut över industriområdet för att se om jag kunde hitta brandhärden. Röklukten blev bara starkare och starkare och jag förväntade mig att snart höra brandkåren, då jag lyfter armen för att ta ett nytt bloss. Då blev jag varse vart det brann.
 
I min jeansjacka, längst ner på armen, glöden hade tuttat eld på några lösa trådar som hängde där och nu hade det spridit sig upp i fodret, några centimetrar, jag var trots min ringa ålder, en ganska så rådig tjej och körde ner hela armen i en snödriva. Och i samma veva kommer bussen så jag får skynda mig ner till den. Jag kan gissa att buss chauffören undrade vad jag råkat ut för, då det osade lite lätt från jackan som dessutom, inte bara var blöt av snön, utan även svart efter elden och luktade bränt nå hemskt. Tur att bussresan inte blev så lång, jag och Åke, bodde nämligen redan på den tiden, här i huset, fast på andra sidan. Så jag slapp sitta på bussen ända upp på Mariehem. Så kan det gå….det är med andra ord, inte bara lungorna som kan ta stryk av rökningen :-)
 
Ha en fin lördag!

Bombad

Hört talas om badbomber????

Bom(b) - bad

Hehe...go´natt!

Tack så mycket

Nu har vi varit på centrum och handlat, chefen och jag, en tvättmaskin snurrar på toaletten, disken är undanstökad och det sprider sig just nu en doft av lime och pepparkakor, då vi har en cheesecake i ugnen, det ni!

Och nu stundar väl en liten lunch break, innan vi fortsätter med annat.

Chefen, min nya,har en förmåga att tacka för allt, inte bara för maten, utan för precis vad jag än gör, så vi pratade om just det där med att säga tack, det var något hon hade fått lära sig som liten och som hon även lärt sina barn.

Det är ju trevligt när någon tackar för det man får men jag sa också att jag tror att just barn, om dom inte förväntat sig att få något, kanske känner sig smått generade, speciellt om det är någon dom inte känner så bra, och sen ska man visa tacksamhet mot denne någon.

Då berättade hon om en av hennes döttrar som vid det tillfället inte var speciellt gammal och dom hade varit till läkaren som tagit en spruta på henne, hon tog sedan honom i handen, neg och tackade så mycket.

Ja, sa jag och skrattade, undrar just vad den läkaren tänkte...stackars barn, hon kan inte ha det så fett hemma om hon tackar så fint för att hon fått en spruta :-)

 

 

Älgvarning på Västerslätt

 

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.
 
I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:
 
Sedan fanns detta kort också:
 
och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.
 
Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:
 
Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke :-) ? Ha en fin dag!

Budgivning på gång

18.39 kom följande annons ut på blocket: www.blocket.se/vasterbotten/Volvo_480_31601335.htm

Och exakt en timme senare har vi ett första bud på Volvon, visserlign bara på 500:- men det är bättre än inget alls. Nu återstår att se om det kommer in något fler bud.

Blockera

Ännu en tidsepok, denna gången handlar det om alla köp och sälj annonser på Blocket. Blocket, som förövrigt var mellanhänder till varor sålda under 2010, för över 200 miljarder kronor, helt ofattbart! Det innebär att varje svensk skulle ha köpt saker för 22 000:-/skalle, under förra året.

Block - era

Hon tömde hela systemet på...

 

Så har man haft ytterligare ett intrång på sin bloggsida, hm…det får nog bli att byta lösen nu, Nicco, bara så du vet :-)
 
Niccolina som förövrigt ligger och sover och hennes mobil har larmat sedan 6.25, hon har på snoozen, jag hade inte tänkt gå dit och väcka henne då jag tycker och redan har sagt det till henne, att det där snooze, är bara att lura sig själv, och nu lär hon ju bli varse det, hoppas jag. Jag sa till henne för tjugo minuter sedan, hon ska inte komma för sent till skolan men tiden hon nu har på sig, har krympt väsentligt.
 
Hon som trodde sig kunna fixa äppelmoset med sina strumpbyxor, som jag skrev om igår, hade flera dolda talanger, hon trodde sig i alla fall ha det då hon kom på att hon skulle lufta elementen. Hon bodde på den tiden i ett flervåningshus, och hade hört talas om det där med att man skulle skruva i någonting i elementen för att tömma eller få ut luften därifrån.
 
Om det nu var luften hon visste skulle ut, eller om det kunde vara vattnet, var hon säkerligen helt ovetandes om eftersom grejen hon skruvade på, gjorde att det började rinna vatten, perfekt tänkte hon, hämtade byttor och öppnade alla element så det skulle gå undan. Nu tyckte hon att det var väldigt mycket vatten som kom ut och hon fick tömma byttorna stup i kvarten, men det skulle säkert bli bra, i slutänden.
 
Efter ett hårt arbete med tömningen/luftningen, så var det sängdags. Morgonen efter så stötte hon på en granne och dom pratade om hur kallt det hade varit i lägenheterna under natten, när hon sedan kommer ut på gatan så står där en firmabil, och hon går fram till den och frågar vad som nu är på gång. –Ja, säger killen, det är någon idiot i huset som tömt hela systemet på vatten! Ojdå, svarar hon, vilken knäppskalle det måste vara, sedan ilar hon skyndsamt bort därifrån.
 
När Janne berättade detta så frågade jag om hon var riktigt funtad, den där kvinnan på planet som berättade den ena händelsen värre än den andra. Jo, svarade han och Kerstin i munnen på varandra, inte var det fel i huvudet på henne med hon var inte så belevad vid dom tillfällena, utan var bara i början på sitt liv som ”vuxen”, sedermera har hon nog fått lära sig både det ena och den andra, mycket av det, den hårda vägen…tycks det i alla fall låta som, i mina öron :-)
 
Nu är Nicco uppe, och det första hon säger är – Hur kan klockan vara så här mycket??? Ja räkna på det du, tänkte jag, men sa inget. Önskar er alla en fin torsdag!
 
 

tror mamma har glömt byta lösen ;)

HEJHEJHEJ, nicco är här och busar på mammas blogg igen! ;)

om ni kollar åt höger på bloggen, scrollar ner lite och under där det står "andra bloggar" ska det stå min blogg och sen min och sagas blogg.
vill att ni ska kolla båda, men speciellt min och sagas! :D

---> www.skymningnyheter.blogg.se <---

 

Vägrat

Det är ett ord för allt skräp som samlas utmed vägarna, såsom, sopor som inte ryms i sopkärlen (NAPP OPP HENNA NU!!!) och i mina ögon, i princip all konst som suttit utmed vägen upp till Bjurholm, med ett visst undantag av spegelkyrkan.

Väg - rat

Rysk Roulette

Snacka om att man leker rysk roulette då man är ute i trafiken, en dag som denna. Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att lämna, över metershöga snödrivor vid in och utfarter. Helt livsfarligt, då man måste ut med halva huven i vägen, innan man ser om det kommer någon.

Jaja, det funkar ju bra om man satt i en folkabuss, men det är inte alla som kör runt i såna.

Jag körde Ö.K ner mot stan och tänkte att det var precis som ett tvspel, man sitter och kör samtidigt som man ska ha full koll på om det kommer någon gående, som tror att dom syns, fast i själva verket, lyser inte ens lyckoluvan upp, som många har på skallen, *tjopp* så dyker det upp en gående och man står på bromsen, sen kommer man till nästa övergångsställe, och hinner lyckligvis se skymten av en vinglig cyklist, innan densamme, försvinner bakom snöhögen för att sedan styra rätt över vägen.

Nä, inget roligt spel det här, det är bara att hoppas på att alla tar det väldigt försiktigt och att ingen får sätta livet till.

Strumpslungad äppelmos

 

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.
 
Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så :-) men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.
 
Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.
 
Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.
 
När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.
 
Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

Helt omedvetna, eller?

Hittade följande text i Transport arbetar tidningen:

Man blir ju något konfunderad över att det skulle finnas människor här i Sverige som inte är medvetna om att det kommer snö på vintern, eller har dom skrivit det för att vara ironiska?

