En kolapåse mindre
Det var bastukväll igår, höstens första, och jag hade lyckligtvis, köpt en påse med Wherters kola (eller hur det nu stavas), och hade tänkt ta med som något extra gott, så här till halloween.
Nu finns ingen kola kvar… men det var inte vi i bastun som åt upp dom, utan alla barn som plingade på och sa –Bus eller godis?
Ja, då föredrog jag ju att ge dom godis istället för att råka ut för bus, och på det viset försvann hela påsen. Det var ju tur att jag investerade i den, annars vet man ju aldrig vad som hänt 🙂
Tur var det nog också att detta halloween, inte fanns då man var barn, åtminstone för alla som bodde i ens omgivning, annars hade nog risken varit överhängande att jag häckat vid alla dörrar, och förmodligen hittat på värsta buset om man inte fått godis.
Man var ju runt och lussade eller så var man påskkärring, och idag är det inte den vanligaste synen. En enda gång, för massvis av år sedan, ringde det på en Lucia med nån tärna i släptåg, men inte för att sjunga, utan för att få sig en pepparkaka eller dylikt. Själv gick vi runt, en 5-6 stycken och travade in i lägenheterna så fort dom fått upp dörren och sjöng några väl utvalda sånger, innan vi gick ut igen. Vi tyckte det var jätteroligt, och visst fick vi oftast med oss något på vägen också, en apelsin, pepparkaka eller en liten slant.
Nå, idag ska jag hämta en guldklimp… ja ok då, två guldklimpar, på flyget. Sally och Theresé kommer hit för att stanna några dagar, och det blir förmodligen direkt färd från flyget ner på klubben där dom har månadsfikat ikväll. Sen vet jag inte om det blir så mycket mer för Sally.
Nu är det frukostdags, innan vidare färd till jobbet, där bullbak står på schemat. Önskar er alla en fin tisdag!
Senaste kommentarerna