Maria Lundmark Hällsten, UmeåArkiv - Inlägg från February 2011

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från February 2011

Vem ger sig?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 februari 2011 klockan 11:01,

När jag skulle hem igår, från jobbet, så föll min blick på dessa två bilar:

Det står alltså en bil till höger om den översnöade folkabussen eller vad det nu är för fordon. Svårt att tro och jag undrar just vem av dom två som först kommer att plocka fram spaden...eller om bägge två är lika många delar tjurskalliga, så ingen kommer att skotta förrän alla snö är borta.

Kommentarer: 2

Prova vända på en femöring

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 februari 2011 klockan 08:43,

Utmaningsbild nummer tre, en familjemedlem, hm…svårt det där när man har några att välja på, Nicco hade jag kunnat sätta ut men hon blir så putt så jag väljer Sally, en mycket fotogenisk person, bilden har jag tjyvat från Theresé blogg blogg.vk.se/tezzii och här har Sally fått prova på att äta alldeles själv:

Det blev ingen konstutställning igår, chefen undrade om hon fick ändra sig och istället vara hemma och baka någonting, och det var väl klart att hon fick göra det. I brist på ingredienser så fick det bli en rulltårta med lyxfyllning, vi hann precis bli klar så kom hennes son och en kompis förbi så det blev ju lagom att bjuda på kaffe.

Vid personalbytet så fick jag höra att elrullstolen ballat ur när dom varit uppe på centrum, den är något tung att dra, när man inte har hjälp från någon motor, så ”H” var ganska så less och förbenad över rullstolens vara eller inte vara.

Chefen tycker inte om den, och jag gör det inte heller, den är klumpig. ”H” sa att chefen alltid får köra den själv när dom är inne på Ica, ja sa jag, det fick hon göra första gången vi var där också men om hon får välja vill hon helst slippa, jag tror att det är lite svårt att veta hur mycket den sticker ut därbak. Men det blev jag varse, sist vi var upp och handlade med den där stolen och jag klämde fast dipmixen mot hyllan så jag trodde att det skulle bli ett stort ras, sen börjar hjulen spinna och innan jag fått till knappen så chefen fick ta över kontrollen så spann hon lös på golvet innan hon var loss från hyllan, hahaa…det är ju det jag säger, alltid ska det vara nåt :-) Man vänder inte den stolen på en femöring…tyvärr.

Jag fick ett mejl igår och jag undrar varför dom ens orkar, här är början på mejlet:

käraste,
Hur mår du idag, och jag hoppas du är vid god hälsa?
Jag missar, Nicole Moses Akumi, jag är 24 år gammal flicka, en medicinare, jag kommer från Tchad, men jag bor nu i en välgörenhetsmatch hem här i Ouagadougou Burkina Faso
Snälla jag behöver dig att läsa igenom denna post eftersom jag sagt något mycket viktigt om mitt liv, så att du kan veta vem jag är och också mitt syfte för att kontakta dig, och jag ber du kommer att ha förbarmande över mig och rädda mitt liv från min nuvarande situationen *slutcitat*

Fin svenska dom har, om man sedan ids fortsätta läsa så skrivs det om en skattkista som hennes farbror eller vem fasen det ska föreställa att vara, har i sina ägor och om man hjälper henne så ska man få 15% av innehållet i den skattkistan, men hallå, ge er, tycker synd om den som ens går på en mening i detta sk-t mejl. Önskar att min dator bombarderar avsändarens dator så den går upp i rök, det vore nåt det.

Näpp, nu ska jag ge mig för stunden och göra nåt annat än att sitta här och surra. Hoppas ni får en fin måndag, det tror jag att det blir oavsett vad man hittar på.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Sally Theresé chefen elrullstol konstutställning dipmix femöring

Fyllde jag år?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 27 februari 2011 klockan 10:02,

Det kunde man nästan tro då Theresé plockade fram ett paket till mig igår kväll. Mja,sa hon, du har ju namnsdag på måndag och sen blir det väl morsdag någon gång framöver (typ närmare jul) så då kan du ju få en present nu då.

Det var fyra assietter tillhörande dom tre kopparna jag hade sedan tidigare, samt fem djuptallrikar och sex vanliga tallrikar som jag fått av Theresé. Fina är dom och jag håller alltid ett öga på porslins sidan då man är ute på loppisar och andra ställen, men jag har aldrig sett något ur denna serie, Pomona, från rörstrand, men en dag så, kanske...

Kommentarer: 4 Etiketter: Pomona rörstrand Theresé present

U:et försvann

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 27 februari 2011 klockan 08:12,

Utmaningen del två, en bild på en favoritpryl, hm…svårt det där, när man har prylar överallt och egentligen, när man läser igenom listan över utmaningen, så skulle nog Åke platsa på varenda punkt, men det kanske blev tjatigt med en bild på honom vare gång… för er andra :-)

Nå, jag valde datorn, för här har man ändå suttit en del och hade det inte varit för den så hade jag heller aldrig bloggat och jag älskar verkligen att skriva, sen, att folk vill läsa vad jag skriver, det går över mitt huvud, men är givetvis bara roligt. Så, så här ser den stackaren ut:

U.et dammsög jag bort för tre dagar sedan, *slurp* sa det, så försvann den in i dammsugar röret och jag vet att det inte är någon idé att försöka få fast den igen, har den väl lossnat så är det bara att ge upp.

Jag sa till Åke att det är först nu, man får nytta av det fria valet man hade i skolan. Jag läste två år tyska, vilket var totalt bortkastat då jag inte ens var intresserad av språk, och sista året valde jag maskinskrivning, vilket jag nu får glädjas åt, då jag vet vart tangenterna ligger :-) åtminstone på ett ungefär, och ska knapparna försvinna nu, en efter en, så sitter man ju snart här med en dator utan bokstäver och då kan det bli kul att försöka tåta ihop något.

Jag börjar jobba först klockan tolv idag, skönt, dels hann jag träffa Theresé en kort stund igår och kanhända att hon masar sig upp innan jag ska iväg igen, dessutom är tio timmar drygt som sjutton och då känns det överkomligt med dom fem timmar det blir idag.

Min chef ville att vi skulle åka ner på en konstutställning dom har nere vid älven, där konsthögskolan håller hus. Det kan ju bli spännande med mitt lokalsinne, men jag har i alla fall diskuterat med Åke, var vi lämpligast stiger av från bussen. Problemet, egentligen, är ju att man inte vet hur det ser ut där, om man tar sig fram med rullstolen eller inte. Kan bli problematiskt om man stöter på en snöhög, att det tinat för mycket och blivit löst etc. Men men, vi får testa och se vart vi hamnar, allt brukar väl lösa sig ändå.

Nu önskar jag er en fin och lugn söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: utmaning favoritpryl Åke datorn bloggar älskar dammsugaren konstutställning rullstol

Gnek och gnäll

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 26 februari 2011 klockan 12:16,

Rullstolen gnekar och gnäller idag...(förmodligen för lite luft i hjulen), jädrans gnällpelle, säger chefen.

Sen sätter mikorn igång att tuta, och det där verkar vara piplarsson, säger jag. Grejerna har förmodligen en sämre dag idag...en gnällig, pipande sådan :-)

Men inte jag, hahahaa...

Kommentarer: 4

Prylar från amerikat

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 26 februari 2011 klockan 06:08,

Det blev en liten taco kväll igår, på Lundalogén, typisk fredags middag, sa dom, och det kan nog vara så…nu för tiden. Kom ihåg då vi gick i skolan, att typisk fredags mat var kyckling, och gärna en grillad sådan. Nu var det nog inte så ofta just vi, fick en sån hemma, det var nog hellre nåt med älgkött, och man var lätt avundsjuk på dom som fick kyckling istället.

Nu har Brälla investerat i en ny skivspelare, en i ett större format än tidigare, både jag och Åke trodde först att det var en förstärkare, men det visade sig vara fel. Den går inte att spela på, för tillfället, då strömmen inte är densamma här i Sverige som i Amerika, men det trodde han att han skulle kunna lösa på något sätt.

Efter en god middag så skulle vi trava iväg ner på klubben där, familjen Jonsson (tror jag bestämt att det var) hade dragit ihop en hel del människor för lite surr och öldrickande. Dom hade söderfrämmande, nämligen dom tidigare omskrivna, Wallbärs (läs Wallbergs) som håller på med den fruktansvärt roliga och intressanta sporten, dragracing, och dom hade haft en liten önskan om att få träffa lite folk då dom nu var här uppåt trakterna, därav den lilla träffen.

Innan vi gick iväg så skulle Brälla visa vad han fått från staterna, kolla in leksaken:

Jag har då aldrig sett en sån där bil eller vad man ska kalla det, det är ju ingen sparkbil, eftersom någon ska styra på därbak, men den var ju faktiskt lite frän. 500 dollar hade dom velat ha för den, men jag kan ju avslöja att han fick den ”något” billigare än så, det gäller att ha tumme med dom rätta människorna :-)

Sen hade han även skaffat sig en liten kylbox med Coca-Cola reklam, den var också tuff, egentligen skulle det ha följt med en typ av lunch/smörgåslåda som skulle sitta på utsidan, men det är väl som med andra äldre saker, grejer försvinner eller går sönder. Men nu har sakerna i alla fall fått göra en resa över atlanten och hamnat här, i lilla Umeå.

Näpp, färdig bloggat för den här gången, frukost står det på schemat och sedan väntar jobbet. Åke ska hämta Theresé på flyget 11.10, så henne får jag kanske se glimten av då jag kommer hem, innan hon ska iväg ut på klassträffen. Ni får ha en trevlig lördag, allihop!

ps. såg ni den lilla gliringen Åke fick...jag skrev in tiden för hämtningen av Theresé, så kanske han kommer ihåg den :-) ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Lundalogén Brälla Taco middag klubben Wallbärs familjen Jonsson öldrickande Coca-Cola kylbox

Vilket konstverk

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 februari 2011 klockan 09:02,

Mera bilder av Edgar Mueller, otroligt snygga:

Kommentarer: 4

Hej & hå!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 februari 2011 klockan 07:36,

Hej och hå, så var det fredag, och här sitter man igen. Marja Granqvist, blogg.vk.se/marja/ har en utmaning på sin blogg, som ser ut så här:

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Så jag har tänkt att ge mig på den, men inte i ett svep, utan jag tar det lite pö om pö, med start idag. Ett självporträtt, hm, inte lätt att hitta bilder på en själv då man aldrig vill vara med, men dom här har i alla fall Niccolina tagit, under semestern ifjol, och just här sitter jag utanför bussen nere i Järlåsa:

Vi hämtade dusch hörnan igår, det var bara den som hade kommit, inte handfatet som vi trodde. Jag skulle möta Åke däruppe på k-rauta, strax efter fyra, hinner precis passera Statoil på Vännäsvägen då jag kommer på att jag glömt ordern hemma. Så får jag sitta och förbanna mig själv för att jag inte kom på det en sekund tidigare, för då hade jag kunnat sno bilen där, vid Statoil, nu var jag tvungen att köra ända upp på Beijers innan jag kunde vända.

Jaja, vi fick då hem hörnan och det var ju huvudsaken. Sen ringde Brälla på kvällen och undrade om vi ville ha middag idag, fredag, på Lundalogén, och det tackade vi ja till. Det blir ju lugnt för min del i alla fall, jag jobbar imorgon och ska därför upp strax efter fem, pigg och fräsch.

Sen kommer Theresé hem imorgon, men henne hinner jag ju inte träffa många timmar. Hon ska på en klassträff imorgon kväll och jag kommer ju hem först till middagen. Sen har jag bytt bort fem arbetstimmar på söndagen så jag börjar tolv, så det blir på söndags morgonen vi kan träffas, om hon nu är uppe på benen, vill säga.

Och härmed önskar jag er alla en trivsam fredag!

Kommentarer: 2 Etiketter: utmaning Marja Granqvist självporträtt k-rauta Åke Brälla Lundalogén middag Theresé Nicco Järlåsa

En till krasch...på Näckrosvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 14:31,

Håller ni på vara less på att läsa om alla krascher nu, jag håller då på vara less att skriva om dom.

Kom från Vallmovägen och svängde in här på Näckrosvägen, efter att ha varit på Mariehem och fikat hos morsan, samt handlat på Ica hedlunda. I samma veva då jag svängt in så kommer en bil utfarandes från parkeringen, han har inte noterat att jag är där, vi ställer oss bägge två på bromsarna men det var liten idé. *Pang* lät det då jag knuffade undan honom. Det tog i fronten på bägge bilarna.

Jag körde undan och hoppade ut ur bilen. Han undrade hur det gick för cheven, ja, sa jag, förmodligen syns det nog ingenting, och det gjorde det inte heller. Men hur gick det för din stackars bil då, undrade jag. Nu råkade han ha en sån där plastig sak…hm, BMW hette den ju, i nyare årsmodell, och plasten på kofångaren höll inte. Men se tokigt (sa hon och skakade lite lätt på huvudet). Nä, sa jag, du valde fel bil att bumpa med.

Så var det med det, han trodde inte att han skulle bry sig om att göra något åt bilen, det syns ju inte så mycket på håll, tyckte han, så vi sa tack och hej.

Jag som aldrig under mina snart 26 år med körkort, har varit inblandad i någon incident med fordon, överhuvudtaget, och nu har det hänt tre gånger, varav två gånger med jag bakom ratten, och en gång som vittne och skriven för bilen som var inblandad, nåja, det gick ju bra och sedan kan jag ju passa på att höja ett varnande finger åt alla er som nu vet hur cheven ser ut, passa er eller håll er åt sidan då jag kommer, man bråkar inte med den bilen :-)

Kommentarer: 6 Etiketter: Vallmovägen Näckrosvägen Cheven BMW ratten bilen

Stand by me

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 10:06,

Varsågoda, en jättebra låt!

Kommentarer: 0 Kategorier: Låtar på Youtube

Knepig och knäpp :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 08:22,

Ponera att det skiljer 10 år mellan jag och Åke, och alla dör på sin hundraårsdag. Vi låtsas (ja så långt ifrån sanningen är jag inte :-) ) att Jag är 40 år idag och Åke 50 år. Då har han alltså kvar halva sitt liv…men jag, jag har kvar halva mitt liv plus 20 år, mm, knepigt, eller så är det bara jag som har knepiga tankar, jag vet :-)

Kommentarer: 2

Klockradio upplevelser

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 07:24,

Satt för en stund sedan och drack morgonkaffe med Åke, då satte Niccos radio igång att spela. Ja, inte av sig själv, hon hade ställt den på uppväckning till radiospelande. Då kom Åke att tänka på Tex, hans gamla kompis, som för länge länge sedan, hade investerat i en klockradio.

Första testen är ju att ställa den, och få den rätt. Han knappade in det han trodde var rätt och gick i säng. Sex på morgonen flög han upp ur sängen och trodde att han blivit invaderad av finnlänningar. Han hade lyckats ställa in klockradion på en finsk kanal och dom hade en nyhetsuppläsning.

Nästa upplevelse med den nya klockradion, rådde han kanske inte för så mycket själv, då dom som höll på med radiosändningen, hade tänk jäklas lite. Han hade gått i säng och låg och lyssnade på radion, allt efter minuterna gick så sänktes ljudet litegrann, han var där och ökade volymen för att höra vad dom pratade om, ljudet sänktes igen och så där fortsatte det, han gav upp och höll precis på slumra in, då dom gallskrek i radion, han hade tur den gången att han inte åkte på en hjärtinfarkt eller whiplash skada. Ljudvolymen var nog då, ställt in på det högsta läget.

Jag ställer numer, min mobil på ringning, då vaknar man till en liten trudelutt, med låg volym, mer behövs inte, det är nästan så man kan vakna av ljuset som kommer från mobilen då den sätter igång. Sen behöver man inte leta efter avstängnings knappen, vilket är ett elände då bägge händerna är så avdomnad att jag inte ens känner att dom sitter fast i armarna. Man behöver bara klämma åt runt mobilen så lyckas man komma åt knappen på sidan, så blir den tyst.

Imorse hade jag min sovmorgon, det syns väl? Då blev jag först väckt av Åkes klockradio, sedan satte han igång att nysa, säkert tio gånger innan han fått igång kaffepannan, och då hade jag hunnit vakna så pass att jag förstod att det inte skulle vara lönt att ligga kvar.

Idag ska jag upp på Mariehem och fika med morsan, sen ska jag träffa Åke uppe på k-rauta för nu har våran dusch hörna samt handfat, kommit. Har vi tur så har dom satt upp våtrumstapeterna idag, han som var där igår och jobbade, trodde i alla fall det. Vi får väl se när vi åker dit, med grejerna.

Avslutar dagens blogg med en bild på lilla Enya som krafsade och pep utanför Niccos dörr igår, hon ville så gärna komma in, men Nicco hade lagt på…hon hörde ingenting:

Önskar er alla en bra torsdag!

Kommentarer: 4 Etiketter: Nicco Åke Tex klockradion finnlänningar nyhetsuppläsning Enya

Leta efter killen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 februari 2011 klockan 12:19,

Här får ni klura lite innan man ser vart killen står någonstans, snacka om maskerad:

Kommentarer: 10

Osynliga mannen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 februari 2011 klockan 07:09,

Niccolina visade en kille igår, Liu från Kina, som målat sig själv så han nästan är osynlig:

Kommentarer: 2

Nedräkning, 5, 4, 3, 2, 1...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 februari 2011 klockan 05:58,

Vi hade parkerat oss i tv rums soffan, respektive fåtöljen, igår kväll och satt och strötittade på tv:n. Rätt var det är, från tomma intet, när det visas en gammal snutt av Hylands Hörna, så startar en typ av nedräkning.

Från siffran 60 och tickande nedåt. Åke undrar vad tusan det är för något och jag skrattar och säger att nu stängs tv:n av, *tjopp*, då den kommit ner till noll. Men sedan säger jag att det där måste vara något som är i själva klippet dom visar.

Fem, fyra, tre, två, ett och vid noll så gör jag en dramatiskt rörelse med handen och säger *poff*, och tror ni inte att tv:n faktiskt slocknar. Den blir svart som natten och vi får först inte ens igång den igen. Det måste alltså finnas en tidsinställd avstängning på den där apparaten, och även fast vi haft den i säkert över fem år, så har det där aldrig hänt förut. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av, brukar man j säga, här får man väl ändra på det talesättet till: Mycket ska man se innan ögonen stängs för gott…eller nåt.

Fick ett mejl från Jan B, med otroligt häftiga målningar, som gjorts på gator, dom ser så verkliga att man kan få spunk. Här kommer två av bilderna och det tog målaren Edgar Mueller, med fem assistenter, fem dagar, med tolvtimmars pass, att göra dom:

Och med dom bilderna önskar jag er en trevlig onsdag!

Kommentarer: 2 Etiketter: tv rums soffan tv:n Hylands hörna nedräkning

Jodå

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 22 februari 2011 klockan 10:09,

Ha, jag glömde ju bort att berätta att jag vann den lilla tävlingen som Helena e-lack, hade ute på sin blogg i förra veckan: blogg.vk.se/e-lack/2011/02/21/en-vinnare-211188

Så nu ska Sally få sig en ny mössa av mormor, bra va?

Kommentarer: 4

IQ kan räkna upp till hundra

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 22 februari 2011 klockan 06:08,

Vi gjorde en smörgåstårta på jobbet igår, och den blev lika spektakulär som den förra. Enligt chefen ska det vara minst 13 olika sorters saker ovanpå och inuti en smörgåstårta, så det var gurka, skinka, ost, paprika, sallad osv osv osv.

Sen tyckte hon återigen att jag skulle prova en bit, tillsammans med dom, tack tack men nej tack, sa jag, jag äter inte sjösaker, tårtan innehöll nämligen skagenröra, och det smakar enlig mig, fisk, så jag ville inte ha.

Något hon givetvis inte kunde begripa. Så jag fick ännu en gång förklara detta med fiskens vara eller inte vara, och lite roligt var det ju att jag skrivit om just detta, i söndagens blogg.

Jag tycker också att det är lustigt att så fort man säger att man inte äter fisk, då ska man genast bli bjuden på det, av någon som säger sig kunna göra så god fisk att det inte ens smakar fisk. Nähä, men varför ens idas göra fisk då, om det smakar något annat? Är inte det samma sak som om jag skulle göra en älgstek som smakar fisk, och bjuda på den till någon som hatar älgkött? Mm, skulle just tro det :-)

Det är bara att inse, vi är alla olika och med olika smaker och tycken, både vad det gäller kläder, maträtter, utseenden, heminredning etc. Och som man så brukligt då säger: Det är väl skönt att vi inte är likadana allihop, hur kul hade det varit?

Det var bastukväll igår och vi var allihop närvarande. Kerstin pratade om ett mejl som Janne fått och hon skulle be honom skicka det till mig så jag skulle få klura lite. Det var sex stycken grodor, tre bruna och tre gröna, som satt på varsin sten. Det var sju stenar, sedan skulle alla grodor byta sida och fick bara hoppa över en groda i taget. Enligt testen skulle man klara av det på mindre än tre minuter om man hade ett IQ över 50, så jag kan stolt säga att jag fixade det, men för att göra det en gång till och komma ihåg hur jag gjorde först, var inte lika lätt, men det gick till slut.

Nu ni, ska jag äta en frukost och sedan bege mig av till mitt arbete. Idag blir det ett besök på biblioteket och sedan ska arbetsterapeuten komma till chefen vid elva, så då är det bäst att vi är hemma igen. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 2 Etiketter: smörgåstårta sjösaker fisk älgstek. chefen IQ bastukväll Kerstin Janne grodor bruna gröna

Vårat hus

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 februari 2011 klockan 17:55,

Kunde inte låta bli, ännu en favorit låt från förr, Our house, med Madness:

Kommentarer: 0

Varning för...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 februari 2011 klockan 13:36,

Såg en varningsskylt om varning för snöras, igår, då vi var ute och åkte/körde bil, ja, det stämmer ju, men jag blev påmind om dessa skyltar som det brukar stå: Varning för takras på, istället. Ska man då vara rädd för att taket ska rasa ner, eller?

Sen kan jag inte heller låta bli att förundras över dessa skyltar som ställs ut på in och utfarter från bostadsområden, där det står: välkommen till fots!

Jaja, jag fattar ju vad dom menar men om du sitter i rullstol då, och inte bara det, någongång har vi stött på dessa välkommen till fotsskyltar och varit tvungen att flytta på dom, för en rullstol har inte tagit sig igenom. Vad tänkte dom då på, dom som ställde ut dom...på sig själv förstås, och inte på att vara lite förutseende.

Kommentarer: 0

Tittarstorm

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 februari 2011 klockan 06:01,

Det visades en dokumentär igår, på tv, och den handlade om naturen och vad vi gör med den. Åke tyckte att den påminde om utbildningsprogram man fick se i skolan, och det kan man ju hålla med om.

Men sa jag, aldrig någonsin kommer det väl att komma något som är så intressant så barnen idag, antingen får gå hem för att se det eller att tv:n dras in i klassummet, som det gjordes då Ingemar Stenmark skulle åka slalom.

Vilken tittarstorm det var och vilken glädje att få följa med i detta. Då kan man inte annat än tycka att det är synd att det inte är så idag, att dom går miste om sammanhållningen kring detta fenomen, och att få ha något som nästan alla, tyckte samma sak om.

Idag behövs det inte länge, dom kan kolla in eller hitta sakerna på nätet, efter skoltid, det uppskattas inte på samma sätt, vart man än vänder sig så finns det redan där. Ingenting blir längre så intressant eller spännande att man måste följa med då det händer.

Vad spelar det för roll idag, om du missar en uttagning till melodifestivalen, det är redan uttjatad innan nästan uttagning. Skidor kan du se varje dag på tv, det är bara att slå igång den. När det tävlas idag är det ingen som riktigt står ut som Ingemar gjorde, utan allt rör sig om hundradelar, skidorna ska trimmas så det tar flera timmar att preparera dom inför ett åk. Nästan som doping, den som kan mest om sina skidor, har den rätta tekniken i kurvorna, den åker också snabbast.

När det gäller musik så kan man också börja undra hur många låtar det kan göras idag som inte är plagiat? Någonstans måste det ju ta slut. Hur snabbt kan någon åka slalom, det är samma sak där, den dagen borde ju komma då ingen kan åka snabbare, men när? Eller så kommer den aldrig för det hittas hela tiden på nya regler och sätt att göra sakerna på, så man lär väl aldrig få veta hur det slutade.

Nå, nu är då en sak säker, frukostdags och sedan drar jag iväg till jobbet, det är måndag, till er som inte har koll på det. Önskar er alla en fin sådan!

Kommentarer: 2 Etiketter: Ingemar Stenmark slalom barnen skolan tv musik. Åke tittarstorm

Inget ont som inte har något gott med sig

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 februari 2011 klockan 21:10,

Den söm aller fer vill få int si sä myttjö.

Den som aldrig åker vilse får inte se så mycket

Martin Hedberg, Hoovaligen! Pedagogförlaget

Kommentarer: 0

Stålmannen, eller...nåt liknande

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 februari 2011 klockan 11:24,

Nicco hade en kompis som sov över här i går kväll, vi kunde höra genom dörren hur Nicco nynnande på låten Iron Man, av Black Sabbath, en av mina favoriter då man var i 15 års åldern. Ja, dom är inte helt fel nu heller :-)Varsågoda!

Kommentarer: 0 Etiketter: Black Sabbath Iron man

Pölsdoft utomhus, inget man dras till

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 februari 2011 klockan 08:53,

Vi åt pölsa, potatis och rödbetor till lunch, igår. Det är väl en rätt man antingen gillar (ingen älskar nog den) eller så hatar man den. Åke tyckte att det satt bra och jag höll med men sa också att det är inget man längtar efter, egentligen, det är snarare rödbetorna som är goda. Och då höll han med, skulle man känna doften av pölsa utomhus, så var det inget man drogs till, precis :-)

Niccolina vägrar i sten att ens titta på tallriken då man lagt upp maten på den, så hon slapp den rätten, som vanligt. Men varför skulle man ens tvinga någon att äta en viss sak, man äter ju inte heller själv, saker man inte gillar. Huvudsaken dom har provat på, tycker dom då fortfarande att det smakar illa så vet man ju det.

Fisk, är som bekant, något som inte kommer över trösklarna här hemma, möjligtvis i pinnform, men nu duger inte heller det till Nicco. Jag har aldrig någonsin tyckt om fisk, det spelar ingen roll hur den sett ut, på vilket sätt den serverats eller hur den har fångats, det smakar fisk, usch. Och när man var liten och morsan stod och ropade i fönstret att maten var klar, så ropade man tillbaka och frågade –Vad blir det för nåt? –FISK, svarade hon. –Jaha, men jag är inte hungrig! Och så stannade man kvar ute istället.

Ibland provade hon med att svara att det skulle man få se när man kom upp, men det lärde man sig rätt så snabbt, att det svaret betydde fisk, och då lät man bli att gå upp. Jag har kunnat sträcka mig till inlagd sill…ibland, och när Lena rört ihop sillgott, till midsommarbordet, då kan man offra sig på en klick, och kaviar, men där är det av absolut, största vikt att det inte finns en endaste liten tendens till fisksmak för i så fall åker den i soporna, jag brukar köra ett säkert kort, och det är kaviar med dillsmak, det smakar mest salt och dill.

Igår var vi på el-giganten och kollade på kylskåp, sedan upp på Mediamarkt för att ha något att jämföra med, sist till huset och kollade måtten, och ingenting stämde. Hålet den ska in i, är för litet, i alla fall med dom kylskåp vi kikat på. Vi får kolla vidare, det är ju som synd om man ska måsta ta bort ett skåp till i köket för att det misstämmer på fem centimeter.

Vi passade också på att kika lite på platt tv, och där kan vi snacka om djungel. Lcd, HD ready, full HD, usb blablabla. Fick tag i en kille som skulle förklara lite skillnader och började med att säga att det berodde på vad man skulle ha tv:n till. Ja svarade jag, om det bara ska visas Kristina Lugn på tv ( hon var på en av alla kanaler dom hade på) så kan vi nöja oss med en 14” annars kommer vi nog att gå på en 42 tummare. Vi frågade också om man köpte två tv apparater, så borde man väl få en på köpet, men där blev det stopp, däremot sa han att dom aldrig var omöjliga, litegrann kunde nog göras på slutsumman. Fint, då vet vi det.

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på men det dyker säkert upp något. Ha en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lunch pölsa rödbetor fisk Lena midsommarbordet sillgott kaviar Nicco el-giganten. Mediamarkt tv Lcd full HD HD ready

Vårtecken...???

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 februari 2011 klockan 16:11,

Fick ett mejl från en gammal kompis:

Våren är nästan här.....

Jag kan se rådjuren gå omkring i trädgården.

Ja, det är inte långt kvar nu!

Hm, vet inte om jag tyckte det såg så hoppfullt ut...än :-)

Kommentarer: 6

Mest dräpande repliken

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 februari 2011 klockan 10:49,

Att va töst kön va schvare söm dräp å bäst

Tystnad kan vara den mest dräpande repliken

Martin Hedberg, Hoovaligen! Pedagogförlaget

Kommentarer: 0

Utryckning...igen

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 februari 2011 klockan 08:34,

Det blev en ny utryckning imorse. Vaknade av ett evinnerligt tutande, ni vet, den där lastbilen med backvarnaren. Grannens brandvarnare hade inte gett sig utan tyckte det var dags att väcka upp alla i huset.

Jag klev upp, tog pallen under armen och gick över, nu fast besluten att slita ner saken, om jag inte skulle kunna vrida loss den från taket. När hon öppnar dörren kommer precis en kille uppför trappen, och grannen trodde att det var Securitas, hon hade nämligen hunnit ringa till dom, men det var det inte. Han hade precis som jag igår, funderat över vilken bil det var som lät.

Han hade klätt på sig och gått ut, för att lokalisera vart det kom ifrån, och hamnade till slut här i trappen. Alternativt så var det grannen som bor längst ner, men som ni vet är inte jag,den rätte att fråga om det, jag vet inte hur han ser ut, trots att jag träffat honom flertalet gånger.

Nå, han fick nu det eminenta uppdraget att kliva upp på pallen för att se om han kunde få ner sk-ten. Han fick precis som jag, tyst på den, men ner ville den icket. Då dök Securitas upp, och uppdraget överläts till henne. Men tji fick allihop, det slutade med att den fick slitas ner från skruven den satt i, men nere är den och utan batteri, så nu vore det väl ändå den, om man vaknar till samma ljud imorgon :-)

Vi hade ju ett personalmöte i förrgår, och våran chef skröt över oss anställda, speciellt en av tjejerna som jobbat längst utav oss, hon hade sagt till henne att hon var hennes alldeles egna guldfisk. Åhhh, sa vår handläggare, och tyckte väl att det lät sött, men jag anade nog vart det skulle barka iväg.

Jo sa chefen, hon snurrar runt härinne ett varv och sedan har hon glömt vad hon skulle göra, precis som en guldfisk i en glasskål. Sen skrattade hon och alla andra också, för den delen. Senare på kvällen så skulle jag lägga i säng henne och sedan ville hon att jag skulle byta kanal på tv:n. Jag gör det första men inte det andra, går ut från rummet och sedan ropar hon för hon är törstig, då kommer jag på att det var kanal jag skulle byta. Ha, sa jag, vi är nog lite guldfiskar allihop på det här stället, och jag får medhåll.

Önskar er alla en fin lördag, även fast det är kallt som sjutton, det är såna gånger vi får tillfälle att vara glad att vi har tak över huvudet.

Kommentarer: 0 Etiketter: brandvarnare granne Securitas trappen bil guldfisk chef

Det brann iaf inte

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 februari 2011 klockan 10:40,

Har gått runt och kikat i fönstren för att lokalisera den där lastbilen med backvarnare som aldrig tyckts ha nåt fram till slutdestinationen. Tills jag gav upp och gick ut i trapphuset, där tjöt det ännu värre.

Tog ett tag innan jag hade räknat ut ungefär vart tjutandet kom ifrån, närmaste grannen. Jag ringde på för kunna konstatera att det var hennes brandvarnare som trodde att det brann.

Hon sa att det tjutit länge men hon visste inte numret till felanmälan och själv kan hon inte ta sig dit upp. Då fick Maria rycka ut med högpallen och ta mig upp under taket, men att få den där tyst var inte det lättaste, snacka om enerverande ljud.

Men till sist infann sig lugnet och tystnaden. Hon trodde nu att det är så där det sa låta då batteriet håller på vara slut, nej sa jag, det där var en varning för brand, när batteriet håller på vara slut så ska den bara pipa till med jämna mellnrum, din varnare har förmodligen blivit knäpp...då skrattade hon och jag sa att våran varnare slet jag ner för flera år sedan då den satte igång att tjuta klockan ett på natten, utan anledning. Hahaha, har du en förklaring till det, Jan A?

Kommentarer: 2 Etiketter: grannen Maria lastbil backvarnare brandvarnare felanmälan

Skäggig värre

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 februari 2011 klockan 09:36,

Men otroligt ståtlig, om man får skryta över katten, Eloise, kortet taget på hennes och syrran Enyas födesledag:

Kommentarer: 0

Spännande gårdag

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 februari 2011 klockan 07:54,

Åke ringde vid halvtolv tiden igår och undrade vad jag gjorde. Ja, svarade jag, jag sitter här och förbereder mig mentalt för att gå ut och starta cheven, ska ju åka och besikta den, det hade han förträngt.

Kvällen innan hade vi problem med att få igång motorvärmaren och stod där ute och fipplade, till slut gick den igång, jag slängde igen dörren och tyckte att den tystnade, men Åke sa att det var för han ändrat tiden, nå, kom ut dit tjugofem minuter innan min bokade tid och inte hade motorvärmaren fungerat inte.

Nu vet ni ju, ni som följt med i min blogg, att den där bilen är väldigt speciell och ska ibland tas om hand med silkesvantar. Man får aldrig pumpa mer än två gånger på gaspedalen, då surar den ner sig och vägrar gå igång, om man fått igång den och den dör efter en halv minut…ja då har man problem.

Jag pumpade två gånger, vred på nyckel och det lät som om strömmen höll på vara slut, andra vridet och den gick igång, HA, hann jag tänka sen dog den. Jaha, det var den besiktningen det, jag trodde ju nämligen att det nu skulle vara tji att få igång den. Men efter två försök startade den upp igen men lät som en gammal traktor där den stod och durrade och hoppade. Jag skyndade mig att lägga in backen och rullade iväg, men innan dess hade jag naturligtvis suttit och pumpat på bromsen, för den är alldeles stum om den stått ute i såna där kall grader. Dessutom börjar det ticka och låta i instrumentbrädan, fråga mig inte vad det kommer ifrån, lät som en stor väckarklocka, men det sitter faktiskt inte ens en klocka i den bilen. Ja, det är som jag säger, den lever ett eget litet liv, den lilla bilen.

Kommer på besiktningen, men törs naturligtvis inte ha igång bilen då jag tycker att den har onödigt höga varv, stänger av den och håller på förfrysa mina fingrar innan skylten blinkar med vårat regnummer. Då sätter ju startmotor igång att trilskas, den bara skriker 5-6 gånger och man få skämmas lite. Kommer till slut in i hallen, stänger av den, vi byter plats och då håller inte killen på få igång den, samma visa, den skriker bara. Skönt att det är fler än jag som har problem med att starta bilen, säger jag och sedan fyller jag i att det ”bara” är startmotor som jäklas och att den ska bytas ut.

Sedan misshandlar dom bilen, knackar och lyfter och vrider, gasar så jag tror att den slukade halva tanken, innan dom ger upp och kommer och delger mig besiktnings papperet. Aha säger jag, det blir då inget stort kryss på framrutan, nejdå säger killen, men du få komma tillbaka ändå, det var några småfel. Ett positionsljus som inte funkade, ena halvljuset var bländande, lite rost på ett bromsrör och en styrled som var lite glapp…det var det. Inga allvarligare fel i alla fall.

Kommer hem och ska tvärslänga i mig lite lunch innan jag ska iväg och jobba, då kommer posten, ett mycket delikat brev från rikspolis styrelsen, som väcker min nyfikenhet, nu tänkte jag att vi skulle få veta vad straffet skulle bli från Åkes lilla fadäs med Camaron.

Jag fick fortsätta vara nyfiken till jag kom hem…det var inte det, det handlade om, Åke hade beställt en liten fotografering ute i naturen, a´2000:-, *tjitjing*, han hade kört 8 kilometer för fort, förbi en kamera, sånt händer…även den bäste :-)

Ha en fin fredag, allihop!

Kommentarer: 2 Etiketter: besiktningen motorvärmaren Åke cheven eget liv klocka surar durrade traktor startmotor fipplade rikspolis styrelsen Camaron fadäs

Villkor

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 februari 2011 klockan 10:17,

Mjölkas såklart!

Vill - kor

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok

Importerade människor

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 februari 2011 klockan 09:51,

Följande rubrik hade vk ute igår:

Våldet mot importerade fruar ökar

Och då kunde jag inte annat än börja fundera på om man verkligen säger importerade fruar??? Om man adopterar ett barn från till exempel Etiopien, säger man då att man importerat detta barn? Nä, jag tror inte det...men jag blev onekligen osäker.

Kommentarer: 2

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 februari 2011 klockan 08:50,

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.

Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.

Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.

Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.

Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.

Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig :-) Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.

Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.

Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.

Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.

Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!

Kommentarer: 0 Etiketter: Hemmets Journal 80 år telefon väninna vän släktingar psalmbok handduk Nicco Åke k-rauta vantar toalett huset "sata cheven"

Bluffakturor

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 februari 2011 klockan 10:56,

"gammbossen" ville att jag skulle lägga ut följande varning om bluffakturor:

Varning!

Det har kommit till vår kännedom att ett företag som använder vårt namn, adress till vårt kontor i Solna och vårt organisationsnummer skickar ut fakturor med vår logotyp, lokaldelen.se. Se exempel på bluffakturan nedan.

På fakturan anger de tel. numret 020-119 119 vilket är förvillande likt tel. numret till Lokaldelens Kundservice 0200-119 119.

Bankgirot som anges på fakturan och som alltså är bluff-företagets är 715-5237.

Vi vill göra dig uppmärksam på detta så att du inte av misstag betalar dessa bluffakturor.

Vi har vidtagit juridiska åtgärder för att stoppa företaget från att fortsätta missbruka vårt företagsnamn/varumärke i syfte att lura våra kunder.

Vi är tacksamma, om ni som blir utsatta för dessa fakturor, tar er tid att mejla alt. faxa in fakturan till oss då de kommer utgöra bevisunderlag i den juridiska process vi avser föra mot detta intrång.

Vi ber er gärna gå in på Svensk Handels hemsida, klicka här, och se punkt 4. ”Faktura utan någon som helst tidigare kontakt med företaget”

Med vänliga hälsningar

Lokaldelen i Sverige AB

Tel. KundService 0200-119 119 Fax 0200-110 079

e-post: kundservice@lokaldelen.se

Organisationsnummer:556109-6149

Kommentarer: 2

Hon glömde barnen...inte jag

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 februari 2011 klockan 07:38,

Läste en krönika igår, från en gammal tidning och skrattade högt. En mamma som hade ett viktigt möte på jobbet och innan dess skulle hon göra barnen klar för dagis, snurra runt i huset för att få allt klart i tid och när dom är på väg ut genom dörren så smiter grannkatten in i huset.

Första tanken hon fick var att förtränga bilden av katten och bara låsa igen dörren men då dök en annan bild upp i huvudet på henne, hur det skulle se ut då hon kom hem till ett hus med nedpinkade och sönderklösta möbler. Så hon återvände in i huset och fick genomgå en mindre kamp innan hon fått tag i katten.

Ut med katten, och in i bilen, sedan järnet till jobbet. Hon sitter försjunken i tankar och känner sig ändå rätt så nöjd, hon skulle hinna till mötet. Då hörs en röst från baksätet –Mamma, ska vi få vara på ditt jobb idag? Hon hade totalt glömt bort sina barn och då sprack hela hennes schema.

Kunde återigen känna igen det där, att vara lite disträ eller bara rent ut sagt, glömsk. Som nu, då Theresé var här och jag plockade fram varmkorv från frysen, detta skulle bli lördagens lunch. När jag sedan ska gå och värma upp den så upptäckte jag att det inte alls var varmkorv i byttan utan köttsoppa (ja jag vet Ingegerd, det är därför man ska märka upp vad man stoppar in i frysen), fick raskt ställa undan den byttan och plocka fram en annan, fylld med korv.

Nå, då var i alla fall söndagens lunch räddad, för då fixade jag köttsoppan till jag och Åke, och Theresé samt Nico skulle ha chicken nuggets och ris. När maten skulle serveras så säger jag till Åke, att köttsoppan är till oss. –Ok, svarar han och öser upp soppan på en flat tallrik. Är vi smått förvirrade eller är vi :-)

Åkte upp till morsan igår och fick mig en kaffe, sedan handlade jag lite mat på Ica, hem och ställde undan den, diskade, surfade på nätet en kvarrt och sedan var det dags att hämta Nico på skolan.

Hon hade ju tid för klippning och toning av håret, så numer har hon bara en färg i håret, det blev jättebra. Hann också med en sväng till elkedjan, där jag införskaffade en lampa som vi ska ha i det som kommer att bli vårat nya badrum, i huset. Hade hört att man inte får ha vilken lampa som helst i ett badrum, men hon som jobbade där plockade fram ett häfte och läste sig till att så länge lampan sitter med minst 60 centimeters avstånd från duschen, så kan man ha vilken lampa som helst, så då fick jag ha den som jag ville ha, fint! Så här ser den ut:

Den ska sitta längst efter väggen, då det aldrig har suttit någon lampa uppe i taket, sedan kommer det att finnas en inbyggd lampa i badrums spegeln, så då tror jag att vi kommer att klara oss. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: grannkatten krönika möte barnen fövirrad Theresé Nicco Åke varmkorv köttsoppa lunch Ica elkedjan lampa

Samlagsbilaga

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 15 februari 2011 klockan 08:18,

Läste en gammal Hemmets Journal igår och där stod följande, sanna historia under, Per Penna.

Mina föräldrar var ute på en biltur, det var varmt så dom stannade vid en affär och skulle köpa varsin läsk. Mamma skulle handla medan pappa satt kvar i bilen. Som föredetta tobakshandlare läste han av gammal vana löpsedlarna utanför affären.

-Köp en Året Runt, sa han till mor.

-Varför det?

-Ja, det kan ju vara intressant, eftersom dom har med en samlagsbilaga, denna veckan!

Mamma läste på löpsedeln och bara skakade på huvudet. Där stod: "Samlarbilaga"!

Haha, kändes skönt att läsa detta då det plötsligt gick upp för mig att jag inte är ensam om att läsa fel ibland :-)

Kommentarer: 2 Etiketter: Hemmets Journal Per Penna Året Runt

Drillade barn

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 15 februari 2011 klockan 07:44,

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:

Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:

Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.

Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall :-)

Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:

Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.

Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare

Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.

Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.

Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.

Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!

Kommentarer: 4 Etiketter: Marja Granqvist horoskop lavoaren tvilling Maria kort Theresé Nicco drillade chefen hjärtstartare

Huvudräkning

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 14 februari 2011 klockan 11:38,

Detta är vad dom på folkbokföringen håller på med, att räkna skallar :-)

Huvud - räkning

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: folkbokföringen skallar

Suveränt snygg rörelse

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 14 februari 2011 klockan 09:15,

Nicco hade en liten uppvisning igår kväll, på hur folk (speciellt jag), gör då man halkar eller tar ett snedsteg. Hon hade läst någonstans att dom flesta gjorde allt för att det egentligen skulle se ut som en suveränt, snygg och professionell karate/taekwandoo/jujutsii rörelse, eller nåt sånt. Och så är det nog i dom flesta fallen…haha, där fick jag till det, ”fallen”.

Om, eller när, någon halkar så hinner du knappt se att dom legat på backen, så har dom studsat upp igen, snabbt som sjutton och borstat av sig snön, hunnit svepa runt omgivningarna med blicken för att kolla så ingen såg dom, och sedan försvann dom i horisonten.

Jag var en gång för flera år sedan på en intervju, rörande en operation jag gjort och vi satt på stadsbiblioteket. Givetvis med en fönsterplats, och precis utanför fönstret fanns en platta som inte satt i våg med dom andra stenplattorna, det stack upp en skarv i ena hörnet. Under den tiden vi satt där så snubblade flertalet människor på den där plattan. Och tyvärr…man skrattar för det ser lustigt ut, men man skrattar ju egentligen inte åt människan ifråga, utan åt händelsen. Man kunde till slut inte annat än börja bli nervös då någon närmade sig, det hade ju kunnat sluta i rena fördärvet för någon stackare, men det gjorde det som tur var inte. Och jag gick inte, den vägen tillbaka :-)

Vi gjorde oss en sväng på Mattex antik igår, innan Theresé och Sally åkte hem till Järlåsa. Nog har han mycket saker därute men tyvärr är hans priser inte att leka med, så för vår del blev det inga affärer gjorda, inte där i alla fall. Sedan svängde vi in på Expo och där fyndade jag två draperier som jag tänkt köpa och ha till stugan, dom går i samma stil som lampan jag köpt dit upp. Det bästa var att jag totalt glömt bort mina planer på draperiet, fick syn på dom nu, och se, igår kostade dom bara 39:-/st, jämfört med ordinarie pris som var 149:-. Ett fynd, med andra ord.

Näpp, nu ska jag fixa frukost, tvätta håret, städa upp lite här och sedan ordna både lunch och sedan middag som jag kan ta med på jobbet samt bjuda min käre make Åke och dotter Niccolina på. Så här på alla hjärtans dag…typ, fast jag gör det varenda dag annars också :-)

Önskar er alla en fin måndag och hoppas ni får något extra av en beundrare, eller två, inte nödvändigtvis en sak, men kanske visad uppskattning.

Kommentarer: 4 Etiketter: taekwandoo rörelse krate Nicco operation Mattex antik Theresé Sally käre make Åke Niccolina

Fyrtioåtta elva

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 13 februari 2011 klockan 10:47,

Nicco brukar ofta säga, om det är någon som gör saker hela tiden, att dom gör det, tjugofyra sju. Ska man nu hårdra det så betyder det egentligen att man gör det från tolvslaget på natten, till klockan sju på morgonen och då är det ju inte ett helt dygn. Nå, igår var jag smått förvirrad (ja jag vet, det händer ibland). Och vi skulle in på Boom och kolla på presenter, på väg från bilen skulle jag dra till med just det där uttalandet, men jag fick inte en siffra rätt. Ja sa jag, han gör ju det fyrtioåtta elva. Och detta resulterade givetvis i en hel del trakasserier från både Niccolina och Theresé, som undrade om jag hade druckit för mycket kvällen innan.

Skulle man nästan kunna tro, då vi dessutom upptäckte en jätte konstig sak i huset, i förrgår. Vi åkte nämligen dit innan begravningen, jag skulle hämta ett par byxor som jag hade burit över tidigare. Dom kläderna låg i en påse med andra kläder, instoppad i en garderob.

Nu vet jag, att jag städat ut alla fyra garderoberna i det som kommer att bli vårat sovrum, jag har till och med skrytigt över att dom var tömda…hela rasket. Jag öppnade garderobsdörren och hela garderoben var full med handdukar, dukar, någon trä ask med garner etc. Men vad??? Och min klädpåse låg i hörnet på rummet. Fråga mig inte vad detta betyder, jag tänker inte ens sitta och luska om det, utan bara fortsätta med mitt liv och strunta högaktningsfullt i vad som försiggåtts i huset, så de så :-)

Kommentarer: 6 Etiketter: tjugofyra sju fyrtioåtta elva Nicco Boom Theresé garderob huset

Det var det, det

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 13 februari 2011 klockan 08:19,

Det var den helgen det, eller ja, den är ju inte riktigt slut än, men för att ha varit ledig sedan i onsdags, så känns det som om det bara gått en dag, men ack vad man bedrog sig. Imorgon är det vanlig arbetsvecka igen.

Vi, jag och Åke, for upp på k-rauta igår, och införskaffade kranar och blandare till huset. 8500:- gick det lös på *tjitjing*, men å andra sidan, det blir ju som till två lägenheter, så man får nog inte säga så mycket om det. Två duschblandare, två handfats blandare och två köksblandare.

Vi var som sagt var barnvakter igår, till Sally. Det gick hur bra som helst och Nicco passade upp henne hela tiden. Nicco tog fram en stor keyboard, Sally kröp in i sovrummet och hämtade sin mössa sedan låg hon och spelade på keyboarden i säkert 15-20 minuter, hon såg för rolig ut.

Sen spolade vi upp ett litet diskho bad i köket, och där satt hon och plaskade för brinnande livet. Enda gången hon faktiskt grinade, var då det var välling dags, då var inget bra, och efter tio minuter gav jag upp, bar in henne i sovrummet och vi la oss på sängen, efter två minuters snyftande och grinande så somnade hon…vad är det för sak. Men vis av erfarenhet, så vet jag också att barn kan vara mer missnöjda eller griniga, då dom har föräldrarna i närheten.

Vet ju hur mycket dom skröt över Nicco då hon var på dagis. Hon var sällan ledsen, men jädrans då hon fick syn på mig, då skulle snutten fram och hon blev småpömsig och det lät som om hon inte alls hade haft det så roligt under dagen.

Schlagerfesten hade bara varit bra, igår, alltså den som Theresé var på. Min bror är något schlager intresserad, vilket jag inte kan skryta över att jag är. Min ny chef, frågade om jag var intresserad av att följa med henne till uttagning till festivalen, jag skulle få välja mellan att åka till Luleå, Sundvall eller Stockholm, jag bad att få slippa. Men schlager sa jag, finns det något värre, huvva!!! Sen sa jag till henne att hon förmodligen tyckte att jag var knäpp, och då fick jag medhåll, hmpf… :-)

Idag vet jag inte vad det blir, det enda jag säkert vet är att Theresé och Sally åker hem i eftermiddag, så vi har en flygplans tid att passa. Önskar er en trevlig dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: k-rauta jag och Åke huset. schlager uttagning Theresé Sally Luleå Sundsvall Stockholm

Ja just ja

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 12 februari 2011 klockan 11:57,

Har ju en storebror som fyller sina modiga 47 år idag, därav schalgerfesten han anordnat, som Theresé ska gå på, medan vi är barnvakter.

Skickar ett grattis till Sivert:

Killen med den gula tröjan på sig och en rosa på skallen. Moahaha...

Kommentarer: 0 Etiketter: Sivert schlagerfest Grattis

Stor fot och lillfot

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 12 februari 2011 klockan 07:59,

När vi klädde på oss och skulle bege oss iväg till kyrkan igår, så ringde Theresé, dom hade landat här i Umeå, och nu väntade dom på att resväskorna skulle komma ut. Dom fick ta en taxi direkt till kyrkan, och där hade prästen och alla andra involverade, sagt att vi skulle vänta in henne, dom hade ändå inget annat inplanerat efter begravningen.

Dom kom fem minuter innan, in genom dörrarna, leta rätt på en toalett, ombyte för både Theresé och Sally, sedan var alla klara att sätta igång. Begravning var inte så lång och tung, vi tycker väl att man inte behöver göra den värre än den redan är. Ingen begravning är ju speciellt rolig att gå på. Efter gudstjänsten så hade vi beställt landgång och efter den blev det tårta.

En massa prat om allt möjligt, bland annat så retades Theresé med att den dagen vi flyttar till huset så kommer vi ju att vara jätte nära kyrkan, den ligger nämligen inte mer än tjugo meter från kyrkan, och det tyckte ju prästen var hur bra som helst, för då kunde vi ju börja hänga där. Mja, nu är vi ju inga givna kyrkobesökare och när sedan prästen (som förövrigt heter Maria) föreslog att hon kunde vinka då hon var där så skulle vi veta när det var dags, så sa jag att rätt var det är så börjar vi ha persiennerna nerfällda, hahaha..så ingen skulle veta att vi var hemma. Hon skrattade bara och sedan sa Staffan, Åkes kusin, att dom faktiskt hade, eller had haft, en släkting som varit kyrkovärd, så det kanske var något för Åke att ta efter.

Vi var sexton stycken där, med präst och Sally medräknade. Hela sammankomsten avslutades sedan med att prästen tyckte att vi skulle sjunga tryggare kan ingen vara. Då kunde Åke inte hålla munnen och sa, aha, är det så den heter, jag har alltid trott att den heter här kan ingen vara.

Nu var han tvungen att berätta att detta var en historia om pojken som var på söndags skolan, när pappan sedan frågade hur det hade varit så berättade pojken att prästen hade stått och berättat en massa historier och sedan sjöng vi här kan ingen vara och sen gick vi hem. Den skrattade hon gott åt och skulle lägga på minnet.

Halvfyra var allt klart och vi gick hemåt. Theresé fick det eminenta uppdraget att köpa 25 watts glödlampor med stor fot…liten lampa sa jag, men med stor fot. Dom kom hem med liten lampa och liten fot. Sedan gick Åke på affären, köp glödlampor med stor fot sa jag. Liten lampa, stor fot…eller förresten, bry dig inte om det där med liten, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är stor fot och inte mer än 25 watt.

Det gick en stund, sedan ringde han, vad var det för lampa du skulle ha? Theresé undrade om han glömt bort vad han skulle köpa, nää, sa jag, att det var glödlampor visste han, men inte om det var stor eller liten fot. Då garvade hon och tyckte det var knepigt, men du, sa jag, ni är ju faktiskt släkt, kanske därför du kom hem med liten fot, om du hade ringt så hade det blivit rätt :-)

Nu fick Nicco skulden för inköpet, dom hade stått där och funderat och då hade Nicco pekat på glödlampor på en hylla längre ner och undrat om det inte kunde vara dom som skulle köpas, och då gjorde dom det. Nå, nu har vi i alla fall 25 watts lampor som både är små med liten fot, och ett par stora med stor fot, det blev med andra en kompromiss till vad jag egentligen ville ha från början, men vad spelar det för roll, huvudsaken att dom funkar och passar till lamporna som är utan lyse.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kyrkan begravningen. prästen Theresé Sally Åke Nicco Maria watt glödlampor garvade

Katastrof...nästan

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 februari 2011 klockan 11:33,

Dom har fortfarande inte lyft från Arlanda och dämed försvann Theresé och Sallys chanser att bli upplockade av oss från flyget, dom får ta en taxi till kyrkan, om vi ännu är kvar där förstås, då dom kommer.

Kommentarer: 2

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 februari 2011 klockan 09:12,

Theresé ringde, flygkaptenen behöver en styrman, styrmannen bor i Uppsala och skulle ta tåget till Arlanda. Tåget blev inställt och en buss sattes in. Bussen krockade och nu kommer planet att bli något försenat.

Styrmannen har anlänt men nu måste dom avfrosta planet innan avgång så man får nog räkna med minst en timmes försening...om dom/vi har tur, det är bara att hoppas att dom hinner hit innan ett i alla fall.

Uppdatering: Theresé och Sally sitter nu i planet men dom kommer inte att lyfta på ännu en timme och en kvart, fråga mig inte hur dom kan säga en tid, men det är i alla fall snöstorm där.

Kommentarer: 0 Etiketter: flygkapten styrman Uppsala tåg Arlanda

Jag vill tacka televerket!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 februari 2011 klockan 08:11,

För tre dagar sedan fick Åkes pappa en återbetalning från Telia, på 288:- eller nåt sånt. Ok, även om han inte längre är i livet så är det ju pengar som ska in i dödsboet. För två dagar sedan fick han en räkning från Telia, på 350:-, och det är väl nu man kan undra varför, dom inte kunde kvitta dom första pengarna med denna räkning??? Nu försvinner dessutom 50:- i hanteringen då det är vad man får betala för att lösa in postgiro på banken, eller hur? Tack för det televerket!

Vår dator har återigen, trots rensning av virus etc., skickat ut nya skräpmejl till mina kontakter. Jag kommer dessutom inte längre åt kontakterna så jag kan ta bort eller redigera dom, usch vad irriterande. Nu fick jag en länk med ett tips från Jan A, igår, och där råddes man att bland annat byta ut lösenordet och det är nu gjort.

På windows live blablabla, fick man rådet att ladda ner deras gratis antivirus program, tänkte att jag kunde testa det men där blir man ju också varnad för att det kanske inte är säkert, då struntade jag i det. Jag har köpt ett program som är nerladdat till datorn, och det är nåt amerikanskt tjosan. Köpte det för ett år sedan.

Fick ett mejl från dom i förra veckan där det stod, väldigt finstilt, att dom nu om en vecka skulle dra 275:- från mitt kreditkort, för att få ytterligare ett år med dom. Men aldrig, jag hade då inte sett att det var något man skulle måsta betala en gång per år, så jag tackade för mig och sa upp sk-ten. Tycker inte om såna där saker då det ska dras automatiskt, det blir en helt annan sak om man först blir tillfrågad, och helst med större text så man inte missar meddelandet.

Idag är det begravning, och därför kommer Theresé och Sally upp hit om 1½ timme, ifall planen går som dom ska. Det ser ju ut att vara lite oväder söderut. Då är jag glad att vi har -20 grader idag, istället för mera snö, fy vad less man håller på att vara. Tur att det går fort då det väl sätter igång att smälta.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 2 Etiketter: telia svärfar räkning televerket återbetalning postgiro begravning Theresé Sally snö

Inkasso

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 februari 2011 klockan 08:40,

Har nyss pratat med inkasso på landstinget och se…vi sparade 160:-, för nu ska en ny faktura på ursprungsbeloppet skickas ut. Det går inte per automatik att dom få veta att en människa avlidit om dom inte dör på lasarettet. Hm, då vet vi det. Sen skickas det aldrig ut en påminnelse från landstinget, och det kan ju vara dråpligt, för posten lyckas ju, som bekant, inte alltid med att leverera brev till mottagarna.

Det lustiga i kråksången är att jag kontaktat ett inkasso företag då det gällde ett par skor jag köpt och i tron att vi var kvitt, efter en reklamation och ett byte, så lämnade jag detta ärende, vind för våg. En månad senare dyker det upp en faktura med påminnelseavgift, alltså tyckte dom från början att jag skulle ha betalat 39:-, och nu var vi uppe i 89:-.

Dum som jag var, letade jag efter ett sista datum då denna skulle vara betald, hittade ingen och tänkte, fint, då betalar jag den tillsammans med alla andra räkningar som skulle ut den 25:te i den månaden. När dagen d, var där så betalade jag allt, sedan kom posten, några timmar senare, nu med ett inkassokrav på ytterligare 160:-.

Jag kastade mig på telefonen och ringde upp och förklarade hela alltet, plus, att det inte fanns ett sista datum på räkningen, ja, svarade hon, men då stod det säkert omg. Någonstans, vilket skulle betyda omgående. Inte vad jag kunde se men är det lönt att vara påstridig då, nä. Sedan sa människan, om det har gått till inkasso så spelar det ingen roll, du kommer aldrig ifrån dom där 160:-. Ok, då var det väl himla konstigt att vi kom ifrån dom nu då, eller???

Kommentarer: 0 Etiketter: inkasso landstinget avliden faktura

Benlösa kycklingar som springer omkring

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 februari 2011 klockan 07:09,

Idag firar vi två pigga sexåringar, Enya och Eloise, våra två monster på fyra ben. Jag sa till Nicco igår, vid middagen att dom vill ha en sleep over, som födelsedags present, alltså att dom skulle få fri tillgång till hennes rum och sova över där, dom skulle få ta med sig katt toan också. Men du mamma, sa Nicco, är det inte liiite konstigt att ta med sig toaletten på en sleep over, tänk om jag skulle göra likadant om jag skulle sova över hos någon kompis. Hm…hon vill med andra ord inte ha två håriga katter på övernattning i hennes rum.

Hon berättade att Theresé skulle ta med sig filmen Alice i underlandet, så hon och Nicco skulle kunna se den i helgen, Anders var nämligen inte intresserad av att se på den…löjlig kanske han tycker att den är. Men hallå, sa jag, han kan alltså inte se på Alice men byggare Bob går bra.

Nu var det inte byggare Bob han hade sett på, tillsammans med Sally, utan stora maskiner, men jag gissar att det är en riktig barnfilm, ungefär som pekböcker eller en liten pixie bok. Nä, Anders, nu är det dags att trimmas inför framtiden, Sally kanske inte enbart, vill se på maskiner och bilar, lite rosa lull lull, bör hon också få ta del av :-)

Anders, som förövrigt tycker att bland det äckligaste som finns är att se när en grillad kyckling tas om hand. När Theresé berättade detta, för säkert över två år sedan, då hon precis stod och rensade en kyckling, så undrade jag hur han trodde att kycklingbitarna i affären hade hamnat där då, om ingen hade stått och rensat dom. Skulle det finnas en avel där kycklingarna föddes direkt som filé bitar, benlösa och fina. Hahaa…nä, jag ska inte vara taskig, vi har alla våra lustigheter och hyss för oss, kommer ihåg själv hur svårt det var att lära sig att skala en räka, det var fruktansvärt äckligt i början, bara en sån sak att ta av huvudet på dom, usch.

Idag ska jag ringa till västerbottens läns landsting och fråga hur dom håller sig uppdaterade. Svärfar fick nämligen ett inkassokrav igår, med ett pålägg av 160 kronor. En räkning som han förmodligen, om han ens har fått den, skulle ha kommit då han låg inlagd i början av november. Vad jag tycker är fel är, nummer ett, adressera inte räkningar oh dylikt till en människa som inte finns längre, skriv isf till dödsboet och sedan namn. Nummer två, varför kan dom inte köra en liten koll på människan ifråga, innan dom skickar ut kravet, det har inte kommit någon påminnelse överhuvudtaget, så länge vi har haft hand om posten och räkningarna. Dåligt!!! Nummer tre, samkör dom inte sina register på något sätt, lasarettet borde väl vara det första placet som vet vilka som lever och inte. Jaja, vi ska betala och se glada ut, men jag ska fortfarande fråga hur det kan vara så dåligt skött.

Ska ut och gå idag och sedan ska jag åka upp till morsan på en kaffe. Ett besök på obs för att fylla på lite livsmedel och sedan får vi se, kanske skulle ha städat lite mer, vi får ju kändisar (inte främmande eller bekantingar) på besök i helgen. Då Sally och Theresé kommer upp. Ni får ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise sexåringar håriga monster Nicco sleep over katt lådan toaletten kycklingar Sally Anders maskiner Alice i underlandet pixie bok pek bok register räkning inkasso

Helvte/ fn

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 februari 2011 klockan 11:18,

Fick ett sms från min käre make, Åke, innehållandes en rolig historia som ni nu kommer att få ta del av.

En sex åring och en fyra åring sitter på övervåningen. Sex åringen säger ”vet du, jag tror att det är dags för oss att börja svära”. Fyra åringen håller med. Sex åringen säger ”när vi går ner och äter frukost tänker jag säga något med helvete och du kan säga nåt med fan”.

Fyra åringen håller med.

När modern kommer och frågar sex åringen vad han vill ha till frukost svarar han ”men för helvete morsan, du vet att jag vill ha havrefras och mjölk”.

*SMACK*! Han flyger ut ur stolen, ner på golvet och sedan upp på övervåningen, gråtandes medan hans mor slår honom i rumpan för varje steg han tar.

Hon går sedan ner igen, tittar strängt på fyra åringen och frågar honom ”Nå, vad vill DU ha till frukost, unge man?”

”Jag vet inte, men du kan ge dig fan på att det inte är Havrefras!

Kommentarer: 0 Etiketter: käre make Åke havrefras sex åring fyra åring fan helvete

En lärdom

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 februari 2011 klockan 09:28,

När man vejt nalta hörre hä jer å leva, ha mesta tin rönne unna.

Då man lärt sig något om livet har det mesta av det gått.

Hoovaligen! Martin Hedberg Pedagogförlaget

Kommentarer: 0

Småbarns fasoner

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 februari 2011 klockan 07:51,

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.

Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.

Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord :-)

Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.

Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.

Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.

Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.

Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt :-)

Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: småbarns fasoner jobbet kaka julafton moster Elsie Vivan glasyr Emil i Lönneberga Anton sockerdricka hundan Allan Edwall frukost

Ekologi

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 08 februari 2011 klockan 17:38,

En sovplats någonstans i en ekande dal, eller i ett tomt rum :-)

Eko - logi

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok

En svår nöt att knäcka

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 08 februari 2011 klockan 05:48,

Jag har ju berättat om min alltmer utbredda trötthet på kvällarna, och det här med att läsa är ju nästan tji. Numer är jag inne på att läsa Fantomen, en tidning vi alltid läste förut, jag och Åke, för kanske en femton år sedan.

Deckarnöten som vanligtvis brukar vara ett givet inslag i tidningen, är något jag kan tycka om, men man vill ju helst att dom ska vara åtminstone lite halvsvåra så man får ligga och grubbla lite. För några kvällar sedan så fick jag göra det, det hela slutade med att jag fick lov att kolla in svaret, och där stod följande: Ingen kunde direkt knytas till mordet…blablabla och därför ligger fallet fortfarande olöst.

Nämen hallå, vad var det för deckarnöt? Skulle man skriva såna där och skicka in så fick man ju aldrig något svar, hel korkat!

I en annan tidning kunde man på framsidan läsa om en Fantomen joggingdress som dom föreslog att man skulle köpa som julklapp, jag fick genast en bild för mitt inre och såg hur både pojkar och äldre herrar sprang omkring i Fantomen dräkten, för det var precis hur jag trodde att den skulle se ut, Fantomens joggingdress.

Jag var givetvis tvungen att slå upp sidan för att få, vad jag trodde, ett gott skratt, men det var ingen Fantomen dräkt, det var en vanlig dress med texten Fantomen, på byxan och tröjan. Hm, inte ens det fick man ha roligt åt :-)

Vi blev uppringda av Brälla igår kväll som undrade om vi skulle komma förbi och få oss en kopp kaffe, Lena hade fyllt år i förra veckan men då jobbade jag och hans bror hade tydligen glömt bort det så dom skulle h ett litet firande igår istället.

Vi blev fler än så, där var Peter med fru Anna och deras son, vi förstås, sedan dök Martin, fru Gunilla och deras två hundar upp samt Micke Lund med hund. Så vi blev några stycken runt bordet. Efter gott fika och en hel del prat så följde Brälla, Lena och deras hund, Tova, med oss över till huset, för att kolla in vad som hänt under dom sista dagarna, det är ganska så rörigt där, just nu, och vi är så glada över att slippa bo där mitt i smeten. Men det kommer att bli så bra…till slut.

Jobbar idag och sedan får jag en längre ledighet, så skönt. Jag är då hemma till måndag klockan två, vilket lyx! Theresé och Sally kommer hem på fredag, då är det begravning och på lördag ska vi tydligen få prova på att vara barnvakt, då Theresé har tänkt gå på en liten schlagerfest som min storebror anordnat i samband med hans födelsedag. Det går säkert bra.

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 2 Etiketter: Fantomen deckarnöt Brälla Lena hund Martin Peter Anna Gunilla Micke Lund huset Tova Theresé Sally

Bakpulver

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 februari 2011 klockan 12:18,

Något för baken, borde gå under babypuder då :-)

Bak - pulver

Kommentarer: 2 Kategorier: Marias ordbok

Lugn söndag, nästan iaf

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 februari 2011 klockan 06:05,

Det blev en relativt lugn dag igår, vi var ut och skulle starta upp Cheven, men batteriet hade tagit stryk så det blev till att gå och hämta Mazdan, sen kom Åke på att kablarna inte skulle räcka så vi åkte tillbaka till huset och hämtade ett batteri, sen var det bara att stå och gnugga. Tydligen låg choken på och den hade surat ner sig. Men när den äntligen gick igång så var problemen ur vägen.

Vi tog en liten rundvandring i huset och jag tog en massa bilder. Måste ju dokumentera detta bygge så vi kommer ihåg hur det en gång såg ut, i all röra. Åke har tagit bort en garderob som stått i hörnet på det som kommer att bli vårat tv rum. Bakom garderoben gömde sig en gammal tapet:

Theresé! Visst påminner den lite om lampan du tipsade om?

På övervåningen, i det som kommer att bli Niccos filmrum samt gästrum då vi får ”bekantingar” på besök, så finns idag denna rysliga tapet:

Han som ska tapetsera tyckte det var synd att ta bort den, han gick och strök över väggen och sa flera gånger, nä, ha kvar den här tapeten…bara som fond då. Näpp, svarade jag, du får väl klösa ner tapeten, rulla ihop och ta hem den då, men här ska den inte sitta. Visst kanske den hade passat som fond, i ett annat rum, kanske där vi ska ha matsalsmöblerna, men nu sitter den inte där, och Nicco har redan sett ut sina värsting tapeter som hon vill ha i det där rummet.

Idag är det jobb, sedan ska jag lämna uppslagsböckerna till ”gammbossen”, som ville ha dom, och ikväll ska det vara bastukväll, men jag vet inte hur många som kommer att vara där. Kerstin ska i alla fall hoppa den här gången. Jag får väl ringa en av grannarna när jag kommer hem, så jag vet vad som gäller. Önskar er en trivsam måndag!

Kommentarer: 8 Etiketter: Cheven Åke Mazdan startkablarna surat ner sig huset tapeter Nicco filmrum "gammbossen" bastukväll grannar

Vit vecka

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 12:08,

Hm, varför säger man att man ska ta en vit vecka?

Mig veterligen säger man så för att man vill vara nykter, men...

Det finns vitt vin, brännvin är också vitt, kokain har samma färg eller syftar man på mjölk?

Om man festar, har man en svart vecka då, eller säger man röd, för att syfta på rött vin, gul vecka om man är sugen på öl, brun om det handlar om whiskey, nä, jag vet då inte.

Nu ska jag bry min hjärna om andra saker, såsom vad vi ska ta till lunch, till exempel :-)

Kommentarer: 4

Marjas utmaning

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 11:23,

1) VAD JOBBAR DU MED?

Som personlig assistent

2) HAR DU BARN?

Ja, två döttrar, Theresé som är 25 år och själv är mamma, samt Niccolina som bli tretton år om en månad.

3) FAVORITMAT?

Hm, det beror lite på vad man är sugen på för stunden. Älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärsgelé, är inte så pjåkigt.

4) VILKA KÄNDISAR HAR DU TRÄFFAT ?

Lasse Berghagen, Kee Marcello, sen vet jag ingen mer, förutom när jag själv försökte ringa till någon utav bandmedlemmarna i ABBA, men det var ju inte dom som höll på med fiskbullarna :-) Så det bidde ingen kontakt där inte.

5) HAR DU NÅGRA EGENHETER (som folk kan höja på ögonbrynet åt )

Om det är en egenhet, vet jag inte, men jag vet att vissa människor nog kan höja på ögonbrynen och tycka att jag är högfärdig, då jag inte hälsar på dom, men som ansiktsblind, så kommer jag verkligen inte ihåg hur människor ser ut. Däremot kan jag vara en j-kel på detaljer.

6) HAR DU NÅGRA FOBIER?

Japp…fjärilar, dom små läskiga krypen som flaxar helt okontrollerat i luften, *flärp flärp*, huvva, jag ryser av bara tanken på dom.

7) HAR DU NÅGOT SMULTRONSTÄLLE DU GÄRNA ÅKER TILL ?

Alla ställen jag åker till, med familjen, är smultronställen. Men för att nämna några: Järlåsa (där det verkligen finns hur mycket smultron som helst i dikena), Matträsk, Kubbe och Fällfors (då det är dragracing på gång) och stugan i Lainjaure( Malå)

8)HAR DU GJORT BORT DIG REJÄLT NÅGON GÅNG?

Massor med gånger :-) En av alla gånger var ju när jag slet upp en låst dörr hos barnmorskan och höll på skrämma livet ur henne då jag satt i väntrummet då hon kom. Hon undrade hur fasen jag kunde sitta där, dörren in var ju låst. Aha svarade jag, det var därför dörren var trög så förbaskat, men jag slet upp den i alla fall, i tron om att det faktiskt var öppet.

9) HAR DU HUSDJUR?

Oja, två norska skogskatter, som själv tror att dom är getter, då dom äter allt möjligt och omöjligt, förutom mat.

10) FAVORIT PROGRAM PÅ TV

Amerikas funniest home videos

11) FAVORIT FILM

Oj, den var svår…psykopaten vet jag att jag tyckte var lite lagom läskig.

12) FAVORITLÅT
Har många favoritlåtar, vad man lyssnar på beror ofta på hur man känner sig, men en av dom är Cue, med låten Burnin´ (inte kossan Bernie, som vi sa till Nicco att han sjöng, då hon var liten)

Kommentarer: 2

Ångorna ligger tät :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 09:20,

När vi skulle ut igår så startade inte Cheven, men se konstigt. Så vi fick gå och ta den andra bilen, fördelen med att ha fler än en bil, med andra ord. Men Åke ska väl köra och sätta cheven på laddning idag så jag tar mig på jobbet imorgon bitti.

Vi åkte på k-rauta och valde ut toastolar, handfat och duschvägg samt dusch kabin. Det kommer att bli mycket fint då allt är klart. Jag skulle provstänga locket på toan som jag redan bestämt att vi skulle ha, för att höra ljudet då den small igen…men det kom aldrig, hehe, det är ett tyststängande lock, precis som det finns lådor som inte kan smälla igen utan, den sista centimetern, stannar den upp och glider den sista biten. Coolt!

Sedan åkte vi på kupan men några stolar hade dom inte kvar, som vi skulle ha velat haft, men såna kan nog dyka upp då man minst anar det, på någon antikaffär eller loppis.

Så var det middag hos Kerstin, på plan två. Jan A och Ingegerd var redan där och kvällen började med en mexikansk drink, innehållandes is, socker, lime och andra hemliga ingredienser, och god var den. Likaledes middagen som hon bjöd på, den föll alla på läppen, det var en potatisgratäng och en låda med lövbiff, broccoli och andra godsaker. Sedan plockades whiskeyn fram.

Först var det en tjärsmakande whiskey och sedan en gammal fin lagrad whiskey som skulle insupas med en skvätt vatten. Och ja Theresé, jag får nog böja mig för dina tidigare påståenden. Det finns whiskey som smakar bra, och jag förstår att det finns en viss tjusning i att smaka på olika sorter. Jag har nog tyckt att det mest smakat och luktat kräkmedel, och det kanske det har, vem vet, det kan ju ha varit billigare sorter som serverats. Men så är det ju också som alla vet, en smaksak.

Sedan blev det bildvisning från en del av deras utlandsresor och medan Jan B berättade om bilderna så körde Jan A med lite ljudeffekter. Åke hade gett upp och gått hem, han kände sig lite sliten, men det är inte så konstigt, han har haft det fullt upp i veckan, med både jobb på dagen och jobb på kvällarna, med huset. Det blev i alla fall en trevlig kväll med mycket skratt och prat, och vi ser redan fram emot nästa gång…och det kommer helt sannolikt att bli en kväll, någon gång, närmare jul :-)

Önskar er alla en fin söndag, jag kommer nog att ta det lite lugnt ett tag, känns som om det ligger lite whiskey ångor i luften här, och hur kan det komma sig?

Kommentarer: 2 Etiketter: Cheven k-rauta toastolar kupan stolar middag Kerstin Jan B Jan A Ingegerd Åke drink whiskey smaksak

Promenaden inställld

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 00:46,

Det blir ingen promenad imorgon bitti...(läs idag) har nyss kommit hem, och är det så illa att man sitter och tittar med enbart ett öga, så är det obra. Med andra ord har nog alkoholintaget varit liiite större än beräknat och av den anledningen tar man en vilodag...efter denna.

Jag vet också...by fact, att jag inte var ensam om att sitta med bara ett öga öppet (inga namn nämnda) så nu säger jag go´natt! .-)

Kommentarer: 0

Dumhejtren

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 februari 2011 klockan 14:48,

Dumhejta kön sträck sä hörre langt söm helst

Dumheten tycks inte ha några begränsningar

Hoovaligen! Martin Hedberg Pedagogförlaget

Kommentarer: 0

Is skulptur

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 februari 2011 klockan 10:19,

Passade på att ta ett kort igår, under vår promenad, detta är baksidan på Preem, ser ut som om stupröret är överbelastat:

Kommentarer: 0 Etiketter: Preem stupröret

Tårta på Sveriges National Museum

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 februari 2011 klockan 08:51,

Jag såg två regnbågs pelare igår, försökte mig på att fota en av dom, inifrån lägenheten men färgerna gör sig inte någon rättvisa. Pelare skriver jag då dom stack iväg rakt upp i himlen utan någon böj på dom, såg lite konstigt ut. Sen skulle jag visa Kerstin vad jag pratade om men då sågs dom inte till förrän vi hade gjort vår runda, då dök dom plötsligt upp igen.

Ganska lugnt på jobbet igår och det kan behövas såna dagar också, min hjärna tycks inte fungera riktigt som den brukar och jag säger konstiga saker och jag kan till och med utläsa fel saker på texter, tyckte till exempel att det stod biltema på baksidan av Chefens elrullstol, vilket absolut inte stämde, sedan visade dom en bild på tv där det stod National Museum, och jag sa genast till Åke, aha, det är där Helge har sin tårta.

Jamen tjena, vadå för tårta. Helge är Åkes farbror, och han är konstnär. Egentligen heter han då Jean Ragnar och när han var tolv år, fick han en tavla utställd på Sveriges National Museum, vilket är en mindre bedrift.

I huset finns det nu hur många tavlor som helst, målade av honom. Och jag vet inte riktigt vart vi ska lägga allihop, eller hänga. Jag vill inte ha så många tavlor uppe på samma gång så jag tror att vi får byta ut dom vartefter man vill ha lite förändring. Vi har burit upp allihop på övervåningen i väntan på att allt ska bli klart.

Idag ska vi ut och kolla på toastolar, handfat och sånt där man har på toaletten, sen kanske vi åker en sväng på kupan, en av dom som kom och hämtade möblerna tipsade nämligen om att dom hade exakt likadana stolar som fanns i huset, och dom är jättesköna att sitta på, och vi har bara två stycken, så har vi tur så….

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Janne på middag, tillsammans med ett annat par grannar, ska bli mycket trevligt. Ja, egentligen så kanske man skulle skriva att det är till Kerstin vi ska, hon och Janne bor nämligen inte tillsammans men dom bor i samma uppgång och dom polar ihop…typ :-)

Och med dom orden och en bild på världens gulligaste barnbarn (ja jag vet, det är lite jäv) så önskar jag er en trivsam lördag.

Ps. tur att det finns rättstavning i word, ni skulle se hur det lyser rött hela tiden då jag skriver, jag byter ut bokstäver huller om buller och ingen ”normal” människa skulle kunna läsa vad jag skrivit, hehe, kanske kommit på ett nytt språk ds.

Kommentarer: 4 Etiketter: Jean Ragnar farbror Kerstin pelare barnbarn grannar Janne middag

Fast riktigt så lite hade jag...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 februari 2011 klockan 18:29,

Inte hade jag så lite att göra inatt att jag skickade ut en länk till en viagra sida till alla mina kontakter, nä, det klarade vår dator av att göra alldeles av sig själv.

Jag ber så mycket om ursäkt till alla som fick mejlet, jag vet att min gammgamm chef fick ett, han svarade imorse och skrev att riktigt så illa var det inte med honom, och en kusin jag inte träffat på över ett år, skrev några rader, samt nu, gammbossen, hon trodde att jag hade haft lite att göra inatt.

Haha, nja, så illa var det inte, men mer illa är det att jag nu, bestämde mig för att sortera bort en massa mejlkadresser som jag faktiskt inte använder, så ska i alla fall dom få slippa såna där knepiga mejl, men...hur än jag gör så står det bara att ett fel har inträffar och jag ska meddela microsoft, när jag så klickar på den knappen står det bara att det inte gick.

Vad göra?

Kommentarer: 6 Etiketter: viagra mejl gammgammbossen gammbossen

Lite att göra, just nu

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 februari 2011 klockan 18:01,

Läste precis om reklamskyltarna dom tydligen har i en affär uppe i Lycksele, för att locka till köp. Här kommer några egna exempel:

Hotta upp frukostvattnet, tillsätt havregryn

Såsa till köttbullarna

Smeta till någon med en plätta

Burnout sås med chilikryddad entrecoté

Kommentarer: 0

Man kan int´lyckas alltjämnt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 februari 2011 klockan 07:33,

Jag och chefen var ner på stan i förrgår, vi skulle köpa gipspluggar så en hatthylla kunde hängas upp. Det händer nu en del hemma hos henne när hon nu fått nya golv och bänkskivor, en liten rockad på möbler och dylikt.

Golven blev förövrigt väldigt fina i hall och kök, men jag vet inte om jag tycker att hatthyllan matchar in i övriga möblemanget:

Han som skulle hänga upp hatthyllan (inga namn nämns här inte) gjorde ett litet litet misstag, han använde sig av ett par gamla skruvhål, satte dit expanderpluggen och skulle sedan upp med hyllan. Men se, det gick inte, hålen misstämde på en centimeter. Det absolut roligaste är ju att man fick bevisat för sig att vi inte är dom enda på jordklotet som det ibland bara går åt pipsvängen för.

Men men, hyllan kan hålla en jacka åtminstone :-)

Det var torsdagskväll igår, vilket i den här familjen innebär en kopp varm choklad på kvällskanten. Jag och Nicco satt och pratade om lördagspengen man hade som barn och hur man köpte godiset, ni vet…-åsså tar jag blandat för resten!

Jag hade vid sjuårsåldern, fått en höjning av pengen, från två kronor till fem kronor i lördagspeng. Påsen blev verkligen överfull med godis men samtidigt var dom ju inte riktigt så stora som dom är idag, påsarna alltså.

Jag kommer ihåg att jag var så sugen på att köpa en marängcup från glassbilen, och nu snackar vi inte om nå små fjuttiga plastbyttor med glass, jag vet att marängcupen, på den tiden var betydligt större än som dom ser ut idag. Nå, den kostade i alla fall, fem modiga kronor och mina föräldrar tyckte att det var för dyrt. Så jag tog helt sonika min lördagspeng och köpte en alldeles egen marängcup för den, jojo, det var en investering det. Inget godis blev det den lördagen, men väl glass i stora lass.

En annan gång satsade jag hela pengen på enbart bugg, gissa om jag var less på tuggummin efter den helgen. Man nöjde sig ju inte heller med att tugga på ett åt gången, nä, man skulle också testa vad det blev för konstiga smaker om man blandade några stycken.

Varför vi ens kom in på detta om glass, var för att dom igår stod på Ålidhem centrum och bjöd på smakprov av den superdyra glassen Ben och Jerry (haha, jag sa fel till Nicco, jag trodde att den hette Tom & Jerry), jag tycker att det är vansinnigt att betala femtio kronor för en liten behållare med denna så kallade glass, för hur mycket glass det är i den, ska vara osagt, den innehåller ju kakdeg, chokladbitar och gu´vet allt. Att den ska vara god, säger jag inget om, utan det är priset jag opponerar mig emot.

Nåja, man gör ju som man vill, och man prioriterar också saker, precis som man själv behagar. Som sagt, min marängcup som jag köpte, var inte heller speciellt billig på den tiden, om man nu skulle jämföra.

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Kommentarer: 4 Etiketter: chefen hatthyllan kök hall golv marängcup lördagspeng Ben & Jerry glass

Bidrag...igen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 februari 2011 klockan 19:24,

Maskerat bi (drönare) som vill vara drottning

Bi - drag (queen)

Moahaha

Kommentarer: 2 Kategorier: Marias ordbok

Bidrag

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 februari 2011 klockan 16:54,

Här kan man snacka om surr i kupan, värsta draget då alla bin, flaxar med sina vingar...hehe.

Bi - drag

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok

Mitt bidrag vann...men

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 februari 2011 klockan 07:48,

Det blev jättefina golv i kök och hall, hos chefen, och nu kommer dom imorgon och gör hennes sovrum. Det var ju egentligen meningen att dom skulle komma idag men det flyttades fram en dag, vilket var tur, det är ganska så knökfullt hemma hos henne nu, i tv rummet.

Man ska nämligen inte bara flytta alla möbler utan i hennes lägenhet finns det inga lister under garderoberna så därför måste även dom tömmas så han kan lägga in mattan där också. Vet inte om det har med handikappsanpassningen att göra, är det ingen list där så kan man om inte annat, dra ut sakerna som står därinne, om man nu inte kan lyfta ut dom.

Stor rubrik idag i vk, om sexistiska skoltröjor och kan ju inte annat än länka till vad jag skrev om tidigare i år, om mitt lilla skoltröjetryck, och det var egentligen inget sexistiskt över det bidraget (förutom fingret som kan uppfattas som stötande) och även fast mitt bidrag vann, så inte fick det bli någon skoltröja av det ändå. Så lite förändringar har det nog blivit genom åren.

blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2010/04/23/brantis-is-best-fuck-the-rest-167840

Trycken dom nu visade, skulle inte jag vilja att Nicco, en dag skulle ha på deras skoltröja, seriöst. Nog finns det andra saker man kan trycka upp, men som en del också har kommenterat till artikeln på vk, så vet vi ju alla att inte används dom där tröjorna så flitigt. Ingen vill springa runt med en tröja som det står klass 9A på, eller vad nu klassen kan heta.

Önskar er en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skoltröjor tryck bidrag länk

Ligger nåt i det :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 februari 2011 klockan 08:54,

Måång hadd ä bätter för i väla, når dem hadd ä sämmer.

Hovvaligen! Martin Hedberg Pedagogförlaget

Kommentarer: 0

En flammande bägare

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 februari 2011 klockan 07:39,

Glömde tala om att när prästen var här, i måndags, så hade jag tänt lite ljus, bland annat ett med sån här ljusgelé, eller vad man kallar det. Ett fint, stort glas med röd massa i och små hjärtan.

Vi satt där i tv rummet och pratade som mest då Åke frågar om ljuset därute i hallen ska brinna på det där sättet. Jag och Nico var först uppe på benen och insåg med en gång att det inte var så det skulle se ut. Detta påminde mer om en flammande bägare eller marschall om så önskas. Geléet hade också tagit eld. Var det nå så typiskt, eller? Och ändå köpte inte prästen detta om att vi skulle vara hemsökta :-)

Var upp på Mariehem igår och fikade hos morsan, sedan blev det ett bankbesök, där jag ordnade så vi får tillgång till lite pengar så vi kan sätta igång att tapetsera och allt som ska göras i huset. Ett mycket trevligt besök med små, angenäma problem. Inget att orda om där, inte.

Sedan var jag och Åke i huset, från klockan fem till halvtio, då hade vi jobbat nog för dagen. Men vi fick göra en hel del och nu känns det som om det händer saker. Dom som ska jobba med huset kom också dit och räknade våder, och det ena med det andra.

Jo, och så har Åke blivit av med sin Volvo 480, det kommer en kille ikväll och hämtar den, så var det ett bekymmer mindre. Åke hade tänkt köra den på skroten i måndags men då hörde den här killen av sig och nu har dom kommit överens om hämtning, pris, m.m.

Idag jobbar jag, i vanlig ordning, men jag har eftermiddags/kvällspasset, och börjar först klockan två, så vi hinner gå på vår sedvanliga promenad. Ska nu bli spännande att se om chefen fått sitt nya golv i kök och hall, imorgon ska ju hennes sovrum göras.

Nä, nu ska jag se vad man kan fixa sig för frukost, önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: ljus prästen Åke Nicco flammande bägare marschall Volvo 480 skroten huset bankbesök Mariehem morsan chefen

Bra sagt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 februari 2011 klockan 10:31,

Hä söns int utapå dä hörre du jer innaför.

Hovvaligen! Martin Hedberg Pedagogförlaget

Kommentarer: 1

"gammbossen" googlade

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 februari 2011 klockan 08:39,

Tyckte att det var lite roligt då "gammbossen" ringde upp och undrade om vi hade kvar uppslagsböckerna, hon ville jättegärna ha dom.

Nu vet jag att hon sällan läser min blogg så jag frågade hur hon kunde veta att vi hade böcker vi ville bli av med, och då skrattade hon och sa, ja det var inte för att jag läste din blogg, jag skulle googla på jaktlicens och skrev jaktlicens i västerbotten, dom två första träffarna var din blogg.

Haha, ja och då tyckte hon att det var ett litet omen, så hon gick in och läste bloggen, scrollade ner en bit och se...där var böckerna.

Kommentarer: 0 Etiketter: jaktlicens "gammbossen" scrollade bloggen uppslagsböckena

Prästen fick en munk

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 februari 2011 klockan 07:09,

Kupan kom och tog alla möbler vi ställt fram i huset, bra, då får vi lite mer plats att vara på och det blir lite mer överskådligt. Dammsugaren startade när jag kom hem igen så det är tydligen inte bara människor som kan drabbas av utmattnings syndrom, utan även hushållsapparater :-)

På väg hem från huset gick jag in och köpte lite fikabröd, prästen skulle ju komma efter middagen och berätta lite om vad som kommer att hända under gudstjänsten (begravningen av svärfar), och jag tänkte att lite kaffe med tilltugg, kanske skulle passa.

När vi ätit middag så visade jag Nicco, vad vi skulle bjuda på till kaffet…Nicco tittade på påsen och sedan sa hon –Munkar…ska du bjuda prästen på munkar??? Det lät som om hon tyckte det var opassligt, och jag ska villigt erkänna att jag hade inte en enda tanke på vad själva fikabrödet hette. Nå, inte kan ju det spela någon roll.

Men då hon nu sa så, så började jag fundera på vad jag skulle servera kaffet i, vi har ju burit över alla ”vanliga koppar till huset, så jag öppnade skåpet och allt jag såg var döskallekoppar, hm…men då jag sa det till Nicco så såg hon, längst upp i skåpet, några kvarglömda koppar, så det fick bli dom, som ställdes fram på bordet. Man vet ju aldrig vad olika människor tycker och tänker, och man kanske ska hålla sig lite neutral till att börja med.

När det sedan var kaffedags så kunde jag ju inte låta bli att säga vad Nicco sagt om munkarna till en präst, då skrattade hon högt och sa, ja men nunnorna kanske var slut, så det fick bli munkar. Och inte var hon nå eljest, mot för alla andra, en helt vanlig människa med humor, och glimten i ögat. Åke visade henne till och med skelettet på toaletten, innan hon gick och då skrattade hon ännu högre och sa att det där hade hon då aldrig sett förut, en döing på toan.

By the way, så hann vi också visa henne urnan, och hon trodde nog att det faktiskt kunde vara en sådan, och apropå att gräva ner den i någons blomrabatt, med risken att all grönska blir svart, så tyckte hon att man kunde lägga in urnan i kyrkomuren, tydligen något man gjorde med små barn som var ovälsignade (rätta mig om jag har fel).

Det var den dagen, i stort, idag är en ny sådan och säkert med nya utmaningar. Jag ska ut med Kerstin, det vet jag, sedan upp på Mariehem och dricka kaffe med morsan, det vet jag också, ett bankbesök klockan två men sen…är allt ett oskrivet blad. Nä, nu ljög jag, vi ska också träffa dom ska jobba med huset, kvart över fem ikväll, för att säga vilka tapeter som ska upp vart, och vem som köper vad…typ, men sen, så vet jag inget mer. Önskar er alla en bra tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kupan huset möbler prästen fikabröd kaffe middag Nicco skelettet urnan kyrkomuren begravning gudstjänst Mariehem morsan

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se