Kasta ut (h)julen på torsdag

 

Hade en någorlunda bra dag på jobbet igår, det mesta bestod väl i vardagliga sysslor och ett besök av arbetsterapeuten, som skulle fixa ”chefens” rullstol. Rullstolen som förövrigt består av fyra hjul, så jag frågade chefen om hon nu upplevde torsdagen, tjugonde Knut, som lite skrämmande, eftersom man då kastar ut julen. Hon skrattade och tyckte nog att grannarna förmodligen skulle fundera om vi som jobbar hos henne skulle plocka bort (h)julen och kasta ut dom från balkongen.
 
Kom hem och hittade ett fint kuvert i brevlådan, adresserat till mig, finns det något roligare, och vad längesedan det var man fick ett brev att ta på, annars får man ju bara mejl, nu för tiden. Det var ju från världens bästa Lisbet Olofsson, ni vet, blogg grannen, som hade fixat en jättefin, liten inköps bok (som jag förmodligen aldrig kommer att skriva i, för då tar den ju slut), en sån där som bara kan ligga framme, bara för att. Tack Lisbet, det var verkligen en överraskning.
 
Ännu roligare blev det vid middagstid, då jag fick ett samtal från Extravaganza, jag har nämligen skickat in till den där tävlingen dom annonserar om i Vk, tänkte att det skulle ju inte gör ont att vinna lite måltidsersättningar, så här på det nya året. Jag har visserligen inte vunnit än, men dom ville träffa dom som anmält sig, förmodligen för att ta reda på vem man är och varför man vill göra deras grej. Nå, vi bokade in en tid nästa vecka, jag frågade om det var någon speciell jag skulle fråga efter eller om det hade någon betydelse, ja, sa tjejen, då blir det Lisbet Olofsson du ska möta, Haha…vilket sammanträffande, så Lisbet, på tisdags syns vi, in real life :-)
 
Sen var det bastukväll, jag var bara nere en stund, sedan var vi till huset och letade efter papper som ska in till bouppteckningen, samt tömde och stängde av kylskåpet, det är ju onödigt att ha det igång. Idag blir det begravningsbyrån efter jag har slutat jobba, så får vi lite handledning om hur allt går till.
 
Önskar er alla en bra dag!

Ingen lever för evigt...tror jag

 

Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.
 
Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.
 
Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.
 
Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.

Ta bort o:et

Vi såg en snutt på fångarna på fortet igår, och en av gåtorna löd: Hur gör man det omöjliga, möjligt? Ja, man tar förstås bort o:et.

Det kan vi göra på nästan alla ord med ett o i början så blir det genast lite positivare :-)

Opassande - Passande

Omåttligt - Måttligt

Obra - Bra

Osmakligt - Smakligt

Omodernt - Modernt

Osant - Sant

Ogjort - färdigt

Osett - Sett

Oskrivet - Skrivet

Ja, man kan nog fortsätta i...Oändlighet, heheh.

 

 

Skymnings...bilen

 

Niccolina är ju som intresserad av dom här Twilight filmerna och allt som rör skådespelarna etc, och hon har givetvis pratat en hel del om detta. Jag berättade att vi minsann har en Twilight bil, vi…inte bara att den ibland gör som den vill och verkar ha ett alldeles eget liv, utan det finns ju dessutom ett vred vid lysknappen som det står Twilight på. Och innan vi kom på vad det var som spökade med bilen och att det var det vredet som var orsaken, jojo.
 
Ni som nu har en sån bil med ett sånt vred, vet förmodligen vad det handlar om men vi som var ganska så ovetandes om vad vi köpt för något, trodde under några dagar eller om det var veckor, att bilen hade ett fel någonstans eftersom billyktorna fortsatte lysa, någon minut efter att man slagit av tändningen. Åke var nog inne på att det nog skulle vara så, för att man skulle ha tid på sig att, till exempel ta sig ut ur garaget, innan det blev kolsvart.
 
Sedan hittade han vredet och undersökte det lite närmare, man kan ju faktiskt bestämma hur länge man vill att dom ska lysa eller välja bort skymningslyset helt, om man så önskar. Ha, så mycket var det med det felet.
 
En annan sak som vi inte visste om men som upptäcktes över ett år efter att vi köpt Cheven, var att det finns två sätt att öppna upp därbak. Det är ju som bekant en herrgårdsvagn och vi hade alltid öppnat den dörren med handtaget på utsidan vilket gör att den svänger upp som en vanlig dörr. Vi har retat oss lite på att den inte gått upp helt, och därför har man inte alltid, kunnat få in allt man har velat därbak.
 
Tills den där gången vi skulle in med något som var så långt att det skulle sticka ut genom bakfönstret och därför öppnade vi upp det. Åke var där bak och fipplade och vips, så upptäckte han att när fönstret är nere, och man öppnar dörren inifrån så öppnas den på ett annat sätt, bakdörren faller då nedåt och då kan man genast få med sig lite bredare saker. Vilken grej!
 
Just nu så står då Cheven inne på verkstaden hos Brälla, ny tank fick den igår, 2500:-, *tjitjing*, tyvärr så var det inte inklusive bensin, så det kommer att kosta litegrann om vi ska fylla upp den…typ en tusing till. Men nu kan jag då börja kolla om jag hittar någon tid för besikting, det är dags för det nu.
 
Idag ska vi slänga ut en annons på superbilen från Övik, Åkes Volvo 480, årsmodell -89:a, ingen här som är sugen på lite fix? Det är problem med lyset (konstigt va?), och den slirar på kopplingen, annars är det ny generator, sommar och vinterdäck, ska besiktas i februari osv. Det är bara att mejla: m_hallsten@hotmail.com eller slå en signal, 090-127771
 
Ha en fin…vit…snöig dag, allihop!
 
Ps. Här får ni en länk till Nicco och Sagas nya blogg om Twilight: skymningnyheter.blogg.se/

En eldig människa

Vi känner en kille som heter Peter Elvin och han är en eldkonstnär. Han har bland annat tävlat i Japan där han blev trea. Varsågoda!

 

Det sprack...

 

Jodå, där sprack teorin om urnan vi har ståendes i bokhyllan och som skulle kunna vara roten till allt ont, som hänt oss. Fast ont och ont, vet jag inte heller, det har ju blivit en hel del skratt också.
 
Nää, Åke påminde mig igår kväll om ett fel vi hade på våran gamla Volvo, årsmodell -76, eller vad det nu var. På den tiden var den relativt ny…åtminstone ett tag. Ni vet ju vad man brukar säga, att en Volvo kan man minsann lita på, det är som en traktor, den går och går. Det gjorde nog den också men den var svårare att stänga av. Man var nämligen tvungen att, inte bara vrida av nyckeln, utan därefter vrida på lysknappen, då först stängdes den av. Vilken finurlig bil det var, och hur den hade kunnat bli så korkad vet vi inte, felet fanns i alla fall inte då vi köpte den, hahaha…som sagt var, vi var lite utsatta för diverse konstigheter redan då, way back in the late eighties. Jojo!!!

Det bidde ingen bakläxa

 

Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.
 
Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.
 
Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så :-)
 
Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.
 
Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan :-) Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.
 
Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!

Bakläxa

När man får baka om kakan, bullan, brödet, för att det blev dåligt eller inte som man hade tänkt sig, då blir det bakläxa.

Bak - läxa

Jag har precis bakat en ett-två-tre paj hos min chef,och vi har blandat i alla möjliga och omöjliga saker i fruktväg, om nu detta inte blir bra då sa jag, får jag bakläxa då? Japp, det tyckte hon minsann att jag skulle få :-)

Lite att göra

Har man lite att göra då man sitter och målar sina naglar? Mm, förmodligen, till jul hade jag röda naglar, med ett vitt streck och två prickar vid sidan om, sedan bytte jag till detta:

Och nu ser dom ut så här:

Att jag ids, jag vet nämligen att redan imorgon eller ikväll, så kommer det att ha nötts litegrann för att sedan fortsätta förstöras, all tid man lagt ner går upp i rök på nolltid, hm.

Nu har jag i alla fall tvättat klart och ska bege mig ut i snöyran och se om jag hittar till Hps:s för lite äggköp och dylikt.

Ett klick på Hej knappen

 

Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.
 
Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.
 
Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt :-) Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.
 
Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.
 
Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.
 
Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!
 

Fjällturen med bilder

Theresé har grävt fram bilder från fjällturen som hon och Åke gjorde, 2004:

Blir förvånad att Åke bär ryggsäck...för två bananer och lite vatten, hm...han kanske hade med sig en kaffe termos ändå. Sedan ser ni den där sista knixen som dom inte orkade med, och utsikten där uppifrån, samt Nicco, som sitter och ritar nere i stugan, bilden på myggbitna Theresé, tordes jag inte sätta ut, då får jag väl bara på skallen :-)

Aldrig upp på höga höjder....

 

Åkes pappa, har ju en stuga uppe i Kittelfjäll…eller ja, en mil bortanför. Det är inte ofta vi är där och mest beror det ju på avståndet, man ids som inte sitta och köra 33 mil, enkel väg, bara för en helg. En av gångerna då vi var där, jag gissar på att det var för en 7-8 år sedan, så hittade Åke på att han och Theresé skulle ge sig på en liten fjällvandring, upp på fjället mitt emot stugan.
 
Här en tavla, målad av Åkes farbror, Jean Ragnar, som föreställer fjället dom var upp på, och tanken var att nå den lilla knixen, på den högsta punkten.
 
Jag och Nicco stannade kvar där då hon var för liten för en sån strapats och sedan var det nog inte så välplanerat. Theresé och Åke tog med sig varsin banan och lite vatten och sa att dom skulle vara tillbaka på en stund, jo tjena! Fyra timmar tog det innan dom var på andra sidan, inte allra längst upp på toppen dit dom egentligen hade velat gå, men den sista biten var alldeles för mycket. Jag hade viss mobilkontakt med dom, via sms, att ringa gick inte, och när jag stod på altanen med kikaren i högsta hugg, och jag visste vart på fjället dom skulle vara, så kunde jag urskilja två mus sk-tar, långt långt borta.
 
När dom kom tillbaka, schaskade det ur Theresé skor, hon hade klivit över diken och in vattenhål, hon var ganska så less. Myggen hade bitit henne så hon såg ut som en boxare och lunchen var passerad för längesedan. Nu var det dags för middag.
 
Åke sa då, att han skulle göra om det igen, men han skulle sluta röka innan dess. Igår kväll sa han att han ville dit igen, ja, sa jag, bestäm ett datum så sticker vi, men då ska vi ha med grejer så vi kan tända upp en eld och grilla oss en korv, full kaffetermos och andra välbehövliga saker. Nicco ville också med dit upp, gissar att hon tänker på alla fina bilder man kan ta där uppifrån. Ja, jag ska då börja ligga i hårdträning igen, jag och Kerstin ska börja om med våra promenader och nu är sötebrödsdagarna över. Så jag kommer att vara redo för fjället…men kommer du att vara det Åke? :-)
 
Ha en fin trettondag, själv ska jag iväg och jobba klockan två, borde ge lite mer pengar än en vanlig dag.

Nicco kan, hon också

Nicco har ju också tagit en hel del fina kort, inte bara med sin nya kamera men det här på Eloise, är nog med den.

En riktig tomte...med skägg :-)

Se på mitt care face!!!

 

Det är verkligen inte ofta…på en skala som jag kan gå och lägga mig igen när Åke har farit på jobbet, och dessutom somna om, men imorse fixade jag det. Jag fick i alla fall sova 1½ timme och det är inte illa. Vaknade av att jag drömt om, och håll i er nu, Top Gear stekta ägg. Fråga mig för allt i världen inte vad det var för något, och sedan att jag upprepade orden: se på mitt care face, säkert tio gånger. Hu…
 
Se på mitt care face, är nu något som Niccolina kör med då man till exempel säger saker som man vill att hon ska göra som hon inte håller med om, ja…se på mitt care face! Nu säger hon det med ett leende, så man ska inte ta det så allvarligt, om man annars hade menat det så är det ju ganska så oförskämt, typ jag bryr mig inte *gäsp*.
 
Vart Top Gear kom in den här gången, skulle kunna ha varit av något vi började se på igår kväll men som vi inte såg färdigt. Det var en av dom som är med i det programmet som skulle gå på en bro, ihop byggd av meccano. Vi hann bara se vad dom valde för design på bron, men inte hur det hela slutade. Får väl se om det kommer i repris, det såg rätt så roligt ut.
 
Theresé, Anders och Sally har då hittat hem trots deras sjuka GPS. Den visar tydligen att dom är i Eskilstuna, vart dom nu än är på väg, dom har också en temperaturmätare i den där gps:en som visade att det var -9 grader här, men uppe hos oss var det bara -5, så jag sa att det kanske är den korrekta temperaturen i Eskilstuna då :-)
 
Theresé tog i alla fall ett jätte häftigt kort på Enya, och tyvärr, det är egentligen det perfekta julkortet men jag kan ju inte vänta till nästa jul med att visa det, så här ser det ut:
 
Och med dom orden avslutar jag dagens skriverier…i alla fall för stunden. Börjar jobba klockan 14 och ska väl hinna fixa både en lunch och middag innan dess samt lite städning. Ha en fin dag!
 
 

Glashalt

Var upp på Kvantum och handlade, ganska halkigt på sina ställen, och man hör när däcken glider över isbeläggningen och dubbarna försöker hitta fäste.

Då poppar ordet glashalt upp i skallen (konstigt, att min hjärna alltid ska hitta på en massa konstigheter), nå, och vad betyder då egentligen ordet glashalt? Är det någon som testat om glas är halkiga eller? Jag gissar på, att is är glattare än glas, rätta mig om jag har fel.

Ett skrik på hjälp

Nu när jag ändå har varit inne så mycket på det här med blommor så ska jag visa er en blomma jag fick, nyårshelgen för tre år sedan:

Inte nog med att den faktiskt, fortfarande lever utan den har blommat, oförtrutet, under hela tiden. Inte en enda dag har den varit utan en blomma, otroligt eller vad? Nu trodde jag att den var på väg i graven, eftersom den bara blommat på en kvist, men...det är en knopp på gång, längst ut på den blommande kvisten, så vi får se.

Och är det nu som man säger att en blomma blommar för att det är ett rop på hjälp, att den håller på att dö, så har denna blommat alltså skrikit på hjälp i tre år, stackarn!

Glasdörren hoppade lös...

 

Visst är det konstigt att det alltid ska vara konstiga saker som händer hemma hos oss, eller är det verkligen så här hemma hos alla? Jag skulle dammsuga i Niccos rum innan Theresé, Anders och Sally skulle komma. Är borta vid fönstret och upptäcker att glasdörren till vitrinskåpet som hon har stående där borta i hörnet, helt plötsligt och utan anledning, har hoppat ut från sina fästen och står lutad åt ena hållet.
 
Jag börjar givetvis med att fråga Nicco om hon har stött till skåpet eller vad hon har gjort med det då det ser ut som det gör. Men hon ser ut som det största frågetecknet i historien. Alltså har det lossnat av sig själv, och som tur var har den inte fortsatt att falla utan stannat däruppe, vilken jädrans smäll det hade kunnat bli annars, en glasdörr rätt ner i golvet.
 
Sedan denna knäppa dator som vi har. Theresé har en gång i tiden installerat ett trådlöst nätverk då Nicco fick sin bärbara dator. Men på vår dator funkar inte det trådlösa, om jag drar ut Internet kabeln så förlorar vi kontakten, men…ungefär en gång i veckan blir man utslängd från nätet, på vår dator, och det enda som då hjälper, är att reparera det trådlösa nätverket, är det konstigt att man kan bli lite virrig av att bo här, eller? Man vet inte från den ena dagen till den andra, vad som ska ske härnäst.
 
Jag har ju skrivit om bluetoothen vi har på datorn, den funkar bara då den själv behagar och när den inte lyser vit och klar, så kommer man inte heller åt bilderna som ligger i den mappen. Jag har letat igenom hela datorn och dom mappar jag hittat är tomma. Jag kan heller inte bifoga en bild från den mappen i ett mejl, för då är bilderna osynliga, däremot, kan jag lägga ut dom på bloggen. Jaja, det kanske bara händer här för att vi ska ha något att skratta åt :-)
 
Jag var upp till en granne igår för att hjälpa henne att beställa en sak från nätet, på väg hem, ute i trappen, träffade vi på Birgitta, en annan granne, som undrade om vi ville ha några blommor, hon håller på att flytta. Så jag tog mig två stycken, en garderobsblomma som jag vet att folk har sagt tidigare, är odödliga, men inte den som jag en gång hade, den var seglivad men till slut så. Och sedan tog jag en annan blomma som verkade vara fin…i alla fall nu. Nå, vi får se om dom här har bättre livslust, då kanske dom klarar sig.
 
Nu tror jag också att vi får hälsa Janne och Kerstin, välkommen hem från Thailand, det lyste då uppe i deras lägenheter igår kväll så jag gissar att dom är tillbaka på plats igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Brutalt miss - hand - lad

Plockade fram en docka till Sally, då dom var här, för att hon skulle få något att titta på, såg genast att dockan var brutalt misshandlad,  (miss - hand -lad) rent bokstavligt talat alltså.

Som ni vet har vi två stycken missar, och vem av dom två som är skyldiga, ska jag ha osagt, en gissning är Enya, som är expert på att gnaga på saker. Här ligger i alla fall Eloise och tror att hon är helt oåtkomlig, under tv rumsbordet:

Fisk spa

Janne skickade ett, vad jag först trodde var ett sms med texten: Vi har varit på fisk spa, där fiskar har rensat hud på fötter och ben.

(Dom är ju som ni vet i Thailand)

Korkad som jag är...ibland, så undrade jag hur stackarn dom fiskarna såg ut, ingen hud och utan ben :-)

Men efter att ha läst det tre gånger så kom jag på vad som menades och sedan scrollade jag ner och såg en bild som dom skickat med. Naturligtvis var det ju så att Janne och Kerstin satt med benen i en fisk tank, där fiskarna rensade deras ben, på torr hud. Vilken grej!

Benen rätt upp i vädret

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Ej i trafik

Undrar vad som menas när det står på bussarna att dom ej är i trafik, men dom är fortfarande ute och kör i trafiken???

Skulle passa bättre med...upptagen, ej i arbete, fri från körning etc. Tycker jag :-)

Högkants stekta ägg

 

Snacka om en såsar dag igår, men jag tycks känna igen att det brukar vara det…så där dagen efter nyårsafton. Familjen Brändström/Franck hade pratat ihop sig med familjen Hällsten/Söderberg och bestämt att vi skulle ut och käka middag någonstans igår kväll. Det blev en liten genomsökning av restauranger som skulle ha öppet, på nyårsdagen, och vi hittade till slut några få, som hade det. Det blev All Star, för vår del, Åke och jag beställde in en entrecote och jag tror att det var den godaste köttbiten jag har ätit genom alla tider…eller så var det för att det var precis vad som var tänkt just för den kvällen.
 
Ni vet, det är ju precis samma sak om någon frågar vad ens favorit mat är för något, ja det beror sig alldeles på vad det är för dag och vad man känns vara sugen på.
 
Kom att tänka på en sak som en jobbar kompis till mig berättade en dag. Han och en kompis hade varit in på ett hak där dom beställde pytt i panna och ägg, väntan blev lång och folk som kom in efter dom fick mat före. Han satt där och retade upp sig mer och mer och till slut hade han fått nog, han gav kocken en liten utskällning och undrade hur j-kla lång tid det skulle kunna ta att fixa fram den där pytten, kocken var lika sur han, och ville väl först inte riktigt erkänna att han glömt bort dom, men han var tvungen att bita i det sura äpplet. Ja, sa jobbarkompisen, nu vill jag ha pytten på fem röda och äggen ska vara stekt på högkant!!! Kocken vände på klacken och försvann ut i köket, det var alldeles tyst under några sekunder, sen kom han utdundrandes genom dörren med stekspaden i högsta hugg, du sa han, då får du steka äggen själv. Haha…kan man ju just tänka sig, vem skulle fixa högkants stekta ägg?
 
Jag och Theresé var ju på Hp:s igår och då vi passerade Sigge Boy så kom jag helt plötsligt på att jag inte köpt en julklapp till farsan än, mamma är klar men inte han, hm, dom kanske ha något härinne sa jag och så gick vi in. Snacka om att vara optimistisk då man trodde sig kunna hitta något klurigt inne på en liten spelkiosk som bara har godis, tips, lotter och tidningar, men se, en knäpp grej hade dom, en kalender som är väldigt kufisk, här ska ni få se två av månaderna:
 
Nu önskar jag er alla en fin dag!
 
 

Gnarls

Ännu en riktig goding:

 

Gorillaz

Nicco sitter och spelar gamla låtar, bland annat denna som jag vet att jag tyckte var ganska bra, förut...men även nu.

 

 

Mutanter

Jag och Theresé var på Hp:s och införskaffade ingredienser till dagens köttsoppelunch. På väg hem sa jag något om nåt som var en mutant och vips, ett nytt ord till Marias ordbok...

Mu - tanter

Ko mammor förstås!

Gubb/tantvarning 2011

 

Så ska man då lära sig att skriva 2011, det brukar vara lite tjafs i början men till slut så går det av bara farten. Gårdagen kom och försvann i ett nafs, men det brukar vara så, man längtar till julen, sen är det här och borta, sedan blir det nyår, och tjopp så var den över.
 
Vi firade som sagt nyårsaftonen på Lundalogén, jag har några få bilder från kvällen och det blev inte någon speciellt bra kvalité på dom men här är dom i alla fall:
 
Tur att Theresé hade några fina bilder, här är dom:
 
Vi var inte i närheten av att vara lika många som ifjol, i år bestod sällskapet av följande människor: Helena, Mats och David Jonsson, Mats ”masken” Karlsson, Henke och Christer ”Jitte” Bjuhr, Theresé, Anders och Sally Söderberg/Hällsten, Anders ”Brälla” Brändström och Lena Franck, Jag, Åke och Niccolina. Efter den goda trerätters middagen så blev det kaffe, fruktsallad med installerade sprutbomber och en päronkonjak till det. Sen utökades sällskapet med Öhman och fru, som kom och knackade på.
 
Brälla hade en bok som han satt och hade högläsning från som skulle beskriva gubbar och tanter, när man gjorde vissa saker så blev det gubbvarning eller tantvarning, som till exempel om man använde långkalsonger eller som Åke, som kallar alla av motsatta könet för flickor oavsett ålder, då är det gubbvarning men bara på första nivån.
 
Tant var man om man bakade småkakor, var kortklippt, satte lappar på mat som skulle in i frysen eller hade med sig en tygpåse dom man gick på Ica. Ha, och då klarade jag mig på alla punkter, men jag ska ju villigt erkänna att det är nog ganska så smart att skriva lappar på mat som ska in i frysen, om man vill slippa surprise middag. Tygpåse kunde jag nog också börja ta med mig om jag kom ihåg det, men det är väl allt. Nu får man nog ta det som står skrivet med glimten i ögat, vi är nog alla som vi vart, varken mer eller mindre.
 
Sen var det den sedvanliga musikspelningen nere i källaren för dom som ville lyssna, andra satt kvar däruppe tills det var dags att ta sig ut till smällarna och ballongerna. I den stora grillen tändes det på en brasa att både värma händer på och korvgrillning, vi hade alla skippat raketerna i år, men det är ju ingen nödvändighet, man får ju ändå se vad alla andra i omgivningarna skickar upp.
 
Jag, Åke och Nicco samt Öhmans fru, gick hem vid ett tiden, då tyckte vi att det kändes som sängen lockade mest och det var nog ganska så vettigt med tanke på hur sträv man kände sig i halsen imorse. Till sist vill jag tacka televerket…eller telenor för att dom skickar ut sms klockan sex på nyårsdags morgonen för att tala om att jag ringt för hundra kronor, dom kunde inte ha skickat det liiite senare, knäppskallarna. Önskar er alla en god fortsättning och en bra dag!

Gott Nytt År

Från oss alla till er alla ett STORT:

Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året!

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag