Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från maj 2011

Pripps, Norrlands, Heiniken???

Gubböle (en liten by utanför Umeå, för er som inte visste)

Undrar just vilken ölsort som passar gubbarna bäst?

Gubb - öle

 

En ratad bil

Passerade en bilfirma då vi kom hem från Malå i söndags, jag hann skymta regnumret på en av bilarna som var till salu...RAT + *tre siffror*

Hm, jag skulle nog genast bli tveksam till att köpa den bilen.

Pappersrulle, jodå

Fick ett mejl från Theresé, ett tips på en knäpp hemsida, där fanns bland annat denna...pappersrulle:

Vilken grej va? Äsch...ni kan få länken till sidan så får ni kolla in den själv.

www.museumofunintendeduse.com/

Veterinär besöket

 

Första veterinären jag ringde till hade en telefontid som jag redan missat, tycker att det är lite knepigt, för vad är det som säger att ett djur behöver hjälp under just den timmen? Nå, nästa som jag ringde var där dom tar in akut…dom hade tid på fredag. Sen hittade jag en annan veterinär, även dom i Vännäs och dom hade dropp – in, mellan 18-20, egentligen för vaccinering och enklare saker men dom kunde titta på Eloise, så vi åkte dit efter middagen.
 
Det var den ”gamla” skadan som spökade, hon har alltså gjort illa sig i knäet. Jag frågade, då jag ringde, om det kunde vara så att hon är försvagad där, då det kom på samma ställe och det var inte helt otroligt. Veterinären sa att det kan vara artros, och i värsta fall…om hon inte blir bättre och när inte medicinering hjälper längre, så kan man amputera benet. Låter grymt men hon sa att katter var ett av dom få djur som klarar sig lika bra på tre ben som på fyra. Men nu ska vi inte ta ut något i förväg, hon kanske klarar sig bra med det vi nu ska ge henne.
 
När vi ändå var där så frågade jag om dom kunde titta henne i munnen, vi tycker nämligen att det luktar illa om henne och jag har någonstans läst att det kan bero på tänderna och tandköttet. Det var det som var felet, hon måste dra bort några tänder och detta beror på en tandsjukdom som tydligen är vanlig bland katter, där emaljen fräts upp och sedan åker tänderna. Så nu är det bara att ringa och boka en ny tid för detta, men då kanske vi slipper åka till Vännäs.
 
Annars hände inget speciellt igår, vi såsade på och dagen kom och försvann.
 
Snart är det väl dags för bil träffarna på Gammlia, vi pratade om det för någon dag sedan. Tänk vad roligt det skulle vara om dom fixade ett typ, 50-60 tals museum, och kanske en loppis med saker som härstammar från samma årtal, det vore väl kul? Då fick man ännu en anledning att åka upp dit och tänk på alla som inte kommer i bilar utan bara strosar runt där, dom skulle säkert också söka sig in på ett sånt ställe. Men det är väl som med allt annat, någon ska ju hålla i det också.
 
Jaja, nu önskar jag er en bra dag, och må solen lysa på era ansikten!

Seriöst, kan en...

Kan man heta Bo om man är hemlös?

Om man åker fast för fortkörning, kan det kallas gasolycka?

Kan man kalla fäder som är hemma med barnen och lagar mat och städar, för hushållspapper?

Läst och saxat ur tidningen Hem och Hyra

Den skyldige, är hittad

 

Uppvisningen som Nicco hade igår, i kyrkan, var bara bra. Dom blir bara bättre och bättre. Mina föräldrar var också där och tittade, och när det var slut så skyndade vi oss hit för att få se finalen i Mästarnas Mästare. Jag är inte ett dugg förvånad över vem som vann, han verkar ju kunna allt, helt otroligt egentligen.
 
Nicco fick plocka fram kameran och visa vad hon var ute och fotograferade på lördags kvällen, efter det att vi gått i säng…ser ut som en bäver, men ingen av oss, inte heller mina föräldrar, har någonsin sett en bäver däruppe. Pappa var lite fundersam och undrade om det inte kunde vara en jätte råtta av något slag, istället, men man kan nog inte säga säkert.
 
Den simmade vid strandkanten och det är svårt att se, när nästan hela kroppen är i vattnet, huvudet sticker upp och man kan se något svart, brett, bakom den, som skulle kunna vara bäver svansen, men hela djuret i sig, verkar vara för litet…jaja, vi lär inte få veta om vi nu inte kommer upp nästa gång och kan se en massa träd som är gnagt på, då kan man säkert fastställa att en bäver är i farten.
 
Nu vet vi varför Eloise var så långsam på att komma upp från källaren igår, hon haltar, med andra ord är det garanterat hon som var orsaken till kaoset i hallen, då vi kom hem. Jag var till veterinären med henne för något år sedan, då hade hon samma besvär, i samma ben, det var en sträckning hon fått, och säkerligen är det samma sak den här gången. Hon är verkligen hopplös.
 
Hon har dille på vissa saker, i lägenheten skulle hon också upp på hatthyllan, men hon är för tung för det, jag fattar inte hur hon ens kan ge sig på att försöka. Alltså herreminje, det här är ju katten som inte alla gånger tog sig upp på badkarskanten, för hon tippade baklänges då hon försökte, varför ger man sig då på ett hopp på två meter?
 
Ja, då vet jag i alla fall vad jag får göra efter jobbet, ett besök hos en veterinär. Då ska jag passa på och be honom eller henne, att även kika i munnen på katten, hon luktar dåligt och nu har jag läst att det kan bero på en inflammation i tandköttet eller nåt sånt. Dom kan ju titta så får vi höra.
 
Jobbar dag i dag, mellan 7-14, hoppas det vackra vädret håller i sig, nu har vi haft nog med grått och trist, tycker jag. Ni får ha en bra dag, allihop!

Vi möttes av ett mindre kaos

Hemma igen...för ett tag sedan. Kliver in i hallen och möts av följande syn:

Detta är då våra "vildkatters" sätt att hälsa oss välkommen hem. För deras skull, brukar dom få stanna hemma då vi åker bort över en helg, dom hatar bil och bussåkning, så av den anledningen har dom det bättre här hemma.

Men tydligen tyckte dom att livet blev lite långtråkigt så nån av dom eller bägge två, har provat att hoppa upp på hatthyllan där det står tre korgar (dom där vit svarta) och dom tar upp hela översta hyllan. Så jag undrar nu hur dom tänkte egentligen??? Dom borde väl kunna bedöma att detta tilltag skulle vara ett hopplöst fall, eller så hoppade dom på första korgen, rev med sig den ner och sedan var det fritt fram på ena sidan av hyllan så då kunde dom fortsätta forcera sig fram, längst hela hatthyllan och bara vräka ner allt som stod i vägen.

När jag kom in och öppnade munnen för att fråga vad som hänt här, försvann Enya snabbt nerför trappen till källaren, Eloise har inte ens kommit upp därifrån, än. Undrar just varför :-)

Vad tror dom egentligen???

Fick ett mejl från swedbank (läs nedan) tycker inte att svenskan låter riktigt som den ska... men en ännu större miss dom gjort är väl att jag inte ens har ett konto på swedbank, hahaha, försök lura nån annan ni. Telia skickade också ut ett liknande mejl, för två dagar sedan. Där uppmanades jag göra samma sak, uppdatera mina uppgifter genom att klicka på länken, bara för att en faktura som jag skickat in, inte hade kunnat betalas, men hallå...lägg ner er tid på nåt annat än att försöka lura folk, knäppskallar!

Bäste kund,

Vi märkte ogiltiga inloggningsförsök till ditt konto online från en okänd IP- adress.
På grund av detta har vi tillfälligt ditt konto.
Vi behöver dig att uppdatera din kontoinformation för din Internetbank ska återaktiveras
vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag genom

KLICKA HÄR stod det, men jag tog bort länken :-)

bara kontrollera de uppgifter du angivit är korrekt.
Med vänliga hälsningar,

SWEDBANK Medlem Services Team

P.S. Länken i detta meddelande kommer att ut inom 24 timmar. Du måste uppdatera din betalningsinformation

© 2011 SWEDBANK LLC. Alla rättigheter reserverade.

 

 

 

Mors mors alla...

Får gratulera alla mammor...inklusive mig själv. Theresé satte ut en bild på hennes blogg, till mig, det var ett kort hon tagit på min favorit blomma, liljekonvalj, detta är bilden hon lade ut:

Sen var det ju givetvis en bild på lyckliga Sally...ja, ni kan ju gå in på Theresé blogg själv och läsa och titta, här är länken: blogg.vk.se/tezzii

Av Åke fick jag faktiskt en morsdags present, ett par sandaler...jättesköna men ett minus, tyvärr, stor tantvarning på dom, om man får skriva så. Inte riktigt min stil, om man så säger, men har man långbyxor så går det bättre :-)

En dag i skitens tecken...eller nåt

 

Det blev full huggning igår så vi hann inte åka till Släppträsk, det tar vi på vägen hem, idag, och ser om vi hittar igen bageriet och om dom är på plats.
 
Vi började på Dungers, där h(järngänget) satt vid det runda bordet. Det var Konradsson, Wallström och Åberg. Det blev av naturliga skäl en hel del skit snack…kan det bero på vårat syfte med resan hit? Jo, jag tror det. Dom tyckte bland annat att vi skulle låta dasset stå kvar på släpet, inte skulle väl det göra någonting.
 
Ja, svarade jag, då kunde vi köra med ambulerande bajamaja. Jo, sa Konradsson, typ, Ring så kommer vi!
 
Sen blev vi stående på vägen ett tag, min kusin Andre dök upp och stod och pratade, han råkade tala om att hans pappa, en Sam, fyllde år, så då ändrades våra planer lite mer. Nu upptäckte jag en skylt som hängde utanför en av affärerna, provade ta ett kort på den men den satt för långt bort, nå, texten kan ni ju få och då ni läser den så fattar ni varför jag hajade till: Mini fis prutt lera och annat roligt, välkommen!
 
Sa det till Nicco som genast tyckte att det istället för annat roligt, skulle ha stått: Mini fis prutt lera och annat skit. Hahaa…vi skrattade och utvecklade texten till värsta reklam skylten, men till slut tyckte Nicco att vi egentligen hade skitdålig humor, så vi lade ner tanken på att starta en reklambyrå :-)
 
Åkte iväg och tankade, ringde till morsan som hade glömt, hör och häpna, att Sam fyllde år, däremot kom hon ihåg att hennes svägerska fyllde år igår och hade gett oss uppdraget att köpa blommor till henne, nu utökades ordern till två blommor.
 
Landade på blomaffären, klev ur bilen, då kom ägaren och skulle låsa dörren. Va…stänger ni nu? Frågade jag, ja sa hon, men vi har öppet imorgon, nää, sa jag, det är ju idag dom fyller år. Då var hon bussig och öppnade åt oss så vi fick välja oss några blommor. Det var ju tur.
 
Åkte hem och fixade lunch samt, lossade dasset och det var riktigt spännande, då den höll på tippa av klabbarna vid tre tillfällen. Vi använde oss inte av någon traktor, utan Åke använde en hävstång och jag fick springa runt och plocka bort klabbarna och träbitarna, varje gång han släppte stången, ville dasset vrida sig och hamna på sniskan, då stod man där och försökte hålla fast det så dasset inte skulle glida av. Ja, sa jag, hade mamma varit här hade hon skrikit flera gånger, var så säker.
 
Det kom då ner till slut, nu får vi väl ställa till det sedan, då vi har en traktor på plats. Käkade en sen lunch och klockan sex var vi bjuden på tårta hos min moster och Sam. Min ingifta moster Ingmarie, som också fyllde år, var inte hemma då vi skulle lämna blommorna till henne, så vi ställde dom bara på trappen. Det orsakade en del tankeverksamhet, då vi inte hade skrivit ett kort och lämnat där, men efter ett stort detektiv arbete av henne och min morbror, så hittade hon rätt givare, hon hade ringt till mamma och hon talade om att det var vi som varit där. Själv hade dom varit i Arvidsjaur, eftersom hennes mamma också passade på att ha födelsedag.
 
Efter tårtan, åkte vi ner på pizzerian och beställde våran middag, sen gasade vi hem. Fullt upp, som sagt var. Idag är det inte mycket i agendan, sätta lås på dasset, städa undan, och gasa hem. Nicco har uppvisning ikväll, på Hedlundakyrkan. Dom ska dansa streetdance till en gospelkör, det ska bli roligt att se. Klockan sju är det, så om ni känner er hugade kan ni komma dit. Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!

Nåt som gör mig glad

Utmaningen fortsätter här med en bild på något som gör mig glad. Det är egentligen många bilder som kunde platsa här, och bara ljudet från en tjattrande glad Sally, gör varje människa glad, men här kommer en helt annan sak:

Mitt gurkprojekt, och kolla...dom lever, i alla fall än så länge. Nu är det dags att sätta om dom, igen, så dom får mer plats sedan ska jag se om jag kan lyckas med några purjolökar, jo minsann, och det kommer från en som absolut inte har gröna fingrar...möjligtvis, lätt brunmarmorerade, eller nåt sånt.

Nu så, är vi installerade

 

Känns lite konstigt att sitta här, i storstugan och kunna surfa på nätet, det har jag aldrig i hela mitt liv, gjort förut. Vi har inte kunnat heller, då vi inte haft mobilt bredband. Nå...
 
Vi kom fram till Malå, helskinnade, blöta, kalla, men vid gott mod. Det var första gången en resa hit tog över 6½ timme, klockan var halv ett då vi landade. Nu berodde det inte, hör och häpna, på någon fadäs, missöde eller annat överraskande, utan det tog bara tid…att komma dit, lasta utedasset och sedan fortsätta hit i en hastighet på runt 70.
 
Hade släpvagnen varit en ½ cm bredare så hade dasset gått ner, men det var den ju inte så dom fick bygga upp den i botten så dom kunde få dit den. Sedan lindade vi in den i en pressening eftersom den är obehandlad och det skulle väl vara onödigt att skita ner den på vägen hit. Det regnade hela tiden och man såg ut som en blöt katt då man stått ute en stund.
 
Huset var inte uppvärmt, inte ens någon grad, så jag störtade in i köket och drog på värmen, satte på dubbla sockar och tog på en torr jacka, sedan gick vi i säng, runt halv två tiden.
 
Tyckte att det inte blivit speciellt mycket varmare härinne nu på morgonen och påpekade det för Åke som kollade in termostaten…aha, man skulle inte bara vrida upp den som jag alltid gjort förut, man skulle också slå på el-centralen, men se tokigt. Fast det kanske inte var så kostigt att jag inte visste det, vi har aldrig kommit hit tidigare utan att det har varit på grundvärme.
 
Vad som står skrivet på schemat idag är nummer ett: Dungers konditori, ett måste om man är här. Sen ska vi försöka få av utedasset från släpen, se om vi får göra ett studiebesök på Stenbergs bageri i Släppträsk och köpa det godaste tunnbrödet i stada…eller till och med Sverige. Det du Fjuppe!!! Och sen ska vi väl bara vara, typ
 
Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!

Till slut händer det...eller

Åke ringde hem i morse och meddelade att det var gratis bensin på Preem västerslätt, fram till klockan nio, han tyckte att jag skulle försöka.

Innan jag fått på mig kläderna, låst om mig, startat upp Capricen med förhoppningen att tanka den med 7-800:- så hade klockan redan hunnit bli 8,25.

Jag svänger in på Vallmovägen och möts av en radda bilar, ser längre fram hur kön ringlar sig framåt...eller ringla sig framåt var nog fel uttryckt, kön står stilla och den är lång. Jag gör bara en högersväng in på Näckrosvägen och vänder och kör hem igen. jag försökte då i alla fall. Ser sedan att det varit trafikkaos med kilometer långa köer, så jag gjorde nog rätt.

Tänk vad roligt det skulle vara om dom istället för detta jippo, gick ut och erbjöd, låt oss säga var 2000:de kund eller 10 000:de kund, en fri tank, kanske var 500:de kund blev bjuden på kaffe och en bulle, skulle inte det göra att dom fick in fler stammisar? Då vet man ju aldrig då det äntligen händer. Ett fint tips tycker jag, som dom gärna får utnyttja :-)

Äta ute och sk-ta inne

 

Väntar bekantingar idag, mamma, hennes kusin samt man, ska komma hit på fika. Så en annan har just påbörjat en Lime cheese cake, som det ska bjudas på…hade jag tänkt. Den är ju inte klar än så man kanske ska hålla tand för tunga.
 
Vid ett svagt ögonblick igår, på jobbet, så frågade jag chefen om vi inte skulle gå ner på strömpilen istället för att åka buss ner på stan. Jag fick då välja och tyckte att en promenad skulle väl inte sitta så dumt. Det gick ju bra, ganska så mycket utför, på vägen dit.
 
Vi gjorde några ärenden sedan gick vi till bussen och skulle kolla tiderna, det var tio minuter kvar innan den skulle komma så jag vräkte ur mig: Vi kanske ska gå hem också? Du får välja svarade hon, ja, då går vi sa jag och det gjorde vi. Nu var det inga utförsbackar längre utan bara uppför, puh. Vi tog oss hem, men jag får ångra mitt tilltag idag, då det känns som om någon huggit in en kniv uppe på handen…och den sitter kvar där.
 
Ikväll åker vi upp till Malå, men först mellanlandar vi i närheten av Fällfors, vi har nämligen tänkt köpa oss ett utedass, så här ser det ut:
 
Jag/vi hittade det på blocket och vi har pratat i flera år om att bygga ett utedass däruppe, men det har aldrig blivit av. Det finns en ”riktig” toalett där men den ska delas mellan oss, fyra syskon med familjer samt mina föräldrar, nu är det inte alltid vi är där, allihop samtidigt, men ibland händer det, så…
 
Och med utedass och toaletter i åtanke så kommer här en liten historia. Det var ett par som skulle sälja sin stuga och hade annonserat ut den. Det ringer en herre från Stockholms trakten och är intresserad men vill först veta om det finns en veranda där, man vill ju kunna sitta ute och äta. Sedan vill han veta om det finns en toalett på stället. När säljaren lägger på luren vänder han sig till frun och säger: Tokiga Stockholmare, äta ute och skita inne!
 
Nu ska jag fortsätta mitt projekt med kakan, önska nig lycka till och jag önskar er en toppen  dag!

Nu blir det andra bullar

Läste precis Helena Springares blogg om sommarpresenter, och kom bara att tänka på alla dagar som finns numer, som man kan fira. Igår var det till exempel internationella ms dagen, den 15/3 (Niccos födelsedag) då är det ju den berömda PI dagen sedan har vi ju semmeldag, våffeldag eller kanelbullens dag. Och nu, apropå bullar så poppade denna lilla sång upp i skallen: Bagar Bertas bullar, så varsågoda!

 

Elakt eller vad?

Belgien är ett land som britterna uppfunnit för att reta fransmännen"

Charles de Gaulle

"Jag gillar inte Norge alls. Solen går aldrig ner, barerna öpnar aldrig och hela landet luktar rökt fisk"

Evelyn Waugh

"Det är få dygder som kan tillskrivas polackerna och det är få misstag som de någonsin lyckats undvika."

Winston Churchill

Hugo von Arkenstainer o Orvar...

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande :-) Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.

Hjärnskrynklare

Vi satt och käkade en glass, chefen och jag, uppe vid ålidhems centrum. Vi fick efter en liten stund sällskap av ett par i gissningsvis 65 årsåldern. Vi pratade om vädret, rökning, farmödrar och deras rökvanor, pipluktens vara eller inte vara osv.

När dom sedan reser sig upp för att fortsätta sin vandring, klappar mannen mig på armen och säger att jag ska sköta om mig och önskar oss en bra dag etc etc, sedan presenterar han sig och säger att han en gång i tiden, varit hjärnskrynklare, om du vet vad det är, säger han till mig.

Mja, svarar jag, det beror på hur man definierar det.

Och visst har jag rätt, det skulle kunna vara en hjärnkirurg, psykopat, psykolog eller varför inte en som jobbat på skroten och skrynklat ihop järn moahaha....

 

Fin bil/d

Fotograf Jan B, kortet taget på vår cruising tur runt ön:

 

Domen

Så var man då hemma igen och har fått veta en del av domen. Jag har hel karpataltunnel i vänster hand och delvis i höger. Den vänstra ska väl då opereras och den högra skulle remitterande läkaren på vårdcentralen, få bestämma över. Så vi får vänta och se vad som sägs och görs, men någonting var det i alla fall som var galet, och det är ju bra att det kan åtgärdas.

På den högra handen, ville dom sticka mig med nål och sätta på ström, fy fasen vad ont det gjorde. Han grävde runt där med den tjocka nålen och jag trodde till slut att jag skulle lappa på honom, ungefär som när man bränner sig, man drar ju automatiskt till sig handen och det höll jag på göra flera gånger, till slut vill man bara skrika - MEN GE DIG DÅ...KNÄPPSKALLE! Men, snäll som man är så gorde jag inte det, jag uthärdade smärtan i min ensamhet, eller ja, sköterskan som satt bredvid visste tydligen hur det kändes för hon nickade medhållsamt och med lidelse i ögonen, nästan så jag kunde skymta en tår i hennes ögon...ehhh, eller där överdrev jag nog lite lätt :-)

Så kan det gå!

 

Igår var det blåsigt (om ni nu missade det av någon anledning), och jag stod i fönstret och fascinerades av allt som flög omkring och ljudet som vinden kan ge ifrån sig. Lägger då märke till något som ligger virat runt en stolpe här utanför, plockar fram kameran för att föreviga saken, då kommer det helt plötsligt en rulle flygande och placerar sig precis i vår infart och sedan ännu två till:
 
Jag gissar att detta kommer flygandes från byggarbetsplatsen, som ligger här i parken. Rullarna håller på skapa trafikkaos och en av dom, som legat still en stund, får plötsligt luft under sig, rundar kyrkan och försvinner längst vägen, i 120.
 
Det går en liten stund, sen dyker det upp en tjej och en kille som kommer gående från hållet där dom försvann. Dom plockar upp dom två rullarna som ligger här, går tillbaka runt kyrkan, kommer sedan igen, tomhänta, och försvinner neråt, från det hållet som rullarna kom ifrån. Jag hann bara tänka tanken att jag skulle ha ropat åt dom, att rullen redan stuckit iväg och kan säkert plockas upp nere vid ÖoB, men jag struntar nu i det. Det får bli deras bekymmer.
 
Jag vet ju inte men gissar nu på att dom kanske kommit och kört uppe på Vännäsvägen med dessa saker liggandes på en släpvagn, och sedan noterat att dom tappat en del av lasten. Sedan kanske dom svängde av vägen och parkerade utanför Hp:s och begav sig ut på rulljakt. Därför försvann dom neråt i tron att en rulle fastnat där. Ja, där ser man, det är inte alltid vi som är inblandad i dylika saker, det finns andra som det kan jäklas för också :-)
 
Om nu Fällfors blir inställt så åker vi till stugan i Malå, istället…har vi då pratat om, då får vi lufta Buicken ordentligt och städa ur vår lilla stuga. Kan bli trevligt det med. Funderar nu på att anmäla oss till Piteå, som är nästa helg, verkar bara vara en endags tävling men jag skulle ju vilja prova på bilen nu och se hur det blev med knappen som Åke satt dit, dessutom, finns det ju en chans att få köra mycket, om man är mindre anmälda, vi får se. Som det ser ut just nu så är det bara en anmäld dit och det bådar ju inte gott.
 
Näpp, nu ska Maria göra frukost, tvätta håret och göra mig i ordning, halv tio ska jag vara uppe på lasarettet. Åke fick ta Buicken idag, jag vet nämligen att Capricen är något mer lättsam att parkera, den har en snävare svängradie och vi vet ju alla hur det ser ut däruppe på lasarettsparkeringen. Sen jobbar jag i vanlig ordning, denna vecka är det eftermiddagspasset som gäller. Ni får ha en bra onsdag!

Virus i mobilen

Mamma talade om att hon suttit och skulle radera en massa sms för att tömma mobilen, när hon kom till ett sms som Emma skickat så blixtrade det till i mobilen och den dog.

Hon startade upp den igen och samma visa hela tiden, så fort hon skulle ta bort det där sms:et så blev skrämen svart. Till slut fick hon inte ens igång mobilen.

Undrar just vad sånt där beror på. Ni vet det att jag fått sms från Ellos, reklamerbjudande, men texten är skrivet med jättekonstiga krumelurer. Om jag inte tar bort det sms:et så hamnar det alltid längst upp, även om jag får en massa meddelande efteråt, knepigt. Men jag kan i alla fall radera det.

Ja, Theresé, jag förmodar att du kommer att skriva att man inte kan få virus i mobilen, men man kan ju börja fundera.

Vi blev påminda...

 

Igår blev vi påminda om vad som hände den 25/4-2010, jag fick nämligen räkningen från trafiksäkerhetsföreningen, som vill ha 4200:- för Åkes lilla krasch på Näckrosvägen. Nu har jag hört, men vet inte vad det ligger för sanning i det, att en räkning som är äldre än 6 månader, inte behöver betalas…hm, jag undrar jag vad som skulle hända om man yrkade på det. Ja sa Åke, då jag nämnde det igår, inte kommer jag ihåg någon krock för över ett år sedan, inte. Nä, det är nog bara att betala och se glad ut, så får vi det ur världen. Han kommer nog inte undan detta och krocken kan ju inte heller, skyllas på någon annan, även om den inte var uppsåtlig.
 
Första glaskraschen fick jag uppleva igår, jag begriper det inte…faktiskt. Stod och diskade och plötsligt slinter glaset ur handen, jag jonglerar det i luften som värsta akrobaten, klarar glaset och hinner känner mig riktigt stolt…i en hundradels sekund, när jag sedan sätter ner glaset i diskstället så kraschar det mot ett annat glas, snacka om typiskt.
 
Jag städade upp lite här i huset igår och nere i källaren ligger det två mattor, just nedanför trappen. Jag gissade på en del katthår där, men jag kan inte påstå att man kunde se det, men ni skulle ha sett hur dammsugaren såg ut, man kunde ha trott att jag slitit av tomten skägget. Och vad glad man får vara att allt det där katthåret stannar på mattan och inte dras upp hit. Tur att det finns dammsugare.
 
Annars gjorde jag inte så mycket, överraskade mamma som jag visste skulle ner på stan, så jag stod där utanför butiken och väntade på henne, sedan fick hon en premiärtur i Buicken. Hon bjöd på fika efter turen.
 
Fick lov att ladda det mobila bredbandet också, det tog slut i ett nafs. Nu har jag i alla fall beställt och betalat T3 som Internet leverantör, Umeå energi har lovat att koppla upp oss den sista maj, men jag fattar inte hur? Någon konverter som det står skrivet om överallt, har vi inte och jag vet inte heller vem det är som ska leverera det, T3 eller Umeå energi, och när i så fall? Många frågetecken och helst av allt skulle jag vilja att dom kom hit och installerade hela sk-ten, jag har nämligen läst instruktionerna och som vanligt ser det ut som det står på hebreiska. Jaja, vi väntar väl och ser vad som händer. Nu önskar jag er en fin tisdag!

Gulli-gullan in english

Japp, Ingemar, jag hittade den på youtube, låter onekligen lite halvknäpp så där, varsågoda, här är den:

 

Carls eller Charles

Jag hade sett att det skulle vara en konstutställning i Calskyrkan under helgen så jag frågade chefen om vi skulle ta en promenad dit bort och det ville hon. Nu kom jag ju osökt att tänka på min lillebror, Lars, när jag nämnde Carlskyrkan.

Han var väl runt 14-15 år och hade av någon anledning, hyrt en film på statoil på Carlshem. Han ringde upp jag och Åke och frågade om vi kunde tänka oss att lämna tillbaka filmen. Ja, svarade jag, men vart har du hyrt den då? Hm...han funderade en liten stund och sa: mja...på Charleshem var det nog, eller vad det nu heter.

Jaa, det lät ju lite lustigt faktiskt, men han reflekterade nog aldrig att det inte satt ett H efter C:et, i Carlshem, och gissade därför på det förstnämnda. Nåja, filmen kom då tillbaka till sin ursprungsplats, felsägningen till trots, vi förstod nog vad han menade :-)

Tjosan!!!

 

Noterade att en ”ny” bok hade dykt upp i tv rummet, tittade närmare på den och undrade för mig själv vad nu Åke hade grävt upp för…dynga. Det var den här boken:
 
En Jokkmokks Jokke, som skrivit en bok om sitt liv. Han har aldrig intresserat mig och det enda jag egentligen vet att han gjort, är sången Gulli-gullan. Nå, jag började bläddra i den och jag fastnade nästan direkt i den, här får ni ett kort, direkt citat: Nu tog det bara eld i fars praktfulla helskägg och mustascher. Jag har aldrig sett min far så skrämd och snopen. Den synen glömmer jag aldrig, i synnerhet som jag vågar påstå att det var enda gången som jag såg far rakad. Han blev som en ny människa. Slutcitat.
 
Nu har jag inte kommit så väldigt långt i den, än, jag tog nämligen med den på jobbet och nu läser jag den tillsammans med chefen. Den är både sorglig och rolig, den handlar om fattigdom och nöd, dom var elva barn i familjen och pengarna som Jokkes pappa en gång i tiden hade haft, hade människor lurat av honom, men boken innehåller också en del roliga historier och knepiga gubbar och gummor. Jag återkommer då jag läst den klart, så får ni höra om den är värd tiden man lägger ner på en bok.
 
Det blev en något försenad middag igår, då jag var tvungen att stanna av på affären och införskaffa lite föda, innan jag kom hem. Det blev hemkoke potatismoset med ugnstekta frukostkorvar, fyllda med en röra av ost tärningar, bostongurka och crème fraiche, rekommenderas varmt…inte bara att ätas varmt, det är gott också :-)
 
Sen kom Åke på att han skulle börja riva grindstolparna i staketet. Vi har nu tänkt byta staket, bredda infarten, och sedan bygga ut altanen, och nu är det i alla fall påbörjat.
Han har tänkt få in bussen här på gården, så vi kan städa ur den innan vi ska börja använda den. Sen är det väl inte tänkt att den ska stå här hela sommaren, vi skulle ha velat ha haft tag i en uppställningsplats, någon här som vet av ett bra ställe? Vi kan ju alltid betala en slant, givetvis. Hör gärna av er i så fall, mejl m_hallsten@hotmail.com eller ring 0730-306518.
 
Idag ska jag nog bara ligga lågt, tror jag. Har så ont i armarna och handlederna, som tur r ska jag upp på lasarettet nu på onsdag, så får vi se om dom hittar nåt galet. Nå, jag önskar er alla en fin måndag.

Sportig grill

Nu blev det fel...igen. Kollade in lite annonser på blocket och mina ögon föll på följande rubrik: Sportgrill!

Hm, tänkte genast att nu jäklar har dom kommit på ännu något nytt för att förnya sig, en sport grill, vad kunde den tänkas göra för något sportigt och snabbt. Mja, nu var det inte en grill som i grilla, utan en grill till en BMW, jaha ja, så kan det gå!

Olika steg

Ibland har chefen lite bråttom iväg, vilket brukar resultera i att man istället får stå och vänta på buss, eller att Ica ska öppna.

Men du kan väl gå myrsteg, säger hon. Hm, men det är inte så enkelt att gå jätte sakta. Idag tyckte hon att jag skulle prova tomte steg. Vet ni vad det är? Och sedan påminde hon mig om något vi kallade för paraply steg. Kommer ni ihåg det, och i vilket syfte man sa så?

Bussar och chaufförer

 

Det händer nu ganska ofta att chefen och jag, tar bussen ner på stan. En av alla gånger var i förra veckan, och vi skulle på bussen på vasaplan. Det gick alldeles ypperligt, jag hinner se, i ögonvrån, hur busschauffören kommer emot oss för att hjälpa till, men som dom flesta gångerna vi åkt, så brukar vi klara oss själva.
 
Nu tyckte jag att bara tanken han hade skulle applåderas, så jag gick fram till honom när jag spänt fast rullstolen och sa Tack, tack för tanken. Jamen sa han, så här gör väl alla? Du, svarade jag, det är långt ifrån alla chauffören som ens provar att titta bakåt, men nu är det inte alla gånger vi behöver hjälp…men ibland så händer det.
 
En gång var det till och med så illa att det var ett jättesteg upp, och chauffören visste inte ens hur man fällde ner rampen, än mindre jag, så vi fick handlyfta upp henne, vilket man inte ska behöva göra. Många gånger tycker jag dessutom att chaufförerna kör som om dom stulit bussen, och dom verkar inte ha en tanke på att det kan finnas både barnvagnar och rullstolar som står och glider runt.
 
Nu finns det bälten man ska använda, och det gör vi…varenda gång bältena är hel, i två av bussarna saknas det väsentligaste, nämligen själva bältet, det har jag påpekat för dom, ojdå, fick jag till svar, men inga bälten har kommit dit ändå.
 
Igår, då vi skulle ner på kulturnatta, så fick jag inte ens hinna bromsa fast rullstolen innan han gav järnet, och det är verkligen uruselt, jag tycker att han själv skulle få prova på att stå och hålla emot en olåst rullstol i 50km, med fötter och händer samtidigt som man ska bromsa fast den och sedan kunna nå bältet, vilket jag inte gjorde utan jag fick hand dra stolen, som nu var bromsad, upp till stödet där bältet sitter…då var Maria lagom arg och irriterad. Nä, jag tycker att det finns väldigt många människor som är väldigt omtänksamma och hjälpsamma, men lika många eller kanske ännu fler, som inte använder det dom har mellan öronen utan tänker bara på sig själv. Så, då har jag fått det ur systemet.
 
Nu är bussen...våran buss, i stan, och det bidde varken en traktor eller lastbil som fick äran att dra upp den, utan farsan fick starta upp den stora grävmaskinen, men det gick ju, det med.
 
Jag jobbade som sagt var mina tio timmar igår och vi hann vara ner på stan en stund och även upp på Ålidhem centrum. När jag kom hem och vi hade ätit middag så tog vi givetvis Buicken och begav oss ut på en liten runda. Jag ringde upp Janne B och frågade om han och Kerstin ville inta baksätet och få åka en kunglig tur runt stan, och det ville dom. Vi for också ut på ön och gled runt, vilket fint ställe att på bo, det måste man ju säga.
 
Sen åkte vi hem och tog det bara lugnt, mitt huvud kändes som om det gjort sitt för dagen, jag var helt tom i bollen, så det blev en tidig kväll, känner mig inte ens på hugget nu, men då är det väl tur att jag har en sovmorgon att se fram emot, imorgon. Idag jobbar jag ju igen, mellan sju och fem.
 
Ni får ha en lugn och skön söndag! Åke hittar ni nog i garaget eller sittandes utanför huset med en kaffetermos, Nicco lär sov länge idag, hon gick ju på stan igår, från tio på morgonen till halv elva på kvällen, och jag…på jobbet.

Centralstationen i Legdeå

Chefens dotter försökte sig på att läsa, då hon var liten. Hon inte bara försökte sig på, hon imponerade också då dom stod utanför Anitas livs i Legdeå och hon började ljuda på det som stod på skylten...

Leeegdeeåås ceeeentralstation!

Så, då visste dom vart dom var :-)

Oj, så lätt och enkelt det gick...eller

 

Det blev en del ute sittande igår, då dom var här och fixade proppskåpet. Nu kommer dom tillbaka på tisdag och gör klart, vi ska ha in en paxfläkt i badrummet också, samt fixa till Niccos takfönster i hennes badrum, det är inte riktigt tätt, däruppe.
 
Passade på att grilla till middagen och efter vi ätit så åkte vi upp till Norum för att hämta hem bussen…
 
Nu vet alla som håller på att känna oss att ingenting kan vara så enkelt, som att åka och göra något och sen är det bara klart. Nejdå, någonting måste ju jäklas litegrann, åtminstone.
 
Vi drog av pressningen, tjopp tjopp, vek ihop och bar bort den, det var gjort på 5 minuter. Låste upp dörren och Åke tog plats bakom ratten, vi höll en liten tumme och se…den startade lätt som en plätt, precis som om vi hade haft igång den, en timme innan, och ändå har den stått där, med batterierna inkopplade, hela vintern.
 
Jag hann aldrig säga till Åke att det aldrig tidigare, varit så fort gjort att hämta hem bussen. *slurp* så försvann halva däcken ner i lervällingen och där står den, än idag.
 
Min käre far, har ju som varit där med sin grävmaskin och hållit på, nu har det blivit vatten och sörja runt omkring, som tur är har han lite, maskiner att välja på och han ska dit idag, så då får han hjälpa Åke att dra loss bussen…kanske med en traktor eller lastbil, för allandel, här sitter det inte fast :-) Men det blev ju tyvärr lite extra tid till detta nu, hade allt varit som det är för ”normala” människor, så hade bussen stått i Umeå idag, och Åke hade kunnat ägna sin tid till Camaron, istället.
 
Nå, vi är van så vi kommer inte att gräva ner oss för det, vi tar det precis som en vanlig dag i Hällsten/Lundmarks liv.
 
Nicco ska dansa streetdance idag, på stan och jag ska jobba, det är väl ungefär vad jag vet om dagen, sen får vi se hur kvällen kommer att te sig, kanske vi tar en sväng med buicken eller så är vi bara hemma och tar det lugnt, jag jobbar ju imorgon också. Ni få ha en bra lördag!
 

En till...

 

Theresé mejlade ner till chokladfabriken för att höra om dom visste något om vad som varit i burken som jag hade lagt ut en bild på, detta var svaret hon fick:
 
Hej, troligen har det varit kakor/kex i burken. Mazetti hade en stor kextillverkning.
Burken är ganska ovanlig och kanske värd 300-500 :-. Jag har ett ex i vårt museum.
 
Mvh, Peter
 
Så då fick vi svaret på det. Nu till en annan burk, som också fanns däruppe i Niccos ”walk in closet”:
 
Den skulle ju egentligen passa bättre nere hos er Theresé, ni som bor i närheten av Uppsala, fast å andra sidan, det skulle ju ha fått vara en ”pucko” burk i stället :-)
 
Theresé skickade också ett mejl om grävlingen som synts här i ”dungen”, hon undrade om det var Nicco som fått med sig grävlingen hem, som dom hade i deras carport…som Anders tyckte var lite skräckinjagande så han fick ringa en kompis som kom och schasade ut den därifrån med en pinne. Jag har aldrig sett en grävling häruppe, men det ska tydligen inte vara helt ovanligt. Skulle vara kul att stöta på en…kanske.
 
Nu har dom andra två däcken kommit, som ska på vildkatten, det ska vara med vita däcksidor och det fanns inte hemma, utan fick skickas efter, men ikväll så…
 
Vi ska också åka och hämta bussen, man vill ju gärna hinna städa ur den innan vi ska använda den. Nu hörde jag att tävlingen i Fällfors ligger i farozonen då det kan bli för få anmälda, så snälla, ni som tänkt er dit, anmäl er nu och sitt inte och fundera så mycket, det vore ju synd om den inte blev av.
 
Idag kommer en Micke hit och ska installera proppskåp med jordfelsbrytare och sätta in ett eluttag i hallen, där finns det nämligen inget sådant och det är lite irriterande då man har bärbar telefon och det ska ligga sladdar efter golvet. Sen få vi se hur detta väder håller i sig, om man får sitta ute en stund.
 
Det funkade ju inte riktigt igår, jag hade precis hällt upp en kaffekopp och skulle gå ut då det blev svart ute och stora droppar började falla från skyn. Åskan mullrade så glasrutorna dallrade, det blixtrade nästan samtidigt som det small. Men då det dragit förbi blev det ordentligt varmt och man hann sitta ute en timme i alla fall, innan det var dags att åka upp och fira mamma.
 
Jaja, vi få se vad det lider, nu är det då frukostdags. Ni får ha en bra fredag!
 
 
 
 

Nu, mina bredbandsbolags vänner...

Telia ringde och sa att det var upp till er som har bredbandsbolaget som operatör att ringa till bredbandsbolaget och tala om att ni inte kan ringa till oss...mm, så då vet ni det.

Hon kunde inte svara på hur det kunde komma sig att det faktiskt har varit telia inkopplat i detta hus då svärfar levde, och vi, boende i lägenheten, med just bredbandsbolaget, kunde ringa hit utan konstigheter, det lär väl förbli en gåta.

Sen tycker jag att det är svagt ändå, att den inspelade rösten säger att numret inte finns, då ids väl ingen heller ringa och göra en felanmälan, eller? Skulle då inte jag göra.

Jaja, då vet ni...det åtminstone.

Tennkanne tillverkare...

Tenntacks smältare, bowlingklots polerare, olivfyllare, hjälmknapps påsättare...listan kan göras lång på vad människor arbetar med. Nu tror jag ju inte att dom titulerar sig som jag har skrivit, men jag undrar vad yrket heter på riktigt?

Det finns en serie som går på discovery channel, som heter how it´s made, och den visar hur saker blir gjorda. Jag visste inte att oliverna faktiskt fylls med paprika och vitlök, för hand, helt otroligt. Alla saker som finns har ju gjorts av en mänsklig hand från början, och det är så mycket man inte har en aning om eller ens skänker en tanke, men nu...efter att ha sett en del program, så gör jag det.

Dom pryder sin plats

 

Idag får vi gratulera min mamma, som fyller pensionär, och min brorson Niklas, som även han fyller år idag. Grattis grattis!!! Nu bor inte brorsan och hans familj här, utan nere i Stockholm så någon tårta från det hållet lär det ju inte bli…inte idag i alla fall, men väl, smörgåstårta uppe på Mariehem, ikväll.
 
Nicco ska träna streetdance efter middagen, dom ska nämligen uppträda nu på lördag, under kulturnatta, och ska väl finslipa innan dess. Säkra källor talar också om att Wolfman Jack, kommer att uppträda nere på stan, kolla in vilken gratis reklam dom har, hemma hos oss:
 
Dom får pryda tavellisten i tv rummet, samt, flascha på vår betjänt som står i sovrummet, jodå.
 
Åke kom hem först efter klockan elva igår kväll, det var tre bilar som skulle lossas och en del annat. Fjuppe hade svängt förbi och undrade nu hur det kunde vara hans fel att vi köpte Buicken, då har du inte läst ordentligt, Fjuppe, om du inte hade stannat av här på lördagen, så hade vi inte börjat prata om bilar, då hade Åke gått ut i garaget och fortsatt sitt mekande med Camaron och jag hade förmodligen inte nämnt ”vildkatten”, så…:-) Men vi ångrar ingenting, nu är vi stolta ägare till tre katter, minsann.
 
Jag är nu ledig idag och imorgon, två dagar då jag får samla mig inför helgen, jag jobbar nämligen lördag och söndag, men till veckan blir det sedan bara två arbetskvällar, jag har ju faktiskt tagit ledig på fredagen, då vi ska vara på väg upp till Fällfors och årets första dragracing tävling, för vår del. Ni har väl kommit ihåg att anmäla er till den? Jag ser att vi inte är många ännu, som gjort det och lite mothugg vill man ju ha, någon att möta, annars blir det ju ingen riktig tävling. Kom igen nu, Fällfors tävlingen är ju snudd på den bästa.
 
Vilket sk-tväder det blev, men gräset ska väl ha sitt, antar jag. Vi har en del mossa i vår gräsmatta men fick ett snabbt tips på tv:n, man ska aldrig klippa lägre än 4-5cm, för har man kortare gräsmatta så blir rotsystemet klenare och då tar mossan över. Mm, kan säkert ligga något i det. Därmed får jag önska er alla en fin torsdag!

Revolution

Dom spelade en låt med beatles, alldeles nyss, på radion, here comes the sun...jag skulle då, lite tvärt, komma på vilken låt med Beatles, som jag tycker är bäst, och det  blir, tveklöst, revolution.

Varning!!!

Såg en skylt som satt uppe vid vägen, när man passerar...klabböle....tror jag att det heter, nå den hade följande text: Varning för tama djur och vilda barn! Ganska bra tyckte jag och något som fastnar.

Bonnj-vel!

 

Titta vilken fin plåtburk som stod uppe i Niccos ”walk in closet”:
 
Förmodligen kommer den från Åkes farfar, han som hade kaffevaruhuset, nere i Trångsund, för länge längesedan. Jag antar att det varit choklad i den, en gång i tiden. Är det något det finns gott om i huset så är det burkar, lampor (av någon outgrundlig anledning), glas och porslinsfat…eller keramikföremål. Nå, det kan vara fint, det med, var sak på sin plats.
 
Åke berättade en kort historia igår, det var den lille drängen som för första gången skulle få komma till storstan, Stockholm, och när han kom hem därifrån så undrade nu alla han mötte, hur det hade varit, hade människorna han mött, varit snälla? Oja, svarade drängen, där sa alla: -Bonnj-vel, till mig. Haha…han hade med andra ord stigit i graderna.
 
Och nu, apropå roliga historier, så hade Chefen lite långtråkigt igår morse, jamen sa jag, du får väl berätta en rolig historia för mig då. Och det gjorde hon :-) Inte en riktigt rumsren sådan, men rolig. Det var munken och nunnan som var ute i en öken med en kamel. Mitt i alltihop så ramlade kamelen ihop och dog. Dom visste nu att dom inte skulle ha en chans att överleva därute och satte sig ner. Efter en stund sa munken: Ja, jag har aldrig sett en naken kvinna, tror du att jag skulle kunna få se dig utan kläder? Kvinnan gick med på det och klädde av sig, sen kontrade hon med att hon aldrig sett en naken man, och undrade om munken kunde ta av sig sina kläder, vilket han gjorde. Dom stod och tittade på varandra då munken sa: Ja du vet, den här grejen, som jag har mellan benen…den ger liv! Det uppstod några sekunders tystnad sedan sa nunnan: Jamen då tycker jag att du stoppar in den där bak på kamelen, så vi tar oss härifrån!!! Så kan det gå…faktiskt en av dom roligare historierna jag hört, på länge.
 
En Öhman kom förbi igår kväll…Brälla hade tyckt att han skulle kika in på ettan och säga till Åke att det förmodligen kommer att bli en del jobb ikväll, det ska lossas en container och i den ska nu förhoppningsvis, bland många andra saker, Öhmans bil finnas. Nu har jag hört vad det är för bil, så många gånger att jag glömt bort vad det är för märke på den…men det kommer säkert att poppa upp. Åke var snabb att tala om att tyvärr, just ikväll ska han jobba, ehhh…eller hur det nu var :-)
 
Jag ska i alla fall iväg om en stund så frukost står nu på dags schemat och sen får vi se vad man hittar på i eftermiddag, skiner solen får man väl passa på att sitta ute en stund så man laddar upp med lite solenergi. Ni får ha en bra dag!
 
Ett tillägg...bilen är typ en fågel, som börjar på T, kan det vara en T-Bird (Åke skvallrade innan jag kom på det själv) så nu kan Öhman och Sune strömberg bilda en liten fågelklubb :-) The T-Birds boys!
 

Nu, Marja, kommer ranan

Blev ju påmind genom Lisbets blogg om ranan, och att jag skulle sätta ut en bild på ranan som vi har, fast den hänger inte häruppe, utan har fått intaga hedersplats nere i källartrappen, så katterna har något att hänge sig åt :-)

Jaja, dom klöser nu inte på den, vilket jag först trodde att dom skulle göra, dom ger egentligen blanka 17 i vad som hänger därnere...knäppgökarna!

Osynliga insekter

 

Ska börja med att göra en liten efterlysning här, i kretsen av mina läsare. Finns det någon som vet av en ram till en Impala 66:a? Vore tacksam om ni i så fall kunde höra av er, antingen till min mejl, m_hallsten@hotmail.com eller så lämnar ni en liten kommentar så får jag automatiskt eran mejladress och kan vidarebefordra den, till personen som är ute efter ramen. Det är alltså inte vi som ska ha den utan en kompis son, som är i stort behov av den. Tackar på förhand.
 
Jag har hittat en kul liten burk, nere i källaren, här ser ni den:
 
Nu undrar jag om denna spray verkligen kunde vara så bra som dom vill påstå. Inte vill man väl göra myggen, osynliga, då ser man ju för fasen inte vem det är som biter en, då är det väl bättre om det vore tvärtom, det är användaren som inte syns, eller hur?
 
Jag brukar ändå ha ganska tur, när det gäller mygg, dom gillar inte riktigt mig så jag kan slippa lindrigt undan, värst är nog faktiskt alla broms som brukar snurra runt och störa en. Snacka om irriterande djur, och hur dom kan vara så liten och göra så ont, obegripligt. Blindbremsen som hugger en innan dom ens landat, det är riktiga små djäklar det.
 
Nå, det är kvar åtminstone en månad innan dom rackarna vaknar till liv så man ska väl inte ta ut något i förskott.
 
Efter jobbet idag har jag utvecklingssamtal på skolan, så får vi se hur det gått för Nicco och vad hon har för nya mål att komma med. Nu ska jag dricka kaffe och fix frukost, ni får ha en bra dag!
 
 

Vissa likheter

Som man brukar säga: Sådan husse, sådan hund!

Jag hörde...faktiskt

När Tord, Camilla och deras dotter var till oss och gjorde sig klara för att tacka för sig, så hörde jag Camilla säga till dottern: -Ska vi gå i säng? Dottern sken upp och nickade och jag undrade hur stackarn det kunde komma sig. Inte är det många 5-6 åringar som glatt hoppar i säng vid sex tiden på kvällen.

Va, sa jag, ska ni gå i säng? Nähä, här hörde jag alltså lite galet, hon sa: -Ska vi gå en sväng?

:-)

Orunda däck

 

Som sagt var, ”vildkatten” kändes fruktansvärt obalanserad och vibrerade nå hemskt i låga hastigheter. Åke provade att byta däck från höger till vänster och fram och bak…till slut, uppenbarades felet, kolla in hur vänstra framdäcket ser ut:
 
Haha…inte konstigt att det svajade, hjulet är ju inte precis runt, som det påstås ska vara, egentligen. Nu hade en Mats Jonsson, tydligen två däck liggandes som vi ska få köpa och det var ju bra, det kan vara detsamma att byta runt om, för vi visste ju att däcken inte var i speciellt gott skick.
 
Det blev några svängar med bilen igår, bland annat åkte vi till slöjdarnas hus, där jag hittade en present till mamma, som fyller år om några dagar, sen åkte vi runt i omgivningarna bara för att glänsa lite :-)
 
Nu, över till något mindre roligt. Telia…vad håller ni på med??? Nu kan jag ringa hit, med bägge mobiltelefonerna, tidigare fungerade ju bara mobilen med Telia som operatör, jag/vi hade blivit lovade, och fråga inte dom på Telia hur dom kunde lova det (det var deras egna ord) men det skulle funka igår, den 15/5. Men ha…det gör det alltså inte, min mamma, med bredbandsbolaget som operatör kan inte ringa hit och alltså inga av våra tidigare grannar heller, för dom har samma operatör. Fy, vad less man blir.
 
Nicco kom hem med nya intryck och givetvis med nyinköpta saker från deras besök i Stockholm. Att göra sin prao hade varit lite långtråkigt så där, men säkert lärorikt ändå, man får en inblick i hur det kan vara att ha ett arbete, sen tycker man väl om olika saker, allihop.
 
Vi åkte ut till flyget så vi hann se stjärtfenan på planet då dom landade, sen väntade vi, och väntade och väntade, jag hann säga till Åke att hon kommer säkert av planet sist, eftersom vi betsllt en ledsagare (bara för att hon skulle få se hr allt gick till och för att Arlanda är lite störe än Alvik), och mycket riktigt, hon kom av sist, vi såg henne, gjorde oss förberedda på att ta emot henne…men sen var hon bara borta. Vi väntade i en kvart, Åke fick till slut gå och efterlysa henne inne där man checkar in, där fick han veta att dom med ledsagare alltid lämnas där man tullar in. Fint att vi fått veta det då…eller inte.
 
Sen ville hon ha min legitimation, men hag hade den i bilen, så Åke fick ta fram sitt körkort, fel nummer två, han hade inte sitt namn på papperet och skulle egentligen inte alls få ta emot Nicco, och fel nummer tre, dom hade inget papper att visa upp, även fast det var så viktigt att jag skulle skriva ut tre stycken kopior och skriva under dom. På Arlanda fick Theresé lite tjafs, för där skulle dom helt plötsligt ha fyra kopior, sen skulle hon skriva under att hon var Nicco mamma, även fast hon påtalade att hon var hennes syster, och det var väl helt galet. där ser man hur olika dom kan göra, ingen regelbok dom går efter, precis.
 
Nu gjorde det ju ingenting, Nicco kunde väl ändå intyga att vi var hennes föräldrar, men rutinerna kanske ska ses över, kan ju bli mer problem om barnet i fråga är några år yngre än vad Nicco är. Hon sa då att hon aldrig mer ska ha en ledsagare, hon fixar det där själv, nu när hon vet hur det funkar. Ja, det tror jag också.
 
Ska åka på jobbet om 45 minuter så det är väl bäst man får i sig lite frukost. Ni får ha en bra måndag!

En vild katt, född 67

 

Nu ska jag försöka göra en lång historia kort…kommer inte att lyckas :-)
Nå, gårdagens första besök, blev också något helt otippat, en Fjuppe. Förmodligen kan man nu skylla allt som hände efter att han hade åkt härifrån, på honom, tyvärr.
 
Det pratades nämligen om bilar och jag sa till Åke, att Fjuppes bil, en Lincoln, egentligen inte ser så dum ut, påminner lite om capricen, men något rundare till utseendet. Och där började alltihop. Jo, sa jag, till Åke, jag har sett att Lisbet (ni vet, vk bloggar´n) har lagt ut sin Buick Wildcat, på sin blogg, hon ska sälja den. Men jag vet inte vad hon ska ha, inte heller vad det är för årsmodell eller motor.
 
Sen vet jag inte riktigt hur allt gick till men jag ringde i alla fall till henne, frågade om man kunde få se den, pratade med Åke som tyckte att vi kunde göra oss en utflykt till Robertsfors, pratade med hennes bror på vägen dit och *pang*, så var vi framme.
 
Pratade lite, och sedan åkte vi ut på en provsväng, tillbaka i garaget så fick vi oss en liten rundvisning på deras tillhåll. Jättefint med många nostalgi grejer, där kan man nog sitta i timmar och bara titta på alla saker och minnas. En hel del fina bilar, inhyser dom också i garaget.
 
Efter det gick vi ut igen, tog några varv runt bilen, Lisbet gick hem för att hämta papperen på bilen…om utifall att vi skulle ha den och *tjopptjopp* så var det gjort. Så nu är vi ägare till Buicken, som förövrigt är en 67:a med en 430 motor, importerad från staterna 2008, en månad före vi fick hem Camaron. Och nu ska ni få se hela anledningen till varför det blev just den bilen:
 
Ser ni hur bra den matchar huset, say no more :-)
 
Lacken är inte så fin, men bilen, modellen och framför allt, året, 1967, det måste ju vara ett fint år, med tanke på när jag föddes *nickar*
 
Det är väl bara ett problem, vi kommer att stöta på patrull då vi ska in med den i garaget…den ryms nämligen inte i nuläget, så Fjuppe, nu få du klura ut hur du ska lösa detta, du som var orsaken till detta köp.
 
När vi kom hem så visslade Åke över Tord och Camilla och deras dotter, på en liten fika i trädgården, tyvärr ingen sol, men vad gör väl det om hundra år.
 
Vi ska prova att byta däck på den då den kändes våldsamt obalanserad då vi skulle ut igår kväll och sen får vi se vad vi hinner göra idag, innan Nicco landar. Hon kommer ju hem från Uppsala idag. Ni får ha en fin söndag!
 
 

Prinsessor på ärten

Först var det Enya...sen kom Eloise:

Jag hörde...

Chefen ropade igår kväll, och jag hörde...kan du komma och sätta en slang på mig!

Ehhh, say what? Jag gick dit och undrade vad fasen hon skulle ha för slang, och såg ut som ett stort frågetecken. Äsch, vill du komma och se talang, med mig. Så skulle det låta...eller höras.

Gårdagens bestyr

 

Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen igår, dammsög, torkade golven, lämnade in datorn, handlade, fixade middag till Åke…ja, sånt där som man gör av bara farten, egentligen. När jag kom på jobbet så tyckte chefen att vi skulle åka på nån blomutställning, ehhh, jaha, och vad kan nu det vara för nåt då, undrade jag. Hon menade förstås en typ av handelsträdgård, men jag vet inte hur många såna man kommer in med en rullstol i.
 
Hon ville i alla fall köpa sig två penséer, och frågade om vi inte kunde ta min bil och åka iväg och se om vi skulle hitta ett lämpligt ställe. Jag var lite tveksam, men sa ok, jag kan väl prova att knöla in dig i bilen så får vi se hur det går. Det är nu inte världens enklaste sak att få in en person i en ”vanlig” bil, där dörrar är i vägen, kläderna suger fast i sätena osv. Men skam den som ger sig.
 
Vi tog oss iväg, om än i en något obekväm sits…för chefen. Vi åkte på blomkiosken, där tog vi oss in i själva växthuset och sen dök vi på första hyllan därute, där hon spanade in två penséer som hon ville ha. Nu var det bara frågan om priset, hon hade nämligen bara en tjuga på sig. Jag gick ett varv runt hyllan och se…på en kartong stod priset 9.90. Så vi gick fram för att betala men då ville hon ha 24:-, nähä, sa jag, det står 9.90 på kartongen. Hon var tvungen att komma ut och kolla och insåg att det var ett pris som dom betalade, det var alltså fel, men sa jag, då har hon inte pengar så det räcker , tyvärr…och då fick hon givetvis pruta till en tjuga. Futtigt hade det ju varit annars.
 
Efter det undrade chefen om inte jag kunde bjuda henne på en kaffe, hemma i vår trädgård, javisst sa jag, det är ju inte så långt från blomkiosken, så vi åkte hem och placerade oss härute, jädrans tur att det inte började regna, för tyvärr, jag får inte in henne i huset, inte på egen hand i alla fall. Men det får vi ta en annan gång då vi får vara dubbelbemannade, då ska det gå vägen.
 
Det blev i alla fall en något annorlunda dag och visst känner man sig friare då man har bil, det hjälps inte, allt blir lite smidigare, förutom själva instigandet och utstigandet ur bilen.
 
Nicco och Theresé roade sig igår med att ta tåget in till Stockholm, så nu har Nicco både fått åka tåg och flyg, för första gången. Hon hade shoppat lös, och köpt en döskalle ryggsäck som man kan spela musik med, ögonen är tydligen högtalare, sen har hon köpt sig en t-shirt och en skinnjacka, jojomensan.
 
Jag kommer ihåg mitt första inköp i Stockholm, på egen hand. Jag var femton år och köpte en t-shirt, för 179:- (det var mycket pengar då), med det där kända märket på, med krokodilen. Sen rev jag sönder den, första dagen jag hade den, men jag använde den ändå, det var väl lätt att laga och sedan gick den i arv, inte till ett yngre syskon, utan min pappa lade beslag på den.
 
Nåja, nu ska jag ut och hålla Åke sällskap, han sitter ute på första parkett. Ni får ha en härlig lördag!

Dubbelgångare

Det är nog ett par som är ute och promenerar

dubbel - gångare

Elakt sagt

"En rutten karaktär, en häpnadsväckande blandning av titan,sfinx, vampyr och parasit."

Sven Hedin om August Strindberg

"Han går som om han gjort i byxorna och ser ut som om han känner lukten."

Christopher Smart om Thomas Gray

Utklädd till skogshuggare, bumpandes till Boney M

 

Jag kan inte annat än småle då jag ser dessa reklamskyltar om tävlingen som Umeå Energi har hängt upp lite varstans, med texten: Hur sprider du Umeå Energi? Mja, jag vet ju hur jag gjorde, jag bloggade om dom, tror ni man vinner en el-cykel om man berättar det? Man kanske skulle försöka :-)
 
Jag gjorde ju ett allvarligt försök att lämna in datorn på MediaMarkt igår, det sket sig, vad hjälpte det att man kom upp dit fem minuter över tio då dom öppnar elva. Jaja, jag gör ett nytt försök idag. Jag hamnade nämligen uppe på Mariehem, efter försöket, hos morsan, som bjöd på kaffe och sedan åkte vi ner på Maxi så jag fick köpa mig ett par sandaler sen fick jag välja mig en parfym på Kicks, som jag skulle få på min födelsedag, inte illa. Sen var det dags att åka ut på jobbet.
 
Där blev det en del buss åkande. Chefen ville upp på Mariehem för att hälsa på hennes dotter som tillfälligt bor där. Först tog vi 9:an ner på vasaplan, bytte till 1:an och kom fram dit upp, hem blev det 2:an ner på stan för att sedan avsluta med 9:an. Nu hade vi missat att vi kunde ha bytt buss på vägen dit, uppe vid lasarettet, men vad gjorde väl det, vi fick oss istället en riktig rundtur.
 
Det var jätte längesedan jag gick däruppe på Mariehem, barnfödd däruppe, som man är. Mina föräldrar bor ju där, men inte brukar vi promenera runt i omgivningarna. Men jag kan inte påstå att jag saknar stället eller området, jag tycker nog att Västerslätt har ett bättre läge, lagom långt från stan men fortfarande lugnt.
 
Vi passerade vad som i min ungdom, var en fritisgård och kom osökt ihåg att det var där, jag var på min första maskerad, utklädd till skogshuggare, och vi bumpade till Daddy Cool med Boney M, jojomensan. Sedan gick jag barnens trafikskola i samma byggnad samt…stoppade glassbilen därutanför, 8 år gammal, och frågade om han inte hade någon glass att ge bort, och se…killen lämnade ett helt paket med glasspinnar som jag skulle få om jag delade med mig till dom andra, och det gjorde jag. Hm, undrar om samma taktik skulle funka idag :-)
 
Ni får ha en fin, lyckosam fredag, datumet till trots, jag ska då inte hommla med något…hoppas jag.
 

Skit bil

Haha...vicevärden där vi bodde talade om att han nu hyrt ut våran gamla parkeringsplats, den som ligger utomhus. Kvinnan som fått den har en nyare, fin blå, blänkade bil...numer full av fågelskit. Enligt Fred så tycker fåglar om det som blänker och det skiter dom på, vilken tur att våran vita bil inte hade den där polishen, för vad jag vet, så hade vi mycket sällan någon skit på den. Här kan vi alltså snacka om att hon har en riktig skit bil :-)

Hon upphävde tyngdlagen

 

Efter vissa funderationer och spring mellan olika diskar på flyget så kom sig Nicco iväg. Eftersom jag själv inte flugit på över 27 år så var det inte så lätt att veta hur man skulle bära sig åt. På den tiden åkte man på hundralappen, betalade och satte sig för att vänta, här var det säkerhetskontroll, pappersexercis etc. Nåja, det har säkert ett syfte, det med.
 
Sen trodde säkert dom satt därute att jag var värsta flygnörden, då Theresé råkade ringa precis då jag passerade dom. Min ringsignal…fyra år gammal säger nämligen så här: Good afternoon this is your Captain speaking, whit just a little flight information. Coming up on your…
 
Jag ringde efter middagen för att checka läget därnere i Järlåsa. Theresé berättade att dom haft en ”skogsnisse” där under dagen, som kollat in deras skog och vad dom ska göra med den. Hon och Anders hade gått runt med honom i markerna och det var inte så tvärenkelt, alla gånger. Hon sa att hon gjort en Maria Hällsten, hm…vad kan hon mena med det?
 
Anders och killen hade älgat iväg över ett dike, med sina långa ben, Theresé ville ta det säkra före det osäkra och hittade en gammal planka som låg lite lägligt till och en buske som hon kunde greppa, när hon skulle över. Det hela slutade med att hon stod med böjda ben och vågrät överkropp, tio centimeter ovanför det vattenfyllda diket, hahaha…men skam den som ger sig, hon hade vägrat ge efter för tyngdlagen och tog sig upp, mot alla odds. Hon hade dessutom kameran i ena handen och ville givetvis inte att den skulle åka i vattnet.
 
När hon berättade detta så kom jag osökt ihåg vad min mamma berättade för mig för någon vecka sedan. Inte för att det har med diken, vatten, och sådant att göra, men hon gjorde något som jag skrattade gott åt. Hon och pappa var i Norra Sandåsen, där dom har ett litet tillhåll, och morsan for iväg på en cykeltur efter vägen. Efter en tag så märker hon till sin fasa att det lufsar ett djur vid sidan av henne, hon ser detta i ögonvrån, och livrädd för älgar, som hon är så viftar hon till med händerna samtidigt som hon skriker till. Haha…fast det var ingen älg, det var en ryttare på häst. Man kan ju fundera vad den människan trodde :-)
 
Ojoj, näpp, dags att göra någon nytta här, börjar jobba två idag så man får väl fixa middagen åt Åke och mig, så det är gjort. Ska nog också åka upp på MediaMarkt och lämna in datorn, så dom får fixa till den. Ni får ha en fin torsdag!

Varför bara halvera risken?

Dom säger på nyheterna idag att om man dricker fem koppar kaffe om dagen, så halverar man risken att få bröstcancer, hm...

Men om jag då dricker tio koppar kaffe om dagen så borde väl risken att drabbas, vara helt borta, eller?

Jag har i alla fall fått mitt svar från mammografin som jag gjorde, den var helt ok och jag kan med andra ord vara lugn ett tag framöver. Om det sedan beror på allt mitt kaffedrickande, ska jag låta var osagt.

Fy för Ica banken

 

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.
 
Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.
 
Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.
 
Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.
 
20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.
 
Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.
 
Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.
 
Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.
 
Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.
 
Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!
 
Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst :-)
 
Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Magnetisk fart

 

Åke har i alla fall kommit på felet med våran gamla dator, varför den bara blev svart då man startade den. Det gäller bara om ”pinnen” det mobila bredbandet sitter i då man sätter igång den, då ”kraschar” den, men inte annars. Kan det ha varit ”pinnen” som gjorde att vår nya dator, havererade? Ja, inte en omöjlighet, Tack för den Telia (televerket, brukar vi ju annars tacka).
 
Den sista Maj, ska vi tydligen ha Internet i huset, så inte tycker jag då att Umeå energi kunde påskynda det hela, så det blev störande bra. Jaja, snart ska det väl vara färdigt och då får man förhoppningsvis vara nöjd och glad. Men nog är det en smärre djungel att veta vad man ska välja för bredbands leverantör, jag tror att vi satsar på T3, så får vi se vad dom kan leverera, annars går det väl alltid att byta, men jag ska inte ropa Hej förrän vi sitter där…uppkopplad och klar.
 
Jag åkte upp till morsan igår, innan jobbet, hon skulle nämligen ha celebert besök från Renbergsvattnet. En gammal kompis till mig och hennes fostermamma, hade varit hit en sväng och tog tillfället i akt att hälsa på. Det var evigheter sedan jag träffade Annelie, och hon var snabb på att berätta om en av gångerna vi camperat ihop. Hon hade kommit upp till stugan i Malå och bodde givetvis med mig.
 
Hon hade fått över 300 myggbett, då vi varit ute under dagen och nu ville hon att jag skulle rita något på hennes rygg. Hon hade förväntat sig ett mästerverk men jag hade ringat in alla myggbett och sedan skrivit bredvid dom, vad det var för något…typ, myggbett, kvissla, finne osv. Haha…jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Och tur var det väl att det gick att tvätta bort.
 
På jobbet fick vi besök av chefens svåger och hans dotter. Vi fick äran att gå bort med henne till en lekpark som dom har på gården bredvid, med en jättegunga. Hon hoppade genast upp på den och försökte få ordentlig fart och snurr på den. Då hon äntligen lyckades, så låg hon där och tittade ner genom nätet och sa: -Vilken magnetisk fart jag har!
 
Jodu, sa jag till chefen, det har du aldrig varit med om va, en magnetisk fart, det lät lite små mystiskt så där. Fast i själva verket kanske hon egentligen menade magisk, men det må då vara hänt, det lät då roligt. Annars kan man ju fundera hur en sån fart skulle fungera. Det skulle kunna vara då man försöker sätta ihop två magneter med varandra och man har fel sida uppe, det kan man kalla magnetisk fart det, det är ju stört omöjligt att få dom att hålla ihop, och dom gör allt för att komma ifrån varandra. Jag undrar till och med om jag inte har hört någon gång, på tv, att dom använder sig av något magnetiskt i berg och dalbanorna, hm…ja, jag ska inte svära på det, men inte brukar ju vara omöjligt.
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, själv ska jag ha över några ”gamm” grannar på grill lunch, (gamla med viss modifikation) jag ska stå för kol, sittplatser och kaffe, så får dom ta med det dom vill lägga på grillen, det blir säkert trevligt.

Mera Tierp

Theresé har uppdaterat sin blogg med lite fler bilder från Tierp och invigningen av dragracing banan. Bilderna hittar ni här : blogg.vk.se/tezzii

Kräksjukeplan

 

Igår morse, härute på gården, så skuttade en skata förbi, ja sa Åke, jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dom. Mm, sa jag, men det är ju fåglar det med…nästan som maskrosor. Jag tycker nämligen att maskrosor är väldigt fina, men det är ju ett ogräs. Antagligen för att dom står så lite länge och sedan dammar dom bara. Skatorna är vackra, men dom låter nå hemskt. Fast fiskmåsarna är nog några gånger värre.
 
Sen undrade Åke vem som skulle komma hit först, igår. Det blev någon otippad, nämligen ”Fager”, sen sålde vi ännu en cykel, och ”moster” Gunilla dök förbi. Alltid rörelse på den här gården, med andra ord, och en hel del vinkande och tutande, förstås.
 
Idag ska jag få laga gluggen i mina tänder, dom hade fått ett återbud, ska både se konstigt och kännas annorlunda då det nu var ett tag sedan ag tappade biten som suttit där. Men då är då ordningen återställd i alla fall. Sen är det jobbar dags, 14-21, och imorgon och på onsdag, är jag ledig igen. Vilket lyx schema man har…ibland.
 
På onsdag åker Nicco till Uppsala/Järlåsa, för sin prao dag på GE Helth care och givetvis för att få träffa systra med familj. Hon har varit lätt orolig för själva flygandet då hon fått höra diverse skräckhistorier. En hade sagt att alla låg och spydde överallt på planet och nästa hade berättat om alla flygplans kapningar etc, nåja, hon kan nog vara lugn för att det är lätt överdrivet, haha, jag har då aldrig sett en människa kräkas på ett flygplan, än mindre hört om flygplans kapningar mellan Umeå och Stockholm. Fast dom som nu kanske upplevt det förstnämnda, kanske satt på ett plan till Thailand, och hamnade i värsta kräksjukeplanet. Vem vet, inte jag i alla fall.
 
Nå, ni får ha en bra dag, jag ska försöka, men tror att jag ska förbehandla min nacke med ormsalva, så kanske man fixar en stund i tandläkarstolen, och kanske slipper en öm sådan.

Dragracing Sally!

En bild från den nya dragracing banan nere i Tierp, Sally är på plats med racing dressen som  jag köpte till henne för någon vecka sedan, hon ser ut att stormtrivas, och Theresé skrev att hon rultar runt på läktaren och pratar med sig själv. När hon nu inte sitter i pappa Anders famn och kollar in tävlingen:

En miss i räkningen

 

Vi fick kaffe bekantingar på gården igår, ja även dom som bara satt och inte ville ha något. Ett av paren berättade i alla fall att dom varit till Ikea i Sundsvall för några dagar sedan. Dom skulle bland annat införskaffa dynor till sina möbler ute på balkongen. Nu gjorde mannen i fråga en liten tabbe, han skrev nämligen upp måtten som dom inte skulle ha, och det var just dom dynorna med det måttet dom köpte. Jag ska inte tala om namnet på mannen, men det börjar på F och slutar på d, i mitten är det andra tonen i Do – Mi Fa So…och han sägs ha namnsdag varje fredag. Nu har jag inte sagt för mycket va? :-)
 
Jeppe svängde förbi och lämnade medlemskorten och Öhman sprang fram och tillbaka med förhoppningarna om att någon gång bli bjuden på en grogg…men där gick han bet. Vi hann vara ut en sväng med Camaron också, passade på att åka på Maxi så jag fick köpa två dynor till, som vi ska ha på soffan därute, det fanns nämligen bara fyra stycken då jag köpte dom första gången, men nu hade dom fått in ett lager igen.
 
Nu står i alla fall Camaron i garaget, den ska få nya bromsok fram och sedan ska det installeras en knapp (jag vet inte vad det heter) som man ska hålla in då man burnar, den gör så att bromsarna låser framhjulen och man nöter då inte upp dom…typ.
 
Åke fick sig en present på morgonen, någon hade hängt dagens Express på staketet, han har ju namnsdag idag, min käre make. Jo, vi kan nog gissa oss till vem som varit här, och vi får väl bjuda killen i fråga på en kaffe…nä, kaffe dricker han ju inte, men kanske en dricka eller ett glas saft, nästa gång han poppar upp.
 
Nu ska jag joina Åke, som redan tagit plats därute, det lutar ju åt att bli en dag i solen, igen. Man får ju passa på nu, så länge det är fint. Ni får ha en bra dag, allihop!
 
 
 

Ren och vackert kaffe, ehhh???

 

Hittade ett roligt häfte:
 
Praktisk formulärbok från 1923, där man kan få tips om hur man formulerar sig i olika typer av ärenden. Här får ni två stycken.
 
Platsansökan
 
Med anledning av eder annons i dagens nummer av Göteborgs Handels – och Sjöfarts tidning tager jag mig härmed friheten anmäla mig såsom sökande till den omannonserade lediga platsen på kontor.
 
Offertbrev
 
Vi hava nyligen importerat ett parti utmärkt vackert Riokaffe och skynda därför att erbjuda Eder därav. För att ni själv skall bli i tillfälle att övertyga Eder om varans beskaffenhet, har vi tillåtit oss sända Eder två prover på kaffet och offererar Eder:
 
N:r 4610 extra prima kr. 1:75 pr kg
,,4611 prima kr. 1:60 pr kg
Fritt banvagn eller fartyg här, pr 30 dagar mot vår tratta. Som ni själv finner av provet är varan ren och vacker och särskilt N:r 4610 torde säkert vinna bifall hos Edra kunder.
 
Ja, så kunde man alltså skriva, jag tycker mest att det låter som när en utlänning försöker sig på svenska, lite haltande så där. Men, det var vl så man skulle prata och skriva, på den tiden.
 
 

Monster hjälmen

 

Nu, helt utan orsak eller åtgärd, så funkar ”gammdatorn” igen, givetvis då Åke slog igång den så man kan ju börja undra om jag har något konstigt magnetfält kring mig som förstör allting elektroniskt. Det brukar ju vara samma sak med bilarna jag kör, då dom vägrar i sten att starta, sen kommer Åke och *tjopp* så går den igång utan ett enda missljud så jag få inte ens en chans att visa hur den lät eller bar sig åt.
 
Jaja, jag får vara glad så länge den här tickar på. Nu ska ni få se en bild på monster hjälmen som jag köpte, billig var den inte heller, man kan ju fråga sig om det är vadderingen som kostar, med tanke på hur tjock och stor den är:
 
Theresé påpekade att man skulle kunna vara ute ur bilen på 8 sekunder och det kunde ju bli en omöjlighet om jag nu sitter tjätt, mellan framruta och ryggstöd, men…det var ju en lätt överdrift :-) riktigt så farligt stor är den inte, men nästan.
 
Idag är det den stor invigningen av racingbanan nere i Tierp. Brällas son Albin ska köra, så hela gänget är därnere, samt Mats Karlsson och jag gissar att även team Jonsson har tagit sig dit. Vi önskar dom alla lycka till och en rolig helg.
 
Igår hade Nicco och tre andra tjejer ett litet uppträdande på Sofiehemsskolan, det var en klass som hade klass disco och ville se något nytt. Jag blev uppringd av en klasskompis till Niccos mamma, som hade en kollega som hade barn i klassen och som hade frågat om hon visste av någon dansgrupp. Hon ringde i sin tur till mig och jag frågade dom. Som tack för den lilla uppvisningen fick dom varsin present och givetvis applåder. Dom var riktigt duktiga.
 
Nä, nu tror jag att man får gå ut och sätta sig, Åke har torkat av utemöbeln och solen skiner. Ni får ha en skön lördag!

Telia, skrattretande!!!

Jag blev precis uppringd av Telias tekniker, han har bytt kabel fram till huset, den såg inte bra ut, sa han, och nu ska det funka.

Jaha, sa jag, men är det inte konstigt att telias kunder kunde ringa till oss,men ingen annan? Mja, det kunde han inte svara på, dom har väl lyckats ringa precis i den stund som ledningen var dålig, var det svar jag fick. Jo tjena, säger jag.

Nu provade jag att ringa hem...från telenor, svar: Numret kan inte nås...blablabla. Så mycket fel var det på den kabeln som vart bytt. Testar en sekund senare från min telia mobil, signalen går fram. Lyckades jag verkligen ringa hem, exakt i samma stund som det nu blev ett brott på ledningen som precis är utbytt och fräsch, hm...näpp, den gubben går inte. Nu får ni fixa detta, Telia!!!

Och en liten fråga, varför fanns inte detta fel då telefonen stod på svärfar? Han hade också Telia och vi hade då bredbandsbolaget, det var aldrig några problem att ringa till honom...konstigt.

 

Kan inte hitta ljuset

Ännu en bra låt...finns många, har jag upptäckt. Jag lyssnar ju aldrig på radion, i vanliga fall, men på jobbet ska det vara musik på, hela tiden, så det är svårt att undvika.Varsågod och trevlig helg!

 

Farligt med kaffe

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

Nej Theresé

Fick ett nyhetstips av Theresé, från VK, den där om lastbils chauffören som slagit i huvudet i en balk, uppe på klockarbäcken, och med tipset kom en följdfråga: Det är väl inte pappa?

Hur kan du tro det? Eller så var frågan inte så konstig. Det är inte bara en gång han har lyckats göra illa sig på jobbet. Är det inte brutna tår, handleder, spuckna fingrar, avklippta fingerblommor, så kan det vara  hjärnskakningar, fastklämt lår, eller uppskuren huvudsvål. Ja jösses, min man, eran pappa, och givetvis vi, får vara glada att han fortfarande går runt i sina skor...och arbetar.

Vi borde inte ha överlevt

Fick detta mejl av Britt, f.d grannen. Tror mig ha läst det tidigare men det kan tålas att läsas återigen och av er, alla andra.

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg. 
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. 
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem. Grattis!!!


Berätta detta till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn...

Det goda livet är vårt!!

Smått elakt

"Han har van Goghs öra för musik.

Orson Wells om Donny Osmond

"Man måste verkligen beundra Madonna. Hon är så skicklig på att dölja sin bristande talang."

Manolo Blahnik

"Vad menar du med hjärtattack? Man måste ha ett hjärta innan man kan drabbas av en attack."

Billy Wilder om Peter Sellers

Är det fler än jag som...

 

Är det fler än jag som får ont i rygg och nacke då man varit till tandläkaren? Deras stolar är verkligen inte sköna. Jag är minst 20 cm för kort och mina knäveck får ligga en bra bit ovanför själva vecket i stolen. Armstöden, förstår jag inte ens att dom ids ha på stolarna. Du får vara glad om du når den yttersta delen med fingerspetsarna. Nack kudden hjälper inte heller då den är alldeles för högt upp och huvudet får vara lite lätt framåtböjt, under hela proceduren.
 
En annan sak jag brukar få ont i, vid dessa besök, är givetvis munnen. Men inte för att dom borrat eller grävt i någon tand, nä, det blir sår av den där j-kla sugen som nödvändigtvis måste vara i munnen under hela tiden. Den skaver och ibland lyckas den klämma åt någon nerv så man har lust att slita ut den ur munnen, kasta den på golvet och stampa…minst tre gånger på den.
 
Varför kan man inte få individuellt, utprovade plast sugar, specialgjorda för varje enskild patient, som vi själva får ta hand om och förvara, samt komma ihåg att ta med vid alla besök. Det skulle jag gärna betala en liten extra slant för. *Tipstips, nickar*
 
En vecka fick vi använda oss av den nya datorn, den havererade igår och skärmen är konstant svart, så nu sitter jag vid den gamla ”Bettan”, hon tuggar, knaprar och eldar på för fullt, men den funkar. Och nej nej, jag är icket förvånad, inte upprörd, absolut helt likgiltig inför det faktum att saker har en tendens att gå sönder hos oss. Tur att det finns garanti på sakerna, dessutom tog vi en extra försäkring mot kaffespill, knivar genom skärmen och guu´vet allt vad den försäkringen är giltig för. Men det kan behövas!
 
Igår kom så äntligen Niccos soffa, den passar som en smäck däruppe i hennes filmrum. Brälla kom och hjälpte till att få den upp för trappen, sen dök Lena in, hon var ute och gick med deras hund Tova. Bild kommer senare…ja på soffan alltså :-)
 
Önskar er alla en trivsam torsdag!

Utemöblerna

Ha, slog igång "gammdatorn" och då kunde man minsann ladda upp bilder, så här kommer en bild på våra utemöbler som Åke slipade och jag målade upp. Återstår att måla benen, originalfärgen finns redan på stolarna men inte på bordet. Visst var det ganska fint? Fast å andra sidan, ni vet ju inte hur det såg ut innan.

Stolarna är ju bara hur sköna som helst att sitta i, finns att köpa nytillverkade, numer, men dessa är av den gamla stammen.

Elakt

Han grät på alla sina bröllop - med rätta

Lauren Bacall om Humphrey Bogart

"Ryssarna älskar Brooke Shields eftersom hennes ögonbryn påminner dem om Brezjnev"

Robin Williams

"Mick Jagger talade om för mig att hans rynkor berodde på skratt och inte ålder. Jag sade till honom att ingenting kan vara så roligt"

George Melly

Tjänar extra slantar

Tillbaka från tandläkaren. Detta var en djup fyllning, ända ner till roten, det tog snudd på en timme att fixa och gick lös på 700:-...fast det tyckte jag var billigt. Å andra sidan så var det ju bara lagningen, sen ska jag ju dit igen och göra undersökning samt fixa gluggen därfram, så gratis lär det ju inte bli.

Nu sitter man här med ett vansinnigt snett leende och det känns som om kinden hänger ner till halsen, men vad gör det om hundra år. Sålde förresten en fjärde cykel nu på morgonen, jag var på väg till tandläkaren och då ringde det på dörren. Två arbetsklädda killar funderade på priset och om jag kunde låsa upp cykeln. Tjopp tjopp så var det gjort, och nu får Åke gräva fram ännu en cykel att sätta fast i staketet.

Inte så pjåkigt med en extra slant på morgonsidan!

Telia i ett nötskal

Så var det åter det här med Telia...jisses, hur länge ska man hålla på innan allt ska fungera som det ska, och hur mycket av min tid ska jag behöva offra för allt detta? Nu funkar ju telefonen, det har den gjort sedan vi fick den där hjälpen, men...

 

 Vi kan ringa ut, folk kan ringa in hit, men bara om dom tillhör Telia. Det började med att Theresé sa att det inte gick att ringa hit, det var bara en röst som sa att numret inte kan nås, blablabla. Nä, sa jag, det funkar, jag har ju nyss snackat i telefonen. Sen ringer jag från min mobil hem, och det är inga problem. Dagen efter, ringer mamma till min mobil, ja säger hon, har ni fel på telefonen?

 

 Nu börjar mina hjärnceller att fundera allvarligt över vad det är för nåt. Provar då att ringa från mobilem med telenor som operatör, och se...då funkar det inte, men mobilen med Telia som operatör, fungerar alldeles utmärkt.

 

Mina föräldrar har bredbandsbolaget hemma, så dom kan inte ringa, men Telia på mobilen och det går. Theresé har telenor på mobilen och det går inte, men Telia hemma, och återigen...då går det. Det innebär alltså att ledningen enbart är till för Telias kunder, eller?

 

Åhhh, snacka om irriterande, och mer retfullt är att jag ska måsta sitta nu och ringa om detta så dom kan ordna till det. Och, hur många samtal har vi nu missat på grund av detta?

 

Vi hade ett liknande fel då vi valde bredbandsbolaget i lägenheten, för en massa år sedan. Vi tyckte att det var konstigt att Nicco aldrig kunde ringa till sin kompis, det tutade alltid upptaget, en konstig upptagen ton. Till slut ringde jag dit från mobilen och sa att ni måste ju ha fel på telefonen, det hade dom inte, men när jag då ringde till bredbandsbolaget så kunde dom fixa detta på något sätt, men där var det samma visa, dom hade nämligen Telia som operatör. Nä, jag börjar nog tycka att Telia inte är något att hänga i julgranen, jag ska börja se mig om efter något annat.

 

Jag ska till tandläkaren om 40 minuter, huvva. En tand har gått sönder och dom hade ett återbud idag så jag ska få det fixat. Bäst att jag tar mig nån frukost nu då, för man vet aldrig när jag får ta mig en, sedan. Ha en bra dag allihop!

Kattsaten

En sida jag ofta är in på är kattsajten.se, där jag lagt ut bilder på Enya och Eloise. Nå, felet blir när jag ska in på den sidan, 5 gånger av sex, så skriver jag kattsaten istället...och den sidan finns inte :-)

Inte illa

Först och främst...vi har redan förbrukat internet för 250:-, på 6 dagar, snyggt jobbat va?

Fick ett glädjande sms igår, ropade på Nicco -NU HAR DIN SOFFA KOMMIT!!! Hon blev jätteglad. Jag sms:ade till Åke som tog lastbilen hem, då slog det honom, EM, det är väl inte Mio, va? Nä, det var alltså ingen soffa som kommit, utan två matsals stolar.

Lite överambitiöst att ta hem dom med lastbilen, men men, vad göra? Nicco blev inte glad, fast det hade jag redan gissat.

Gladare blev jag då världens bästa "gammboss" kom förbi lite tvärt och lämnade en present till mig. Hon hade varit in på Kjellins guld för att kolla in en present till hennes dotter men såg denna och sa att det stod skrivet Maria över hela halsbandet, kolla in:

Rock by Sweden, inte så illa va? Tack så mycket Annika!

Återkommer senare idag, just nu har jag inte tid, jag jobbar ju. Ha det gott!

Ny kategori

En ny kategori, igen, den heter fel fel fel och där  kommer det att dyka upp saker man skriver fel eller när man läser galet, som jag gjorde för en stund sedan.

Vi var uppe på centrum och där på en anslagstavla läste jag: Skitmässa.

Vid närmare granskning så stod det ju inte riktigt så, utan skivmässa.

 

Vårstädning

Det är precis som det låter...inte er städning utan vår städning

Vår - städning

Men jag kan gärna byta bort den!

En börjar och dom andra hakar på

Hon som köpte av oss cykeln igår, sa att hon sett oss sitta härute nästan varje gång hon passerat och sa att eftersom vi nu hade det välskött på gården, så inspererades även andra till att göra saker. Dessutom ser det hemtrevligt ut när man sitter ute med termosen och bara tar det lugnt. Fick höra att en annan som börjat tuta och vinka, gjorde det för att vi alltid sitter där, lite lustigt faktiskt, men det stämmer nog.

 

Jag kan tänka mig när nästa vår kommer och kanske grannen är först med att ta fram krattan, då står man i fönstret och säger, nä, nu håller det nog på vara dags, nu har dom börjat med gräsmattan, eller nu jädrar har dom plockat fram utemöblerna, så då är det bara att haka på. Ingen vill vara den sista att göra klart inför sommaren.

 

I förrgår, valborgsmässoafton, så sa vi att hade vi suttit i lägenheten, en sån fin dag, så hade vi sagt, jaha, vad ska vi göra nu då, ska vi åka ut och kolla på dittan eller ska vi fara och hälsa på dattan eller vad? Man hade inte ro att sitta inne och inte göra någonting, i alla fall inte om solen sken. Nä, livet i huset kan inte jämföras med vad vi hade i lägenheten, men det kanske var tur då, att vi inte hade något att jämföra med, då visste vi inget annat och då funkade ju allting bra ändå.

 

Nicco frågade om om hon skulle få ta med sig en kompis och åka lite Camaro igår. Vi väntade till efter maten. Ja, sa Nicco...dom har ju bara en Volvo...stackar´n!

 

Haha, den var ju bra. Hon var i alla fall glad över att ha fått åka en sväng, även om hon sa att det kändes lite smått pirrigt.

 

Annars har helgen rullat på och ni som är uppmärksam vet att det är måndag idag. Jag jobbar måndag, tisdag och fredag, den här veckan, dagtid dessutom, så det känns skönt. Vi ska också ha en sista bastukväll ikväll, Kerstin och Janne ska dessutom ha kommit tillbaka hem så ordningen är återställd. Hoppas ni får en bra start på veckan och att den sedan fortsätter som den började.

 

 

Elakheter

Åke hittade min lilla bok om elakheter, här kommer två av dom:

"Kilten är ett oslagbart klädesplagg, om man nu vill kopulera eller om man har diarré"

John Masters

 

"Meteorolog är det enda yrke där du konstant kan ha fel och ändå få betalt"

David Feherty

 

 

 

Jo Jan A, cyklarna går bra

Vi har nu sålt vår tredje cykel och en fjärde åker eventuellt senare idag, den sista köparen fotade en av cyklarna och skulle visa sin man den, så får vi se om han tar den.

Besiktingen som Anticimex genomförde gick över all förväntan, han sa att han aldrig varit in ett så pass gammalt hus (med understrykning här på västerslätt) som sett så bra ut. Han hittade inga fel och brister förutom toafönstret uppe hos Nicco, men det visste vi redan om och det ska åtgärdas, samt att vi ska sätta in en fläkt på toaletterna, så att det inte enbart är självsug. Känns i alla fall väldigt bra att ha fått det på pränt, att det inte finns några fukt eller mögelskador.

Haha, Öhman trodde att det berodde på att jag var hemma då han gjorde besiktningen, han tordes då inte skriva annat, än att det såg bra ut. Ja, vem vet :-)

 

Ettan

Öhman gjorde ett påpekande igår, det var nu inte han som myntat uttrycket ettan, utan det var Brälla, som tyckte att Blomstrevägen från det här hållet, blir ju ett, fast den i själva verket börjar längst ner efter vägen och inte med nummer ett, utan elva med elva. Ha, precis som på Näckrosvägen, där finns ingen etta, men där var det tydligen meningen, en gång i tiden, att det skulle ha blivit en förskola, och då hade den fått nummer ett.

 

 

Det blev en lugn valborg för oss, vi satt ute mest hela dagen, fick kaffefrämmande från Kittelfjäll, sen dök mina föräldrar upp med några bekantingar som ville kika in och se hur vi bodde. Vi hann också med två svängar med Camaron, och när jag satt och tittade på den, när vi parkerat den här på gräsmattan, så kunde jag inte annat än kläcka ur mig - Med den storleken som det nu är på hjälmen, så inti fasen behövs det då något nack och halsskydd, jag får ju vara glad om huvudet går in mellan framrutan och ryggstödet på förarstolen :-)

 

Och i vanlig ordning, sittandes härute, så var det många som höll på hamna i olycka men dom klarade sig. Några bilar provade på att gena i korsningen och det kan ju sluta med en ände av förskräckelse. Andra knepiga bilister struntar i att det faktiskt är ett trafiklyse och stannar ändå, med en viss risk att andra inte uppfattar det utan stirrar sig blinda på lyset. En hel del "fin" bilar har nu också tinat fram och det känns som rena uppvisningen då vi sitter här och kan kolla in dom.

 

Nu önskar jag er en lugn och fin söndag!

 

 

 

 

 

 

 

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag